Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mafits proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.
1899-04-29 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1899:58, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mafits proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:a 58.
i
i
Nio 58.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 april 1899.
— — — — Andra Kammaren — 29 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mafits
proposition med förslag till förordning angående vissa
bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan
Sverige och Norge.
(Bevillningsutskottet» betänkande n:o 27.)
Till Konungen.
I proposition af den 6 nästlidne mars har Eders Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning
angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan
Sverige och Norge.
I likhet med Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen ansett de bestämmelser,
som efter mellanrikslagens upphörande reglerat sjöfarten och
gränstrafiken mellan Sverige och Norge, och hvilka bestämmelser senast
fått sitt uttryck i kongl. förordningen den 13 maj 1898, böra, då några
nya förhållanden icke inträdt, som kunna påkalla upphäfvande eller förändring
af nämnda bestämmelser, erhålla förlängd giltighet äfven efter
den 15 nästkommande maj, då nämnda förordning upphör att gälla. Enär
meningarna kunna vara delade om på hvad sätt ifrågavarande förhållanden
skola för framtiden ordnas, har Riksdagen emellertid för närvarande
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag att göra den nya
författningen i ämnet gällande tills vidare, utan höra, enligt Riksdagens
åsigt, såsom hittills varit fallet, bestämmelser meddelas endast för ett år,
på det att Riksdagen måtte sättas i tillfälle att nästa år taga under
ompröfning, huruvida anledning då förefinnes att uti ifrågavarande afseende
vidtaga någon annan åtgärd. Vid sådant förhållande synes det Riksdagen
obehöfligt att, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, i förordningen inrymma
bemyndigande för Konungen att inställa tillämpningen af bestämmelserna
angående norska fartygs rätt till sjöfart inom svenskt område, i
följd hvaraf sista stycket i § 1 af den utaf Eders Kongl. Maj:t föreslagna
förordningen blifvit af Riksdagen uteslutet.
I enlighet med hvad sålunda anförts har Riksdagen, som icke kunnat
bifalla Eders Kongl. Maj:ts förevarande proposition oförändrad, för sin
del antagit följande förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten
och gränstrafiken mellan Sverige och Norge:
§ 1.
Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och af
hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda eller
naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla
dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende derå, om de
ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade
eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra
eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af
inhemska fartyg och båtar skola utgöras.
Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart
med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och
båtar äro bestämda.
För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna
förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar, som
till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.
§ 2.
Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det,
med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift
som tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel
tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt
medföra följande mindre partier, nemligen:
bröd 10 kg.,
fläsk 10 kg.,
garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,
kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,
malt 10 kg.,
risgryn 5 kg.,
socker 5 kg.,
spanmål, omalen, 40 kg.,
» malen, 25 kg.,
tobak 1 kg.,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor,
Öl 5 liter samt
andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;
dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som
är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Ver mland och Ljusnebäcken
i Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jernband och
norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om
nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet
att af dem tullfritt medföra följande partier, nemligen:
bröd 20 kg.,
malt 40 kg.,
socker 10 kg.,
spanmål, omalen, 150 kg.,
» malen, 100 kg.,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
värde af 40 kronor,
Öl 10 liter,
andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta moment särskildt
stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.
För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan
stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af
varan införda qvaDtiteten.
Tullfrihet, hvarom i detta moment sägs, gäller icke för varor, som i
handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att
Bill. till Riksd. Prot. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Häft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor, som
af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af de
slag, med hvilka han idkar handel.
Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar,
skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig
förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke
införas i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för
resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens
räkning de införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola
varorna i vanlig ordning tullbehandlas.
Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom på
båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras
för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.
Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från
Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning, målning,
spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och
som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid återinförseln
vara fria från tullumgälder.
Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras
från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller reparation,
om hvilken nyss blifvit sagdt, och derefter till Norge återutföras,
vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.
Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast
för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
tullafgifter.
Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och
4 gjorda medgifvanden eger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som
kunna anses erforderliga.
§ 3-
Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar å
norska sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från Norge till Sverige
i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern öfver
isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore de landvägen
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 58.
införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats till norska sidan
af nämnda färjställe eller fjord och derifrån sedan öfverförts till svenska
sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån omedelbart
sändas sjövägen vidare.
Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1899 och, der
icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15
maj 1900.
Stockholm den 29 april 1899.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.