Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående lindring i fraktkostnaderna vid jernvägstransport af kalk in. m.

1899-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:130, Skrifvelse till Konungen angående lindring i fraktkostnaderna vid jernvägstransport af kalk in. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

N:o 130.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1899.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående lindring i fraktkostnaderna

vid jernvägstransport af kalk in. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 12.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 20.)

Till Konungen.

Uti åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner hafva framställningar

gjorts i syfte att vinna lindring i fraktkostnaderna vid jernvägstransport

af kalk samt af kött, fläsk, potatis m. fl. landtmannaprodukter.

Beträffande till en början kalkfrakterna, framgår af de väckta

motionerna i ämnet hvilken vigt frågan om en lättnad i afseende å

dem tillmätes inom landets olika delar. Härom vittna äfven de af

hushållningssällskap, landtmannaföreningar och enskilde gjorda framställningar

om nedsättning i jernvägsfraktafgifterna för kalk.

Det torde vara af alla erkändt, att det för ett land med Sveriges

naturförhållanden är af den allra största betydelse, att kraftiga åtgärder

vidtagas för att lägga så stora områden som möjligt under kultur och

och främja brukningen af den redan odlade jorden. Genom att i alla

hänseenden och således äfven i fråga om de odlingsbara moss-, torf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

9

st ]i^ r , ( S0, °8UrÄ SIg landetB “»‘“■''liga tillgångar och underdel

»IL t IT af en8iilde och korporationer gorå» i

d»l!tr Tf‘ ,’ k<“l SV,e''lsk:‘ folket motBe e“ ekonomisk utveckling, fördelaktigt

återverkande på alla samfundslifvets områden.

synes alltså hos oss böra vara en nationel angelägenhet att

PJJ:rTa,Vldta^nd,e af åtSärder 1 nu nämnda hänseende, hvilka äro

2 sam? * m0jh?heteU -för en taIrikare befolkning att existera och

pa samma gång gifva utsigter till en bättre lön för den å jordens

eiZkfft”!?3 °Ch k?8tnad- 1 afseende härå lärer det Numera

ej af någon bestridas att tillgång på kalk och dess användande är af

det Sr8 ?;? betjdel8e’ *iU och med eQ nödvändig förutsättning, då

relfodLd?j‘Ss YwJSheTr4den kU“"r ^ *** d“

k''r d“““» synpunkt anser Riksdagen, att frågan om fraktkost
ange

lenhet kaStr3n,8.I>ort är e“ för landet i dess helhet betydelsefull

gelageuhet. Visserligen aro särskild! några af rikets län företrädesvis

kalkfattiga och i behof af kalk. Men just dessa län 1St,

^rriands °n Ki J°ntÖPinSB. Elfsborgs, Vermlands och Vester-’

för ~ innehålla sa störa mossar, mader och kärrmarker, att de

af laude?8 Uppbnngande 1 kultur behöfva bistånd från öfriga delar

Enligt de i en af motionerna förekommande uppgifter skulle

Ä*>r /atlri? brUku\f åkerJ°rden - alltså att taga i

beräkning all den kalk som behöfves för uppodling af mossar m. m.

hoÄ? erfordras omkring 600,000 ton kalk, under det att sammanJf?

7lgt,en a[ a11 den kalk> kalksten och cement, som under år 1897

fraktades a statsbanorna, uppgick allenast till något öfver 115,000 ton

so? frX ? f v,ssf %en ej :myckenheten af den kalk medräknad,''

fäs? härå lä?/ 7g -°Ch » en? dn .jernvägar, men äfven med afseende

fast bara lära nyssnämnda forhållanden icke kunna undgå att väcka

d-ODfe, att gfn0K1 battade förbindelser och lindring i fraktafgifterna

tl.rfallen ma*te beredas landets jordbruksidkande befolkning att

erhålla ifrågavarande vigtiga medel för höjandet afjordens afkastning.

i dess hell,? ? bet^delsefullt “åls vinnande anser Riksdagen landet

i dess helhet hora medverka. Rättmätigheten af en dylik medverkan

hai länge erkants af statsmagterna, då det gält att afdika sänka marker,

att minska frostlandigheten, att främja skogsodlingen m. m. Med

? begares nu statsmagternas bistånd för att genom underlättande

af kalkons tillgodogörande öka och förbättra den odlade jorden.

Bm. till Riksd. Prof. 1899. 10 Samt. 1 Afd. 1 Häft. SO Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

Dertill kommer att, såsom flere åt motionärerne framhållit, de utgifter,

som statsverket möjligen skulle komma att vidkännas i nu ifrågavarande

hänseende, äfven ur andra synpunkter torde kunna anses val

använda. Det är otvifvelaktigt, att genom det okade egendomsvärdet

ökade statsinkomster kunna väntas uppkomma, att med det förbättrare

iordbruket större produktion likasom äfven större konsumtion skulle

föranleda ökade fraktinkomster i fråga om åtskilliga artiklar och att

ökade tillfällen till arbete och förtjenst skulle yppa sig for olika klasser

af befolkningen. , „ . ,

Det kan icke förnekas, att de kalkbehöfvande provinsernas önskningar

om billiga jernvägsfrakter å kalk under de senare åren i viss

mån rönt tillmötesgående. Ett af Kongl. jernvägsstyrelsen pa grund

af 8 46 riksdagsordningen afgifvet, yttrande, som till Riksdagens vederbörande

utskott öfverlemnats, angifver, att möjlighet till ytterligare

nedsättning icke är utesluten, i det att styrelsen staller i utsigt, att

för kalk, lastad i minst 10 ton å eu vagn, skulle kunna komma att

tillämpas en fraktsats, som med 30 procent understiger tariffen 12 i

gaUanderfrakttaxa^rde krafyet på fraktnedsättningen icke kunna sträckas.

Men om man härvid erinrar sig, att omförmäla vara på grund åt sin

tyngd och beskaffenhet i öfrigt måste betinga en i förhållande till varans

värde allt för hög fraktkostnad, så att denna vid längre jernvägstransport

uppgår till, om ej rent af öfverskjuter, varuvärdet, ar det tydligt,

att man måste anlita särskilda utvägar för att verksamt underlätta

kalkens ökade användning. Detta blifver ännu mera uppenbart om

man besinnar, att en afsevärd myckenhet kalk maste fraktas a enskilda

iernvägar, hvilka, såsom framgår af jemväl utaf jernvägsstyrelsen meddelade

upplysningar i ämnet, icke allmänt kunna erbjuda eu sa betydande

nedsättning i frakterna som statsbanorna. .

En utväg att undanrödja de binder för kalkförbrukningen, som

de långa afstånden medföra, är redan anvisad genom utfärdande al den

nu gällande bestämmelsen, att mottagaren af en vagnslast kaik m. m.

under vissa förhållanden eger restitutionsvis återbekomma en krona

för hvarje begynnande femtiotal kilometer, som vagnen tillryggalagt a

statsbanorna. Denna tanke bar, enligt hvad Riksdagen inhemta!, äfven

vunnit tillämpning i Danmark och derstädes utvecklats derhän, att

förbrukare af kalk för kulturändamål under vissa förbal anden erbal er

i restitution a/3 af fraktafgiften. Till bestridande af de for en dylik

restitution nödiga medel anvisar representationen anslag. _

Ifrågavarande anordning synes vara i hög grad förtjent åt upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

märksamhet äfven i Sverige. Dervid vill emellertid Riksdagen framhålla,

att restitution ej synes böra lemnas åt andra reqvirenter än dem,

som använda kalken för jordbrukets eller bergsbrukets behof, en inskränkning,

som redan är stadgad för den hos oss medgifna, förutnämnda

restitutionen. Då verkan af den nu ifrågasatta restitutionen

skulle blifva alltför otillräcklig, derest densamma skulle afse allenast

fraktafgifter å statens jernvägar, lärer restitutionen böra gälla äfven

för transport å de enskilda jernvägarne.

Rörande beloppet af den ifrågasatta restitutionen likasom angående

sättet för dess verkställande torde det vara för tidigt att uttala sig,

innan en behöflig utredning kommit till stånd. Dock synes den i

Danmark medgifna restitutionen vara väl afvägd; och beträffande sättet

för medlens utbetalning föreställer sig Riksdagen möjligheten af en

återbetalning utaf fraktkostnaden eller ock af den anordning, att mottagaren

af en jernvägslast kalk skulle erlägga blott en del af fraktbeloppet,

hvaremot återstoden skulle debiteras statskassan samt utbetalas

af viss bestämd myndighet, exempelvis Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Skulle ifrågavarande af Riksdagen sålunda antydda

åtgärd komma till stånd, torde förutnämnda, nu af trafikmedel utgående

restitution böra indragas.

Riksdagen vill i detta sammanhang slutligen anmärka, att under

uttrycket kalk böra i förevarande hänseende alla slag af kaustik och

kolsyrad kalk inbegripas.

I afseende härefter å jernvägsfrakterna för öfriga i förutnämnda

motioner afsedda förnödenheter anser sig Riksdagen böra, för att tillgodose

de efter Riksdagens åsigt i många afseenden befogade önskningsmålen

om lindrigare frakter å statsbanorna för kött, fläsk, potatis

samt mjöl och spanmål m. m., åt Eders Kongl. Maj:t öfverlåta att

utreda, huru långt en dylik fraktlindring bör gå. Att emellertid särskilt

åtgärder böra vidtagas för att tillgodose å ena sidan Norrlands

växande behof af lifsförnödenheter och å andra sidan det

sydliga Sveriges producenters önskningar att genom billigare frakter

erhålla en ökad afsättning af jordbrukets produkter inom landet, synes

uppenbart.

I den öfvertygelse att en omfattande utredning af alla i motionerna

afsedda frågor torde visa, att det allmännas intresse främjas

genom fastställande af fraktsatser, som äro gynsamma för trafikanterna,

får Riksdagen alltså anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:ts låta verkställa utredning, om och

i hvad mån nedsättning af jernvägsfrakterna å statens jernvägar för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

kött, fläsk, potatis, mjöl, spanmål och öfriga landtmannaprodukter må

kunna ega rum, samt huruvida för kalk, som för jordbrukets eller

bergsbrukets behof fraktas å såväl statens som enskilda jernvägar,

fraktkostnaderna må kunna lindras dels genom nedsättning af fraktafgifterna,

dels genom restitution af en del af fraktkostnaderna.

Stockholm den 12 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.