Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring samt 6 § i lagfartslagen.
1899-05-12 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1899:127, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring samt 6 § i lagfartslagen.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 127.
1
N:o 127.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående ändrad lydelse af 2, 20 och 21 §§ i lagen
om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring
samt 6 § i lagfartslagen.
(Lagutskottets utlåtande n:o 63).
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har af enskild motionär väckts förslag
om ändrad lydelse af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring i syfte att inom Kopparbergs län dels
egostyckning skulle vara tillåten äfven å sådant hemman, hvilket
blifvit utbrutet endast genom storskifte, derest landtmätaren eller, der
han af gode män biträddes, förrättningsmännen pröfvade hemman eller
hemmansdel vara af sådan beskaffenhet, att egostyckning utan olägenhet
kunde ske, dels afsöndring skulle få ske utan afseende å afsöndringens
storlek med hänsyn till hemmanet i dess helhet, dels ock i
stället för bestämmelsen om Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
fastställelse å afsöndringen, det skulle öfverlemnas åt rätten att i
sammanhang med lagfartsansökning pröfva, om afsöndring vore i
Bih. till Riksd. Rrot. 1899. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 30 Raft. (N:is 127—134). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 127.
köpehandlingen till innehåll, läge och gränser så noga angifven, att
någon osäkerhet derom ej kunde uppstå. Härjemte har i konseqvens
med sistberörda förslag ifrågasatts sådan förändring i 6 § lagfartslagen,
att inom nämnda län, utan hinder deraf att Konungens befallningshafvande
icke faststält afsöndring, lagfart å fånget finge meddelas.
Att hvad motionären sålunda föreslagit utgör uttryck af ett inom
Kopparbergs län allmänt kändt behof att i vissa afseenden erhålla
större frihet i jordstyckningsförfarandet, än gällande lag medgifver,
synes Riksdagen framgå redan af den anslutning motionen vunnit, i
det å densamma, som framburits af en representant för länets landsbygd,
tecknats instämmande af ej mindre än sex af denna landsbygds
representanter. Ett ytterligare stöd för uppfattningen, att sådant behof
derstädes gjort sig i stor utsträckning gällande, är att finna i den
under Eders Kong!. Maj:ts pröfning redan varande framställning i enahanda
rigtning, hvilken gjorts af samtlige ordinarie domhafvande i
länet utom en samt förste landtmätaren dersammastädes.
Vid undersökning af frågan har jemväl Riksdagen kommit till
den åsigt, att särskilt talande skäl förefinnas att för detta län vidtaga
sådana lagändringar som de af motionären föreslagna. Riksdagen har
ock trott sig finna, att på grund af säregna förhållanden inom länet
mot de ifrågasatta bestämmelserna, hvad detta län vidkommer, icke
möta samma betänkligheter, som eljest kunna mot dem anföras.
Vidkommande sålunda förslaget att. egostyckning under vissa
förutsättningar skall tillåtas å hemman, hvilket utbrutits allenast genom
storskifte, lärer man med hänsyn dertill, att laga skifte inom länet
hittills endast undantagsvis förekommit och sannolikt ej heller framdeles
kommer att i regel anlitas, ega anledning antaga, att, .med
mindre dylik förändring i gällande lag sker, den nya form för jordstyckning,
som egostyckningsinstitutet innebär, aldrig skulle i väsentligare
omfattning komma Kopparbergs län till godo, hvilket vore så
mycket mer att beklaga, som densamma derstädes lärer vara mer än
i de flesta andra landsdelar af behofvet påkallad. Ju mindre skäl
finnes att förmoda, att redan verkstälda storskiften i allmänhet komma
att efterföljas af laga skiften, desto mindre betänklighet synes det
dessutom möta att medgifva egostyckning å storskiftade hemman..
Det vill jemväl synas Riksdagen, som om den begränsning i
jordafsöndringsrätten, hvilken med hänsyn till bevarande af stamhemmanets
förmåga att utgöra de efter mantalet å detsamma belöpande
skatter och onera finnes i gällande lag stadgad, icke eger
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 127.
samma fog för sig i Kopparbergs län, der beskattningsgrunden i regel
icke är mantalet utan jordatalet.
I och med det att jordafsöndringar tillätes utan begränsning till
viss del af hemmans areal, försvunne äfven den hufvudsakliga grunden
att fordra Konungens befallningshafvandes fastställelse å afhandlingar
rörande jordafsöndring, och kunde, enligt Riksdagens förmenande,
väsentligt hinder icke anses möta att åt rätten öfverlemna
pröfningen af desamma. Härmed skulle äfven följa, att lagfart å afsöndring
kunde meddelas utan hinder deraf, att afsöndringen icke
blifvit af Konungens befallningshafvande faststäld.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvilken
mån, med hänsyn till de i Kopparbergs län rådande särskilda förhållanden,
för detta län kunna erfordras andra bestämmelser angående egostyckning
och jordafsöndring än de i gällande lag faststälda, samt för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 12 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.