Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ordnandet af rättsförhållandena emellan kommuner och enskilde vid genomförande af stadsplaner m. m

1899-05-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1899:93, Skrifvelse till Konungen, angående ordnandet af rättsförhållandena emellan kommuner och enskilde vid genomförande af stadsplaner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 93.

1

N:0 93.

Uppläst ocli godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1899.

—r — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ordnandet af

rättsförhållandena emellan kommuner och enskilde vid

genomförande af stadsplaner m. m,

(Lagutskottets utlåtande n:o 41)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag bär enskild motionär väckt förslag angående

ordnandet af rättsförhållandena emellan kommuner och enskilde vid genomförande

af stadsplaner m. in.

Riksdagen har ansett omförmälda framställnings syfte förtjena synnerlig

uppmärksamhet. Enligt hvad erfarenheten redan länge ådagalagt, äro

med gällande lagstiftning väsentliga svårigheter förbundna med genomförandet

af regleringar utaf gator, torg och allmänna platser i städer och

dermed likstälda orter, och särskildt ur kostnadssynpunkt hafva dylika företag

visat sig blifva för vederbörande kommuner i hög grad betungande. Riksdagen

har ock, såsom motionären erinrat, med erkännande af den nuvarande lagstiftningens

brister i angifva hänseende, sökt att härför råda hot, då RiksRih.

till Riksd. Prat. 1899. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 20 Höft. (N:is 93— 97). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 93.

dagen i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 9 maj 1884 anhöll om

utarbetande och framläggande af förslag till lagbestämmelser i ämnet.

Mot det lagförslag, som i öfverensstämmelse med Riksdagens uttaladé

önskan utarbetades af en för ändamålet särskilt tillsatt komité, rigtades visserligen

vid dess granskning inför högsta domstolen ganska väsentliga anmärkningar,

och två af de i granskningen deltagande justitieråden afstyrkte

helt och hållet, att komitéförslaget skulle läggas till grund för någon proposition

till Riksdagen — något, som ej heller blef fallet —; men dessa

omständigheter, huru beaktansvärda de än äro, kunna ej tillmätas sådan

betydelse, att i följd deraf lösningen af den fråga, Riksdagen för utredning

öfverlemnat till Eders Kongl. Maj:t, måste betraktas vara för längre

framtid undanskjuten. Behofvet af en sådan lösning gör sig också allt

fortfarande och för hvarje år i förökad grad gällande, allt eftersom den

nuvarande lagstiftningens brister i praktiken oftare och skarpare framträda.

Hvad angår sättet för frågans lösning, är Riksdagen visserligen af

den tanken, att det ej bör ifrågasättas att återupptaga ofvanberörda komitéförslag,

då mot detsamma i väsentliga delar framstälts välgrundade anmärkningar;

men Riksdagen vill dock uttala sin anslutning till sjelfva hufvudtanken

i komitéförslaget, att utvidga tomtegares skyldighet att bidraga till

gatureglerings genomförande. Äfven om förslaget i detta hänseende må

anses hafva gått för långt, torde dock stå fast, att lagändring i sådan retning,

som komitéförslaget angaf, måste vidtagas för undanrödjande af de

med nuvarande lagstiftning förenade olägenheter. Granska mycket skulle

vara vunnet redan derigenom, att i expropriations-förordningen intoges bestämmelse

derom, att, då del af tomt för gatureglerings genomförande

måste exproprieras, hänsyn finge vid ersättningens bestämmande tagas till

den fördel, tomtegaren hade att af regleringen påräkna, samt genom stadgande

om rättighet för kommunen att vid expropriation för gatureglermgälhinna

vederbörande tomtegare i vederlag jord inom det område, som af

gaturegleringen beröres.

Frågan, huru långt man härutinnan lämpligen bör gå, och genom

hvilka bestämmelser i öfrigt de hufvudsakliga bristerna i den nuvarande

lagstiftningen må kunna undanrödjas, är emellertid af den omfattning, att

Riksdagen ansett hvarken lämpligt eller möjligt att för det närvarande ingå

i närmare bedömande af dess särskilda detaljer, utan torde ändamålet bäst

främjas genom att, utan på förhand gifven begränsning, öfverlemna frågan

i dess helhet till Eders Kongl. Maj:ts ompröfning.

Riksdagen får alltså anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 93.

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser för ordnande

af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna och enskilde

i följd af fastställande af planer för eller vid utförande af beslut

om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad, köping eller å

annan ort, för hvars bebyggande stadganden, lika med de för stad gällande,

anses böra på grund af befolkningens täthet tillämpas.

Stockholm den 10 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.