Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 85

1899-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:85, Riksdagens Skrifvelse N:o 85

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

1

N:o 85.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1899,

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om inrättande af

förliknings- och skiljenämnder i tvister mellan arbetare

och arbetsgivare.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 7.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 17.)

Till Konung en.

Frågan om lagstiftning för slitande af tvister mellan arbetsgifvare

och arbetare har vid flera föregående riksmöten utgjort föremål för

behandling inom Riksdagen. Jemväl innevarande år har denna vigtiga

fråga, med anledning af särskilda motioner i ämnet, påkallat Riksdagens

uppmärksamhet.

Af inhemtade upplysningar och af uppgifter, som varit för Riksdagen

tillgängliga, framgår, att arbetsnedläggningar — »strejker» af

arbetare eller »stängningar» från arbetsgifvares sida — nu mera börjat

blifva ganska vanliga företeelser äfven i vårt land. Någon nöjaktig

statistik om antalet och vidden af strejker och stängningar finnes väl

Bill. till Rdcsd. Frat. 1899. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 17 Höft. (N:is 85, 86.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

icke, men de vunna upplysningarna synas gifva vid handen, att i medeltal

under de senare åren arbetsförlusten på grund af strejk eller stängning

uppgått till omkring 100,000 arbetsdagar om året. Antagligen är detta

tal för litet. Hvilken förlust mistning af arbetslönen under denna tid

inneburit för arbetarne inses lätt. Svårare är att bedöma, hvilka förluster

arbetsgifvarne gjort genom uteblifven vinst, förlorade beställningar

eller skadade materialier. Att dessa förluster varit betydande kan anses

gifvet. Hvilken osäkerhet arbetets nedläggande förorsakat inom industrien

samt hvilken skada som deraf vållats, kan åter icke beräknas. Under

sådana förhållanden synes det Riksdagen som borde man, på sätt flere

af motionärerne med hemtadt föredöme från utlandet ifrågasatt, åt de

stridande gifva det tillfälle till en opartisk utredning och den möjlighet

till tvistigheternas biläggande, som en förliknings- och skiljenämnd

erbjuder.

Redan blotta tillvaron af sådan nämnd och medvetandet, att tvistefrågan

kan genom fredlig förhandling inför nämnden vinna en lycklig

lösning, torde stundom vara nog för att afhålla från arbetets nedläggande;

och att underhandlingar lättare kunna inledas, innan striden utbrutit

och sinnena deraf upptändts, torde icke bestridas. I många fall torde

förhandlingarna inför nämnden och de upplysningar, som dervid komma

i dagen, kunna klargöra den ekonomiska ställningen och skingra månget

missförstånd samt derigenom förhindra utbrytandet af strejk, på samma

gång för sakfrågan främmande och tvistens lösning hindrande omständigheter

aflägsnas.

År man öfvertygad om lämpligheten af eu lagstiftning angående

förliknings- och skiljenämnd till biläggande af tvister mellan arbetsgivare

och arbetare, synes man i sådant fall böra tillse, i huru vidsträckt

mån sådana nämnder skäligen kunna ifrågasättas till införande hos oss.

Riksdagen finner härvid, att, då rättsakter mellan arbetsgivare och

arbetare torde vara mindre vanliga i vårt land, och några särskilda

skäl för bildande af specialdomstolar för dessa tvister icke synas föreligga,

dylika tvister fortfarande böra tillhöra de allmänna domstolarnes

handläggning, der parterna ej vilja för tvistens slitande anlita lagen

om skiljemän den 28 oktober 1887. Naturligtvis äro parterna alltid

oförhindrade att åt hvilken som helst person eller myndighet, om hvilken

de kunna förena sig och som kan vilja mottaga förtroendet, uppdraga

att söka bemedla förlikning dem emellan. Riksdagen håller således

före, att inrättandet af de ifrågasatta förliknings- och skiljenämnderna

endast bör afse de s. k. intressetvisterna eller, närmare bestämdt, sådana

tvister, hvilka icke tillhöra domstols handläggning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85. 3

Lika litet som eu arbetare kan tvingas att, sedan den öfverenskomna

arbetstiden gått till ända, qvarstanna i arbetsgifvarens arbete,

lika litet må en arbetsgivare kunna tingas att drifva ett verk eller en

affär under förhållanden, som han finner för sig ej förmånliga eller törhända

rent af förlustbringande. Verkställandet af den skiljedom, en

nämnd kan fälla i tvist mellan arbetsgivare och arbetare, måste således

bero på parternas godkännande af densamma. Ett annat förhållande

synes icke vara med vår rättsuppfattning förenligt. År man således

ense om att sådan skiljedom ej kan gå i verkställighet annorledes än

efter parternas medgifvande, och är det uppenbart, att en förlikning

förutsätter båda parternas biträdande af densamma, synes det ej heller

böra ifrågasättas, att någon skulle kunna, mot sin vilja, tvingas att

deltaga i de af förliknings- eller skiljenämnd anordnade förhandlingar,

hvilkas resultat han ju kan vara på förhand besluten att icke godkänna.

En sådan rättighet att undandraga sig förhandlingar inför förlikningseller

skiljenämnd synes vara dess nödvändigare, som framstälda påståenden

stundom kunna vara af den art, att någon förhandling om dem icke

kan medgifvas. Fullständig frivillighet synes således vara grunden för

anlitandet af nämnden. Under sådan förutsättning torde ock nämndens

verksamhet blifva mest fruktbärande.

Vidare synes det lämpligt och ändamålsenligt, att, enligt föredömet

i de flesta främmande länder, förliknings- och skiljenämnder,

derest ett sådant institut införes i vår lagstiftning, blifva åtminstone

delvis permanenta, hvarigenom deras auktoritet och opartiskhet främjas.

Riksdagen tänker sig således en förliknings- och skiljenämnd

möjlig endast såsom en organisation, som vid intressetvister mellan

arbetsgivare och arbetare erbjuder sin bemedling för åstadkommande

af förlikning eller sin åtgärd för åstadkommande af en skiljedom, utan

att dock part må anses pligtig att antaga den erbjudna bemedlingen

eller ställa sig en meddelad skiljedom till efterrättelse.

Huru nämnderna komma att verka, beror för öfrigt af det sätt,

på hvilket de komma att omfattas. Erfarenheten inom England angående

förliknings- och skiljenämnderna gifver otvetydigt vid handen, att

dessas auktoritet och förmåga att göra sina utslag gällande hufvudsakligen

hvilar på det allmänna förtroende de åtnjuta och framför allt

på disciplinen inom de båda organisationer af arbetsgivare och arbetare,

mellan hvilka nämnderna utgöra föreningslänken.

Riksdagen, som nyss antydt, att förliknings- och skiljenämnderna

böra åtminstone till en del vara permanenta, föreställer sig, att i desamma

böra ingå, förutom möjligen andra, arbetsgivare och arbetare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

till lika antal. Derigenom betryggar man, att båda sidornas sakkunskap

och omdöme blifva representerade i nämnderna. Ledamöter, som utses

på förhand, må tillsättas på viss tid. Att vidare yttra sig angående

nämndernas sammansättning synes Riksdagen ej nu lämpligt, då frågan

derom likasom frågan om institutionens anordnande i öfrigt kräfver en

omfattande utredning, som endast torde kunna verkställas genom Eders

Kongl. Maj:t.

Med åberopande af hvad som nu blifvit anfördt får Riksdagen

anhålla,

att -Eders Kongl. Maj:t täcktes efter erforderlig utredning taga

under öfvervägande frågan om inrättande af förliknings- och skiljenämnder

i intressetvister mellan arbetsgivare och arbetare samt derefter

för Riksdagen framlägga de förslag, som må finnas påkallade.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 8 maj 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.