Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrade straffbestämmelser för misshandel af djur.

1899-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:48, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrade straffbestämmelser för misshandel af djur.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

N:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 april 1899.

— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående

ändrade straffbestämmelser för misshandel af djur.

(Lagutskottets utlåtande n:o 26.)

Till Konungen.

Uti vid innevarande riksdag väckt motion har enskild motionär

hemstält om sådan ändring af gällande straffbestämmelser för djurplågeri,

att äfven frihetsstraff måtte kunna å förseelsen följa.

Till stöd för denna sin framställning har motionären anfört:

Det upprörande sätt, hvarpå misshandel emot djur ej sällan föröfvades,

syntes ovedersägligen gifva vid handen, att jemte bötesstraff äfven

frihetsstraff borde i lagrummet alternativt upptagas. Särskild! vore väl

detta erforderligt för fall af iteration, då ådömda bötesstraff visat sig

resultatlösa. Ifrågavarande slags brott kunde onekligen framträda under

så råa former och angifva en sådan sinnelagets ondska, att fängelsestraff

ingalunda vore för strängt, så mycket mindre som det intresse, hvilket

lagstiftningen afsåge att främja genom straffbestämmelser mot djurplågeri,

och hvilket intresse ginge ut på att söka afvärja och motarbeta den sinnenas

förvisning, som i detta såväl som i många andra brott gåfve sig

till känna, vore tillräckligt magtpåliggande för att böra på ett kraftfullt

och verksamt sätt tillgodoses.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

5

Främmande lagstiftningar upptoge också i allmänhet jemväl frihetsstraff

såsom påföljd för djurplågeri, och det vore icke för mycket begärdt,

att vår svenska lagstiftning äfven i denna del höjde sig till jembredd

med den utländska.

Då Riksdagen i likhet med motionären anser det önskvärdt, att

straffskalan för djurplågeri så ändras, att deri kommer att ingå jemväl

frihetsstraff, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan förändring af 18

kap. 16 § strafflagen, att i straffsatsen för djurplågeri upptages jemväl

frihetsstraff till lämplig utsträckning.

Stockholm den 19 april 1899.

Med undersåtlig vördnad.

I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.