Skrifvelse till Konungen, angående förbättradt sätt för sjöfolks pensionering. [Första Kammarens tillfälliga utskotts
1900-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1900:96, Skrifvelse till Konungen, angående förbättradt sätt för sjöfolks pensionering. [Första Kammarens tillfälliga utskotts
Dokumentets text
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 96.
N:o 96.
Uppläst och godkändt hos Första Kammaren den 11 maj 1900.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående förbättradt sätt för
sjöfolks pensionering.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 7.]
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 10.]
Till Konungen.
I särskilda inom Riksdagen väckta motioner liar framhållits önskvärdheten
af ett förbättradt sätt för sjöfolks pensionering. Man har dervid
erinrat, hurusom osäkerheten och farorna i sjömannens näring gjorde
det önskvärdt att draga försorg om honom, då han på grund af ålder,
sjuklighet eller med yrket förenade olycksfall blifvit urståndsatt att sjelf
försörja sig.
Enligt hvad af vederbörande motionärer anförts, funnes för närvarande
två slag af institutioner, från hvilka understöd till sjöfolket utginge,
nemligen sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt.
Beträffande sjömanshusen, hvilka enligt numera gällande bestämmelser
skulle finnas i hvarje stapelstad, hade desamma, vid sidan af sitt
humanitära ändamål, från början afsett att genom större ordning och
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 96.
ökade förmåner för sjöfolket göra yrket mera lockande. Omsider kade
de ock utvecklats till ett slags embetsverk med hvarjehanda administrativa
uppgifter.
Sjömanshusinstitutionen hade ända till senaste tid hufvudsakligen
underhållits genom afgifter, erlagda af de sjöfartsidkande sjelfva, såväl
rederierna som sjömännen. De förnämsta af dessa afgifter vore s. k.
tonafgift och kyresafgift. De årsunderstöd, som från sjömanshusen utdelades,
uppginge enligt uppgift i den s. k. arbetareförsäkringskomiténs
betänkande till i medeltal 29 kronor, och öfver hälften af årsunderstöden
utgjordes enligt samma komités utredning af småsummor om högst 20
kronor. Oaktadt den sammanlagda summan af de belopp, som utdelades
från sjömanshusen, icke vore ringa, kunde man dock knappast påstå, att
deras understödsverksamket vore af någon större betydelse. Länge och
ofta hade klagomål hörts dels öfver understödens ringa belopp, dels och
framför allt öfver att de ej hade pensionens form, utan mer eller mindre
godtyckligt afmättes efter råd och lägenhet, för att ej säga efter sjömanshusdirektionernas
godtfinnande.
Hvad derefter vidkomme handelsflottans pensionsanstalt, vore ändamålet
med densamma i första rummet att vara till hjelp för ålderstigne
sjömän; vidare att befordra handelssjöfarten genom att tillföra densamma
dugligt folk, hvarigenom ock, i händelse af krig, nödig förstärkning åt
krigsflottans manskap kunde vinnas.
Pensionsanstaltens inkomster bestode till största delen af statsanslag,
under de fyra senaste åren vexlande mellan 89,000 kronor och
95,000 kronor.
De pensionstagande, Indika utgjordes af sjöfolk, som varit anstalt
på i utrikes fart använda fartyg, vore indelade i fyra klasser.
Eedan under anstaltens första verksamhetsår hade antalet pensionsrum
visat sig otillräckligt i de två första klasserna, något senare äfven i
den tredje.
Olika åtgärder hade under årens lopp vidtagits för att råda bot
på nämnda olägenhet. Förhållandena hade likväl efter hand blifvit allt
mera ohållbara. Vid 1899 års slut hade antalet väntande — d. v. s.
antalet af dem, som enligt reglementet vore berättigade till pension, men
på grund af bristande tillgångar ej kunde erhålla sådan — stigit till
545. Den tid de pensionssökande år 1895 i medeltal haft att vänta,
innan de kunde erhålla pension, hade varit 5 år. Denna väntetid hade
nu ökats till 8—9 år; och äfven den fjerde klassen, som ännu år 1895
Bill. till Rik sd Prof. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 25 Käft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 96.
haft många lediga pensionsrum, vore nu fyld, så att bland de vid 1899
års slut väntande 36 tillhört denna af menige man bestående klass.
Af hvad sålunda anförts finna motionärerna det framgå, att handelsflottans
nuvarande understöds- och pensionsväsende är af sådan art, att
det ingalunda kan sägas fylla någon af de uppgifter, för hvilka det är
afsedt. De framhålla dervid särskild^ att sjöfolket, som i följd af sitt
yrke hade lätt att förflytta sig, dragés bort från fosterlandet, då det derstädes
hade sämre vilkor än i utlandet.
Motionärerna omförmäla vidare vissa åtgärder, som från olika håll
föreslagits till afhjelpande af de olägenheter, hvilka nu vidlåda sjöfolkets
pensioneringsväsende, samt erinra derjemte, att, då Eders Kongl. Maj:t i
nådig skrifvelse den 15 november 1897 åt utsedde personer med sakkunniga
biträden uppdrog att verkställa utredning rörande vissa sjöfartsnäringen
berörande frågor, sjömännens pensionsfråga undantogs.
Då motionärernas framställning synes Riksdagen beaktansvärd, får
Riksdagen, som förmenar, att för det åsyftade ändamålets vinnande kraftigare
åtgärder än hittills böra vidtagas och en fullständig utredning af
dertill särskild! förordnade personer verkställas, härigenom anhålla,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta, så snart ske kan, utreda
frågan om ett förbättradt pensioneringssätt af sjömän och derom framlägga
förslag vid en blifvande riksdag.
Stockholm den 11 maj 1900.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.