Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 115

1901-05-29 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:115, Riksdagens Skrifvelse N:o 115

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

1

Jf:« IM

Uppläst och godkänd hos Första Kammarén den 29 Maj 1901.

— — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om åtgärders

vidtagande till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation.

(Statsutskottets utlåtande n:o 60.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att

Eders Kongl. Maj.t tticktes för befrämjande af öfre Norrlands kolonisation

och för ett planmessigt bedrifvande deraf dels låta å kronan tillhörig, ej

till enskild^ bruk disponerad mark verkställa undersökning, om och till

hvilket omfång lämplig mark för upplåtande åt enskilde till odling och

bebyggande funnes att tillgå samt om dylik märks användning afgifva

förslag, dels ock, i den mån dessa undersökningar fortskrede, låta uppgöra

planer till större afloppsdiken å sänka marker, belägna i närheten af

vigtigare kommunikationsleder, större industricentra eller eljest lämpliga

trakter, der större samhällen redan uppstått eller kunna antagas inom

närmaste framtid uppstå, äfvensom låta i mån af tillgängliga medel

verkställa dylika ufdikningar.

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 29 Haft. (N:o 115.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

Till stöd för denna framställning har anförts följande.

I en vid förra årets riksdag väckt motion angående anslag för bildande

af en fond till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation hade

Riksdagens uppmärksamhet fästs på vigten och betydelsen, att man sa

fort som möjligt vidtoge förberedande mått och steg för öfre Norrlands

uppodling och kolonisation och särskildt en systematisk och efter hand

skeende utdikning och torrläggning af de der förekommande oerhörda

arealer af moss- och myrmarker; och hade dervid påvisats, livilka storartade

resurser i såväl industrielt som jordbrukshänseende funnes särskildt

i Norrbotten.

De stora jernmalmfälten i Gellivare, Luossavaara—Kirunavaara, Routivare,

Svaapavaare med malmtillgångar, troligen de rikaste i verlden, och

för resten malmtillgångar i silfver, koppar, zink, magnesit m. m, lemnade

material för industriel verksamhet af ett oanadt omfång. Vattenkraften

i de norrländska vattenfallen vore ännu obetydligt känd, men de kunde

dock anses utgöra de väldigaste i Europa. Huru stor utvecklingen i

industrielt hänseende komme att blifva i våra nordligaste landsdelar gåfve

redan nu de uppväxande grufsamhällena i Norrbotten en aning om, och

såsom säkert kunde nog fastslås, att den under byggnad varande Ofotenbanan

öppnade utsigt till en alldeles enastående snabb utveckling i detta

hänseende.

Men det vore ej allenast för industriel verksamhet, öfre Norrland

erbjöde stora resurser; oöfverskådliga fält förefunnos derstädes jemväl tör

odlarens hand. Om man blott toge i betraktande Norrbottens län, innehölle

detsamma 1,058 qvadratmil, deraf endast omkring 4 qvadratmil

utgjordes af odlad jord; skogar, fjell, odlingsbara myrmarker och annan

till odling tjenlig jord upptoge återstoden. Sålunda beräknades myrarnas

areal utgöra omkring 850 qvadratmil. Af hela denna ofantliga areal

utgjordes största delen eller omkring 800 qvadratmil af kronojord, till

största delen bestående af kronoparker, hvartill vid afvittringen i allmänhet

afsatts all jord, som icke tillfallit byaområdena och varit belägen nedanför

den så kallade odlingsgränsen äfvensom kronoöfverloppsmarkerna eller i

allmänhet sådan jord, som vore belägen ofvanför odlingsgränsen. En stor

del af jorden i Vesterbotten egdes likaledes af staten.

På grund af gällande bestämmelser voro bosättning och nybyggesanläggningar

inom såväl kronoparkerna som öfverloppsmarkerna i hufvudsak

förbjudna. Sålunda vore och förblefve statens vidsträckta marker

ett förbjudet område för kolonisation, inflyttning och samhälleligt lif, och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

3

dock vore kanske ingenstädes befrämjandet af en bofast hemegande befolkning

så nödvändigt som i öfre Norrland. Hnfvudvilkoret för en sund

utveckling af samhällslifvet i öfre Norrland syntes vara, att dess uppodling

hölle jemna steg med industriens utveckling derstädes, att såsom

kärntrupp i eröfringen af dessa bygder åt kultur och odling erhålla en

stadigvarande, fastboende befolkning, som mer än allt annat vore egnad

att gifva stadga, säkerhet och lugn åt en nybruten bygd samt att med

det egna hemmets band fästa den genom industrien och timmerdriften

uppkomna och uppkommande stora lösa befolkningen vid samhället och

hembygden. För de stora uppväxande industrisamhällena vore det snart

sagdt en lifsfråga, att en jordbrukande befolkning uppväxte i närheten af

dessa samhällen, som sålunda derifrån kunde hemta sina hufvudsakligaste

1 i fsförn öden heter. Att åvägabringa och möjliggöra befolkandet och uppodlingen

af de stora öde bygderna i landets nordligaste delar borde vara

framför allt en statens pligt såväl ur synpunkten af det allmänna bästa

som äfven med hänsyn till det särskilda intresse och den skyldighet,

staten såsom största jordegare i dessa trakter borde ega.

För att nämna några exempel på, hvilken proportionsvis stor andel

i de nordliga trakternas jord staten egde i förhållande till de enskilde,

ville motionären blott nämna, att af Gellivare socken omkring tre fjerdedelar

utgjordes af kronojord, af Jukkasjärvi socken fyra femtedelar, af

Arjeplougs socken sex sjundedelar, af Arvidsjaurs två tredjedelar, af Korpilombolo

socken hälften, af Jörns socken i Yesterbotten en tredjedel. A

kronans öfverloppsinarker och kronoparkerna funnes betydande arealer,

som icke utgjordes af skog, utan bestode af myrar och annan odlingsbar

jord. Vid kronoparkernas bildande i öfre Norrland hade i allmänhet tillgått

så, att, sedan vid afvittringen den enskildes och statens jord blifvit

till sina gränser bestämda och, derest icke några ansökningar om nybyggen

inkommit från enskilda, all jord, som fallit inom gränserna för kronans

område och vore belägen nedanför odlingsgränsen, afsatts till kronoparker

utan hänsyn till, att dessa då komrae att omfatta äfven till odling tjenlig

jord; derför förefunnes också inom kronoparkerna betydliga vidder af

dylik jord, bestående hufvudsakligast af odlingsbara myrmarker. Inom

Korpilombolo socken utgjordes exempelvis en tredjedel af hela socknen

af myrar; inom Gellivare socken funnes ett par mil från Gellivare kyrkoby

en myrkomplex på omkring 80,000 tunnlands areal; inom Jörns socken

funnos på kronoparkerna omkring 15,000 tunnland odlingsbar jord. Landet

ofvanför odlingsgränsen saknade ingalunda tillfällen till odlingsrnöjlig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

heter, utan sådana förefunnos i riklig mängd, och odlingsgränsen vore

endast en teinligen godtycklig på kartan dragen linie, ofvanför hvilken

marken i allmänhet ansetts böra bevaras åt lapparne och renskötseln.

Detta nomadfolk hade emellertid liksom renskötseln under senare

åren varit i ständigt aftagande. Renarne förminskades i antal. Vården

om desamma vårdslösades, betet blefve allt knappare, och den tid syntes

icke vara så aflägsen, då lapparne för sin existens skull hänvisades till

ett civiliseradt nybyggarelif med jordbruk och boskapsskötsel såsom hufvudnäring.

Intet kunde väl då vara lämpligare än att åt dessa vid förhållandena

uppe i norden vana naturbarn bereda möjlighet att få sig en

egen torfva och ett eget hem.

Under de senare åren hade pågått inom skilda trakter af öfre Norrland

vetenskapliga undersökningar för utrönande af myrarnas beskaffenhet,

och hade dessa undersökningar resulterat i, att öfre Norrlands myrar vore

bördiga, fruktbara och till odling tjenliga lågmossar.

Man invände må hända beträffande kolonisationen af öfre Norrland,

att det under nuvarande brist på arbetskrafter och tillgång på arbete

inom industrien och jernvägshyggandet icke skulle finnas folk benägna

att slå sig ned såsom jordbrukare i dessa trakter. Emellertid förefunnos

öfverallt i öfre Norrland en talrik lös befolkning, så kallade inhysingar

eller backstugusittare, hvilka slagit sig ned utan något slags rätt eller

tillåtelse här och hvar både på kronans och den enskildes mark. Bland denna

klass skulle utan tvifvel större delen med begärlighet omfatta ett tillfälle

att förvärfva en egen tryggad torfva i stället för denna tillvaro på nåder,

som de nu förde. Likaledes skulle sannolikt bland den lösa, med malmbrytning

och jernvägsbyggande sysselsatta befolkningen förefinnas många,

som, trötta vid det tunga arbetet, föredrogo en liten egen farm. Den

utvandrareström, som årligen toge tusental af vår kraftiga allmoge- och

arbetarestam ur landet, skulle må hända äfven förmås att i stället för de

ovissa och bedrägliga möjligheterna i nya verlden hellre skapa sig ett

hem i fosterlandet, låt vara långt upp i norden, men med utsigt till sin

bergliga utkomst.

Från ett flertal kommunalstämmor och mera bemärkta personer i

Norr- och Vesterbotten hade inkommit uttalanden i detta ämne, i hvilka

enstämmigt och kraftigt betonats önskvärdheten af att staten vidtoge åtgärder

för utdikning af de stora å kronojord befintliga myrmarkerna.

Derigenom skulle ett af de väsentligaste hindren för landets uppodling

undanrödjas, klimatet i väsentlig mån höjas, tillvaron för de i de nordliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

landsdelarne bofasta i hög grad förbättras. Enstämmigt hade påpekats i

dessa uttalanden, hvilka stora vidder odlingsbar jord som förefunnes å

saväl kronoparkerna som kronoöfverloppsmarkerna och fördelen för de

nordliga landsdelarne, att den der befintliga lösa befolkningen blefve

fästad vid jorden.

Beträffande antalet af denna befolkning kunde framhållas, att sådan

förefunnes i talrik mängd i alla nordliga socknar. Sålunda uppginge den

i Arvidsjaurs socken till ett antal af 1,370 personer, i Korpilombolo och

Tärendö socknar till nära hälften af socknarnas invånare, i Jörns socken

funnes omkring 200 familjer och så vidare.

I de flesta af dessa åberopade uttalanden hade dessa ofvan angifna

åtgärder framhållits såsom en samhällsangelägenhet af allra största vigt.

A Gellivare sockens vägnar hade uttalats den öfvertygelsen, att dylika

åtgärder helt enkelt blefve nödvändiga i samma mån som industrien i

länet tillväxte och befolkningen ökades, på det att ladugårdsprodukter

måtte komma att finnas inom länet tillgängliga för denna befolkning.

A kommunalstämma inom Arvidsjaurs socken hade framhållits, att

behofvet af markupplåtelse med full eganderätt från kronoparkerna till

den lösa befolkningen, som årligen ökades, blefve allt mer och mer

trängande, att förhållandena inom orten förr eller senare komme att framkalla

ett oafvisligt behof af att staten trädde emellan och å kronans

öfverloppsmarker, hvarest funnes otaligt många både stora och små områden,

särskildt mossar och myrar, som icke utan stor kostnad för staten

kunde genom torrläggning och plantering göras skogbärande, men som

tydligen af naturen vore afsedda endast för odling, uppläte lämpliga lägenheter

till egna hem; att vidare vilkoren för upplåtande af så kallade

skogstorp vore allt för hårda för att af befolkningen kunna antagas och

uppfylla dess behof af att vara bofast. Från Jörns socken hade framhållits,

att stora arealer myrar och sumpiga marker funnes, som i sitt

nuvarande värdelösa tillstånd inverkade skadligt på så väl omkringliggande

skogsmark som på jordbruket och att det derför vore högst önskvärdt,

att staten fortast möjligt vidtoge kraftiga åtgärder för torrläggning

af dessa områden samt att statens främjande af kolonisationen vore

ett stort önskemål både ur ekonomisk och social synpunkt, enär derigenom

landets välstånd i högsta måtto främjades och en vid hem och fosterland

fästad befolkning vunnes, fördelar, som icke nog kunde uppskattas.

Från kommunalstämma med Korpilombolo socken hade framhållits, att

betydliga vidder odlingsbar jord funnes å kronoparkerna och att dessa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

vidder skulle mångdubblas, om staten utdikade de ofantliga vidder odlingsbara

myrar och sanka marker och att derigenom närbelägna byars

och hemmans åkerfält blefve befriade från frosten och de snart sagdt årligen

återkommande missväxter derigenom försvunne. Malå socknemän

hade framhållit, att utdikningar af befintliga myrmarker blefve till gagn

både för staten och den enskilde, då derigenom den allmänna frostländigheten

minskades samt odlingsbara myrar kunde upplåtas till de enskilde

till uppodling och bebyggande. Vidare betonades, att möjligheten för

enskilde att erhålla sådana lägenheter på billiga vilkor vore ett trängande

behof.

Från Arjeplougs socken hade uttalats, att åtgärder i kolonisationsfrågan

vore för denna vidsträckta och glest befolkade socken högst nödvändiga,

bland annat för erhållande af egna hem åt ett stort antal bland

lappbefolkningen, som i följd af renhjordarnes snara minskning måst slå

sig ned som nybyggare och hvilkas bostäder till största delen befunne sig

ofvanför den så kallade kulturgränsen.

A kommunalstämma med Pajala socken hade uttalats den mening,

att inom socknen funnes stora arealer af myrar, hvilkas utdikning på

statens bekostnad skulle vara till stort gagn för orten, likasom att å kronoparkerna

inom socknen funnes stora vidder odlingsbar jord, lämplig för

hemmansbruk.

Från Elfsby socken hade framhållits, att realiserandet af kolonisationsfrågan

vore högst lämpligt, nyttigt och nödvändigt, dels med hänsyn till

markens uppodlande, skogsväxtens befrämjande och klimatets förbättrande

och dels med hänsyn till att en stor del af socknens lösa befolkning, som

af fattigdom eller andra orsaker vore urståndsatt, att på annat sätt förskaffa

sig egna hem, finge sådana åt sig upplåtna på billiga vilkor och

derigenom kunde undvika att komma stat och kommun till last.

Landstingsmannen Laestadius och föreståndaren för Lannavara lapphem

Lundborg hade betonat, att inom Jukkasjärvi funnes öfverflöd af för odling

lämpliga torfmossar å kronoparker och annan mark och att mossarnes torrläggning

skulle blifva af högsta betydelse för landets utveckling. De vore

för sin del öfvertygade, att för jordbruksskötsel afsedt jordbruk kunde lika

väl drifvas ofvanför odlingsgränsen som nedanför densamma, hvadan i detta

afseende gränsen saknade all betydelse. På grund af den materiella utvecklingen

inom socknen komme det nog ej att dröja länge, innan de afsätta

byaområdena vore för små för befolkningens behof, och derigenom skulle

till följd af gällande lagstiftning, som innefattade förbud att anlägga ny
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

7

byggeri ofvan odlingsgränsen, utvecklingen i jordbrukshänseende alldeles

hämmas. Att benägenhet förefunnes hos den lösa befolkningen i socknen

att förvärfva sig en egen torfva visade sig deraf, att vid den inom socknen

ågångna afvittringen flera tiotal af nybyggesansökningar inlemnats,

hvilka emellertid alla afslagits. Äfven från den långt aflägsna, 30 mil

norr om Haparanda belägna Muonionalusta församling funnes ett uttalande

om önskvärdheten att af kronan erhålla odlingsbar jord.

Länsmannen vid Ofotenbanan, Ulfhjelm, hade framhållit, hurusom så

långt upp som ofvanför Torneå träsk särdeles bördiga trakter funnes, där

gräset till och med mången gång blefve manshögt och der sålunda tillfälle

till bosättning och utkomst för en jordbruksidkande befolkning skulle

förefinnas.

Af hvad sålunda kunde inhemtas från bilagda yttranden framginge,

att åtgärder från statens sida för befrämjande af denna fråga ansåges nödvändiga

samt i hög grad nyttiga och önskvärda samt att gången af denna

frågas behandling framstått för alla, att staten först borde företaga en planmessig

utdikning och torrläggning af de sanka markerna och derefter

upplåta jorden åt enskilde under eganderätt eller stadgad besittningsrätt

jemte tillhandahållandet af odlings- och byggnadshjelp.

Uet borde emellertid vid koloniseringen af kronans marker i öfre

Norrland redan från början fastslås såsom regel, att den blifvande kolonisten

icke skulle tilldelas något skogsanslag, utan endast medgifvas rätt

till lmsbehofsskog för att derigenom förebygga, att den blifvande kolonisationen

blefve ett spekulationsfält för sågverksindustrien och derigenom

hela ändamålet förfeladt.

Att staten dervid handlade med stor urskilning, vore nödvändigt med

hänsyn till de stora vidder sanka marker, som funnes, och den betydande

kostnad, dessa markers utdikning tarfvade. Men just denna omständighet

nödvändiggjorde att staten först läte anordna en noggrann undersökning

om arealen och beskaffenheten af den kronan tillhöriga odlingsbara jord,

som med hänsyn till jordens läge och öfriga omständigheter kunde befinnas

lämplig till utdikning och upplåtelse åt enskilde.

Såsom särskildt lämplig för dylikt ändamål borde väl den odlingsbara

mark vara, som vore belägen i närheten af befintliga eller beslutade

vigtigare kommunikationsleder, större gruf- och industricentra. Utdikning

af så belägen sankinark skulle ur många afseeiulen blifva till ovärderligt

gagn, då derigenom klimatet mildrades och den ur såväl helsosynpunkt

som för jordbruket menliga frostländigheten aflägsnades och derigenom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

tillvaron för dessa nordliga trakters befolkning blefve mera dräglig. Jemväl

ur en annan synpunkt vore dessa utdikningar af stor betydelse. Stor

svårighet komme väl snart att yppa sig för de i de nordligaste trakterna

uppväxande industrisamhällena att till ett någorlunda rimligt pris förse

sig med bränsle, då skogstillgången i dessa trakter vore ytterst liten och

i de allra nordligaste trakterna till och med ingen. I de stora, öfver allt

befintliga myrmarkerna funnes, om dessa torrlädes, den rikligaste tillgång på

billigt bränsle, som i form af bränntorf aldrig skulle tryta. För den der

uppe existerande befolkningen blefve detta utan tvifvel en stor lättnad i dess

dryga lefnadskostnader, på samma gång som staten deraf kunde beräkna en

aldrig sinande inkomstkälla.

Allt efter som dessa undersökningar framskrede och utredningar vunnes

om omfanget och beskaffenheten af för odling lämplig kronojord borde

derefter ett på grundvalen af denna utredning fotadt förslag om jordens

användning afgifvas af en för ändamålet tillsatt undersökningskommission,

bestående af exempelvis en landtbruksingeniör, en af domänstyrelsen förordnad

person samt slutligen någon med ortsförhållandena förtrogen man.

Denna undersökningsnämnds utredning och förslag skulle efter granskning

af exempelvis vederbörande länsstyrelse och öfverjägmästare '' blifva en

god grundval för koloniseringsarbetets planmessiga bedrifvande och syntes

motionären vara ett nödvändigt förarbete för hvarje mera detaljeradt

förslag och måhända bespara ett dyrbart experimenterande. I den mån

som denna undersökningsnämnds arbete fortskrede borde de stora hufvuddragen

af erforderliga utdikningar, såsom uppdragande af de större

afloppsdikena, påbörjas.

Först efter det dessa utdikningar efter hand började nå sin fullbordan

kunde det mera direkta kolonisationsarbetet påbörjas, ett arbete, för

hvilket den nu existerande egna-hems-komitén borde kunna utfinna lämpliga

normer.

Dessa angifna, nödiga förarbeten liksom sjelfva kolonisationen af öfre

Norrlands ödemarker kräfde naturligtvis stora uppoffringar från statens

sida och kunde derför naturligtvis endast efter hand och så småningom

utföras, men just dessa omständigheter talade för, att staten så fört som

möjligt grepe sig an. Våra grannländers åtgöranden visade, att det der

gjordes betydande uppoffringar för kolonisationssaken. I vårt grannland

Finland hade undersökningsnämnder för flera år tillbaka tillsatts i de

nordliga länen i ändamål att undersöka omfånget och beskaffenheten af

den jord, som vore till odling duglig och borde upplåtas åt enskilde.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

9

Stora belopp hade anvisats för att i form af räntefria lån anvisas åt enskilde

jordegare i nordliga Finland, hvilka vore villiga bereda den lösa

befolkningen tillfälle att förvärfva sig ett stycke jord. Slutligen hade

från högsta ort anbefalts afsättandet af två millioner mark för anskaffande

af jord åt finska jordbruksarbetare.

I Danmark möttes man af det mest storartade arbete och beundransvärda

uppoffringar såväl irån statens som enskilda korporationers sida för

befordrandet af kolonisationen och fruktbargörandet af förut öde och oanvändbara

vidder. Det s. k. danska Hedesällskapet, grundadt på enskildt

initiativ och ännu i dag ett enskildt sällskap, fastän understödt af staten,

hade ända sedan 1866 egnat sig åt uppodling af och skogsplantering å

Jutland. Arbetet dermed hade under den mesf patriotiska tillslutning

från såväl stora som små fortskridit så lyckligt, att af de ursprungliga

140 qv.-mil ofruktbara ljunghedar 80 qv.-mil redan vore beväxta med

skog eller under odling.

I norra och nordvestra Tyskland hade sedan 1800-talets början pågått

en systematisk utdikning och torrläggning af derstädes förekommande

moss- och myrmarker med det lyckliga resultat, att norra Tysklands klimat

i väsentlig grad förmildrats och förbättrats, och att, der förut blott

funnits för odling otillgängliga sumptrakter, nu lefde en välmående, burgen

och hemegande allmogestam. Inom Ostpreussen hade sedan 1886

preussiska staten drifvit en storartad kolonisatorisk verksamhet och för

ändamålet bildat en fond å två hundra millioner mark, hvaraf redan användts

öfver ett hundra millioner mark för inköp af jord, för dess utdikning,

dränering och uppodling samt för befrämjande af enskildes bosättning

å denna jord. Öfver 4,500 familjer hade redan derigenom erhållit

sig ett eget hem och en egen torfva.

Riksdagen anser det vara af synnerligen stor vigt, att åtgärder vidtagas

till främjande af öfre Norrlands kolonisation; och i sådant syfte

torde tillfälle böra beredas enskilde att å statens vidsträckta marker i

dessa trakter förvärfva sig jord för bebyggande och odling. Härvid torde

dock böra tillses, att sådana till upplåtelse åt enskilde afsedda marker i

sig innebära möjligheten af att kunna med fördel kultiveras; och torde i

detta afseende böra tagas hänsyn till, att de äro så belägna, att afsättning

af jordbruksprodukter kan förväntas. De böra sålunda uppsökas i

närheten af vigtigare kommunikationsleder, industricentra eller trakter,

der större samhällen redan uppstått. Ur denna synpunkt torde i främsta

rummet undersökningar böra anställas, och först derefter och sedan vissa

Bih. Ull Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 115.

bestämda platser befunnits för ändamålet tjenliga, synes förslag om deras

upplåtande till enskilda böra för Riksdagen framställas. Hvad beträffar

kostnaderna för sådana undersökningars verkställande, synas desamma

kunna af Eders Kongl. Maj:t utaf -tillgängliga medel förskjutas, utan att

särskilda medel för ändamålet af Riksdagen anvisas.

Vidkommande förslaget om uppgörande af planer till större afloppsdiken

å sanka marker och verkställande af utdikningar, föreställer sig

Riksdagen, att, först sedan genom ofvannämnda undersökningar utrönts,

hvilka marker böra för omförmälda ändamål i främsta rummet ifrågakomma,

förslag böra utarbetas och för Riksdagen framläggas till de åtgärder,

som vidare böra företagas till underlättande af dessa markers

tillgodogörande.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen, med anledning

af ifrågavarande motion, hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t, till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation, låta

å kronans der belägna, ej särskildt disponerade mark verkställa undersökningar,

om och till hvilken omfattning lämpliga områden i närheten af

vigtigare kommunikationsleder, industricentra eller platser, der större samhällen

uppstått, må kunna upplåtas till enskilde för odling och bebyggande,

samt, i den mån undersökningarna fortskrida, till Riksdagen om dylika

områdens disposition afgifva förslag.

Stockholm den 29 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.