Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af den kronan tillkommande jordegareandel i grufva.

1900-05-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:105, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af den kronan tillkommande jordegareandel i grufva.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

U:o 105.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående upplåtelse af den kronan tillkommande

jordegareandel i grufva.

(Statsutskottets utlåtande n:o 82.)

Till Konungen.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 19 januari innevarande år har Eders Kongl. Maj:t

i en samma dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 29) föreslagit

Riksdagen att för tiden intill 1901 års lagtima riksdag medgifva, att Eders

Kongl. Maj:t måtte ega åt svenske män, i den ordning Eders Kongl.

Maj:t bestämde, mot årlig afgift och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl.

Maj:t faststälde, under en tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta

begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel i grufva, med

rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens

utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande äfven för en förnyad

upplåtelsetid, derest sådan ifrågakomme.

Till berörda statsrådsprotokoll bär departementschefen erinrat, hurusom

1899 års Riksdag enligt skrifvelse den 14 maj samma år, i sammanhang

med antagande af förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

grufvestadgan den 16 maj 1884, för tiden intill nästa lagtima riksdag

medgifvit, att Eders Kong! Maj:t skulle ega åt svenske män, i den ordning

Eders Kongl. Maj:t bestämde, mot årlig afgift och under de vilkor

i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t faststälde, under en tid för hvarje gång af

högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel

i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,

att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande

äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakomma,

äfvensom derom att Eders Kongl. Maj:t, som den 20 sistlidne oktober i

enlighet med Riksdagens ofvan omförmälda beslut utfärdat lag om ändrad

lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884, tillika genom kungörelse

samma dag meddelat närmare föreskrifter angående begagnande af

kronans jordegareandel i grufva.

Med anledning af denna kungörelse har i en inom Första Kammaren

väckt motion anförts, att då grunden för och anledningen till Riksdagens

ingripande i denna fråga vore önskan och förhoppningen att kunna tillvinna

kronan en rättmätig andel i de fördelar och afkomster, som ett

exploaterande af de på dess jordområden befintliga malm- och mineralrikedomar

kunde medföra, det läge stor vigt uppå, att de vilkor och

stadganden, som af Eders Kongl. Maj:t bestämdes angående »utarrendering

af kronans jordegareandel i grufva», så affattades, att en för kronan möjligast

förmånlig utarrendering åvägabragtes, på samma gång som den

hugade spekulanten komme i åtnjutande af en fördel och vinst, som stode

i normalt förhållande till de med ett dylikt arrende förbundna risker och

kostnader.

Första vilkoret härför vore, att den för utarrendering afsedda grufvans

tillvaro blefve offentliggjord och känd, hvilket vore genom bestämmelsen

i § 5 af sagda kongl. kungörelse tillgodosedt; men icke mindre vigtigt

vore, att kunskap meddelades om hvar grufvan vore belägen, och detta i

så god tid och på ett så tydligt sätt, att eventuella spekulanter lyckades

leta rätt på densamma utan att dervid blifva nödsakade anlita inmutarens

hjelpsamhet — hvilken icke alltid kunde vara att med säkerhet påräkna

— ty utan en noggrann kännedom om grufvan och dess förhållanden

skulle näppeligen någon vilja afgifva ett arrendeanbud.

Det syntes derför, som om i detta hänseende de bestämmelser, hvilka

nu först intagits i kungörelsens § 8, borde inflyta redan i § 5, der sålunda

så väl kungörelsernas möjligast stora spridning som ock grufvornas

möjligast noggranna beskrifning till art, läge med mera borde iakttagas,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

hvaremot auktionskungörelsen då endast hade att till dessa föregående

meddelanden hänvisa.

I § 24 i grufvestadgan, sådan den lyder enligt lagen af den 20

oktober 1899, stadgades: — — — »Men ej må annan parts eller allmänt

ombuds uteblifvande hindra (utmåls-)förrättningens gång---»

och slutligen föreskrefves i § 18 af grufvestadgan: — — —. »Anmälan

om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid utmålsläggningen.

»

Häraf följde, att om af någon anledning det »allmänna ombudet»

försutte tiden eller försummade dagen för den bestämda utmålsläggningen,

hade såväl kronan som arrendatorn för all tid gått jordegareandelen förlustig

utan sannolikhet för att kunna återkräfva häfda kostnader, än

mindre de med jordegareandelen förbundna förmåner.

Försigtigheten äfvensom rättvisan syntes derför bjuda, att arrendatorn

här blefve berättigad att, om så funnes nödigt, sjelf sin talan föra och

rätt bevaka, hvarför han borde ega dels att af Konungens befallningshafvande

utfå sitt arrendekontrakt, så snart han stält den säkerhet,

hvarom i § 10 sägs, dels ock att genom samma myndighet i tid underrättas

om »när enligt grufvestadgan kronan senast skall anmäla sig till

begagnande af sin jordegareandel».

För det fall, att både »allmänt ombud» och arrendatorn skulle vid

utmålsförrättningen eller annat hit hänförligt tillfälle sig inställa, kunde

saken utan svårighet ordnas, för så vidt icke rent af denna »vårdnad»

öfverflyttades från Konungens befallningshafvande på arrendator.

Hvad slutligen anginge § 14, syntes den så till vida stå i strid

emot det syfte, Riksdagen genom det till »lagen» fogade öfvergångsstadgande

tydligen velat betona, som detta senare bestämde: att utmål å sådana

grufvor, som varit underkastade det förbehåll, som i kongl. kungörelsen

den 19 augusti 1889 vore sagdt, ej finge läggas tidigare än två

år efter den 20 oktober 1899, — under det att här stipulerades, att auktion

å sådana grufvor skulle ega rum i senare hälften af augusti 1900, eller

mer än ett år före den bestämda utmålsläggningstiden.

Då det icke kunde vara med kronans sanna fördel förenligt, att den

ofvan omförmälda arrendeauktionen å dess jordegareandelar skulle hållas

några få månader efter det den första kungörelsen derom kommit allmänheten

till del; då de utbjudna grufvornas antal vore mycket stort (öfver

2,000 stycken inmutningar) och deras läge mycket aflägset, hvartill komme,

att många af dem vore för litet upparbetade för att något omdöme

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

om deras värde skulle kunna gifvas, syntes nödigt vara för tillgodoseende

af kronans rätt, att, derest tiden för sagda auktioner icke kunde eller

borde uppskjutas uti den enligt § 8 förestående auktionskungörelsen och

der först alla närmare bestämmelser om grufvorna inkomme, det vilkor

fastsloges: »att utarrendering emot lägre afgift än 1/i6 af värdet af de i

grufva brutna och uppfordrade inmutningsbara ämnen icke må ske annat

än vid eller efter förnyad offentlig arrendeauktion, som hålles i senare

hälften af juni månad 1901».

På grund af hvad sålunda framhållits, hemställes i motionen, att

Riksdagen, om den lemnade sitt bifall till det i Eders Ivongl. Maj:ts förevarande

proposition äskade förnyade medgifvandet, måtte dervid anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t vidtaga sådana ändrade bestämmelser i

kongl. kungörelsen af den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans

jordegareandel i grufva, som kunde vara egnade att kraftigare befrämja

kronans rätt och fördel, särskilt i nu angifna fall.

Eders Kongl. Maj:ts förslag angående upplåtelse af den kronan tillkommande

jordegareandel i grufva, hvilket förslag till alla delar öfverensstämmer

med nästlidet års Riksdags i detta ämne fattade beslut, anser

sig Riksdagen böra i hufvudsak bifalla. Emot den tidpunkt, till hvilken

det föreslagna medgifvandet skulle förklaras skola gälla, eller »intill 1901

års lagtima riksdag», synes emellertid den anmärkning kunna göras, att,

då gifvetvis någon tid måste förflyta från riksdagens början, intill dess

förnyadt medgifvande i nämnda afseende kan blifva af Riksdagen lemnadt,

tillämpliga bestämmelser, huru i förevarande afseende skall förfaras, komma

att under denna mellantid saknas. Riksdagen, som anser att, då en tidpunkt i

sådana fall som det nu föreliggande bör utfästas, den bör fastslås till en

viss dag på året, har derför funnit medgifvandet böra bestämmas till

tiden intill den 15 maj 1901, hvarigenom trygghet bör vinnas för att ej

någon sådan mellantid af ovisshet, som nu antydts, må uppkomma.

I fråga om hvad som bör iakttagas med anledning af Riksdagens

beslut om tillgodogörandet af kronans jordegareandel i grufva, sammanfördt

beträffande det år 1899 fattade beslutet i ofvan omförmälda kungörelse

af den 20 oktober nämnda år, har Riksdagen velat erinra, att,

då det torde vara af vigt, att vid utbjudande till arrende af denna jordegareandel

i god tid så fullständiga upplysningar angående fyndigheten

som möjligt varda meddelade till underlättande af spekulation och derigenom

till framkallande af nöjaktiga arrendeanbud, det i § 5 af nämnda

kungörelse omförmälda tillkännagifvandet om arrendeauktion synes, på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

sätt i ofvanberörda motion nu föreslagits, böra innefatta upplysning om

de i mutsedeln angifna förhållanden, hvilken upplysning enligt ifrågavarande

kungörelse först skulle komma att meddelas i den senare uti § 8

föreskrifna auktionskungörelsen.

Hvad vidare beträffar de i kungörelsen den 20 oktober 1899 intagna

föreskrifter, har Riksdagen ansett sig böra sluta sig till den i förenämnda

motion uttalade mening om att anmälan om användande af jordegareandel,

hvilken anmälan enligt grufvestadgan skall göras sist vid utmålsläggningen,

bör kunna, i händelse kronans ombud, hvilket denna anmälan

i afseende å kronans utarrenderade andel i grufva enligt kungörelsens

11 § åligger, försummar densamma, den då må göras af arrendatorn af

jordegareandelen med företeende af arrendekontraktet; och torde härtill

vara så mycket större skäl, som ju arrendatorns rätt är af en sådan anmälan

på det närmaste berörd.

Hvad härefter angår utarrendering af kronans jordegareandel i fyndigheter,

å hvilka inmutning före den 20 oktober 1899 erhållits under det

i kongl. kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19 augusti 1889

stadgade förbehåll, skall enligt 14 § af åberopade kungörelse auktion för

sådan utarrendering ega rum under senare hälften af augusti månad

innevarande år. Den tid, som sålunda lemnas arrendespekulanter för

fyndigheternas undersökande och beräknandet af jordegareandelens värde,

synes Riksdagen, i enlighet med hvad i berörda motion jemväl anmärkts,

vara allt för knappt tillmätt, helst, på sätt af 7 § i berörda kungörelse

framgår, spekulanter å kronans jordegareandel i andra fall alltid förbehållits

en hel sommar för undersökningar och vid nu ifrågavarande

auktion ett oförlikneligt stort antal jordegareandelar komma att till utarrendering

utbjudas. Riksdagen anser derför, att, såsom i motionen

alternativt ifrågasatts, denna auktion bör uppskjutas; och föreställer sig

Riksdagen, att den lämpligen bör utsättas till slutet af nästkommande

november månad eller enahanda tidpunkt, som blifvit för sådana auktioner

i vissa andra fall bestämd och hvarigenom skälig besinningstid koinme

att lemnas spekulanter, utan att för stor inskränkning komme att

göras i tiden emellan auktionen och utmålsläggningen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen — under uttalande

af den mening, att det tillkännagifvande, som, på sätt i § 5 af

kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans jordegareandel

i grufva stadgas, skall, sedan afskrift af matsedel ingifvits till Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, ofördröjligen af Eders Kongl. Maj:ts

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

befallningshafvande införas i allmänna tidningarna och länskungörelserna,

bör innefatta upplysning om de i mutsedeln angifna förhållanden, samt

att vid den tid, då enligt grufvestadgan kronan senast skall anmäla sig

till begagnande af sin jordegareandel, förutom kronoombud jemväl arrendator

af jordegareandelen må ega att med företeende af arrendeaftalet göra

sådan anmälan — anmäla att Riksdagen för tiden intill den 15 maj 1901

medgifvit, att Eders Kongl. Majtt må ega åt svenske män, i de nordning

Eders Kongl. Maj:t bestämmer, mot årlig afgift och under de vilkor i

öfrigt Eders Kongl. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje gång af

högst tjugu ar upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel

i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,

att vid upplatelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande

äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakommer.

I sammanhang härmed får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes tillse, huruvida den i § 14 af förenämnda kungörelse omförmälda

auktion för utarrendering af kronoandel i fyndighet, å hvilken

inmutning före den 20 oktober 1899 erhållits under det i kongl. kungörelsen

den 19 augusti 1889 stadgade förbehåll, må kunna uppskjutas

till senare hälften af november månad 1900.

Stockholm den 14 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till lliksd. Prot. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 27 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.