Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om sådan ändring i gällande strafflagstiftning, att den Hd, hvarunder tilltalad person suttit häktad, må kunna tillgodoräknas honom vid utmätande af straff.

1900-05-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:67, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om sådan ändring i gällande strafflagstiftning, att den Hd, hvarunder tilltalad person suttit häktad, må kunna tillgodoräknas honom vid utmätande af straff.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

1

N:o 67.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om sådan ändring i gällande strafflagstiftning, att den

Hd, hvarunder tilltalad person suttit häktad, må kunna

tillgodoräknas honom vid utmätande af straff.

(Lagutskottets utlåtande n:o 13).

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om sådan

ändring i gällande strafflagstiftning, att den tid, hvarunder en för brott

tilltalad person suttit häktad, må kunna efter domstolens pröfning i hvarje

särskildt fall och alltid med undantag för sådana händelser, då ransakningstidens

längd varit beroende af den tilltalades eget förvållande, tillgodoräknas

honom vid utmätande af det straff, hvartill han kan blifva dömd.

Riksdagen förbiser visserligen icke, att det ur prineipiel synpunkt kan

finnas åtskilligt att erinra mot ett likställande af häktning och straff, då

syftet med den förra åtgärden är helt annat än straffets ändamål, men

praktiskt sedt lärer det få erkännas, att häktningstillståndet till beskaffenheten

har stor likhet med frihetsstraffen, sådana de för närvarande äro

anordnade, och att de olika syftena med häktning och straff ej i någon

vidare mån komma till synes i de sätt, hvarpå häktningen och straffen äro

anordnade. Frihetens förlust utgör hufvudmomentet i såväl straffarbete

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10 Höft. (Kris 67—70). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

som fängelse, och det bör då ej möta synnerliga betänkligheter att låta

den frihetsforlust, som häktningen innebär, gå i afräkning på den frihetsforlust,

som i form af straff skall å brottet följa.

Hvad böter angår, måste detta straff anses medföra ett mindre lidande

än de med frihetsforlust förenade straffen, och häktningen kan då desto

mera uppväga det bötesstraff, hvarmed brottet enligt lag kunnat försonas.

Domstolame torde väl redan nu, åtminstone i vissa fall, taga hänsyn

till häktningstiden vid straffets utmätande, men detta bör dock efter Riksdagens

mening ej gälla såsom skäl mot den föreslagna reformen. Först

och främst har ju praxis då redan brutit mot principen att hålla häktning

och straff strängt åtskilda, och dessutom måste det väl betraktas såsom en

fördel, att bestämda regler gifvas rörande de fall, då, och den utsträckning,

hvari häktningstid får den häktade tillgodoräknas, framför att, såsom nu

är fallet, det beror helt och hållet på domstolens godtfinnande att afgöra,

huruvida och i hvad mån ett sådant tillgodoräknande må ega rum.

Det är dock ej Riksdagens mening, att den häktade under alla förhållanden

skulle ega att tillgodoräkna sig den tid, .hvarunder han suttit

häktad, utgn bör detta .blifva beroende af den häktades eget förhållande

under ransakningstiden jemte andra på denna frågas bedömande inverkande

omständigheter. Under åberopande af det anförda får Riksdagen alltså

anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring i gällande strafflagstiftning, att den

tid, hvarunder en till ansvar för brott förvunnen person suttit häktad, må,

efter domstolens pröfning i hvarje särskild! fall, kunna till större eller

mindre del honom tillgodoräknas.

Stockholm den 8 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.