Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af ålderdommnderstöd åt barnmorskor.

1901-05-29 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:109, Skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af ålderdommnderstöd åt barnmorskor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

1

iV;o 109.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 maj 1901.

— — — — Andra Kammaren den — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående beredande af ålderdommnderstöd åt

barnmorskor.

(Statsutskottets utlåtande n:o 69.)

Till Konungen.

Uti en till Riksdagen den 19 januari detta år aflåten proposition

n:o 27) kar Eders Kongl. Maj:t, under erinran, hurusom Riksdagen uti

skrifvelse den 13 maj 1898 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville taga

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 27 Höft. (N:o 109.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

under ompröfning, på hvilka sätt ålderdomsunderstöd lämpligen skulle

kunna beredas de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna, och till

Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill undersökningen kunde

gifva anledning, samt med förmälan, att öfver Riksdagens berörda skrifvelse

äfvensom en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift, deruti »svenska

barnmorskornas eentralkomité» anhållit, att''Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta förslag i enlighet med Riksdagens uti nyssnämnda skrifvelse

gjorda hemställan, utlåtanden afgifvits af medicinalstyrelsen, statskontoret

och direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, under

åberopande af innehållet i bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden

för förstnämnda dag, föreslagit Riksdagen att godkänna följande

grunder för inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd

åt barnmorskor:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

att anstalten, hvilken skulle benämnas barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt

och skulle träda i verksamhet med år 1902, skulle

afse beredande af ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor

med anställning hos kommun eller å barnbördshus, hvilka

genom långvarig och nitisk tjenstgöring gjort sig af sådant understöd

förtjenta;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skulle bestridas

genom afgifter af kommuner och barnmorskor samt genom fyllnadsbidrag

af staten;

III) i afseende å kommunernas afgifter:

att kommun skulle vara skyldig att för hvart år från och med

1901 till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje

person, som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning

vid riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen,

samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppen skulle

sluta med ören, det skulle ökas till närmast högre krontal;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109

3

IV) i afseende ä barnmorskornas afgifter:

att barnmorska, som efter ingången af år 1902 under ett kalenderår

innehaft sådan anställning i kommuns tjenst eller å barnbördshus

eller sådant uppdrag af stadskommun, att hon, enligt hvad nedan sades,

finge räkna samma år såsom tjenstår, skulle vara skyldig att för det

året erlägga en afgift af fem kronor. För afgiftens inlevererande till

anstalten skulle den kommun eller det barnbördshus, hvarest hon under

året senast varit sålunda anstäld, svara; börande dock, om anställningen

varit fäst vid två eller flere kommuner gemensamt, ansvaret för

afgiftens inlevererande ligga å den, enligt förenämnda uppgifter, folkrikaste

bland dem; och

att en gång erlagd afgift ej finge återbekommas;

V) i afseende å rätten till understöd samt understödets belopp:

att rätt till understöd från anstalten skulle under de vilkor, som

i öfrigt bestämdes, tillkomma i Sverige legitimerad barnmorska, som

under hvart och ett af de fem sista kalenderåren närmast före det år,

under hvilket ansökan om understöd inlemnades, haft sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, att, enligt hvad här nedan sades,

tjenstår fått derför räknas; dock att den omständigheten, att barnmorska

under ett eller flera af de nämnda fem kalenderåren varit af

sjukdom eller annan, af henne sjelf oberoende anledning hindrad att

verkligen utöfva yrket, icke skulle betaga henne den rätt till understöd,

hon eljest skolat ega, derest sådant förfall genom intyg af hennes

närmaste förman eller annorledes behörigen styrktes;

att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten

att utöfva sitt yrke, ej skulle ega från anstalten erhålla understöd;

att helt understöd skulle utgå med ett belopp af 200 kronor för

år och skulle tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1902 förvärfvat

minst 30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års

ålder eller ock fylt 55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet

blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, hvilken förvärfvat, minst 30 tjenstår och som derjemte

antingen uppnått 65 års ålder eller ock fylt 55 år och genom

obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt

yrke, skulle kunna erhålla afkortadt årligt understöd till följande belopp:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

om hela tjenstet.iden infallit före ingången af år 1902 ...... 150 kronor,

om hon efter ingången af år 1902 förvärfvat mindre än

3 tjenstår ............................................................... 150 »

minst 3 » 155 »

» 6 » ........................................:........................... 160 »

» 9 » 165 »

» 12 » 170 »

)> 15 » 175 »

» 18 » ...................................................................... 180 »

»21 » 185 »

»24 » 190 »

» 27 » 195 » ;

att, derest barnmorska, när hon sökte understöd, sedan minst 10

år tillbaka oafbrutet haft sådan anställning, att tjenstår på grund deraf

finge henne tillkomma, och genom intyg af hennes närmaste förman

styrktes, att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vore fullt lämplig

att sköta sin tjenst, samt vederbörande kommun eller förvaltning af

barnbördshus af denna anledning beslutade gifva henne afsked, hon

skulle, i fall hon uppnått 55 års ålder och räknade minst 30 tjenstår,

kunna efter afgång från tjensteu erhålla afkortadt årligt understöd till

följande belopp:

om hon vid afskedet fylt

55 år ..................................................... 100 kronor,

56 » ....................................................................................... 110 »

57 » ............................................................................................ 120 »

58 » .......................................................................................... 130 »

59 » ................................................................................. 140 »

60 » ......................................................................................... 150 »

61 » ........................................................................................ 160 »

62 » ........................................................................................ 170 »

63 » ...................................................................................... 180 »

64 » ...................................................................................... 190 »

dock så, att detta afkortade understöd i intet fall finge öfverstiga det,

som barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom

eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förut nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom

obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt

yrke, skulle erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor,

om hon antingen förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock genom olycksfall

under yrkesutöfningen ådragit sig sjukdomen eller vanförheten,

samt att hon i den senare händelsen skulle ega rätt till det angifna

understödet, oberoende af antalet tjenstår;

att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd

samt redan börjat uppbära sådant, sedermera icke skulle kunna erhålla

rätt till högre understöd från anstalten;

att såsom tjenstår finge räknas hvarje kalenderår, under hvilket

barnmorska i sådan egenskap varit af en eller flera kommuner eller

ock såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller sköterska å barnbördshus

aflönad med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kronor

och verkligen utöfvat yrket, samt att i don fasta årslönen finge inräknas

värdet af naturaförmåner, bostad och vedbrand, dock högst till ett

belopp af sammanlagdt 75 kronor;

att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranledde, anstaltens

direktion måtte, på ansökan af vederbörande kommun eller barnmorska

och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att för viss, i hvarje fall

bestämd tid meddela rätt till beräknande af tjenstår, äfven om barnmorskans

löneförmåner vore lägre, än i föregående punkt sades;

att stadskommun, som icke hade barnmorska anstäld mot fast

årslön, men uppdragit åt vissa inom staden boende praktiserande barnmorskor

att, mot bestämd ersättning af kommunen för hvarje förrättning,

tillhandagå fattiga med förlossningsbiträde och som vid kalenderårets

början till anstaltens direktion ingifvit förteckning pa de sålunda

anstälda barnmorskorna, skulle kunna efter årets slut hos direktionen

till tjenstårsberäkning för samma år anmäla bland de å sagda förteckning

upptagna barnmorskorna en för hvarje fullt 200-tal kronor, som

under samma år utgått såsom ersättning för fattiga barnaföderskors förlossning

och vård; dock att icke för något år tjenstårsberäkning i denna

ordning finge medgifvas åt flera barnmorskor, än att kommunens bidrag

till anstalten belöpte sig till minst 25 kronor för hvar och en af de

barnmorskor, som finge ifrågavarande förmån sig tillerkänd;

att det skulle tillkomma medicinalstyrelsen att på grund af omfattningen

och arten af den verksamhet, barnmorska under tiden före

år 1902 utöfvat i sitt yrke, med tillämpning af ofvan angifna grunder,

pröfva, om och i hvilken omfattning tjenstårsberäkning för nämnda tid

kunde henne tillkomma;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrivelse N:o 109.

att, om barnmorska, som förklarats ega att från viss tid uppbära

understöd, efter nämnda tid innehade anställning i sådan egenskap hos

kommun eller såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller sköterska

å barnbördshus eller ock eljest fortfore att utöfva sitt yrke vid

andra tillfällen, än då hennes biträde betingades af nödfall (styrkt svårighet

att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skulle förlora

sin rätt till understöd, i förra fallet för tid, motsvarande den,

hvarunder hon, fastän till understöd berättigad, innehaft anställningen,

dock alltid för minst ett år, och i senare fallet för ett hälft år;

att understödstagare, som dömdes förlustig medborgerligt förtroende,

skulle, för den tid, hon deraf vore i mistning, förlora sitt understöd;
att

den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skulle

afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om hon sedermera

å nyo anmälde sig, det skulle ankomma på anstaltens direktion

att, efter medicinalstyrelsens hörande, bestämma, om och i hvilken mån

hon åter skulle inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosatte sig å utrikes ort, icke utan

Eders Kongl. Maj:ts tillstånd skulle ega åtnjuta understödet för den

tid, hon vore utrikes, samt att, om understödstagare blefve främmande

magts undersåte eller utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd trädde i främmande

stats tjenst, hennes rätt till understöd skulle upphöra;

att understöd skulle beräknas för fulla kalendermånader och i

regeln vidtaga med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd

blifvit barnmorska tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats

berättigad till understöd på grund af försvagad helsa, bristande syn

eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning, först med början

af månaden näst efter den, under hvilken hon erhållit afsked från sin

tjenst;

att understöd skulle upphöra att utgå med den månad, i hvilken

barnmorskan aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd från anstalten icke finge för uuderstödstagarens gäld

tagas i mät;

Yl) i afseende å utbetalning af understöd:

att understöd skulle utbetalas, halfårsvis af anstalten, och att, om

understödstagare vore boende i landsorten, hon skulle vara berättigad

att, efter derom hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om

hennes hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Eders

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109. 7

Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva, från anstalten få understödet

med allmänna posten kostnadsfritt sig tillsändt; och

VII) i afseende å anstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skulle förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning, samt att dervid skulle i tillämpliga delar och i alla

de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten

komme att särskildt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt

art. VII och VIII af reglementet för nämnda inrättning vore gifna för

densamma och dess förvaltning.

I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande,

dels att, derest dessa grunder af Riksdagen godkändes, Eders

Kongl. Maj.t ämnade för den nya anstalten utfärda särskildt reglemente

1 enlighet med desamma, dels att Eders Kongl. Majrt, efter det närmare

erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhörde

anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, komme att till Riksdagen

afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att Eders Kono-].

Ma]:l, i den mån särskildt bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande

blefve behöflig!,, komme att till Riksdagen aflåta proposition

om uppförande. 1 riksstaten af härtill erforderligt anslag — föreslagit

Riksdagen att, i afseende å de under år 1902 uppkommande kostnader

för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor, medgifva:

att Eders Kongl. Maj:t matte för sistnämnda år bestämma de belopp,

som kunde varda erforderliga till bestridande af ålderdomsunderstödsanstaltens

förvaltningsbestyr och ersättning till biträde åt medicinalstyrelsen

för behandling af frågor om barnmorskors rätt till tienstårsberäkmng;

samt

att de för berörda ändamål och för anstaltens utgifter i öfrigt

under nämnda år erforderliga medel finge af Eders Kongl. Maj:t, i den

mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf statsmedel såsom

förskott, att antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under

aret till anstalten mgmge, eller, derest sagda afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

Frågan om beredande af ålderdomsunderstöd åt alla eller åtminstone

vissa barnmorskor har, på sätt i statsrådsprotokollet erinrats, upprepade

gånger varit föremål för Riksdagens pröfning. 1888 ars Rikedag

anhöll i skrifvelse till Eders Kongl. Maj :t, att Eders Kongl. Maj-t

täcktes låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrattmng lör barnmorskor

jemte förslag till de bidrag från staten s°m derför kunde auscs

behöfliga. Efter verkstäld utredning aflat Edeis Kongl. Maj.t till 1895 ais

Riksdag proposition i ämnet, afseende ålderdomsunderstöd åt i bvenge

legitimerade barnmorskor, såväl med anställning hos kommun som enskildt

praktiserande, Indika antingen åtnjutit aflöning till minst visst

bestämdt belopp eller ock i viss angifven omfattning utofvat yrket.

Statsutskottet afstyrkte förslaget. Frågan förföll pa grund af kamrarnes

skiljaktiga beslut. Derefter bragtes densamma under Riksdagens tor
nyade

pröfning genom motioner åren 1896 och 1898. _ Det tillfälliga

utskott, som vid sistnämnda års riksdag behandlade motionerna i detta

ämne, afstyrkte dem visserligen. Likväl beslöt Riksdagen att i skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ville taga

under förnyad ompröfning, på hvilket sätt ålderdomsunderstöd matte

lämpligen kunna beredas de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna,

och till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill undersökningen

kunde gifva anledning. x..

Att tillfälle till erhållande af ålderdomsunderstöd bor åt sistnämnda

barnmorskor genom statens medverkan beredas, är sålunda af Riksdagen

erkändt; och anser Riksdagen det äfven vara önskligt, att åtgärder i

sådant syfte må kunna inom en snar framtid bringas till verkställighet

Oaktadt Riksdagen derför gerna skulle sett, att densamma genom e

gillande åtminstone i hufvudsak, af det nu föreliggande forslaget kunnat

befordra frågans snabba lösning, har Riksdagen dock funnit sig nödsakad

att mot eu af de principer, på livilka förslaget livilar, framställa en anmärkning

af den, enligt Riksdagens mening, väsentliga natur, att Riksdagen icke

funnit sig kunna antaga samma förslag. Kostnaden för pensioneringen skall

nemligen enligt förslaget bestridas, förutom genom bidrag af staten och

af barnmorskorna sjelfva, genom obligatoriska afgifter från rikets samtliga

kommuner, uträknade efter ett öre för hvarje invånare; men detta

sätt för kostnadsbidragens uttagande af kommunerna anser Riksdagen

knappast vara rätt förenligt med den grundsats, att kommunerna ega

sjelfva bestämma sin beskattning för kommunala andamal. Det torde

nemligen få anses gifvet, att pensionering af de i kommunernas tjenst

anstälda barnmorskorna måste i första hand och hufvudsakligen betraktas

såsom ett ändamål, till hvilket kommunerna bora ega frihet att ettei

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

egen önskan medverka. Någon förpligtelse för kommunerna i detta afseende

torde desto mindre kunna påvisas, som skyldighet för kommun

att anställa barnmorska ej finnes lagligen stadgad. Denna anmärkning

gäller samtliga kommuners rätt. Förslagets antagande i denna del

skulle derjemte i afseende å vissa kommuner, innebära en obillighet.

Det finnes'' nemligen, enligt hvad gjorda undersökningar gifva vid handen,

dels åtskilliga kommuner, som icke hafva barnmorskor hos sig anstälda

på något af de i Eders Kongl. Maj:ts förslag föreskrifna sätt, dels ock

ett stort antal kommuner, hvilka icke aflöna sin barnmorska med så

högt belopp som 200 kronor. Begge dessa kategorier af kommuner

skulle, enligt Eders Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag, tvingas att

bidraga till barninorskepensioneringen utan att deraf för egen del erer

b alla någon förmån.

Redan vid föregående skeden af denna pensioneringsfrågas behandling

inom Riksdagen hafva de nu angifna betänkligheterna blifvit

med styrka framhållna. Riksdagen tår i sådant afseende erinra, hurusom

statsutskottet vid 1895 års riksdag härom yttrat, att enligt utskottets

åsigt staten icke lämpligen borde pålägga kommunerna afgifter

för kommunala ändamål utan öfverlemna sådant till kommunernas egen

sjelfstyrelse. I Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts vid 1898

års riksdag utlåtande (n:o 23) förekommer i detta hänseende följande

uttalande: »Hitintills hafva förslagen väsentligen gått i den ngtning,

att de för ålderdomsförsäkringen beräknade kostnaderna borde till största

delen vara kommunala och såsom sådana utan vidare obligatoriska. Att

icke minst sistnämnda bestämmelse känts såsom ingrepp på den kommunala

sjelfbestämmelserätten och för den skull framkallat kraftig gensaga,

må ej väcka förundran. Onekligen är här en ömtålig punkt, der

man så långt som möjligt bör undvika obehörigt tvång. På grund

häraf synas starka skäl förefinnas, att den löneförbättring, som ligger

innesluten i nu ifrågasatta ålderdomsunderstöd, måtte från kommuners

sida erhålla frivillighetens form, men med uppmuntrande bidrag från staten.

Så har ju i viss mån skett på folkskolans område. Der hafva vi länge

haft bestämmelser, att när skoldistriktet med ett visst belopp förhöjer

lönen, så kommer staten till hjelp med förökadt anslag. I detta ärende

skulle det kunna uttryckas så här, att när barnmorskedistriktet förbinder

sig till att lemna ett minimibelopp för barnmorskans ålderdomsförsörjning,

så kommer staten under vissa vilkor till mötes med ett

från dess sida fixeradt, anslag.»

Derigenom att Riksdagen år 1898 till Eders Kongl. Maj:t aflät

ofvan åberopade skrifvelse i ämnet, innefattande allenast begäran om

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Sami. 27 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrifvelse N:o 109.

ny undersökning och eventuelt förslag, kan Riksdagen icke finna, att

Riksdagen måste anses hafva godkänt det sätt för afgifternas upptagande

från kommunerna, som Eders Kongl. Maj:t år 1895 ifrågasatt och nu

ånyo föreslagit. Riksdagen anser tvärtom de i nyssberörda utskottsutlåtanden

uttalade åsigter innebära en rigtigare lösning af nu föreliggande

spörsmål och finner för denna sin uppfattning ytterligare stöd

i direktionens öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning i statsrådsprotokollet

återgifna uttalande härom uti dess utlåtande öfver det nu

föreliggande förslaget.

Riksdagen anser alltså, att en organisation, som afser att bereda

åklerdomsunderstöd åt ifrågavarande barnmorskor, icke hör fotas på

grundsatsen af obligatoriska bidrag från kommunerna, utan att det

tvärtom bör få bero af frivilliga beslut från kommunernas sida att för

sina barnmorskor deltaga i pensioneringen och för framtiden erlägga

de derför stadgade afgifter. Genom att sålunda bestämmanderätten i

detta afseende öfverlemnas åt kommunerna, torde äfven åtskilliga af

de betänkligheter i andra hänseenden, som kunnat framställas mot det

nu föreliggande förslaget, anses aflägsnade. Riksdagen antager, att

omständigheterna skola af sig sjelfva leda derhän, att småningom det

öfvervägande flertalet af de barnmorskebeställningar, hvilkas innehafvare

skulle enligt det nu föreliggande förslaget vinna förmånen af ålderdomsunderstöd,

komma att genom kommunernas frivilliga beslut blifva tillförsäkrade

rätt till dylik förmån, och att alltså fördelarna för barrtmorskekåren

i dess helhet komma att i allt fall blifva på ett för barnmorskorna

tillfredsställande sätt beaktade.

Den närmare anordningen af ålderdomsunderstödets beredande

torde, med iakttagande af berörda grundsats om kommunernas frivilliga

anslutning dertill, kunna tänkas genomförd på olika sätt. Tillämpningen

af nämnda grundsats synes å ena sidan icke vara oförenlig med

den organisation i öfrigt, som föreslagits i Eders Kongl. Maj:ts nu föreliggande

framställning. Detta förslag måste dock i sådant fall undergå

en ganska genomgripande omarbetning, hvilken icke kunnat inom Riksdagen

verkställas. Riksdagen anser det emellertid å andra sidan vara

önskvärdt, att det må jemväl tagas under öfvervägande, huruvida icke

möjligen ett sadant pensioneringssystem, som Eders Kongl. Maj:t i år

i afseende å sjuksköterskor föreslagit och som Riksdagen i hufvudsak

gillat, bör kunna äfven beträffande barnmorskor vinna tillämpning. Sistnämnda

system synes i flera afseenden innebära högst beaktansvärda

företräden; men vill Riksdagen icke nu uttala någon åsigt om hvilkendera

systemet, som i afseende å beredande af ålderdomsunderstöd åt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109. 11

ifrågavarande barnmorskor kan vara att föredraga. På grund af dessa

skäl har Riksdagen ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning

om utarbetande och framläggande af ett på grundsatsen om

kommunernas frivilliga deltagande bygdt förslag till beredande af ålderdomsunderstöd

åt ifrågavarande barnmorskor antingen genom en sådan

anstalt och enligt den organisation i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t för

sådant ändamål ifrågasatt, eller ock enligt ett sådant system som det,

hvilket följts vid beredande genom statens medverkan af pension åt

vissa sjuksköterskor.

För den händelse det skulle befinnas nödvändigt eller fördelaktigast

att bibehålla det nu af Eders Kongl. Maj:t föreslagna systemet,

på antydt sätt förändradt, har Riksdagen ansett sig böra framhålla vissa

andra hänseenden, i hvilka ändringar i Eders Kongl. Maj:ts förslag

synts önskvärda eller åtminstone förtjenta att tagas under ompröfning.

De afgifter, som skola af barnmorskorna sjelfva erläggas och

hvilka Eders Kongl. Maj:t föreslagit till 5 kronor för hvarje tjenstår,

anser Riksdagen, med hänsyn äfven till den under senare tid alltmera

omfattade grundsats, att tjensteinnehafvare böra efter förmåga sjelfva

bidraga till sin pensionering, böra sättas till högre bolopp än som sålunda

föreslagits. Riksdagen har i sådant afseende uppmärksammat,

att en afgift af 10 kronor af statskontoret förordats, och att barnmorskorna

sjelfva år 1887 förklarat sig beredda att erlägga en sådan afgift,

ehuru under i viss mån olika förutsättningar mot de nuvarande.

Den rätt, som föreslagits att medgifVas stadskommun, att få delaktighet

i anstalten under vissa vilkor för barnmorska, som är anstäld

hos kommunen emot ersättning enligt viss taxa, synes böra utsträckas

att gälla alla kommuner.

Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att, om barnmorska, som förklarats

ega att från viss tid uppbära understöd, efter nämnda tid fortfar

att utöfva sitt yrke vid andra tillfällen, än då hennes biträde betingas

af nödfall (styrkt svårighet att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp),

hon skall förlora sin rätt till understöd för ett hälft år. Detta

föreslagna stadgande har hos Riksdagen väckt betänkligheter, beroende

på den vexlande tolkning, som torde kunna gifvas åt begreppet »nödfall».

Det synes nemligen, synnerligast på landsbygden, kunna gifvas

tillfällen, då en barnmorska, som åtnjuter ålderdomsunderstöd, anmodas

och anser sig icke kunna vägra att lemna sitt biträde vid förlossning,

utan att likväl egentlig svårighet att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp

kan anses föreligga. Att i afseende på dylika undantagsfall,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

som i allmänhet torde få anses föranledda mera af deras intresse, hvilka

anlita barnmorskan, än i dennas eget, stadga så sträng påföljd för den

sistnämnda som viss tids förlust af understödet, anser Riksdagen vara

föga lämpligt. Då i 1895 års proposition föreslogs, att dylik påföljd ej

skulle inträda i annat fall, än då fler än 14 förlossningar under ett år

verkstälts, fordrades icke, att det skulle styrkas, att biträdet vid dessa

varit förorsakadt af nödfall. Vidare torde det böra beaktas, att, enär

skyldighet för barnmorska att vid viss ålder taga afsked i allmänhet

icke lärer vara bestämd, det skulle, derest förslagets ifrågavarande stadgande

bibehölles, kunna befaras, att barnmorska äfven efter erhållen

rätt till ålderdomsunderstöd skulle föredraga att kvarstanna i tjenst mot

åtnjutande af lön och med rätt till fri praktik framför att taga afsked

och derefter löpa äfventyret att förlora understödet, i fall hon lemnade

begärd förlossningshjelp. Slutligen bör äfven tagas i betraktande, att

exempelvis för läkare icke något förbud finnes att efter afsked och

vunnen pension fortsätta med enskild praktik. Med anledning häråt

anser Riksdagen ifrågavarande bestämmelse böra ur grunderna för ålderdomsunderstödets

beredande uteslutas.

På grund af hvad sålunda anförts bar Riksdagen afslagit Eders

Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning, men anhåller, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till beredande af ålderdomsunderstöd åt de i kommuners tjenst eller å

barnbördshus anstälda barnmorskor, bygdt på den grundsats att det må

blifva beroende på frivilliga beslut från kommunernas sida, huruvida de

skola medverka till att bereda sina barnmorskor ifrågavarande förmån

och i så fall förpligta sig att erlägga de derför stadgade afgifter, samt

i öfrigt anordnadt vare sig i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det

af Eders Kongl. Maj:t i sådant afseende nu framlagda förslag eller ock

i enlighet med det system, som af Riksdagen innevarande år gillats

beträffande pensionering af vissa sjuksköterskor.

Stockholm den 29 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, y. J\. jNymans Eftertr. 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.