Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i fråga om skattefrälseräntors inlösande af staten.

1900-04-25 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:53, Skrifvelse till Konungen i fråga om skattefrälseräntors inlösande af staten.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 53.

53.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 april 1900.

— — — — Andra Kammaren den 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i fråga om skattefrälseräntors

inlösande af staten.

(Statsutskottets utlåtande n:o 40.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har förslag väckts derom, att Riksdagen måtte för

sin del besluta sådan författning, hvarigenom åt egare af skattefrälseräntor

lemnades förnyadt tillfälle tills vidare och intill dess annorledes förordnades

att på i kongl. förordningen den 11 september 1885 bestämda vilkor få

räntorna inlösta af staten.

Till stöd för detta förslag har anförts följande.

Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 angående inlösen

af skattefrälseräntor hade lemnats tillfälle för egare af dylika räntor att

få öfverlåta dem åt staten. Men den, som ville begagna sig af detta tillfälle,

hade måst göra det inom en viss tid. Sedermera hade genom förnyade

författningar i ämnet, senast den 8 mars 1895, lemnats upprepade

tillfällen för skattefrälseränteegare att få räntorna inlösta af staten. Ehuruväl

det vore nödvändigt att anordningar vidtoges, hvarigenom de enskilda

egarne af skattefrälseräntor drefves att så fort som möjligt låta

staten öfvertaga räntorna, kunde likväl tiden, inom hvilken den enskilde

ränteegaren egt att anmäla sig för inlösen af räntan, utan våda utsträckas

längre, än som genom ofvan omförmälda författningar skett. Det läte väl

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 53.

tänka sig, att vederbörande gerna velat begagna sig af det i författningarna

lemnade tillfälle att blifva qvitt räntorna, men att särskilda förhållanden,

såsom omyndighet och andra omständigheter, vallat svårighet

eller hinder, som icke då för tiden kunnat öfvervinnas. Det syntes derför,

som om det skulle vara lämpligt, att skattefrälseränteegare lemnades

förnyadt tillfälle att få räntorna af staten inlösta och att sadant tillfälle

lemnades dem för längre tid än förut varit förhållandet.

Då, såsom ofvan antydts, ännu lära förefinnas enskilda egare till

skattefrälseräntor, hvilka egare torde vara villige att, om förnyadt tillfälle

dertill lemnades, erbjuda räntorna till inlösen, och då, på sätt vid dessa

frågors föregående behandling anförts, det är önskligt, att staten ma kunna,

så vidt möjligt är, medelst frivilliga aftal med ränteegarne återförvärfva

berörda utskylder, anser Riksdagen, att ytterligare tillfälle bör beredas

till förvärfvande för staten af ifrågavarande räntor.

Beträffande den tid, hvilken det förnyade medgifvandet om anmälan

till inlösen af dessa utskylder må omfatta, synes densamma lämpligen böra

bestämmas till utgången af år 1903, eller intill det ar, för hvilket grundskatterna

varda helt och hållet eftergifna.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde voro i riksstaterna

för åren 1887—1891 anvisade tillsammans 3,070,000 kronor, hvilka till

fullo utgifvits. Sedermera hafva för samma ändamål erforderliga belopp

under förskottstitel af statskontoret anordnats för att derefter af Riksdagen

ersättas; och har innevarande Riksdag i sådant afseende beviljat ett belopp

af 15,313 kronor 73 öre. Då enligt Riksdagens förmenande ett sådant

förfaringssätt alltjemt torde kunna iakttagas, anser Riksdagen ej nödvändigt,

att anslag för skattefrälseräntors inlösen beviljas, derom i allt fall förslag

icke förelegat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen beslutat,

att den genom kongl. förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen

af skattefrälseräntor må fortfarande ega rum, derest vederbörande

ränteegare, som vill begagna sig af denna inlösen, derom i den ordning,

samma författning stadgar, gör anmälan inom utgången af år 1903.

Stockholm den 25 april 1900.

, Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 7 Iläft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.