Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Körningen, i anledning af inom Riksdagen väckta förslag om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbanepersonalen.

1900-05-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:113, Skrifvelse till Körningen, i anledning af inom Riksdagen väckta förslag om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbanepersonalen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse No 113.

1

N:o 1 13.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Körningen, i anledning af inom

Riksdagen väckta förslag om beredande åt den personal,

som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars

tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbanepersonalen.

(Statsutskottets utlåtande n:o 88.)

Till Konungen.

Uti särskilda inom Riksdagen väckta motioner har hemstälts,

att Riksdagen måtte besluta,

dels att jern vägspersonalen vid vestkustbanan måtte berättigas

antingen att vinna inträde i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter

eller ock att åtnjuta pension i likhet med statens öfriga jernvägstjenstemän

och betjente, och

dels hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra framställning om det anslag och de åtgärder, som erfordras för

att bereda jern vägspersonalen vid vestkustbanan någon af ofvan

omförmälda förmåner.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Häft. (N:o 113.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 113

I de med vederbörande jernvägsbolag afslutade särskilda kontrakt

angående inlösen för statens räkning af Göteborgs, Hallands,

Mellersta Hallands, Skåne—Hallands, Landskrona—Engelkolms och

Malmö—Billeskolms jern vägar — hvilka jern vägar gå under gemensam

benämning af vestkustbanan — bär, på sätt i motionerna meddelats,

intagits följande bestämmelse:

»De vid jern vägen anstälda tjenstemän och betjente skola ega

rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning af innehafvande

löneförmåner och utan att i öfrigt inträda i försämrad

tjensteställning, dock med förbehåll:

att de icke ega rätt ingå såsom delegare i statens jernvägars

pensionsinrättningar med mindre kong! jern vägsstyrelsen, efter pröfning

för hvarje särskildt fall af tjensteman eller betjentes derom ingifna

ansökan, finner sådant kunna utan pensionskassornas särkilda betungande

bifallas; hvaremot kongl. jern vägsstyrelsen från och med

den 1 januari 1896 skall i afseende å de bolagets tjenstemän och

betjente, som tillhöra enskilda jernvägarnes pensionskassa och som

ej erhålla särskildt tillstånd att i statens jernvägars pensionskassor

inträda, ega samma förpligtelse!* och rättigheter i förhållande till

förstnämnda kassa, som bolaget skulle ega, om jern vägen fortfarande

vore bolagets egendom, dock, så vidt angår den aflöningsförhöjning,

som bemälde tjenstemän och betjente må komma att erhålla efter

banans öfvertagande af staten, endast under förutsättning af enskilda

jernvägarnes pensionskassas samtycke.»

Af den personal, som, då staten den 1 januari 1896 öfvertog

vestkustbanan, i enlighet med förenämnda bestämmelse från denna

bana öfvergick i statens jernvägars tjenst, voro de flesta medlemmar

af enskilda jernvägarnes pensionskassa. Då emellertid Landskrona

—Engelholms jernväg icke varit delegare i denna kassa, saknade

dess personal pensionsrätt, och i samma ställning befann sig en del

af de vid öfriga fyra jernvägar anstälde tjenstemän och betjente,

hvilka, då de antagits först år 1895, efter det statsinköpet beslutits,

icke ingått i enskilda jernvägarnes pensionskassa. Såsom i motionerna

framhållits, äro de pensionsförmåner, som den enskilda kassan,

visserligen mot lägre afgifter, bereder sina delegare, väsentligt mindre

än de, som kunna vinnas genom delaktighet i statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning. Under det att sålunda i sistnämnda

inrättning full pension för afgående delegare uppgår till 80 procent

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 118.

3

af arfvodet jemte inqvarteringsersättningen, utgår densamma i de

enskilda jernvägarnes pensionskassa med 40 procent af allenast

aflöningen. Visserligen bereddes genom ett år 1896 utfärdadt stadgande

delegare i den enskilda kassan möjlighet att få sin pension

beräknad jemväl å inqvarteringen, men af denna förmån, för hvars

åtnjutande fordrades inbetalning af vissa retroaktiva af gifter, lärer

ej någon af vestkustbanepersonalen hafva begagnat sig.

Enligt hvad Riksdagen af ett tryckt utdrag af jern vägsstyrelsens

protokoll inhemta!, har under våren 1897 ansökan om

inträde i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter hos jern vägsstyrelsen

gjorts af vid förutvarande vestkustbanan anstälde tjensteman och

betjente till ett antal af 406, af hvilka 336 voro delegare i enskilda

jernvägarnes pensionskassa, men öfriga 70 ej tillhörde någon pensionsinrättning.

Efter det jern vägsstyrelsen i anledning häraf låtit verkställa

utredning beträffande den inverkan å statens jernvägstrafiks

pensionsanstalters ekonomiska ställning, som ett bifall till de gjorda

ansökningarna skulle komma att medföra, framstälde styrelsen till

direktionen för enskilda jernvägarnes pensionskassa förfrågan, huruvida

och i hvad mån den i kassan delaktiga personalen vid eventuel!

utträde ur kassan skulle kunna påräkna att återfå sina till kassan

inbetalda afgifter. Till svar härå meddelade direktionen i skrifvelse

af den 23 september 1897, att direktionen beskhet, att den i § 9 af

det för kassan gällande reglemente gifna bestämmelsen, att delegare

i kassan, som från jern vägsbolags tjenst afginge, innan han vore

pensionsberättigad, och ej begagnade sig af den honom medgifna rätt

att i kassan qvarstå, egde att af kassan återfå tre fjerdedelar af de

månatliga afgifter, lian erlagt, dock utan ränta, skulle anses tilllämplig

vid ifrågavarande personals eventuella utträde ur kassan,

dock med förbehåll, bland annat, att antingen hela personalen samtidigt

utträdde ur kassan eller ock att vid utträdet icke afsigtlig!

gjordes något för kassan menligt urval, så att icke just de delegare

underläte att utträda, till hvilka kassan egde relativt stora förpligtelse!*

i förhållande till deras blifvande afgifter; och skulle direktionen

i hvarje särskilt fall ega bestämma, huruvida delegare, som sådant

önskade, Unge i kassan qvarstå.

På anmodan af jern vägsstyrelsen afgaf direktionen för statens

jern vägstrafiks pensionsinrättning den 7 juni 1898 yttrande rörande

ifrågavarande ansökningar, och förklarade deruti direktionen, att den

icke hade något att erinra emot det, att ifrågavarande personal vunne

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 113.

inträde i pensionsinrättningarne under vilkor, att till pensionsinrättningarne

inbetalades:

a) ett belopp af 964,487 kronor, hvilket belopp enligt ofvanberörda,

af jern vägsstyrelsen föranstaltade utredning utgjorde värdet

af den genom ifrågavarande personals inträde i pensionsinrättningarna

för dessa inrättningar uppkommande kapitalbrist;

b) skilnaden mellan den del af sagda belopp, som utgjorde

den för enke- och pupillkassan beräknade kapitalbrist samt det

belopp, som kunde framgå ur den noggrannare beräkning, som

enligt hvad i utlåtandet rörande sagda utredning framhållits, vore

erforderlig, derest inträde i pensionsinrättningarna skulle medgifvas

sökandena;

e) ränta efter fyra procent från den 1 juli 1897 å de i mom.

a) och b) angifna belopp;

d) de enligt gällande reglementen på sökandena belöpande

pensionsafgifter för tiden från och med den 1 januari 1896 jemte

ränta efter fyra procent å de förfallna pensionsafgiftsbeloppen från

respektive förfallodagar; samt

e) det belopp, som representerade värdet af de högre pensioner,

som kunde komma att utgå till följd af nu gällande aflöningsreglemente

för tjensteman och betjente vid statens jernvägar.

Efter det förberörda handlingar inkommit, företogos de gjorda

ansökningarna af jern vägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899.

Dervid fann styrelsen beträffande dem af de sökande, hvilka vore

delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller hvilka utan att

vara delegare i denna kassa den 1 januari 1896 uppnått eu ålder

af minst fyrtio år, icke skäl bifalla den af dem gjorda ansökan om

vinnande af delaktighet i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter.

Hvad åter anginge öfriga sökandena, hvilka icke vore delegare

i sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes

afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens

jernvägstrafiks pensionsanstalter förfallit, förklarade jern vägsstyrelsen,

att en hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit

delaktighet i statens jernvägars pensionsanstalter, under vilkor, att

af honom erlades de enligt gällande reglementen på honom belöpande

pensionsafgifter för tiden från och med sistnämnda dag jemte den

ränta derå, som af direktionen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

kunde varda bestämd, dock att, i händelse detta vilkor ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse No 113. 5

fullgjordes, delaktighet i pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande

förvärfvad med ingången af år 1899.

I sammanhang härmed förklarade jern vägsstyrelsen, att beträffande

dem af de sökande, hvilka icke vore delegare i enskilda jernvägarnes

pensionskassa och hvilka enligt styrelsens ofvanintagna

beslut icke nu kunnat medgifvas delaktighet i statens jern vägstrafiks

pensionsanstalter, styrelsen framdeles ville för hvarje särskild! fall

pröfva, huruvida vid vederbörandes afskedstagande eller frånfälle

skäl kunde förefinnas att till Eders Kong! Maj:t ingå med framställning

om åtgärder för beredande af särskild pension åt den sålunda

ur tjensten afgående eller hans sterbhusdelegare.

Samma dag — den 6 mars 1899 — meddelade jern vägsstyrelsen

jemväl svar på en under hösten 1898 å vestkustbanepersonalens

vägnar gjord ansökning, hvaruti hemstälts, att styrelsen ville hos

Eders Kong! Maj:t göra framställning derom, att denna personal,

vid uppnådd pensionsålder enligt bestämmelserna i reglementet för

enskilda jernvägarnes pensionskassor, och densammas enkor och

oförsörjda barn vid husfaderns frånfälle måtte af jernvägstrafikmedel

erhålla fyllnadspension en gång för alla och sålunda beräknad,

att den tillsammans med det från enskilda jernvägarnes pensionskassor

utgående belopp motsvarade den pension, som skolat erhållas,

om personalen under sin tjenstgöringstid vid vestkustbanan, äfven

då denna tillhörde de enskilda bolagen, varit delegare i statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning. I anledning af denna ansökning förklarade

jern vägsstyrelsen, att styrelsen, med allt erkännande af det

behj ertansvärda i att en bättre pensionering bereddes den personal,

som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, likväl

och med hänsyn dertill, att ännu allt för kort tid förflutit, sedan

vestkustbanan af staten öfvertogs, ansett sig för det dåvarande icke

kunna hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning i ofvan angifvet

hänseende eller i öfrigt härutinnan företaga någon åtgärd.

Ehuru, på sätt af förestående redogörelse framgår, den personal,

som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, icke

kan hafva något rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma

pensionsförmåner, som tillkomma öfriga vid statens jern vägar anstälda

tjenstemän och betjente, vill det dock synas Riksdagen, som om

staten af billighetsskäl borde åtminstone i vissa fall bereda den de]

af förstnämnda personal, som icke vunnit inträde i statens jernvägstrabies

pensionsanstalter, rätt till någon pension eller förbättring i

Bih. till Rikad. Prof. 1900. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 31 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 113.

de mindre fördelaktiga pensionsvilkor, som delaktighet i enskilda

jernvägarnes pensionskassa medför. För att kunna bedöma, i hvad

mån och på hvilket sätt detta lämpligen bör ske, fordras emellertid

en fullständig utredning af alla på frågan inverkande förhållanden.

Riksdagen, som i saknad häraf icke kunnat, på sätt i omförmälda

motioner föreslagits, nu fatta något afgörande beslut i ämnet, har

emellertid ansett sig hafva anledning hos Eders Kong! Maj:t anhålla

om verkställande af erforderlig utredning i frågan, för att Riksdagen

på grund deraf må komma i tillfälle att pröfva, i hvad utsträckning

och på hvilka vilkor pension eller förbättrad sådan må kunna ifrågavarande

personal beredas.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda, i hvad mån, på hvilket sätt och under hvilka vilkor

åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars

tjenst, men ännu icke vunnit inträde i statens jern vägstrafiks

pensionsanstalter, må kunna beredas pension eller, beträffande delegare

i enskilda jernvägarnes pensionskassa, förbättring i pensionsvilkoren,

vid hvilken utredning torde böra tagas i betraktande alla

på denna fråga inverkande omständigheter och särskildt tiden för

nämnda personals inträde i statens tjenst, det bidrag, som staten

för dess pensionering lemnar till enskilda jernvägarnes pensionskassa,

samt de lägre pensionsafgifter, som de af personalen, hvilka äro

delegare i sagda kassa, haft att till densamma erlägga, äfvensom att

Eders Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra den framställning, hvartill

berörda utredning kan finnas böra föranleda,

Stockholm den 14 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.