Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring i lagen angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886.

1900-05-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:114, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring i lagen angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 114.

1

N:o 114.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1900

— — — — Andra Kammaren —. 14 — —

• ; . , . .v. '' . (VVi. ,\ . ''• -i •’ »V» 1 y ''v \\j . '' V'' • ’ ''»%’V• S\\ ''

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring i lagen angående ersättning af allmänna

medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886.

(Lagutskottets utlåtande n:o 16.)

Till Konungen.

i i ; r

Med föranledande af en utaf enskild motionär vid innevarande

riksdag afgifven framställning har Riksdagen till behandling förehaft

frågan om ändring af bestämmelserna i lagen angående ersättning af

allmänna medel till vittnen i brottmål den 4 juni 1886, i syfte att

beloppet af dylik ersättning måtte höjas.

Motionären har framhållit, att den i berörda lag stadgade ersättning

af en krona 50 öre om dagen, hvilken vittne för sitt uppehälle

under resan och vistandet vid domstolen erhölle, vore för låg, och att

vittnet under nuvarande förhållanden icke derför kunde erhålla nödtorftigt

uppehälle; att, derest flere dagar erfordrades för vittnets inställelse,

derjemte tillkomme kostnad för husrum, som ensamt uppginge

till minst samma belopp som hela dagtraktamentet, hvarför vittnet

måste göra en för obemedlad ganska känbar förlust vid uppfyllandet

af sina medborgerliga pligter; samt att under andra förhållanden, då

en enskild medborgare toges i anspråk för det allmännas räkning, ersättningen

derför i de flesta fall stode i öfverensstämmelse med kostnaderna

för uppehället.

Bih. till Riktd. Prot. 1000. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Käft. (Nät 114—116.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 114.

Riksdagen, som funnit motionärens framställning förtjent af beaktande,

har trott de påpekade olägenheterna kunna undanrödjas derigenom,

att maximum för den ersättning, som enligt 1886 års lag skall

till vittnen i brottmål utgifvas, höjes från nu stadgade en krona 50 öre

till tre kronor, och domstolarne såmedelst lemnas större frihet att afpassa

ersättningsbeloppet efter de verkliga kostnaderna uti livarie särskilt

fall.

Riksdagen har fördenskull för sin del antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning

af allmänna medel till vittnen i brottmål.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående

ersättning af allmänna medel till vittnen i . brottmål skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Hvar som i brottmål, der allmän åklagare å tjenstens vägnar för

talan, af åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol,

eger att, så framt vittnet äskar ersättning och domaren pröfvar sådant

skäligt, för sin inställelse njuta ersättning af allmänna medel med högst

tre kronor till vittnets uppehälle för hvarje dag, som för resan och

vistandet vid domstolen erfordras, och dessutom, derest vittnets hemvist

är beläget på minst 5 kilometers afstånd från det ställe, der domstolen

sammanträder, skjutspenningar för en häst fram och åter eller,

der jern vägs- eller ångbåtslägenhet kan för resan eller någon del deraf

begagnas, afgift för billigaste plats å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål af nämnda

beskaffenhet blifvit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne,

eller af åklagaren åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats

för att upplysningsvis höras.

Stockholm den 14 maj 1900.

i • 1

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.