Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884, äfvensom i ämnet väckta motioner.

1899-05-14 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:151, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884, äfvensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

1

N:o 151.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1899.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af

vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884,

äfvensom i ämnet väckta motioner.

(■Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 10.)

Till Konungen.

Genom en den 24 februari innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bifogade, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit

Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å

kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer

Inh. till Rilisd. Prot. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 37 Höft. (N:o 151.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande] ändrade

lydelse:

3 §■

1 mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra

meter från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd

vid gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,

utan tillstånd af så väl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål

befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra

hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på

mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som

är upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit

behörigen försvarad.

5 §■

Öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt

beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens

läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,

ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig

tid, räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid

försittes, den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i

beslutet intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter

infordrad upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för

inmutning enligt 1 §, eller att sådant hinder uppenbarligen möter, som

i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet. eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

bearbeta och tillgodogöra sig så väl den innnitade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes förekomma.

Ofriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,

om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, af kronoåboen eller boslällsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är

sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att,

der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och

gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och

varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp

blifvit slutligen bestämdt.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande en omkrets med ett hundra meters afstånd

från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras

till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att

begagna eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt

om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så

framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren

af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i

årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,

som i hans sälle är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare

inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla

beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom

ej förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att

ersätta.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade

området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt, afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade

områdets egare som den, hvilken det med nyttjanderätt innehar och

brukar; och gälle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande

af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves och

brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen af

annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade

området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,

hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet skall

vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren och

nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare att ställa sådan

säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom anlitas,

inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutningspunkten

är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlauds eller

Vesternorrlands läD, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid

inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

17 §•

Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren njuta

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

den jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande han ock,

om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla

såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren njuta jordegareandel till godo

med förpligtelse att för hvarje kalenderår inom januari månad nästföljande

år till kronan erlägga eu afgäld motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet

af de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats;

dock att från ingången af år 1930 inmutaren är skyldig att vara underkastad

de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i

grufarbetet och den deraf fallande vinsten, hvilka genom ny lagstiftning

kunna blifva gällande.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme

dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid från

mutsedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts eller

allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der den

blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej

parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark

af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse

för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla

innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken

honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos

Konungens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han

det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar derefter, vid påföljd, om det fösummas, att grufegaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt

dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas

i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så

mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter i fast klyft

eller, räknadt i upplagdt berg, aderton kubikmeter; egande dock grufegaren,

om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt anmälan

derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder

arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari

året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i

hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då

hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen

till nytta.

44 §.

Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt

42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen,

som, då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller

å kronojord, som under ständig besittningsrätt innebafves eller är till

boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinnehafvaren till ansökningen

lemnat bifall, må ega att förlänga hviloståndstiden under ytterligare

högst fyra arbetsår.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:0 löl.

7

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger

det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreslåndare,

som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen

för grufdrift i denna stadga bestämmes. Grufföreståndare kan endast

den vara, som är svenk undersåte och i riket bosatt^

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker

ej sådan anmälan eller har obehörig person till grufföreståndare utsetts,

är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller ege

han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna bifall,

förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift;

och skall förty det försöks- eller grufarbete, som utländing utan sådant

medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta, vara utan

verkan till bevarande af hans eller annans rätt -i hit hänförligt afseende;

dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tillämplighet

i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af äldre, behörigen

förvärfvad rättighet af utländing innehafves.

Har någon förr än denna lag trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt

till kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att njuta

jordegarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas; och skall denna

lag i hvad den afser 17 § grufvestadgan ej ega tillämpning emot den,

som före dess trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej

varit underkastad det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning

å kronojord den 19 augusti 1889 är sagdt.

1 sammanhang med Eders Kongl. Majrts förevarande proposition

har Riksdagen till behandling förehaft fem i ämnet väckta motioner.

En motionär har anfört, att ett i så väl 1894 som 1898 års

kongl. propositioner om ändringar i grufvestadgan föreslaget tillägg

till andra stycket i 22 § af nämnda stadga blifvit uteslutet, utan att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

något skäl derför funnes anfördt. Detta tillägg innehölle bestämmelse

derom, att vid utmålsläggning kostnaden derför skulle vid stadgadt

äfventyr förskjutas af utmålssökanden, der bergmästaren det fordrade.

Det hade varit upptaget redan i kommerskollegii utlåtande af den 15

juni 1893 öfver vissa föreslagna förändringar i grufvestadgan samt

hade varit tillstyrkt såväl af jernkontoret som af 1894 års lagutskott

och syntes hafva goda skäl för sig. Det kunde nemligen lätt inträffa

och hade också verkligen inträffat, att utmålsförrättning påkallats af

personer, som icke haft förmåga att sedermera gälda deraf föranledda

kostnader. De förluster, som sålunda tillskyndades såväl bergmästare

som gode män m. fl., kunde vara ganska afsevärda, särskilt inom

det norra bergmästaredistriktet, der särdeles långa, besvärliga och

tidsödande resor härvid oftast förekomme. Det syntes derför vara

billigt och rätt, att till förhindrande af dylika förluster ett sådant

stadgande infördes i grufvestadgans 22 §, som tillstyrkts af 1894 års

lagutskott och föreslagits i 1898 års kongl. proposition. Motionären

hemstälde derför, att Riksdagen ville för sin del besluta att 22 § i

nu gällande grufvestadga måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Ansökning om utmål---—---—---— — —

— —--— — — företaga. Kostnaden för utmålsförrättningen

skall gäldas af grufegaren; och vare sökanden pligtig att, der bergmästaren

det fordrar, denna kostnad inom förelagd tid förskjuta, vid

äfventyr, om den tid försittes, att ansökningen icke anses hafva inkommit

tidigare, än förskottet sedermera erlägges, hvilken påföljd bör

i föreläggandet intagas.»

Vidare har uti tvenne sinsemellan lika lydande motioner yrkats,

att Riksdagen måtte besluta, att § 17 i gällande grufvestadga måtte

erhålla följande lydelse:

»Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller

är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren

njuta den jordegarne enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande

han ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera

behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Der kronan å annan kronojord icke vare sig sjelf vill begagna

sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande åt annan mot afgäld

öfverlåtit densamma, skall inmutaren njuta jordegareandelen till godo,

med förpligtelse att för hvarje kalenderår inom april månad nästföljande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

år till kronan erlägga en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet

af alla de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats,

eller den högre afgäld, som Riksdagen kan komma att bestämma;

dock att upplåtelse af kronans jordegareandel skall i hvarje

fall efter en tid af 10 år från det upplåtelse skett å nyo offentligen

utbjudas.»

Till stöd för detta sitt yrkande hafva motionärerna framhållit, att

det i 17 § af nu föreliggande ändringsförslag föreslagna stadgande:

»Å annan kronojord — — — blifva gällande» icke syntes främja det

af Riksdagen med ändring af grufvestadgan åsyftade mål, eller att

staten skulle tillförsäkras möjlighet att vid inmutning af malmfyndigheter

kunna komma i åtnjutande af med grufbrytningen förenade fördelar,

samt att malm och andra miueralfyndighetpr måtte å kronojord

på för staten gagneligaste sätt kunna disponeras.

Den föreslagna afgälden vore nemligen så liten, att densammas

uppbärande för statsverket vore af ringa betydelse. Exempelvis ville

motionärerna erinra, att för en malmbrytning af 2,000,000 ton med

beräknadt värde af 3 kronor pr ton vid gruföppningen skulle denna

afgäld (=4 öre per ton) utgöra allenast 80,000 kronor, hvarifrån måste

dragas de ej obetydliga kostnaderna för uppskattningen m. m.

Vidare förefölle den föreslagna tidsperioden för det första upplåtandet

vara allt för lång och derjemte olämplig. Med hänsyn till den

snabba utveckling, hvari jernindustrien och öfver hufvud alla grenar

af industriel verksamhet inom vårt land befunne sig, förefölle det ej

välbetänkt, att staten i förevarande afseende afhände sig sin rätt ända

till år 1930. Att på sådant sätt fastslå en bestämd tidpunkt syntes

för öfrigt olämpligt, ty derigenom skulle nyförvärfvad inmutningsrätts

tillgodogörande under den närmaste tiden före nyssnämnda slutår omöjliggöras,

då ju väl ingen skulle våga anordna grufdrift af afsevärd

betydelse utan att vara förvissad om huru rättsförhållandena gestaltade

sig under eu viss tidsföljd, som motionärerna ansåge i detta afseende

lämpligen böra bestämmas’ till tio år.

På det att statens intresse måtte i förevarande afseende i större

mån, än det föreliggande förslaget innebure, tillgodoses, ansåge motionärerna,

att äfven annan svensk man än iumutaren skulle kunna njuta

jordegareandelen å odisponerad kronojord till'' godo, så att genom den

fria konkurrensen den afgäld måtte af kronan bekommas, som i hvarje

särskildt fall kunde befinnas skälig och utgörbar. Härvid borde äfven

göras förbehåll för den händelse Riksdagen i något särskildt fall skulle

Bill. till llilcsd. Prof. 1891). 10 Sami. 1 A/d. I Band. 37 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

finna jordegareandelen böra för kronan bibehållas. Först vid det förhållande,

att kronan ej ville begagna sig af sin jordegareandel och att

någon konkurrens i afseende å afgälden ej uppstått, syntes jordegare•andelens

tillgodonjutande böra inmutaren tillerkännas, mot den af Eders

Kongl. Maj:t föreslagna låga afgäld.

Då emellertid jordegareandelens första upplåtande, på grund af

allmänhetens obekantskap med inmutningen och andra förhållanden, i

regeln komme att ske endast till inmutaren, borde detta upplåtande

icke omfatta längre tid än tio år. Efter denna tid, inom hvilken borde

vara ådagalagdt i hvad mån grufdriften vore vinstgifvande, borde å

nyo beredas tillfälle för äfven andre svenske män än inmutaren att

mot afgäld tillgodonjuta jordegareandelen, för så vidt den ej för kronans

räkning på annat sätt toges i anspråk; och borde för sådant ändamål

denna andel å offentlig auktion utbjudas; och ansåge motionärerna

tiden för upplåtelsen i detta fall äfven lämpligen böra bestämmas till

tio år.

Kronan skulle genom bestämmelser i nu antydda rigtning komma

att tillgodoföras större inkomster af dess jordegareandel i inmutningsbara

fyndigheter än genom Eders Kongl. Maj:ts förslag; på samma

gång dessa bestämmelser skulle främja ett statsintresse, som i alla

tider varit och komme att förblifva af största vigt, nemligen den

svenska jernindustrien.

Enligt hvad vid förevarande ämnes behandling förut framhållits,

afsåge de ifrågasatta förändringarna i grufvestadgan hufvudsakligen

malmfyndigheterna å kronojord i de nordligaste delarne af vårt land.

Och vore dervid att beakta, hurusom tillgodogörandet af dessa fyndigheter

för närvarande endast afsåge export till utlandet af jernmalm,

under det att det visade sig allt tydligare, att de mellansvenska jernmalmsgrufvorna

icke för någon längre tid kunde i tillräckliga qvantiteter

förse jerntillverkarne med för deras handtering passande malmer.

Redan nu hade nemligen inträdt malmbrist, som, enligt hvad en

motionerna bilagd uträkning utvisade, för'' år 1897 uppgått till cirka

205,000 ton.

Vid sådant förhållande borde, enligt motionärernas förmenande,

ovilkorligen tagas i öfvervägande, huruvida icke jernmalmsbehofvet för

mellersta Sveriges jerntillverkare skulle kunna i någon mån tillgodoses

genom de malmtillgångar, som funnes å kronojord; men enda utvägen

till ernående af detta mål vore utan tvifvel, att vid exploiterande af

de å kronans jord befintliga fyndigheter tillfälle bereddes dessa jerntillverkare

att för sin handtering kunna tillgodogöra sig någon del af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 11

malmen, hvilket emellertid ej kunde åstadkommas annorledes än genom

sådana bestämmelser i afseende å jordegareandelens öfverlåtande, som

motionärerna nu förordat.

Att lagstiftningsåtgärder vidtoges i det af motionärerna angifna

syfte, vore så mycket angelägnare, som med den snabba utveckling,

hvari vårt land nu befunne sig, och med det deraf föranledda ökade

behofvet af jern, en afsevärdt större jernindustris uppblomstrande vore

att emotse, derest ej möjligheten att på rimliga vilkor erhålla det för

denna industri vigtigaste råmaterialet, jernmalm, blefve afskuren.

Slutligen har en motionär uti tvenne andra inom Riksdagen väckta

motioner hemstält,

dels att Riksdagen ville antaga följande lydelse af 22 § 1 mom.

och 65 § grufvestadgan:

»§ 22.

1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas

till namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas. mark

utmålet kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att,

så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen

på stället företaga. Å sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, må

utmål dock ej utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år efter

det på grund af föreskriften i 13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln blifvit

till Konungens befallningshafvande ingifven.

§ 65.

Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma

beslutadt eller af grufföreståndaren enligt 62 § infordradt, och har han,

sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till

öfrige delegare förverkat sin lott i grutvan och dess tillhörigheter;

dock att, om grufvan är belägen å sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, jordegarens

lott, ändå att inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar, sedan

erinran hos Konungens befallningshafvande skett, ej må anses förverkad,

der tillskottet jemte ränta derå efter sex för hundrade från

nyssnämnda tids utgång inbetalas sist ett år derefter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

Har delegare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva,

njute han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter

och annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande

fri:»;

hvilka lagrum dock ej skulle ega tillämpning emot den, som före

deras trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit underkastad

det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning å kronojord

den 19 augusti 1889 vore sagdt;

dels ock att Riksdagen måtte medgifva, att Eders Kongl. Maj:t

tillsvidare skulle ega, i den ordning som af Eders Kongl. Maj:t

närmare bestämdes, dels att åt svenske män, mot årlig afgift och

under de vilkor i öfrig!, Eders Kongl. Maj:t faststälde, under en tid

för hvarje gång af högst tjugo år upplåta begagnandet af den kronan

tillkommande jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den, som

erhållit upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till

jordegareandelens öfvertagande äfven för eu förnyad upplåtelsetid,

derest sådan ifrågakomme; dels ock att, om icke någon funnes, som

ville och kunde öfvertaga begagnandet af jordegareandelen, efter omständigheterna

i hvarje särskildt fall antingen vidtaga erforderliga åtgärder

för begagnande af kronans jordegareandel eller ock låta densamma

blifva obegagnad.

Riksdagen anser det vara af en synnerlig vigt, att frågan om

sättet för tillgodogörande af statens jordegareandel i grufva snart finner

sin lösning, på det att det öfvergångstillstånd, som på grund af

kongl. kungörelsen den 19 augusti 1889 rörande inmutning å odisponerad

kronojord för närvarande inverkar hämmande på drifvandet af

grufrörelse, snart må upphöra.

Till 1894 och 1898 års Riksdagar framlade Eders Kongl. Maj:t

förslag uti förevarande ärende. Båda dessa förslag voro grundade på

den principen, att staten borde genom utarrendering tillgodogöra sig

sin jordegareandel. Genom en dylik utarrendering skulle staten på

grund af den konkurrens, som sannolikt borde uppstå vid utbjudandet

af statens jordegareandel, kunna förvärfva sig den största möjliga inkomst

äfvensom ett vidgadt inflytande å grufverksamheten, då staten

vid hvarje upplåtelse skulle ega möjlighet att meddela de föreskrifter,

som i hvarje fall kunde vara erforderliga. Hvarken 1894 års eller

1898 års förslag blefvo emellertid af Riksdagen antagna. 1898 års

Riksdag uttalade i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 12 maj nämnda

år, att det visserligen vore önskvärd!, att staten åt sig bevarade egande
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

rätten till och den fria dispositionsrätten af sin jordegereandel samt

att en sådan grundsats, enligt Riksdagens förmenande, kunde genomföras

i väsentlig öfverensstämmelse med det s. k. afgäldssystemet.

Riksdagens afslag å de på arrendesystemet fotade kongl. propositionerna

till 1894 och 1898 års Riksdagar samt Riksdagens nyssberörda uttalande

lära i väsentlig mån hafva föranledts deraf, att om ett på i

propositionerna föreslaget sätt anordnadt arrendesystem blifvit af Riksdagen

antaget, skulle, om vid utbjudandet af kronans jordegareandel

ingen arrendator anmälde sig och staten ej heller sjelf ville tillgodogöra

sig densamma, jordegareandelen för alltid gått för staten förlorad.

Genom det af Eders Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget, enligt

hvilket inmutaren skall njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse

att till kronan erlägga en årlig afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen

af värdet utaf de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och

uppfordrats, har förebygts en dylik förlust för staten. Riksdagen

finner emellertid den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna afgälden vara

väl lågt beräknad samt anser, att eu större inkomst skulle kunna beredas

staten af dess jordegareandel genom antagande af den i motionerna

föreslagna kombinationen af arrende- och afgäldssystemen. Om,

såsom motionärerna föreslagit, i första hand skulle anlitas utarrendering

af jordegareandelen, torde nemligen i allmänhet, enligt Riksdagens

förmenande, en väsentligen högre arrendeafgift kunna erhållas än den

af Eders Kongl. Maj:t föreslagna afgälden. Den fria konkurrens, som

otvifvelaktigt skulle komma att uppstå om förvärfvandet af rätten att

begagna kronans jordegareandel, då tillfälle erbjödes åt flera personer

att spekulera å förvärfvandet af densamma, torde nemligen i väsentlig

mån bidraga att förskaffa staten ett högre arrendebelopp än den föreslagna

afgälden. Skulle emellertid af en eller annan anledning någon

arrendator icke erhållas, komme staten i allt fall att på grund af

stadgandet om afgäld tillgodonjuta en sjuttiofemtedel af värdet af den

under året brutna malmen.

I fråga om sättet för beräknandet af arrendeafgiften torde flere

dylika gifvas, och vill Riksdagen som särskildt lämpligt framhålla, att

densamma skulle kunna beräknas till viss del af värdet af de inmutningsbara

ämnen, som under året brutits och uppfordrats.

Om sålunda det af motionärerna framlagda förslag synes Riksdagen

vara att föredraga framför den kongl. propositionen, torde likväl

i detsamma böra vidtagas vissa förändringar. Beträffande den period,

för hvilken jordegareandelen skulle upplåtas åt inmutaren, hafva motionärerna

velat bestämma densamma till tio år för hvarje inmutare, under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

det att Eders Kong].. Maj:t föreslagit en gemensam tidpunkt för upphörande

af samtlige inmutares rätt att nyttja jordegareandelen; och har

Eders Kongl. Maj:t föreslagit bestämmandet af denna tidpunkt till

ingången af år 1930. Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit finner

Riksdagen vara mindre lämpligt. Genom bestämmandet af en dylik fix

tidpunkt för alla inmutare i detta afseende skulle nemligen de, hvilkas

inmutning skedde under något af närmaste åren före år 1930, komma

i en synnerligen ogynsam ställning i jemförelse med dem, som inmutat

tidigare. Under de få år, de egde rätt tillgodonjuta jordegareandelen,

torde de nemligen ej vara synnerligen benägna att vidtaga några

större åtgärder eller nedlägga några större kostnader för grufvans bearbetning.

För undvikande af denna olägenhet torde, på sätt i Riksdagens

förberörda skrifvelse den 12 maj 1898 antydts och jemväl

motionärerna synas åsyfta, en till lika antal år beräknad period böra

tillförsäkras hvarje enskild inmutare, som kommer i åtnjutande af

jordegareandelen. I fråga om denna tidsperiod anser Riksdagen med

hänsyn till den låga afgäld, för hvilken inmutaren skulle åtnjuta jordegareandelen,

den ifrågasatta tiden af trettio år vara väl lång. Den

af motionärerna föreslagna tiden af tio år synes åter vara väl kort,

och torde tiden enligt Riksdagens förmenande lämpligen kunna bestämmas

till tjugu år från utmålsläggningen.

Motionärerna föreslå: ))der kronan å annan kronojord icke vare

sig sjelf vill begagna sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande

åt annan mot afgäld öfverlåta densamma». Införandet i lagparagrafen

af den senare delen af denna bestämmelse torde vara obehöflig!, enär

ett dylikt utbjudande väl endast är ett sätt för kronan att sjelf tillgodogöra

sig sin jordegareandel.

Med afseende å tiden för inbetalandet utaf afgälden, torde densamma,

såväl med hänsyn dertill att inmutaren må kunna hinna att

dessförinnan afsluta föregående årets räkenskaper som ock till att grufegare

enligt 58 § grufvestadgan ej är skyldig att före den 1 mars till

bergmästaren insända uppgift å vunnen malm under föregående året

jemte öfriga statistiska redogörelser, lämpligast böra bestämmas till

utgången af mars månad.

Att, såsom motionärerna ifrågasatt, i 17 § införa en bestämmelse

derom, att Riksdagen skulle kunna under den tid, hvarunder kronans

jordegareandel är åt inmutaren upplåten, förhöja afgälden, synes Riksdagen

olämpligt, och torde derför hvad motionärerna i sådant afseende

föreslagit böra ur paragrafen utgå.

Då Riksdagen sålunda ansett sig böra förorda ett förslag till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 15

begagnande af kronans jordegareandel, i första hand baseradt på arrendesystemet,

torde, på sätt af en motionär yrkats och i öfverensstämmelse

med hvad jemväl Eders Kongl. Maj:t i de till 1894 och 1898 års Riksdagar

framlagda, på arrendesystemet grundade propositioner föreslagit,

böra intagas dels i 22 § grufvestadgan bestämmelse derom, att utmål

ej må utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd läggas å kronojord, der jordegareandelen

tillkommer kronan, förrän två år efter det att afskrift af

mutsedeln blifvit till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifven,

dels i 65 § förbehåll om en särskild anståndstid för kronan med inbetalning

af de tillskott, hvarom denna paragraf stadgar. Äfvenledes

torde för en utarrendering, som nu föreslagits, kräfvas Riksdagens

medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att vidtaga de för densamma

erforderliga åtgärder. Vidkommande detta föreställer sig Riksdagen,

att detsamma skulle i likhet med de medgifvanden, som af Riksdagen

lemnats Eders Kongl. Maj:t, såväl att för enskilda jernvägsanläggningar

bevilja vissa förmåner som att åt svenska män bevilja tillstånd till

bearbetande af apatitförekomster, kunna gifvas för ett år i sänder.

EU medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att, om icke någon funnes,

som ville eller kunde öfvertaga begagnandet af jordegareandelen, efter

omständigheterna i hvarje särskilt fall antingen vidtaga erforderliga

åtgärder för begagnande af kronans jordegareandel eller ock låta densamma

blifva obegagnad, torde icke vara påkalladt, enär, i det fall

att någon arrendator icke erhålles, enligt stadgandet i 17 § grufvestadgan

inmutaren kommer att mot afgäld njuta jordegareandelen

till godo.

En motionär har, såsom ofvan nämnts, föreslagit ett tillägg till

22 § grufvestadgan i syfte att erhålla en bestämmelse om skyldighet

för utmålssökanden att på bergmästarens begäran förskjuta kostnaden

för utmålsläggningen. Ifrågavarande tilläggsbestämmelse fans upptagen

i de till 1894 och 1898 års Riksdagar framlagda kongl. propositioner,

och har Riksdagen på de af motionären anförda grunder för sin del

beslutat, att hvad motionären sålunda hemstält må jemte sista punkten

af nuvarande 22 § grufvestadgan upptagas såsom ett mom. 2 af nämnda

paragraf.

Emot öfriga af Eders Kong]. Maj:t föreslagna förändringar i grufvestadgan

har Riksdagen icke haft något att erinra.

I fråga om det öfvergångsstadgande, som vid utfärdandet af nu

föreslagna ändringar i grufvestadgan bör gifvas, torde vara uppenbart,

att jemväl § 22 mom. 1 och § 65 ej böra ega tillämpning å den, som

före lagens trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

underkastad det förbehåll, hvarom kungörelsen den 19 augusti 1889

stadgar, äfvensom att i samma öfvergångsstadgande bör, i likhet med hvad

i 1894 och 1898 års kongl. propositioner föreslagits, intagas bestämmelse

derom, att, der inmutning erhållits under sådant förbehåll, utmål ej

må utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år från det lagen

trädt i kraft, och inmutare ej heller vara skyldig att förr än inom

samma tids utgång fullgöra hvad honom enligt 21 § åligger.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anmäla,

dels att Riksdagen, med förklarande att Eders Kongl. Maj:ts proposition

ej kunnat oförändrad bifallas, för sin del antagit följande:

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å

kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer

i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1 mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra

meter från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd

vid gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,

utan tillstånd af såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål

befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra

hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörade myndighet eller styrelse, å område å

mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen

försvarad.

5 §•

Öfver inkommen ansökning om matsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens

läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,

ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig

tid, räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid

försittes, den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i

beslutet intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter

infordrad upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för

inmutning enligt 1 §, eller att sådant hinder uppenbarligen möter, som

i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,

bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes

förekomma.

Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,

om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är

sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att,

der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och

gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och

varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp

blifvit slutligen bestämdt.

ii §•

Sedan matsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande eu omkrets med ett hundra meters afBih.

till Riksd. Prot. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 37 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

stånd från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras

till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna

eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt

om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så

framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren

af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i

årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,

som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare

inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för

fulla beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom

ej förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att

ersätta.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade

området börjas, skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till såväl det inmutade

områdets egare som den, hvilken det med nyttjanderätt innehar och

brukar; och gälle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande

af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves

och brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen

af annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det

inmutade området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,

hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet

skall vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren

och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare

att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom

anlitas, inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit

anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse R:o 151.

punkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemkande eller Vesternorrlands

län, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid inmutningsrättens

förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

n §•

Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller

är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren

njuta den jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande

han ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera

behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren, der ej kronan begagnar sin

jordegareandel, njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse att

för hvarje kalenderår, från och med året efter utmålsläggningen, inom

mars månad nästföljande år, till kronan erlägga en afgäld, motsvarande

sjuttiofemtedelen af värdet af alla de inmutningsbara ämnen, som under

året brutits och uppfordrats; dock att i detta fall inmutaren från utgången

af tjugonde året efter utmålsläggningen är skyldig att vara

underkastad de bestämmelser om rätt för kronan att sjelf begagna

jordegareandelen, hvilka då må vara gällande.

22 §.

1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas

till namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas mark

utmålet kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att,

så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen

på stället företaga. Å sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, må

utmål dock ej utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år efter

det på grund af föreskriften i 13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln blifvit

till Konungens befallningshafvande ingifven.

2 mom. Kostnaden för utmålsförrättriingen skall gäldas af grufegaren;

och vare Bökanden pligtig att, der bergmästaren det fordrar,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

denna kostnad inom förelagd tid förskjuta vid äfventyr, om den tid

försittes, att ansökningen icke anses hafva inkommit tidigare, än förskottet

sedermera erlägges, hvilken påföljd bör i föreläggandet intagas.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och

ankomme dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid

från mutsedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts

eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der

den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som

till honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej

parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark

af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse

för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla

innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken

honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos

Konungens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den

ordning, som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han

det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar derefter, vid påföljd, om det försummas, att grufegaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig

rätt dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 21

bedrifvas i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst

så mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter i fast

klyft eller, räknadt i upplagdt berg, aderton kubikmeter; egande

dock grufegaren, om han hellre vill, att under -ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår,

så framt anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af

det år, hvarunder arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari

året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i

hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då

hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen

till nytta.

44 §■

Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt

42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergöfverstyrelsen,

som, då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller

å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinnehafvaren till ansökningen

lemnat bifall, må eg a att förlänga hviloståndstiden under ytterligare

högst fyra arbetsår.

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger

det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreståndare,

som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för

grufdrift i denna stadga bestämmes. Grufföreståndare kan endast den

vara, som är svensk undersåte och i riket bosatt.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan eller har obehörig person till grufföreståndare utsetts,

är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.

65 §.

Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma beslutadt

eller af grufföreståndaren enligt 62 § infordradt, och har han,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till

öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter;

dock att, om grufvan är belägen å sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen,

jordegarens lott, ändå att inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar,

sedan erinran hos Konungens befallningshafvande skett, ej må anses

förverkad, der tillskottet jemte ränta derå efter sex för hundrade från

nyssnämnda tids utgång inbetalas sist ett år derefter.

Har delegare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva, njute

han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter

och annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande fri.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller

ege han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna

bifall, förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

grufdrift; och skall förty det försöks- eller grufärbete, som utländing

utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta,

vara utan verkan till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänförligt

afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tilllämplighet

i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af

äldre, behörigen förvärfvad rättighet af utländing innehafves.

Har någon förr än denna lag trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt

till kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att njuta

jordegarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas; och skall denna

lag i hvad den afser 17 §, 22 § 1 mom. och 65 § grufvestadgan ej eg a

tillämpning emot den, som före dess trädande i kraft gjort ansökan

om inmutning och ej varit underkastad det förbehåll, hvarom i kungörelsen

rörande inmutning å kronojord den 19 augusti 1889 är sagdt.

Har inmutning erhållits under sådant förbehåll, må utmål ej utan

Konungens tillstånd läggas tidigare än två år från det denna lag trädt

i kraft; och vare inmutaren ej skyldig att förr än inom samma tids

utgång fullgöra hvad honom enligt 21 § åligger.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 23

dels att Riksdagen för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifvit,

att Eders Kongl. Maj:t må eg a åt svenske män, i den ordning Eders

Kongl. Maj:t bestämmer, mot årlig afgift och under de vilkor i öfrigt,

Eders Kongl. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje gång af högst

tjugu år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel

i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen, att

vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande

äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakommer.

Stockholm den 14 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.