Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af år 1899 församlade revisorers berättelse angående verkst äld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898.

1900-05-09 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:81, Skrifvelse till Konungen, i anledning af år 1899 församlade revisorers berättelse angående verkst äld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

1

N:o 81.

'' - -i • .. 3

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af

år 1899 församlade revisorers berättelse angående verkst

äld granskning af statsverkets jemte dertill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898.

(Statsutskottets utlåtande n:o 50.)

J) it.-'') it i i}

Riksdagens

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898 uti afgifven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter

uti deröfver afgifna förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får

Riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Fångvårdsstyrelsen.

M '' ■ '' J > # ■ ■ :.>.U . I i . : I I > . . ■ 11 ‘‘il.. i i i., I

Enligt hvad i förevarande revisionsberättelse meddelas, både, det

ådragit sig revisorornes uppmärksamhet, hurusom inom särskilda län

Bih. till liiksd. Prof. 1900. 10 Sand. 1 Afl. 1 Band. 21 Höft. (N:o 81.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

iakttoges helt olika förfaringssätt med sådana häktade och för brott

tilltalade personer, hvilka på grund af sinnessjukdom förklarats otillräkneliga

för begångna brott, men på samma gång, såsom vådliga för

allmänna säkerheten, af domstol öfverlemnats till Eders Kongl. Maj ds

befallningshafvandes förfogande. Uti en del län blefve nemligen sådana

sinnessjuke å länscellfängelset qvarhållne, till dess plats för dem kunde

beredas å hospital eller asyl. Så hade revisorerne vid besök, som de

under oktober månad nästlidet år ailagt å länscellfängelset i Malmö, erfarit,

att der förvarats en person, som, häktad för misshandel, genom domstols

utslag den 27 nästförutgångne september förklarats såsom sinnessjuk

icke kunna till ansvar dömas; hvarjemte af fängelsets direktör på förfrågan

upplysts, att under året fyra andra s. k. kriminaldårar varit,

efter det domstols utslag fallit, å fängelset underhållne, nemligen en

från den 7 januari till den 21 februari, en från den 10 juni till den

9 augusti, en från den 30 juni till den 22 augusti och en från den 26

juli till den 19 oktober.

Uti en del andra län åter plägade, efter hvad till revisorernes

kännedom kommit, sådana samhällsvådliga personer af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande genast, efter det domstolens beslut kommit till dess

kännedom, hemsändas till de kommuner, dit de hörde, för att, till dess

plats å anstalt för sinnessjuke hunnit beredas, antingen på egen bekostnad

vårdas i sina hem eller af kommunen omhändertagas och på

dess kostnad vårdas å fattighus eller annorstädes.

Då det icke sällan hände, att lång tid hunne förflyta, innan plats

å anstalt för sinnessjuke kunde beredas, måste i fall, som senast blifvit

antydt, sådana sinnessjuke och samhällsvådlige personer understundom

lång tid sakna nödig vård och tillsyn; och hade det äfven händt, att

förnyade brott blifvit under denna tid af de otillräknelige begångna.

Med framhållande häraf hade revisorerne velat uttala önskvärdheten

deraf, att allmänna föreskrifter måtte gifvas om hvad i förevarande afseende

i fråga om förvaringssätt och underhållskostnader borde iakttagas.

Uti sitt den 9 januari innevarande år till Eders Kongl. Maj:t afgifna

utlåtande angående revisorernes anmärkningar rörande fångvårdsförvaltningen

har fångvårdsstyrelsen meddelat, hurusom styrelsen, i anledning af

hvad revisorerne i förenämnda hänseende anfört, från Eders Kongl. Maj:ts

samtlige befallningshafvande infordrat uppgifter å det antal sinnessjuke

personer af omförmälda slag, som under år 1899 af domstol öfverlemnats

till Eders Kongl. Maj ds befallningshafvandes förfogande, jemte upplysning,

huru många af desse, som genast hemsändts till vederbörande kommuner,

och huru många, som qvarhållits i fängelse inom länen, samt beträffande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 81. 3

eu hvar af de sistnämnde upplysning om dagen för domstolens beslut

och om dagen, då den sinnessjuke från fängelset bortflyttats.

I de uppgifter, som styrelsen på grund häraf emottagit, hade från

sexton län meddelats, att något fall af den utaf revisorer anmärkta

beskaffenhet icke under sagda år i dessa län förekommit. Dervid hade

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län tillagt den

upplysning, att, då under senast förflutna tjugu år sinnessjuke personer

af berörda slag till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande af domstol

öfverlemnats och å länshäktet intagits, desamme derstädes qvarhålhts,

intill dess plats för dem blifvit å hospital beredd eller annan säker vård

om dem kunnat anskaffas, äfvensom förmält sig anse en uttrycklig föreskrift

härutinnan vara högeligen önskvärd. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kronobergs län hade meddelat, att uti fall af föreliggande

art alltid från fängelseläkaren infordrats yttrande, huruvida den

sinnessjuke kunde i hemorten af anhörige eller andra behörigen vårdas

eller om hospitaisvård vore oundgängligen erforderlig, samt att i sistnämnda

fall åtgärd vidtagits för beredande af plats å hospital eller

asyl för den sjuke, som under tiden i fängelset qvarstannat, hvaremot,

då erforderlig vård för den sinnessjuke kunnat beredas i hans hemort,

vederbörande fattigvårdssamhälle förständigats att honom ofördröjligen

från fängelset afhemta. Under år 1899 hade emellertid icke någon

dylik sinnessjuk person varit å länsfängelset intagen.

Detta hade deremot enligt de inkomna uppgifterna vant förhållandet

inom nedanstående åtta län, hvarest under ifrågavarande omständigheter

i fängelse förvarats, efter det domstols utslag angående

dem fallit: .

inom Östergötlands län en person från den 24 augusti till den 17

oktober, då han förflyttats till hospital, samt en från den 4 september

och en från den 13 november, de båda sistnämnde qvarvarande i fängelset.

vid 1899 års slut;

inom Kalmar län likaledes tre personer, hvaraf en från den 18

februari till den 27 april, en från den 28 februari till den 18 maj och

en frän den 18 mars till den 29 juni, samtlige från fängelset afiförde

till asyl eller hospital;

inom Blekinge län eu person från den 18 februari till den 17

mars, då han — efter det läkare och medicinalstyrelsen förklarat, att

han på grund af sin våldsamhet borde beredas tillfällig vård å lasarett

intill dess han kunde erhålla plats å hospital, men sig visat, att visshet

ej kunde vinnas om tiden, när han kunde blifva intagen å länslasarettet,

dit Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sökt få honom förflyttad —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

öfverlemnats till fattigvården i Karlskrona, hvarifrån han sedermera i

maj månad blifvit till hospital öfversänd;

inom Kristianstads län en person från den 28 november 1898 till

den 16 januari 1899, då han afförts till hospital;

inom Malmöhus län fem personer, deraf en från den 7 januari

till den 22 februari, en från den 10 juni till den 10 augusti, en från

den 30 juni till den 23 augusti, en från den 26 juli till den 20 oktober,

varande alla fyra från fängelset afförde till hospital, och slutligen en

från den 27 september, hvilken i afvaktan på ledig plats å hospital

ännu vid årets slut varit å fängelset underhållen;

inom Elfsborgs län en person från den 11 november till årets

slut, då han fortfarande i afbidan å ledig hospitalsplats qvarsuttit å

länsfäugelset;

inom Kopparbergs län en person från den 13 till den 18 april,

då han öfverlemnats till Falu stads fångvårdsstyrelse; samt

inom Vesternorrlands län eu person från den 19 augusti till den

25 oktober, då han alförts till hospital.

I fråga om den af Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande i

Blekinge län berörda utvägen att intaga detta slags sinnessjuke personer

till vård å länslasarett, intill dess plats å hospital kunde beredas,

tilläte sig styrelsen ur hos styrelsen förvarade handlingar meddela, hurusom

en dylik person, rörande hvilken domstols utslag fallit den 28

december 1897, i afvaktan på hospitalsplats den 5 januari 1898 öfverflyttats

från länsfängelset i Mariestad till dårhusafdelningen å länslasarettet

i Falköping och der fortfarande vid 1899 års slut qvarsuttit.

Under tiden hade i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts i bref

till styrelsen den 21 februari 1890 för liknande fall meddelade beslut,

kostnaden för den sjukes vårdande å lasarettet i Falköping, 544 kronor

50 öre, drabbat förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Beträffande för öfrigt hvad revisorerne i nu förevarande fråga

påpekat, ville styrelsen slutligen gifva till känna, att det genom iakttagelser

vid de i enlighet med kongl. instruktionen af den 22 november

1877 förrättade inspektioner väl blifvit styrelsen bekant, hurusom till

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande öfverlemuade sinnessjuke

fått stundom rätt länge i fängelserna qvarsitta, men att styrelsen,

enär de Bjuke varit enligt domstols utslag öfverlemnade till Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes förfogande, och då med hänsyn till det

otillräckliga utrymmet i rikets hospital det varit nödvändigt att i hvarje

fall, der plats i dem för den sjuke ej kunnat med önskvärd skyndsamhet

erhållas, bereda de sjuke sådan vård, som lämpligast stått till buds,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

funnit sig icke böra i dylika fall ingripa. Vidkommande revisorernes

uttalande om önskvärdheten deraf, att allmänna föreskrifter måtte gifvas

om hvad i förevarande afseende i fråga om förvaringssätt och .underhållskostnader

borde iakttagas, tilläte sig med instämmande häruti

styrelsen, hvilken det icke tillkomme att i berörda med vården af

sinnessjuke närmast sammanhängande fråga afgifva något förslag, endast

påpeka olämpligheten af att behöfva till skada för den tystnad och

ordning, som inom fängelserna borde vara rådande, under längre eller

kortare tid efter domstolarnes beslut der behålla sinnessjuke af ifrågavarande

slag, med hvilka fångvården efter domstolsbeslutens afkunnande

egentligen icke vidare hade att taga befattning.

Genom hvad fångvårdsstyrelsen sålunda i detta ärende meddelat

har ytterligare bekräftelse vunnits å förefintligheten af det utaf revisorerne

anmärkta missförhållandet, att inom särskilda län olika förfaringssätt

iakttagas i fråga om förvaring af s. k. kriminaldårar. Enligt

hvad revisorerne ifrågasatt och fångvårdsstyrelsen jemväl tillstyrkt, synas

alltså föreskrifter böra utfärdas till åstadkommande af likformighet i förenämnda

afseende. Härvid har Riksdagen emellertid velat uttala den

mening, att, då för brott tilltalade personer af domstol förklaras på grund

af sinnessjukdom otillräkneliga, men på samma gång såsom farliga för

allmänna säkerheten öfverlemnas till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förfogande, de icke böra återsändas till hemorten, utan böra

omhändertagas genom det allmännas försorg vare sig genom deras

qvarhållande i fängelset eller deras intagande å hospital eller på annat

sätt. Kommunerna sakna nemligen i de flesta fall möjlighet att bereda

sådana sinnessjuke den vård och tillsyn, som sätter dem ur stånd att

skada. Enligt hvad fångvårdsstyrelsen meddelat, hafva också dylika

sinnessjuke, hvilka icke ansetts kunna till hemorten sändas, ganska

länge fått qvarsitta å fängelserna, intill dess plats å hospital kunnat

för dem erhållas; och har fångvårdsstyrelsen icke ansett sig böra i

dylika fall ingripa, ehuruväl tillvägagångssättet visserligen icke egt

stöd i gällande författningar.

I sammanhang härmed har Riksdagen velat erinra, att det torde

vara af vigt, att vid utfärdandet af föreskrifter angående förvaring af

kriminaldårar tillses, att endast sådana, hvilkas sinnesbeskaffenhet uppenbarligen

gör dem vådliga för den allmänna säkerheten, beredes vård

genom det allmännas försorg, på det att ej kommunen må söka att

utan trängande behof få skyldigheten att taga vård om sinnessjuke

Överflyttad på det allmänna.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för underhållet af sådana

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

sinnessjuke, hvarom nu är fråga, torde, på sätt revisorerne föreslagit,

äfven derom böra meddelas särskilda föreskrifter till åstadkommande

af ett likformigt förfaringssätt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,

att Eders Kong]. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida allmänna

föreskrifter må utfärdas om hvad som bör iakttagas i fråga om förvarande

af sådana häktade och för brott tilltalade personer, hvilka på

grund af sinnessjukdom förklarats otillräkneliga för begångna brott, men

på samma gång, såsom vådliga för allmänna säkerheten, af domstol

öfverlemnats till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande,

samt om kostnaden för sådane sinnessjukes underhåll.

Kongl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen.

Den kongl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen grundar sig,

enligt hvad revisorerne meddela, dels på befallningsmannen öfver

Dragmarks län Thomas Dyres enkas, fru Margaretha Hvitfeldts den

22 januari 1664 till förmån för den vid »Göteborgs akademi eller gymnasium»

studerande ungdomen från Bohus län upprättade testamente

och dels på Konung Carl XI:s bref af den 20 oktober och den 26 november

1694, hvarigenom de bland de ursprungligen testamenterade hemmanen,

som varit underkastade reduktion, donerats till inrättningen

med föreskrift att härifrån skulle beredas understöd för studerande vid

gymnasiet från andra delar af Göteborgs stift. Stiftelsen utgjordes af

de i Göteborgs och Bohus län belägna säterierna Åby och Sundsby

med tillhörande afvelsgårdar samt öfriga hemman och lägenheter tillsammans

140 19/24 förmedlade hemman, deraf 83 3/s testamenterade och

55 s/i2 donerade.

Med anledning af klagomål öfver inrättningens förvaltning hade

rikets ständer vid 1809—1810 årens riksdag hos Kong]. Magt. anhållit

om revision af alla donationen och dess förvaltning rörande

handlingar, hvilken revision också åvägabragts; och hade härefter för

dessa förhållandens ordnande föreskrifter meddelats genom kongl.

brefvet den 18 mars 1815 och sedermera genom kongl. brefvet den

27 december 1833 och kongl. kungörelsen den 15 juni samma år samt

slutligen genom nu gällande instruktion för inrättningens förvaltning

den 2 juni 1876.

Beträffande användandet af inrättningens intrader och stipendiernas

fördelning hade föreskrifter lemnats genom kongl. brefvet den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

5 januari 1780. Men då dessa föreskrifter icke längre varit tillämpliga

på de förändrade förhållandena, hade de blifvit ändrade genom kongl.

brefvet den 14 juni 1872, hvarigenom hufvudsakligen förordnats, att

af inrättningens behållna inkomster skulle till studerande af Göteborgs

stift utgå nedannämnda årliga anslag, nemligen

a) 9,000 kronor till trettio vid Göteborgs högre elementarläroverks

gymnasialafdelning studerande bohuslänningar, af hvilka 8 i

första klassen undfinge 360 kronor hvardera, 10 i andra 300 kronor

och 12 i tredje 260 kronor;

b) 4,000 kronor till 24 stipendiater af den öfriga ungdomen vid

nämnda afdelning i stipendier å 200, 160 och 120 kronor;

c) 2,400 kronor att i 12 lika stora stipendier tilldelades antingen

lärjungar i gymnasialafdelningen vid ifrågavarande läroverk, hvilka vore

fattige och genom sedlighet, flit och goda anlag vore af understöd förtjente,

eller ock studerande, som, efter att hafva genomgått gymnasialafdelningen

fortsatte sina studier vid högre undervisningsanstalt; börande

i sistnämnda fall stipendium tillkomma endast sådan studerande, som

vore i saknad af medel samt lemnade särdeles goda förhoppningar om

framgång i vetenskapliga studier;

d) det öfverskott, dock icke utöfver 1,100 kronor, som den behållna

inkomsten lemnade, efter det de under litt. a, b och c bestämda anslag

utgått; skolande nämnda öfverskott användas såsom tillfälligt

understöd eller särskild belöning åt lärjungar i gymnasialafdelningen,

som icke vore stipendiater, »såsom uppmuntran för verkliga snillen

samt belöning för utmärkt flit och vetgirighet».

Härjemte vore i 32 § af förenämnda instruktion af den 2 juni

1876 stadgadt, att det ankomme på Eders Kongl. Maj:t att af stipendieinrättningens

öfverskottsmedel åt utmärkta idkare af studier tilldela

understöd för resor i vetenskapliga ändamål, dock att sökande till sådant

understöd skulle hafva såsom studerande tillhört Göteborgs stift och

vid dess gymnasium eller gymnasialafdelning genomgått lärokurs.

Enligt hvad stipendie-inrättningens räkenskaper för revisionsåret

utvisade, hade inrättningens inkomster för året utgjort i arrenden efter

afkortningar 29,000 kronor och i upplupna räntemedel 14,603 kronor

10 öre, eller tillsammans 43,603 kronor 10 öre, under det att i stipendier

utbetalts allenast 16,410 kronor.

Likaledes framginge af räkenskaperna, att förutom löner och

arfvoden, skogsförvaltningskostnader, stipendier och diverse omkostnader

under året utbetalts

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

dels 2,500 kronor såsom pension åt en f. d. gymnasieombudsman

med stöd af kongl. brefvet den 8 december 1893;

dels 75 kronor till Göteborgs högre latinläroverk såsom bidrag till

katalogs tryckning;

dels 525 kronor på grund af kongl. brefvet den 11 oktober 1836

till lärare vid Göteborgs högre latinläroverk för undervisning vid läroverkets

gymnasialafdelning i lärdomshistoria, sång och ritning samt för

religionsundervisning åt nattvardsungdom;

dels 410 kronor 60 öre för biblioteket vid samma läroverk, utgående.

med beräkning af 2Vj procent af de från inrättningen utbetalda

stipendier;

dels 800 kronor med stöd af kongl. brefvet den 21 maj 1897

till ersättning af kostnader för anskaffande af supplementskatalog öfver

läroverkets bibliotek; samt

dels 1,000 kronor, som enligt kongl. brefvet den 22 januari 1898

tillerkänts en löjtnant vid Första Göta artilleriregemente såsom reseunderstöd.

Härvid vore att tillägga, att en del af inrättningens inkomster

under året besparats.

Då det emellertid förefallit revisorerne anmärkningsvärdt, att afkastningen

af de den ifrågavarande stipendieinrättningen tillhörande,

till förmån för vissa bland den studerande ungdomen i Göteborg testamenterade

och donerade hemman och lägenheter numera, på grund af

en del under tidernas lopp gjorda föreskrifter och förordnanden, droges

till ändamål, som antingen alldeles icke eller endast medelbart stode i

samband med de vid donationerna fästade bestämmelser och detta till

så stor del, att med anledning häraf samt till följd af de dryga förvaltningskostnaderna

och gjorda besparingar endast 37,s3 procent af afkastningen

i arrenden och räntor blifvit såsom stipendier till studerande

ungdom utdelade, hade revisorerne velat härpå fästa uppmärksamheten,

med erinran tillika, att det syntes revisorerne lämpligt och önskvärdt,

att en revision af gällande föreskrifter om användningen af stipendierniättningens

medel företoges.

Kuratorerne öfver nämnda stipendieinrättning, hvilkas yttrande

Eders Kongl Maj:t infordrat med anledning af revisorernes anmärkningar

rörande inrättningen, hafva i utlåtande den 13 sistlidne januari beträffande

förevarande fråga anfört följande.

Väl .hade, såsom revisorerne framhållit, stipendieinrättningens inkomster

i viss mån blifvit använde till ändamål, hvilka endast medelbart

haft samband med de vid donationerna fästade bestämmelser, men

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

detta förfarande hade mod nödvändighet föranledts dels af de ofullständiga

bestämmelserna i Margareta Hvitfeldts testamente och dels

hufvudsakligen af de väsentligt förändrade förhållanden, som under

stipendieinrättningens mer än tvåhundraåriga tillvaro efter hand inträdt.

Afkastningen af stipendieinrättningens tillgångar uppginge i närvarande

tid till ett belopp, som vore mångdubbelt större än det, hvartill

densamma vid inrättningens stiftande beräknats skola uppgå. Det

läge derför i öppen dag, att det varit hvarken lämpligt eller gagneligt

att använda hela denna afkastning allenast till direkta understöd åt den

studerande ungdomen vid Göteborgs gymnasium, äfven om en sträng

tolkning af Margareta Hvidtfelts testamente skulle anses bjuda en sådan

användning. Redan sedan många år tillbaka hade det derför ansetts nödigt,

att bestämmelser lemnades om användningen af stipendieinrättningens

medel för ändamål, hvilka på samma gång de främjade stipendieinrättningens

innersta syfte, »den studerande ungdomens vid Göteborgs

gymnasium önskliga och kristeliga information uti bokliga konster till

framtida gagn», likväl icke stode i strid mot testamentets föreskrifter.

I sådant syfte hade under tidernas lopp utfärdats ett stort antal särskilda

kongl. föreskrifter och enligt kuratorernes förmenande hade dylika

åtgärder långt ifrån att förrycka inrättningens syfte i stället väsentligen

främjat detsamma.

Kuratorerne tilläte sig i detta sammanhang erinra, att såväl de

utgifter, hvilka af revisorerne blifvit ansedde såsom antingen icke alls

eller ock endast medelbart stående i samband med de vid donationerna

fästade bestämmelser, som ock öfriga stipendieinrättningens utgifter,

hvilka icke vore att anse såsom tillfälliga förvaltningskostnader, grundade

sig på och blifvit verkstälda i fullständig öfverensstämmelse med

derför utfärdade särskilda medgifvanden af Eders Kongl. Maj:t, hvadan

kuratorerne i fråga om användningen af stipendie-inrättningens medel i

intet afseende öfverskridit sin befogenhet.

I fråga om den besparing af stipendieinrättningens medel, som

under år 1898 uppkommit, hade väl kuratorerne funnit densamma afsevärd,

men kuratorerne hade i detta afseende endast haft att ställa sig

till efterrättelse de derför i kong], brefvet den 14 juni 1872 gifna föreskrifter.

Frågan om en ökning af de nu utgående stipendierna hade för

kuratorerne ingalunda varit främmande, men behöfligheten och lämpligheten

af en sådan åtgärd hade synts kuratorerne mycket tvifvelaktiga,

åtminstone för närvarande och särskild! hvad anginge de så

Bill. till RiJcsd. Prof. 1900. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 21 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

kallade klassificerade stipendierna. Vid ett och annat tillfälle hade det

till och med, enligt hvad kuratorerne inhemta!, visat sig svårt att i

synnerhet till de bohuslänska stipendierna finna ett tillräckligt antal i

alla afseenden fullt qvalificerade stipendiater; och det kunde ej heller

förnekas, att utsigten att komma i åtnjutande af ett så väsentligt understöd

som de Hvitfeltska stipendierna innebure för ynglingar, hvilkas

begåfning och anlag bättre lämpade sig för andra värf än studier, en

lockelse att inträda på studiebanan.

Då emellertid stipendiinrättningens inkomster sedan den tid, då

allmänna bestämmelser om deras användning senast gifvits, väsentligt

ökats, funne kuratorerne en revision af dessa bestämmelser lämplig,

om derigenom ett bättre tillgodoseende af stipendieinrättningens syfte

kunde ernås, men kuratorerne ansåge sig dock böra uttala den mening,

att ett sådant mål icke kunde, på sätt revisorerne synts förmena, vinnas

genom en ökad stipendieutdelning, åtminstone till den vid de högre

allmänna läroverken i Göteborg studerande ungdomen.

Såsom en bidragande orsak till den förhållandevis ringa stipendieutdelningen

hade revisorerne jemväl framhållit de dryga förvaltningskostnaderna.

Redan vid ett föregående tilfälle, nemligen vid vederbörande

statsrevisorers granskning af 1889 års förvaltning, hade en

liknande anmärkning gjorts, och kuratorerne tilläte sig nu åberopa

hvad kuratorerne till bemötande af anmärkningen då anfört, nemligen

att kuratorerne för sina mödor, sin omtanke och sitt ansvar för

stipendieinrättningens förvaltning icke åtnjöte någon ersättning, att de

kongl. beslut, genom hvilka lönerna för stipendieinrättningens tjensteman

och betjente blifvit till beloppet bestämda, föregåtts af och

grundade sig på fullständiga utredningar rörande de med tjenstebefattningarne

förenade åligganden och bestyr samt att det ville synas

kuratorerne, som om Riksdagens revisorer icke tagit tillbörlig hänsyn

till beskaffenheten, omfånget och betydelsen af stipendieinrättningens

förvaltning. Kuratorerne ansåge sig endast böra tillägga, att dessa

skäl vore nu än mera talande, enär såväl kuratorernes som tjenstemännens

arbete för förvaltningen sedan nämnda tid mer än fördubblats.

Så hade exempelvis antalet af de till kuratorerne inkomna ärendena år

1889 utgjort 95 stycken, men sistlidet år uppgått till 228. I öfrigt vore

det ju uppenbart, att då stipendieinrättningen hade under sin förvaltning

jordegendomar, omfattande mera än 140 hela hemman förutom

en de! särskildt skattlagda torp och lägenheter, hvilka egendomar brukades

af nära 700 åboar, äfvensom ett stort antal fiskelägen, å hvilka

upplåtits nära 2,000 tomter till bebyggande, eu sådan förvaltning måste

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

betinga afsovärda kostnader. En omständighet, som särskild! under

senare tider ökat förvaltningsarbetet, vore den i stark utveckling stadda

stenindustrien inom länet. Då kuratorerne för närvarande meddelat

upplåtelse af närmare ett hundratal stenhuggerirättigheter, kräfde numera

ensamt denna gren af förvaltningen ett både mödosamt och tidsödande

arbete för åstadkommande af behörig kontroll och tillsyn.

Kuratorerne tilläte sig jemväl erinra, att en donation sådan som

den Kongl. och Hvitfeldtska ingalunda vore att i afseende å kostnaderna

för förvaltningen jemföra med andra donationer, hvilkas hela

eller hufvudsakliga egendom bestode i penningar eller värdepapper, ty

gifvetvis kunde dessa sistnämnda donationer förvaltas för ett förhållandevis

mycket ringa belopp.

Revisorernes anmärkning rörande förvaltningskostnaderna syntes

alltså kuratorerne fullständigt obefogad, och kuratorerne vågade i motsats

dertill framhålla, att förvaltningskostnaderna vore i förhållande till

det omfattande arbete, förvaltningen kräfde, särdeles låga.

Otvifvelaktigt är, att de för Kongl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen

gällande bestämmelser äro byggda på så uråldriga föreskrifter,

att de i många fall icke kunna tillämpas på de sedan dessas

tillkomst så betydligt förändrade förhållandena och att i öfrigt måste

gifvas dem en synnerligen vidsträckt tolkning, på det att denna inrättning

numera må kunna medföra det gagn, som med densamma afsetts.

Sålunda synes stadgandet om att stipendiestifteJsen är inrättad

till förmån för den vid »Göteborgs akademi och gymnasium» studerande

ungdom från Bohuslän dels vara otillämpligt på grund deraf, att inrättningens

tillgångar medgifva utdelandet af ett större antal stipendier

än som, äfven med den år 1872 medgifna utsträckningen af

stipendieutdelningen till studerande af Göteborgs stift, motsvarar tillloppet

af fullt qvalificerade stipendiater, dels ock, på sätt kuratorerne

anfört, innebära fara att på studiebanan inlocka ynglingar, hvilkas begåfning

och anlag bättre lämpa sig för andra värf. Med anledning

häraf synes kunna ifrågasättas, om ej utdelningen af stipendier från

inrättningen till sådana studerande från Göteborgs stift, som idka

studier vid högre undervisningsanstalter, borde utvidgas, samt stipendieutdelningen

utsträckas jemväl till dem, som, tillhörande nämnda stift,

studera vid läroanstalter, hvilka meddela undervisning för inträde å

de praktiska lefnadsbanorna.

I afseende å användningen af inrättningens tillgångar har Riksdagen

tillika velat ifrågasätta, om det ej må kunna anses ligga i sa
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

kens natur, att en förvaltning af jordegendomar må af dessas afkastning,

då den sistnämndes väsentliga ändamål icke åsidosättes, kunna till

gifven fördel för institutionen disponera medel till grundförbättringar

d egendomarne, bidrag till väg- och hamnanläggningar m. m.

Slutligen har Riksdagen velat uttala den mening, att det ur många

synpunkter — ej minst med hänsyn till främjandet af den för närvarande

lifligt beaktade frågan om beredande af egna hem åt obemedlade

— vore önskligt, om de inrättningen tillhöriga tomter och lägenheter,

som nu äro till en ansenlig mängd innehafvare upplåtna, kunde

till dem försäljas. Ett afhändande af dessa tomter och lägenheter

skulle derjemte kunna medföra minskning i förvaltningskostnaderna,

hvilka Riksdagen visserligen icke anser vara under nuvarande förhållanden

öfver höfvan höga.

För att vinna de förändringar i inrättningens förvaltning, som

Riksdagen nu antydt, synes nödvändigt, att de för förvaltningen gällande

föreskrifter varda reviderade; och har Riksdagen i detta sammanhang

velat fästa uppmärksamheten på, att en stor del af inrättningens fastigheter

blifvit från statsverket till densamma donerade.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med anledning af

revisorernes ifrågavarande framställning får Riksdagen anhålla, att

Edex-s Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida en revision

af de för Kongl. och Hvitfeldtska fonden gällande bestämmelser lämpligen

må vidtagas.

Slutligen hafva revisorerne uti förevarande revisionsberättelse omförmält,

hurusom vid åtskilliga af de räkenskaper, som till granskning

af revisorerne öfverlemnats, fullständiga innehållsförteckningar blifvit

fogade, under det att vid många andra dylika förteckningar saknades.

Men då det till underlättande af granskningen vore af vigt, att en sådan

ledning för återfinnande vare sig af de i räkenskapen förekommande

konti, der sådana funnes upplagda, eller, i annat fall, af de särskilda

utgifts- och inkomsttitlarue vore att tillgå, hade revisorerne velat uttala

önskvärdheten af att en allmän föreskrift måtte varda utfärdad om att

de räkenskaper, som till Riksdagens revisorers granskning öfverlemnades,

skulle vara med innehållsförteckningar försedda.

Mot hvad revisorerne sålunda hemstält i fråga om innehållsförteckningar

till samtliga de räkenskaper, som till revisorernes gransk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

ning öfverlemnas, hafva statskontoret och kammarrätten i utlåtande

den 12 januari innevarande år förklarat sig ej hafva något att erinra,

hvarjemte kammarrättens revisionsafdelnings första och andra kontor,

hvilkas yttrande i ärendet af kammarrätten infordrats, upplyst, första

kontoret, att enligt nu gällande formulär till länens räkenskaper landsboken

skulle åtföljas af förteckning öfver de till densamma hörande specialredovisningar

och dessas bilagor, äfvensom af register, innehållande

uppgift på de i landsboken ingående särskilda konti och bilagor, samt

att fögderiers och städers specialräkningar äfvensom landtränteriets

specialräkning skulle innehålla sammandrag, upptagande, bland annat,

de i dessa räkningar ingående konti, samt andra kontoret, att innehållsförteckningar

bifogats eller till kontoret inkommit med de större räkenskaperna,

nemligen arméförvaltningens, marinförvaltningens med flottans

stationer, lotsstyrelsens och flottans pensionskassas räkenskaper, och

på reqvisition tillhandahölles revisorerne.

Då, enligt hvad sålunda upplysts, en afsevärdt stor del af de

revisorernes granskning underkastade räkenskaper är försedd med innehållsförteckningar,

och det synes med god ordning öfverensstämmande,

att samtliga de förvaltande verkens och myndigheternas räkenskaper

varda, till granskningens underlättande, på enahanda sätt utrustade,

har Riksdagen med anledning af revisorernes ifrågavarande framställning,

emot hvilken statskontoret och kammarrätten, såsom ofvan nämnts,

icke haft något att erinra, ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

en allmän föreskrift må utfärdas derom, att samtliga de räkenskaper,

som till granskning af Riksdagens revisorer öfverlemnas, skola vara

försedda med innehållsförteckningar.

Stockholm den 9 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.