Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition om ändrad lydelse af § 38 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895.

1900-05-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:82, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition om ändrad lydelse af § 38 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Ko 82.

1

N:o 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.

Majds proposition om ändrad lydelse af § 38 i kongl.

förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker den 24 maj 1895.

(Sammansätta berillnings- och lagutskottets utlåtande n:o 1 och memorial n:o 2).

Till Konungen.

Genom proposition den 8 december nästlidet år har Eders

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt.

förslag till ändrad lydelse af § 38 i kongl. förordningen angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 24 maj 1895.

Vid bedömande af detta förslag har den uppfattningen icke

varit för Riksdagen främmande, att skärpning af ansvarsbestämmelserna

måhända icke är det enda medlet att motverka det onda, mot

hvilket förslaget egentligen är rigtadt, det yrkesmessiga lönkrögeriet.

Riksdagen har nemligen funnit, att jemväl andra åtgärder skulle väsentligt

bidraga till vinnande af detta ändamål. Härvid har uppmärksamheten

särskildt fästats på önskvärdheten af att bereda myndigheterna

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 10 Sami. / Afil. 1 Band. 22 Häft. (N:is 82—Sfi.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse Ko 82.

utväg att få rättegångar mot personer, åtalade för lönkrögeri, hastigt

afgjorda samt förvunna lönkrögare sålunda snabbt befordrade till det

för förseelsen stadgade ansvar, och vid återfall i förseelsen, till de förhöjda

straffpåföljder, som för sådana händelser äro föreskrift^. Såsom

från skilda båll under ämnets föregående handläggning anmärkts, medföra

gällande bestämmelser i rättegångsordningen, på det sätt desamma

i praxis allmänt tillämpas, möjlighet för en lönkrögare att, jemväl om

bevisning mot honom förefinnes, under lång tid, stundom i åratal,

undandraga sig ansvar genom att uppehålla slutligt utslag öfver det

mot honom anhängiggjorda åtal, och detta i synnerhet i de tingslag,

der ordinarie rättegångstillfällen förekomma endast eu eller två gånger

om året. Detta missförhållande torde emellertid kunna afhjelpas

genom fastställande deraf, att ransakningar med lönkrögare, äfven i

de fall då desse icke kunna häktas, få företagas på urtima ting

samt extra tingssammanträden, och har åtgärd i sådant syfte synts

Riksdagen synnerligen tänkvärd. Enligt hvad Riksdagen inhemtat,

har ock Eders Kongl. Maj:t, på hemställan af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län, genom beslut den 26 sistlidne

januari medgifvit, att af allmän åklagare anhängiggjorda mål rörande,

bland annat, öfverträdelse!1 af förordningen angående vilkoren för

försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker må vid Gellivare lappmarks tingslags häradsrätt handläggas

å de urtima ting, som å tingsstället i Gellivare kyrkoby hållas för

ransakning med häktade personer. Det medgifvande, som sålunda

lemnats för ett särskildt tingslag, torde kunna anses innebära förhoppning,

om att dylik rätt skall stå att erhålla jemväl för andra

delar af vårt land, hvarest behof deraf ådagalägges.

Ett annat i Riksdagens tanke synnerligen beaktansvärdt medel

till motarbetande af lönkrögeri skulle vara åstadkommande af extra

polisbevakning å de orter, som särskildt hemsökas af detta ofog.

Enligt hvad i sakens natur ligger och erfarenheten äfven lär hafva

visat, .skulle härigenom utöfvandet af lönkrögerihandteringen väsentligt

försvåras och blifva förbundet med ökadt äfventyr, i det att

den ständiga poliskontrollen komme att verka hämmande å försäljningen

och i de fall, då försäljning det oaktadt skett, tillförlitlig

bevisning härom lättare kunde erhållas.

Riksdagen, hvilken, såsom ofvan framhållits, ansett, att jemte

straffskärpning äfven andra utvägar borde för ifrågavarande ändamåls

vinnande anlitas, har alltså funnit skäl att i hufvudsak biträda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82

3

den föreslagna lagändringen. Behof vet af skärpta straffbestämmelser

för lönkrögeri, särskild! om det utöfvas yrkesmessigt, har nemligen

kraftigt betonats af myndigheterna i de län, som företrädesvis komme

att beröras af lagändringen, och jemväl Riksdagen håller före, att

risken af högre ansvar bör i ganska många fall kunna vara egnad

att motverka nämnda förseelse.

Mot de bestämmelser, som i Eders Kongl. Maj:ts förslag innehållas,

har Riksdagen icke haft annan erinran, än att Riksdagen

ansett urbota bestraffning böra kunna förekomma jemväl för det

fall, att någon gjort sig skyldig till yrkesmessig oloflig bränvinsförsäljning

andra gången. Genom ett sådant stadgande, hvilket

innebure ett ytterligare tillmötesgående af de önskningar, som af

ofvannämnda myndigheter framstälts, skulle tvifvelsutan straffbestämmelsernas

effektivitet och dermed äfven möjligheten att ernå med

dem åsyftadt gagn icke oväsentligt ökas. Vidkommande arten och

graden af denna urbota bestraffning, har Riksdagen ansett densamma

vid jemförelse med det frihetsstraff, som enligt Eders Kongl. Maj:ts

förslag skall kunna ådömas den, som tredje gången eller oftare med

berörda förbrytelse beträdes, skäligen böra bestämmas till fängelsestraff

under tid ej öfverstigande 6 månader.

Riksdagen, som alltså funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas, bar

sålunda, med anledning af propositionen, för sin del antagit följande

ändrade lydelse af § 38 i kongl. förordningen angående vilkoren för

• försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker den 24 maj 1895:

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar

bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfva! rättighet,

eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar

bränvin, eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagå!* med

anskaffande af bränvin, höte första gången från och med 30 till och

med 60 kronor och andra gången från 60 till och med 120 kronor.

Den, som tredje gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,

dömes till böter från 120 till och med 600 kronor eller till fängelse

i högst ett år.

2. Bedrifves oloflig minuthandel eller utskänkning yrkesmessigt,

må, der till böter dömes, straffet ökas med böter från och

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

med 60 till och med 600 kronor; och må redan för andra gången

föröfyad sådan förbrytelse, som i detta moment afses, kunna dömas

till fängelse i högst sex månader.

■>. Dessutom vare det i försälj ningsrummet befintliga eller

eljest uppenbarligen för försäljning afsedda bränvin, till och med

150 liter och, då till ansvar för yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel

eller iskänkning dömes, till och med 300 liter tillika med

karl, som för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och

förbrutna.

4. Förbrytaren varde derjemte ----------

TT --- -— — för minuthandeln.

5. Har förbrytelse — — — — ___________

— —■ — — — — —- — 30 kronor.

Stockholm den 8 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.