Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om kungörande af slutting.

1899-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:51, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om kungörande af slutting.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 51.

11

N:o 51.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 april 1899.

— — — — Andra Kammaren den 19 — —

l: .'' - ,, • s v •

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

angående ändrade bestämmelser i fråga om kungörande

af slutting.

(Lagutskottets utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag i

syfte att erhålla mera betryggande bestämmelser än de nuvarande i fråga

om kungörande af tiden för afslutande af ting.

Ehuru några större olägenheter af nu gällande stadgande om

kungörandet af slutting icke torde hafva uppstått, i det vederbörande

domhafvande i allmänhet låtit sig angeläget vara att föranstalta om dylik

kungörelses uppläsande i tillräckligt god tid, anser Riksdagen motionärens

förslag dock förtjena beaktande. Nuvarande lagbestämmelse synes nemligen

icke innebära full trygghet för att allmänheten i god tid får kännedom

om tiden för tings afslutande, och Riksdagen har sig bekant, att

till följd af långsam postgång fall inträffat, då kungörelse om slutting

kommit att uppläsas först en eller ett par dagar före detsamma. Visserligen

utgår vadetiden först en vecka efter det domen afkunnats, och

vederbörande parter torde derför, äfven om de till följd af kungörelsens

sena uppläsande icke hunnit infinna sig till sluttinget, ändock haft tid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N;o 51.

att bevara sina fatalier; men uppenbart synes vara, att lagstiftaren bör

söka förebygga blotta möjligheten deraf, att tiden för sluttingen, låt vara

i undantagsfall, på sätt nu omförmälts, kungöres så sent, att rättsförluster

i följd deraf kunna uppkomma.

Beträffande frågan, huru den ifrågastälda lagändringen bör åvägabringas,

vill Riksdagen såsom sin åsigt framhålla, att något åläggande

för domaren att redan å sjelfva förhandlingsdagarne tillkännagifva dagen

för tingets afslutande icke är lämpligt eller ändamålsenligt. Först och

främst möter härvid det hinder, att tiden för uppsättande af alla de

handlingar, »om skola å sluttinget föreligga färdiga, icke kan beräknas,

förrän alla förhandlingarne äro afslutade, och att äfven då det icke med

bestämdhet kan sägas, hvilken dag arbetet kan blifva färdigt. Extra

förrättningar kunna vålla, att arbetet å sjelfva tinget för någon tid måste

läggas å sido. I fall domaren derför skulle vara skyldig att, så snart

handläggningen af de till ett ting eller tingssammanträde hörande mål

och ärenden vore afslutad, underrätta parterna om dagen för sluttinget,

skulle han, för att vara säker på att då hafva allt färdigt, nödgas utsätta

sluttinget till en långt senare dag, än eljest kunde ega rum. Härigenom

skulle ofta onödigt dröjsmål vållas för parterna, under det att sluttinget

nu, då domaren icke behöfver bestämma dagen för detsamma, förrän han

kan beräkna, när arbetet med tinget är färdigt, ofta kan hållas långt

tidigare.

Något hinder mot stadgande af skyldighet för domaren att senast

viss kortare tid före sluttinget derom utfärda kungörelse torde deremot

ej möta; och äfven synes det böra tagas under öfvervägande, huruvida

ej annonsering i lämplig tidning bör om tiden för sluttinget ega rum.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ändrade bestämmelser

i fråga om kungörande af tiden för afslutande af ting.

Stockholm den 19 april 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.