Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, rörande vissa ändringar i bestämmelserna angående stämpelafgiften.

1899-03-21 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:33, Skrifvelse till Konungen, rörande vissa ändringar i bestämmelserna angående stämpelafgiften.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 mars 1899.

— — — — Andra Kammaren den 21 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, rörande vissa ändringar i

bestämmelserna angående stämpelafgiften.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 13 och memorial n:o 17).

Till Konungen.

I anledning af gjorda framställningar bär Riksdagen funnit sig

böra vidtaga bär nedan omförmälda ändringar i gällande bestämmelser

angående stämpelafgiften.

I ändamål att minska kostnaderna för lagfart å små fastigbetslotter,

kafva vid olika tillfållen förändringar i stämpelförordningen beslutits,

afseende befrielse från stämpelafgift för lagfartsprotokoll i vissa fall. Så

beslöt 1887 års Riksdag, att, enär lagfartskostnaden icke sällan blifvit

mycket betungande för de sterbhus, der den bufvudsakligaste tillgången

utgöres af en liten fastighet och delegarne äro många, stämpelfrihet skulle

ega rum för protokoll angående lagfart å fång till fast egendom genom

giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å egendomen i dess helhet icke

uppgår till 1,000 kronor. Stämpelfrihet för lagfartsprotokoll utsträcktes

sedermera först af 1891 års Riksdag till att gälla alla sådana fång till

fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom,

hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor, samt derefter af 1898

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

års Riksdag till att gälla äfven annat fång, der taxeringsvärdet eller

köpesumman för egendomen icke uppgår till 400 kronor.

Då Riksdagen ansett följ driftigt, att i de fall, der lagfartsprotokoll

är fritt från stämpel, jemväl lagfartsbevis befrias från sådan afgift, kar

Riksdagen i anledning af väckt motion beslutit,

att i 3 § af kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 9

augusti 1894 skall under rubriken »Bevis» på vederbörligt ställe införas

följande:

•»Bevis, lagfarts-, angående fång till fast egendom genom giftorätt

eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom, som beviset

afser, icke uppgår till 1,000 kronor, eller annat fång, der

taxeringsvärdet eller köpesumman för egendom icke uppgår

till 400 kronor............................................................................... fritt.*

Med det i 3 § af stämpelförordningen förekommande stadgandet,

att »protokoll vid underdomstol om förordnande eller entledigande af

förmyndare» skall vara fritt från stämpel, kvilket stadgande tydligen tillkommit

till förmån för de omyndiga, kar otvifvelaktigt åsyftats, att alla

utdrag af förmynderskapsprotokollet skola vara fria från stämpel, ock så

lärer stadgandet ock kafva af de flesta underdomstolar tillämpats, men då

äfven den tolkning lärer kafva gjort sig gällande, att stämpelfriket skulle

ega rum allenast för de protokollsutdrag, kvilka utskrifvas till dem, som

förordnas till förmyndare eller entledigas från förmynderskap, men att

deremot de protokollsutdrag, kvilka utskrifvas till dem, som påkalla

sådant förordnande eller entledigande, skulle förses med stämpel i likhet,

med protokoll i allmänket, torde stadgandet böra affattas så, att det fölen

kvar blir fullt tydligt, att alla utdrag af förmynderskapsprotokollet

skola vara stämpelfria.

Riksdagen kar derför beslutit,

att ifrågavarande i kongl. förordningen angående stämpelafgiften

förekommande stadgande skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Protokoll. förmynderskaps-, vid underdomstol, utdrag deraf ............ fritt.

» vid underdomstol, om förordnande eller entledigande af

god man för frånvarande dödsbodelegare eller om föreläggande

för förmyndare eller sådan god man att ingifva

bevis om aflemnande af årsräkning öfver sin förvaltning

eller om föreläggande för dödsbodelegare att ingifva

bouppteckning .....:...................\..dur.............................fritt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

Genom flera i högsta instans meddelade utslag angående stämpelbeläggning

i fall, der stämpelbeläggning blifvit i hofrätt granskad, torde

den grundsats få anses fastslagen, att, änskönt debiterad stämpel befunnits

lägre än vederbort, den embetsman, som varit ansvarig för stämpelbeläggningen,

icke kan lagligen förpligtas att ersätta kronan skilnaden i

stämpelafgift, när den tolkning af stämpelförordningen, hvarå debiteringen

grundats, icke pröfvats vara så felaktig, att embetsmannen derigenom

ansetts hafva gjort sig skyldig till embetsfel. För bevarande af kronans

rätt i dylika fall är derför uppenbarligen af vigt, att talan må kunna,

oberoende af åtal mot embetsmannen, föras mot den enskilde parten om

utgifvande af den resterande stämpelafgiften, och synes sådan befogenhet

lämpligen böra tillkomma advokatfiskalen i den hofrätt, der granska i ngen

egt rum. Då emellertid olika meningar yppats, huruvida enligt gällande

lag behörighet härutinnan tillkommer advokatfiskalen, har Riksdagen

ansett kompetens i sådant hänseende böra honom uttryckligen tillerkännas

samt derför beslutit,

att 41 § i kong!, förordningen angående stämpelafgiften skall

erhålla följande förändrade lydelse:

»Mom. 1. De insända — — — — — — — — — — — —

arfvoden.

Mom. 2. Finner advokatfiskalen på grund af anmälan, hvarom i

mom. 1 blifvit sagdt, anledning att mot embets- eller tjensteman anställa åtal

för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning, förfares på sätt

56 § stadgar. Advokatfiskalen vare jemväl obetaget att, der han för bevarande

af kronans rätt finner sådant nödigt, i hofirätten föra talan mot enskild part

om utgifvande af felande stämpellelopp.y>

Slutligen har Riksdagen ansett ett tillägg böra göras till 26 §

stämpelförordningen. I detta lagrum saknas bestämmelse, huruvida advokatfiskal

i hofrätt eger befogenhet att utan särskildt bemyndigande mot

hofrätts beslut i stämpelfråga, der advokatfiskalen icke kan sägas vara

part, fullfölja talan hos Kongl. Maj:t. Olika meningar härom hafva ock

upprepade gånger uttalats vid frågans pröfning i högsta instans. Till

aflägsnande af tvekan i sådant hänseende och då det för iakttagande af

kronans rätt i dylika fall synes önskvärd!, att nämnda befogenhet tillkommer

advokatfiskalen, har Riksdagen ansett en bestämmelse i sådant

syfte böra stadgas samt på grund häraf beslutit,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

att 26 § i kongl. förordningen angående stämpelafgiten skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»Till någon — — — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — lyder. Part, som ej nöjes åt hojrättens beslut,

så ock advokatjiskalen i hofrätten, der han finner sådant nödigt för bevarande

af kronans rätt, ega mot beslutet fullfölja talan genom besvär, hvilka skola till

Konungen ingifvas inom hälften af den tid, som i 30 kap. 9 § rättegångsbalken

stadgas; skolande enskild part dervid fullgöra hvad uti 18 § af samma

kapitel finnes föreskrifvet.»

Med anmälan af dessa beslut får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t låta till allmän efterlefnad kungöra de sålunda beslutade

förändringarna i förevarande förordning.

Stockholm den 21 mars 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.