Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående inrättande vid fullständiga och femklassiga allmänna läroverk af en utaf viss kompetens åtföljd af gångsexamen för lärjungar i 15—16-års-åldern m. m.

1899-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:84, Skrifvelse till Konungen, angående inrättande vid fullständiga och femklassiga allmänna läroverk af en utaf viss kompetens åtföljd af gångsexamen för lärjungar i 15—16-års-åldern m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

1

N:o 84.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 maj 1898.

— — — — Andra Kammaren den 6 maj 1898.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående inrättande vid fullständiga

och femklassiga allmänna läroverk af en utaf

viss kompetens åtföljd af gångsexamen för lärjungar i

15—16-års-åldern m. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 8.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

Med anledning af motioner, väckta inom Riksdagens båda kamrar,

har Riksdagen under ompröfning tagit deri framstälda förslag dels till

inrättande vid de allmänna läroverken af en utaf viss kompetens åtföljd

afgångsexamen för lärjungar i 15—16-års-åldern, dels ock till vissa

dermed i samband stående ändringar i läroverkens organisation.

Den uppfattning, som ligger till grund för motionerna, nemligen

att en förändring i organisationen af de allmänna läroverken är af

behofvet påkallad, delas äfven af Riksdagen. De många yrkanden i

detta afseende, som sedan åtskilliga år tillbaka flera gånger framkommit

både i offentliga och i enskilda förhandlingar, tyckas också gifva vid

handen, att denna mening är ganska allmänt utbredd.

I fråga om den rigtning, i hvilken eu reform af läroverken bör

ske, kan Riksdagen icke heller annat än gilla motionärernas uppfattning,

Dih. till Rikta. Prot. lödd. 10 Sami 1 Afd. 1 Rand. 16 Raft. (N:o 84.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

att de båda syften, för hvilka det måste vara läroverkens uppgift att

arbeta, nemligen att meddela medborgerlig bildning och att lägga

grund till fortsatta vetenskapliga studier, böra träda i någon mån i sär

inom läroverket derigenom, att dels en särskild afslutningskurs jemte

dermed förbunden, af viss kompetens åtföljd afgångsexamen anordnas

för lärjungar, som vid 15—16-år6-åldern önska sluta sin skolgång, dels

ock vid slutet af femte klassen en delning sker af de fullständiga läroverkens

hittills varande nioåriga kurs i två afdelningar, en lägre och

en högre, den ena byggd på den andra, motsvarande de före år 1849

existerande skolformerna gymnasium och skola.

Betydande fördelar synas genom en sådan anordning beredas både

dem, som ämna genomgå läroverket i dess helhet, och dem, hvilka af

en eller annan anledning tidigare lemna studierna. De senare finge

tillfälle att inhemta en kurs, som utgjorde ett mera afslutadt helt och

som vore för dem af mera omedelbart gagn för inträdet på de praktiska

banor, åt hvilka de ämna egna sig, och de besparades frestelsen

att för genomgående af läroverkets öfverstå klasser spilla en dyrbar

tid, som skulle kunna bättre användas till förberedelse för det blifvande

kallet. För dem åter, som genomgå läroverket i dess helhet,

skulle vinsten blifva den, att arbetet i de öfverstå klasserna, sedan

dessa blifvit befriade från en del för teoretiska studier mindre väl

skickade ynglingar, skulle kunna bedrifvas med vida större intensitet

och dermed en fastare grund läggas för fortsatta studier samt större

mogenhet förvärfvas för öfvergången till universitetet. Detta sistnämnda

syfte skulle utan tvifvel också främjas, derest metoden för

undervisningen i den högre afdelningen blefve i någon mån en annan

än i den lägre, så att man lemnade åt lärjungarne något större frihet

i deras studier och något mera sökte öfva dem i sjelfverksamhet, hvarjemte

borde tagas i öfvervägande, huruvida icke mogenhetsexamen

skulle kunna delas på det sätt, att två eller flera ämnen finge afslutas

tidigare. Hvad den ifrågasatta afgångsexamen beträffar, synes det

vara i alla hänseenden lämpligast, att densamma förlägges till en klass,

parallel med nedre sjette klassen.

Då nemligen afslutad konfirmationsläsning bildar en vigtig vändpunkt

i ungdomens lif, och statistiken otvetydigt visar, att vid genomgången

af nedre sjette klassen det allra största antalet af läroverkens

lärjungar slutat sin nattvardsläsning samt det vida öfvervägande flertalet

af lärjungar, eller öfver 80 procent, i nämnda klass vid höstterminens

slut nått en ålder af 14, 15 eller 16 år, finnes det goda

skäl för att förlägga slutpunkten af en allmän medborgerlig bildnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

BiJcsdagens Skrifvelse N:o 84.

kurs till detta stadium. Visserligen förete för närvarande nämnda

ålderskategorier starka siffror äfven i femte klassen; men dervid är att

märka, dels att femte klassen länge betraktats såsom ett slags afslutningsklass

för de lärjungar, som der uppnått lämplig afgångsålder, och

dels att medelåldern för lärjungarne både å real- och latinlinien i senare

tider visat nedåtgående tendens. Blifver en nyupprättad klass,

jemnstäld med nedre sjette klassen, bestämd till afslutningsklass, torde

den normala afgångsåldern på detta stadium i förhållande till den stadgade

inträdesåldern vid läroverket snart nog reglera sig i önskvärd

rigtning.

Vid ifrågavarande stadium är alltså för de flesta lärjungar den

lämpliga tidpunkten hunnen för inträde i det praktiska lifvet eller i de

förskolor, som förbereda dertill. Vidare skulle efter genomgången af

femte klassen kurserna i flera ämnen lättare kunna ordnas så, att en

viss utslutning ernåddes, hvarjemte slutligen det afgörande valet i

fråga om en ynglings lefnadsrigtning då säkrare kan träffas.

Den farhåga, som uttalats, att den nya afslutningsklassen skulle

komma att ofördelaktigt återverka på hela nederskolan i så måtto, att

efter dess upprättande undervisningen i de fem lägre klasserna skulle

komma att ensidigt bedrifvas i rigtning af att utgöra en förberedelse

för det praktiska lifvets värf och grundläggningen för de vetenskapliga

studierna derigenom varda försummad, finner Riksdagen icke vara befogad,

utan anser fastmer, att undervisningen på det lägre stadiet både

kan och bör ordnas så, att den gagnar såväl dem, som skola egna sig

åt fortsatta studier, som dem, hvilka ämna utgå i det praktiska lifvet.

I fråga om det sätt, hvarpå man ungefär tänkt sig den föreslagna

afslutningsklassen inrättad och bragt i anslutning till läroverkets fem

nedre klasser, vill Riksdagen, utan att för sin del uttala något godkännande

af detaljerna, i afseende å hufvuddragen hänvisa till det förslag

till en s. k. praktisk afslutningsklass, hvilket år 1897 uppgjordes

inom Nya elementarskolans läroverkskollegium. Visserligen finner Riksdagen

det försök, hvilket vid denna skola gjorts att bringa nämnda

förslag till verkställighet, icke kunna betraktas såsom varande i organisatoriskt

afseende vägledande, enär ifrågavarande klass icke satts i

organiskt samband med det lägre stadiet och ej heller afslutats med

en af särskild kompetens åtföljd afgångsexamen. Genom det nitiska

arbete, som af lärarne i omförmälda klass nedlagts för att lämpa

undervisningen efter det nya ändamålet, torde dock i metodiskt afseende,

i fråga om läroböcker m. m., hafva vunnits erfarenhet för meddelande

af en utbildning af det slag, hvarom här är fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Skall emellertid den nu ifrågasatta afslutningsklassen varda till

verklig nytta såväl för läroverken som för lärjungarne, torde den böra

upprättas vid samtliga fullständiga och femklassiga läroverk samt åtföljas

af en examen, medförande kompetens för vissa praktiska banor,

något som derför vid dess upprättande lärer böra stadgas. För att

utröna, i hvilken utsträckning sådan kompetens skulle kunna vara att

påräkna, hafva de Riksdagens utskott, som handlagt ifrågavarande

motioner, i den ordning § 46 riksdagsordningen stadgar inhemtat upplysningar

från vissa administrativa myndigheter, hvilka vid anställande

af åtskilliga under dem lydande tjensteinnehafvare kunde väntas draga

fördel af ifrågavarande examen, nemligen generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

generaltullstyrelsen, domänstyrelsen och medicinalstyrelsen,

hvarjemte Stockholms handels- och sjöfartsnämnd samt Stockholms

fabriksförenings fullmägtige, hvilka styrelser måste anses vara förtrogna

med de af dem representerade näringsgrenarnas intressen, på begäran

afgifvit yttranden i ämnet.

Af den sålunda förebragta utredningen, hvilken visserligen icke

kan göra anspråk på fullständighet, framgår såsom resultat, att förutom

generaltullstyrelsen, som ansett andra ålders- och kompetensvilkor för

dess underlydande tjenstemän vara af nöden, samtliga de statsmyndigheter

och representanter för olika näringar, som haft tillfälle att yttra

sig öfver förslaget, stält sig välvilligt till detsamma och mer eller

mindre bestämdt uttalat såsom sin mening, att en afgångsexamen vid

läroverken af ungefär det omfång och vid den ålder, som af motionärerna

ifrågasatts, skulle, med eller utan derpå följande specialkurs, i

vidare eller trängre omfattning visa sig för ändamålet lämplig. Stockholms

handels- och sjöfartsnämnd har till och med betecknat en reform

af den nuvarande läroverksorganisationen i åsyftad rigtning såsom

»en bjudande nödvändighet» och anfört skäl för den uppfattningen, att

den föreslagna »afgångsexamen kraftigt borde bidraga att höja bildningsnivån

hos dem, som egna sig åt de praktiska yrkena».

Af dessa uttalanden framgår för öfrigt, att i många fall, exempelvis

hvad angår anställning i handel och yrke, eu examen, som vid konfirmationsåldern

afslutar en för det praktiska lifvets behof afsedd kurs af

allmän medborgerlig bildning, bör vara fullt tillräcklig samt att i andra

fall åter, exempelvis för anställning i en mängd befattningar vid postoch

telegrafanstalterna, vid jernvägarne m. m., hvarvid genomgående

af en redan påbjuden eller tillämnad specialkurs utgör ett kompetensvilkor,

den ifrågasatta afgångsexamen bör komma att väl lämpa sig

såsom inträdesfordran för en dylik specialkurs. På flera af nu nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

områden visade sig en tid stark tendens att få maturitetsexamen, antingen

fullständig eller i vissa ämnen, uppstäld såsom kompetensvilkor,

men följden häraf blef på somliga håll, att man fick nöja sig med de

mindre väl underbyggde studenterna, och på andra, att man rent af kom

att lida brist på väl qvalificerade sökande. Den åsigten har derför hos

de administrativa myndigheterna allt mera vunnit insteg, att en mindre

och tidigare aflagd afgångsexamen med derpå följande specialkurs

för yrket innebure en bättre garanti för att erhålla lämpligt personligt

material för besättande af en mängd befattningar än fasthållande

af maturitetsexamen såsom kompetensvilkor, ett vilkor, som i öfrigt

qvarhölle den blifvande tjensteaspiranten tre år längre vid läroverket,

men dervid ofta komme honom att öfverskatta bokstudiers värde och

blifva olämplig för praktiska värf.

För den allmänna brukbarheten af en dylik, till läroverkets mellanstadium

förlagd mindre afgångsexamen talar äfven den i våra grannländer

Norge och Danmark under en längre följd af år vunna erfarenheten.

Med denna erfarenhet och förutnämnda utredning för ögonen tvekar

Riksdagen icke att såsom sin mening uttala, att inrättandet af en afgångsexamen,

ungefärligen af den beskaffenhet och förlagd till det stadium,

som af motionärerna angifvits, bör uppställas såsom ett af de

vigtigaste målen vid läroverkens omorganisation.

Att en sådan afgångsexamen till undvikande af ungdomens öfveransträngning

och för att ej omintetgöra frukterna af studierna i afslutningsklassen

ej bör göras alltför rigorös, utan tvärt om noga lämpas

efter ifrågavarande åldersstadiums förmåga, torde knappt behöfva särskilt

framhållas. Men då examen skulle åtföljas af kompetens i olika

rigtningar, är naturligen af nöden, att den ställes under offentlig kontroll

och enhetlig ledning. För att åt densamma inför allmänheten

och lärjungarne må tilläggas vederbörlig vigt och anseende, bör den

vidare ega rum under något högtidligare former än en vanlig årsexamen

och öfver densamma fullständigt afgångsbetyg enligt faststäldt

formulär meddelas. De former, under livilka denna examen bör afläggas,

torde, liksom äfven omfattningen af den kompetens, som bör

åtfölja afläggandet af densamma, böra öfverlemnas åt en kommande

utredning att närmare föreslå.

Hvad angår öfriga ändringar i läroverksorganisationen, som af

motionärerna stälts i samband med den nya afslutningsklassens och

afgångsexamens inrättande, har Riksdagen redan tillkännagifvit sin anslutning

till den vigtigaste af dessa, nemligen återupplifvandet. af den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bilisdagens Skrifvelse N:o 84.

gamla indelningen af läroverket i två för olika åldrar och olika uppgifter

afsedda stadier: skola och gymnasium, hvilka likväl hädanefter

såsom hittills skulle kunna stå under gemensam ledning och begagna

gemensamt läroverkshus.

Enligt Riksdagens uppfattning har uppgifvandet af nämnda, både

af psykologiska och af rent praktiska grunder betydelsefulla tudelning

af läroverket i flera afseenden menligt inverkat på vårt skolväsendes

utveckling “efter 1849. Icke minst har detta framträdt deruti, att det

lägre stadiet i följd af studentexamens fortplantade tryck nedåt blifvit

lidande särskilt i afseende å sin kursfördelning, och att det högre

stadiet i följd af lexläsningssystemets fortsättande upp till högsta klassen

förlorat deri sjelfständigt ställning i afseende å studiernas bedrifvande,

det fordom intog. Det är att hoppas, att dessa menliga verkningar

småningom skulle kunna aflägsna^, om den gamla delningsprincipen

åter infördes och hvartdera stadiet, såsom motionärerna föreslagit,

organiserades för sitt specifika ändamål: det lägre, klasserna 1—5, att

vara en skola för barna- och öfvergångsåldern med uppgift att meddela

allmän medborgerlig bildning, det högre, klasserna 6: l—7:2, att vara

en skola för ynglingaåldern med uppgift att gifva förbildning för studier,

afsedda att fortsättas vid universitetet eller annan högre tillämpningsskola.

Ur antagandet af denna vigtiga princip angående läroverkets delning

i två åldersstadier följa betydelsefulla konseqvenser med afseende å

studiernas anordning. Utan att ingå i sådana undervisningsplanens detaljer,

hvilka det bör tillhöra en kommande utredning att klargöra, vill

Riksdagen här endast erinra, huru derigenom möjligheter öppnas att

vida mer än hittills inrätta metod och kursfördelning efter de olika

åldrarnes behof.

På det högre stadiet bör dervid valfrihet, särskildt i fråga om

språken, kunna införas i större omfång än nu. Vidare bör genom en

dylik anordning, såsom af motionärerna framhållits, undervisningssättet

lättare kunna ändras derhän, att gymnasiet, såsom förr var fallet, må

kunna uppfostra till börjande sjelfständiga studier och sålunda åter

blifva ett mellanled mellan nederskolan och universitetet. Den brist på

förmåga att drifva vetenskapligt arbete på egen hand, hvaröfver i fråga

om våra dagars abiturienter klagomål ofta försports, skulle man derigenom

söka få afhjelpt.

Vid den förestående omarbetningen af undervisningsplanen bör derjemte

enligt Riksdagens mening uppställas det af motionärerna framhållna

önskemålet, att det nationella bildningselementet måtte förstärkas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

Icke minst bör detta ske derigenom, att inom afslutningsklassen och på

gymnasialstadiet tillräcklig tid tillmätes åt modersmålet och historien.

Åt lärjungen måste beredas tillfälle att under lärarens ledning få läsa

det bästa af våra egna klassiska författare från olika perioder för att

rätt bringas att fatta, huru deras framställning står i samband med den

inhemska kulturens utveckling. Åt lärjungen måste äfven meddelas en

efter stadiet lämpad kännedom af vår statsförfattning och våra samhällsförhållanden,

en kännedom, af hvilken han en gång såsom fullmyndig

samhällsmedlem bör kunna draga gagn. Särskild! bör på det högre

stadiet, der mottagligheten är större och förutsättningarna för att anställa

jemförelser med förhållandena annorstädes förefinnas, mera utrymme

än hittills gifvas åt en fyllig framställning af fosterlandets historia

under senare tider. I dessa afseenden finnas väl ansatser i den nuvarande

undervisningsplanen, men de måste genom anvisande af ökad

tid och lämplig kursfördelning förstärkas. Det närmare sättet, hvarpå

detta lämpligast bör genomföras, måste öfverlemnas åt en blifvande utredning

att föreslå, men Riksdagen anser ändamålet vara af den vigt,

att andra syften här få vika något tillbaka.

Särskild! har Riksdagen ej kunnat underlåta att taga i öfvervägande

det af motionärerna i samband med reformförslagen framstälda

yrkandet, att början af undervisningen i latin skulle framflyttas till nedre

sjette klassen. För en sådan anordning synes i främsta rummet tala

den förmån, som skulle ligga deri, att man finge en enhetlig nederskola,

och deri, att man kunde för lärjungarne och deras målsmän

framflytta valet af studierigtning till en tid, då anlagen träda mera

tydligt fram. En annan förmån skulle, enligt hvad motionärerna framhållit,

vara den, att de främmande språken på skolans mellanstadium

(= 4:de och 5:te klasserna) icke skulle så tätt på hvarandra inträda, som

nu är fallet. Slutligen skulle äfven genom latinundervisningens framskjutande

till 6:te klassen en besparing i utgifter vinnas, hvarigenom

till god del medel skulle kunna erhållas till inrättande af den nya afslutningsklassen.

Beträffande latinstudiets betydelse i våra dagar har, såsom de!

synes Riksdagen, icke utan skäl framhållits, att detsamma numera icke

kan, förutom för några få undantagsfall, afse latinets användande i tal

och skrift, utan endast att kunna tillgodogöra sig innehållet hos latinske

författare. Det har då satts i fråga, om icke, för vinnande af den del

af detta mål, som kan och bör tillkomma allmänna läroverken, eu fyraårig

kurs kunde vara tillräcklig, särskild! om hänsyn tages dertill, att

genom den föreslagna afgångsexamen vid konfirmationsåldern med deraf

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

följande kompetens ett stort antal för gymnasialstudier mindre lämpliga

lärjungar utan tvifvel skulle dragas ifrån sådana studier och alltså

latinklasserna erhålla ett bättre urval af lärjungar. En vigtig omständighet

att beakta har ock ansetts vara, att med den utveckling i språkligt

hänseende, lärjungen på gymnasialstudiet vunnit, latinet der skulle

kunna läsas på ett helt annat och mera fruktbärande sätt än på ett

lägre stadium.

Emellertid hafva inom Riksdagen dels betänkligheter mot latinets

uppflyttning till sjette klassen uttalats och modifikationsförslag satts i

fråga, dels ock å andra sidan en bestämd åsigt om denna uppflyttnings

lämplighet och nytta gjort sig gällande. Vid sådant förhållande anser

Riksdagen, att åt en blifvande utredning bör öfverlemnas att föreslå

bästa sättet för nämnda frågas lösning.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen hos Eders

Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande inför Riksdagen

af förslag till inrättande vid rikets fullständiga och femklassiga allmänna

läroverk af en under offentlig kontroll stäld och af viss kompetens

åtföljd afgångsexamen för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern

önska sluta sin skolgång, samt till de ändringar i läroverkens organisation,

som dermed stå i samband.

Stockholm den 6 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.