Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om åtgärder för åstadkommande af nya, så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre skandinaviska länderna.

1900-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:116, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om åtgärder för åstadkommande af nya, så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre skandinaviska länderna.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 116.

9

N:o 116.

"Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren — 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt

motion om åtgärder för åstadkommande af nya, så vidt

ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre skandinaviska

länderna.

(Lagutskottets utlåtande n:o 46.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om

åtgärder för åstadkommande af nya, så vidt ske kan, öfverensstämmande

civillagar för de tre skandinaviska länderna.

Det kan enligt Riksdagens åsigt icke förnekas, att goda skäl kunna

anföras för önskvärdheten ur flere olika synpunkter af största möjliga

öfverensstämmelse mellan de tre skandinaviska ländernas civillagstiftning.

Att emellertid på en gång ifrågasätta en gemensamhetslagstiftning

i hela den omfattning, motionären föreslagit, har Riksdagen dock

funnit möta stora och afgörande betänkligheter.

Förutom det, att fördelarne af en gemensamhetslagstiftning svårligen

kunna antagas hafva vunnit det allmänna erkännande hos de norBih.

till Rihd. Prof. 1000. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 32 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bilcsdagens Skrifvelse N:o 116.

diska folken, att dessa nu skulle finnas benägna att för vinnande af

lika civillagar i någon afsevärd omfattning uppoffra rättsregler, med

hvilka de äro belåtna, eller uppgifva specielt nationella traditioner,

hvilka slagit rot i rättsmedvetandet, framställer sig såsom påfallande,

att inför en så ny sak, tagen i den stora omfattning, som motionären

ytterst åsyftar, måste yppas mångahanda farhågor med anledning af

det alltid ganska ovissa i ett dylikt vidtgående lagstiftningsarbetes förutsättningar

och resultat, hvilka farhågor helt visst skola hos mången

gifva sig uttryck i en tvekan icke blott om sakens utförbarhet, utan

äfven om dess ändamålsenlighet.

Riksdagen har derför ansett, att den af motionären ifrågasatta

skandinaviska civillagstiftningen för närvarande bör begränsas till den

del af lagstiftningen, der de nationella elemementen utöfvat minsta

inflytandet på rättens gestaltning och der följaktligen likhet bör kunna

åvägabringas, utan att särskilda nationella åskådningar i nämnvärd mån

trädas för nära.

För åtgärder i syfte att med nu angifna begränsning åstadkomma

samverkan mellan de tre skandinaviska länderna på civillagstiftningens

område föreligga efter Riksdagens åsigt goda skäl. Inom den speciella

handelsrätten hafva redan åstadkommits öfverensstämmande lagar i de

tre länderna, och det innebär då en naturlig fortsättning att öfvergå

till de allmänna reglerna för samfärdseln och varuutbytet. En samverkan

mellan de skandinaviska länderna i sistnämnda lagstiftningsarbete

bör ock desto lättare kunna bringas till stånd, som inom Sverige

behofvet af lagstiftning på obligationsrättens område gjort sig, till följd

af bristen på positiva rättsregler, särdeles känbart, och förhållandet

lärer vara enahanda i Norge och Danmark. Denna omständighet gör

det också angeläget, att åtgärder för samverkan utan uppskof vidtagas,

enär man eljest riskerar, att de olika länderna hvar för sig gå i författning

om dylik lagstiftnings genomförande. Sedan detta skett, skulle

naturligtvis svårigheterna att vinna likhet mellan lagstiftningarna högst

väsentligt ökas.

Slutligen torde böra nämnas, att, efter hvad Riksdagen erfarit,

från vetenskapsmän och handelns representanter äfvensom inom pressen

i de olika länderna med anledning af motionen framkommit åtskilliga

uttalanden, som vittna om ett ganska allmänt intresse för ett

samarbete till vinnande af lika lagstiftning inom obligationsrätten.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj.-t täcktes taga

i öfvervägande, i hvad mån lagstiftningsarbetet på obligationsrättens

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 116.

område lämpligen må för vinnande af öfverensstämmelse mellan de

skandinaviska länderna bedrifvas på grundvalen af samverkan dem

emellan, samt vidtaga de åtgärder, hvartill förhållandena pröfvas föranleda.

Stockholm den 14 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.