Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af kongl. förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild jor deg are och landbo.

1900-05-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:69, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af kongl. förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild jor deg are och landbo.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

5

N:o 69.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring af kongl. förordningen den 6 februari 1849

angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild

jor deg are och landbo.

(Lagutskottets utlåtande n:o 9.)

Till Konungen.

r '' i 1 • ■''il 1■ * ! t

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag i syfte

att behörigheten att förrätta sådan syn, om hvilken är fråga i förordningen

den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan

enskild jordegare och landbo, måtte utsträckas till personer, som varit men

icke längre äro nämndemän.

Enligt Riksdagens åsigt skulle det för allmänheten medföra en afsevärd

fördel, om behörigheten att med laga vitsord förrätta af- och tiilträdessyn

emellan enskild jordegare och landbo utsträcktes till förutvarande

nämndemän, och Riksdagen håller före, att genom en sådan förändring

icke skulle äfventyras den oveld och sakkunskap hos förrättningsmännen,

som må anses utgöra den inre grunden och förutsättningen för det högre

vitsord, som blifvit tillerkändt af nämndemän förrättad af- och tillträdessyn

framför af andra personer verkstäld sådan syn.

Ändamålsenligheten af den föreslagna förändringen framträder desto

mera, om man tager hänsyn till de förändrade förhållanden i afseende å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 69.

nämndemäns tjenstetid, som inträdt, sedan nämndemännen väljas allenast

för vissa år; och någon särskild och större erfarenhet i fråga om syners

förrättande kan ju ej antagas förefinnas hos tjenstgörande än hos förutvarande

nämndemän.

Giltiga skäl föreligga alltså, enligt Riksdagens tanke, för en lagändring,

hvarigenom förutvarande nämndemän — naturligtvis under förutsättning

att de innehafva de qvalifikationer, som fordras af tjenstgörande

nämndemän — i afseende å behörigheten att förrätta af- och tillträdessyn

emellan enskild jordegare och landbo, likställas med tjenstgörande nämndemän.

Konseqvensen torde emellertid måhända fordra, att i sammanhang

med ändring i förordningen den 6 februari 1849 vidtages ändring äfven

i ett eller flere andra lagrum, som afhandla nämndemäns behörighet att

förrätta syn.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af kongl.

förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn

emellan enskild jordegare och landbo, att de i förordningen gifna bestämmelser

må blifva tillämpliga utan afseende derå, huruvida de i förordningen

omförmälda syner förrättats af tjenstgörande eller förutvarande nämndemän.

Stockholm den 8 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.