Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om djupbormingar i Södra Sverige.

1900-05-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1900:91, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om djupbormingar i Södra Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

1

Tt

N:o 91.

'' 1“ ‘ V '' * *1 ‘ '' '' 5 '' 1 1 -i y 1 ;

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 12 maj 1900.

— — — — — Andra Kammaren den 12 — —

• 1 * t,: v»{ : 1 ■ • • '' i; i«* C • i l ••■viril i i* •*.; ricin

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning

och förslag i fråga om djupbormingar i Södra Sverige.

(Statsutskottets utlåtande n:o 67.)

.yr •.v:, / n in! et v b oamdtmM

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

ville föranstalta om utredning, hvarest djupborrningar lämpligen kunde

företagas, och om kostnaden härför, samt att Eders Kongl. Maj:t derefter

måtte af Riksdagen äska nödiga medel härför.

Till stöd för detta förslag har anförts följande.

I vårt land ginge i allmänhet urformationen upp i dagen. Af yngre

formationer funnes siluriska lager på flera ställen af landet norr om Skåne,

men yngre lager än dessa förekom me ej, så vidt man visste, annat än i

sydligaste Sverige, hvarest krit-, jura- och triasformationerna vore synliga.

Deremot hade ännu icke den permiska,. hvari Nordtysklands mägtiga koksalt-

och kalisaltlager läge, samt stenkolsformationen, som innehölle Englands

och kontinentens sten kolslager, påträffats i Sverige, men det förelåge

intet direkt bevis för, att de icke genom djupborrning på lämplig plats

skulle kunna finnas.

De svenska stenkolen vore yngre än stenkolsperioden och förekom me

i jurasystemet (»rät-lias»), hvarför det icke vore omöjligt att på andra

Bill. till Riksd. Prof. 19UU. It) Sami. 1 Afd. 1 Hand. 24 Hiift.(N:o 91.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

ställen i juraformationen än de nuvarande fyndorterna, t. ex. under kritlagren,

som vore yngre än juraformationen, kunde påträffas juralager med

stenkol och eldfast lera, ehuru det icke kunde förnekas, att kritan kunde

ligga direkt på urberget. Möjligheten, att permiska, saltförande lager också

der förefunnes, vore heller icke utesluten.

Genom att på lämpliga platser företaga djupborrningar skulle dessa

spörsmål blifva besvarade och resultat ernås, som i alla händelser vore af

stort vetenskapligt värde och som kanske också kunde medföra oskattbara

upptäckter för vårt land.

Under nuvarande förhållanden, då stenkol importerades till Sverige

för 60 millioner kronor årligen och då vårt försvar, våra kommunikationer

och näringar vore beroende af utländskt bränsle, måste det, enligt motionärens

åsigt, anses nödvändigt, att allt gjordes för att befria oss från vårt

beroende af utlandet, ett beroende, som kunde blifva oss ödesdigert.

Ett statsanslag, som vore tillräckligt för att genom djupborrningar

få sydligaste Sveriges geologiska förhållanden fullt utredda, vore derför

särdeles önskligt. Borrningen skulle naturligtvis ske under Sveriges geologiska

undersöknings ledning och på af denna institution anvisade platser.

Borrningstekniken vore nu särdeles fulländad, helst i Tyskland, och erfarenheten

derifrån vore tillgänglig. I

I anledning af berörda motion har Riksdagens vederbörande utskott

rådfört sig med sakkunniga personer, af hvilka professoren vid vetenskapsakademien

A. G. Nathorst afgifvit ett skriftligt yttrande af följande innehåll:

; > 1/ Den normala lagerföljden på jorden i stort sedt under de lösa lagren

vore denna:; !■

Tertiär systemet.

Kritsystemet.

Jurasystemet (med stenkol i Skåne).

Triässystemet.

Permiska systemet.

Stenkolssystemet.

Devoniska systemet.

Silur och kambrinm.

Urberg.

\ >

''juni:

mfstu.M >: ''.1 it ..i ii

llllllllllllllllllllll

v wwwVv vy v

■\y XN

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

3

Af dessa system funnes i Skåne endast de, som här ofvan blifvit med

streckbeteckning utmärkta. Att devoniska, stenkols- och permiska systemen

verkligen saknades, bevisades derigenom, att triassysteinets lager flerstädes

såväl i Skåne som på Bornholm, befunnits hvila direkte på silur, hvarjemte

de ifrågavarande systemens utbredning i det öfriga Europa icke

talade för, att de skulle kunna finnas hos oss.

Om professor Nathorst derför hölle före, att motionärens förhoppningar,

att stenkols- och permiska systemen skulle kunna anträffas i Skåne

genom borrningar, icke hade någon vidare sannolikhet, så stälde sig saken

deremot helt annorlunda i fråga om möjligheten att inom Skånes kritområde

under kritan träffa till jurasystemet hörande kol af samma ålder

som Skånes öfriga kollager.

Om man först tillsåge lagerföljden inom de olika systemens utbredningsområden,

så vore det tydligt, att der urberget ginge i dagen, funnes

endast detta.

Inom Skånes silurområde blefve lager följ den;

och som silurlagren ej vore kolförande, hade man naturligtvis ej några

anledningar att der söka stenkol.

Der triaslagren i Skåne ginge i dagen, blefve lagerföljden gifvetvis:

Trias.

Silur.

Urberg.

\\NJ

> v\\\\N\ \\v\ \»

W>»k

Silur.

Urberg.

Triaslagren innehölle hos oss icke kol, hvarför någon borrning efter

sådan inom Skånes triasområde icke kunde ifrågakomma. Deremot innehölle

den hithörande brokiga keupern i Lothringen rika saltlager. Salthaltigt

vatten på några ställen i Skåne hade låtit misstänka förekomsten

af salt äfven här, men hittills vore inga verkliga saltlager funna. Geologen

kunde endast påpeka möjligheten af sådanas förekomst, men kunde ej

bevisa den.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

Der juralagren (rät-lias) i Skåne ginge i dagen, blefve lagerföljden:

Juni med stenkol (Skånes stenkolsförande system).

Trios.

Silur.

Urberg.

Det vore inom hithörande område, som de skånska stenkolsgrufvorna

vore anlagda. Emellertid vore lagrens utsträckning ej fullständigt känd.

Detta gälde särskildt om Engelholrastrakten. Äfven förtjenade påpekas,

att om de bornholmska kollagren, som äfven hörde till jurasystemet, men

som vore något yngre än de skånska, kunde väntas förekomma hos oss,

så vore det i trakten söder och vester om Vombsjön. I denna trakt vore

berggrunden under de lösa lagren okänd ända upp mot stenkolsfältet vid

Stabbarp (Eslöf), och här vore derför borrningar att förorda.

Som de kolförande lagren i hela nordvestra Skåne underlagrades af

trias, vore det naturligtvis möjligt att äfven under stenkolslagren träffa

saltförande bildningar i trias, förutsatt, att sådana funnes inom de skånska

triaslagren. Men de borrningar, som till ganska stort djup i några kolgrufvor

skett genom triaslagren, hade hittills ej lyckats påvisa något salt.

Om det ej funnits någon lucka mellan Skånes juralager (de kolförande)

och kritsystemets lager, så hade lagerföljden inom hela södra och

sydvestra Skånes kritområden varit denna:

Krita.

Tura med stenkol (Skånes stenkolsförande system).

Trias.

Silur.

Urberg.

d. v. s. man skulle allestädes inom detta område träffa de kolförande

lagren under kritan. Det vore möjligt, att så verkligen vore fallet, och

det vore härom, det hela hufvudsakligen rörde sig. Nu vore förhållandet

det, att de kolförande juralagren hörde till jurasystemets äldre del, medan

\'' '' '''' >’ ''\\\v

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, A’:o 91.

5

våra kritlager å sin sida hörde till kritsystemets yngre afdelning. Det

funnes således en stor lucka mellan båda, och det vore derför ej omöjligt,

att juralagren delvis blifvit förstörda, innan kritlagren afsattes. Något

bevis eller ens sannolikhet härför hade dock icke frambragts, och tills

motsatsen blefve ådagalagd, måste det såsom sannolikare antagas, att de

kolförande bildningarna funnes under kritlagren i hela södra och sydvestra

Skåne.. I nordöstra Skåne vore förhållandet annorlunda; der hvilade

kritan omedelbart på urberget, derför att kritbafvet haft en större utbredning

än det skånska jurahafvet och sträckt sig till områden, dit detta

aldrig nått.

Funnes nu de kolförande bildningarna under kritlagren, så vore det

möjligt, att flera kollager än de förut kända kunde anträffas, så till vida

som Bornholms då kunde tänkas finnas jemte de skånska. I alla händelser

syntes det professor Nathorst vara af största vigt, att denna fråga — om

de kolförande bildningarnas förekomst eller icke förekomst under kritlagren

i södra och sydvestra Skåne — en gång för alla blefve definitivt

afgjord. Skulle den påträffas på ett ställe under kritlagren, då hade man

anledning antaga, att den funnes allestädes under desamma, om också

på sina ställen på högst betydligt djup.

Hade inga rubbningar af lagren egt rum, så skulle saken relativt

lätt kunnat afgöras, ty då borde de kolförande bildningarna, liksom i nordvestra

Skåne, på grund af lagrens obetydliga lutning dels väntas förekomma

i dagen allestädes mellan de äldre bildningarna och kritlagren, dels på

föga betydligt djup under de senare i närheten af deras inre gräns sålunda:
-

Nx\\\N

Men den bland geologerna gängse uppfattningen vore, att sydvestra

Skånes kritområde icke mot öster och nordost hade en naturlig gräns,

utan att gränslinie!) utgjordes af eu förkastning, d. v. s. en brottlinie

(spricka) i berggrunden, på hvars sydvestra sida lagren vore sänkta. Detta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

skulle å sin sida föranleda, att t. ex. silurlagren kunde ligga alldeles i

jembredd med kritlagren, såsom nedanstående schematiska teckningar

ådagalade:

''Sälitt OrMO1&4-

Krita.

dura med

stenkol.

>NV.\\ N\N\v »\

Trias.

Silur.

Urberg.

,e—185

A. Det ursprungliga utseendet efter förkastningen. B. Utseendet, sedan markens ojemnhet utplånats

Det vore förhållandet B, som af geologerna i allmänhet antoges vara

rådande vid kritaflagringarnas östra gräns i sydvestra Skåne, i det att man

antoge, att den stora förkastning, som framginge vid Höganäs, och på

hvars vestra sida lagren bevisligen der vore sänkta omkring 178 meter

(600 fot), derifrån fortsatte genom hela Skåne ända ned till Ystad. Denna

kontinuitet kunde emellertid icke anses bevisad, men äfven om så vore

fallet, så lärde erfarenheten från andra länder, att förkastningens språnghöjd

längs samma linie mycket varierade. Det vore derför möjligt, att

sänkningen på andra ställen kunde vara betydligt mindre.

I alla händelser borde försöksborrningarna till en början ske så nära

kritaflagringarnas östra gräns som möjligt. I annat fall riskerade man,

att kollagren läge på för stort djup, dels på grund af lagrens lutning, dels

emedan flere parallela förkastningar, som föranledt trappstegsformade sänkningar,

ej sällan plägade vara för handen.

Ett område, der professor Nathorst ansåge borrningar ovilkorligen

böra företagas, vore trakten af Kjeflinge nordvest om Lund. Der hade

triassystemets lager uppdagats år 1880, och det vore ej otänkbart, att de

kolförande lagren der skulle kunna finnas redan under de lösa jordlagren

söder eller vester om triaslagren. I alla händelser vore triaslagrens förekomst

här en fingervisning, som professor Nathorst länge för enskilda per
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagms Skrifvelse N:o 91.

soner framhållit såsom väl värd att taga vara på, då det gälde att söka

efter nya förekomster för stenkol.

Man hade vid Malmö borrat omkring 300 meter i kritlager och vid

Saxtorp sydost om Landskrona omkring 250 meter utan att komma till

deras undre gräns. Men dessa ställen läge ett godt stycke från den nordöstra

gränsen, hvarför mägtigheten af kritlagren der helt naturligt måste

förväntas vara större. Så. vore äfven förhållandet vid Köpinge kyrka

nordost om Ystad, der man nedträngt omkring 500 meter i kritan.

Såsom sammanfattning af hvad han sålunda anfört ansåge professor

Nathorst för sin del det vara i högsta grad önskvärdt, att försöksborrningar

komme till stånd för att en gång för alla få definitivt afgjordt, om

Skånes kolförande juralager fortsatte under kritan samt på hvad djup de

i så fall vore till finnandes. Sådana borrningar borde i första rummet

ske i närheten af kritsystemets antagna gränslinie mellan Landskrona och

Lund, företrädesvis i trakten af Kjeflinge, naturligtvis enligt anvisning af

sakkunnige, samt, om man så ville, äfven längs gränsen mellan Lund och

Ystad. Äfven området mellan Eslöf och Vombsjön vore väl värdt en

liknande undersökning.

Professor Nathorst ville slutligen i likhet med motionären påpeka,

att, äfven om det med borrningarna afsedda syftemålet — att uppdaga nya

stenkolsförande områden — icke skulle vinnas, desamma i alla händelser

komme att blifva af stort värde för kännedomen af provinsens geologiska

byggnad, hvarjemte frågans definitiva afgörande skulle förhindra utgifter

för onödiga borrningar af enskilde.

Vidare har chefen för Sveriges geologiska undersökning, professoren

A. E. Törnebohm, som enligt hemställan af Riksdagens vederbörande utskott

från två entreprenörer i Tyskland för borrningsarbeten inhemtat

uppgifter angående de kostnader, som af de ifrågasatta borrningarna skulle

betingas, vid öfverbringandet till Riksdagen af omförmälda uppgifter på

följande sätt preciserat sin uppfattning af den föreliggande frågan.

Det vore möjligt, att under de kända formationerna i södra Skåne

hittills okända lager af tekniskt värde kunde finnas. Af nu för handen

varande data att döma vore dock sannolikheten af sådana lagers befintlighet

icke särdeles stor. Frågan om, hvilka bildningar som funnes på djupet

i södra Skåne, vore emellertid både vigtig och intressant och borde, om

möjligt, utredas. Komme ingen utredning nu till stånd, kunde det med

visshet förutses, att frågan längre fram åter blefve väckt.

För att en tillfredsställande utredning skulle kunna åstadkommas,

erfordrades ett borrhål i hvartdera af de bada sydskånska kritområdena.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

Borrhålet i det östra området (norr om Ystad), der kritlagren antagligen

vore mindre mägtiga, borde beräknas för ett djup af 1,000 meter. Borrhålet

i det vestra området åter borde beräknas för ett djup af 1,500 meter,

emedan kritlagren der antagligen vore betydligt mägtigare.

Slutligen har professor Törnebohm, som med ledning af de två

tyska entreprenörernas prisuppgifter beräknat kostnaderna för de af honom

ifrågasatta två borrhålen till 400,000 å 500,000 kronor, anmärkt, att, derest

de siluriska lagren skulle nås på väsentligt mindre djup än de af professor

Törnebohm angifna, kostnaden blefve proportionsvis reducerad.

De tyska borrningsentreprenörernas kostnadsberäkningar gestalta sig,

enligt hvad professor Törnebohm meddelat, på följande sätt.

Den ene af dera, hvilken hos professor Törnebohm särskildt rekommenderats

från geologiska undersökningen i Berlin, har icke ansett sig

kunna garantera att nå större djup än 800 meter, ehuru han förklarat,

att betydligt större djup kunde uppnås. Kostnaderna hafva af denne entreprenör

beräknats, under förutsättning att borrningarne verkståldes i

Tyskland, för ett borrhål af 1,000 meters djup till 150,000 k 180,000

mark, samt för ett borrhål af 1,500 meters djup, derest förhållandena vore

gynsamma, till omkring 300,000 mark, hvilka pris komrae att i någon

mån höjas vid borrningar utom Tyskland. Den andre entreprenören, som

garanterat att kunna nå ett djup af 1,000 meter, har ansett kostnaderna — oberäknadt

transporten, möjligen behöflig planering af borrningsplatsen m. m.

— komma att uppgå för ett borrhål af 1,000 meters djup till 130,000

mark och för ett hål af 1,500 meters djup till 210,000 mark.

Vidare har verkställande direktören för svenska diamantbergborrningsaktiebolaget

på gjord förfrågan meddelat följande uppgifter angående

kostnaderna för borrning af ett 1,500 meters djupt borrhål i södra Skåne.

Verkställande direktören toge för gifvet, att nämnda bolag skulle vara

villigt att för ett pris af 280,000 kronor utföra denna borrning under

full garanti att uppnå berörda djup. För detta pris kunde dock icke utlofvas

större diameter i borrhålets botten än omkring 60 millimeter, och

diametern kunde möjligen blifva än mindre, beroende på berglagrens beskaffenhet.

Under så pass obekanta geologiska förhållanden, som det syntes

vara i södra Skåne, ansåge verkställande direktören det dock vara synnerligen

önskvärdt, att ett första borrhål redan- från början så anordnades, att

möjlighet funnes att, om så erfordrades, fortsätta till 2,000 meter eller

ännu djupare. För detta ändamål vore af vigt att vid 1,500 meters djup

hafva så stor diameter som möjligt i borrhålet, och sådan kunde äfven

erhållas med användande af de dyrbarare Mannesmannsrören till beklädnadsrör.

Om sådana rör eller dylika af lika god beskaffenhet användes, funnes

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

goda förhoppningar att vid 1,500 meters djup ännu hafva en diameter af

120 millimeter. Kostnaderna ökades dock härigenom med omkring 50

procent eller till 420,000 kronor. I alla händelser funnes ej anledning att

begynna hålet med större diameter än 320 å 350 millimeter.

Den utredning, Riksdagen sålunda sökt åvägabringa, synes gifva vid

handen, att det ingalunda kan med visshet påräknas, att genom djupborrningar

i Skåne stenkol eller andra värdefullare mineral verkligen

skola anträffas, att, om dylika fynd skulle göras, på större djup, den

möjligheten icke är utesluten, att de funna mineralierna, på grund af de

med deras upphemtande förenade kostnader och tekniska svårigheter, icke

skulle kunna i någon afsevärd mån tillgodogöras, att kostnaderna för djupborrningars

anställande måste blifva högst betydliga samt att åsigterna

bland de sakkunnige om de platser, der sådana borrningar böra företrädesvis

ifrågakomma, icke äro fullt sammanstämmande. Riksdagen, som med

hänsyn till dessa omständigheter ansett sig icke kunna i oförändrad form

antaga motionärens förslag, har emellertid, på grund af de möjligheter till

för vårt land betydelsefulla ekonomiska fördelar, som utförandet af de

ifrågasatta djupborrningarna i allt fall skulle kunna ställa i utsigt, och då

genom dem utan tvifvel ett värdefullt resultat skulle vinnas för den geologiska

vetenskapen, funnit önskvärdt, att vidare utredning, huruvida djupborrningar

lämpligen böra företagas, och om kostnaderna för sådana borrningar

måtte genom Eders Kongl. Maj:ts föranstaltande åstadkommas, och

ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning i sådant syfte.

Någon önskan derom, att Eders Kongl. Maj:t måtte efter utredningens

afslutande hos Riksdagen äska nödiga anslag för borrningar, anser deremot

Riksdagen, på grund af sin ofvan angifna uppfattning af frågan, sig icke

böra uttala, då lämpligheten af en sådan framställning tydligen måste blifva

beroende på utredningens resultat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida djupborrningar

lämpligen böra företagas i Skåne och sydligaste delen af Halland

samt hvilka kostnader sådana borrningar kunna antagas medföra.

Stockholm den 12 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Frot. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 24 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.