Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mafits proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

1899-04-29 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:58, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mafits proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:a 58.

i

i

Nio 58.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 april 1899.

— — — — Andra Kammaren — 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mafits

proposition med förslag till förordning angående vissa

bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan

Sverige och Norge.

(Bevillningsutskottet» betänkande n:o 27.)

Till Konungen.

I proposition af den 6 nästlidne mars har Eders Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning

angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan

Sverige och Norge.

I likhet med Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen ansett de bestämmelser,

som efter mellanrikslagens upphörande reglerat sjöfarten och

gränstrafiken mellan Sverige och Norge, och hvilka bestämmelser senast

fått sitt uttryck i kongl. förordningen den 13 maj 1898, böra, då några

nya förhållanden icke inträdt, som kunna påkalla upphäfvande eller förändring

af nämnda bestämmelser, erhålla förlängd giltighet äfven efter

den 15 nästkommande maj, då nämnda förordning upphör att gälla. Enär

meningarna kunna vara delade om på hvad sätt ifrågavarande förhållanden

skola för framtiden ordnas, har Riksdagen emellertid för närvarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 58.

funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag att göra den nya

författningen i ämnet gällande tills vidare, utan höra, enligt Riksdagens

åsigt, såsom hittills varit fallet, bestämmelser meddelas endast för ett år,

på det att Riksdagen måtte sättas i tillfälle att nästa år taga under

ompröfning, huruvida anledning då förefinnes att uti ifrågavarande afseende

vidtaga någon annan åtgärd. Vid sådant förhållande synes det Riksdagen

obehöfligt att, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, i förordningen inrymma

bemyndigande för Konungen att inställa tillämpningen af bestämmelserna

angående norska fartygs rätt till sjöfart inom svenskt område, i

följd hvaraf sista stycket i § 1 af den utaf Eders Kongl. Maj:t föreslagna

förordningen blifvit af Riksdagen uteslutet.

I enlighet med hvad sålunda anförts har Riksdagen, som icke kunnat

bifalla Eders Kongl. Maj:ts förevarande proposition oförändrad, för sin

del antagit följande förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge:

§ 1.

Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och af

hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda eller

naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla

dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende derå, om de

ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade

eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra

eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af

inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart

med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och

båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna

förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar, som

till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

§ 2.

Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det,

med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift

som tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 58.

vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel

tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt

medföra följande mindre partier, nemligen:

bröd 10 kg.,

fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, omalen, 40 kg.,

» malen, 25 kg.,

tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;

dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som

är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Ver mland och Ljusnebäcken

i Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jernband och

norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om

nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet

att af dem tullfritt medföra följande partier, nemligen:

bröd 20 kg.,

malt 40 kg.,

socker 10 kg.,

spanmål, omalen, 150 kg.,

» malen, 100 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

värde af 40 kronor,

Öl 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta moment särskildt

stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af

varan införda qvaDtiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta moment sägs, gäller icke för varor, som i

handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 58.

utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor, som

af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af de

slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar,

skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig

förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke

införas i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för

resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens

räkning de införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola

varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom på

båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras

för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från

Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning, målning,

spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation och

som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid återinförseln

vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras

från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller reparation,

om hvilken nyss blifvit sagdt, och derefter till Norge återutföras,

vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast

för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade

tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och

4 gjorda medgifvanden eger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet

vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som

kunna anses erforderliga.

§ 3-

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar å

norska sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från Norge till Sverige

i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern öfver

isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore de landvägen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 58.

införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats till norska sidan

af nämnda färjställe eller fjord och derifrån sedan öfverförts till svenska

sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån omedelbart

sändas sjövägen vidare.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1899 och, der

icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15

maj 1900.

Stockholm den 29 april 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.