Skrifvelse till Konungen, angående utredning och förslag till förbättrad vård åt sådana sinnesslöa, hvilka icke in ; r; i ‘ . !•
1899-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 4,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1899:87, Skrifvelse till Konungen, angående utredning och förslag till förbättrad vård åt sådana sinnesslöa, hvilka icke in ; r; i ‘ . !•
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 87.
1
• i1
I!
U it
I,.
I
N:o 87.
. >i ■ V ;>n ■ -;
ri ! M.Ifi ■;!
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
'' )» ■ -• I ■ '' i - v . • . • • . T- r''. • ‘. 1 • i
i
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning och förslag
till förbättrad vård åt sådana sinnesslöa, hvilka icke in
;
r; i ‘ . !•(-•>/ !!>!<'' f ’>{ 5 ; i . G • ( v 1 •• < '' 1; t >_ ,/r t \ j t V ! i•’ f * fr • ’ < 1 < i i i > f»• { ! t
i uppfostringsanstalter och arbetshem.
. •'' rf-/''! ’is *!* - 1:"''■ I : it>1:11 i\ ......... ,Kr-. ;i;i ..u, h ,;,f
, _'' t 1 . jf. ( • ;. 4 ; ; rf
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 6.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 10.)
j • v - i: i : •>■;<’. ‘lr; • “”imf '' ; ”
It ’
Till Konungen.
-i v'' •: •
Genom kongl. kungörelsen den 28 maj 1897 äro bestämmelser''meddelade
angående understöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och
åt arbetshem för sinnesslöa. Enligt dessa bestämmelser äro vissa kategorier
af sinnesslöa uteslutna från delaktighet i de förmåner, som äro beredda
genom nämnda kungörelse. I densamma föreskrifves nemligen, bland
‘”''”Ht: . f !;•. .: ■
att i vivfcrbörande "anstalt ej får intagas sinnesslö, som lider af sinnessjukdom
eller smittosam sjukdom, eller som af anstaltens läkare eller
inspektor förklaras vara olämplig för samlifvet i anstalten och deltagandet
i arbetet derstädes; .!• -.b:.! . u •. ;♦: ur
att i anstalt, der till vård mottagas äfven obildbara sinnesslöa, dessa
ej få inräknas bland dem, för hvilka statsunderstöd sökes; samt
att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget till vidare utveckling,
det skall skiljas från uppfostringsanstalten.
Med hänsyn till dessa sålunda undantagna kategorier och under åbeBih.
till Rilcsd. Prat. 1899. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 18 Höft. (N:o 87.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 87.
ropande att endast en ringa del af de till dem hörande sinnesslöa under
nuvarande förhållanden torde kunna erhålla plats i befintliga asyler, har
en motionär gjort framställning i detta ämne hos Riksdagen. I denna
framställning har väckts fråga om åtgärder till vinnande af en förbättrad
vård för den stora återstående skara af sinnesslöa, som vore i saknad af
statshjelp. Bland dessa vore en del så vanlottade, att den enda hjelp,
man kunde lemna dem, vore nödig vård; men åtskilliga funnes ock, som
åtminstone i någon mån kunde utbildas, änskönt de i afseende å fattningsförmågan
ej kunde fullt motsvara de kraf, som enligt nuvarande
bestämmelser måste göras gällande från vederbörande anstalters sida.
Tillhörde desse olycklige den fattiga befolkningen, folie de naturligen
fattigvården till last. I annat fall blefve de en börda för föräldrahemmet.
Der skulle de vårdas och der skulle särskilda åtgärder vidtagas till den
utbildning, som befunnes möjlig. I ett välbergadt hem vore åtminstone
de ekonomiska trångmålens bitterhet utesluten; men bland de mindre bemedlade
kunde svårigheterna stundom blifva rent af förkrossande.
Enligt motionärens förmenande skulle en grundlig utredning beträffande
nu ifrågavarande sinnesslöa komma att ådagalägga, bland annat,
att många af dem vore i behof af asylvård för att komma i åtnjutande
af en mera mensklig tillvaro, samt att många kommuners förhållanden
vore sådana, att man ej kunde ålägga dem eu allt för tung börda beträffande
omsorgen om dessa sinnesslöa, hvadan äfven staten här borde
träda hjelpande emellan.
Om antalet sinnesslöa inom riket under år 1896 meddelas i medicinalstyrelsens
berättelse för nämnda år den uppgiften, att de utgjort
7,028, af hvilka 5,793 vårdats i enskilda hus, 312 i enskilda anstalter,
688 i fattighus, 16 å länslasarett och 218 å hospital eller asyl. På grund
af svårigheten att erhålla noggranna och fullständiga uppgifter kan dock
antalet sinnesslöa med visshet antagas vara vida större.
‘Huru många de sinnesslöa äro, som kunna anses bev-u-tigade att med
statsunderstöd blifva intagna å uppfostringsanstalter och arbets''!jern, och
huru många de äro, för hvilka asylvård vore behöflig, derom lemnär
statistiken ej någon upplysning. Men att båda dessa grupper omfatta ett
stort antal inses lätt vid betraktande- af de siffror, som öfvan angifvits.
Endast i enstaka fall kan för vissa sinnesslöa plats beredas å asyler
för sinnessjuka i enlighet med kongl. stadgan den 2 november 1883.
Antalet af de å sådana asyler vårdade sinnesslöa utgjorde under år 1896,
såsom nämndt, blott 218. Hvad i öfrigt den stora mängden obildbara
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 87.
sinnesslöa angår, är det uppenbart, att asyler för sinnessjuka ej äro lämpliga
vårdanstalter för dem; och äfven om de vore lämpliga, skulle bristande
utrymme lägga oöfverstigliga hinder i vägen. Hvad åter beträffar
asyler för sinnesslöa, lärer deraf år 1897 hafva funnits ett antal af 11
med tillsammans blott 167 platser, hvaraf en del synes hafva varit afsedd
för andra än obildbara sinnesslöa.
Äfven om staten för närvarande ej bör taga sig saken an medelst
uppförande af särskilda vårdanstalter för obildbara sinnesslöa, är det dock
önskvärdt, att densamma lemnar sin medverkan till att ifrågavarande
högst vanlottade samhällsmedlemmar i större omfattning än hittills komma
i åtnjutande af en vård, som är lämpad efter deras olyckliga belägenhet.
Att här föreligger ett behjertansvärdt kraf på statens mellankomst uttalades
redan af de komiterade, hvilka med anledning af Riksdagens skrifvelse
den 20 maj 1892 af Eders Kongl. Maj:t erhöllo uppdrag att utreda,
i hvad mån och under hvilka vilkor ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn kunde böra anvisas. Äfven från andra håll
föreligga betydelsefulla yttranden i detta afseende.
Beträffande denna statens mellankomst till förmån för sådana sinnesslöa,
hvilka behöfva vård å anstalt, men för hvilka statsunderstöd icke
lör närvarande medgifves, synes densamma böra ega rum genom att staten
deltager i kostnaden för vården af dem, som intagas å särskilda vårdanstalter,
afsedda för ifrågavarande sinnesslöa. Härförutan torde, äfven
om sådana anstalter komma till stånd, många i behof af asylvård varande
sinnesslöa allt fortfarande komma att blifva i saknad deraf. Ändamålet
med statens ingripande synes komma att bäst vinnas, om genom de anvisade
statsmedlen lindring kunde beredas dem, som skulle bekosta de
sinnesslöas vård å asylerna.
Under åberopande af hvad sålunda anförts anhåller Riksdagen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning samt för
Riksdagen framlägga förslag rörande åtgärder för att genom statens medverkan
bereda vård åt sådana sinnesslöa, hvilka enligt nu gällande bestämmelser
icke kunna vinna inträde på de anstalter för sinnesslöa, som
för närvarande finnas upprättade.
Stockholm den 8 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.