Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1901-05-29 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:102, Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

1

N:o 102.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 maj 1901.

— — — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande

anslagen till finansdepartementet.

(Statsutskottets utlåtanden nås 8 och 70).

Till Konungen.

I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde

hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet, får Riksdagen

för Eders Kongl. Maj:t anmäla följande beslut.

Ordinarie anslag.

Kommerskollegium.

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders

Kongl. Maj:t under denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen

att höja det i staten för kommerskollegium upptagna anslag till

juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkarteBih.

till Riks. Prot. 1901. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. (N:o 102.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

kontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med 6,450 kronor

eller från 21,900 kronor till 28,350 kronor; hvarigenom anslaget till

kommerskollegium komme att höjas från 72,000 kronor till 78,450

kronor.

På sätt departementschefen uti det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 11 januari innevarande år framhållit,

blef vid sistliden riksdag det ordinarie anslaget till kommerskollegium

höj dt med 7,400 kronor. Denna höjning bestod deruti, att

dels det extra anslag å 6,200 kronor, som under en följd af år anvisats

för näringsstatistiken, öfverflyttades till embetsverkets ordinarie stat

och dels ytterligare höjning med 1,200 kronor skedde i samma stat.

Höjningarna fördelades på sådant sätt, att till aflöning åt en aktuarie

uppfördes 3,000 kronor samt återstoden, 4,400 kronor, uppfördes såsom

förhöjning i anslaget till juridiskt biträde, amanuenser, m. m., hvilket

anslag derigenom ökades från 17,500 till 21,900 kronor. Samtidigt

upphörde det extra anslaget att anvisas, och den faktiska förhöjningen

inskränkte sig alltså till berörda 1,200 kronor. Samtliga dessa öfverflyttningar

och förhöjningar afsågo emellertid uteslutande den afdelning

af kommerskollegium, som är sysselsatt med utarbetande af näringsstatistiken,

och någon ökning i de för tillgodoseende af kollegii öfriga

behof afsedda anslagsmedel uppstod icke derigenom.

Då, enligt hvad kommerskollegium nu utredt, anslaget till juridiskt

biträde, amanuenser m. m., under en längre följd af år visat sig

för nämnda och öfriga behof otillräckligt, och, såsom departementschefen

äfven framhållit, ingen anledning torde finnas att antaga, att samma

anslag framdeles mer än hittills kommer att förslå till sitt afsedda

ändamål, synes det sålunda uppvisade, stadigvarande behofvet böra tillgodoses

genom höjning af anslaget, helst som den hittills begagnade

utväg att från hufvudtitelns bespariugar anvisa det bristande beloppet

icke lärer kunna numera anlitas, sedan anslaget till kommerskollegium

blifvit öfverflyttadt till sjunde hufvudtiteln, hvilkens besparingar icke

medgifva dylik åtgärds vidtagande. Mot storleken af den begärda höjningen

har Riksdagen icke haft något att erinra, och har Riksdagen

alltså höjt det i staten för kommerskollegium upptagna anslag till

juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m. med 6,450 kronor eller

från 21,900 kronor till 28,350 kronor, hvarigenom anslaget till kommerskollegium

höjts från 72,000 kronor till 78,450 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

3

Kammarrätten.

2:o) Eders Kongl. Maj:t har i punkten 2 under denna hufvudtitol

i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att å kammarrättens stat

uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två kammarrättsråd

med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en notarie med 3,000

kronor, med rätt för dessa befattningars innehafvare till ålderstillägg i

likhet med öfriga tjenstemän i samma tjenstegrad, äfvensom höja det

nu å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden

åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400

kronor, med 6,500 kronor till 34,900 kronor; hvarigenom anslaget till

kammarrätten komme att höjas med 22,300 kronor, eller från 169,600

kronor till 191,900 kronor.

Riksdagen har, på sätt i statsrådsprotokollet jemväl framhållits,

på extra stat beviljat dels för hvart och ett af åren 1898, 1899, 1900

och 1901 till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett belopp af

12,800 kronor, dels ock för hvarje af åren 1898, 1899 och 1900 till

arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700

kronor.

För år 1901 har Riksdagen på extra stat beviljat till arfvoden åt

amanuenser samt exlra biträden, flitpenniugar och renskrifningskostnad

8,300 kronor. Ökningen i anslaget, 3,600 kronor, har afsett att bereda

do å kammarrättens revisionsafdelning och aktuariekontor tjenstgörande

amanuenser förhöjda arfvoden.

Hvad Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning beträffar,

har Riksdagen hållit före, att, enär det torde få anses vara genom den

i statsrådsprotokollet lemnade utredning styrkt, att kammarrättens nuvarande

ordinarie personal fortfarande är alldeles otillräcklig för att

hinna inom rimlig tid behandla den dit inkommande mängden af mål

och ärenden, samt att den under en följd af år vunna erfarenheten

gifver vid handen, att någon afsovärd minskning i embetsverkets arbetsbörda

icke är att förvänta, intet skäl förefinnes att längre undanskjuta

frågan om ökning i antalet af kammarrättens ordinarie personal. Riksdagen

har derför ansett sig böra godkänna Eders Kongl. Maj:ts förslag,

att å nämnda embetsverks ordinarie stat må uppföras aflöningar

dels åt ytterligare två kammarrättsråd med 12,800 kronor, dels ock åt

en notarie med 3,000 kronor.

Mot förslaget att till den ordinarie staten öfverföra jemväl det

exlra anslaget åt amanuenser m. m. med ett belopp, som till följd af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

den nya notarietj enstens inrättande kunnat nedsättas till 6,500 kronor,

har Riksdagen ej heller haft något att erinra.

Riksdagen har alltså å kammarrättens stat uppfört lön och tjenstgöringspenningar

för ytterligare två kammarrättsråd med tillhopa 12,800

kronor och för ytterligare en notarie med 3,000 kronor, med rätt för

dessa befattningars innehafvare till ålders tillägg i likhet med öfriga

tjensteman i samma tjenstegrad, äfvensom höjt det nu å kammarrättens

stat uppförda anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 6,500 kronor

till 34,900 kronor, samt sålunda höjt anslaget till kammarrätten med

22,300 kronor, eller från 169,600 kronor till 191,900 kronor.

Tullverket.

3:o) Eders Kongl. Maj:t har beträffande tullverket föreslagit, att

Riksdagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda protokoll

öfver finansärenden tillstyrkta förändringar i tullverkets stater, måtte

för år 1902 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,982,000 kronor, att såsom förslagsanslag

utgå direkt af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets ordinarie

utgiftsstater för år 1902 enligt Eders Kong]. Maj:ts förslag skulle

komma att upptaga följande slutsummor, nemligen:

aflöningsstaten................................................................. kronor 2,216,300:

öfvergångsaflöningsstaten

ålderstilläggsstaten ........................................................

indragningsstaten ...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente

..............................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor

bestämdt anslag) ......................................................

omkostnadsstaten ...........................................................

9,500

220,000

9,740

227,000:

41,800

257,660

summa kronor 2,982,000

eller 200 kronor mindre än det belopp, hvarå motsvarande stater för

år 1901 slutade.

Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning har af Riksdagen

bifallits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

5

Öfverintendentsembetet

4:o) Med bifall till hvad Eders Kong]. Maj:t i punkten 4 under

denna hufvudtitel i statsverkspropositionen föreslagit, har Riksdagen

höjt det å öfverintendentsembetets stat till vikariatsersättning, arfvoden

åt extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad

m. m. uppförda anslag, 8,400 kronor, med 3,600 kronor till 12,000

kronor; hvarigenom anslaget till öfverintendentsembetet höjts från 35,500

kronor till 39,100 kronor.

Patent- och registreringsverket.

5:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

af det enligt statsrådsprotokollet för den li januari 1901

tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket för

år 1902, måtte medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken

äfvensom af mönster och modeller finge användas till bestridande af

de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patentoch

registreringsverket betingades af tillämpning under år 1902 af

förordningen angående patent, lagen om skydd för varumärken samt

lagen om skydd för vissa mönster och modeller; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och

föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge

användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1902 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Eders Kongl.

Maj:t funnes betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,

firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar

af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna utgiftsstaten hade följande

lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

Kronor.

Lön.

Tjenst- |

görings- pen- 1

mngar. |

i

Summa j

aflöning.

A. Aflöningar.

1 öfverdirektör ................

5,000

2,000

7,000

1 öfveringeniör ................

3,700

1,800

5,500

1 öfveringeniör ...............

3,700

1,800

5,500

1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

1 registrator och arkivarie

1,800

1,200

3,000

1 notarie............................

1,800

1,200

3,000

1 byråingeniör ................

1,800

1,200

3,000

8 byråingeniör er................

14,400

9,600

24,000

1 bokhållare ....................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare........

800

300

1,100

1 vaktmästare....................

500

300

800

2 vaktmästare....................

1,000

| 600

1,600

Lönen kan

^,efter 5 år höjas

med 500

kronor.

Lönen kan

höjas efter 5

år med 500

kronor och efter

10 år

med ytterligare

500 kronor.

\ Lönen kan

'' efter 5 år höjas

| med 100

'' kronor.

Anm.

Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bo

stad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen

minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis .................................

Till

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

adjungerade ledamöter, biträdande

nuenser, särskildt tillkallade teknis

skrifbiträden, extra vaktmästare, vii

renskrifning och skrifmaterialier, p

ved, lyse, renhållning och städning

anskaffande och underhåll m. m......

ingeniör er,

drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt..

återstälda registreringsafgifter ..................................

bidrag till patentunionens internationella byrå i I

Summa kronor

71,000

3,500

69,000

47,400

3,000

—

1,600

—

—

-1

74,500

121,000

|l95,500]

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 7

I likhet, med departementschefen anser Riksdagen den lemnade

utredningen gifva vid handen, att en ökning i antalet af de hos patentoeh

registreringsverket anstälde ordinarie byråingeniörer är af behofvet

påkallad.. Denna ökning har departementschefen med hänsyn, bland

annat, till den varsamhet, som bör iakttagas vid inrättandet af nya

ordinarie befattningar hos ett embetsverk, som är hänvisadt att af

egna inflytande medel aflöna sin personal, ansett böra begränsas till

tre.. Riksdagen håller dock före, att, af nämnda skäl och med hänsyn

derjemte till att öfverskotten af patentafgifter under senare år visat

benägenhet till minskning, det för närvarande torde vara lämpligast,

att ökningen sker med ondast två ordinarie byråingeniörer, synnerligast

som man torde böra i det längsta undvika alt höja patentafgifterna.

I betraktande bör äfven tagas att, då patent- och registreringsverket

den 23 oktober 1897 i sitt förslag till ordinarie stat för embetsverket

anselt sig böra inskränka sin begäran till fyra nya byråingeniörsbefattuingar

samt Eders Kongl. Maj:t föreslagit och Riksdagen år 1898

beviljat två af dessa, embetsverkets sålunda år 1897 framstälda önskan

skulle genom upprättande af två dylika befattningar nu uppfyllas. Riksdagen

har äfven trott det kunna ifrågasättas, huruvida icke, sedan numera

systemet för de utländska patentskrifternas klassificering torde

vara mera kändt och personalen mera van dervid samt dessutom det

vid. embetsverkets bildande tillströmmande stora materialet af dylika

skrifter numera antagligen blifvit ordnadt, klassificeringsarbetet möjligen

kan småningom blifva lindrigare och att derför inrättandet af en ny

ordinarie tjenstebefattning för dylikt ändamål vore mindre behöfligt.

Enär Riksdagen alltså ansett, att endast två nya byråingeniörsbefat.

tningar nu böra inrättas, har Riksdagen måst i omkostnadsstatens

aflöningsanslag upptaga arfvoden åt ytterligare två biträdande ingeniörer,

med tillhopa 3,000 kronor.

I afseende å öfriga delar af Eders Kongl. Majrts nu föreliggande

förslag har Riksdagen icke haft något att erinra.

Eders Kong], Maj:ts förevarande framställning har alltså på det

sätt bifallits, att Riksdagen dels godkänt följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1902.

A. Aflöningar.

Kronor.

Lön.

1 öfverdirektör .............

1 öfveringeniör .............

1 öfveringeniör .............

1 ledamot och sekreterare

2 ledamöter och sekreterare

1 registrator och arkivarie

1 notarie.........................

1 byråingeniör.................

7 byråingeniörer.............

1 bokhållare .................

1 förste vaktmästare.....

1 vaktmästare.................

2 vaktmästare.................

5.000

3,700

3,700

3.000

6.000

1,800

1,800

1,800

12,600

1,800

800

500

1,000

Tjenst
görings
pen
ningar.

Summa

aflöning.

_

2,000

1,800

1,800

1,500

3,000

1,200

1,200

1,200

8,400

1,200

300

300

600

7.000

5,500

5.500

4.500

9.000

3.000

3,000

3,000,

21,000

3,000

1,100

800

1,600

Lönen kan

efter 5 år liöjas

med 500

kronor.

Lönen kan

höjas efter 5

år med 500

kronor och efter

10 år

med ytterligari

500 kronor.

\ Lönen kan

Vefter 5 år höjas

( med 100

/ kronor.

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad,

skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen

minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis........................................

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanuenser,

särskildt tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,

renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,

ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m.................................

„ böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskostnader,

kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag

af influtna prenumerationsafgifter och dylikt ...

„ återstälda registreringsafgifter ....................................

„ bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern

68,000

3,600

72,000

47,400

3,000

1,600

71,500

124,000 -

Summa kronor

195,500| — I

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

dels ock medgifvit,

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken äfvensom

af mönster och modeller må användas till bestridande af de utgifter,

hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patent- och

registreringsverket betingas af tillämpning under år 1902 af förordningen

angående patent, lagen om skydd för varumärken samt lagen

om skydd för vissa mönster och modeller, samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och

föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren må

användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning under år 1902 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Eders Kong].

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1902 af lagen om

registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelslegistei,

fiima och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar

af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Öfriga ordinarie anslag.

6:o.) Beträffande öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel

har någon förändring icke af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatts.

Riksdagen får anmäla, att samtliga här ofvan icke särskild t omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag under denna

hufvudtitel blifvit i riksstaten för 1902 uppförda med oförändrade belopp,

dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. blifvit

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, miuskadt med 4 kronor eller

från 61,500 kronor till 61,556 kronor.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva

följande anslag beviljats.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. t Afl. 1 Band. 22 Häft.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

7:o.) I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts i ämnet

gjorda framställning tiar Riksdagen, till beredande af arfvode för en

byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på extra stat för år 1902

anvisat ett belopp af 4,500 kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

8;o.) Eders Ivongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till ordnande

och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet på extra stat bevilja

24,000 kronor, att utgå under fyra år, deraf för år 1902 0,000

kronor.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har i detta ämne föreslagits,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes dels låta genom arkivaliskt fackbildade

personer snarast möjligt företaga en inspektion af i hufvudstaden beijntliga

embetsverks samlingar af arkivalier, dels i öfrigt vidtaga åtgärder i syfte,

att högsta vården om rikets offentliga arkiv måtte uppdragas åt riksarkivet

såsom central öfverstyrelse, äfvensom för nämnda inspektion

ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 1,000

kronor, och

att Eders Kongl. Maj :ts proposition om anslag för fortsatt ordnande

och registrerande af kammararkivets handlingar matte på det. sätt af

Riksdagen bifallas, att Riksdagen för nämnda ändamål beviljade ett

extra anslag af 24,000 kronor, att utgå under fyra år, samt deraf för

år 1902 anvisade 6,000 kronor, allt under vilkor, att arbetet verkstäldes

efter sådan plan, att nödig enhetlighet mellan riksarkivets och kammararkivets

samlingar vunnes.

Angående de skäl, som legat till grund för motionärens ifrågavarande

framställningar, har anförts följande.

I Eders Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd

och behof hade under sjunde hufvudtiteln föreslagits beviljande af ett

extra anslag å 24,000 kronor för fortsatt ordnande och.registrerande af

kammararkivets handlingar. Af den motivering, som i statsrådsprotokollet

lemnades för detta förslag, framginge, att för samma ändamål

sedan januari 1897 redan beviljats tillsammans 21,500 kronor; men

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

äfven i ett annat hänseende ville det synas, som skulle för kammararkivet

Riksdagens uppmärksamhet snart komma att tagas i anspråk. Enligt

hvad af de offentliga tidningarna vore bekant, hade nemligen finansministern

i embetsskrifvelse af den 19 sistlidne december anmodat

öfverintendontsembetet att låta uppgöra ritningar och kostnadsförslag

för uppförande af dels ett nytt kanslihus på den tomt, som nu upptoges

af bland annat kammarrättens hus — i hvilket kammararkivet

vore inrymdt — dels nya lokaler för kammarrätten, domänstyrelsen

och kammararkivet på den tomt å Riddarholmen, som för närvarande

disponerades af Stockholms stads auktionsverk.

De ändamål, hvilka det här gälde att för kammararkivet tillgodose

— ordnandet af dess rika samlingar och dessas inrymmande i en ny

lokal — vore utan tvifvel båda synnerligen behjertansvärda; och båda

hade också förut varit föremål för statsmagternas uppmärksamhet. Beträffande

ordnandet, hänvisades i motionen till de skeden af sakens

historia, hvilka i statsrådsprotokollet vore berörda; hvad åter anginge

frågan om ny lokal för arkivet, erinrades, hurusom 1897 års statsrevisorer

uttalat, att det för bevarande från förstörelse af arkivets betydelsefulla

handlingar och för deras tillgodogörande för forskningen

vore af största vigt, att arkivet blefve förflyttadt till rymligare och

ändamålsenligaro lokaler än dess dåvarande.

Båda dessa frågor vore emellertid af den innebörd, att de måste

frammana tanken på en tredje: frågan om kammararkivets — och

måhända äfven andra af våra centrala embetsverks arkivs — framtida

öde. Att man till den frågan borde taga största hänsyn, både när det

gälde att ordna kammararkivalierna och när fråga vore om att för deras

bevarande anskaffa nya lokaler, borde icke vara svårt att ådagalägga.

Ett arkivs ändamålsenliga tillvaro vore nemligen icke betryggad blott

derigenom, att dess innehåll en gång blifvit bragt i ordning eller att

det fått en ny lokal. Dåliga lokala förhållanden hade knappast varit

den förnämsta orsaken till det sorgliga skick, hvari kammararkivet befunnit

sig, utan det hade varit bristen på oafbruten sakkunnig ledning.

Sakkunnige vårdare af ett arkiv kunde göra mycket äfven i och trots

dåliga lokaler, och vore de, hvar efter annan, af den rätta sorten, så

skulle de ock nog kunna sörja för, att lokalerna icke blefve för ohjelpliga,

utan något så när följa med arkivets utveckling. Saknades åter

sakkunnig vård, så kunde moderna lokaler och hyllor eller en en gånginförd

ordning i längden föga hjelpa.

Kammararkivets historia kunde gifva slående exempel härpå,

lider hade funnits, då arkivet haft lyckan att erhålla sakkunnige

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

vårdare; från dessa perioder qvarlåge ännu för sin tid utmärkta förteckningar

och dylikt. Men — och detta hade alltid varit kammararkivets

och liknande arkivs olycka — tider hade sedan kommit, då

sådan sakkunnig vård saknats, och när då materialet ökats, hade efter

hand den gamla ordningen blifvit rubbad och så småningom allt åter

bragts i oreda. Hvad som främst af allt behöfdes för att betrygga ett

arkivs ändamålsenliga bestånd vore således garantien för oafbruten sakkunnig

vård.

Erfarenheten från både vårt land och andra länder visade nu —

hvad för öfrigt läge i sakens natur — att sådana garantier icke stodc

att vinna, så framt ej de offentliga arkiven vore direkt underordnade

landets allmänna arkivstyrelse. Utöfvades ledningen af andra myndigheter,

riskerade man alltid, att dessa myndigheter vid tillsättande af

arkivarie- och andra platser i arkiven icke toge tillbörlig hänsyn till

att den blifvande innehafvaren egde tillräckliga arkivaliska fackkunskaper.

Exempel på att så förfarits af närmast öfverordnade myndighet

förelåge icke minst från kammararkivets historia, och hvad som

mer än en gång skett i sådant hänseende, kunde naturligtvis, så länge

systemet vore oförändradt, äfven framdeles komma att upprepas.

Det, som gälde kammararkivet, gälde också andra större, offentliga

arkiv både i vårt land och i utlandet. Så länge de lydde direkt

under förvaltande, d. v. s. för helt andra ändamål än arkiv-vård sammansatta

och arbetande embetsverk, egde man icke nödiga garantier för, att

erforderlig, sakkunnig skötsel skulle komma dem till del. Man kundo

snarare antaga, att motsatsen måste inträffa. Likasom embets- och

tjenstemännen i ett förvaltande verk under sin föregående utbildning

i de allra flesta fall icke haft något tillfälle att taga kännedom om

eller skaffa sig erforderlig öfning i allt det myckna, som i vår tid allt

mer framstälde sig såsom en oafvislig fordran på en duglig arkivvårdare,

så blofve de också sedermera under sin tjenstgöring så strängt

upptagna af sina dagliga, löpande göromål, att do åt arkivalisk fackutbildning

icke hunne egna någon tid. Man kunde emellertid naturligtvis

icke förundra sig öfver, om de gerna sago en arkivarieplats,

öfver hvilken verket möjligen förfogade, besatt med någon af dess

egne tjenstemän — hvilken derför finge verkets förord — och följden

häraf blefve då, att det måsto fordras alldeles särskildt lyckliga undantagsförhållanden,

om personen i fråga någonsin skulle kunna förvärfva

sig nödiga fackinsigter. Ofta finge han emellertid icke ens på den

nya platsen tid till egentligt arkivvårdande arbete, enär det icke vore

så ovanligt, att arkivariens befattning voro förenad med registratorns

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

eller med andra befattningar och i sådant fall det af dagliga löpande

göromål vanligen gåfves alltför mycket, för att någon synnerlig tid

skulle bli öfrig för den tidsödande och besvärliga vården och ordnandet

af verkets äldre, ofta på skilda håll och i olämpliga lokaler

spridda handlingar. Detsamma gälde naturligtvis äfven, då — hvarpå

ej heller exempel saknades — arkivarieplatsen betraktades såsom en

befattning, hvilken man ansåge det vara en fördel att kunna disponera

åt sådana, som först efter någon tids väntan derstädes kunde påräkna

befordran på annat håll.

Det nu sagda innebure, enligt hvad i motionen betonats, icke

någon anmärkning mot vare sig våra centrala embetsverk eller tjenstemännen

i dem: anmärkningen vore lägtad mot det hittills rådande system,

enligt hvilket ej mindre vården af flera århundraden gamla arkivalier

skulle utöfvas af personer, som icke haft tillfälle att förskaffa sig derför

erforderlig fackutbildning, än äfven högsta öfverinseendet öfver och

ansvaret för dessa samlingar läggas på embetsverk, som hade helt

andra funktioner.

En naturlig följd af ett sådant system hlefve emellertid, att embetsverken

i gemen, ja, äfven de personer, som inom desamma närmast

fått förvaltningen af deras arkiv sig anförtrodd, lätt komme att sakna

rigtig föreställning om betydelsen af de arkivalier, som stode under

deras vård — något, hvarpå våra embetsverks historia kunde lemna

många slående bevis. I flertalet fall inskränkte sig tjenstemännens

behof af arkivalierna till hanlingar af ganska sent datum, hvilka användes

för utredning af förekommande ärenden; de äldre handlingarna

åter behöfde de i allmänhet icke och komme derför lätt att betrakta

dem såsom en onyttig börda, hvilken syntes dem dess mer värdelös,

ju äldre handlingarna vore. Allt eftersom tiden ginge, dess flera af

de äldre årgångarne ansåge man sig derför kunna inrangera bland de

som värdelösa betraktade delarne af arkivet; så finge dessa maka åt

sig för de yngre, dagligen växande löpande akterna och blefve ofta

suart magasinerade på vindar, i källare och allehanda andra för arkivvård

alldeles olämpliga lokaler, der ordningen bland dem efter hand

blefve allt sämre, der de stundom rent af märktes med beteckningen

»odugliga» handlingar och faktiskt äfven af vederbörande såsom sådana

betraktades. På detta sätt blefve förklarligt, huru t. ex. krigskollegium

i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 19 juni 1832 kunnat om

en stor samling uppräknade arkivalier — bland hvilka märktes i historiskt

afseende så betydelsefulla saker som registratur och diarier alltifrån

år 1633, brefböcker ifrån år 1635, generalmöustringsberättelser

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

ifrån år 1626 och dylikt — förklara, att af dem »någon gagnelig upplysning

för framtiden icke står att vinna», hvarför kollegiet också hemstält,

att desamma skulle dels få användas till patron- och ombuntningspapper,

dels öfverlemnas till något papperspruk för att der omarbetas.

Samma åskådning hade naturligtvis också legat till grund för det

memorial af den 6 juni 1850, i hvilket en kammararkivarie, som dock

då redan åtskilliga år beklädt sin plats, kunnat om en samling hofräkenskaper

af flera slag från 1600-talet — räkenskaper af stort kulturhistoriskt

värde och numera sannolikt för slottsarkivet tillvaratagna

— yttra, att de alla vore »af den ålder, att någon upplysning deraf

numera ej är att hemta», hvarför deras bibehållande vore »utan allt

ändamål», hvadan han också, då de uti öfver 100 år varit förvarade i

ej fuktfria hvalf och alltså till patroner ej användbara, hemstälde om

»annan anstalt för desammas förstörande». Lyckligtvis hade Eders

Kongl. Maj:t i båda fallen sagt nej.

Frågan om en mera enhetlig organisation af de centrala arkiven

i hufvudstaden vore, enligt hvad i motionen vidare anförts, icke ny.

Redan 1875 hade de komiterade, som år 1874 tillsatts för afgifvande

af utlåtande och förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens

och myndigheternas löneförhållanden, och som derjemte varit

bemyndigade att i den mån, de funne lämpligt, föreslå ändringar äfven

i verkens organisation och anordningen af deras arbete, utan meningsskiljaktighet

föreslagit, att vården om kammararkivet skulle öfverflyttas

till riksarkivet. I sin motivering härför hade komiterade framhållit,

bland annat, lämpligheten af att offentliga samlingar af likartad beskaffenhet

så vidt möjligt förenades till ett helt, äfvensom huru den

vanliga tjenstgöringen inom kammarkollegium icke vore egnad att utbilda

do särskilda egenskaper, som borde finnas hos en arkivtjensteman.

Att kammarkollegium då afstyrkte förändringen och att Eders Kongl.

Maj:t den gången följde kollegium, borde väl icke vara något hinder

för, att frågan nu upptoges till förnyad ompröfning. Tvärtom låge det

i öppen dag, att det skulle varit till synnerligt gagn i mer än ett hänseende,

om åtgärder redan då vidtagits, så att kammarkollegiet befriats

från ansvaret af sitt arkiv och kammararkivet upphört att vara ett

ständigt sorgeämne på olika håll. Om kammararkivet i enlighet med

komiterades förslag 1876 förenats med riksarkivet, skulle för dess tillbörliga

ordnande säkerligen ej heller behöfts så extraordinära åtgärder

som dem, regering och Riksdag numera måst tillgripa, då man dertill

dels redan beviljat, dels begärt sammanlagdt 45,000 kronor, och ingen

kunde väl betvifla, att detta ordnande skulle gått säkrare och bättre,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 15

om det verkstälts af riksarkivets arkivaliskt skolade tjensteman än af

tillfälliga arbetskrafter.

Gent emot nyssnämnda komiterades förslag om kammararkivets

förening med riksarkivet hade kammarkollegium år 1875 anfört, hurusom

vissa utredningar skulle försvåras, om de egentliga kronoräkenskaperna,

som dittills till kammararkivet successive öfverfiyttats, komme

att. qvarstanna i kammarrätten, medan det hufvudsakliga af kammararkivet

deremot komme att öfverföras till riksarkivet, under det att

åter vissa jordeböcker och handlingar funnes qvar i kammarkollegii

egna kontor. Härpå kunde till en början svaras, att det vore svårt

att inse, hvarför, efter ett underordnande af kammararkivet under riksarkivet,

de i kammarrätten reviderade räkenskaperna ej skulle kunna

öfverflyttas till kammararkivet likaväl som dessförinnan; meningen vore

naturligtvis icke att grundlägga ett nytt räkenskapsarkiv. Vidare bordo

erinras, att lika litet som utomlands nödiga utredningar blifvit omöjliggjorda

derigenom, att de administrativa verkens äldre arkiv i allmänhet

flyttats från verken under särskild arkivalisk vård, lika litet skulle sådana

utredningar hos oss förhindras genom ett underordnande af kammararkivet

under riksarkivet. Redan nu vore det ju hos oss en hvard

agli g. sak, att både kammarkollegium och andra embetsverk för sina

utredningar rådfrågade riksarkivets ofta just från dessa verk härrörande

samlingar; och vederbörande verk hade förmodligen funnit sig bättre

deraf, än om de sjelfva skulle haft qvar den tunga bördan att förvara

och varda alla dessa arkivalier. Just med hänsyn till förekommande

utredningar vore det för öfrigt icke minst af nöden, att arkivalier blefve

väl vårdade och ordnade; det funnes tillräckligt många exempel på

den vanvård och oordning, som blifvit följden af att för mycket arkivalier

fått hopa sig hos embetsverken; och det funnes ock exempel på,

hurusom på grund deraf det blifvit dem svårt att förebringa det för en

utredning äskade materialet.

Då det gälde kammararkivet, borde man dessutom lägga märke till,

att långt från alla under kammarkollegii verksamhet tillkomna handlingar

tillhörde det s. k. kammar arkivet. Förhållandet vore nemligen det,

att jemte detta s. k. kammararkiv — hvilket omhänderhades af kammararkivarien

— funnes under kammarkollegii vård jemväl en annan

mycket stor arkivaliesamling, som man skulle kunna kalla kammarkollegii

eget arkiv och som handhades af kollegiets registrator och dess

aktuarie. Till denna senare samling, hvilken, i olikhet med det s. k.

kammararkivet, förvarades i kollegiets egna, olika embetsrum — kammararkivet

förvarades deremot hufvudsakligen i kammarrättens hus,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

och kammarkollegii tjensteman måste derför lika fullt gå öfver gatan,

då de skalle besöka kammararkivet, som då de skulle besöka riksarkivet

— hörde så godt som alla de akter, hvilka tillkommit under kammarkollegiets

verksamhet ända från, i stort sedt, 1600-talets slut: så kongl.

bref till kollegiet, dess egna diarier, protokoll och registratur, de till

detsamma från orterna inkomna handlingarna, dess akter från nämnda

tid, de nyaste jordeböckerna m. m. Man kunde således taga hela det

s. k. kammararkivet från kollegiet, och detta skulle dock hafva qvar

under sin vård så godt som alla de handlingar, som rörde dess egen

verksamhet under de två senast gångna århundradena! En samling,

ensamt den mer än tillräckligt betungande för ett administrativt

embetsverk att ordna och vårda.

Af det s. k. kammararkivets serier daterade sig åter flertalet från

tiden för mer än 200 år tillbaka, från en tid, då så godt som hela

finansförvaltningen lydde under den gamla »räknekammaren». Uer

funnes, allt ifrån kung Göstas nydaningsverk, representerade de första

begynnelserna till en mängd förvaltningsgrenar, hvilka sedan anförtrotts

åt helt andra embetsverk än det nuvarande kammarkollegiet. Der funnes

de äldsta materialierna för historien om den statens inkomst- och utgiftsförvaltning,

som i våra dagar handhades af statskontoret; om

räkenskaps korn rollen, som nu tillhörde kammarrätten; om tullväsendet;

om myntväsendet; om den vigtiga vården om bergslagerna och om

rikets sjöfart och handel m. m., för hvilket allt efter hand skapats

särskilda embetsförvaltningar. Dertill komme också särskilda, än mera

fristående samlingar, såsom t. ex. det vigtigaste af de forna reduktionsmyndigheternas

arkiv, vissa spillror af enskilda personers arkiv m. m.

Allt detta hade med kammarkollegii nuvarande verksamhet så godt som

intet att skaffa. Hvarför skulle då dess vård alltjemt betunga kollegiet?

Och hvad som i våra dagar allt fort tillflutit kammararkivet — om

också för närvarande tilloppet på grund af bristande utrymme spärrats

.— nemligen do reviderade kronoräkenskaperna, det komme icke från

kammar kollegium, utan från kammarrätten och förvarades för öfrigt delvis

ej ens i kammararkivet, utan vore af kollegium deponeradt just hos

riksarkivet.

Äfven för nu pågående detalj ordnande af kammararkivet skulle utan

tvifvel en närmare förening mellan riks- och kammararkiven vara af

mycket gagn. Det vore först och främst naturligt, att den rika sakkunskap

och den mångåriga erfarenhet vid dylika arbeten, som förefunnes

i riksarkivet, derigenom skulle på ett helt annat sätt komma

detta arbete till godo än under nuvarande förhållanden, då någon sådan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

samverkan icke förefunnes. Betydelsen häraf framträdde ytterligare,

då enligt ett af tjenstförrättande kammararkivarien den 19 september

1900 aflåtet memorial (refereradt i statsverkspropositionen) »kammararkivets

egen låtaliga personal strängt tages i anspråk af andra tjensteåligganden

och ytterst sällan kan egna någon tid åt dylikt ordningsarbete»:

tillräckliga garantier syntes sålunda icke finnas för att den

kännedom om arkivet i dess helhet äfvensom den arkivaliska fackkunskap

och erfarenhet, som naturligtvis i högre mått borde förefinnas

hos arkivets egen personal än hos de mera tillfälliga deltagarne i ordningsarbetet,

kunde i önskvärd grad komma detta arbete till del. Huru

vigtigt det emellertid vore, att ett ordningsarbete af dylik art från

början icke anlades efter mindre rigiiga principer, derom förvarade

kammararkivet redan nu eif varnande exempel i den s. k. Sandbergska

samlingen — af staten bekostad med minst 10,000 rdr — om hvilken

en erfaren historiker och arkivman måst uttala, att den metod, efter

hvilken den voro upplagd, tillämpad på originalhandlingar, stodo i

opposition till hvarje rationel plan för ett offentligt arkivs ordnande.

(Historisk Tidskrift 1897, sid. 161.)

_ För enhetlighet i ledningen af ordningsarbetet i kammararkivet

och i riksarkivet talade ännu en omständighet af mycken vigt. Kammararkivet

hade nemligen ingalunda i alla tider varit ett slutet helt,

utan derifrån hade vid olika tillfällen blifvit till riksarkivet — äfvensom

vissa andra arkiv — öfverflyttade än särskilda grupper af arkivalier,

än mera osammanhängande massor af oordnade handlingar, hvilka

vid olika tillfällen af kammararkivarier förklarats såsom »umbärliga»,

»odugliga» och dylikt, men sedermera i riksarkivet blifvit föremål för

ordningsarbete. Af i kammararkivet nu förvarade arkivalier — både

sådant, som förut varit temligen bekant, och sådant, som vid nu verkstäld

granskning af dess mera oordnade handlingar provisoriskt uppdelats—

tillhörde icke så litet just samma serier som de förut till riksarkivet

öfverlemnade eller dermed närbeslägtade, och borde sålunda,

efter alla förnuftiga arkivprinciper, ovilkorligen med dessa sammanföras.

För att detta skulle låta sig göra, fordrades emellertid en ganska

ingående detaljkännedom af olika arkivserier äfvensom möjlighet att

vid behof kunna från det ena arkivet till det andra obehindradt flytta

än hela band och bundtar, än lösa blad och aktstycken för att jemförande

studera dem och förpassa hvarje handling just till dess rätta

plats — något, som naturligtvis icke vore möjligt utan gemensam,

enhetlig ledning af det hela.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Utan en sådan gemensamhet kunde det icke undvikas, att man på

båda hållen onödigtvis kastade bort tid, möda och kostnader på ett

ordningsarbete, som, när det i alla fall en gång oundvikliga sammanförandet

af det samhöriga komme att ega rum, skulle få göras om igen.

För att undvika slöseri med arbetstid och arbetskraft i statens tjenst,

borde alltså en enhetlig ledning af nu ifrågavarande ordningsarbeten

fortast möjligt organiseras; och då det väl icke läte sig göra att åt

kammarkollegium öfverlåta vården älven al riksarkivet, återstode blott

att låta riksarkivet öfvertaga kammararkivet.

Vid frågan om ett ändamålsenligt ordnande af arkivväsendet i

riket syntes man emellertid icke böra stanna blott vid kammararkivet,

utan taga tillbörlig hänsyn äfven till andra centrala arkiv. Redan de

till reglering af kongl. biblioteket och riksarkivet förordnade komitérade

både i sitt utlåtande af den 30 augusti 1876 framhållit, att de ansåge

väsentliga fördelar skola vinnas, om riksarkivet i egenskap af centralt,

embetsverk stäldes i någon förbindelse med öfriga inom landet befintliga

offentliga arkiv, samt att en förening af de centrala arkiven och en

organisation af provinsarkiven under riksarkivet vore önsklig. I sin

årsberättelse för 1881 hade dåvarande riksarkivarien uttalat sig för,

att för emottagande af de jemte riksarkivet befintliga centrala arkivens

handlingar skulle anordnas ett under riksarkivets tillsyn stäldt reservarkiv.

Vid 1887 års januari-riksdag hade framlidno landshöfding Axel

Bergström i Första Kammaren väckt en motion med förslag om att

Riksdagen i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t skulle anhålla om åtgärders

vidtagande i syfte ''»att högsta vården om rikets alla offentliga arkiv måtte

uppdragas åt riksarkivet eller ecklestikdepartementet såsom central öfverstyrelse».

I motiveringen till denna motion hade bland annat yttrats

följande: »Då det är en beklaglig sanning, att våra många offentliga

urkundssamlingar eller arkiv i do flesta fall ej handhafvas som sig bör

— till oersättlig förlust för kännedomen om utvecklingen af våra förhållanden

på alla områden under sista århundradena — torde en slik

missrigtning böra motarbetas i tid, d. v. s. innan det blir för sent.

Säkraste sättet att åstadkomma en bättre sakernas ordning vore tvifvelsutan,

att alla dessa arkiv stäldes under en centralstyrelse, vare sig

riksarkivet eller ecklesiastikdepartementet, på det att handlingarna kunde

på likformigt sätt ordnas, vårdas och tillhandahållas. Denna arkivstyrelse

borde ega att föreskrifva de allmänna grunderna för ordnandet

samt insamla noggranna förteckningar öfver hvarje arkivs innehåll;

vidare att genom utsända inspektörer dels jemföra de upprättade förteckningarna

med sjelfva handlingarna och dels — hvilket vore det

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

mest angelägna — öfvervaka, att den påbjudna vården ej urartade

eller återginge till vanvård; samt slutligen att tillse, att Sveriges folk

finge fullt tillgodonjuta sin i tryckfrihetsförordningen förbehållna rätt

att ega tillträde till offentliga handlingar. Alldenstund många enskilda

fall kunna påpekas dels af oordentligt ordnande, dels af oförsvarlig

vanvård och förstöring samt dels af olagligt hinder mot medborgarnes

forskningsrätt, skall säkerligen en hvar nödgas medgifva behöfligheten

af hvad nu ifrågasattes.»

På grund af Riksdagens upplösning hade motionen ej hunnit blifva

slutbehandlad, men sedan vid 1888 års riksdag frågan återupptagits

genom motioner af grefve Gustaf Sparre i Första Kammaren och friherre

Carl Carlson Bonde i Andra Kammaren, hade Riksdagen den 14

maj 1888 aflåtit en skrifvelse (n:o 84) med anhållan, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas för

att vinna ett bättre handhafvande af på spridda håll förvarade offentliga

arkiv. Vid denna frågas vidare behandling hade åtskilnad gjorts mellan

de provinsiella arkiven och de i hufvudstaden befintliga. Hvad de förra

beträffade, hade ifrågavarande skrifvelse efter hand ledt till den landsarkivorganisation,

hvilken för närvarande just hölle på att utveckla sig;

de senare återstode deremot ännu att omhändertaga. I utlåtande af

den 24 december 1888, föranledt af nämnda riksdagsskrifvelse, hade

riksarkivarien framhållit, hurusom äfven andra arkiv än kammararkivet

lede af väsentliga brister — lian hade särskildt omnämnt Svea hofrätts

och statskontorets äfvensom riksgäldskontorets samt bergs- och kommerskollegiernas

arkiv. Hvad särskildt de sistnämnda anginge, måste deras

nuvarande förvaringslokaler betraktas såsom i hög grad provisoriska:

arkiven vore nemligen dels fördelade i en mängd olika rum i kommerskollegiets

embctslokal — hvilken vore belägen i staden inom broarne,

under sig hade diverse affärslokaler och således måste betraktas såsom

i hög grad eldfarlig — äfvensom på husets vind, der arkivkontoren

vexlade med boningsrum, dels äfven med vigtiga delar nödtorfteligen

inrymdt i ett f. d. kolerasjukhus på Östermalm. Äfven andra

centrala arkiv, t. ex. medicinalstyrelsens, förmältes lida af liknande

svårigheter.

Riksarkivarien hade i nyssnämnda utlåtande jemväl framhållit, huru

det i allmänhet vore de äldre och sålunda i historiskt afseende värdefullare

handlingarna, som lede mest af missförhållandena, enär det

vanligen vore dessa, som undanflyttades till de sämre lokalerna och

åtnjöte mindre uppmärksamhet och omvårdnad. Af do utvägar, som

kunde ifrågakomma för afhjelpande af detta missförhållande, hade den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

i och för sig lämpligaste och lättast verkställbara synts honom vara

den, att de olika embetsverkens äldre handlingar sammanfördes till ett

gemensamt arkiv, hvarför han ifrågasatt upprättande för de centrala

embetsverkens äldre handlingar af ett särskildt vare sig under riksarkivets

tillsyn stäldt eller på annat sätt ordnadt reservarkiv. För att

ett sådant arkiv måtte ställas i allra närmaste samband med riksarkivet

— derest icke detta skulle kunna tillräckligt utvidgas för att mottaga

nu ifrågavarande samlingar — talade bland annat äfven det förhållande,

att, sedan berörda skrifvelse alläts, likasom delvis äfven dessförinnan,

från flertalet af de nämnda arkiven mycket betydande samlingar blifvit

dels till riksarkivet öfverlemnade och med dess samlingar införlifvade,

dels derstädes deponerade; redan samhörighetsprincipen fordrade alltså,

att de äldre arkivalierna från dessa embetsverk icke förblefvo splittrade

på olika ställen. Deremot kunde ju en lämplig tidsgräns fastställas, så

att, de yngsta, för löpande göromål dagligen behöfliga handlingarna i

mån af behof komme att stanna i verkens vård. För öfrigt har i

motionen i fråga om centralisationstankens betydelse ur olika synpunkter

hänvisats till den framställning deraf, som förelåge i en uppsats

om »Våra centrala embetsverks arkiv» uti Historisk Tidskrift 1898.

Särskildt framhålles i motionen, hurusom i densamma med allt skäl påpekades,

att ett gynsamt tillfälle till denna tankes förverkligande syntes

erbjuda sig, när snart en gång Riksdag och riksgäldskontor skulle flytta

från Riddarholmen. Äfven häri läge ett beaktansvärdt skäl att just nu

upptaga frågan till närmare utredning.

Ett sammanförande äfven i vårt land af embetsarkiven till en

institution sådan som riksarkivet, der de kunde vinna nödig, sakkunnig

vård, skulle, enligt hvad i motionen slutligen anförts, stå i fullständigaste

harmoni med liknande åtgärder, som redan verkstälts flerstädes i utlandet,

och i jemförelse med hvilka vårt arkivväsen, derest vi ej följde

de gima föredömena, komme att te sig i mindre fördelaktig dager.

I Danmark hade man sålunda redan 1861 vidtagit åtskilliga åtgärder

för centralisering af de centrala verkens arkiv och hade sedermera,

särskildt efter en kongl. resolution af den 22 december 1882, gått vidare,

så att i riksarkivet i Köpenhamn vore förenade icke blott de olika kansliernas

forna arkiv, utan äfven t. ex. räntekammarkivet, generaltullkammararkivet,

kommerskollegiets arkiv, finansarkiven och gencralpostdirektionens

arkiv, allt till år 1848, vidare krigs-och marinministeriernas

arkiv till och delvis utöfver samma tid m. m. I Finska statsarkivet

bestode lör tiden till 1809 kanske den öfvervägande delen af handlingarna

just af sådana, som i vårt land ännu tillhörde einbetsverksarkiv.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Preussens arkivväsen företedde en organisation så till vida liknande den

danska, att t. ex. de centrala myndigheternas äldre arkiv — de finansiella

verkens ingalunda undantagna — vore förenade i Geheime-Statsarkivet

i Berlin, under det deremot de provinsiella myndigheternas vore

fördelade på olika provinsarkiv. I Holland och Belgien vore i arkivorganisationerna

fasta gränser gifna, så att alla arkivalier af tidigare

datum vore vare sig koncentrerade i de uti Haag och Briissel befintliga

riksarkiven eller fördelade på olika provinsarkiv, hvaremot handlingar

af senare datum vore qvar hos de respektive myndigheterna.

Detta gränsår vore i Holland 1815, i Belgien 1794; i det senare landet

vore dock äfven åtskilliga handlingar allt intill 1830 införlifvade med

riksarkivet, och man vore just för närvarande sysselsatt med organisationen

af en ny afdelning i arkivet, afsedd att mottaga handlingar från

en senare tid. Finansiella arkivalier, som hos oss ännu läge i vanvård,

räknades der bland centralarkivets dyrbaraste skatter, och af arkivets

utförliga publikationer hade derför betydande delar kunnat egnas åt

just sådana, för den inre historien så vigtiga samlingar. Äfven i Frankrike,

hvars arkivväsen i flera hänseenden vore mönstergilt, särskildt

hvad provinsarkiven anginge, omfattade dess hufvudarkiv, nationalarkivet

i Paris, högst betydande samlingar af hvad som från tidigare

finansiella myndigheter funnes i behåll, och fastän der bredvid egna

arkiv funnits inom vissa ministerier, såsom utrikes-, krigs- och marinministeriet,

hade centralisationsprincipen just i år medfört, att det sistnämnda,

marinministeriets arkiv, blifvit med nationalarkivet införlifvadt.

Något giltigt skäl, hvarför man icke äfven i Sverige borde undersöka,

om ej dylika exempel vore värda att följa, syntes, enligt hvad i

motionen vidare anförts, knappt kunna angifvas. Att ett ändamålsenligt

ordnande af arkivväsendet komme att draga med sig vissa kostnader,

syntes ej vara något sådant skäl, helst då nu blott ifrågasattes en utredning

af saken. Hvad kostnadsfrågan anginge, borde emellertid icke

lörgätas, både att, såsom nu framträdt, vanvård af offentliga arkiv

kunde draga dryga kostnader med sig, och att deras räddning och

framtida bevarande förmodligen skulle blifva billigare, om de centraliserades,

än om de skulle hvar på sitt håll upphjelpas och förses med

drägliga lokaler och dylikt. Det blefve också i regel ett slöseri med

både tid och kraft att för utförande af ett visst arbete använda personer,

som i dylika ting icke egde fackutbildning och öfning. För öfrigt borde

väl dock icke heller förgätas, att de penningar, som vi offrade för bevarande

af våra arkivskatter, dem kunde vi förtjena in igen, men att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

om dessa skatter sjelfva genom vanvård eller osäkra förvaringsrum skulle

förfaras, en sådan förlust skulle vara oersättlig.

Sveriges inre historia vore ännu till god del oskrifven. Men det

vore af stor fosterländsk bet}Melse, att den hlefve skrifven, ty deraf

funnes mycket att lära för eu hvar. Om fädernas gerning på de utländska

valplatserna visste vi icke så litet; men det stode oss åter att

lära närmare känna fädernas gerning under de gångna tidehvarfven i

eget land, på fält och vid sjö, i skog och i smedja, i kansli och i

borgarenäring. Historien om denna gerning, detta fädernas mödosamma,

välsignelserika, sekellånga odlingsarbete borde vi dock ha skrifven, ty

den lärde hvar och en af oss, i vida kretsar och breda lager, sambandet

mellan vår egen dagliga, fredliga tid och fädernas, och skulle

så med tusen trådar knyta samman de kommande slägtena med de

gångna.

Den historien kunde icke skrifvas utan fri, god och säker tillgång

till de skatter, som ännu läge spridda här och hvar i våra centrala

embetsverks s. k. arkiv. Derför borde deras arkivfråga lösas, men lösas

så, att verklig garanti vunnes för bästa möjliga ordning i och bästa

möjliga vård af de rika skatterna. Sådan ordning och vård kunde

do icke få annat än genom arkivaliskt skolade vårdare och under

arkivaliskt fackutbildad öfverstyrelse. Detta mål borde derför skarpt

hållas i sigte vid hvarje åtgärd, som rörde de ifrågavarande arkivens

ställning. Då nu tvenne sådana åtgärder för närvarande vore å bane,

hvilkas utförande på det ena eller det andra sättet måste blifva af

betydelse för det »bättre handhafvande af på spridda håll förvarade,

offentliga arkiv», som Riksdagen i sin skrifvelse af den 14 maj 1888

begärt, hade ansetts, att en samtidig erinran om denna skrifvelse och

om de i fackkretsar allmänt omfattade principerna för en rigtig arkivvård

icke borde saknas. Särskildt syntes det önskligt, att — likasom

i Danmark provinsarkivens upprättande föregåtts af en med statsanslag

bekostad och af arkivmän utförd inspektion af landets alla vigtigare

arkiv — snarast möjligt en inspektion af sakkunnige måtte verkställas

angående våra centrala embetsverks arkivs omfattning och nuvarande

förvaringssätt.

Med anledning häraf och på grund af hvad sålunda anförts, hade

förslaget under första punkten i motionen framstälts.

Derest denna hemställan vunne bifall, vore det, enligt hvad till

sist i motionen yttrats, tydligt, att sådant måste inverka på fortsättande

af ordningsarbetet inom kammararkivet. Af hvad ofvan anförts om

huru vissa serier af samhöriga handlingar för närvarande vore delade

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

mellan riksarkivet och kammararkivet, framginge emellertid, att redan

nu ett ändamålsenligt ordnande af dessa icke kunde ega rum utan att

en gemensam plan uppgjordes och att äfven under arbetets gång nödig

samverkan egde rum — hvarvid det syntes naturligast, att arbetet

verketäldes under inseende af den myndighet, hos hvilken de största

arkivaliska förutsättningarna vore att finna.

Med anledning häraf hade förslaget i andra punkten blifvit framstäldt.

I öfverenstämmolse med Riksdagens år 1888 uttalade uppfattning

anser Riksdagen ett bättre handhafvande af de på spridda håll förvarade

offentliga arkiven vara synnerligen behöflig!. Genom beslut om upprättandet

af landsarkiv och genom den stadga angående vissa offentliga

arkiv, som af Eders Kongl. Ma:jt utfärdats den 31 december 1900, hafva

visserligen förbättringar i åtskilliga hänseenden ernåtts eller synas komma

att vinnas. Genom dessa åtgärder blifva dock icke de i motionen påvisade

olägenheterna i afseende å de i hufvudstaden befintliga centrala

einbetsverkens arkiv afhulpna, synnerligast som nyssberörda stadga

uttryckligen undantager dessa arkiv från stadgans tillämpning. Enligt

hvad Riksdagen inhemtat, anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 31 december

1900 riksarkivarien att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag

till anordnande af en ur arkivalisk synpunkt sakkunnig inspektion af do

offentliga arkiv, i afsoeeude å hvilka en sådau inspektion kunde anses

vara af behofvet påkallad. Genom en dylik inspektion, som icke innebär

någon systemförändring i afseende på de centrala embetsverkens arkivs

förvaring och förvaltning, torde visserligen åtskilliga förbättringar i de

nuvarande förhållandena kunna åvägabringas. Det synes dock, på grund

af flera, delvis i ofvanberörda motion framhållna orsaker, som om eu

verksam anordning till det bättre alltid måste blifva svår att genomföra,

så länge det nuvarande systemet bibehålies, enligt hvilket embetsverken

sjelfva hos sig förvara sina arkiv af äldre handlingar och hafva vården

om desamma. En förändring i detta hänseende torde derför böra tagas

under öfvervägande. Men innan frågan om en dylik mera genomgripande

systemförändring kan upptagas till pröfning, torde en sådan

sakkunnig undersökning af do befintliga embetsverks-arkiven i hufvudstaden,

som i motionen föreslagits, vara erforderlig; och önskligt är, att

den så snart som möjligt företages. Derigenom skulle, bland annat,

frågan om möjligheten och lämpligheten af att ställa större eller mindre

delar af dessa arkiv under riksarkivariens högsta vård och inseende

eller måhända att till och med sammanföra dom i gemensam arkivlokal

vinna erforderlig belysning. Under alla förhållanden böra dock de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

yngre delarno af nämnda arkiv, hvilka kunna antagas vara för embetsverkens

arbete i afsevärd mån behöfliga, bibehållas vid embetsverken.

Hvad särskildt den föreliggande frågan om kammararkivet angår,

anser Riksdagen, att nyssnämnda ifrågasatta förberedande åtgärder icke

böra få inverka hämmande på det inom detta arkiv började ordningsarbetet,

utan synes detta arbete böra fortsättas, och har Riksdagen

derför ansett sig böra medgifva, att ett extra anslag för sådant ändamål

beviljas. I betraktande af att för hvart och ett af de senaste fyra åren

dertill anvisats ett belopp af 5,000 kronor samt att kammararkivarien

icke för den närmaste framtiden ifrågasatt högre årligt anslag, har Riksdagen

ansett anslagsbeloppet kunna för den af Eders Kongl. Maj:t nu

afsedda fyraårsperiod bestämmas till 5,000 kronor om året eller tillhopa

till 20,000 kronor. Med anledning af det i motionen framstälda förslag,

att vid anslagets beviljande skulle fästas det vilkor, att arbetet målte

verkställas efter sådan plan, att nödig enhetlighet mellan riksarkivets

och kammararkivets samlingar vunnes, vill Riksdagen visserligen framhålla

önskvärdheten af att det måtte tillses, om ej en närmare samverkan

må kunna åstadkommas mellan kammararkivet och riksarkivet vid ordnandet

af likartade samlingar, så att en gemensam plan dervid må följas,

men då vissa svårigheter i sådant afseende kunna tänkas uppstå, hvilkas

betydelse Riksdagen ej tilltror sig att bedöma, har Riksdagen hållit

före, att sagda önskemåls uppnående icke bör uppställas såsom vilkor

för anslagets utgående, helst i sådant fall måhända ordningsarbetets

oafbrutna fortgång inom kammararkivet skulle kunna äfventyras.

Något särskildt anslag för verkställande af ofvanberörda undersökning

angående de centrala embetsverkens arkiv synes icke vara

erforderligt, enär Eders Kongl. Maj:t icke torde sakna tillfälle att af

tillgängliga medel bestrida derför uppkommande kostnader.

Riksdagen får alltså för Eders Kongl. Maj:t anmäla, att, på grund

af hvad sålunda anförts, Riksdagen, med anledning af Eders Kongl.

Maj:ts förevarande framställning och ofvanberörda motion, till ordnande

och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet beviljat ett anslag

af 20,000 kronor, att utgå under fyra år, och deraf för år 1902 å extra

stat under sjunde hufvudtitolu anvisat 5,000 kronor att ställas till karamarkollegii

disposition mot den redovisning och kontroll, som Eders Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

Derjemte får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t. anhålla, att Eders

Kongl. Maj: t täcktes låta genom sakkunniga personer snarast möjligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102. 25

föranstalta en undersökning af de i hufvudstaden befintliga centrala

embetsverkens arkiv i syfte att få en utredning såväl rörande beskaffenheten,

omfånget och förvaringssättet af deras arkivalier som ock angående

möjligheten och lämpligheten af att förena de äldre delarne

af nämnda arkiv med riksarkivet under gemensam styrelse, och att, i

faU en dylik förening skulle befinnas möjlig och önskvärd, Eders Kongl.

Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som vore egnade att förbereda och

främja densamma.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

9:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ersättning

för af statskontoret gjorda förskott på extra stat för år 1902 bevilja

34,465 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statkontoret förskottsvis

bestridda utgifter, som tillhörde sjunde hufvudtiteln och borde till

ersättande hos Riksdagen anmälas, vore, enligt från statskontoret

lemnad uppgift:

till ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit

af statsverket inlöst..................................................... kronor 14,767: 96

„ ersättning för förskott till inlösen af skattefrälse
räntor.

............................................................................... „ 6,796:7 5

„ kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17

juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af

vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk

m. in., 12,300 kronor, samt., enligt kongl. brefvet

den 22 januari 1897, angående ordningen och

sättet för gäldande af vissa utgifter, som föranleddes

af stadgandena i §§ 319 och 321 i sjölagen,

utanordnade medel, 600 kronor, eller tillsammans

.......................................................................... „ 12,900: —

eller tillhopa kronor 34,464: 71,

hvilken summa för undvikande af öretal i riksstaten afrundats till

34,465 kronor.

Riksdagen har, till ersättning för ofvanberörda af statskontoret

gjorda förskott, å extra stat för år 1902 beviljat 34,465 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Kommerskollegium.

10:o) Eders Kongl. Maj:t har i punkten 9 under denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att till anordnande af arbetsstatistiska undersökningar,

af förut beviljadt anslag å 20,000 kronor, å extra stat för

år 1902 anvisa återstående beloppet 10,000 kronor.

Då för fortsättningen af ifrågavarande undersökningar under år

1902 återstoden af det beviljade anslaget lärer vara erforderlig, har

Riksdagen, till anordnande af arbetsstatistika undersökningar af förut

beviljadt anslag å 20,000 kronor, å extra stat för ar 1902 anvisat

återstoden, 10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

ll:o) Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

och i öfverensstämmelse med hvad under en längre följd af

år egt rum, har Riksdagen på extra stat för år 1902 beviljat dels

såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås — med vilkor

att från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor, och de/s, såsom

bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor,

under vilkor att enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda

läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

12:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd

åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm

handelsskola, Frans Scliartaus praktiska handelsinstitut, på extra stat

för år 1902 bevilja 28,000 kronor.

Betydelsen af att en god handelsundervisning må kunna beredas

så många som möjligt af de unga män och qvinnor, som vilja egna

sig åt handeln, anser Riksdagen vara synnerligen stor. Visserligen är

det endast tre år, sedan nu ifrågavarande extra anslag höjdes med

5,000 kronor, men då utvecklingen gått derhän, att detsamma numera

blifvit otillräckligt, torde en ny höjning böra vidtagas. Af det i

sådant afseende föreslagna ökningsbeloppet, 8,000 kronor, äro 4,500

kronor betingade af ersättningar för afgiftsnedsättningar och frielev
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

platser, hvilka, enligt de för anslagets utgående gällande bestämmelser,

skola i första rummet från anslaget utgå. Återstoden, 3,500 kronor,

afser täckande af beräknad brist vid institutet i Stockhom, hvilken

brist anses skola uppkomma af den anledning, att nämnda institut

anordnat parallelafdelningar, till följd hvaraf kostnaderna betydligt

ökats utan att åtminstone ännu den inträdda ökningen i elevernas

antal och alltså jemväl i elevafgifter anses tillräcklig att uppväga

kostnadsökningen. Då det, enligt Riksdagens mening, skulle vara

mindre lyckligt, i fall institutets styrelse af sådan anledning skulle

blifva nödsakad att höja elevafgifterna eller indraga parallelkurserna,

anser Riksdagen, att, på sätt de för anslagets användande gifna bestämmelserna

äfven afse, bristen bör täckas af statsmedel och anslaget

alltså ökas jemväl med det härtill erforderliga beloppet.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen för år 1902

på extra stat anvisat ett anslag af 28,000 kronor, att af Eders Kongl.

Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut

beträffar, att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus

praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst samma

belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma.

13:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å

extra stat för år 1902 bevilja dels till befrämjande af afsättning i

främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar

15,000 kronor, dels och till handelssup endier 20,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,

har alltså för år 1902 på extra stat anvisat:

dels ett anslag af 15,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas

till befrämjade af afsättning i främmande länder af alster af

svensk industri och svenska näringar; och

dels ett anslag af 20,000 kronor till handeisstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

14:o) I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag och i likhet

med hvad under en följd af år egt rum har Riksdagen, under vilkor,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för

bergsarbetare komma att jemväl under år 1902 fortsätta sin verksamhet

i enahanda omfång och utsträckning som hittills, hvarom Eders

Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig person sig

förvissa, å extra stat för samma år anvisat ett belopp af 14,000 kronor

att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Anställande af en extra grufingeniör i norra bergmästaredistriktet.

15:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande

under dr 1902 inom norra bergmästaredistriktet af en extra

grufingeniör på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 2,000

kronor.

I likhet med departementschefen anser Riksdagen den lemnade

utredningen gifva vid handen, att en tillfällig förstärkning af arbetskrafterna

inom det norra bergmästaredistriktet blifver under år 1902

erforderlig. Riksdagen har emellertid icke ansett det vara behöfligt

eller ens lämpligt, att den extra grufingeniör, hvars tillsättande Eders

Kongl. Maj:t nu föreslagit, erhåller annan tjenstgöringsskyldighet och

befogenhet än den för närvarande inom detta distrikt anstälde grufingeniören,

utan synas desse ingeniörer hora vara i berörda hänseenden

likstälda. Något hinder mot en sådan anordnings genomförande synes

icke förefinnas, enär, på sätt kommerskollegium upplyst, den nuvarande

grufingeniören är underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

eller jemkning i åligganden, som må kunna finnas erforderlig. Vid

sådant förhållande bortfaller jemväl anledningen att åt den extra

ingeniören bereda högre aflöning af statsmedel än åt den nuvarande,

eller 1,500 kronor.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, har Riksdagen, för anställande

under år 1902 af en extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet,

på extra stat för samma år anvisat ett anslag af

1,500 kronor.

Anordnande af fabriksinspektion.

16:o) Uti punkten 16 under denna hufvudtitel har Eders Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på

extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 81,000 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Då Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1900 uttalat, att den

princip, att ifrågavarande inspektioner skulle förrättas af inspektörerne

sjelfve och icke af några dem underlydande tjensteman, borde åtminstone

tills vidare fortfarande upprätthållas, och då sådana nya förhållanden

sedan dess icke synas hafva tillkommit, som kunna föranleda

Riksdagen att genom ett bifall till Eders Kongl. Maj:ts hemställan, att

till hvarje inspektörs biträde anställa en assistent med viss inskränkt

befogenhet, nu frångå sitt ofvannämnda uttalande, har Riksdagen ansett

sig ej kunna biträda Eders Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag till afhjelpande

af den brist i yrkesinspektionens nuvarande arbetskrafter,

som torde förefinnas. I allt fall föreställer sig Riksdagen, att vissa af

de uppdrag, hvilka, enligt hvad statsrådsprotokollet angifver, skulle

öfverlåtas åt assistenterna, såsom t. ex. efterbesigtningar eller tillsynen

öfver efterlefnaden af lagen angående minderåriges och qvinnors arbete,

äro af alltför magtpåliggande och grannlaga natur för att böra anförtros

åt annan än inspektören sjelf.

Under erinran, att Riksdagen så nyligen som i fjol beviljade anslag

till tre nya inspektörsbefattningar, vill Riksdagen framhålla, att,

då den nya lag angående minderåriges och qvinnors arbete, hvilken

utfärdades den 17 oktober 1900, icke tillämpats förr än från och med

ingången af innevarande år, synes, beträffande det af nämnda lag till

äfventyra förorsakade behofvet af en än ytterligare ökning i yrkesinspektionens

arbetskrafter, någon erfarenhet icke kunna hafva vunnits.

Den af kommerskollegium nu framlagda redogörelsen för verkstälda

inspektioner under senare år synes emellertid utvisa, att det är önskvärdt,

att lättnad i. arbetet må i någon mån beredas yrkesinspektörerna,

pa det att flera inspektioner än nu må kunna årligen verkställas.

Riksdagen har ansett detta lämpligast kunna ske derigenom, att inspektörerna

beredas tillfälle att åt tekniskt bildade kontorsbiträden, mer än

nu, öfverlåta utförandet, på inspektörens ansvar, af skrif- och ritarbeten

samt öfriga kontors- och expeditionsgöromål. Härigenom skulle alltså

till en del kunna lemnas ersättning för de af Eders Kongl. Maj:t

ifrågasatte assistenternas arbete samt inspektörens egen tid något mer

än förut kunna användas till inspektionsresor. Riksdagen har derför

funnit sig böra biträda förslaget om ökande af anslaget till skrifbiträde

m. m. med 2,400 kronor, hvilket synts Riksdagen innebära en åtgärd

för denna verksamhets utveckling i rätt rigtning.

I afseende på de anslag, hvilkas förnyande med oförändrade belopp

Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit, har Riksdagen icke haft något

att erinra.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts nu

ifrågavarande framställning, att Riksdagen, för anordnande af fabriksinspektion,

på extra stat för år 1902 anvisat dels till aflöning åt åtta

yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000 kronor till en hvar, för år

räknadt, dels till arfvode åt en assistent i kommerskollegium 3,000

kronor, dels till bestridande af kostnaden för skrit biträden och likartade

utgifter 12,000 kronor, och dels till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller

tillhopa 57,000 kronor.

Ersättning till sjömanshusen.

17:o) Till ersättning åt sjömanshusen har Eders Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af

30,000 kronor.

Då ifrågavarande anslag torde jemväl för år 1902 blifva erforderligt,

har Riksdagen å extra stat för år 1902 under benämning »ersättning

till sjömanshusen» anvisat ett anslag af 30,000 kronor för beredande

åt sjömanshusen af skälig ersättning för dem åliggande bestyr

med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt med utarbetande

af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock under vilkor, att aflöning till

tjensteman vid sjömanshus, som erhåller sådan ersättning, icke må

utan kommerskollegii medgifvande höjas.

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg.

18:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afbidan

på omreglering af konsulatafgifterna, för att till svenska fartygsrederier

måtte kunna, enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde

finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under år 1902

kunde komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga

fartyg, på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag å 175,000

kronor.

Riksdagen har, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna, på

extra stat för år 1902 anvisat ett förslagsanslag å 175,000 kronor,

för att till svenska fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas

fyra femtedelar af hvad under samma år kan komma att utgifvas

såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

31

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

19:o) Eders Kongl. har föreslagit Riksdagen att för tillfällig

förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten på extra stat för år

1902 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.

Under flera år har, på sätt af redogörelsen under punkten 2:o)

här ofvan inhemtas, kammarrätten varit biträdd dels af två för helt

år samt med samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som

kammarrättsråd adjungerade ledamöter, dels ock af två endast under

sessionerna adjungerade ledamöter, hvadan alltså antalet dömande ledamöter

uppgått under seésionerna till 10. Eders Kongl. Maj:ts förslag

att till ordinarie stat öfverföra förstnämnda två adjungerade ledamöter

har Riksdagen, enligt hvad här ofvan anmälts, bifallit. Enligt hvad

statsrådsprotokollet upplyser, har emellertid Eders Kongl. Maj:t i likhet

med kammarrätten ansett behöfligt att, i ändamål att den alltför stora

balansen af hos kammarrätten hvilande mål måtte kunna snarast möjligt

afarbetas, nämnda embetsverk för år 1902 erhölle under sessionerna

tillfällig förstärkning af fyra adjungerade ledamöter, hvarigenom alltså

antalet dömande ledamöter, presidenten oräknad, skulle ökas till 12.

Kostnaden härför har i sin helhet beräknats till 12,000 kronor för år

1902,. af hvilket belopp hälften uppgifvits kunna bestridas af tillgängliga

medel. . Den återstående hälften af samma kostnad har nu af

Eders Kongl. Maj:t äskats å extra stat.

Riksdagen har af den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelse

för kammarrättens arbetsresultat under senare år icke kunnat finna

den nu föreslagna ökningen i antalet dömande ledamöter vara af behofvet

med nödvändighet påkallad. Kammarrätten har i sådant afseende

yttrat, att det borde kunna antagas, att den för åren 1898_

1901 anordnade provisoriska förstärkningen af kammarrättens arbetskrafter,

fullföljd under ytterligare ett antal år, skulle föra till normala

förhållanden äfveu beträffande fattigvårdsmålen. Detta yttrande har

kammarrätten grundat derpå, att antalet vid årsskiftena balanserade

besvärsmål visat följande, stadigt sjunkande siffror, nemligen:

vid slutet af år 1897 1,706, deraf 1,238 fattigvårdsmål,

1898 1,302, „ 1,050 „

1899 1,289, „ 986

11

11

ii ii

11

ii

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Riksdagens Skrifvelse _ N:o 102.

samt kunde beräknas vid slutet af år 1900 utgöra omkring 1,050,

hvaraf omkring 900 fattigvårdsmål. Kammarrätten har vidare anfört,

att, för så vidt icke antalet inkommande mål i väsentligare grad komme

att ökas, balansen syntes under loppet af år 1901 kunna ytterligare

nedbringas så, att, hvad anginge andra besvärsmål än fattigvårdsmål,

normala förhållanden uppnåddes, och att balansen å fattigvårdsmål nedginge

till 800 eller något derunder.

Då sålunda genom det arbete, som utföres af det nuvarande antalet

ledamöter i kammarrätten, balansen visat en stadigt fortgående,

ganska snabb minskning samt, i fall icke oförutsedda omständigheter

inträffa, det icke torde dröja länge, förrän fullt tillfredsställande förhållanden

blifvit uppnådda, har Eders Kongl. Maj-.ts ifrågavarande

framställning om tillfällig ytterligare ökning af detta embetsverk^

arbetskrafter, utöfver det antal, hvartill disponibla medel lemna tillgång,

icke af Riksdagen bifallits.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.

20:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning

af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1902 bevilja

ett anslag af 217,600 kronor.

Riksdagen har, till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket,

på extra stat för år 1902 beviljat ett extra anslag af 217,600 kronor.

Underhåll och reparationer af publika byggnader.

21:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till underhåll

och reparationer af publika byggnader på extra stat för år 1902

bevilja ett anslag af 50,000 kronor.

Riksdagen, som anser önskvärd!, att, derest extra anslag för nu

ifrågavarande ändamål framdeles varder af Eders Kongl. Maj:t äskadt,

Riksdagen dervid må erhålla uppgift å de arbeten, som äro afsedda

att med det äskade anslaget utföras, har med bifall till hvad Eders

Kong!. Maj:t föreslagit, till underhåll och reparationer af publika byggnader,

på extra stat för år 1902 beviljat ett anslag af 50,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o ''102. 33

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.

22:o) Eders Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till brandförsäkring

af operabyggnaden i Stockholm på extra stat för år 1902 anvisa

ett anslag af 18,314 kronor.

Riksdagen har, till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie

för brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm, beviljat

ett extra anslag för år 1902 af 18,314 kronor.

Åtgärder för att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång.

23:o) I punkten 23 under denna hufvudtitel har Eders Kongl.

Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att, för vidtagande

af sådana åtgärder, som kunde finnas vara egnade att främja lösningen

af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets

torfmossar befintliga bränsletillgång, på extra stat för år 1902 till Eders

Kong]. Maj:ts förfogande, att i mån af behof användas, anvisa 100,000

kronor.

Då — i öfverensstämmelse med hvad af Riksdagen i dess skrifvelse

till Eders Kong]. Maj:t angående utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitel i en torfindustrien berörande fråga blifvit anfördt — Riksdagen

anser det vara synnerligen önskvärd!, att lösningen af den vigtiga

frågan om tillgodogörandet af de bränsletillgångar, vårt land eger i sina

torfmossar, må med all kraft befordras, har Riksdagen funnit sig böra

bifalla nu föreliggande förslag, att, för bestridande af de med åtgärder

i dylikt syfte förenade utgifter, ett anslag ställes till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande. Med hänsyn dertill, att sagda anslag är afsedt att

endast i mån af behof användas, samt då, enligt Riksdagens mening,

hvad som till äfventyrs af anslaget icke före 1902 års slut till ändamålet

åtgått, bör åt statsverket besparas och icke, utan Riksdagens

hörande, under följande år användas, har Riksdagen icke emot det

föreslagna beloppet funnit anledning till erinran.

Riksdagen har alltså till Eders Kongl. Maj:ts förfogande, för vidtagande

af sådana åtgärder, som kunna finnas vara egnade att främja

lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i

landets torfmossar befintliga bränsletillgång, på extra stat för år 1902,

att i mån af behof användas, anvisat ett belopp af 100,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10. Sand. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Dyrtidstillägg.

24:o) Eders Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande,

i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 7 sistlidne januari

angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjensteman

och betjente i finansdepartementets afdelning af Eders Kongl.

Maj:ts kansli samt till finansdepartementet hörande embetsverk och

kårer, å extra stat för år 1902 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp

af 398,135 kronor.

I anledning af hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har

Riksdagen, på sätt i särskild skrifvelse blifvit anmäldt, för beredande

af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjenstemän och betjente

inom finansdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli

jemte dertill hörande embetsverk, kårer och stater, under sjunde hufvudtiteln

på extra stat för år 1902 anvisat ett förslagsanslag å 200,000

kronor att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af dyrtidstillägg

skola gälla de i berörda skrifvelse närmare angifna grunder.

Tillfällig ökning i anslagen till amanuenser och extra biträden.

25:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande

för innevarande år af tillfällig ökning till de i statsrådsprotokollet

den 7 sistlidne januari angifna belopp i de i samma protokoll

upptagna, å staterna för finansdepartementets afdelning af Eders Kong].

Maj:ts kansli och underlydande verk uppförda anslag till arfvoden åt

amanuenser och extra biträden m. m., å extra stat för år 1902 anvisa

ett anslag af 13,061 kronor.

På sätt Riksdagen i särskild skrifvelse anmält, har denna Eders

Kongl. Maj:ts framställning icke af Riksdagen bifallits.

Stockholm den 29 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

36

Bil.

Ordinarie anslagen under

Finans
-

Departementschefen..............................................................................................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ...........................................................................

Kammarkollegium....................................................................................................................................

Statskontoret............................................................................................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag ................................................................................................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, förslagsanslag ................................................

Mynt- och kontrollverken ..................................................................................................................

Omkostnader för kontroll verket, förslagsanslag................................................................................

Kammarrätten. Nuvarande belopp ..............................................................................................;

Tillkommer: aflöning åt ytterligare två kammarrättsråd och en notarie äfvensom höjning i

tillsammans ..............................................................................................................

Öfverintendentsembetet. Nuvarande belopp ...................................................................................

Tillkommer: höjning i anslaget till vikariatsersättningar m. ..................................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt utgå. Nuvarande belopp ........................

Minskas med ................................................................................................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag................................................................

Kommerskollegium. Nuvarande belopp ..........................................................................................

Ökas å anslaget till juridiskt biträde m. m. med .......................................................................

Bergsstaten ............................................................................................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån...................................................................................

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande ....................................................................................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar ........................................

„ officiella statistiska trycket....................................................................................................

„ en statistisk tidskrift ............................................................................................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensionsstatistik............................................................

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

37

Litt. A

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning

på förslag.

Friheter.

Summa.

departementet.

.................................................................. 1 (>9,(300: —

anslaget till vikariatsersättningar m. in.

22,300

—

35,500

3,600

_

2,982,200

200

_

72,000: —

6,450: —

Kronor. ö.

17,000!—

64,000 —

122,100 —

107,800,—;

174,000]—

140,000 —

20,800 —

10,500 —|

191,900|—

39,100 —

2.982.000 —

2.100.000 —

78,450 —

33,000 —

28,400: —

Kronor. | ö. I Kronor. ö.

--— 17,000 —

--— 64,000 —

--I—! 122,100j—

--— 107,300]—

--_ 174,0001—

--- 140,000''—

--— 20,300 —

--— 10,500 —

191,900 —

39, lOOj —

2,982,000 —

2,100,000;—

78,450 —

33,000 —

1,500: —

17,500: —

17,300: —

1,400: —

1,000: —

38,700: — |

Transport] 6,

67,100 —

146,750]—|

6,

67,100,—

146,750]—|

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

I Befrämjande i allmänhet af slöjderna ........................................................................

I Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart .........................................................

j Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................................................................

I Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm, förslagsanslag

\ Byggnader och reparationer, reservationsanslag .....................................................

Städers friheter, förslagsanslag.....................................................................................

j Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslagsanslag .................................

| Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ........................................................

j För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, förslagsanslag, högst.....

! Restitutioner, förslagsanslag.........................................................................................

j Ålderstillägg, förslagsanslag .........................................................................................

| Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .....................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp

Minskas för jemnande af liufvudtitelns slutsumma med .....................................

| Extra utgifter, reservationsanslag .............................................................................

| Kongl. operan .................................................................................................................

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

39

Transport

61,560: —

4:-|

Summa!

Kronor. ö. |

6,146,750—;

48.500 —

11.500 —

8,700 —

30.000 —

250.000 —

21,550 —

15.000 —

450.000 —

25.000 —

75.000 —

45,466 —

18,769 —

Summa.

Kronor. I ö. I

6,146,750—!

48.500 —

11.500 —

8,700:—

30,000-

250.000 - 21,580 —

15.000 —

450.000 -

25.000 —

75.000 - 45,466 - 18,769'' —

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning

på förslag.

Friheter.

Kronor.

30 —

61,556 — —

32,000—! —

60,000|—| —

61,556;—

32,000! —

60,000

7,299,7911-| 30''-l 7,299,821 —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

Bil. Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjunde hufvudtitel.

!

Kronor.

Ö. |

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

1 Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå....

4,500;

1

Kammarkollegium:

Till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet

5,000!

!

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.......................................

34,465

Tullverket:

Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket ...............................

217,600

-

Öfverintendentsembetet:

Till underhåll och reparationer af publika byggnader .......................

50,000

Kommerskollegium:

För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar ..........................

j 10,000

—

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

1 Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af

Transpor

tj 326,361

>|-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

41

Transport

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut.

............................................................................... 28,000: —

Till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar .................... 15,000: —

Till handelsstipendier ............................................................ 20,000: —

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun............................ 14,000: —

För anställande af en extra grufingeniör inom norra

bergmästaredistriktet .................................................... 1,500: —

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion..............

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen................................................ 30,000: —

Till återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter

för svenska fartyg, förslagsanslag ............................ 175,000: —

„ brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm .... 18,314: —

För vidtagande af åtgärder för att på lämpligaste sätt

tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsle
tillgång

........................................................................... 100,000: —

Till beredande af dyrtidstillägg för år 1901 åt en del

tjensteman och betjente i finansdepartementet samt

dertill hörande embetsverk och kårer, förslagsanslag 200,000: —

Summa

Kronor, i ö.

326,365

63,000

15,500

57,000

523,314

985,179

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Höft. 6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.