Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884, äfvensom i ämnet väckta motioner.
1899-05-14 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1899:151, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884, äfvensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
1
N:o 151.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884,
äfvensom i ämnet väckta motioner.
(■Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 10.)
Till Konungen.
Genom en den 24 februari innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bifogade, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit
Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å
kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer
Inh. till Rilisd. Prot. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 37 Höft. (N:o 151.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande] ändrade
lydelse:
3 §■
1 mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra
meter från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd
vid gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,
utan tillstånd af så väl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården
som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål
befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra
hinder för inmutning.
Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,
utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på
mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som
är upplåten för allmän trafik.
2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område
samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit
behörigen försvarad.
5 §■
Öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen
och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt
beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i
afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens
läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,
ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig
tid, räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid
försittes, den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i
beslutet intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter
infordrad upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för
inmutning enligt 1 §, eller att sådant hinder uppenbarligen möter, som
i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet. eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
bearbeta och tillgodogöra sig så väl den innnitade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes förekomma.
Ofriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet
må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för
grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes
må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande
af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,
om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,
Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio
dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å
kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen, af kronoåboen eller boslällsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är
sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att,
der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och
gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och
varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp
blifvit slutligen bestämdt.
11 §•
Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade
området, innefattande en omkrets med ett hundra meters afstånd
från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras
till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att
begagna eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt
om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så
framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.
För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren
af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i
årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.
I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder
lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,
som i hans sälle är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som
marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare
inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla
beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom
ej förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att
ersätta.
13 §.
1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade
området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet
att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för
åverkan, lemna bestyrkt, afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade
områdets egare som den, hvilken det med nyttjanderätt innehar och
brukar; och gälle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande
af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves och
brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen af
annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.
2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade
området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,
hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet skall
vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren och
nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare att ställa sådan
säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom anlitas,
inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit anskaffad.
14 §.
Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutningspunkten
är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlauds eller
Vesternorrlands läD, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid
inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af
yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott
af inmutaren.
Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren
åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.
17 §•
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren njuta
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
den jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande han ock,
om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla
såsom sin enskilda tillhörighet.
Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven grufveskog.
Å annan kronojord skall inmutaren njuta jordegareandel till godo
med förpligtelse att för hvarje kalenderår inom januari månad nästföljande
år till kronan erlägga eu afgäld motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet
af de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats;
dock att från ingången af år 1930 inmutaren är skyldig att vara underkastad
de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i
grufarbetet och den deraf fallande vinsten, hvilka genom ny lagstiftning
kunna blifva gällande.
24 §.
Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme
dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid från
mutsedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts eller
allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der den
blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.
31 §.
Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej
parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark
af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.
Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse
för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla
innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken
honom tillskyndas.
År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit
jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos
Konungens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han
det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.
Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från
den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar derefter, vid påföljd, om det fösummas, att grufegaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.
39 §.
Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt
dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas
i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så
mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar
kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter i fast klyft
eller, räknadt i upplagdt berg, aderton kubikmeter; egande dock grufegaren,
om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten
för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt anmälan
derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder
arbetet verkställes.
För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari
året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet
mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i
hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då
hindret upphört.
Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift
eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen
till nytta.
44 §.
Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt
42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen,
som, då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller
å kronojord, som under ständig besittningsrätt innebafves eller är till
boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinnehafvaren till ansökningen
lemnat bifall, må ega att förlänga hviloståndstiden under ytterligare
högst fyra arbetsår.
Riksdagens Skrifvelse N:0 löl.
7
61 §.
Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger
det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreslåndare,
som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen
för grufdrift i denna stadga bestämmes. Grufföreståndare kan endast
den vara, som är svenk undersåte och i riket bosatt^
Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker
ej sådan anmälan eller har obehörig person till grufföreståndare utsetts,
är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.
68 §.
Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller ege
han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna bifall,
förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift;
och skall förty det försöks- eller grufarbete, som utländing utan sådant
medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta, vara utan
verkan till bevarande af hans eller annans rätt -i hit hänförligt afseende;
dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tillämplighet
i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af äldre, behörigen
förvärfvad rättighet af utländing innehafves.
Har någon förr än denna lag trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt
till kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att njuta
jordegarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas; och skall denna
lag i hvad den afser 17 § grufvestadgan ej ega tillämpning emot den,
som före dess trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej
varit underkastad det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning
å kronojord den 19 augusti 1889 är sagdt.
1 sammanhang med Eders Kongl. Majrts förevarande proposition
har Riksdagen till behandling förehaft fem i ämnet väckta motioner.
En motionär har anfört, att ett i så väl 1894 som 1898 års
kongl. propositioner om ändringar i grufvestadgan föreslaget tillägg
till andra stycket i 22 § af nämnda stadga blifvit uteslutet, utan att
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
något skäl derför funnes anfördt. Detta tillägg innehölle bestämmelse
derom, att vid utmålsläggning kostnaden derför skulle vid stadgadt
äfventyr förskjutas af utmålssökanden, der bergmästaren det fordrade.
Det hade varit upptaget redan i kommerskollegii utlåtande af den 15
juni 1893 öfver vissa föreslagna förändringar i grufvestadgan samt
hade varit tillstyrkt såväl af jernkontoret som af 1894 års lagutskott
och syntes hafva goda skäl för sig. Det kunde nemligen lätt inträffa
och hade också verkligen inträffat, att utmålsförrättning påkallats af
personer, som icke haft förmåga att sedermera gälda deraf föranledda
kostnader. De förluster, som sålunda tillskyndades såväl bergmästare
som gode män m. fl., kunde vara ganska afsevärda, särskilt inom
det norra bergmästaredistriktet, der särdeles långa, besvärliga och
tidsödande resor härvid oftast förekomme. Det syntes derför vara
billigt och rätt, att till förhindrande af dylika förluster ett sådant
stadgande infördes i grufvestadgans 22 §, som tillstyrkts af 1894 års
lagutskott och föreslagits i 1898 års kongl. proposition. Motionären
hemstälde derför, att Riksdagen ville för sin del besluta att 22 § i
nu gällande grufvestadga måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Ansökning om utmål---—---—---— — —
— —--— — — företaga. Kostnaden för utmålsförrättningen
skall gäldas af grufegaren; och vare sökanden pligtig att, der bergmästaren
det fordrar, denna kostnad inom förelagd tid förskjuta, vid
äfventyr, om den tid försittes, att ansökningen icke anses hafva inkommit
tidigare, än förskottet sedermera erlägges, hvilken påföljd bör
i föreläggandet intagas.»
Vidare har uti tvenne sinsemellan lika lydande motioner yrkats,
att Riksdagen måtte besluta, att § 17 i gällande grufvestadga måtte
erhålla följande lydelse:
»Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller
är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren
njuta den jordegarne enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande
han ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera
behålla såsom sin enskilda tillhörighet.
Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven grufveskog.
Der kronan å annan kronojord icke vare sig sjelf vill begagna
sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande åt annan mot afgäld
öfverlåtit densamma, skall inmutaren njuta jordegareandelen till godo,
med förpligtelse att för hvarje kalenderår inom april månad nästföljande
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
år till kronan erlägga en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet
af alla de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats,
eller den högre afgäld, som Riksdagen kan komma att bestämma;
dock att upplåtelse af kronans jordegareandel skall i hvarje
fall efter en tid af 10 år från det upplåtelse skett å nyo offentligen
utbjudas.»
Till stöd för detta sitt yrkande hafva motionärerna framhållit, att
det i 17 § af nu föreliggande ändringsförslag föreslagna stadgande:
»Å annan kronojord — — — blifva gällande» icke syntes främja det
af Riksdagen med ändring af grufvestadgan åsyftade mål, eller att
staten skulle tillförsäkras möjlighet att vid inmutning af malmfyndigheter
kunna komma i åtnjutande af med grufbrytningen förenade fördelar,
samt att malm och andra miueralfyndighetpr måtte å kronojord
på för staten gagneligaste sätt kunna disponeras.
Den föreslagna afgälden vore nemligen så liten, att densammas
uppbärande för statsverket vore af ringa betydelse. Exempelvis ville
motionärerna erinra, att för en malmbrytning af 2,000,000 ton med
beräknadt värde af 3 kronor pr ton vid gruföppningen skulle denna
afgäld (=4 öre per ton) utgöra allenast 80,000 kronor, hvarifrån måste
dragas de ej obetydliga kostnaderna för uppskattningen m. m.
Vidare förefölle den föreslagna tidsperioden för det första upplåtandet
vara allt för lång och derjemte olämplig. Med hänsyn till den
snabba utveckling, hvari jernindustrien och öfver hufvud alla grenar
af industriel verksamhet inom vårt land befunne sig, förefölle det ej
välbetänkt, att staten i förevarande afseende afhände sig sin rätt ända
till år 1930. Att på sådant sätt fastslå en bestämd tidpunkt syntes
för öfrigt olämpligt, ty derigenom skulle nyförvärfvad inmutningsrätts
tillgodogörande under den närmaste tiden före nyssnämnda slutår omöjliggöras,
då ju väl ingen skulle våga anordna grufdrift af afsevärd
betydelse utan att vara förvissad om huru rättsförhållandena gestaltade
sig under eu viss tidsföljd, som motionärerna ansåge i detta afseende
lämpligen böra bestämmas’ till tio år.
På det att statens intresse måtte i förevarande afseende i större
mån, än det föreliggande förslaget innebure, tillgodoses, ansåge motionärerna,
att äfven annan svensk man än iumutaren skulle kunna njuta
jordegareandelen å odisponerad kronojord till'' godo, så att genom den
fria konkurrensen den afgäld måtte af kronan bekommas, som i hvarje
särskildt fall kunde befinnas skälig och utgörbar. Härvid borde äfven
göras förbehåll för den händelse Riksdagen i något särskildt fall skulle
Bill. till llilcsd. Prof. 1891). 10 Sami. 1 A/d. I Band. 37 Häft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
finna jordegareandelen böra för kronan bibehållas. Först vid det förhållande,
att kronan ej ville begagna sig af sin jordegareandel och att
någon konkurrens i afseende å afgälden ej uppstått, syntes jordegare•andelens
tillgodonjutande böra inmutaren tillerkännas, mot den af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna låga afgäld.
Då emellertid jordegareandelens första upplåtande, på grund af
allmänhetens obekantskap med inmutningen och andra förhållanden, i
regeln komme att ske endast till inmutaren, borde detta upplåtande
icke omfatta längre tid än tio år. Efter denna tid, inom hvilken borde
vara ådagalagdt i hvad mån grufdriften vore vinstgifvande, borde å
nyo beredas tillfälle för äfven andre svenske män än inmutaren att
mot afgäld tillgodonjuta jordegareandelen, för så vidt den ej för kronans
räkning på annat sätt toges i anspråk; och borde för sådant ändamål
denna andel å offentlig auktion utbjudas; och ansåge motionärerna
tiden för upplåtelsen i detta fall äfven lämpligen böra bestämmas till
tio år.
Kronan skulle genom bestämmelser i nu antydda rigtning komma
att tillgodoföras större inkomster af dess jordegareandel i inmutningsbara
fyndigheter än genom Eders Kongl. Maj:ts förslag; på samma
gång dessa bestämmelser skulle främja ett statsintresse, som i alla
tider varit och komme att förblifva af största vigt, nemligen den
svenska jernindustrien.
Enligt hvad vid förevarande ämnes behandling förut framhållits,
afsåge de ifrågasatta förändringarna i grufvestadgan hufvudsakligen
malmfyndigheterna å kronojord i de nordligaste delarne af vårt land.
Och vore dervid att beakta, hurusom tillgodogörandet af dessa fyndigheter
för närvarande endast afsåge export till utlandet af jernmalm,
under det att det visade sig allt tydligare, att de mellansvenska jernmalmsgrufvorna
icke för någon längre tid kunde i tillräckliga qvantiteter
förse jerntillverkarne med för deras handtering passande malmer.
Redan nu hade nemligen inträdt malmbrist, som, enligt hvad en
motionerna bilagd uträkning utvisade, för'' år 1897 uppgått till cirka
205,000 ton.
Vid sådant förhållande borde, enligt motionärernas förmenande,
ovilkorligen tagas i öfvervägande, huruvida icke jernmalmsbehofvet för
mellersta Sveriges jerntillverkare skulle kunna i någon mån tillgodoses
genom de malmtillgångar, som funnes å kronojord; men enda utvägen
till ernående af detta mål vore utan tvifvel, att vid exploiterande af
de å kronans jord befintliga fyndigheter tillfälle bereddes dessa jerntillverkare
att för sin handtering kunna tillgodogöra sig någon del af
Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 11
malmen, hvilket emellertid ej kunde åstadkommas annorledes än genom
sådana bestämmelser i afseende å jordegareandelens öfverlåtande, som
motionärerna nu förordat.
Att lagstiftningsåtgärder vidtoges i det af motionärerna angifna
syfte, vore så mycket angelägnare, som med den snabba utveckling,
hvari vårt land nu befunne sig, och med det deraf föranledda ökade
behofvet af jern, en afsevärdt större jernindustris uppblomstrande vore
att emotse, derest ej möjligheten att på rimliga vilkor erhålla det för
denna industri vigtigaste råmaterialet, jernmalm, blefve afskuren.
Slutligen har en motionär uti tvenne andra inom Riksdagen väckta
motioner hemstält,
dels att Riksdagen ville antaga följande lydelse af 22 § 1 mom.
och 65 § grufvestadgan:
»§ 22.
1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas
till namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas. mark
utmålet kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att,
så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen
på stället företaga. Å sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, må
utmål dock ej utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år efter
det på grund af föreskriften i 13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln blifvit
till Konungens befallningshafvande ingifven.
§ 65.
Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma
beslutadt eller af grufföreståndaren enligt 62 § infordradt, och har han,
sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen
blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar
efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till
öfrige delegare förverkat sin lott i grutvan och dess tillhörigheter;
dock att, om grufvan är belägen å sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, jordegarens
lott, ändå att inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar, sedan
erinran hos Konungens befallningshafvande skett, ej må anses förverkad,
der tillskottet jemte ränta derå efter sex för hundrade från
nyssnämnda tids utgång inbetalas sist ett år derefter.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
Har delegare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva,
njute han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter
och annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande
fri:»;
hvilka lagrum dock ej skulle ega tillämpning emot den, som före
deras trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit underkastad
det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning å kronojord
den 19 augusti 1889 vore sagdt;
dels ock att Riksdagen måtte medgifva, att Eders Kongl. Maj:t
tillsvidare skulle ega, i den ordning som af Eders Kongl. Maj:t
närmare bestämdes, dels att åt svenske män, mot årlig afgift och
under de vilkor i öfrig!, Eders Kongl. Maj:t faststälde, under en tid
för hvarje gång af högst tjugo år upplåta begagnandet af den kronan
tillkommande jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den, som
erhållit upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till
jordegareandelens öfvertagande äfven för eu förnyad upplåtelsetid,
derest sådan ifrågakomme; dels ock att, om icke någon funnes, som
ville och kunde öfvertaga begagnandet af jordegareandelen, efter omständigheterna
i hvarje särskildt fall antingen vidtaga erforderliga åtgärder
för begagnande af kronans jordegareandel eller ock låta densamma
blifva obegagnad.
Riksdagen anser det vara af en synnerlig vigt, att frågan om
sättet för tillgodogörande af statens jordegareandel i grufva snart finner
sin lösning, på det att det öfvergångstillstånd, som på grund af
kongl. kungörelsen den 19 augusti 1889 rörande inmutning å odisponerad
kronojord för närvarande inverkar hämmande på drifvandet af
grufrörelse, snart må upphöra.
Till 1894 och 1898 års Riksdagar framlade Eders Kongl. Maj:t
förslag uti förevarande ärende. Båda dessa förslag voro grundade på
den principen, att staten borde genom utarrendering tillgodogöra sig
sin jordegareandel. Genom en dylik utarrendering skulle staten på
grund af den konkurrens, som sannolikt borde uppstå vid utbjudandet
af statens jordegareandel, kunna förvärfva sig den största möjliga inkomst
äfvensom ett vidgadt inflytande å grufverksamheten, då staten
vid hvarje upplåtelse skulle ega möjlighet att meddela de föreskrifter,
som i hvarje fall kunde vara erforderliga. Hvarken 1894 års eller
1898 års förslag blefvo emellertid af Riksdagen antagna. 1898 års
Riksdag uttalade i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 12 maj nämnda
år, att det visserligen vore önskvärd!, att staten åt sig bevarade egande
-
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
rätten till och den fria dispositionsrätten af sin jordegereandel samt
att en sådan grundsats, enligt Riksdagens förmenande, kunde genomföras
i väsentlig öfverensstämmelse med det s. k. afgäldssystemet.
Riksdagens afslag å de på arrendesystemet fotade kongl. propositionerna
till 1894 och 1898 års Riksdagar samt Riksdagens nyssberörda uttalande
lära i väsentlig mån hafva föranledts deraf, att om ett på i
propositionerna föreslaget sätt anordnadt arrendesystem blifvit af Riksdagen
antaget, skulle, om vid utbjudandet af kronans jordegareandel
ingen arrendator anmälde sig och staten ej heller sjelf ville tillgodogöra
sig densamma, jordegareandelen för alltid gått för staten förlorad.
Genom det af Eders Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget, enligt
hvilket inmutaren skall njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse
att till kronan erlägga en årlig afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen
af värdet utaf de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och
uppfordrats, har förebygts en dylik förlust för staten. Riksdagen
finner emellertid den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna afgälden vara
väl lågt beräknad samt anser, att eu större inkomst skulle kunna beredas
staten af dess jordegareandel genom antagande af den i motionerna
föreslagna kombinationen af arrende- och afgäldssystemen. Om,
såsom motionärerna föreslagit, i första hand skulle anlitas utarrendering
af jordegareandelen, torde nemligen i allmänhet, enligt Riksdagens
förmenande, en väsentligen högre arrendeafgift kunna erhållas än den
af Eders Kongl. Maj:t föreslagna afgälden. Den fria konkurrens, som
otvifvelaktigt skulle komma att uppstå om förvärfvandet af rätten att
begagna kronans jordegareandel, då tillfälle erbjödes åt flera personer
att spekulera å förvärfvandet af densamma, torde nemligen i väsentlig
mån bidraga att förskaffa staten ett högre arrendebelopp än den föreslagna
afgälden. Skulle emellertid af en eller annan anledning någon
arrendator icke erhållas, komme staten i allt fall att på grund af
stadgandet om afgäld tillgodonjuta en sjuttiofemtedel af värdet af den
under året brutna malmen.
I fråga om sättet för beräknandet af arrendeafgiften torde flere
dylika gifvas, och vill Riksdagen som särskildt lämpligt framhålla, att
densamma skulle kunna beräknas till viss del af värdet af de inmutningsbara
ämnen, som under året brutits och uppfordrats.
Om sålunda det af motionärerna framlagda förslag synes Riksdagen
vara att föredraga framför den kongl. propositionen, torde likväl
i detsamma böra vidtagas vissa förändringar. Beträffande den period,
för hvilken jordegareandelen skulle upplåtas åt inmutaren, hafva motionärerna
velat bestämma densamma till tio år för hvarje inmutare, under
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
det att Eders Kong].. Maj:t föreslagit en gemensam tidpunkt för upphörande
af samtlige inmutares rätt att nyttja jordegareandelen; och har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit bestämmandet af denna tidpunkt till
ingången af år 1930. Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit finner
Riksdagen vara mindre lämpligt. Genom bestämmandet af en dylik fix
tidpunkt för alla inmutare i detta afseende skulle nemligen de, hvilkas
inmutning skedde under något af närmaste åren före år 1930, komma
i en synnerligen ogynsam ställning i jemförelse med dem, som inmutat
tidigare. Under de få år, de egde rätt tillgodonjuta jordegareandelen,
torde de nemligen ej vara synnerligen benägna att vidtaga några
större åtgärder eller nedlägga några större kostnader för grufvans bearbetning.
För undvikande af denna olägenhet torde, på sätt i Riksdagens
förberörda skrifvelse den 12 maj 1898 antydts och jemväl
motionärerna synas åsyfta, en till lika antal år beräknad period böra
tillförsäkras hvarje enskild inmutare, som kommer i åtnjutande af
jordegareandelen. I fråga om denna tidsperiod anser Riksdagen med
hänsyn till den låga afgäld, för hvilken inmutaren skulle åtnjuta jordegareandelen,
den ifrågasatta tiden af trettio år vara väl lång. Den
af motionärerna föreslagna tiden af tio år synes åter vara väl kort,
och torde tiden enligt Riksdagens förmenande lämpligen kunna bestämmas
till tjugu år från utmålsläggningen.
Motionärerna föreslå: ))der kronan å annan kronojord icke vare
sig sjelf vill begagna sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande
åt annan mot afgäld öfverlåta densamma». Införandet i lagparagrafen
af den senare delen af denna bestämmelse torde vara obehöflig!, enär
ett dylikt utbjudande väl endast är ett sätt för kronan att sjelf tillgodogöra
sig sin jordegareandel.
Med afseende å tiden för inbetalandet utaf afgälden, torde densamma,
såväl med hänsyn dertill att inmutaren må kunna hinna att
dessförinnan afsluta föregående årets räkenskaper som ock till att grufegare
enligt 58 § grufvestadgan ej är skyldig att före den 1 mars till
bergmästaren insända uppgift å vunnen malm under föregående året
jemte öfriga statistiska redogörelser, lämpligast böra bestämmas till
utgången af mars månad.
Att, såsom motionärerna ifrågasatt, i 17 § införa en bestämmelse
derom, att Riksdagen skulle kunna under den tid, hvarunder kronans
jordegareandel är åt inmutaren upplåten, förhöja afgälden, synes Riksdagen
olämpligt, och torde derför hvad motionärerna i sådant afseende
föreslagit böra ur paragrafen utgå.
Då Riksdagen sålunda ansett sig böra förorda ett förslag till
Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 15
begagnande af kronans jordegareandel, i första hand baseradt på arrendesystemet,
torde, på sätt af en motionär yrkats och i öfverensstämmelse
med hvad jemväl Eders Kongl. Maj:t i de till 1894 och 1898 års Riksdagar
framlagda, på arrendesystemet grundade propositioner föreslagit,
böra intagas dels i 22 § grufvestadgan bestämmelse derom, att utmål
ej må utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd läggas å kronojord, der jordegareandelen
tillkommer kronan, förrän två år efter det att afskrift af
mutsedeln blifvit till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifven,
dels i 65 § förbehåll om en särskild anståndstid för kronan med inbetalning
af de tillskott, hvarom denna paragraf stadgar. Äfvenledes
torde för en utarrendering, som nu föreslagits, kräfvas Riksdagens
medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att vidtaga de för densamma
erforderliga åtgärder. Vidkommande detta föreställer sig Riksdagen,
att detsamma skulle i likhet med de medgifvanden, som af Riksdagen
lemnats Eders Kongl. Maj:t, såväl att för enskilda jernvägsanläggningar
bevilja vissa förmåner som att åt svenska män bevilja tillstånd till
bearbetande af apatitförekomster, kunna gifvas för ett år i sänder.
EU medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att, om icke någon funnes,
som ville eller kunde öfvertaga begagnandet af jordegareandelen, efter
omständigheterna i hvarje särskilt fall antingen vidtaga erforderliga
åtgärder för begagnande af kronans jordegareandel eller ock låta densamma
blifva obegagnad, torde icke vara påkalladt, enär, i det fall
att någon arrendator icke erhålles, enligt stadgandet i 17 § grufvestadgan
inmutaren kommer att mot afgäld njuta jordegareandelen
till godo.
En motionär har, såsom ofvan nämnts, föreslagit ett tillägg till
22 § grufvestadgan i syfte att erhålla en bestämmelse om skyldighet
för utmålssökanden att på bergmästarens begäran förskjuta kostnaden
för utmålsläggningen. Ifrågavarande tilläggsbestämmelse fans upptagen
i de till 1894 och 1898 års Riksdagar framlagda kongl. propositioner,
och har Riksdagen på de af motionären anförda grunder för sin del
beslutat, att hvad motionären sålunda hemstält må jemte sista punkten
af nuvarande 22 § grufvestadgan upptagas såsom ett mom. 2 af nämnda
paragraf.
Emot öfriga af Eders Kong]. Maj:t föreslagna förändringar i grufvestadgan
har Riksdagen icke haft något att erinra.
I fråga om det öfvergångsstadgande, som vid utfärdandet af nu
föreslagna ändringar i grufvestadgan bör gifvas, torde vara uppenbart,
att jemväl § 22 mom. 1 och § 65 ej böra ega tillämpning å den, som
före lagens trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
underkastad det förbehåll, hvarom kungörelsen den 19 augusti 1889
stadgar, äfvensom att i samma öfvergångsstadgande bör, i likhet med hvad
i 1894 och 1898 års kongl. propositioner föreslagits, intagas bestämmelse
derom, att, der inmutning erhållits under sådant förbehåll, utmål ej
må utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år från det lagen
trädt i kraft, och inmutare ej heller vara skyldig att förr än inom
samma tids utgång fullgöra hvad honom enligt 21 § åligger.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anmäla,
dels att Riksdagen, med förklarande att Eders Kongl. Maj:ts proposition
ej kunnat oförändrad bifallas, för sin del antagit följande:
Lag
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å
kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer
i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
1 mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra
meter från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd
vid gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,
utan tillstånd af såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården
som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål
befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra
hinder för inmutning.
Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,
utan tillstånd af vederbörade myndighet eller styrelse, å område å
mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är
upplåten för allmän trafik.
2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område
samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen
försvarad.
5 §•
Öfver inkommen ansökning om matsedel skall bergmästaren ofördröjligen
och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i
afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens
läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,
ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig
tid, räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid
försittes, den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i
beslutet intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter
infordrad upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för
inmutning enligt 1 §, eller att sådant hinder uppenbarligen möter, som
i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,
bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes
förekomma.
Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet
må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för
grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes
må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande
af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,
om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,
Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio
dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å
kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är
sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att,
der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och
gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och
varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp
blifvit slutligen bestämdt.
ii §•
Sedan matsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade
området, innefattande eu omkrets med ett hundra meters afBih.
till Riksd. Prot. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 37 Haft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
stånd från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras
till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna
eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt
om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så
framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.
För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren
af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i
årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.
I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder
lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,
som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som
marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare
inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för
fulla beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.
Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom
ej förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att
ersätta.
13 §.
1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade
området börjas, skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet
att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för
åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till såväl det inmutade
områdets egare som den, hvilken det med nyttjanderätt innehar och
brukar; och gälle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande
af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves
och brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen
af annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.
2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det
inmutade området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,
hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet
skall vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren
och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare
att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom
anlitas, inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit
anskaffad.
14 §.
Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutnings
-
19
Riksdagens Skrifvelse R:o 151.
punkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemkande eller Vesternorrlands
län, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid inmutningsrättens
förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af
yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott
af inmutaren.
Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren
åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.
n §•
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller
är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren
njuta den jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande
han ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera
behålla såsom sin enskilda tillhörighet.
Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven grufveskog.
Å annan kronojord skall inmutaren, der ej kronan begagnar sin
jordegareandel, njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse att
för hvarje kalenderår, från och med året efter utmålsläggningen, inom
mars månad nästföljande år, till kronan erlägga en afgäld, motsvarande
sjuttiofemtedelen af värdet af alla de inmutningsbara ämnen, som under
året brutits och uppfordrats; dock att i detta fall inmutaren från utgången
af tjugonde året efter utmålsläggningen är skyldig att vara
underkastad de bestämmelser om rätt för kronan att sjelf begagna
jordegareandelen, hvilka då må vara gällande.
22 §.
1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas
till namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas mark
utmålet kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att,
så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen
på stället företaga. Å sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, må
utmål dock ej utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år efter
det på grund af föreskriften i 13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln blifvit
till Konungens befallningshafvande ingifven.
2 mom. Kostnaden för utmålsförrättriingen skall gäldas af grufegaren;
och vare Bökanden pligtig att, der bergmästaren det fordrar,
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
denna kostnad inom förelagd tid förskjuta vid äfventyr, om den tid
försittes, att ansökningen icke anses hafva inkommit tidigare, än förskottet
sedermera erlägges, hvilken påföljd bör i föreläggandet intagas.
24 §.
Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och
ankomme dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid
från mutsedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts
eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der
den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.
31 §.
Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som
till honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej
parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark
af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.
Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse
för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla
innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken
honom tillskyndas.
År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit
jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos
Konungens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den
ordning, som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast
egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han
det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.
Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från
den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar derefter, vid påföljd, om det försummas, att grufegaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.
39 §.
Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig
rätt dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall
Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 21
bedrifvas i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst
så mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar
kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter i fast
klyft eller, räknadt i upplagdt berg, aderton kubikmeter; egande
dock grufegaren, om han hellre vill, att under -ett år fullgöra arbetsskyldigheten
för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår,
så framt anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af
det år, hvarunder arbetet verkställes.
För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari
året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet
mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i
hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då
hindret upphört.
Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift
eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen
till nytta.
44 §■
Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt
42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergöfverstyrelsen,
som, då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller
å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinnehafvaren till ansökningen
lemnat bifall, må eg a att förlänga hviloståndstiden under ytterligare
högst fyra arbetsår.
61 §.
Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger
det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreståndare,
som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för
grufdrift i denna stadga bestämmes. Grufföreståndare kan endast den
vara, som är svensk undersåte och i riket bosatt.
Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej
sådan anmälan eller har obehörig person till grufföreståndare utsetts,
är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.
65 §.
Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma beslutadt
eller af grufföreståndaren enligt 62 § infordradt, och har han,
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen
blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar
efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till
öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter;
dock att, om grufvan är belägen å sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen,
jordegarens lott, ändå att inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar,
sedan erinran hos Konungens befallningshafvande skett, ej må anses
förverkad, der tillskottet jemte ränta derå efter sex för hundrade från
nyssnämnda tids utgång inbetalas sist ett år derefter.
Har delegare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva, njute
han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter
och annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande fri.
68 §.
Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller
ege han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna
bifall, förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka
grufdrift; och skall förty det försöks- eller grufärbete, som utländing
utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta,
vara utan verkan till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänförligt
afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tilllämplighet
i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af
äldre, behörigen förvärfvad rättighet af utländing innehafves.
Har någon förr än denna lag trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt
till kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att njuta
jordegarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas; och skall denna
lag i hvad den afser 17 §, 22 § 1 mom. och 65 § grufvestadgan ej eg a
tillämpning emot den, som före dess trädande i kraft gjort ansökan
om inmutning och ej varit underkastad det förbehåll, hvarom i kungörelsen
rörande inmutning å kronojord den 19 augusti 1889 är sagdt.
Har inmutning erhållits under sådant förbehåll, må utmål ej utan
Konungens tillstånd läggas tidigare än två år från det denna lag trädt
i kraft; och vare inmutaren ej skyldig att förr än inom samma tids
utgång fullgöra hvad honom enligt 21 § åligger.
Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 23
dels att Riksdagen för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifvit,
att Eders Kongl. Maj:t må eg a åt svenske män, i den ordning Eders
Kongl. Maj:t bestämmer, mot årlig afgift och under de vilkor i öfrigt,
Eders Kongl. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje gång af högst
tjugu år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel
i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen, att
vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande
äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakommer.
Stockholm den 14 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.