Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner n:o 2 angående ny härordning, n:o 3 med förslag till ny värnpligtslay, n:o 3 a med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881.

1901-06-02 · 153 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 153 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:120, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner n:o 2 angående ny härordning, n:o 3 med förslag till ny värnpligtslay, n:o 3 a med förslag till lag om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1

N:o 120.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 juni 1901.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

propositioner n:o 2 angående ny härordning, n:o 3 med

förslag till ny värnpligtslay, n:o 3 a med förslag till lag

om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881.

(Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 11 och memorial n:o 12).

Till Konungen.

Uti den 7 januari 1901 till Riksdagen afla ten proposition (n:o 2)

angående ny härordning har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af

bilagdt statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden för samma dag, under

förutsättning af bifall till det förslag till ny värnpligtslag, som innehölles

uti en samma dag af Eders Kongl. Maj:t afbiten proposition, föreslagit

Riksdagen:

Bih. till Riksd. Prof. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Raft. (N:o 120). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande infanteriets orgtanisation:

l:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att af nuvarande Smålands grenadiercorps och Blekinge

bataljon bildas ett nytt infanteriregemente, afsedt

till besättning i Karlskrona;

att af nuvarande Verinlands fältjägarecorps bildas

ett nytt infanteriregemente, afsedt till besättning å Vaxholm

och Oscar Fredriksborg; och

att af nuvarande Vestgötadals regemente och

Hallands bataljon bildas ett nytt infanteriregemente,

afsedt för första arméfördelningen; samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att hvart och

ett af nedan uppräknade infanteri truppförband skall vid

slutligt genomförd härordning utgöras af den under

desamma upptagna, med fasta aflöningsförinåner anstälda

personal, nemligen:

a) Lifregementet till fot, Första lifgrenadier regementet,

Andra lif gr en adierregem entet, Vestgöta regemente,

Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands

regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente,

Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente,

Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens

regemente, Vesterbottens regemente, Kalmar regemente,

Vermlands regemente, Jemtlands fältjägareregemente,

Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,

Vesternorrlands regemente samt det

nya här ofvan under l:o) upptagna, för första arméfördelningen

afsedda regementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnantaf första klassen(försteregementsadjutant),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

6 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

48 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

24 trumslagare eller hornblåsare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) Svea och Göta lifgarden:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant).

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

6 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

5

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

360 öfriga volontärer,

8 musiksergeanter af första klassen,

8 musiksergeanter af andra klassen och

24 trumslagare eller hornblåsare.

c) Infanteriregementena i Karlskrona samt å Vaxholm

och Oscar Fredriksborg:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af förstaklassen(försteregementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

2 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

1 musikfanjunkare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Kompanistaten.

6 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

8 sergeanter af andra klassen,

24 distinktionskorpraler,

36 korpraler,

36 vicekorpraler,

8 officersvolontärer,

32 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

16 trumslagare eller hornblåsare.

d) Gotlands infanteriregemente jemte militärbefälhafvaren

å Gotland:

Militftrbefälhafvare.

1 militärbefälhafvare, öfverste.

Regementsstaben.

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regernentsqvartermästare),

1 löjtnantaf första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regeinentsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

3 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

I musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

II löjtnanter af första klassen, deraf 1 adjutant hos

militärbefälhafvaren,

10 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

11 sergeanter af första klassen,

16 sergeanter af andra klassen,

32 distinktionskorpraler,

40 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

240 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

16 trumslagare eller hornblåsare.

Beträffande kavalleriets organisation:

3:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade kavalleri

truppförband skall vid slutligt genomförd härordning

utgöras af den under desamma upptagna, med fasta

aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner,

Lifregementets husarer, Smålands husarregemente, Krönprinsens

husarregemente och Norrlands dragonregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant eller major,

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 batalj onsveterinär,

1 fanjunkare (regeinentsväbel),

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sju k vårdsryttare,

3 hofslagarekorpraler,

4 hofslagarevicekorpraler,

4 hofslagareryttare,

1 gevärshandtverkare och

1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

5 ryttmästare af första klassen,

1 ryttmästare af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

(5 löjtnanter af andra klassen,

5 underlöjtnanter,

5 fanjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

5 sergeanter af andra klassen,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

30 vicekorpraler,

6 officersvolontärer,

195 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och

10 trumpetare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) Skånska husar- och dragonregementena:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 batalj onsveterinärer,

1 fanjunkare (regementsväbel),

4 sjuk vårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvårdsryttare,

7 hofslagarekorpraler,

7 hofslagarevicekorpraler,

8 hofslagareryttare,

2 gevärshandtverkare och

1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

10 ryttmästare af första klassen,

2 ryttmästare af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

11 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

10 fanjunkare,

10 sergeanter af första klassen,

10 sergeanter af andra klassen,

40 distinktionskorpraler,

60 korpraler,

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

60 vicekorpraler,

12 officersvolontärer,

390 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen och

20 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Lifgardet till häst,

Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands

husarregemente, Kronprinsens husarregemente och

Norrlands dragonregemente skola vid slutligt genomförd

härordning finnas 600 samt vid hvart och ett af Skånska

husar- och dragonregementena 1,200 kronan tillhöriga

stamhästar.

Beträffande artilleriets organisation:

4:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att ett positionsartilleriregemente uppsättes; och

att äfvenledes ett landtfästningsartilleriregemente

uppsättes, och att i detsamma skall ingå Karlsborgs

artillericorps; samt

5:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade artilleritruppförband

skall vid slutligt genomförd härordning

utgöras af den under desamma upptagna, med fasta

aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Första Svea, Första Göta, Norrlands, Andra

Svea och Andra Göta artilleriregementen:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

11

1 regementspastor (vid Norrlands artilleriregemente

2 regementspastorer),

1 auditör (vid Norrlands artilleriregemente 2 auditör

er),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljons veterinär,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

4 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sjukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

4 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister,

3 hofslagareandrekonstaplar,

4 hofslagarevicekonstaplar,

4 hofslagareartillerister och

1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

11 kaptener af första klassen,

8 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

15 styckjunkare,

15 sergeanter af första klassen,

15 sergeanter af andra klassen,

55 förstekonstaplar,

55 andrekonstaplar,

55 vicekonstaplar,

18 officersvolontärcr,

132 öfriga volontärer,

7 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

7 trumpetare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) Wendes artilleriregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

4 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regeinentsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

4 sjukvårdsandrekonstaplar,

5 sjukvårdsvicekonstaplar,

5 sjuk vår dsartillerister,

4 handtverksandrekonstaplar,

5 handtverksvicekonstaplar,

5 handtverksartillerister,

4 hofslagareandrekonstaplar,

5 hofslagarevicekonstaplar,

5 hofslagareartillerister och

1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

14 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

10 löjtnanter af andra klassen,

12 underlöjtnanter,

18 styckjunkare,

19 sergeanter af första klassen,

19 sergeanter af andra klassen,

70 förstekonstaplar,

70 andrekonstaplar,

70 vicekonstaplar,

20 officersvolontärer,

168 öfriga volontärer,

8 musiksergeanter af första klassen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

13

7 musiksergeanter af andra klassen och

8 trumpetare.

c) Gotlands artillericorps:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 löjtnant af andra klassen (adjutant),

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekon staplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 handtverksandrekonstapel,

1 handtverksvicekonstapel,

2 handtverksartillerister,

1 hofslagareandrekonstapel,

1 hofslagarevicekonstapel,

1 hofslagareartillerist och

1 musiksergeant af första klassen.

Batteristaten.

4 kaptener af första klassen,

2 kaptener af andra klassen,

5 löjtnanter af första klassen, deraf en adjutant

hos militärbefälhafvaren,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

4 styckjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

4 sergeanter af andra klassen,

22 förstekonstaplar,

22 andrekonstaplar,

22 vicekonstaplar,

4 officersvolontärer,

67 öfriga volontärer och

5 trumpetare.

d) Positionsartilleriregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

2 handtverksandrekonstaplar,

2 handtverksvicekonstaplar,

2 handtverksartillerister,

2 hofslagareandrekonstaplar,

2 hofslagarevicekonstaplar,

2 hofslagareartillerister och

1 musikstyckjunkare.

Batteristaten.

6 kaptener af första klassen,

5 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

5 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

12 styckjunkare,

12 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

30 förstekonstaplar,

30 andrekonstaplar,

30 vicekonstaplar,

14 officersvolontärer,

72 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

3 musiksergeanter af andra klassen och

6 trumpetare.

e) Landtfästning sar tiller iregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartennästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadj atarit),

2 regementspastorer,

2 auditörer,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

3 sjukvårdsandrekon staplar,

3 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sjukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

3 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister och

2 musikstyckjunkare.

Kompanistaten.

10 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

20 styckjunkare,

20 sergeanter af första klassen,

20 sergeanter af andra klassen,

50 förstekonstaplar,

50 andrekonstaplar,

50 vicekonstaplar,

16 officersvolontärer,

130 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och

10 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Första Svea, Första

Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen

skola vid slutligt genomförd härordning

finnas 440, vid Wendes artilleriregemente 584, vid Gotlands

artillericorps 85 och vid positionsartilleriregementet

60 kronan tillhöriga stamhästar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande artilleriets tygstater:

6:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid artilleriets

tygstater skall vid slutligt genomförd härordning finnas

följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal,

nemligen:

1 tygingeniör,

13 tygförvaltare,

10 tygunderofficerare,

7 besigtningsrustmästare,

14 tygskrifvare och

87 tyghandtverkare.

Beträffande ingeniörtruppernas organisation:

7:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att Svea och Göta ingeniörbataljoners ingeniöroch

parkkompanier ombildas till två fältingeniörregementen;
att

en fälttelegrafkår upprättas, och att i densamma

skall ingå Svea ingeniörbataljons fälttelegrafkompani;

och

att tre fästningsingeniörkårer upprättas, en afsedd

för Karlskrona, en för Vaxholms och Oscar Fredriksborgs

och en för Bodens fästning; samt

8:o) att Riksdagen måtte besluta:

dels att vid Fortifikationen med fasta aflöningsförmåner

anstälda officerare och underofficerare med

vederlikar samt betjente skola vid slutligt genomförd

härordning utgöras af nedan upptagna personal, nemligen:

3 öfverstar,

3 öfverstelöjtnanter,

10 majorer,

34 kaptener af första klassen,

18 kaptener af andra klassen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

17

42 löjtnanter af första klassen,

22 löjtnanter af andra klassen,

32 underlöjtnanter,

50 fanjunkare,

40 sergeanter af första klassen,

40 sergeanter af andra klassen,

5 regementspastorer,

1 sekreterare,

5 auditörer,

3 regementsläkare,

6 bataljonsläkare,

2 bataljons veterinärer,

I fortifikationskassör och redogörare,

10 fortifikationskassörer och förrådsförvaltare,

II verkmästare,

15 tyghandtverkare,

6 gevärshandtverkare,

3 musikfanjunkare,

11 musiksergeanter af första klassen,

12 musiksergeanter af andra klassen,

1 förste vaktmästare och

3 förrådsvaktmästare;

dels att hvart och ett af nedan uppräknade ingeniörtruppförband

skall vid slutligt genomförd härordning

utgöras af den under densamma upptagna, med

fasta aflöningsförmåner anstälda manskapspersonal, nemligen:
-

a) Svea och Göta ingeniörregementen:

18 distinktionskorpraler, deraf 3 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

42 korpraler, deraf 6 minör- eller handtverks-,

2 sjukvårds-, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarekorpraler,

45 vicekorpraler, deraf 9 minör- eller handtverks-,

2 sjukvårds-, 2 gevärshandtverkare- och 2 hofslagarevicekorpraler,

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 sjukvårdssoldater,

2 gevärshandtverkaresoldater,

18 officersvolontärer,

120 öfriga volontärer och

9 trumpetare.

b) Fälttelegraf kåren:

13 distinktionskorpraler, deraf 1 handtverksdistinktionskorpral,

28 korpraler, deraf 5 handtverks-, 2 sjukvård soch

1 hofslagarekorpral,

29 vicekorpraler, deraf 6 handtverks-, 2 sjukvårds-

och 1 hofslagarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

1 hofslagaresoldat,

76 volontärer och

5 trumpetare.

c) Ingeniörkårernå i Karlskrona och å Vaxholm

och Oscar Fredriksborg:

6 distinktionskorpraler, deraf 2 minör- eller handtverk

sdistinktionskorpraler,

13 korpraler, deraf 4 minör- eller handtverksoch

1 sjukvårdskorpral,

12 vicekorpraler, deraf 4 minör- eller handtverksvicekorpraler,

1 sjukvårdssoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

40 volontärer och

4 trumpetare.

d) Ingeniörkåren i Boden:

12 distinktionskorpraler, deraf 4 minör- eller

handtverksdistinktionskorpraler,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

19

25 korpraler, deraf 8 minör- eller handtverksoch

1 sjukvårdskorpral,

26 vicekorpraler, deraf 8 minör- eller handtverks-,

1 sjukvårds- och 1 gevärshandtverkarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

80 volontärer och

8 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Svea och Göta ingeniörregementen

skola vid slutligt genomförd härordning

finnas 54, vid fälttelegrafcorpsen 25 och vid ingeniörkåren

i Boden 10 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande träng- och sjukvårdstruppernns organisation:

9:o) att Riksdagen måtte bifalla, att två nya trängkårer

upprättas; samt

10:o) att Riksdagen måtte besluta;

dels att hvar och en af härens sex trängcorpser

skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af följande,

med fasta afiöningsförmåner anstälda personal,

nemligen:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

1 hofslagarekorpral,

1 hofslagarevicekorpral,

1 hofslagaresoldat,

1 gevärshandtverkaresoldat,

4 handtverkare,

1 musiksergeant af första klassen och

1 musiksergeant af andra klassen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Kompanistaten.

4 kaptener af första klassen,

1 kapten af andra, klassen,

4 löjtnanter af första klassen,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

9 sergeanter af andra klassen,

12 distinktionskorpraler,

24 korpraler,

24 vicekorpraler,

2 officersvolontärer,

30 öfriga volontärer och

6 trumpetare;

dels att vid hvarje trängkår skola vid slutligt

genomförd härordning finnas 72 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande generalitetsstaten:

11 :o) att Riksdagen måtte bifalla, att å generalitetsstaten

uppföras med fasta aflöningsförmåner inspektören

för kavalleriet samt sex fördclningsläkare.

Beträffande tränginspektionen:

12:0) att Riksdagen måtte bifalla, att en inspektör

för trängen uppföres med fasta aflöningsförmåner å

ordinarie stat.

Beträffande generalstaben:

13:o) att Riksdagen måtte bifalla, att generalstabens

personal ökas med följande fasta officersbeställningar,

nemligen: 1 öfverste, 2 majorer, 4 kaptener af första

klassen och 2 löjtnanter af första klassen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Biksdagens Skrifvelse Ar:o 120.

21

Beträffande kommendantsstaten:

14:o) att Riksdagen måtte bifalla, att ett kommendantskap

upprättas i Boden.

Beträffande intendenturkåren:

15:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att följande nya beställningar tillkomma vid intendenturkåren,

nemligen: 1 öfverfältintendents-, 1 fältintendents-

af första graden, l fältintendents- af andra

graden, 8 intendents- af första klassen, 3 intendents- af

andra klassen, 24 underintendents- och 23 förvaltarebeställningar;

samt

att nuvarande extra intendentsbefattningar och 1 9

vaktmästarebeställningar indragas.

Beträffande fältläkarekåren och veterinärstaten:

16:o) att Riksdagen måtte bifalla:

att antalet fältläkarestipendiater ökas från 47 till

60, deraf 20 af första och 40 af andra klassen; samt

att antalet fältveterinärstipendiater ökas från

5 till 8.

Beträffande ridskolan:

17:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för

ridskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner å staten

för ridskolan.

Beträffande infanteriskjutskolan:

18:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för

infanteriskjutskolan uppföres med fasta aflöningsförmåner

å staten för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.

Beträffande remonteringsstyrelsen:

19:o) att Riksdagen måtte bifalla, att chefen för

remonteringsstyrelsen uppföres med fasta aflöningsförmåner

å ordinarie stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse iV:o 120.

Beträffande öfver gången till den nya härordningen:

20:o) att Riksdagen måtte besluta, att den nya härordningen,

sådan den här blifvit föreslagen, skall vara

genomförd under tolf år, räknade från och med år 1902;

21:o) att Riksdagen måtte bifalla, att under åren

1902, 1903, 1904, 1905, 1906 och 1907 den nuvarande

nummerstyrkan vid indelta infanteriet och kavalleriet

genom indragning, i den ordning Kongl. Maj:t pröfvar

lämpligt, minskas sålunda:

a) vid hvart och ett af Lif regementet till fot, Första

lifgrenadierregementet, Andra lif grenadier regementet, Vestqöta

regemente, Uplands regemente, Skaraborgs regemente,

Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings

regemente, Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs

regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente,

Kalmar regemente, Vermlands regemente, Norra

skånska infanteriregementet och Södra skånska infanteriregementet

till 520 nummer;

b) vid Smålands grenadier corps till 260 nummer;

c) vid Vestgötadals regemente till 490 nummer;

d) vid Norrbottens regemente till 300 nummer;

e) vid Vesterbottens regemente till 375 nummer;

f) vid Jemtlands fältjägareregemente till 480

nummer; och

g) vid hvart och ett af Lifregementets dragoner,

Lif regementets husarer och Smålands husarregemente till

350 nummer;

22:o) att Riksdagen måtte besluta, att den rusthållarne

vid de indelta kavalleriregementena åliggande

skyldighet att hålla häst skall i mån af de nuvarande

rusthållshästarnes afgång upphöra från och med år 1902;

23:o) att Riksdagen måtte besluta, att från och med

år 1908 indelningsverket i sin helhet skall, så fort ske

kan, upphöra; samt

24:o) att Riksdagen måtte besluta, att likaledes

från och med år 1908 frälserusttjensten och presterskapets

åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd

i spanmål skola upphöra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 23

Uti den 7 januari 1901 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 3),

angående ny värnpligtslag har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af

bilagdt statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärende för samma dag, föreslagit

Riksdagen antaga nedanstående

Förslag’ till

Värnpligtslag.

Art. I.

Allmänna bestämmelser.

§ I
Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han

fyller fyratio år.

§ 2.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första och

derefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för

det inkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

§ 3.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,

sjukdom eller annan dylik orsak är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

Värnpligt och

värnpligtsålder.

Bevaring och

landstorm.

Frikallelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 4.

Värnskatt. 1. Den, som frikallas från värnpligtens fullgörande eller får upp
skof

med inskrifning, skall för hvarje år, hvarunder han sålunda undgår

att tillhöra beväringen, erlägga en skatt till staten, under benämning

värnskatt.

2. Dylik skatt erlägges jemväl af den, som affiyttar från riket,

för hans återstående tjenstetid i beväringen.

3. Om frikallelse från skyldighet att erlägga värnskatt äfvensom

rörande värnskattens belopp, dess påförande, uttagande och redovisning

varder bestämdt i särskild lag.

§ 5.

Tiaen för in- 1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären

skrifning. eper flottan det år, han fyller tjuguett år.

Tjenstetid. 2. Tjcnstctiden i beväringen beräknas från början af nyss nämnda

år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt uppskof

först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtig

uteblifvande utan laga förfall, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till i § 27 föreskrifven tjenstgöring,

räknas sådant år, hvarunder han utan laga förfall eller beviljadt

uppskof uteblifvit, icke såsom fullgjordt tjensteår i beväringen. Huru förhållas

skall, då värnpligtig uteblifvit från endast en del af årets tjenstgöring,

bestämmer Konungen.

§ 6.

Tidigare in- Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till

“medgivas*11 inskrifning och dervid uppgifva det truppslag vid hären eller den tjenst

vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill fordras, att han

är till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenstgöring, hvartill

han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från

och med det år, då han fylde tjuguett år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse AJ:o 120.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar

för de enligt denna § inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 7.

Vapenföra värnpligtige inskrifvas till vapentjenst, öfriga värnpjigtige värnpiigtigs

till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må finnas lämpliga. tjeU8t
§

8.

Rörande inskrifna värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under Befrielse unkrigstid

meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och det der kri«stidallmännas

behof finnas vara påkallade.

§ 9-

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller värnpligtig

arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörigfär ,ei hind™s

tid inställa sig till inskrifning, tjenstgöring eller mönstring, eller att full-* 1119“ as‘g''

göra annan honom i denna lag ålagd skyldighet.

§ 10.

Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej vapen- värnpligtig,

öfvas, utan skall till lämpliga arbeten användas. 801,1 Sr för"

r ° lustig med
borgerligt

förtroende.

Art. II.

Om de värnpligtiges inskrifning och redovisning.

§ 11.

1. Riket indelas för inskrifning och redovisning af de värnpligtige, Vämpiigtamed

i mom. 2 stadgade undantag, uti inskrifningsområden och rullförings- omrÄdeiJområden;

hvarje inskrifningsområde omfattar visst antal rullföringsområden.

För hvart och ett af dessa områden förordnas en befälhafvare.

Bih. till Riksd. Bro t. lOUt. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 32 Höft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

o

Åtgärder för

inskrifning

m. m.

Värnpligtigs

inskrifning.

2. För inskrifning af de värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifna,

och för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifva värnpligtige

bestämmas särskilda sjörullföringsområden, hvart och ett omfattande ett

eller flera sjömanshus. För hvarje sjörullföringsområde förordnas en befälhafvare.

lydande under stationsbefälhafvare vid station af flottan.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrifningsförrätturc åligger att, sedan mantalsskrifningarna

blifvit

sätta fullständiga listor öfver inskrifningsskyldiga värnpligtige. Dessa

listor skola för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten,

hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti

upptagna värnpligtige aflidit eller afflytta! till annan ort, som, då den år

känd, bör uppgifvas, eller är inskrifv.en å sjömanshus, med uppgift på sjömanshuset,

dels om och hvilka inskrifningsskyldiga värnpligtige efter rnantalsskrifningen

inflyttat i församlingen, med uppgifvande, der så ske kan,

från hvilken ort inflyttningen skett, hvarefter listorna, bekräftade med

vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda af de värnpligtiges prestbetyg,

skola till mantalsskrifningsförrättaren återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren

insänder dessa listor, behörigen transporterade och summerade,

äfvensom prestbetygen till Konungens Befallningshafvande, som ofördröjligen

öfversänder dem till vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare.

2. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättarne,

så ock sjömanshusombudsmännen vare pligtige att,

i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de

upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de värnpligtiges

inskrifning och redovisning.

3. Der anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras af annan

myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt denna

paragraf åligga sådan myndighet.

4. Närmare föreskrifter om fullgörandet af de åligganden, som i

fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning tillkomma områdesbefälhafvare

och sjömanshusombudsmän äfvensom mantalsskrifningsförrättare

och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas af

Konungen.

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för

de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

27

rande inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit

hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket

rullföringsområdet eller största delen deraf hörer, eller hvarinom sjörullföringsområdesbefalhafvarens

expedition är belägen, inskrifning förrättas med

de värnpligtige, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpligtige,

hvilka icke förut blifvit inskrifna eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag.

§ 14.

1. Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad

värnpligtig med undantag af å sjömanshus inskrifven, hvilken är till sjöfart

inmönstrad, skyldig att personligen inställa sigi dock må utan personlig

inställelse inskrifvas värnpligtig, som i den ordning, Konungen föreskrifter,

styrker, att han är till krigstjenst duglig, och som antingen

finnes hafva för uteblifvandet visat laga förfall eller ock innehar fast anställning

utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier

eller för utbildning i sitt yrke.

2. öfverstiger afståndet mellan inkallad värnpligtigs hemvist inom

den ort, der han är kyrkobokförd, och förrättningsstället fem nymil, är han

berättigad att uppbära den godtgörelse för fram- och återresan mellan dessa

orter, som varder särskildt bestämd. Sådan godtgörelse tillkommer dock icke

värnpligtig, som tillförene utan laga förfall uteblifvit från dylik förrättning.

3. Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

m. m. dylikt, och med hvilken bör följa ett utdrag af denna lag

samt af andra lagar och stadganden rörande krigsinagten.

§ 15.

1. Inställelse till inskrifning sker i allmänhet vid inskrifningsförrättning

för den ort, der den värnpligtige är kyrkobokförd, dock må värnpligtig,

som vistas å annan ort, undergå inskrifning å vistelseorten, men

skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos vederbörande inskrifningsnärnnd

och dervid aflemna prestbetyg. Sådan värnpligtig tillhör dock

fortfarande det område, der han är kyrkobokförd. «

Personlig inställelse

och

mottagande af

inskrifningsbok.

Förrättning,

vid hvilken

inställelse

skall ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2. Inskrifning af å sjömanshus inskrifven värnpligtig sker vid

inskrifningsförrättning vid det sjömanshus han tillhör. A sjömanshus

inskrifven värnpligtig må dock undergå inskrifning vid inskrifningsförättning

för annat sjömanshus, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla

sig hos vederbörande inskrifningsnämnd och dervid, förutom prestbetyg,

aflemna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande såväl sin

befattning inom sjömansyrket som den tid, hvarunder han varit inmönstrad

tillo sjöfart.

Ä sjömanshus inskrifven värnpligtig, som inskrifves i hären, öfverföres

vid inskrifningsförrättningen till det rullföringsområde, inom hvilket

han är kyrkobokförd.

Art. III.

Om uppskof med inskrifning eller tjenstgöring, så ock om

frikallelse efter inskrifning.

§ 16.

Uppskof med 1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års iuskrifningsförrätt
D8m!

mDg ning kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen öfvergående

anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling

eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen betinnes till tjenstgöring oförmögen

eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader

eller till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös

eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre

brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon,

dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar

eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende

och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu

vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpligtige fyller

tjugufyra år, frikallas han från värnpligtens fullgörande i beväringen under

fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpligtig, till följd af i § 3 omförmäld orsak,

oförmögen till tjenst vid rikets försvar, eger han att, på framställning

hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från värnpligtens vidare

fullgörande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

29

§ 17.

1. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven första

tjenstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg

och som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan

fortvara!-, inställa sig;

b) värnpligtig, som sjelf förvaltar och brukar honom tillhörig fast

egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

industriel rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att

på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpligtig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,

såsom att tjenstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck

i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende

nära anhörige väsentliga svårigheter eller olägenheter.

2. Visar värnpligtig, efter det han blifvit inskrifven, sådan anledning

till uppskof, hvarom i inom. 1 är sagdt, må uppskof med i § 27 föreskrifven

första tjenstgöring, hvarje gång för ett år, kunna, i den ordning

Konungen bestämmer, den värnpligtige medgifvas, dock icke längre än

att tjenstgöringen kominer att taga sin början under det år, under hvilket

den värnpligtige fyller tjugufyra år.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjenstgöring må värnpligtig, för hvilken

inträdt sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2, hemförlofvas i

den ordning Konungen bestämmer.

Ar slikt förfall för tjenstgöring för handen ännu det år, under

hvilket värnpligtig fyller tjugufyra år, eger han att, på framställning hos

behörig inskrifningsnämnd, frikallas från värnpligtens vidare fullgörande

i beväringen under fredstid.

5. Belinnes värnpligtig, hvilken instält sig till i § 27 föreskrifven

tjenstgöring, behäftad med tillfällig sjukdom, som utgör hinder för hans

behöriga utbildning, och har sjukdomen ej veterligen uppkommit efter

inställelsen eller efter samling för marsch eller annan färd till öfningsorten,

må uppskof med tjenstgöringen, i den ordning Konungen bestämmer,

jemväl utan ansökning honom meddelas.

Uppskof med

tjenstgöring

in. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Tnakrifnings
nämnds
samman
sättning.

Art. IV.

Om inskrifhingsnämml och inskrifningsre vision.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående

af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen

en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området

eller största delen deraf hörer, dertill förordnad lagfaren man, äfvensom

rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta,

icke militära personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter väljas hvarje

gång för två år af landstinget eller, der rullföringsområde utgöres af stad,

som ej under landsting lyder, af stadsfullmägtige. En af de sålunda

utsedda ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid

slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och

en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande

under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting

lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i

nämnden jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmägtige

valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter

deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för

hvilket de blifvit valda.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, ur

hvilket ett större antal värnpligtige inskrifvas i flottan, må officer af flottan

närvara för att lemna nämnden erforderliga upplysningar och göra de

yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpligtige

till tjenst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att i

nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af

en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nemligen en af

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjörullföringsområdesbefälhaivarens

expedition är belägen, dertill förordnad lagfaren man äfvensom

nämnde befälhafvare och två inom staden, der sjömanshuset är beläget,

bosatta, icke militära personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter

väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att

minst tre ledamöter, deribland en militär, äro tillstädes. Falla vid omröstning

till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för denne,

områdesbefälhafvarens mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen

deraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpligtige;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 3 och 16 samt § 17 mom. 1

och mom. 4 omnämnda frikallelser och uppskof;

c) att, derest för frånvarande värnpligtig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo

ådagalägga hans oförmögenhet till tjenst vid rikets försvar, utan hinder af

den värnpligtiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpligtens fullgörande

;

d) att mottaga de värnpligtiges anmälningar rörande det truppslag

vid hären eller den tjenst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att pröfva och yttra sig om de värnpligtiges lämplighet för det

ena eller andra truppslaget, för den ena eller andra tjensten eller för särskild

befattning vid hären eller flottan;

f) att tillställa de inskrifne den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

ii) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid

från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till

landstormen.

öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, dervid från beslut afvikande mening,

som blifvit framstäld af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af i § 18 mom.

1 omförmäld officer af flottan, antecknas till protokollet; och skola, innan

nämnden lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet

af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, der sjörullföringsområdesbefälhafvarens expedition

är belägen, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar,

hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

Inskrifning»-

nämnds

åliggandeu.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Besvär öfver

inskrifningsnämnds

beslut.

Inskrifnings
revisions
samman
sättning.

32 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3. Inskrifning af värnpligtig, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda

inskrifningsförrättning, må under den tid af året, då inskrifningsförrättning

icke pågår, kunna verkställas genom inskrifningsområdesbefälhafvaren,

eller beträffande å sjömanshus inskrifven värnpligtig genom sjörullföringsområdesbefälhafvaren,

i den ordning Konungen bestämmer.

§ 20.

1. Öfver inskrifningsnämnds beslut må besvär anföras endast af

värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrifningsrevisionen

samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt

rum. Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas; dock

skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat

besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans

samtycke blifvit uppsatt.

2. öfver beslut, som meddelas jemlikt § 19 mom. 3, må besvär på

lika sätt anföras af den värnpligtige, der han icke skriftligen i vittnens närvaro

förklarat sig med beslutet nöjd. Har icke den värnpligtige afgifvit sådan

förklaring, skall beslut, hvarigenom han inskrifvits, underställas inskrifningsrevisionen

och inskrifningen ej gälla, förrän beslutet blifvit af revisionen

pröfvadt.

§ 21.

1. För inskrifningsområde jemte inom detsamma belägna sjömanshus

skall finnas en inskrifningsrevision, bestående af landshöfdingen eller,

i händelse denne har förfall eller embetet är ledigt, landssekreteraren

i det län, till hvilket största delen af området hörer, såsom ordförande,

samt af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdesbefälhafvaren äfvensom

af hvarje till området hörande län, eller ej under landsting lydande

stad, tre inom länet eller staden bosatte män, som jemte tre suppleanter

utses för tre år af landstinget eller, för stad, som icke lyder under landsting,

af stadsfullmägtige. Efter lottning afgå dock en af de sålunda utsedda

ledamöterne jemte en suppleant vid slutet af första året samt ytterligare

en ledamot och en suppleant vid slutet af andra året från det,

denna lag vunnit tillämpning. En ledamot och en suppleant väljas årligen

i de afgåendes ställe, hvarje gång för tre år.

Der inskrifningsområdesbefälhafvare deltagit i inskrifningsnämnds

förhandlingar, förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till leda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

mot af den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga samma

nämnds beslut.

De af landsting eller stadsfullmägtige valda ledamöter eller, i händelse

de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning

endast i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit valda.

2. För att beslut må kunna af i’evision fattas, erfordras, att minst

tre ledamöter, deribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid

omröstning till beslut rösterna lika, gälle ordförandens, eller vid förfall

för denne, den militäre ledamotens mening.

Revisionen biträdes af en militärläkare och en dertill förordnad

civil läkare.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden.

sionen åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

h) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till

protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles

i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, der så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdessjörullföringsområdesbefälhafvares

beslut i ärende, som jemlikt § 20

2 blifvit revisionen understäldt; samt

d) att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämpliga,

det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären, viss

tjenst vid flottan, eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid,

vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka dertill sig anmält.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

Revi- I“skrifnings
revisions

verksamhet.

eller

mom.

uttaga

§ 23.

Ej må i inskrifningsrevisions beslut ändring sökas.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Iläft.

Tuskrifnings
revisions
5

beslut må ej

öfverklngas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Art. V.

Om ilo värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet i beväringen.

§ 24.

Tjenstgörlngs- Värnpligtig är skyldig att tjenstgöra vid det truppslag af hären

^bestämdt”''* eller uti den tjenst vid flottan, hvartill han inskrifvits eller öfverförts.

truppslag.

§ 25.

Värnpligtigs

inskrifning i

llottan eller

hären.

1. I flottan inskrifvas:

a) alla å sjömanshus inskrifna maskinister och eldare samt af öfriga

å sjömanshus inskrifna värnpligtige do, som tolf månader eller derutöfver

varit inmönstrade till sjöfart; samt

b) andra värnpligtige, hvilka anses vara för flottan behöfliga, till det

antal, som Konungen pröfvar erforderligt.

2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifna i flottan, äro underkastade

inskrifning i hären.

3. Värnpligtig, som afgår från fast anställning vid hären eller flottan

eller vid härens eller flottans reserv, öfverföres till härens eller flottans beväring

eller landstorm.

§ 26.

uttagning till Värnpligtige uttagas till särskilda truppslag vid hären och till tjenst

olika truppsing vifl flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter öfriga värnpligtige

tilldelas fotfolket.

§ 27.

Värnpligtig^ 1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

ut i. nmgsti utflj]flnjng tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt trehundrasextiofem

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:a 120. 35

dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästningsingeniörtrupperna

och träng en:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundrafyrtiofem dagar,

som tager sin början under första året,

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under

hvart och ett af tredje, fjerde och femte åren, samt

. med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna:
med

en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,

som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regeraents-öfning) om fyrtiotvå dagar under

hvart och ett af andra och fjerde åren;

c) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpligtige, äfvensom af andra å

sjömanshus inskrifna värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i

en följd med början under andra året,

af till fästningstjenst inskrifna värnpligtige med en första tjenstgöring

om trehundratjugutre dagar, som tager sin början under första

året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under fjerde året, samt

af flottans öfriga värnpligtige med en första tjenstgöring om tvåhundrasextiofem

dagar, som tager sin början under andra året, samt med

en repetitionsöfning om etthundra dagar under fjerde året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltningstjenst eller egentlig

sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning

vid hären eller flottan må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra

honom åliggande tjenstgöring i en följd.

2. Värnpligtig, som vid slutet af tjenstgöringstid är kommenderad

till sjötjenst, är skyldig att tjenstgöra ombord, till dess fartyget efter

återkomsten till flottans station blifvit afmönstradt, dervid dagadöningen

under den öfverskjutande tiden utgår med ett belopp, som motsvarar den

månadshyra, hvilken skulle hafva tillkommit honom, derest han tjenstgjort

å handelsfartyg.

3. Har värnpligtig under i mom. 1 föreskrifven tjenstgöring blifvit

fäld till straff för rymning, eller har hans tjenstgöring afbrutits för

verkställighet af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall

den tid, under hvilken han var rymd eller hans tjenstgöring sålunda var

afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjenstgöringstid. I hvad mån

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

den värnpligtige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjenstgöringen, samt

i hvilken ordning lian skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet

bestämmer Konungen.

§ 28.

ukaiieisc till 1. Då rikets försvar det kräfver, så ock när det erfordras till af
tjenstgöring

värjande af uppror, må Konungen efter statsrådets hörande, till tjenstgöTld

fälle"1''" ring inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar

deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets

försvar finnes nödigt, att beväringens andra uppbåd, eller någon del deraf

i skilda orter eller vid olika truppslag af hären eller vid flottan, inkallas,

må Konungen derom förordna, sedan Han statsrådet hört och, så vida

Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall,

låtit riksdagskallelse utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd

vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet

blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens

medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom

de förenade rikenas gränser.

§ 29.

Sattet för in- 1. Värnpligtig, som tillhör beväringen, inkallas till tjenstgöring af

kallelse till vederbörande befäl genom order, genom kungörelse och ofientligt anslag,

tjenstgormg. medejgt ringning i kyrkorna, eller på annat, efter ortens förhållande lämpadt,

på förhand kungjordt sätt.

Kungörelse om inkallelse till tjenstgöring skall införas i en eller

flera af ortens tidningar samt, vid inkallelse till i § 27 föreskrifven

tjenstgöring, dessutom uppläsas minst två gånger i kyrkorna.

2. Vid utbrott af krig skall till beväringens första uppbåd hörande

värnpligtig, som vistas utom riket, oberoende af särskild inkallelse anträda

hemfärden, så snart ske kan.

• § 30.

''jensteför- Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,

rättning, verkställa den tjensteförrättning, honom af vederbörande befälhafvare anvisas.

Personer med särskild yrkeskunskap användas företrädesvis i de förrättningar,

der denna deras yrkeskunskap kan vara påkallad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

37

§ 31.

Värnpligtig, som tillhör beväringen, är underkastad i krigslag gifna När värnpligtig

bestämmelser, såväl under all tjenstgöring, mönstring och marsch eller ly^r8i“ger

annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad

af order eller annat påbud, hvarigenom han inkallas till tjenstgöring.

§

32.

1. Till beväringen hörande värnpligtige, med undantag af dem som Mönstringsunder

arets lopp varit i tjenstgöring, eller som äro å sjömanshus inskrifnajck^tnMade

och till sjöfart inmönstrade, skola hvarje år undergå mönstring, som i

denna § omförmäles.

2. Med värnpligtige, utom dem som äro å sjömanshus inskrifna

och tillhöra flottan, förrättas mönstringen å ett eller flera ställen inom

hvarje rullföringsområde. Från inställelse vid dylik mönstring äro dock

befriade värnpligtige, hvilka, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om bostad

och yrke.

3. Med värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra

flottan, förrättas mönstringen vid sjömanshus. Från inställelse vid dylik

mönstring äro dock de befriade, som, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig

uppgift om bostad och sysselsättning.

§ 33.

1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller, så vidt Konungen Värnpligtige;

ej för särskilda fall finner godt annorlunda bestämma:

a) att den värnpligtige under hela sin tjenstetid tillhör det truppslag

vid hären eller den tjenst vid flottan, hvartill han blifvit inskrifven

eller öfverförd;

b) att den värnpligtige, om han till annat område afflyttar, tillhör

den truppafdelning af hären eller den flottans station, som erhåller sina

värnpligtige från det område, till hvilket han inflyttar; samt

c) att, om den värnpligtige icke är till tjenstgöring inkallad, när

landstormen inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma

vistelseort och

anmälningsskyldighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse N:a 120.

och då har lika tjenstgöringsskyldighet och förpligtelser i öfrigt som värnpligtig

tillhörande landstormen.

2. För till beväringen hörande värnpligtige, utom dem som äro å

sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan, gäller dessutom:

a) att, om värnpligtig vill för längre tid än en månad vistas utom

den ort, der lian är kyrkobokförd, anmälan derom skall före afresan göras

hos vederbörande områdesbefäl, samt detta befäl derefter hållas underrättadt

om hans adress, intill dess han återkommer; dock att der deri

värnpligtige inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast om påmönstringen

och afmönstringen; samt

b) att värnpligtig, vid afflyttning till annan ort, är pligtig att, om

flyttningen egt rum inom rullföringsområdet, senast en månad efter densamma

derom göra anmälan hos rullföringsoinrådesbefälhafvaren, samt om han afflytta!

till annat rullföringsområde derom göra anmälan, såväl före afflyttningen

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, från hvilket han afflyttar,

som ock, inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet,

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat, och skola,

så vidt Konungen ej för särskilda fall finner godt annorlunda bestämma,

dessa anmälningar, der de icke skett omedelbart hos rullföringsområdesbefälhafvare,

ändock anses vara fullgjorda, då den värnpligtige hos vederbörande

myndighet uttagit och aflemna! flyttningsbetyg.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som är å sjömanshus inskrifven

och tillhör flottan, skall, derest han ej är i tjenstgöring eller till

sjöfart inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin

adress.

§ 34.

värnpligtig, 1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan

häTen^eiicr c^or härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år,

flottans fast skall efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin

somU^m di''" värnpligt qvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnsona

m. m. p^g^g anses hafva fullgjort i § 27 föreskrifven första tjenstgöring, men

är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande

vid universitet eller annan statens högskola, eller aflagt examen vid navigationsskola,

tillhör likaledes första uppbådet under hela sin tjenstetid i

beväringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

39

Art. YL

Om de värnpligtiges underhåll och förmåner i hevåringen.

§ 35.

1. Under marsch eller annan färd till och från öfnings- eller Förmäner

mönstringsort orhåller värnpligtig tillhörande beväringen, ersättning enligt under f“rd''

särskilda bestämmelser.

2. Under tjenstgöring erhåller till beväringen hörande värnplig- Förmåner

tig underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar eller annan erfor- . und.er.

derlig utrustning samt dessutom dagaflöning, likaledes enligt särskilda tjcnstgor"lgbestämmelser.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som under tjenstgöring Pensionering,

ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga derigenom i större eller

mindre mån minskas, är för sig och efterlefvande berättigad till det understöd

eller den pension, som författningarna rörande pensionering vid hären

eller flottan bestämma.

Art. VII.

Om landstormen.

§ 36.

1. Till hemortens försvar må Konungen, efter statsrådets hörande, Landstormens

till tjenstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar inkallnn<lpderaf,

som finnas behöfliga. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är underkastad

i krigslag gifna bestämmelser såväl under all tjenstgöring och marsch

eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad

af order eller annat påbud, hvarigenom han inkallas till tjenstgöring.

2. Inkallelsen verkställes på sätt i § 29 mom. 1 för värnpligtig

tillhörande beväringen stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 37.

Landstormens Landstormcn må icke föras utom eget och närmast tillgränsande in
tjenstgörings-

skrifningsområden, dock att till landstormen hörande värnpligtig, som

°mr‘ c'' erhållit sin utbildning vid flottan, må, äfven utom sagda inskrifningsområden,

användas för det lokala kustförsvaret.

§ 38.

Landstormens Huru landstormen ordnas och indelas, föreskrifver Konungen.

organisation.

§ 39.

Underhåll ooh 1. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är under tjenstgöring

förmåner, pligtig att sjelf förse sig med kläder, och att, derest staten icke kan

genast vid inkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med

sådan, mot ersättning af staten för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande till landstormcn

hörande värnpligtig» egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten.

2. Till landstormen hörande värnpligtig, som skadas under tjenstgöring,

har enahanda rätt till understöd eller pension för sig och efterlefvande

som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen.

Art. VIII.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter, så ock om laga

förfall.

§ 40.

Uteblifvande

från inskrifning.

Försummelse

att aflemna

prestbetyg

m. in.

1. Värnpligtig, som utan laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättning,

böte, der han icke, oaktadt sin frånvaro, varder inskrifven

eller från värnpligtens fullgörande frikallad, första året tjugu kronor och

hvarje år, han ånyo dermed beträdes, fyratio kronor.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning

för annan ort, än der han är kyrkobokförd, eller för annat

sjömanshus än det han tillhör, men dervid försummar aflemna prestbetyg

äfvensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

41

samt till följd deraf icke kan emottagas, anses lika med den, som icke

instält sig till inskrifningsförrättning.

§ 41.

1. Värnpligtig, som bort inställa sig till i § 32 omförmäld mönstring,

men utan laga förfall uteblifver, böte för hvarje gång tio kronor.

2. Värnpligtig, som utan laga föi’fall underlåter fullgöra, hvad

honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för hvarje gång tio kronor.

§ 42.

Värnpligtig, som utan anmäldt laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättning

vare, der han icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifven

eller från värnpligtens fullgörande frikallad, underkastad äfventyr att varda

till inskrifnings undergående hemtad på egen bekostnad.

Värnpligtig, som blifvit inskrifven och utan anmäldt laga förfall

uteblifver från tjenstgöring eller underlåter att fullgöra honom åliggande

mönstringsskyldighet, vare likaledes underkastad äfventyr att varda till tjenstgöringens

fullgörande eller mönstrings undergående hemtad på egen bekostnad.

§ 43.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenstgöring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser

anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjenst uppbådad

eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande egc dock

att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, huruvida de äro af

den vigt, att de må gälla såsom laga förfall.

2. För å sjömanshus inskrifven värnpligtig skall i fråga om order

eller annat påbud, hvarigenom han under krig eller vid utbrott af eller

fara för krig inkallas till tjenstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse

till tjenstgöring räknas att vara på utrikes sjöresa stadd; åliggande

det dock den värnpligtige att, så snart ske kan, anträda hemfärden, äfvensom

att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med svenskt

örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

§ 44.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Kan

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Håft. 6

Försummad

inställelse till

mönstriug.

Försummad

anmälnings
skyldighet.

Hemtnings
äfventyr.

Laga förfall.

Intyg om

sjukdom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Böters påförande.

han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg

af statens embets- eller tjensteman, eller af prest i församlingen, eller af

ordföranden i kommunalstämman, eller af ordföranden eller ledamot i

kommunalnämnden, eller af ledamot i häradsnämnden.

Al t. IX.

Om åtgärder med anledning af förseelser mot denna lag, så oek om

användning af böter.

§ 45. .

1. öfver värnpligtige, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit

från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna

eller från värnpligtens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra,

hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar

länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;

skolande å förteckningarna för hvarje värnpligtig angifvas hans bostad,

der denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga

upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning

den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,

som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,

innan den lcmnar förrättningsstället sagda förteckning

granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot

lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som

förrättat mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §

32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken öfversänder

dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att hafva

granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpligtige,

skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande

finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller 41, till vederbörande

kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda mod Konungens Befallningshafvandes

resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos

de värnpligtige omedelbarligen uttagas, dei’est de icke deremot något

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

43

invända, men att, derest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen

styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda

till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de ega undfå

skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar

derefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som

till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,

vid påföljd för uraktlåtenhet deraf, att böterna utan hinder af

samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola

ofördröjligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning

af förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpligtig icke med Konungens Befallningshafvandes

beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, eger han att

inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande

ingifva sina till Konungen stälda underdåniga besvär,

hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande jemte eget yttrande till

landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven

till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant

fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke

blifvit uppsatt.

§ 46.

1. Böter, som påföras jemlikt denna lag, tillfalla kronan; dock må

af sådana böter viss del, högst hälften, enligt af Konungen meddelade

föreskrifter, användas till bötesindrifningens befordrande. Till kronan inflytande

bötesmedel skola under särskild titel i kronans räkenskaper redovisas

och ingå till den redan till förmån för beväringsmanskapet bildade

invalid- och pensionsfond, hvilken fonds ändamål skall vara att bereda understöd

åt värnpligtige, som under tjenstgöring erhållit sådan skada, att de

derigenom blifvit i större eller mindre mån oförmögne att sig med arbete

försörja, samt för enkor och barn efter värnpligtige, som aflidit i krig

eller till följd af i krig ådragen sjukdom eller skada, dock utan att sådant

för närvarande medför någon rubbning af den de värnpligtige i § 35 mom.

3 och § 39 inom. 2 tillförsäkrade rätt till understöd.

2. Saknas tillgång till gäldande af böter enligt denna lag, skola

de förvandlas efter allmän strafflag.

Böters användning

och

förvandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Tidpunkten

från hvilken

lagen skall

tillämpas.

Lots- och fyrinrättningarnas

personal.

Lappbefolk
ningen.

Närmare

föreskrifter.

Ändring eller

upphäfvande

af lagen.

Art. X. Särskilda bestämmelser.

§ 47.

Denna lag skall tillämpas från ingången af år 1902, från hvilken

tid alltså ej mindre värnpligtslagen af den 5 juni 1885 med deri sedermera

gjorda ändringar och tillägg, än äfven de af Konungen för sagda

lags tillämpning meddelade närmare föreskrifter, så vidt de strida mot

innehållet af denna lag, skola upphöra att gälla.

§ 48.

Lots- och fyrinrättningarnas personal skall i fråga om bestämmelserna

i denna lag anses likstäld med fast anstälda vid flottan, med skyldighet

att, i den ordning Konungen bestämmer, då rikets försvar sådant kräfver,

tjenstgöra såsom icke stridande vid flottan, samt under fredstid undergå

derför erforderlig utbildning.

§ 49.

Af Konungen bestämmes, om och i hvad mån samt under hvilka

vilkor befrielse från de i denna lag föreskrifna skyldigheter må kunna

tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

50.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas

af Konungen.

§ 51.

Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och Riksdags

sammanstämmande beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

45

Öfvergångsstadganden.

§ 52.

1. Under år 1902 skall värnpligtig, som tillhör andra klassen och värnpligtig

är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen, för utblldn''ngstldsin

utbildning tjenstgöra under tjugutvå dagar.

2. För värnpligtig, som inskrifves under något af åren 1902, 1903,

1904, 1905, 1906 eller 1907, tillämpas icke föreskrifterna uti § 27 mom. 1

angående värnpligtigs tjenstgöringsskyldighet under fredstid. Sådan värnpligtig

är i stället skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid

i sammanlagdt etthundranittiosju dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt

Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning singeniörtrupperna

och trängen:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar,

som tager sin början under första året,

med en repetitions-(i’egements-)öfning om trettiofem dagar under

hvart och ett af andra och fjerde åren, samt

med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar,

som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes af en

regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under

andra året;

c) vid fältartilleriet, fältingeniör- och fälttelegraf trupperna:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar,

som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes

af en regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under

fjerde året;

d) vid flottan:

af de i § 25 mom. la) nämnda värnpligtige, äfvensom af andra å

sjömanshus inskrifna värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i

en följd med början under första året;

af till fästningstjenst inskrifna värnpligtige med en första tjenstgöring

om etthundrasextiotvå dagar, som tager sin början under första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Värnskatt.

46 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar under

fjerde året;

af flottans öfriga värnpligtige med en första tjenstgöring om etthundratretton

dagar, som tager sin början under första året, samt med en

repetitionsöfning om åttiofyra dagar under andra året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltningstjenst eller egentlig

sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning

vid hären eller flottan, må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra

honom åliggande tjenstgöring i en följd.

3. Värnpligtig, som icke fullgjort honom åliggande första tjenstgöring

samtidigt med den åldersklass, som han tillhör, är skyldig fullgöra

den tjenstgöringsskyldighet, som åligger värnpligtig i den klass, med

hvilken han fullgör första tjenstgöringen.

§ 53.

Föreskriften i § 4 angående erläggande af värnskatt skall tillämpas

från den dag, som i särskild lag om värnskatt varder bestämd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

47

Uti den 7 januari 1901 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 3 a)

angående ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten den

7 oktober 1881 har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit

Riksdagen att antaga nedanstående

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten den 7

oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

Till krigsmän hänföras:

a) officerare och underofficerare vid krigsmagten;

b) manskap och spel, som innehafva fast anställning vid krigsmagten

;

c) värnpligtige i de fall, som i värnpligtslagen bestämmas;

d) skeppsgossar vid flottan, till tjenstgöring å krigsfartyg förhyrda

sjömän, äfvensom derå anstälda maskinister och arbetare; samt

e) andra personer i de fall, då de, efter hvad särskilda författningar

innehålla, äro krigslag underkastade.

I de fall, då, enligt särskilda författningar, de, som höra till frivilliga

för nationalförsvaret bildade kårer, äro krigslag underkastade, vare å dem,

der ej i omförmälda författningar annorlunda siigs, tillämpligt hvad om

krigsmän i denna lag stadgadt är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Allmänna synpunkter.

62 §.

Begär officer eller underofficer rymning i andra fall, än de, gom äro

nämnda i 60 och 61 §§; dömes till afsättning.

Gör det någon af manskapet; belägges första gången med disciplinstraff,

och dömes andra gången till fängelse i högst sex månader, tredje

gången till fängelse från och med sex månader till och med ett år, samt

fjerde och följande gånger till straffarbete från och med sex månader till

och med två år.

I sammanhang med Eders Kongl. Maj:ts förevarande propositioner

har Riksdagen till behandling förehaft tolf uti dithörande ämnen väckta

motioner.

Innan Riksdagen för Eders Kongl. Maj:t anmäler de beslut, som

Riksdagen med anledning af ifrågavarande propositioner och motioner

fattat, får Riksdagen i korthet beröra de allmänna synpunkter och grunder,

som dervid varit bestämmande.

Riksdagen instämmer till fullo i statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet

uttalande, att Sveriges försvarskraft- måste stärkas i

högst väsentlig grad, för att vårt freds- och på samma gång frihetsälskande

folk må med tillförsigt kunna lita till densamma i farans stund. Redan

den omständigheten, att af samtliga europeiska staters värnpligtige den

svenske beväringsmannen är i fredstid underkastad den kortaste utbildningen

för deltagandet i fäderneslandets försvar, har varit egnad att påkalla

Riksdagens synnerliga uppmärksamhet och kraftiga medverkan för

en afsevärd ökning af densamma. Ehuru Sveriges försvarskrafter icke

kunna afse något annat än tryggandet af fäderneslandets sjelfständighet

och upprätthållandet af dess neutralitet, måste dock för vinnandet

af detta ändamål riket ega en krigsduglig här och tillräckligt stark

flotta, stödda på ett väl ordnadt, fast försvar. De allmänna politiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 49

förhållandena och det läge, hvaruti de mindre staterna befinna sig gent emot

de större och mägtigare, hafva äfven kraftigt talat för, att vi utan uppskof

skrida till en genomgripande ombildning af vår härordning, byggd hufvudsakligen

på tillämpningen af den allmänna värnpligten — den säkraste

grundvalen för ordnandet af ett lands krigsmagt och för värnandet af dess

politiska oberoende.

Riksdagen har visserligen icke i allo kunnat biträda de förslag, som

innehållits uti Eders Kongl. Maj:ts propositioner till ny värnpligtslag och

till derpå grundad ny härordning, men Riksdagen har, i betraktande af den

alltför korta utbildning, som enligt nu gällande värnpligtslag kommer våra

värnpligtige till del, funnit det synnerligen angeläget, att redan nu ett

afgörande beslut skulle fattas, hvarigenom utbildningstiden för de värnpligtige

skulle väsentligen, och i vida större grad än vid något föregående

tillfälle, ökas och landets försvå,rskraft i öfrigt uti en afsevärd man stärkas.

I fråga om de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid har Riksdagen

ansett, att för olika truppslag och vapen borde bestämmas en olika lång

utbildningstid, samt dervid funnit, att de värnpligtige, som tilldelas kavalleriet,

fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna, borde för

sin utbildning tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt 365 dagar, medan

motsvarande tid för de värnpligtige, som tilldelas flottan, skulle utgöra

300 och för öfriga värnpligtige 240 dagar. Då Riksdagen icke ansett sig

böra bifalla den af Eders Kong]. Maj:t föreslagna repetitionsöfningen vid

vissa, truppslag under nionde värnpligtsåret, och då Riksdagen derjemte

hyst den uppfattningen, att repetitions-(regements-)öfningarna uti beväringcns

första uppbåd icke borde utsträckas utöfver det fjerde värnpligtsåret,

har Riksdagen funnit, att 27 § värnpligtslagen i denna del bör

affattas på sådant sätt:

att värnpligtig, som tilldelas fotfolket, positionsartilleriet, fästningsnrtilleriet,

fäslningsingeniurirupperna och tvungen, kommer att fullgöra sin

till sammanlagdt 240 dagar uppgående tjenstgöring med en första tjenstgöring

(rekrytskola) om 150 dagar under andra året samt med en repetitions-(regements-)öfning

om 30 dagar under hvart och ett af andra, tredje

och fjerde åren;

att värnpligtig, som tilldelas rytteriet, fältartilleriet samt, fältingeniöroch

fälttelegraftrupperna, kommer att fullgöra sin till sammanlagdt 365

dagar uppgående tjenstgöring med en första tjenstgöring (rekrytskola) om

281 dagar, som tager sin början under första året, samt med en repetitions-(regements-)öfning

om 42 dagar under hvart och ett af andra och

tredje åren; samt

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft.

De värnpligtiges

tjenstgöring

i

fredstid.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

att beträffande de värnpligtige, som tilldelas flottan, tjenstgöringen,

utgörande sammanlagdt 300 dagar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) i värnpligtslagen omförmälde värnpligtige

äfvensom af andra å sjömanshus inskrifne värnpligtige till det antal

Konungen bestämmer, i en följd med början under andra året,

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring

om 258 dagar, som tager sin början under första eller andra året,

och med en repetitionsöfning om 42 dagar under fjerde året, samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om 200

dagar under andra året samt med en repetitionsöfning om 100 dagar

under fjerde året.

Riksdagen har icke förbisett, att med den nyss angifna nedsättningen

af utbildningstiden för det stora flertalet värnpligtige det svårligen

låter sig göra att utbilda ett sina uppgifter vuxet reservunderbefäl,

och att utsigten att anskaffa reservofficerare väsentligen minskas. Till

undvikande af dessa olägenheter och för att ett större antal underbefäl må

kunna utbildas, har Riksdagen ansett nödigt, att Eders Kongl. Maj:t bemyndigas

att, för tiden från och med år 1908 och intill dess annorlunda

bestämmes, på grund af frivilligt aftal ersätta afgången i nummerstyrkan

vid infanteriregementena, undantagandes Svea och Göta lifgarden

samt Gotlands infanteriregemente, dock att ökningen begränsas till 72

nummer vid hvarje fältinfanteriregemente och till 48 nummer vid hvart

och ett af de båda för kustfästningarna afsedda infanteriregementena.

Då Riksdagen, enligt hvad i det föregående blifvit sagdt, ansett sig

böra för sin del besluta olika lång tjenstgöringstid för de värnpligtige,

synes det dock Riksdagen, som om rättvisa och billighet skulle kräfva,

att de värnpligtige, som hafva en längre sammanlagd tjenstgöringstid än

240 dagar, för den tid, som öfverskjuter nyssnämnda antal dagar, komma

att erhålla särskild ersättning utöfver dem eljest tillkommande penningebidrag.

Med bestämmandet af belopp af detta särskilda tillskott torde

dock lämpligen böra anstå. I nu omförmälda syfte har emellertid en något

ändrad lydelse af § 35 i värnpligtslagen af Riksdagen ansetts erforderlig.

Hvad angår utbildningstiden för de värnpligtige, som inskrifvas

under något af åren 1902—1907 eller den första perioden för öfvergången

till den nya härordningen, har Riksdagen ansett sig för sin del böra bestämma

densamma till sammanlagdt 172 dagar. Den af Eders Kongl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

51

Maj:t föreslagna tiden skulle sålunda minskas med 25 dagar, hvilka motsvara

dels de femton dagarne under nionde värnpligtsåret och dels fem

dagar på hvar och en af de båda repetitions-(regements-)öfningarna för de

till infanteriet med dera truppslag hörande värnpligtige. Tjenstgöringen

skulle fullgöras på följande sätt:

vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingeniörtrupperna

och träng en: med en första tjenstgöring (rekrytskola) om 112

dagar under första året samt med en repetitions-(regements-)öfning om

30 dagar under hvart och ett af andra och tredje åren;

vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraf trupperna:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om 137 dagar under första året

samt med en repetitions-(regements-)öfning om 35 dagar under andra året;

vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) i värnpligtslagen omförmälda värnpligtige

äfvensom af andra å sjömanshus inskrifne värnpligtige till det

antal Konungen bestämmer, i en följd med början under första eller

andra året,

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring

om 137 dagar, som tager sin början under första eller andra året,

och med en rcpetitionsöfning om 35 dagar under tredje året; samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om 8(i

dagar under första året samt med en repetitionsöfning om 86 dagar under

andra året.

Af den uti det föregående angifna fördelningen af de värnpligtiges

tjenstgöring i fredstid framgår, att det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna

antalet repetitions-(regements-)öfningar uti beväringens forsta uppbåd blifvit

af Riksdagen bifallet. Riksdagen, som uppskattar den störa betydelsen

af en fiil t mossig utbildning äfvensom vigten af, att härens tillämpningsöfningar

i allmänhet och särskildt större fälttjenstöfningar med flera truppslag

komma att hållas å derför lämplig årstid, vill emellertid framhålla

önskvärdheten deraf, att repetitions-(regements-)öfningarna, dock utan att

det med dem afsedda ändamålet äfventyras, anordnas å sådan tid af året,

att jordbrukets intressen komma att lida så ringa intrång som möjligt.

1 sådant syfte har Riksdagen, med föranledande af enskild motionärs i

ämnet gjorda framställning, uti § 27 värnpligtslagen för sin del beslutit

införandet af föreskrift derom, att repetitionsöfning icke må, der ej

Konungen finner nödigt att för särskilda fall annorlunda förordna, ega

rum vid de inom Gefleborgs, Vesternorrlands, Jeintlands, Vesterbottens

och Norrbottens län förlagda infanteriregementen under tiden från och

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

med den 11 juli till och med den 31 augusti samt vid öfriga infanteriregementen,

med undantag af de för sjöfästningarne afsedda, under tiden

frän och med den 11 juli till och med den 9 september. Riksdagen har

nemligen trott det vara möjligt att utan allt för störa olägenheter anordna

repetitionsöfningarne vid ifrågavarande truppförband så, att de icke

komma att infalla under nämnda tid, men att, derest i något fall det

skulle befinnas oundgängligen nödvändigt att inkalla de värnpligtige till

repetitionsöfning under högsommaren, Konungen synes böra ega att derom

förordna. Riksdagen har emellertid ansett, att tillämpningen af nyss angifna

föreskrift angående den tid, hvarunder repetitionsöfning vid flertalet

infanteriregementen i regeln icke borde hållas, skulle inträda först efter

det de värnpligtiges öfningstid nått sin fulla utsträckning.

Hvad i öfrigt angår lydelsen af § 27 mom. 1 och § 52 inom. 1

uti värnpligtslagen, har Riksdagen, som anser det vara en behjertansvärd

angelägenhet, att säker hetsbesättningen å Gotland stärkes genom att till

utbildning vid Gotlands infanteriregemente från lämpligt belägna inskrifningsområden

å fastlandet uttages ett visst antal värnpligtige, funnit

många skäl tala för, att ifrågavarande värnpligtige, hvartill i främsta

rummet synas böra uttagas de, som frivilligt anmäla sig, skulle få fullgöra

dem åliggande fredstjenstgöring uti en följd.

I)å Riksdagen sålunda i väsentliga delar lemnat sitt bifall till Eders

Kongl. Maj:ts förslag beträffande de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid och

tjenstgöringstidens fördelning, vill emellertid Riksdagen på samma gång gifva

uttryck åt den förhoppningen, att denna tid måtte blifva använd på i möjligaste

mån fruktbringande sätt, att således den värnpligtiges uppfostran,

samtidigt dermed att han utbildas till en i bästa mening disciplinerad soldat,

rigtas först och främst på uppträdandet i fält, samt att dervid kriget, dess

kraf och förhållanden skarpt hållas i sigte. Särskildt vill Riksdagen betona

betydelsen deraf, att skjutöfningarna, fältskjutningarna icke minst, erhålla

behörigt utrymme å utbildningsprogrammet. Riksdagen får äfven framhålla

önskvärdheten af, att tjenstgöringen och förhållandena i öfrigt inom

truppförbandens kaserner och å deras mötesplatser så ordnas, att de värnpligtige

uppfostras till goda medborgare, att deras fosterlandskärlek stärkes

samt att deras förstånds- och själsegenskaper utvecklas. Derjemte synes

det Riksdagen, bland annat, vara ett önskemål, att utskänkningen af rusdrycker

inom kasernområden och å mötesplatser så långt möjligt är inskränkes,

äfvensom att ett förtroendefullt förhållande skapas mellan befäl

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

och värnpligtige, hvartill ett välvilligt, men på samma gång allvarligt

uppträdande från befälets sida ej minst torde bidraga.

Hvad angår den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya Itiirordningen, Härordningen,

d. v. s. sammansättningen och organisationen af härens högre och lägre truppförband,

liar Riksdagen, i allmänhet sedt, funnit densamma ändamålsenligt

af vägd och för våra förhållanden lämplig. Riksdagen har dock, vid

pröfningen af sammansättningen af den fast anstälda personalen vid de

olika truppförbanden, kommit till den uppfattning, att ifrågavarande personal

skulle vid vissa truppförband kunna undergå någon minskning,

utan att sjelf va organisationen derigenom skulle i allt för afsevärd mån

rubbas eller försämras. Särskildt har det synts Riksdagen, att ökningen

af ingeniörtrupperna samt träng- och sjukvårdstrupperna varit

väl stor, för att densamma skulle kunna behörigen blifva tillgodosedd

under de tolf år, efter hvilkas utgång den nya härordningen skulle vara

genomförd.

För att utgöra säkerhetsbesättning i Karlskrona samt å Vaxholm

och Oscar Fredriksborg har Eders Kong]. Maj:t föreslagit upprättandet af tvä

mindre (två bataljoners-) regementen. Denna anordning synes dock kunna

medföra vissa olägenheter, enär derigenom skulle måhända komma att

skapas ett infanteri, som vore förtroget endast med tjensten å vederbörlig

fästning. Riksdagen förutsätter emellertid, att ifrågavarande regementen

komma att erhålla utbildning ej blott för nämnda tjenst, utan äfven för

fältinfanteritjensten, samt har under denna förutsättning ansett sig böra

lemna bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag om upprättandet af dessa båda

regementen — dock utan att inlåta sig på frågan angående deras förläggning.

Beträffande sättet för bildandet af det ena af dessa regementen, nemligen

det af Eders Kong]. Maj:t för Vaxholm och Oscar Fredriksborg afsedda,

äfvensom af det njra för första arméfördelningen afsedda fältinfanteriregementet,

hyser Riksdagen en från hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit i denna

del afvikande mening. I likhet med statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

finner Riksdagen det förenadt med olägenheter att, såsom

chefen för generalstaben föreslagit, genom afskiljande af delar från hvart och

ett af Vestgötadals och Bohusläns regementen upprätta två nya regementen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Men å andra sidan liar Riksdagen icke heller ansett lämpligt att frångå

det inom generalstaben utarbetade förslaget, i hvad detta afser bildandet

af det nya infanteriregementet å Vaxholm och Oscar Fredriksborg. Enligt

sistnämnda förslag skulle Vcrmlands fältjägarekår och Hallands bataljon

bilda stommen för ifrågavarande regemente, enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag

skulle detsamma bildas allenast af Vcrmlands fältjägarekår, under det att

Vestgötadals regemente och Hallands bataljon skulle sammanslås till det nya,

för första arméfördelningen afsedda fältinfanteriregementet. Till infanteriregementet

å Vaxholm skulle dock löner kunna öfverflyttas från de båda

nyssnämnda truppförbanden. Det synes emellertid Riksdagen, som om den

nya. organisationen lättare skulle kunna genomföras och kustbefästningarna

i Stockholms skärgård erhålla sin infanteribesättning tidigare ordnad, om

Vcrmlands fältjägarekår och Hallands bataljon komme att bilda fästningsinfanteriregementet

å Vaxholm, medan Vestgötadals regemente omorganiserades

till ett nytt fältinfanteriregemente för första arméfördelningen.

1 sammanhang härmed får Riksdagen framhålla betydelsen deraf,

att, då det gäller att, upprätta nya infanteritruppförband och bestämma

dessas inskrifningsområden, denna områdesindelning afpassa,s så mycket

sig göra låter efter rikets administrativa indelning, äfvensom att de vämpligtige

komma att undergå sina vapenöfningar så nära sina hemorter

som möjligt.

En enligt Riksdagens förmenande vigtig fråga är det sätt, hvarpå

den meniga volontärpersonalen bör anskaffas. Då de menige volontärerna

hafva (ill hufvudsaklig uppgift att rekrytera korpralsgraden, är det gifvetvis

af stor betydelse att för volontärklassen vinna så goda krafter som

möjligt. Med hänsyn härtill synes det vara, i hög grad önskvärdt, att

volontärerna komma att anskaffas ur de värnpligtiges led och att sålunda

värnpligtige efter genomgången rekrytskola antagas till volontärer, och för

förverkligandet af detta önskningsmål synas lämpliga åtgärder böra vidtagas.

En annan vigtig fråga är den angående rekryteringen af de fast anstå

Ida officerarne samt anskaffandet och utbildandet af det erforderliga antalet

reservofficerare. Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag (ill ny härordning

skulle samtliga unge män, som önskade blifva vare sig fast anstälda officerare

eller reservofficerare, taga anställning såsom officersvoiontärer. Deras

utbildning skulle vara gemensam till och med genomgången officersvolontärskola

och derpå fullgjord repetitions-(regements-)öfning, hvarefter en

delning af officersvolontärerna skulle ega rum i tvä grupper: officcrsaspiranter

och reservofficersaspiranter med hvar sina skilda utbildningskurser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

I fråga härom kan Riksdagen emellertid icke undertrycka den farhågan, att

genom den gallring af officersvolontärerna, som sålunda skulle komma att

ske efter omkring 15 månaders gemensam tjenstgöring, reservofficerarnes

ställning skulle kunna blifva lidande, och att detta förhållande skulle komma

att utöfva en menlig inverkan på hela reservofiicersinrättningen. Ur denna

synpunkt torde det med skäl kunna sättas i fråga, huruvida det icke

skulle vara ändamålsenligare, att de unga män, som från början hafva för

afsigt att blifva reservofficerare, finge taga anställning såsom reservofficersvolontärer,

och huruvida icke för dem en särskild utbildning, utan sammanblandning

med officersaspiranternas utbildning, skulle kunna anordnas.

Med hänsyn härtill har Riksdagen ansett, att uti de olika truppförbandens

personalsammansättning bör upptagas, i stället för ett visst antal »officersvolontärer»,

ett motsvarande antal »officers- och reservofficersvolontärer»,

för att derigenom skulle angifvas, att en annan väg än den af Eders Kongl.

Maj:t föreslagna skulle kunna ifrågakomma för erhållandet af det stora antal

reservofficerare, som kräfves särskild t vid härens försättande på krigsfot.

För öfrigt vill Riksdagen hafva gjort gällande den meningen, att alla lämpliga

utvägar böra anlitas för att fylla behofvet af sådana officerare, och

att således kan ifrågasättas, huruvida anställning såsom reservofficer bör

göras beroende af en enda väg eller ett enda, sätt för rekrytering och utbildning.

Dessutom torde böra tagas under ompröfning, i hvad män reservofficerare

skulle kunna rekryteras äfven ur andra grupper af unga män

än dem, som för närvarande ifrågakomma.

Ehuru uti Eders Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning någon framställning

angående land.‘stormens organisation icke blifvit gjord — enär frågan

derom är föremål för ytterligare utredning — tillåter sig dock Riksdagen,

i betraktande af landstormsorganisationens stora betydelse för försvaret,

ansluta sig till den tanke, som statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

uttalat i denna fråga. Landstormens organisation synes

äfven göra det möjligt att, med anslutning till det frivilliga skytteväsendet,

verka till höjande af skjutskickligheten hos landets vapenföra befolkning.

Enligt Riksdagens förmenande är det nemligen till synnerligt

gagn för försvaret, att den unge vapenföre mannen före sitt inträde uti

värnpligtsåldern kan beredas tillfälle till undervisning i skjutning, liksom

äfven att beväringsmannen såväl som landstormsmannen vidmagthåller och,

om möjligt, förkofrar don sk jut färdighet, som han förvärfvat under sin

militära utbildning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande öfver gängen till den nya härordningen har Eders Kongl.

Maj:t föreslagit, att indelningsverket, hvars numinerstyrka under åren 1902

—1907 borde minskas med omkring 30 procent, skulle i sin helhet från och

med år 1908, så fort ske kunde, upphöra. Då det emellertid gäller att

öfvergå till en alldeles ny arméorganisation, och det dervid måste anses

såsom angeläget, att den gamla organisationen snarast möjligt afvecklas,

så att icke ett stort antal indelta soldater och ryttare komma att qvarstå

i tjenst, sedan den nya härordningen i öfrigt blifvit fullständigt genomförd,

har Riksdagen funnit det ändamålsenligt, att en tidigare tidpunkt än

år 1908 bestämmes för upphörandet af rust- och rotehållarnes rekryteringsskyldighct.

Visserligen har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

uti sitt anförande till statsrådsprotokollet uttalat, att

icke några definitiva åtgärder kunde vidtagas för indelningsverkets upphörande,

förrän de värnpligtiges utbildning i fredstid erhållit den utsträckning,

som afsåges uti den nya härordningen, d. v. s. då § 27

i värnpligtslagen börjat tillämpas. Skulle stammanskapets numerär

vid de indelta regementena under den första öfvergångsperioden

(1902—1907) minskas i större grad, än som Kongl. Maj:t föreslagit,

blefve nemligen härordningen under öfvergångstiden för svag. Men

statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet tillägger, att, när

ett beslut om 365 dagars sammanlagd utbildningstid för de värnpligtige

förelåge, hinder syntes honom icke böra möta för att under den första

öfvergångsperioden minska den indelta stamtruppen, om tillfälle härtill

komme att förefinnas, i större grad, än hvad som blifvit föreslaget, under

förutsättning dock, att de nummer, som sålunda skulle komma att ytterligare

vakanssättas, kunde ersättas med volontärer. Med stöd af detta uttalande

och då mobiliseringsresultatet under öfvergångstiden, äfven med en starkare

afgång af stammanskap under åren 1902—1907, än hvad Eders Kongl.

Maj:t antagit, icke torde blifva alltför ogynsamt, har Riksdagen, med

föranledande af i ämnet väckta motioner, ansett indelningsverkets definitiva

afveckling böra inträda redan från och med år 1904, då lindring i rust och

rotehållsbesvären börjar utgå med hela det uppskattade värdet. Men

Riksdagen har, derest afgången af stammanskap skulle blifva större, än

hvad som beräknats och föreslagits, icke något att erinra mot att de Överskjutande

numren komma att ersättas med på grund af frivilligt aftal anstäldt

manskap.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning skulle de värnpligtiges

dagaflöning utgå med allenast 10 öre per dag. Detta belopp synes Riksdagen

vara för ringa för att den värnpligtige skulle dermed kunna bestrida

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

under öfningstiden förekommande mindre utgifter. Enligt hvad Riksdagen

inhemtat, utgör de värnpligtiges dagafiöning i Norge 15 öre, i Danmark,

efter vederbörliga afdrag och under förutsättning af gemensam utspisning

för truppen, omkring 20 öre, i Schweiz minst 22 öre och i Holland minst

15 öre.

Riksdagen anser, att ifrågavarande ersättning, hvilken Riksdagen

funnit böra i värnpligtslagen benämnas penningehidrag, lämpligen bör

bestämmas under tiden för den första tjenstgöringen och under den tid,

då värnpligtig fullgör hela den honom åliggande tjenstgöringen uti en

följd, till 20 öre om dagen, hvilket motsvarar den del af den nu föreskrifna

daga fl ö ningen, som kontant utbetalas till de värnpligtige på öfningsorten.

Under repetitions-(regements-)öfningarna torde på grund af åtskilliga

omständigheter den värnpligtiges dagliga utgifter ställa sig högre

än under rekrytutbildningen, hvarför billigheten synes kräfva, att under

ifrågavarande öfningar penningebidraget utgår med högre belopp, hvilket

lämpligen torde kunna bestämmas till 50 öre. Med afseende på ändamålet

med ifrågavarande penningebidrag synes det icke vara skäl att bibehålla

det nu gällande förfaringssättet med insättning i postsparbanken af

en del deraf, allra helst som det kan betviflas, huruvida hvad dermed afsetts

verkligen vunnits. Deremot får Riksdagen uttala den meningen, att

penningebidraget måtte utbetalas till de värnpligtige med kortare mellantider,

helst öfverensstämmande med de ordinarie kassadagarne.

Riksdagen har sålunda, med föranledande af i ämnet väckt motion,

beslutit, att penningebidraget till de värnpligtige bestämmes till 20 öre

om dagen under den första tjenstgöringen (rekrytskolan) äfvensom under

den tid, värnpligtig fullgör hela den honom åliggande tjenstgöring i en

följd, och till 50 öre om dagen under annan tjenstgöring.

Vid bestämmandet af det till de värnpligtige utgående penningebidraget

har Riksdagen antagit, att nu gällande grunder för anskaffning

och underhåll af värnpligtiges s. k. småpersedlar fortfarande skola tillämpas.

Beträffande för öfrigt underhållskostnaderna för truppen tillåter sig

Riksdagen uttala önskvärdheten deraf, att truppens proviantering varder

tillräcklig och närande med nödig omvexling, samt att en så sparsam och

planmessig förvaltning som möjligt måtte göras gällande i fråga om anskaffandet

af och hushållningen med erforderliga utrustnings- m. fl. persedlar,

och att således alla försök i fråga om utrustningen noga planläggas

och till kostnaderna i möjligaste mån begränsas.

Enligt uppgjorda beräkningar skulle den årliga ordinarie kostnaden

för landtförsvaret komma att, sedan härordningen, sådan den af Riks
Bih.

till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Huft. 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattefrågan.

58 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

dagen beslutats, blifvit fullt genomförd, uppgå till 44,066,134 kronor.

Vid dessa beräkningar hafva samma grunder tillämpats som i generalstabens

förslag till ny härordning, dock med iakttagande af de ökade

kostnader, som blifva en följd af beslutet att ersätta afgången i nummerstyrkan

vid flertalet infanteriregementen med på grund af frivilligt aftal

anstäldt manskap, dels af det i jemförelse med Eders Kongl. Majrts förslag

förhöjda penningebidråget till de värnpligtige och dels af det tillskott,

som skulle tillkomma de värnpligtige vid kavalleriet, fältartilleriet, fältingeniör-

och fälttelegraf trupperna under den utbildningstid, som öfverskjuter

240 dagar. Dervid har ifrågavarande tillskott beräknats till 50

öre om dagen.

I samband med behandlingen af förslagen till ny värnpligtlag och till

ny härordning har Riksdagen äfven tagit under ompröfning det sätt, hvarpå

de med ombildningen af försvaret i dess helhet förenade kostnader lämpligen

böra bestridas och särskildt den utredning, som chefen för finansdepartementet

för ändamålet framstält uti det vid Eders Kongl. Maj:ts

proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof fogade

utdrag af protokollet öfver finansärenden den 21 december 1900.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, beräknade chefen för

finansdepartementet den ökade ordinarie årskostnaden för försvaret till i

rundt tal 22,350,000 kronor. Men då fråga vore om beredande af nya

statstillgängar, borde enligt departementschefens mening härtill läggas en

samma af 1,350,000 kronor, utgörande det belopp i afskrifna grundskatter,

som ännu icke blifvit med annan direkt skatt ersatt. Dessa summor,

sammanlagdt utgörande 23,700,000 kronor, motsvarades i det närmaste af

summan af nedan angifna statsinkomster, nemligen:

ökad bevillning af fast egendom samt af inkomst ... kronor 10,500,000: —

värnskatt............... » 500,000:

ökad stämpelskatt ............ » 1,500,000: —

maltskatt ....................................................................... » 4,500,000:

ökad bränvinstillverkningsskatt................................... » 3,000,000: —

bankovinst ................................................ » 3,500,000:

summa kronor 23,500,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens Skrifvelse. N:o 120.

Äfvenledes hafva cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen

uti sina yttranden till statsrådsprotokollen för den 7 januari 1901 framst9.

lt

Vid en jemförelse mellan de af cheferna för linans-, landtförsvarsoch

sjöförsvarsdepartementen gjorda beräkningar angående de ordinarie kostnaderna

för den nya härordningens genomförande, befinnas de öfverensstämma

deruti, att den slutliga kostnaden för landt försvaret skulle

kronor årligen,

ordinarie anslagen

o

genom det nya

uppgå

till 45,338,000 kronor och för sjöförsvaret till 13,889,C ~

Hvad åter angår beloppet af den ökning i de

å fjerde och femte hufvudtitlarne, som nödvändiggöres

härordningsförslaget, råder någon skiljaktighet. Chefen för finansdepartementet

har från ofvannämnda slutsummor dragit de ordinarie anslagen å

hufvudtitlarne, sådana de upptagas i riksstaten för år 1901, och derigenom

funnit de ökade anslagsbehofve.n utgöra 17,117,916 kronor för landtförsvaret

och 5,236,709 kronor för sjöförsvaret. Chefen för landtförsvarsdepartementet

har deremot ansett, att nyssnämnda summa, 17,117,916

kronor, borde minskas dels med tre af honom anförda anslå/:

som i

res
-

kostnad sberäkningen

staten för år 1901 anvisats å extra stat, men som i

för den nya härordningen öfverförts till ordinarie stat, dels ock med de

belopp, hvarmed förslagsan,slagen öfverskridits. I)å dessa tillsammans utgöra

1,103,875 kronor, har departementschefen funnit, att den verkliga

ökningen i de ordinarie kostnaderna borde upptagas till allenast 16,014,041

kronor.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet har äfven ansett, att den af

chefen för finansdepartementet beräknade summan 5,236,709 kronor borde

minskas dels med bristen å hufvudtitelns nuvarande förslagsanslag, dels

ock med de belopp, hvarmed kostnaderna under fjerde hufvudtiteln, genom

den för kustartilleriet föreslagna organisationen, skulle nedbringas, tillsammans

956,221 kronor, hvarigenom ökningen å hufvudtiteln endast skulle

uppgå till 4,280,488 kronor.

Om än i kostnadsberäkningen för den nya försvarsorganisationen ett

mot bristen i förslagsanslagen svarande belopp blifvit medräknadt, anser

dock Riksdagen, med afseende derå, att vid den tid, då den nya organisationen

blifvit genomförd, prisförhållanden eller andra omständigheter kunna

föranleda brist i något eller några för nämnda organisation beräknade

anslag, att något afdrag från de ökade kostnaderna icke bör ega

rum för ifrågavarande brister. Riksdagen vill dessutom erinra, att chefen

för landtförsvarsdepartementet vid den ofvan anförda beräkningen af den

verkliga ökningen i de ordinarie kostnaderna för landtförsvaret icke afdra
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

git de för närvarande af fjerde hufvudtitels ordinarie anslag utgående

belopp för Vaxholms artillerikår och sjöfästningarne, hvilka belopp enligt

nya försvarsorganisationen komma att uppföras å femte hufvudtiteln för

kustartilleriet, under det att chefen för sjöförsvarsdepartementet vid beräkningen

af den verkliga ökningen i de ordinarie kostnaderna för siöförsvaret

gjort afdrag för nämnda, till 429,859 kronor 34 öre uppgående

an slagsbelopp.

1 fråga om tre extra anslag, å tillhopa 361,875 kronor, som i kostnadsförslaget

för den nya härordningen upptagits å ordinarie stat, finner

Riksdagen visserligen, att dessa, vid beräkningen af de ökade ordinarie

utgifterna, rätteligen bort afdragas, men då beloppen, i förhållande til!

försvarskostnaderna i sin helhet, är o af underordnad betydelse, har Riksdagen,

för undvikande af de anledningar till missuppfattning, som kunde

uppstå genom vidtagandet af några i allt fall oväsentliga förändringar i

det framlagda kostnadsförslaget, till grund för sin pröfning af landets förmåga

att bära de ökade försvarsbördorna lagt den af chefen för finansdepartementet

framstälda högre kostnadsberäkningen oförändrad. Riksdagen

får dessutom anmärka, att Riksdagen vid denna pröfning icke tagit

i beräkning, att den af Riksdagen beslutade nya härordningen skulle medföra

en omkring 1,250,000 kronor lägre ordinarie kostnad ån den af Eders

Kongl. Maj:t föreslagna, då denna minskning icke är så afsevärd, att densamma

vid en pröfning sådan som denna synes böra tagas i betraktande.

Innan Riksdagen tager under ompröfning de skatter, som åro ifrågasatta

för att täcka de med försvarets ombildning förenade ordinarie utgifter,

anser sig Riksdagen, ehuru det ej står i sammanhang med försvarsfrågan,

dock böra erinra derom, att den i 1901 års riksstat uppförda inkomsten

af grundskatt, 960,000 kronor, för hvartdera af åren 1902 och

1903 kommer att nedgå till hälften af nämnda belopp samt från och med

år 1904 kommer att upphöra. De i riksstaten för år 1901 upptagna inkomsttitlar,

som härleda sig från rustnings- och roteringsbesvären, nemligen

kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsinfanteriet, trosspassevolansafgift, tillfälliga rotevakansafgifter,

soldatvakansafgift och båtsmansvakansafgift, tillsammans utgörande

701,000 kronor, kunna, när de upphöra, icke föranleda någon afsevärd

förlust för staten, enär de delvis ersättas genom minskning i de å riksstaten

uppförda anslag till lindring i rustning och rotering.

Såsom chefen för finansdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet

den 21 december 1900 erinrat, uttalade vid 1892 års urtima

riksdag så väl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen den åsigt, att ersättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 61

för den vid samma riksdag beslutade successiva afskrifning af grundskatterna

samt godtgörelse för rustnings- och roteringsbesvären skulle beredas icke

genom indirekta konsumtionsskatter utan genom direkta och förmögenhetsskatter.

Denna grundsats har, såsom af nämnda anförande framgår, ännu

icke vunnit full tillämpning.

Då det af liders Kong]. Maj:t nu framlagda förslaget till omorganisation

af landets försvar kräfver betydligt ökade utgifter, framträder ännu mera

den frågan, i hvad mån den direkta skatten bör tagas i anspråk i högre

grad ån för närvarande är fallet. De indirekta konsumtionsskatterna äro

i allmänhet jemförelsevis mera betungande för de mindre bemedlade än

för dem, Indika befinna sig i en mera fördelaktig ekonomisk ställning, och

är det derför utan tvifvel med rättvisans fordringar öfverensstämmande,

att en afsevärd del af de ökade kostnader, som genom antagande af ifrågavarande

förslag uppkomma, varder betäckt medelst direkta och förmögenhetsskatter,

hvarvid den direkta skatten bör i sammanhang med obligatorisk

sjelfdeklaration så anordnas, att för lägre inkomstbelopp befrielse från eller

lindring i skatten medgifves samt att för högre inkomstbelopp den progressiva

skatteformen användes. 1 likhet med chefen för finansdepartementet

anser Riksdagen, att medelst en på dessa grunder anordnad inkomstskatt

en statsinkomst af omkring 10,500,000 kronor kan erhållas.

Beträffande den i § 4 af Eders Kongl. Maj:ts förslag till värnpligtslag

omförmälda värnskatt af värnpligtig, som frikallas från värnpligtens fullgörande

eller får uppskof med inskrifning eller afflyttar från riket, hvilken

skatt departementschefen beräknat lemna en inkomst af 500,000 kronor,

anser visserligen Riksdagen, af skäl för hvilka nedan närmare kommer att

redogöras, att bestämmelser om en dylik skatt icke för närvarande böra i

värnpligtslagen införas. Skulle emellertid framdeles värnskatt komma att

påbjudas, finner Riksdagen det vara önskvärdt, att ifrågavarande skatt åtminstone

till det belopp, som icke öfverstiger nyssnämnda summa, koinme

att användas till förmån för värnpligtige och deras anhöriga. I detta

sammanhang anser sig Riksdagen böra erinra, att det redan finnes en till

förmån för värnpligtige under statskontorets förvaltning stäld fond, benämnd

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, hvilken vid sistlidet

års utgång egde en behållning af 1,627,323 kronor 18 öre. Denna fonds

ändamål är att bereda understöd åt värnpligtige; som under tjenstgöring

erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre mån

oförmögne att sig med arbete försörja, samt för enkor och barn efter värnpligtige,

som aflidit i krig eller till följd af i krig ådragen sjukdom eller

skada. Derest ofvannärnnda belopp af värnskatten komine att ingå till

nämnda fond, skulle från densamma, på sätt Eders Kongl. Maj:t och Riks
-

Särskild

direkt skatt.

Värnskal t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Stämpelskatt,

Ilvitbets
Kockcrskatt.

Kränviua1

i 11 verknings

skatt.

Maltskutt.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

dagen må komma att bestämma, understöd kunna lemnas åt värnpligtige

och deras anhöriga i större omfattning än nu är förhållandet. Skulle skatten

komma att öfverstiga det af chefen för finansdepartementet beräknade

beloppet, kunde ifrågasättas, huruvida icke öfverskottet borde ingå till

statsverket att för dess ändamål användas.

Då all erfarenhet saknas om till hvilket belopp en värnskatt skulle

komma att uppgå, har Riksdagen, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt,

ansett sig icke böra beräkna densamma såsom tillgång till de ökade

utgifterna för försvaret.

Såsom departementschefen erinrat, intager stämpelskatten hos oss i

jemförelse med hvad förhållandet är i de flesta andra länder en undanskjuten

ställning. Riksdagen vill visserligen icke förneka, att ju icke

stämpelskatten kan hos oss vidare utvecklas, men då Riksdagen år 1894

afslog Eders Kongl. Maj:ts proposition angående stämpelafgiften i hvad den

afsåg stämpel å bankanvisningar och postremissvexlar samt 1898 afskaffade

de år 1894 bestämda stämpelafgifterna för inrikes vexlar och inkasseringsuppdrag,

anser Riksdagen dessa afgifter icke för närvarande böra beräknas

såsom en tillgång för bestridande af kostnaderna för den nya härordningen,

hvadan för detta ändamål här upptages endast den af departementschefen

ifrågasatta förhöjning af lagfartsstämpeln med en fjerdedel af

dess nuvarande belopp, hvilket skulle åt statsverket bereda en ökad inkomst

af 500,000 kronor.

Hvitbetssockerskatten har hittills utgått efter beräkning att sockerutbytet

utgör 10,5 procent af betornas vigt. Sedan innevarande Riksdag

höjt det beräknade sockerutbytet till 11,5 procent, kommer detta att medföra

en ökning i skatten af omkring 1,000,000 kronor.

I likhet med departementschefen anser Riksdagen en höjning af brän''

vinstillverkningsskatten från 50 till 60 öre pr liter vara lämplig, helst sådant

måhända skulle i någon mån minska bränvinskonsumtionen. Denna

skatteförhöjning och deraf påkallad förhöjning i tullsatserna å spirituösa

lärer dock kunna antagas bereda statsverket en ökad inkomst af 3,500,000

kronor.

Redan nu gällande tillverkningsskatt å bränvin påkallar utan tvifvel,

att tillverkningsskatt åsättes jemväl en annan alkoholhaltig vara, ölet. Det

berättigade i cn sådan skatt framträder än tydligare, då, såsom här är

ifrågasatt, tillverkningsskatten å bränvin varder förhöjd. Departementschefen

har i sitt förenämnda anförande till statsrådsprotokollet hänvisat

på en skatt till belopp af 15 öre pr kilogram torka dt, rostad t eller brändt

malt, som användes för öltillverkning, hvarigenom skatten skulle komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

att utgöra 3 kronor 75 öre för en hektoliter öl, motsvarande enligt hans

beräkning 1,33 öre pr halfbutelj.

Denna i derå andra länder tillämpade och äfven hos oss flera gånger

ifrågasatta skatt är äfven i Norge införd och utgör numera 37,i öre pr

kilogram korn, motsvarande ungefär 48 öre pr kilogram torkadt malt och

12 kronor 36 öre pr hektoliter öl eller något mer än 4 öre pr halfbutelj.

I det betänkande, som den för utredning af frågan om maltdrycksbeskattningen

tillsatta komité den 26 november 1892 afgaf, föreslog komiten

en skattesats af 10 öre pr kilogram malt, hvilket motsvarade 0,89 öre pr

halfbutelj öl, och komitén framhöll dervid vigten deraf, att skattesatsen

bestämdes så, att den förhöjning i försäljningspriset å den färdiga varan,

som af beskattningen skäligen kunde böra följa, vid försäljning af minsta

brukliga qvantitet, läte så nära som möjligt uttrycka sig i minsta gällande

myntenhet, enär det kunde antagas att, om det skattebelopp, som folie t. ex.

på^ en tredjedels liter eller en halfbutelj öl, endast utgjorde en mindre

bråkdel af ett öre, priset på halfbuteljen komrne att ökas med ett helt öre.

Riksdagen delar denna uppfattning. Med afseende å skattens storlek anser

Riksdagen, att hänsyn bör tagas å ena sidan dertill, att staten bör beredas

en i jemförelse med bränvinstillverkningsskatten skälig inkomst, och å andra

sidan dertill, att den konsumerande allmänheten icke öfver höfvan betungas.

Med fäst afseende härå äfvensom å do omkostnader, som äro förenade med

kontrollen, torde en skattesats, som motsvarade ungefär två öre pr halfbutelj,

vara lämplig; den skulle då bestämmas till 22 öre pr kilogram malt,

hvilket med tillämpning af det utaf departementschefen använda beräkningssått

motsvarade 1,95 öre pr halfbutelj öl. Då emellertid maltskatt hos oss

ännu är oförsökt, torde, om och när en sådan skatt finnes erforderlig,

densamma till en början ej böra sättas högre än till exempelvis 11 öre

pr kilogram, hvilket skulle motsvara omkring 0,98 öre pr halfbutelj öl.

Under förutsättning att svagdricka, såsom Riksdagen anser vara rigtigt,

kornme att undantagas från beskattning, skulle man med ledning af

förhållandet år 1897 kunna antaga, att en qvantitet af omkring 330,000

deciton malt komrne att användas för tillverkning af porter och öl. Efter

en skattesats af 22 öre pr kilogram skulle bruttoinkomsten uppgå till

7.260.000 kronor. Om härifrån afräknas den af departementschefen antagna

kontroll kostnad en 450,000 kronor, skulle nettoinkomsten utgöra

6.810.000 kronor, hvilken med afseende derå, att i följd af skatten förbrukningen

antagligen komrne att minskas, icke i denna kalkyl torde böra

upptagas till högre belopp än 6,000,000 kronor. En skatt af endast 11 öre

pr kilogram malt kunde beräknas gifva en behållen inkomst af omkring

3,000,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens Skrifvelse I\T:o 120.

Om man med hänsyn till alkoholhalten vill bestämma skatteförhållandet

mellan bränvin och Öl, skulle, enligt hvad Riksdagen inhemta!, detta

senare, då skatten å bränvin bestämmes till 60 öre pr liter, åsättas en

Tull å kaffe skatt af 24 öre pr kilogram malt.

odl vm- Riksdagen anser i likhet med departementschefen, att ökade tullsatser

å kaffe och vin vid behof kunna införas, men finner i afseende å den förstnämnda

det icke vara nödigt att för närvarande ifrågasätta en större höjning

än 7 öre per kilogram, hvilken tullsats, under beräkning att såsom

antagligt är importen fortfarande kommer att uppgå till det för de senaste

5 åren beräknade medeltalet af omkring 22,000,000 kilogram, bör medföra

en inkomst för statsverket af 1,500,000 kronor.

Här ofvan angifna skatter jemte den af departementschefen för statsbehofven

beräknade andel i riksbankens vinst utgöra:

särskild direkt skatt...................................................-........ kronor 10,500,000

ökade stämpelmedel ..... » 500,000

ökad hvitbetsockertillverkningsafgift.......................... » 1,000,000

ökad bränvinstillverkningsskatt och förhöjd tull å spirituösa » 3,500,000

maltskatt................. » 6,000,000

ökade tullsatser:

å kaffe........................................................... » 1,500,000

å vin.............................. » 500,000

bankovinst...................... »_3,500,000

Summa kronor 27,000,000

Bland utvägar, som jemte de ofvan angifna kunna anlitas för att,

då så erfordras, öka statsverkets tillgångar, anser Riksdagen, lika med departementschefen,

ökad beskattning pä tobak böra särskild! framhållas. Men

Riksdagen finner det vara ovisst, i hvad mån det åsyftade ändamålet må

kunna vinnas genom den af departementschefen ifrågasatta höjningen af

tobakstullen utöfver nu gällande tullsatser, så vida icke, i samband med

höjningen af tullsatsen för oarbetad tobak, skatt införes å tobak, som inom

landet frambringas, något, som dock kräfver en utredning, hvilken Riksdagen

icke varit i tillfälle att verkställa.

Förutom genom nu nämnda skatter torde statsverket kunna beredas

ökad inkomst genom en ytterligare utveckling af stämpelbeskattningen.

Ej allenast ur synpunkten att bereda staten ökade inkomster, utan

äfven för att åtminstone i någon mån inskränka förbrukningen af en

alkoholhaltig och särskildt i vårt land begagnad dryck, hvilken utan gensägelse

kan betraktas såsom en öfverflödsvara, torde vidare kunna hänvisas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 65

till införande af accis å punsch, som tillverkas för försäljning, hvarigenom

en icke obetydlig inkomst borde kunna beredas statsverket.

Af den redogörelse, chefen för finansdepartementet i statsrådsprotokollet

den 21 december 1900 lemnat angående beloppet af de jernväqstrafikmedel,

som under åren 1890—1899 kommit statsverket till godo, inhemtas,

att denna inkomsttitel för hvartdera af åren 1894—1899 uppgått

till högre belopp, än hvad som för år 1900 influtit, eller 7,000,000 kronor.

Särskildt under år 1897 uppgick inkomsten till 13,800,000 kronor. På

grund af nu rådande förhållanden torde denna inkomsttitel under de närmaste

åren icke kunna antagas uppgå till högre belopp än det för år 1900

här ofvan angifna, men man bör kunna hysa förhoppning derom, att före

den tidpunkt, då den nya härordningen blifvit fullständigt genomförd,

inkomsten af statens jernvägar skall hafva ej obetydligt ökats utöfver hvad

nu är förhållandet.

I detta sammanhang anser Riksdagen sig böra här lemna en redogörelse

för de belopp, som af statsverkets inkomster under åren 1890—

1901 i riksstaterna anvisats vare sig till nya jernvågsanläggningar eller

eljest för jernvägstrafiken och h vilka icke atsett att ersätta försliten materiel,

utan anskaffande af ny och tillökad sådan.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 32 Håft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

För nya bygg- nader och an- läggningar vid

statens järn- vägstrafik.

För nya jern- banor samt ut- läggning af

ytterligare jern- vägsspår.

För ny rörlig

materiel vid

statens trafike- rade jernvägar.

För kom- pletterings- arbeten

å vest- kustbanan.

Summa.

Kronor.

o

Ar

1890......

500,000

1,400,000

1,000,000

__

2,900,000

»

1891—

800,000

4,665,000

1,300,000

—

6,765,000

»

1892......

450,000

4,823,000

1,200,000

—

6,473,000

»

1893......

500,000

4,000,000

1,200,000

—

5,700,000

»

1894......

400,000

700,000

500,000

—

1,600,000

»

1895......

220,000

—

—

220,000

»

1896......

375,000

850,000

—

1,225,000

»

1897......

350,000

—

2,000,000

700,000

3,050,000

»

1898______

465,000

4,300,000

2,565,000

325,000

7,655,000

»

1899......

1,357,000

6,985,000

3,500,000

—

11,842,000

»

1900______

2,228,600

1,600,000

5,590,000

—

9,418,600

»

1901......

3,178,000

1,671,000

5,000,000

—

9,849,000

För år 1902 har Riksdagen redan anvisat å riksstatens sjette hufvudtitel

till nya byggnader och anläggningar vid jernvägarne 2,745,400

kronor samt utom hufvudtitlarne till ny rörlig materiel 5,500,000 kronor

och till fullbordande af jernvägen Boden—Ytterinorjerv 652,000 kronor.

Såsom belysande för den utveckling vårt land undergått under de

sistförflutna tjugufem åren får Riksdagen anföra, att bevillningen af fast

egendom och af inkomst, hvilken år 1876 uppgick till i rundt tal 8,156,000

kronor, år 1885 hade ökats till 3,835,000 kronor eller med 21,5 procent,

oaktadt den lägsta beskattningsbara inkomsten från och med år 1884 höjdes

från 400 till 500 kronor samt ökad lindring medgafs för inkomstbelopp

mellan 500 och 1,200 kronor; att ökningen från och med år 1885 till och

med 1892, då bevillningssuinman uppgick till 4,449,000 kronor, utgjorde

16 procent; samt att ökningen från och med år 1893, då bevillningen för

jordbruksfastighet höjdes från 3 till 6 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet

och bevillningssumman hufvudsakligen i följd deraf uppgick

till 5,223,000 kronor, till och med år 1900, då bevillningssumman utgjorde

7,771,000 kronor, belöpte sig till 48 procent.

Bevillningen af fast egendom samt af inkomst är utan tvifvel en god

mätare för bedömande af tillväxten i förmögenhet och inkomst af arbete.

Denna tillväxt har visserligen under vissa perioder från och med år 1876

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 67

varit jemförelsevis ringa, och det har till och med inträffat, att ett eller

annat år haft att uppvisa en något lägre bevillningssumma än det närmast

föregående, men skilnaden har i sådana fall varit så obetydlig, att densamma

måste antagas hafva berott på tillfälliga förhållanden och icke på

en tillbakagång i utvecklingen.

Med hänsyn till den stora utveckling af landets hjelpkällor, som

angifves såväl genom den ökade kapitalbildningen som genom ökningen i

bevillningen af fast egendom samt af inkomst, kan det antagas, att landet

skall utan större svårighet bära de ökade utgifter, som erfordras för försvarets

omorganisation i enlighet med Riksdagens beslut.

Vidkommande de med den nya härordningen förenade extra utgifter

och särskild! den betydligaste af dcin, nemligen den beräknade kostnaden

för uppförande af kaserner, hvilken utgift erfordras efter hand under åren

1902—1908, vill Riksdagen ingalunda förneka, att, om tillgång till bestridande

af denna utgift skall beredas allenast genom skattemedel, sådant

kan, derest icke någon mera afsevärd minskning i de uti senare årens

riksstater uppförda anslag för jernvägarne kan åvägabringas, åtminstone

emellanåt varda betungande. Då här emellertid gäller att åt staten anskaffa

fastigheter, hvilka med nödiga underhållskostnader under en längre

tid komma att ega bestånd, kan det ifrågasättas, huruvida icke för beredande

af tillgång till ifrågavarande utgift det skulle vara lämpligt att

afyttra annan staten tillhörig, ieke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke

vore för sitt hittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig, men för

hvilken med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas.

Sålunda borde exempelvis vissa delar af det kronan tillhöriga, norr om

Djurgårdsbrunns viken och Djurgårdskanalen belägna, vidsträckta området

kunna med fördel för staten försäljas.

I fråga om den ordning, i hvilken här ofvan ifrågasatta skatter och

inkomster böra tagas i anspråk, har Riksdagen här endast funnit sig böra

uttala den mening, att jemte bankovinsten den direkta skatten bör i första

rummet anlitas.

Den af Eders Kongl. Maj:t framlagda propositionen angående ändring

i vissa §§ af strafflagen för krigsmagten har Riksdagen funnit sig

böra i hufvudsak tillstyrka.

Beträffande inom Riksdagen väckta motioner rörande revision af de

s. k. krigslagarne, finner Riksdagen, särskildt med hänsyn till det samband

denna fråga eger med härorganisationens grundande hufvudsakligen å all
-

Krigslagstift
ningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

män värnpligt, en sådan revision vara af omständigheterna påkallad; och

kommer Riksdagen att derom i annat sammanhang närmare yttra sig.

Sedan Riksdagen sålunda angifvit de allmänna grunder och synpunkter,

som enligt dess förmenande äro särskildt att beakta vid frågan om

försvarets ombildning, öfvergår Riksdagen till de särskilda uti ämnet

gjorda framställningarna, dervid begynnande med förslaget till ny värnpligtslag,

såsom varande det för frågans lösning grundläggande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagms Skrifvelse N:o 120.

69

A. Förslaget till ny värnpligtslag.

Förutom de andringar i gällande värnpligtslag, hvilka afse utsträckning

af de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid, innefattar förslaget till

ny värnpligtslag jemväl åtskilliga andra vigtiga ändringar i samma lag.

De vigtigare eller mera omfattande af dessa ändringar röra hufvudsakligen

dels inskrifningsväsendets organisation, dels sättet för uttagande af värnpligtige

för flottans behof, dels bestämmelserna angående de värnpligtiges

skyldigheter i fråga om inställelse, tjenstgöring och mönstring m. m., dels

ock landstorrnens användning.

Derjemte har i förslaget upptagits frågan om införande af värnskatt.

Mot de ändringar i värnpligtslagen, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit

i fråga om inskrifningsväsendets omorganisation äfvensom angående

uttagande af flottans behof af värnpligtige, har Riksdagen icke något att

erinra. ^

Gällande värnpligtslags bestämmelser angående de värnpligtiges skyldigheter

i fråga om inställelse till inskrifning, tjenstgöring och mönstring

äfvensom beträffande stadgade anmälningar hafva, såsom nämnts, enligt

förslaget jemväl blifvit i vissa delar omarbetade.

Riksdagen, som väl inser vigten och nödvändigheten deraf, att lagens

bestämmelser om de värnpligtiges skyldigheter i ifrågavarande hänseenden,

synnerligast beträffande inställelsen till inskrifning och tjenstgöring, med

kraft upprätthållas, helst, med antagande af en ny härorganisation, grundad

hufvudsakligen å allmän värnpligt, de värnpligtige komma att i vida högre

grad än hittills utgöra den egentliga hären, har i hufvudsak godkänt hvad

Eders Kongl. Maj:t i hithörande ämnen föreslagit. Dock har beträffande,

dessa delar af lagförslaget i vissa punkter gjort sig gällande en afvikande

mening, derför Riksdagen här nedan kommer att närmare redogöra.

Hvad angår de föreslagna ändrade bestämmelserna om landstormen,

kommer Riksdagen att derom här nedan, under § 36, afgifva yttrande.

Beträffande frågan om värnskatten, har Riksdagen väl funnit goda

skäl kunna förebringas för införande af en sådan skatt. Lämpligheten eller

olämpligheten deraf måste dock naturligen blifva väsentligen beroende af

de grunder, enligt hvilka densamma kommer att utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

För närvarande föreligger emellertid allenast förslag om införande i

värnpligtslagen af vissa allmänna stadganden rörande hvilka personer i

värnpligtsåldern skulle vara skyldiga att erlägga värnskatt, utan att samtidigt

framlagts något fullständigt författningsförslag i ämnet. Vid sådant

förhållande och då värnskatten kan tänkas ordnad på flera olika sätt, är

det tydligen nu icke möjligt att bilda sig någon föreställning om, huru

den tilltänkta nya skatten i tillämpningen skulle komma att verka. Då

härtill kommer, att meningarne ännu torde vara ganska delade rörande de

närmare grunder, som i fråga om värnskatten böra göras gällande, och

frågan huruvida enighet härutinnan kan ernås svårligen låter sig afgöra,

förrän ett fullständigt förslag i ämnet föreligger till pröfning, har Riksdagen

icke funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning om

införande i värnpligtslagen af de nu föreslagna bestämmelserna om värnskatt,

helst hinder icke torde möta att, om så befinnes lämpligt, i eu blifvande

författning om värnskatt införa motsvarande bestämmelser.

Sedan Riksdagen sålunda angifvit sin ståndpunkt beträffande vissa

delar af ifrågavarande lagförslag, öfvcrgår Riksdagen till redogörelsen för

sina beslut i fråga om förslagets särskilda paragrafer, dervid Riksdagen i

sammanhang med de paragrafer, som af vissa inom Riksdagen väckta motioner

beröras, kommer att göra de uttalanden, hvartill nämnda motioner

funnits böra föranleda.

§ I
Emot

de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser i denna §,

hvilken bibehållits oförändrad sådan densamma i nu gällande värnpligtslag

är lydande, har Riksdagen icke haft något att erinra.

Då förslaget till värnpligtslag likasom nu gällande lag stadgar,

att hvarje svensk man är värnpligtig under viss tid af sin lefnad, följer

deraf visserligen otvetydigt, att så snart en förutvarande utländsk man,

som uppnått den föreskrifna åldern, förvärfvar svensk medborgarrätt, han

derigenom blifver underkastad värnpligtslagen. Men det torde dock

vara lämpligt, att uttrycklig bestämmelse derom meddelas i. lagen.

Den nu gällande lagen innehåller nemligen i detta afseende icke något

stadgande, och något dylikt har icke heller i det nu föreliggande förslaget

upptagits. Visserligen är i värnpligtslagen stadgadt, att de närmare

föreskrifter, som för lagens tillämpning äro erforderliga, meddelas

af Konungen, hvadan ock i gällande inskrifningsförordning meddelats bestämmelser

i, bland andra, nyssnämnda afseende. Då det emellertid synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Riksdagens Skrifvelse N:o \20.

vara mindre följdriktigt och lämpligt, att bestämmelserna om sådana medborgares

värnpligt, som här afses, i värnpligtslagen helt och hållet förbigås

och upptagas allenast i en förordning af helt och hållet administrativ natur,

har Riksdagen ansett i värnpligtslagen böra införas ett särskildt stadgande

af innehåll, att för den, som förvärfvar svensk medborgarrätt det

kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år, eller derefter, värnpligten

inträder från och med det år, som infaller näst efter det han förvärfvat

nämnda rätt. Derest stadgandet gifves en dylik affattning, torde det icke

behöfva särskildt utsägas, att värnpligten äfven slutar med utgången af

det år, då den värnpligtige fyller fyrtio år. Genom införande i lagen af

ett sådant stadgande, som nyss nämnts, är emellertid icke frågan om värnpligtstidens

beräkning i öfrigt beträffande här afsedda fall besvarad. I

gällande inskrifningsförordning, § 29 mom. 3, är föreskrifvet, att sådan

person, hvarom nu är fråga, vid inskrifning, som infaller närmast efter

det medborgarrätten vunnits, anses lika med dem, som erhållit uppskof

med inskrifning. Då det betraktelsesätt, som ligger till grund för nämnda

föreskrift, synes rigtigt, har Riksdagen ansett, att i värnpligtslagens

femte paragraf, hvilken handlar om värnpligtigs skyldighet att inställa

sig till inskrifning äfvensom sättet för beräkningen af tjenstetiden i

beväringen, lämpligen borde införas ett nytt moment af hufvudsakligen

enahanda innebörd som nyssberörda, nu i inskrifningsförordningen meddelade

föreskrift. Förenämnda bestämmelse angående tiden för värnpliktens

inträde medför visserligen den ändring i den nu tillämpade ordningen,

att den, som under ansfifna. förutsättningar vinner medborgarrätt i början

af året, först det följande året är pligtig inställa sig till inskrifning,

hvaremot sådant nu i dylikt fall bör ske redan samma år. Då emellertid

de ifrågavarande stadgandena synas leda till större bestämdhet och reda

i förevarande afseende, torde berörda afvikelse från den nu tillämpade

ordningen icke vara af någon vidare betydelse.

De närmare föreskrifter, som i fråga om nu omordade värnpligtige

må finnas påkallade, anser Riksdagen för undvikande af alltför stor vidlyftighet

icke böra införas i värnpligtslagen, utan lämpligare i annan ordning

meddelas.

Hvad angår platsen för berörda stadgande angående tiden för värnpligtens

inträde i här afsedda fåll, torde — då i följd af Riksdagens beslut

i fråga om värnskatten den föreslagna § 4 ur lagen kommer att utgå —

samma stadgande, till undvikande i möjligaste mån af rubbning i paragrafföljden,

lämpligen kunna införas såsom § 2, samt följaktligen de två närmast.

följande paragraferna erhålla motsvarande högre nummer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 2.

Beträffande lydelsen af § 2 (enligt Riksdagens beslut § 3) har Riksdagen

ansett efter ordet »tjenstetiden» i mom. 1 första stycket böra inskjutas

orden »i beväringen är tolf år».

§ 3.

Denna paragraf, som enligt Riksdagens beslut betecknats med § 4,

har — särskildt vid jemförelse med § 16 mom. 1, som handlar om uppskof

med inskrifning och såsom uppskofsanledningar angifver vissa förhållanden

af öfvergående beskaffenhet, såsom »tillfällig sjukdom» eller

»försenad kroppsutveckling» — ansetts böra erhålla en redaktion, som

tydligare än den nuvarande gifver vid handen å ena sidan, att ej allenast

lyte eller sjukdom, utan äfven kroppslig svaghet af sådan beskaffenhet, att

den värnpiigtige, ehuru frisk, uppenbarligen är till tjenst vid rikets försvar

oförmögen, bör vara anledning till frikallelse, samt å andra sidan

jemväl, att med stadgandet endast afses sådana värnpiigtige, som på grund

af qji till sin natur stadigvarande kroppslig eller andlig brist anses för all

framtid oförmögne till tjenst vid rikets försvar.

I sammanhang med förevarande paragraf har Riksdagen till behandling

förehaft en inom dess Andra Kammare väckt motion, att

paragrafen skulle erhålla ett tillägg af innehåll, att jemväl den, som af

samvetsskäl icke kunde förmås att låta sig vapenöfvas, skulle från värnpligtens

fullgörande frikallas, med skyldighet dock för honom att i den

ordning, Konungen egde närmare bestämma, under tid, som motsvarade

minst den stadgade öfningstiden, för kronans räkning uträtta annat lämpligt

arbete.

Vid 1898 års riksdag väcktes motion i enahanda rigtning som den

nu ifrågavarande. Motionen blef emellertid af lagutskottet afstyrkt. Första

Kammaren biföll denna lagutskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren

biföll ett under öfverläggningen framstäldt yrkande om skrifvelse till

Eders Kongl. Maj:t i ämnet. Frågan förföll således för den gången.

Derefter har densamma varit hänskjuten till den s. k. värnpligtskomiténs

bepröfvande.

Efter en grundlig utredning af frågan stannade nämnda komité vid

den mening, att någon ändring af gällande lagstiftning i ändamål att be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

73

reda rätt till befrielse från vapenöfning mot uträttande i stället af annat

arbete ej kunde af komitén förordas.

Efter den uttömmande behandling, som af värnpligtskomitén egnats

nu förevarande fråga, och på grund af de, enligt Riksdagens mening, talande

skäl, som af komitén anförts mot en lagändring i den rigtning,

motionären afser, har Riksdagen icke ansett sig kunna lemna sitt bifall

dertill, att i värnpligtslagen införes ett stadgande, hvarigenom den, som

af samvetsskäl förklarade sig ej vilja deltaga i vapenöfning, skulle utan

vidare blifva derifrån befriad, om än mot skyldighet att i stället förrätta

annat arbete.

Då emellertid de förhållanden, som motionären berört, onekligen ej

sällan äro af synnerligen ömmande beskaffenhet, har Riksdagen likväl tagit

i öfvervägande, huruvida det icke skulle vara möjligt att, utan egentlig

risk för rikets försvar, i någon mån gå de i motionen framstälda önskningsmål

till mötes. Väl har det sagts, att här ifrågavarande värnpligtige

ofta nog förklara sig af samvetsskäl hindrade ej allenast att bära vapen,

utan ock att förrätta hvarje annat arbete, som med vapenöfningarne ega

samband. I de flesta fall torde väl dock dessa personers vägran härröra

hufvudsakligen af motvilja mot sjelfva striden såsom sådan eller mot

skyldigheten att i visst fall bära vapen mot sina medmenniskor. Kunde

man genom lämpliga åtgärder åstadkomma, att de i förevarande hänseende

verkligen samvetsömine blefve, såvidt möjligt, från den egentliga

vapentjensten befriade, skulle väl derför det väsentliga i de framstälda

önskningsmålen vara vunnet. Att gå längre i medgifvanden torde deremot

icke utan risk för försvaret vara tillrådligt. Det lämpligaste sättet

för meddelande af dylik befrielse synes Riksdagen vara att öfverlemna åt

vederbörande truppbefälhafvare befogenhet att, efter pröfning af omständigheterna

i hvarje särskildt fall, tillåta dem, som befinnas hysa verkliga

samvetsbetänkligheter i förevarande afseende, att i stället fullgöra sin

värnpligt genom förrättande af annan lämplig tjenst vid truppen, såsom

sjukvård eller annat. Väl lärer det, såsom värnpligtskomitén antydt,

stundom redan nu förekomma, att vederbörande befälhafvare, der omständigheterna

sådant föranleda, söka att vid utöfvande af sin rätt att bland

manskapet uttaga sjukbärare i någon mån taga hänsyn jemväl till ifrågavarande

förhållanden. Men om än ett dylikt förfarande icke kan sägas

vara stridande mot gällande lag, synes det dock Riksdagen vara för vinnande

af klarhet och likformighet i nämnda punkt önskligt, att ett uttryckligt

stadgande rörande befälets befogenheter härutinnan blefve ineddeladt.

Med stöd af hvad sålunda anförts anser sig Riksdagen, med erkännande

af ifrågavarande motions behjertansvärda syfte, böra uttala sig för

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 lläft. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Riksdagms Skrifvelse N:o 120.

önskvärdheten deraf, att. genom särskildt af Eders Kongl. Maj:t ineddeladt

stadgande vederbörande truppbefälhafvare bemyndigas att, i den mån omständigheterna

kunna dertill föranleda, meddela värnpligtige, som finnas

hysa samvetsbetänkligheter mot vapentjenst, befrielse från sådan tjenst och

i stället använda dem till annan lämplig tjenstgöring vid truppen.

§ 4.

I fråga om de i denna § föreslagna stadganden tillåter sig Riksdagen

hänvisa till hvad derutinnan här ofvan yttrats.

§ 5.

Mom. 2 i denna § har Riksdagen ansett böra i vissa delar omredigeras.

Att någon ändring i sak af Eders Kongl. Maj:ts förslag dermed

icke varit afsedd, torde knappast behöfva påpekas.

I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen här ofvan under § 1 yttrat

rörande införande i värnpligtslagen af vissa bestämmelser i fråga om

värnpligtige, som förvärfva svensk medborgarrätt det kalenderår, under

hvilket de fylla tjuguett år, eller derefter, har Riksdagen för sin del

beslutit införande i förevarande § af ett tredje moment, så lydande: »Värnpligtig,

hvarom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig till inskrifning

det år, hans värnpligt tager sin början. Sådan värnpligtig anses dervid

likstäld med den, som förut erhållit uppskof med inskrifning. Närmare

bestämmelser i fråga om denna lags tillämpning beträffande sådan värnpligtig

meddelas af Konungen.»

§ 6.

Rörande den föreslagna lydelsen af denna § har Riksdagen icke något

att erinra.

§ 7.

Beträffande den föreslagna lydelsen af denna § har Riksdagen företagit

en mindre betydande redaktionsändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

75

§§ 8 och 9.

I fråga om dessa §§ har Riksdagen icke något att erinra.

§ 10.

Vid förehafvande af denna §, hvilken i förslaget upptagits oförändrad

från gällande värnpligtslag, har inom Riksdagen framstälts det spörsmål,

huruvida icke den här uttalade grundsatsen borde utsträckas längre, än

enligt nuvarande lag är fallet.

Ur flera synpunkter kan nemligen ifrågasättas, huruvida det bör

tillåtas en hvar, jemväl den, som genom ett eller flera grofva brott förverkat

sina medborgares förtroende och af domstol ådömts förlust af medborgerligt

förtroende, att inträda i härens led. Att detta icke kan verka

till höjande af dennas anseende är uppenbart. Också torde den nytta, försvaret

kan vinna af dylika personers medverkan, vara till sitt värde synnerligen

tvifvelaktig. Då man emellertid svårligen torde kunna ifrågasätta,

att personer, som ådömts förlust af medborgerligt förtroende för viss tid,

af sådan anledning skulle i värnpligtshänseende försättas i annan ställning

än öfrige värnpligtige under längre tid än straffpåföljden varar, och uppskof

med eller afbrott i fullgörandet af dem åliggande värnpligt skulle

blifva förenad med åtskilliga olämpor, har Riksdagen stannat vid att i

värnpligtslagens tionde paragraf införa en bestämmelse, att värnpligtig, som

är förlustig medborgerligt förtroende för alltid, ej må tillhöra hären eller

flottan. Med anledning häraf har paragrafen i öfrigt underkastats redaktionsändring.

I sammanhang med ofvan berörda fråga har äfven ett annat, dermed

i nära samband stående ämne inom Riksdagen uppmärksammats.

Eldigt 28 § i strafflagen för krigsmagten är stadgadt, att, om krigsman,

som hörer till det vid krigsmagten fast anstälda manskap, begår

brott, derför han dömes till straffarbete eller svårare straff, han skall från

sin anställning vid krigsmagten skiljas; ankommande dock på vederbörande

befälhafvare att i vissa lindrigare fall bibehålla den dömde vid sin anställning.

Med anledning häraf har det blifvit ifrågasatt, huruvida icke den

i strafflagen för krigsmagten sålunda uttalade grundsats borde vinna motsvarande

tillämpning å värnpligtige, så att värnpligtig, som sakfälles för

brott, hvilket, om det blifvit begånget af en vid krigsmagten fast anstäld

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

krigsman, skulle medfört dennes skiljande från hans anställning vid krigsmagten,

icke heller finge tillhöra hären eller flottan. För en dylik åtgärd

föreligger nu desto mera anledning, som enligt den nya härordningen de

värnpligtige komme att utgöra det egentliga krigsman skåpet och följaktligen

på ett vida intimare sätt än förut sammanbindas med härväsendet. Något

bestämdt förslag i ämnet har emellertid icke förelegat och följaktligen icke

heller något beslut derutinnan af Riksdagen fattats. Då en revision af

gällande strafflag för krigsmagten nu är förestående, anser dock Riksdagen

önskvärdt, att, sedan utredning vunnits, i hvilken omfattning förenämnda

i strafflagen för krigsmagten uttalade grundsats om vid krigsmagten fast

anstäld krigsmans skiljande från krigsmagten i anledning af begånget brott

bör fortfarande vinna tillämpning, Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,

huruvida icke de härutinnan antagna grunder böra erhålla motsvarande

tillämpning med afseende å de värnpligtige, samt, der utredningen

dertill föranleder, för Riksdagen framlägga förslag till de bestämmelser

i ämnet, som för vinnande af öfverensstämmelse i nämnda hänseende må

finnas erforderliga.

§§ 11-15.

I fråga om dessa §§ torde Riksdagen få hänvisa till sitt ofvan afgifna

yttrande rörande förslagets allmänna grunder för inskrifningsväsendets

ordnande.

Mot förslagets mera detaljerade bestämmelser i nu ifrågavarande

delar har Riksdagen icke någon erinran att göra, med undantag dock

beträffande ett par punkter.

I § 13 mom. 2 är föreslaget, att inkallelse till inskrifningsförrättning

skall verkställas af Konungens befallningshafvande genom kungörelse

och offentligt anslag, i stället för, såsom hittills, endast genom kungörelse.

Förslaget att för ändamålet använda jemväl offentligt anslag synes vara

synnerligen välbetänkt. På det att det dermed afsedda ändamålet må vinnas,

torde emellertid vara nödigt, att kallelsen anslås på sådana platser, der

menige man med hänsyn till förhållandena i orten lätt kan inhemta kännedom

om densamma. Med hänsyn härtill har Riksdagen ansett det böra

uttryckligen stadgas, att kallelsen skall offentligen anslås inom hvarje

kommun.

§ 14 mom. 1 innehåller enligt förslaget, likasom hittills, bland annat

stadganden om befrielse i vissa fall från personlig inställelse vid inskrifniugsförrättning.

Sådan befrielse är enligt gällande lag och jemväl enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

förslaget medgifven, utom andra, den, som innehar fast anställning utomlands

och i viss ordning styrker, att han är till krigstjenst duglig. Häraf

följer, att den, hvars anställning utomlands icke kan betecknas såsom »fast»,

måste, der han ej vill riskera att blifva betraktad såsom förfallolöst uteblifven,

iakttaga personlig inställelse. Detta synes vara onödigt strängt,

då ju här är fråga allenast om personer, som sjelfva önska att i laga ordning

fullgöra sin värnpligt och på föreskrifvet sätt styrka, att de äro till

krigstjenst duglige. Då ifrågavarande bestämmelse lätteligen ock kan

föranleda olika tolkningar, har Riksdagen funnit ordet »fast» böra ur paragrafen

utgå.

I mom. 2 af samma § är föreslaget införande af en bestämmelse om

rätt för värnpligtig att i visst fall erhålla ersättning för fram- och återresan

från sitt hemvist till den plats, der inskrifningsförrättningen eger rum.

Då nu ifrågavarande moment afhandlar ett ämne, som icke egentligen

hörer till sjelfva inskrifni ngsförrättningen, har momentet ansetts böra

byta plats med det föreslagna mom. 3 i samma §.

De mindre redaktionsändringar i öfrigt, som Riksdagen i nu omhandlade

§§ ansett sig böra vidtaga, torde icke kräfva någon särskild motivering.

§ 16.

Mom. 2 i denna §, hvilket oförändradt upptagits från den nu

gällande värnpligtslagen, innehåller stadgande om uppskof i vissa fall med

inskrifning för värnpligtig, som utgör det ekonomiska stödet för föräldrar

eller andra nära anhörige. Möjligheten till uppskof af dylik anledning är

begränsad till de fall, då den värnpligtige sammanbor med de ifrågavarande

anhörige. Härutinnan synes stadgandet vara något för trångt.

Fall kunna nemligen förekomma, då den värnpligtige väl icke sammanbor

med sina föräldrar eller de andra anhörige, som här äro i fråga, men omständigheterna

ändock äro fullt ut lika öjnmande som i de fall, hvilka

stadgandet närmast är afsedt att träffa. A andra sidan förefaller stadgandet

väl vidsträckt derutinnan, att detsamma allenast fordrar, att de

anhörige skola vara för sitt uppehälle af den värnpligtiges arbete beroende.

Riksdagen har derför i detta stadgande gjort den ändring, att momentets

sista del, i stället för den förutvarande alfattningen, erhålit följande

lydelse: »för sitt uppehälle väsentligen beroende».

Mot de i denna § föreslagna bestämmelser i öfrigt har Riksdagen

intet att erinra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 17.

De stadganden, som innehållas i § 17 af nu gällande värnpligtslag,

hafva, enligt hvad motiveringen till det föreliggande lagförslaget utvisar,

blifvit omarbetade hufvudsakligen med föranledande af värnpligtskomiténs

derutinnan framställda förslag.

Komiténs framställning gifver vid handen, att syftet med de föreslagna

ändringarna i denna § varit dels att vidga möjligheterna för de

värnpligtige att vid inskrifning erhålla uppskof med dem åliggande tjenstgöring

i fredstid derhän, att sådant uppskof må kunna erhållas i hvarje

fall, då giltigt skäl dertill kan anses föreligga, dels att bereda de värnpligtige

tillfälle att jemväl efter undergången inskrifning i enahanda utsträckning

erhålla dylikt uppskof.

Enligt nu gällande lag kan uppskof med tjenstgöring i allmänhet

meddelas endast af inskrifningsmyndighet, d. v. s. inskrifningsnämnd eller

i de fall, då nämndens beslut blir föremål för inskrifningsrevisionens pröfning,

af denna. Häraf följer, att, om anledning till uppskof yppas efter

inskrifningen, den värnpligtige i regel saknar utväg att erhålla sådant.

Dock kan värnpligtig redan nu i vissa särskilda fall, nemligen då

uppskofsanledningen utgöres af ömmande familjeförhållanden af den beskaffenhet,

som i § 16 mom. 2 af värnpligtslagen afses, eller uppskofvet

gäller allenast den föreskrifna tjenstgöringen under andra tjenståret, äfven

efter inskrifningen undfå uppskof, hvilket enligt värnpligtslagen i dylika

fall meddelas »i den ordning, Konungen bestämmer». I gällande inskrifningsförordning

äro ock härom meddelade bestämmelser, enligt hvilka den

värnpligtige för erhållande af uppskof i sådana fall har att vända sig till

inskrifningsområdesbefälhafvaren. Dock eger denne icke i något fall medgifva

uppskof med första årets tjenstgöring längre än till nästföljande år,

utan skall enligt värnpligtslagen värnpligtig, som önskar förlängdt uppskof

dermed, vare sig han förut erhållit sådant i sammanhang med inskrifningen

eller derefter af befälhafvaren, alltid derom göra framställning

vid nästföljande inskrifningsförrättning. Inskrifningsområdesbefälhafvare

eger således nu endast undantagsvis bevilja uppskof med tjenstgöring.

Häri är nu föreslagen den ändring, att redan inskrifven värnpligtig,

som derför visar laga skäl, skulle kunna för ett år i sänder erhålla uppskof

jemväl med sin första tjenstgöring »i den ordning, Konungen bestämmer».

Då, enligt, hvad nyss nämnts, sådana ärenden redan nu till någon

del handläggas af inskrifningsområdesbefälhafvarne, lärer med nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

stadgande hafva varit afsedt, att frågor om meddelande af uppskof med

tjenstgöring för värnpligtig, efter det han undergått inskrifning, hädanefter

i regel skulle tillkomma desse.

Riksdagen erkänner till fullo vigten deraf, att ifrågavarande bestämmelser

kompletteras och förtydligas i syfte, att värnpligtig, som deraf är

i verkligt behof, må kunna vare sig vid eller efter inskrifningen erhålla

uppskof med honom åliggande tjenstgöring, och finner jemväl de i mom. 1

föreslagna bestämmelserna angående vilkoren för erhållande af sådant uppskof

hafva fått en fullständigare och klarare affattning än de nuvarande.

Deremot anser Riksdagen det icke vara ändamålsenligt och lämpligt, att de

göromål, som enligt gällande ordning tillkomma inskrifningsmyndigheterna,

i större utsträckning, än som nödvändiggöres deraf, att desamma endast

viss kortare tid af året fungera, undandragas samma myndigheter och i

stället uppdragas åt inskrifningsoinrådesbefälhafvarne. i)e ärenden, som

tillhöra inskrifningsnämndens eller inskrifnimjsrevisionens handläffeninc,

äro otta nog — och så är helt visst ej sällan förhållandet äfven med de

nu ifrågavarande — af beskaffenhet att fordra närmare kännedom om de

värnpligtiges personliga förhållanden, hvilken kännedom nämnden eller

revisionen på grund af sin sammansättning jemförelsevis lätt, men befälhafv;

iren mången gång icke utan svårighet är i tillfälle att förskaffa sig,

hvarjemte det icke heller synes vara önskvärdt, att vederbörande regementschefer,

hvilka enligt det föreliggande förslaget jemväl skulle hafva

att under vissa förhållanden verkställa inskrifning af värnpligtige, mera

än nödvändigt betungas med för dem jemförelsevis främmande göromål,

som kunna verka hindrande för deras främsta och egentliga uppgift eller

under deras befäl stående truppers allsidiga militära utbildning.

Med hänsyn härtill har företagits en omarbetning af nu afhandlade

§ i hithörande delar i syfte att inskrifningsområdesbefälhafvarnes befattning

med ifrågavarande ärenden icke må utsträckas längre än hvad för

tillgodoseende af de värnpligtiges berättigade intressen i förevarande afseende

är nödvändigt.

Mom. 2 af denna § har enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag en affattning,

som skulle kunna föranleda dertill, att värnpligtig, hvilken efter

inskrifningen visar giltigt skäl till uppskof, kunde erhålla sådant, äfven

om uppskofsanledningen uppkommit före inskrifningen och dä kunnat

styrkas. Då sådant icke synes vara med god ordning öfverensstämmande,

har Riksdagen gifvit momentet en redaktion, deraf torde framgå, att uppskof

efter inskrifningen bör medgifvas endast i fall anledningen dertill

uppstått efter det inskrifningen egt rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

I fjerde momentet af förevarande § är stadgadt rörande värnpligtigs

rätt att i visst fall varda hemförlofvad från redan påbörjad tjenstgöring.

Sådant kan jemlikt gällande lag, äfvensom enligt förslaget, ega ruin endast,

i händelse sådant fall, som omförmäles i § 16 inom. 2 värnpligtslagen,

föreligger. Då emellertid jemväl andra fall kunna inträffa, då värnpligtigs

hemförlofvande från påbörjad tjenstgöring med fog kan ifrågasättas, t. ex.

om en värnpligtig i anledning af dödsfall förvärfvar eller eljest utan någon

sin åtgärd sjelf måste öfvertaga skötseln af en fastighet eller rörelse, beträffande

hvilkens förvaltning han icke under pågående tjenstgöring är i

tillfälle att vidtaga lämpliga åtgärder, har Riksdagen ansett ifrågavarande

stadgande billigtvis böra medelst en lämplig hänvisning till § 17 mom. 1

punkterna b) och c), derunder det i § 16 mom. 2 afsedda fall är att hänföra,

erhålla ett något vidsträcktare tillämplighetsområde, än nu är förhållandet.

1 anseende till den af Riksdagen beslutade förlängningen af de

värnpligtiges öfningstid torde jemväl vara nödigt, att bestämmelser meddelas

derom, huruvida och i hvad mån värnpligtig, som i enlighet med

ofvannämnda föreskrifter från påbörjad tjenstgöring hemförlofvas, må anses

hafva fullgjort nämnda tjenstgöring äfvensom i hvilken ordning honom

åliggande återstående tjenstgöringsskyldighet bör fullgöras.

Med iakttagande af nu berörda förhållanden och med tillämpning i

öfrigt af hvad ofvan nämnts rörande önskvärdheten deraf, att inskrifningsområdesbefälhafvarnes

befattning med ärenden af ifrågavarande art, såvidt

möjligt, begränsas, har åt ifrågavarande moment gifvits en ändrad affattning.

Mom. 5 af paragrafen innehåller enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag

ett stadgande om uppskof i visst fall med sådan värnpligtigs tjenstgöring,

som redan vid inställelsen är behäftad med sjukdom.

En bestämmelse af ungefär enahanda lydelse föreslogs af värnpligtskomitén

i anledning af vissa till densamma hänskjutna frågor rörande den

verkan, som uppkommet afbrott i värnpligtigs tjenstgöring i fredstid skulle

under olika omständigheter anses medföra i afseende å tjenstgöringstidens

beräkning.

Af hvad komitén i denna del anfört synes framgå, att det ifrågavarande

stadgandet egentligen rigtats mot det missförhållande, att värnpligtig,

som före tjenstgöringens början ådragit sig sjukdom af beskaffenhet

att för någon tid hindra hans tjenstgöring samt i följd deraf omedelbarligen

och måhända under hela eller större delen af tjenstgöringstiden

måste såsom sjuk vårdas på det allmännas bekostnad, likväl får tillgodoräkna

sig denna tid såsom tjenstgöringstid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Utan att vilja förneka, att dylika missförhållanden stundom kunna

förekomma, har dock Riksdagen icke funnit sig öfvertygad om lämpligheten

af ett sådant stadgande som det föreslagna. Värnpligtskomitén utgår

— enligt Riksdagens mening med full rätt — derifrån, att sjukdom,

som drabbat värnpligtig under tjenstgöringstiden, icke utan obillighet kan

räknas den värnpligtige, som deraf hindras tjenstgöra, till nackdel vid

beräkningen af tjenstgöringstiden. Stadgandet har derför begränsats till

sådana fall, då sjukdomen kan antagas hafva uppkommit före inställelsen

till tjenstgöring eller samlingen för färd eller marsch till öfningsorten.

Men häraf skulle uppstå den påfallande oegentlighet, att den, som måhända

kort efter tjenstgöringens början ådrager sig en sjukdom, som till äfventyra

utgör lika stort eller vida större hinder för utbildningen än den, hvarå

det föreslagna stadgandet skulle ega tillämpning, icke blefve hemförlofvad,

utan finge räkna sig den tid, hvarunder han af sjukdom hindrades att

tjenstgöra, till godo såsom tjenstgöringstid. Att detta skulle kunna leda

till betänkliga orättvisor, synes uppenbart. Oafsedt berörda förhållande,

torde stadgandet med sin på grund af sakens egen natur temligen sväfvande

affattning i tillämpningen ställa sig ganska vanskligt och lätteligen

blifva föremål för olika tolkningar. Då härtill kommer, att stadgandet

säkerligen finge ringa praktisk betydelse, synnerligast efter genomförande

af den nya härordningen, enligt hvilken'' den egentliga öfningstiden ju

är afsedd att utsträckas till en betydligt längre tid i en följd, än nu är

förhållandet, har Riksdagen ansett sig icke böra biträda det framlagda förslaget

i nu ifrågavarande del.

§ 18.

I fråga om mom. 1 och 2 af denna § har Riksdagen icke något i

sak att anmärka.

I mom. 3 är i afseende å inskrifningsnämnds beslutmessighet föreslaget,

att härför skulle erfordras närvaro af minst tre ledamöter, bland

dem en militär. Då i § 19 mom. 1 sista stycket är föreslagen en

bestämmelse, att, liksom hittills, protokollet vid nämndens sammanträden

skall föras af den utaf Eders Ivongl. Maj:ts befallningshafvande förordnade,

lagfarne ledamoten, kan visserligen deraf sägas följa, att denne måste

vara en af de tre ledamöter, hvilkas närvaro för nämndens beslutmessighet

kräfves, men icke dess mindre synes det vara lämpligt, att detta,

till förebyggande af missförstånd, i ifrågavarande moment, som bestämmer

vilkoren för nämndens rätt att fatta beslut, uttryckligen utsäges.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 92 Häft. 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 19.

De föreslagna bestämmelserna i mom. 1 och 2 föranleda icke någon

anmärkning från Riksdagens sida. Den ändring, som Riksdagen, på sätt

af det nedanstående framgår, vidtagit beträffande mom. 1 b), har föranledts

af den ändrade paragrafföljden och af den omarbetning, § 17

undergått.

Mom. 3 innehåller en nyhet för vår värnpligtslagstiftning. Enligt

stadgandet skulle nemligen inskrifning af värnpligtige under den tid af

året, då inskrifningsförrättning icke pågår, kunna verkställas genom områdesbefälhafvaren

i viss, af Konungen föreskrifven ordning.

Det hufvudsakliga ändamålet med förevarande stadgande lärer vara

att möjliggöra, att värnpligtige, som uteblifvit från den, så att säga, ordinarie

inskrifningsförrättningen, må kunna varda efter hemtning genom

vederbörande områdesbefälhafvare inskrifne. Tydligt är ock, att, då inskrifningsnämnden

är i verksamhet endast en kort tid, den värnpligtige,

som vilt undandraga sig inskrifning, har jemförelsevis lätt att under denna

tid hålla sig undan och derigenom göra lagens bud om hemtning illusoriskt.

Kan inskrifning deremot ske under någon längre tid af året, är uppenbart,

att hemtningen bör kunna gent emot de försumlige användas i vida större

utsträckning, ån hittills kunnat ske, och derigenom blifva ett kraftigt

medel att åstadkomma en fulltaligare inskrifning än förut. Eders Kongl.

Maj:ts förslag torde emellertid, enligt hvad af den särskilda motiveringen

till ifrågavarande § framgår, äfven vara afsedt att bereda dem, som af

laga förfall hindrats att inställa sig inför nämnden eller som, derutinnan

försumlige, sedermera vilja godvilligt godtgöra sitt fel, tillfälle att varda

genom befälhafvaren inskrifne.

Att den föreslagna bestämmelsen är egnad att i hög grad befordra

det ändamål, man derigenom velat vinna, eller en, såvidt möjligt, fullständig

inskrifning af de värnpligtige, synes Riksdagen uppenbart. Såsom

ofvan nämnts vid behandlingen af frågan om öfverflyttandet i större omfattning

än hittills af pröfningen utaf de värnpligtiges framställningar om

uppskof med tjenstgöring å inskrifningsområdesbefälhafvarne, hyser Riksdagen

deremot betänkligheter emot att i större mån, än som kan visas vara

nödvändigt, öfverflytta de egentliga inskrifningsmyndigheternas befogenheter

å inskrifningsområdesbefälhafvarne. Inskrifningsnämnden äfvensom

inskrifningsrevisionen hafva utan tvifvel erhållit den sammansättning, som

lagen föreskrifver, i ändamål att derigenom vinna största möjliga trygghet

för en allsidig pröfning af de för de enskilde vigtiga och mången gång

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

83

grannlaga frågor, som med inskrifningen äro förenade. Blefve nu, såsom

af Eders Kongl. Maj:ts förslag synes följa, inskrifningsområdesbefälhafvarne

en under så godt som hela året furigei''ande myndighet med hufvudsakligen

enahanda befogenheter som inskrifningsnämnden, ligger den faran nära,

att nämndens ställning skulle helt och hållet förryckas samt i stället

för ordning och reda inom inskrifningsväsendet i viss mån alstras

motsatsen. Derjemte skulle en sådan anordning sannolikt medföra, att

inskrifningsområdesbefälhafvarne blefve i ganska stor utsträckning betungade

med inskrifningsgöromål och derigenom till men för deras hufvudsakliga

tjensteåligganden dragna ifrån dessa till andra, för dem jemförelsevis främmande

uppgifter. Härtill kommer ock en annan omständighet. Enligt

förslaget skulle af befälhafvaren meddeladt beslut i ärende, som här afses,

icke gälla, förrän detsamma af inskrifningsrevisionen pröfvats, en bestämmelse,

som ock synes erforderlig för bevarande af nödig garanti för

här ifrågavarande ärendens noggranna pröfning. Af nämnda begränsning

i befälhafvarens befogenhet torde emellertid följa, att, derest denne, på

sätt är föreslaget, skulle året om, då inskrifningsförrättning eljest icke

egde rum, verkställa inskrifning af värnpligtige, de, som genom befälhafvaren

inskrifvas någon tid efter det årets tjenstgöring tagit sin början,

icke samma år kunna mottagas till tjenstgöring. Sådana värnpligtige

skulle derför med enahanda verkan kunna inskrifvas vid nästföljande af

nämnden hållna inskrifningsförrättning.

Med hänsyn till berörda omständigheter har Riksdagen ansett önskvärdt

och lämpligt, att den tid, under hvilken inskrifning af värnpligtige

genom vederbörande befälhafvares försorg må kunna ega rum. begränsas till

den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens och inskrifningsrevisionens

sammanträden. Riksdagen har härvid förutsatt, att tiden för

revisionens sammanträden kommer att förläggas till en något senare årstid,

än nu är fallet. En sådan anordning lärer efter genomförande af den nya

härordningen, enligt hvilken de värnpligtiges öfningar äro afsedda att i

regel taga sin början tidigast under hösten det första värnpligtsåret, icke

möta något hinder. Under nämnda förutsättningar synes man i hufvudsak

kunna vinna det med den föreslagna bestämmelsen afsedda ändamålet,

med undvikande i möjligaste mån af de olägenheter, som eljest dermed

synas vara förbundna.

Då det uppenbarligen är nödvändigt, att de befälhafvare, som fungera

i egenskap af inskrifningsförrättare, bemyndigas ej allenast att verkställa

inskrifning af värnpligtige, utan ock att — åtminstone i en viss omfattning

— meddela enahanda beslut om frikallelse m. m., som vid inskrifningsförrättning

eljest kunna ifrågakomma, men detta af det föreslagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens Skrifvelse i\r:o 120.

stadgandets redaktion ej med tydlighet framgår, har Riksdagen vid den

omarbetning af stadgandet, som med anledning af det förut anförda egt

rum, sökt gifva detsamma en jemväl med hänsyn till nyssnämnda förhållande

afpassad redaktion.

I § 20 mom. 2 af Eders Kongl. Maj:ts förslag äro införda bestämmelser

om underställande af beslut, hvarigenom värnpligtig jemlikt § 19 mom.

3 inskrifvits, äfvensom angående den värnpligtiges rätt att anföra besvär

öfver sådant beslut. Såväl beslutets underställande som besvärsrätten hafva

enligt förslaget gjorts beroende deraf, att den värnpligtige icke skriftligen

i vittnens närvaro förklarat sig nöjd med beslutet. En sådan inskränkning

synes Riksdagen på skäl, som af det föregående torde framgå, icke vara

lämplig, utan anser Riksdagen fast hellre, att alla af vederbörande befälhafvare

jemlikt nu ifrågavarande lagrum meddelade beslut böra underställas

revisionen äfvensom besvärsrätten i sådana ärenden vara oinskränkt.

Föreskriften om dylikt besluts underställande torde lämpligen böra

sammanföras med bestämmelserna angående befälhafvares rätt att i ämnet

meddela beslut. Nämnda föreskrift har derför öfverflyttats till § 19 mom. 3,

hvaremot stadgandet rörande värnpligtigs rätt att i förevarande fall anföra

besvär, med anslutning till de i § 20 mom. 1 meddelade bestämmelserna

angående besvär öfver inskrifningsnämnds beslut, bibehållits under

sistnämnda 8 mom. 2.

§ 20.

Beträffande mom. 2 af denna § torde Riksdagen få hänvisa till hvad

nyss anförts vid behandlingen af § 19 mom. 3.

Enär besvärstiden i bär ifrågavarande fall möjligen kan blifva kortare

än fjorton dagar, har Riksdagen ansett uttrycket »på lika sätt» böra

utbytas mot en föreskrift derom, att vid anförande af besvär öfver beslut,

meddeladt jemlikt § 19 mom. 3, hvad i mom. 1 af § 20 är stadgadt

rörande besvär öfver inskrifningsnämnds beslut i tillämpliga delar skall gälla.

§ 21.

I denna § har vidtagits en mindre redaktionsändring. Eljest föranleder

paragrafen icke någon erinran från Riksdagens sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

85

§ 22.

I stycket c) hafva orden »jemlikt § 20 mom. 2», i anledning af den

föreslagna ändrade affattningen af nämnda moment äfvensom af § 19

mom. 3, utbytts mot orden »jemlikt § 19 mom. 3».

§ 23

föranleder icke någon anmärkning från Riksdagens sida.

Då nästföljande underafdelning af värnpligtslagen handlar om icke

allenast de värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet i beväringen, utan ock

deras fördelning å olika vapen, har Riksdagen ansett lämpligt, att rubriken

till samma underafdelning ändras sålunda: »Om de värnpligtiges fördelning

och tjenstgöringsskyldighet i beväringen».

§ 24.

Härom gäller detsamma, som blifvit sagdt angående nästföregående §.

§ 25.

Rörande de föreslagna ändrade grunderna för flottans rekrytering

med värnpligtige har Riksdagen redan här ofvan uttalat sig.

Hvad särskildt angår lots- och fyrinrättningarnas jemte lifräddningsanstalternas

personal, får Riksdagen anledning att derom här nedan

yttra sig.

Beträffande paragrafens redaktion har Riksdagen, för vinnande af större

öfverensstämmelse med lydelsen af rubriken för ifrågavarande del af lagen,

vidtagit vissa smärre ändringar.

§ 26.

I denna § har vidtagits en mindre redaktionsändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

27.

Beträffande mom. 1 i denna § har Riksdagen förut här ofvan i

denna del yttrat sig.

Mom. 2 af denna § innehåller en ny bestämmelse. Enligt den vid

lagförslaget fogade motivering afser bestämmelsen sådana fall, der på expedition

varande fartyg genom väderleks- eller andra oförutsedda förhållanden

hindras att inom utgången af beväringens tjenstgöringstid återkomma

till flottans station. Då stadgandets mening icke synes med full

tydlighet framgå af dess föreslagna lydelse, har Riksdngen sökt att medelst

en något ändrad redaktion häråt gifva ett tydligare uttryck.

Att, på sätt det föreslagna stadgandet innehåller, i lag fastslå, att

den ersättning, som må tillkomma å fartyget tjenstgörande värnpligtig

för den tid, han nödgas å fartyget tjenstgöra utöfver den eljest lagstadgade

tjenstetiden, skall utgå i form af dagaflöning med ett belopp, motsvarande

den månadshyra, som skulle hafva tillkommit honom, derest han tjenstgjort

å handelsfartyg, har Riksdagen funnit mindre lämpligt, då den sålunda

stadgade normen skulle blifva alltför obestämd och vexlande. Riksdagen

har ansett lämpligare att i lagen allenast stadga, att värnpligtig

under de antagna förutsättningarne är berättigad till ersättning, men, i

likhet med hvad angående beväringen tillkommande penningbidrag vid

tjenstgöring i allmänhet är föreskrifvet, jemväl i förevarande fall låta

ersättningens belopp bero af särskilda bestämmelser.

I mom. 3 af förevarande § har intagits en bestämmelse derom, att värnpligtig,

som under tjenstgöring blifvit fäld till straff för rymning, eller hvars

tjenstgöring afbrutits för verkställighet af straffarbete eller omedelbart

ådömdt fängelsestraff, icke må såsom tjenstgöringstid tillgodoräkna sig den

tid, hvarunder han varit rymd eller tjenstgöringen sålunda afbrutits.

Riksdagen anser den grundsats, hvaråt nämnda bestämmelse gifver

uttryck, vara i princip rigtig. Densamma har ock förut vunnit tillämpning

i strafflagen för krigsmagten i fråga om krigsmän, som förbundit

sig till viss tjenstetid vid krigsmagten. Då emellertid enligt det föreslagna

stadgandets lydelse den tid, hvarunder i följd af någon utaf nyss

nämnda anledningar afbrott i värnpligtigs tjenstgöring komme att inträda,

icke under några förhållanden finge tillgodoräknas honom såsom tjenstgöringstid,

men detta vid kortare afbrott synes i vissa fall med hänsyn

till den utbildning, den värnpligtige må hafva hunnit att under den af

honom fullgjorda tjenstgöringen förvärfva, kunna komma att ställa sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

87

onödigtvis hårdt samt till äfventyra jemväl vålla olägenheter i fråga om

ordnande af den återstående tjenstgöringens fullgörande, har Riksdagen

velat, medelst en föreslagen bestämmelse derom, att Konungen skulle ega

att i särskilda fall annorledes förordna, gifva stadgandet större böjlighet

i tillämpningen och derigenom beträffande fall, då sådant kunde visa sig

vara af omständigheterna påkalladt, i ofvanberörda hänseende möjliggöra

en jemkning i beräkningen af tjenstgöringstiden.

§ 28.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle i första momentet af denna

§ införas ett tillägg af innehåll, att beväringens första uppbåd eller viss

del deraf skulle kunna inkallas icke endast för rikets försvar, utan ock,

när så erfordrades, till afvärjande af uppror.

Med den organisation, vårt härväsende för närvarande eger, har väl

en bestämmelse i värnpligtslagen rörande ifrågavarande ämne icke ansetts

erforderlig, men då genomförandet af den nya härorganisationen skulle,

såsom chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet antydt,

medföra, att de flesta regementen inom armén komme att bestå nästan uteslutande

af värnpligtige, torde en bestämmelse i värnpligtslagen i förevarande

hänseende numera få anses nödvändig. Dock bör en dylik bestämmelse enligt

Riksdagens tanke sättas i full öfverensstämmelse med de i allmänna strafflagen

för här afsedda fall stadgade grunder. I 10 kap. 12 § strafflagen heter det

nemligen, att krigsmanskap må användas till upprors stillande. Riksdagen

anser derför, att ordet »afvärjande» i det nu omhandlade momentet af

§ 28 bör utbytas mot ordet »stillande». Derigenom blefve ock i lagen

tydligare utsagdt, att beväringens användande för ordningens upprätthållande

endast må ifrågakomma, der uppror redan utbrutit, men icke för

afvärjande af ett befaradt dylikt.

I en inom Riksdagen med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förslag

i denna del väckt motion har erinrats, bland annat, hurusom en bestämmelse

om beväringens användande för ifrågavarande ändamål skulle kunna

medföra, att värnpligtige blefve försatta i sådant läge, att de nödgades

bruka våld äfven mot sina närmaste.

Att dylika pligtkollisioner möjligen kunna uppkomma, må ju icke

förnekas. Riksdagen har emellertid ansett det icke vara möjligt att i värnpligtslagstiftningen

taga hänsyn till nämnda förhållanden. Deremot torde

vid den förestående revisionen af krigslagstiftningen böra tagas under ompröfning,

huruvida och i hvad mån berörda förhållanden eller dermed

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

likartade må vid bedömande af brott emot krigslydnaden föranleda strafffrihet

eller minskning i de för sådana brott eljest stadgade straff eller,

med andra ord, huruvida och i hvad mån de inom vår allmänna strafflagstiftning

gällande grunder för uteslutande eller minskning af straffbarhet

böra med hänsyn till omständigheter af ofvannämnda eller dermed

jemförlig beskaffenhet inom den särskilda strafflagstiftningen för krigsmagten

undergå modifikation.

I Eders Kongl. Maj:ts förslag hafva de i andra momentet af denna §

enligt nu gällande lag förekommande stadganden angående förutsättningarne

för inkallande till rikets försvar af beväringens andra uppbåd bibehållits

oförändrade. Det här använda uttrycket »fara för krig» synes emellertid

vara mindre egentligt. Den grundsats, som man dermed velat fastslå, skulle

enligt Riksdagens mening rigtigare återgifvas medelst användande af det

i § 74 regeringsformen för betecknande af enahanda förhållanden begagnade

uttrycket »för afvärjande af ett befaradt, eller börjadt angrepp». Den

öfverensstämmelse i uttryckssätt, som derigenom emellan nämnda båda

lagrum skulle vinnas, synes Riksdagen icke vara annat än till fördel.

§ 29.

Beträffande denna § anför chefen för landtförsvarsdepartementet i

sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att densamma affattats såsom skett

i syfte att åstadkomma, att vid mobilisering måtte för beväringens eller

landstormens inkallande till tjenstgöring kunna anlitas alla tillgängliga utvägar.

Riksdagen anser i likhet med departementschefen nämnda syftemål

högeligen beaktansvärdt. Med den affattning, det föreliggande stadgandet

erhållit, skulle emellertid samtliga de föreslagna förfaringssätten för de

värnpligtiges inkallelse till tjenstgöring kunna få användas jemväl i andra

fall än vid mobilisering och således äfven vid inkallelse till de sedvanliga,

i lag bestämda öfningarne i fredstid. Detta synes dock icke vara af behofvet

påkalladt, då det ju vid sådan inkallelse icke kommer så mycket

an på, att inställelsen sker hastigt, utan mera derpå, att kallelsen verkligen

kommer till allmän kännedom. Man torde derför beträffande sistnämnda

fall böra stanna vid de nu stadgade formerna för beväringens inkallande,

kungörelse eller order, hvilka inkallelsesätt tvifvelsutan lemna största säkerheten

för att hvarje särskild värnpligtig af kallelsen träffas. Riksdagen

anser så mycket större skäl föreligga för en dylik begränsning, som enligt

Eders Kongl. Maj:ts, på sätt af det nedanstående framgår, af Riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

89

godkända förslag, de värnpligtige komma att ställas under krigslag äfven

i fråga om skyldigheten att åtlyda påbud om inkallelse till tjenstgöring

under fredstid, och följaktligen underlåtenhet att ställa sig ett dylikt påbud

till efterrättelse kommer att medföra ett betydligt strängare ansvar än nu.

Deremot har Riksdagen ansett lämpligt, att samtliga de i den

föreslagna paragrafen omförmälda inkallelsesätten må kunna anlitas vid

inkallelse till sådan tjenstgöring, som afses i § 28 värnpligtslagen, och

äfven vid anordnande af mobiliseringsöfningar, hvilka öfningar ju hafva

till uppgift att gifva en, så vidt möjligt, trogen bild af förhållandena

i krigstid och derigenom, bland annat, söka göra de värnpligtige

förtrogne med hvad de under dylika förhållanden hafva att iakttaga.

Riksdagen har dock ansett det böra stadgas, att, i händelse inkallelsen

sker genom ringning i kyrkklockorna, kallelsen tillika skall, till vinnande

af större säkerhet för densammas åtlydnad, offentligen anslås inom hvarje

kommun.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har paragrafens

lydelse ändrats.

Vidkommande det föreslagna andra momentet (enligt Riksdagens

beslut mom. 3) i samma § har vidtagits en förtydligande redaktionsändring.

§ 30.

Mot den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen af de i paragrafen

nu meddelade bestämmelser har Riksdagen icke något att erinra.

§ 31.

På de af chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet

anförda skäl har Riksdagen funnit ett stadgande i syfte, att värnpligtig

jemväl i fredstid för försummelse att inställa sig till tjenstgöring

varder underkastad i krigslag stadgad straffpåföljd, böra i värnpligtslagen

införas.

Med föranledande af en inom Riksdagens Andra Kammare väckt

motion har emellertid åt det härutinnan föreslagna stadgandet gifvits en

ändrad redaktion i afsigt att tydligare utmärka, att straffpåföljden skall

inträda allenast der inkallelsen afsett sådan tjenstgöring, som omförmäles

i §. 27 eller § 28 värnpligtslagen, och verkstälts på det i samma lag föreskrifna

sätt.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, att värnpligtig

skulle vara underkastad krigslag jemväl under mönstring, har icke vunnit

Riksdagens godkännande. Mönstringen är nemligen enligt Riksdagens uppfattning

icke en förrättning af sådan karakter, att deraf med nödvändighet

påkallas, att under förrättningen begångna förseelser böra bedömas efter

krigslag. Redan allmänna strafflagen stadgar, att, om våldsgerning mot

annan begås vid tillfälle, då allmänt ärende förehafves, detta vid straffets

bestämmande skall anses såsom försvårande omständighet, och bestämmer

jemväl särskildt straff’ för svordom, oljud eller förargelse vid sådant tillfälle.

Att härutöfver skärpa straffbestämmelserna för förseelser vid mönstring

synes knappast vara erforderligt.

Riksdagen har slutligen ansett det i paragrafen begagnade ordet

»krigslag» böra utbytas mot ett lämpligare och klarare uttryck. Någon

bestämmelse i gällande lag angående Hvad under krigslag rätteligen är

att hänföra, finnes icke, och ordet har äfven i allmänna språkbruket en i

viss mån sväfvande betydelse. Ordet förekommer nemligen dels i en mera

inskränkt och egentlig bemärkelse, såsom åsyftande allenast de lagar och

författningar, som röra krigstukten, dels i en mera vidsträckt betydelse.

Dock torde väl knappast någon tvekan råda derom, att uttrycket i värnpligtslagen

användts i den mera inskränkta och egentliga bemärkelsen

samt följaktligen, med den nuvarande lagstiftningen i ämnet, afser att

beteckna hufvudsakligen följande lagar och författningar, nemligen: Strafflagen

för krigsmagten, Pi''omulgationslagen till samma lag, Förordningen

om krigsdomstolar och rättegången derstädes samt Disciplinstadgan för

krigsmagten. Till undanrödjande af hvarje tvekan om rätta innebörden af

ifrågavarande stadgande, synes likväl lämpligt, att deri ordet »krigslag»

utbytes mot det i § 87 regeringsformen använda uttrycket »kriminallag

för krigsmagten».

Härmed har Riksdagen, såsom af det föregående torde framgå, icke

åsyftat att göra någon ändring i sak. Något tvifvel torde väl icke

heller råda derom, att begreppet »kriminallag för krigsmagten» eger enahanda

omfattning som begreppet krigslag, taget i ofvannämnda mera

inskränkta bemärkelse, och att följaktligen under uttrycket »kriminallag

för krigsmagten» är att hänföra såväl sjelfva strafflagen för krigsmagten

som dertill hörande promulgationslag och rättegångsordning; och då strafflagen

för krigsmagten i § 9 stadgar, att vissa tillrättavisningar må, på sätt

Konungen närmare förordnar, användas för mindre förseelser och oarter,

hvilka icke finnas påkalla ansvar efter nämnda lag, äfvensom i § 155

bestämmer, att Konungen eger förordna, af hvilken befälhafvare bestraffningsrätten

i disciplinmål i hvarje fall må utöfvas, om sättet för bestraff
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ningsrättens utöfning och om vederbörandes rättighet att i vissa fall tillsäga

arrest, samt de meddelade närmare bestämmelserna i dessa ämnen

innehållas i disciplinstadgan, synes häraf ock uppenbarligen följa, att, äfven

med användande i nu ifrågavarande paragraf af uttrycket »kriminallag

för krigsmagten», de värnpligtige i de fall, som med paragrafen afses,

fortfarande måste anses vara underkastade disciplinstadgan.

§ 32.

Rörande mom. 1 och 3 af denna paragraf har Riksdagen icke något

att erinra.

Då rullföringsområdena enligt den nya lagen i allmänhet komma

att få större utsträckning än de nuvarande kompaniomrädena, och mönstring

af rullföringsområdets värnpligtige derför icke i något fall lärer ega

rum a endast en plats inom området, har Riksdagen i andra momentet utbytt

orden »ett eller flera» mot »lämpliga».

Hvarken gällande värnpligtslag eller Eders Kongl. Maj:ts förslag innehåller

något om sättet för kallelse till mönstring. De nuvarande bestämmelserna

derom återfinnas i inskrifningsförordningen. Då uteblifvande från

mönstring i värnpligtslagen är belagdt med straff, bör dock äfven sättet

för kallelsen bestämmas i lagen. Sådan kallelse synes lämpligen böra verkställas

genom kungörelse, som införes i en eller flera af ortens tidningar

och uppläses minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås inom

vederbörande kommuner.

Ett stadgande af sådant innehåll har af Riksdagen tillagts förevarande

§ såsom ett fjerde moment.

§ 33.

I mom. 2 b), hvarest vissa föreskrifter meddelas angående skyldighet

för värnpligtig att vid flyttning derom göra anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvaren,

förekommer äfven ett stadgande, som afser, att, der ej

för särskilda fall annorlunda förordnats, från den föreskrifna anmälningsskyldigheten

hos befälhafvaren befria värnpligtig, som hos vederbörande

myndighet uttagit och aflemnat flyttningsbetyg. Sistberörda stadgande

synes i lagförslaget hafva erhållit en onödigt invecklad form, hvarför stadgandet

omredigerats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande paragrafens innehåll i öfrigt har Riksdagen, med frånseende

af en i början af andra momentet vidtagen oväsentlig redaktionsändring,

icke något att anmärka.

§ 34.

De i denna § föreslagna stadganden gifva ej anledning till någon

Riksdagens erinran.

§ 35.

För den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen, att värnpligtig,

tillhörande beväringen, skulle jemväl under marsch eller annan

färd till mönstring sort erhålla ersättning, finner Riksdagen tillräckliga skäl

icke föreligga.

Mönstringens hufvudsakliga uppgift är ju att förskaffa vederbörande

befäl kännedom om de värnpligtiges bostad och yrke. I § 32 af det föreliggande

förslaget är derför ock stadgadt, att värnpligtig, som i enlighet

med vissa närmare föreskrifter meddelar befälet tillförlitlig uppgift i

nämnda hänseende, är befriad från personlig inställelse vid mönstring.

Men då den personliga inställelsen sålunda kan ersättas med en dylik uppgift,

synes det mindre lämpligt att medgifva rätt till ersättning för inställelse,

hvilket lätt skulle kunna leda till missbruk i enskilda fall.

Riksdagen, som, enligt hvad ofvan omförmälts, i denna § infört en

ny bestämmelse, har i öfrigt icke haft annat att erinra i fråga om samma §,

än att i andra momentet det hittills använda ordet »dagaflöning» såsom

oegentligt ansetts böra utbytas mot ordet »penningebidrag».

Att Riksdagen härmed icke afsett någon ändring i beräkningsgrunderna

för den slitningsersättning, soin i fråga om de s. k. småpersedlarne

tillkommer värnpligtig, torde knappast behöfva påpekas.

§ 36.

En ändring af ifrågavarande lagrum i det syfte, som af chefen för

landtförsvarsdepartementet angifvits, finner Riksdagen vara af synnerlig

vigt. Enligt det föreliggande förslaget skulle emellertid Eders Kongl.

Maj:t ega rätt att vid fara för krig till hemortens försvar inkalla landstormen,

oberoende deraf, huruvida order om mobilisering af beväringens

första eller andra uppbåd utgått eller beslut derom ens fattats samt utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

att riksdagskallelse behöfde utfärdas. Då värnpligtslagens mening hittills

uppenbarligen varit, att landstorraen i regel skulle kunna för rikets försvar

anlitas endast i sista hand, sedan rikets försvarskrafter i öfrigt hufvudsakligen

redan. tagits i anspråk, samt denna grundsats icke lärer böra

undergå rubbning i annan mån, än som för vinnande af det med Eders

Kongl. Maj:ts förslag afsedda ändamål är nödvändigt, anser Riksdagen, att

landstormens inkallande icke bör ifrågakomma förr, än beslut om inkallande

af beväringens första uppbåd jemlikt § 28 mom. 1 värnpligtslagen i statsrådet

fattats. Att såsom vilkor för landstormens uppbådande ovilkorligen

stadga, att förordnande om inkallelse jemväl af beväringens andra uppbåd

beslutats, har deremot, med hänsyn dertill, att dess hufvudsakliga uppgift

vid mobilisering är att bilda reserv- och ersättningstrupper, icke ansetts

lämpligt.

Om än således enligt Riksdagens mening andra uppbådets inkallande

icke i lagen bör göras till uttryckligt vilkor för landstormens uppbådande,

synas dock enahanda konstitutionella former, som värnpligtslagen fordrar

för inkallande af andra uppbådet, böra stadgas för landstormens inkallande.

Att i nu gällande lag så icke skett beror uppenbarligen deraf, att landstormen

nu endast får inkallas, sedan krig redan utbrutit, men då landstormens

ställning nu skulle i viss man blifva en annan än hittills, har

Riksdagen ansett en dylik bestämmelse böra inflyta i lagen.

Inkallelse af landstormen bör naturligen verkställas på samma sätt

som beväringens inkallelse till sådan tjenstgöring, som afses i § 28 värnpligtslagen.

Bestämmelsen derom har emellertid befunnits lämpligen böra

uppflyttas till paragrafens första moment, som handlar om vilkoren för

inkallelsen, och der utgöra ett särskildt stycke, hvaremot de enligt Eders

Kongl. Maj:ts förslag i första momentet införda bestämmelserna rörande i

hvilka fall värnpligtig, som tillhör landstormen, är underkastad krigslag,

torde böra bilda ett särskildt moment för sig.

I enlighet med hvad sålunda nämnts har ifrågavarande § enligt

Riksdagens beslut erhållit en ändrad lydelse, dervid nyssberörda bestämmelser

om krigslags tillämplighet å värnpligtige, tillhörande landstormen,

jemväl bragts i öfverensstämmelse med ofvanberörda af Riksdagen antagna

redaktion af § 31.

§ 37.

I fråga om det i denna § föreslagna stadgandet har Riksdagen icke

något att erinra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande § 38

har Riksdagen icke heller någon erinran att framställa.

§ 39.

De två särskilda styckena i mom. 1 hafva ansetts eg a så pass nära

sammanhang, att de lämpligen kunnat sammanföras till ett stycke, dervid

orden »till landstormen hörande värnpligtige» utbytts mot ordet »hans».

§ 40.

Denna § bestämmer ansvaret för uteblifvande utan laga förfall från

inskrifning. Enligt förslaget skulle detta skärpas sålunda, att straffet för

uteblifvande första året skulle höjas från tio till tjugu kronor och för

upprepadt uteblifvande för hvarje år utgöra, i stället för tjugu, fyrtio

kronor.

Hvad angår förfallolöst uteblifvande från inskrifning första gången,

har Riksdagen icke godkänt förslaget om skärpning af den i sådant afseende

nu gällande ansvarsbestämmelsen. Väl är det sant, att det nuvarande

straffet för sådan försummelse kan synas lågt, men å andra sidan får man

icke förbise, att anledningen till en dylik försummelse ofta nog icke beror

af bristande vilja hos den försumlige att fullgöra sina skyldigheter, utan

af okunnighet eller förbiseende eller ock af andra orsaker, som väl icke

äro att hänföra till laga förfall, men dock göra förseelsen jemförelsevis

ursäktlig.

Härtill kommer, att i följd af den af Riksdagen beslutade anordning,

enligt hvilken inskrifning af värnpligtige är afsedd att kunna verkställas

under viss tid af året genom vederbörande befälhafvare, hemtning af försumlige

värnpligtige till inskrifning lärer komma att i långt större utsträckning än

hittills anlitas. Påföljden af försummelsen för den värnpligtige, som ej

skyndar att rätta sitt fel och godvilligt anmäla sig till inskrifning hos

befälhafvaren, torde derför i allmänhet blifva ganska kännbar, helst ju

heintningen sker på den försumliges bekostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande ansvaret för upprepadt förfallolöst uteblifvande från inskrifning,

har Riksdagen, som anser en dylik upprepad tredska böra

bedömas vida strängare, än när uteblifvandet egt rum första gången, icke

något emot Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del att erinra.

§ 41.

Enligt mom. 1 i förslaget skulle ansvarspåföljden för uteblifvande

utan laga förfall från mönstring höjas från fem till tio kronor.

Då enligt Riksdagens beslut böterna för uteblifvande från inskrifning

bibehållits vid tio kronor, synes i enlighet dermed icke heller någon

skärpning böra ifrågakomma beträffande ansvaret för uteblifvande från

mönstring, hvilken förseelse är af lindrigare beskaffenhet än uteblifvande

från inskrifning.

I mom. 2 af denna § är föreslaget, att böterna för värnpligtig, som

utan laga förfall underlåter att fullgöra honom jemlikt § 33 mom. 2 eller

3 åliggande anmälningsskyldighet, jemväl skulle höjas från fem till tio

kronor.

Då ifrågavarande förseelse närmast är att likställa med försummad

mönstringsskyldighet, har Riksdagen icke heller i denna del bifallit förslaget.

§ 42.

I denna § hafva på ett ställe sammanförts bestämmelserna angående

de fall, då värnpligtig enligt det föreliggande förslaget skulle vara

underkastad hemtningsäfventyr.

§ 41 i nu gällande värnpligtslag stadgar, att värnpligtig, som utan laga

förfall uteblifver från inskrifningsförrättning eller uraktlåter att inställa sig

till tjenstgöring, dertill han blifvit i laga ordning kallad, är underkastad

äfventyret att blifva hemtad på egen bekostnad.

I förslaget äro dessa bestämmelser bibehållna; men har dessutom föreslagits,

att jemväl värnpligtig, som underlåter att fullgöra honom åliggande

mönstringsskyldighet, skulle vara underkastad nämnda äfventyr.

Då, såsom förut omförmälts, föreskriften om personlig inställelse

vid mönstring icke är ovilkorlig, utan den personliga inställelsen kan ersättas

med en till befälet aflemnad tillförlitlig uppgift om bostad och yrke,

synes det vara mindre lämpligt att stadga hemtningsäfventyr för försummad

mönstringsskyldighet. Skulle stadgandet tillämpas endast med afse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ende å dem, som underlåtit att lemna någon som helst uppgift i nyssnämnda

hänseende, blefve detsamma ej fullt effektivt, hvarjemte fall kunde förekomma,

då uppgift till befälet afsändts efter det beslutet om hemtning

meddelats, men innan detsamma hunnit verkställas. Är stadgandet åter

afsedt att erhålla tillämpning äfven beträffande sådana värnpligtige, hvilkas

till befälet aflemnade uppgifter angående bostad och yrke icke äro att anse

såsom »tillförlitliga», lemnar detsamma spelrum för godtycke eller olika

tolkningar. Riksdagen har derför ansett stadgandet angående hämtningsäfventyr

såsom påföljd för försummad mönstringsskyldighet böra utgå

och paragrafens andra stycke i följd deraf erhålla en ändrad redaktion.

I öfrigt har Riksdagen icke mot de i denna § innehållna bestämmelser

något att erinra.

§ 43.

Riksdagen har ansett det föreslagna andra momentet af denna § böra

undergå en mindre redaktionsändring i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den lydelse, § 29 mom. 2 enligt Riksdagens beslut erhållit.

Beträffande § 44

har Riksdagen icke något att erinra.

§ 45.

I denna § är föreslaget, bland annat, att, i stället för att förseelser

emot föreskrifterna i § 33 mom. 2 och 3 angående värnpligtigs skyldighet

att i vissa fall anmäla flyttning m. in. enligt nu gällande värnpligtslag

äro föremål för åtal vid allmän domstol, det nu stadgade förfarandet angående

påförande af böter för uteblifvande från inskrifning eller mönstring

äfvensom klagan öfver dylik bötespåföring skulle tillämpas äfven i fråga

om förseelser af förstnämnda slag.

Dessa förseelser synas icke heller vid jemförelse med öfriga nyss

omförmälda förseelser mot värnpligtslagen ega en så säregen karakter,

att deraf bör följa den väsentliga olikhet i förfarandet för ansvarets utkräfvande,

som nu eger rum. Riksdagen har derför icke emot förslaget

härutinnan liksom icke heller mot den föreslagna affattningen af förevarande

§ i öfrigt något att erinra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 46.

Enligt mom. 1 af denna § är föreslaget, att af de böter, som på

grund af värnpligtslagens bestämmelser inflyta, viss del, högst hälften,

skulle få användas till bötesindrifningens befordrande.

Riksdagen, som ansett en sådan bestämmelse mindre lämplig, har

icke bifallit förslaget i denna del.

Med afseende härå har mom. 1 af förevarande § ansetts kunna erhålla

samma lydelse, som motsvarande stadgande i gällande värnpligtslag

(§ 48), allenast med den ändring, att i slutet af paragrafen införts orden

»och § 39 inom. 2».

Beträffande mom. 2 har Riksdagen icke funnit anledning till anmärkning.

§ 47

har synts lämpligen böra få sin plats efter de i förslaget med §§ 48,

49 och 50 betecknade stadgandena, hvilka, med hänsyn såväl till sitt

innehåll som lagens uppställning i öfrigt, äro att anse såsom delar af

sjelfva lagen. I enlighet härmed skulle den föreslagna § 47 blifva § 50

samt paragrafbeteckningen å de nämnda tre öfriga paragraferna ändras.

Beträffande lydelsen af förevarande §, har deri vidtagits en mindre

redaktionsändring.

§ 48 (§ 47).

Såsom chefen för sjöförsvarsdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet

antydt och enligt hvad Riksdagen i öfrigt inhemtat, har

med de föreslagna stadgandena i förevarande § åsyftats, att såväl lotssom

fyrinrättningens personal skulle i krigstid vara att påräkna för bemanningen

af flottans signalstationer eller för kustsignalväsendet i öfrigt;

och detta skulle beträffande dem, som tillhöra nämnda personal, gälla icke

allenast den tid, de qvarstå i värnpligtsåldern, utan så länge de äro i

lotsverkets tjenst. För bestridande af nämnda tjenstgöring skulle personalen

i fråga undergå erforderlig utbildning och öfriingar i fredstid.

För att ordna hithörande förhållanden har nu ansetts nödigt att,

med upphäfvande af de i gällande värnpligtslag förekommande bestämmelserna

rörande lots- och fyrinrättningarnes personal, i den nya värnpligtslagen

införa ett stadgande, hvarigenom nämnda personals skyldigheter

i fråga om försvaret blefve till sina allmänna grunder reglerade;

och har derför föreslagits, att i värnpligtslagen skulle införas ett stadgande

derom, att personalen vid omförmälda inrättningar skulle i fråga

Bih. till Riksd. Prat. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

om bestämmelserna i nämnda lag anses likstäld med fast anstälde vid

flottan samt ega skyldighet att, i den ordning Konungen bestämmer, då

rikets försvar det kräfver, tjenstgöra såsom icke stridande vid flottan och

under fredstid undergå derför erforderlig utbildning.

Det föreslagna stadgandet innebär således i sjelfva verket icke endast

att lemna föreskrifter angående ifrågavarande personals skyldigheter under

värnpligtstiden, utan ock att ordna samma personals ställning till försvarsorganisationen

i allmänhet.

Riksdagen förbiser ingalunda vigten af det ändamål, som man med

det föreslagna stadgandet velat vinna, och har icke något att erinra emot,

att sådana ändringar i värnpligtslagen vidtagas, att samma ändamål må

kunna behörigen tillgodoses. Men att, på sätt blifvit föreslaget, för

nämnda ändamål i värnpligtslagen inrycka bestämmelser, som till sin innebörd

delvis ligga på sidan om de förhållanden, samma lag är afsedd att

reglera, eller den allmänna värnpligten, anser Riksdagen vara hvarken

lämpligt eller behöfligt. Lots- och fyrinrättningarnes personal måste nemligen

liksom hvarje annan statens tjenstemannapersonal vara pligtig underkasta

sig den tjenstgöringsskyldighet, som för samma personal är stadgad,

och, i den mån vederbörligt förbehåll derom vid antagandet i tjensten

gjorts, jemväl de ändringar, som derefter må varda i sådant afseende be
stämda.

I tjenstgöringsreglementet för lotsverket finnas redan nu bestämmelser

meddelade om den tjenstgöringsskyldighet, som åligger lotsinrättningens

personal i krigstid. Det synes då icke heller föreligga något

hinder för utfärdande i enahanda ordning af bestämmelser i dylikt syfte

rörande fyrinrättningens personal eller af stadganden i fråga om den utbildning,

som de vid lots- och fyrinrättningarne anstälde äro pligtige att

underkasta sig för fullgörande af de med deras tjensteanställning förbundna

åligganden.

Den anordning, man i förevarande afseende velat åstadkomma, synes

derför Riksdagen icke kräfva annan ändring i värnpligtslagen än att, på

sätt nu blifvit föreslaget, de i gällande värnpligtslag förekommande bestämmelserna

rörande lots- och fyrinrättningarnes personal upphäfvas och

att dessa bestämmelser ersättas med ett stadgande i samma lag, att värnpligtige,

som tillhöra nämnda inrättningar, i värnpligtshänseende likställas

med de vid flottan fast anstälde. Då värnpligtslagen angående flottans

fasta personal endast innehåller föreskrifter om huruledes sådana värnpligtige,

som afgått från dylik anställning, skola i värnpligtshänseende

betraktas, blefve visserligen genom ett sådant nytt stadgande, som nyss

angifvits, den i tjenst varande lots- och fyrpersonalens ställning inom försvarsorganisationen

lika litet ordnad som nu är förhållandet beträffande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

99

härens och flottans stam, men, såsom af det förestående torde framgå,

ega, enligt Riksdagens uppfattning, härför erforderliga bestämmelser icke

sin rätta plats i värnpligtslagen, utan tillhöra den särskilda lagstiftning,

som afser att reglera berörda personals tjensteåligganden i allmänhet.

Riksdagen har derför för sin del beslutit, att ifrågavarande § skall

erhålla följande lydelse: »värnpligtige, tillhörande lots- och fyrinrättningarnes

personal, likställas enligt denna lag med de vid flottan fast anstälde».

§§ 49—51.

Beträffande innehållet i dessa §§, af hvilka de två första enligt hvad

ofvan nämnts skulle erhålla ändrad nummerföljd, har Riksdagen icke något

att erinra.

§ 52.

I fråga om denna § torde Riksdagen få hänvisa till sitt derutinnan

förut afgifna yttrande.

§ 53.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt i fråga om den

föreslagna § 4, torde § 53 komma att ur lagen utgå.

Beträffande den föreslagna lydelsen af rubrikerna för värnpligtslagens

särskilda underafdelningar har Riksdagen icke haft annat att erinra än hvad

ofvan nämnts angående lydelsen af rubriken till den med Art. V. i lagen

betecknade afdelningen. Deremot har Riksdagen ansett den å lagens underafdelningar

i förslaget bibehållna benämningen artikel lämpligen böra utbytas

mot kapitel.

Riksdagen, som funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition

icke kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså i anledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

af samma proposition — under förutsättning att Riksdagens här nedan

omförmälda beslut om antagande af ny härordning, hvarigenom indelningsverket

varder upphäfdt, af Eders Kongl. Maj:t godkännes — för sin del

antagit en värnpligtslag af följande lydelse:

Yärnpligtslag.

Kap I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår, under

hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han fyller

fyratio år.

§ 2.

För den, som förvärfvar svensk medborgarerätt det kalenderår, under

hvilket han fyller tjuguett år, eller derefter, inträder värnpligten från och

med det år, som infaller näst efter det han förvärfvat nämnda rätt.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden i beväringen är

tolf år, åtta år i första och derefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för det

inkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

§ 4.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,

stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak

är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

101

§ 5.

1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären

eller flottan det år, han fyller tjugnett år.

2. Tjenstetiden i beväringen beräknas från början af nyss nämnda

år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt

uppskof först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Der inskrifning ett senare år skett till följd af den värnpligtiges

uteblifvande utan laga förfall, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

,

Har värnpligtig utan laga förfall eller beviljadt uppskof under något

år af tjenstetiden uteblifvit från honom enligt § 27 under samma år

åliggande tjenstgöring, må det år icke räknas honom till godo såsom tjensteår

i beväringen. Huru förhållas skall, då värnpligtig uteblifvit från

endast en del af årets tjenstgöring, bestämmer Konungen,

3. Värnpligtig, hvarom i § 2 förmäles, är skyldig att inställa sig

till inskrifning det år, hans värnpligt tager sin början. Sådan värnpligtig

anses dervid likstäld med den, som förut erhållit uppskof med inskrifning.

Närmare bestämmelser i fråga om denna lags tillämpning beträffande sådan

värnpligtig meddelas af Konungen.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla si^

till inskrifning och dervid uppgifva det truppslag vid hären eller den

tjenst vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill fordras,

att han är till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenstgöring,

hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från

och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga

delar för de enligt denna § inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

§ 7.

Vapenför värnpligtig inskrifves till vapentjenst, annan värnpligtig

till den befattning vid hären eller flottan, hvartill han må finnas lämplig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Biksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 8.

Rörande inskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under

krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och det

allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 9.

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller

arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörig

tid inställa sig till inskrifning, tjenstgöring eller mönstring, eller att fullgöra

annan honom i denna lag ålagd skyldighet.

§ 10.

Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende för alltid, må

ej tillhöra hären eller flottan.

Är värnpligtig förlustig medborgerligt förtroende intill dess viss tid

förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, må han under

samma tid ej vapenöfvas utan skall till lämpliga arbeten vid hären eller

flottan användas.

Kap. II.

Om de värnpligtiges inskrifning och redovisning.

§ 11.

1. För inskrifning och redovisning af de värnpligtige, med det i

mom. 2 stadgade undantag, indelas riket uti inskrifningsområden och

rullföringsområden; hvarje inskrifningsområde omfattar visst antal rullföringsområden.

För hvart och ett af dessa områden förordnas en befälhafvare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2. För inskrifning af de värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifne,

och för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifne värnpligtige

bestämmas särskilda sj ör ull fö ringsområden, hvart och ett omfattande ett

eller flera sjömanshus. För hvarje sjörullföringsområde förordnas en befälhafvare,

lydande under stationsbefälhafvare vid station af flottan.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrifningsförrättare åligger att, sedan mantalsskrifningarna

blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna uppsätta

fullständiga listor öfver inskrifningsskyldige värnpligtige. Dessa

listor skola för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten,

hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti

upptagne värnpligtige aflidit eller afflyttat till annan ort, som, då den är

känd, bör uppgifvas, eller är inskrifven å sjömanshus, med uppgift på

sjömanshuset, dels om och hvilka inskrifningsskyldige värnpligtige efter

mantalsskrifningen inflyttat i församlingen, med uppgifvande, der så ske

kan, från hvilken ort inflyttningen skett, hvarefter listorna, bekräftade

med vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda af de värnpligtiges

prestbetyg, skola till mantalsskrifningsförrättaren återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren

insänder dessa listor, behörigen transporterade och

summerade, äfvensom prestbetygen till Konungens Befallningshafvande,

som ofördröjligen öfversänder dem till vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare.

2. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättarne,

så ock sjömanshusombudsmännen vare pligtige att, i

allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de

upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de värnpligtiges

inskrifning och redovisning.

3. Der anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras af annan

myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt denna

paragraf åligga sådan myndighet.

4. Närmare föreskrifter om fullgörandet af de åligganden, som i

fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning tillkomma områdesbefälhafvare

och sjömanshusombudsmän äfvensom mantalsskrifningsförrättare

och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas af

Konungen. ''

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för

de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande

inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,

bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet

eller största delen deraf hörer, eller hvarinom sjörullföringsområdesbefälhafvarens

expedition är belägen, inskrifning förrättas med de

värnpligtige, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpligtige,

hvilka icke förut blifvit inskrifne eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje

kommun.

§ 14.

1. Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad

värnpligtig med undantag af den, som är å sjömanshus inskrifven och till

sjöfart inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig; dock må utan

personlig inställelse inskrifvas värnpligtig, som i den ordning, Konungen

föreskrifver, styrker, att han är till krigstjenst duglig, och som antingen

finnes enligt § 43 mom. 1 hafva för uteblifvandet visat laga förfall eller

ock innehar anställning utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande

af studier eller för utbildning i sitt yrke.

2. Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

m. m. dylikt, och med hvilken bör följa ett utdrag af denna lag

samt af andra lagar och stadganden rörande krigsmagten.

3. öfverstiger afståndet mellan inkallad värnpligtigs hemvist inom

den ort, der han är kyrkobokförd, och förrättningsstället fem nymil, är

han berättigad att uppbära den godtgörelse för fram- och återresan mellan

dessa orter, som varder särskildt bestämd. Sådan godtgörelse tillkommer

dock icke värnpligtig, som tillförene utan laga förfall uteblifvit från dylik

förrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

105

§ 15.

1. Inställelse till inskrifning sker vid inskrifningsförrättning för den

ort, der den värnpligtige är kyrkobokförd.

Värnpligtig, som vistas å annan ort, må dock undergå inskrifning å

vistelseorten, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos vederbörande

inskrifningsnämnd och dervid aflemna prestbetyg. Sålunda inskrifven

värnpligtig tillhör dock fortfarande det område, der han är kyrkobokförd.

2. Inskrifning af värnpligtig, som är inskrifven å sjömanshus, sker

vid inskrifningsförrättning för det sjömanshus han tillhör. Sådan värnpligtig

må dock undergå inskrifning vid inskrifningsförrättning för annat

sjömanshus, i hvilket fall det åligger honom att utan kallelse anmäla sig

hos inskrifningsnämnden för sistnämnda sjömanshus och dervid, förutom

prestbetyg, aflemna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande

såväl sin befattning inom sjömansyrket som den tid, hvarunder han varit

inmönstrad till sjöfart.

A sjömanshus inskrifven värnpligtig, som inskrifves i hären, öfverföres

vid inskrifningsförrättningen till det rullföringsområde, inom hvilket

han är kyrkobokförd.

Kap. III.

Om uppskof med inskrifning eller tjenstgöring, så ock om frikallelse

efter inskrifning.

§ 16.

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

kan meddelas värnpligtig, som af en eller annan möjligen öfvergående

anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt,

vid inskrifningsförättningen befinnes till tjenstgöring oförmögen eller

olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller

vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre brodern

till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast

såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller

syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu

vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpligtige fyller

tjugufyra år, frikallas han från värnpligtens fullgörande i beväringen

under fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpligtig, till följd af sådan orsak, som

omförmäles i § 4, oförmögen till tjenst vid rikets försvar, eger han att,

på framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från värnpligtens

vidare fullgörande.

§ 17.

1- Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första

tjenstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och

som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar,

inställa sig;

b) värnpligtig, som sjelf förvaltar och brukar honom tillhörig fast

egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

industriel rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att

på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpligtig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,

såsom att tjenstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i

fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende

nära anhörige väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första

tjenstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande

inskrifningsnämnd den värnpligtige beviljas; dock att tjenstgöringen

skall taga sin början senast det år, under hvilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpligtig, efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna första

tjenstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof med nämnda

tjenstgöring till nästföljande år den värnpligtige medgifvas i den ordning,

Konungen bestämmer; åliggande den värnpligtige, der han önskar ytter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

107

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ligare uppskof med samma tjenstgöring, att vid följande årets inskrifningsförrättning

hos vederbörande inskrifningsnämnd derom göra framställning.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjenstgöring må i den ordning Konungen

bestämmer hemförlofvas värnpligtig, för hvilken efter tjenstgöringens början

i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse

inträdt förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan

i mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpligtig. Huruvida och i hvad mån

sålunda hemförlofvad värnpligtig må anses hafva fullgjort nämnda tjenstgöring,

äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjenstgöring

skall fullgöras, derom förordnar Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpligtige

på grund deraf uppskof med den tjenstgöring, som icke anses af

honom fullgjord, göre derom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd

vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han

hemförlofvats.

Ar förfallet af beskaffenhet, som i § 16 mom. 2 omförmäles, och

förefinnes detsamma ännu det år, under hvilket den värnpligtige fyller

tjugufyra år, gälle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.

Kap. IV.

Om inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående

af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen

en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området

eller största delen deraf hörer, dertill förordnad lagfaren man, äfvensom

rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatte,

icke militäre personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter väljas hvarje

gång för två år af landstinget eller, der rullföringsområde utgöres af stad,

som ej under landsting lyder, af stadsfullmägtige. En af de sålunda

utsedde ledamöterne och en af suppleanterne afgå dock efter lottning vid

slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och

en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande

under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting

lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i

opaginerad Kontrollera mot PDF

108

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

nämnden jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmågtige

valde ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter

deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för

hvilket de blifvit, valde.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från

hvilket ett större antal värnpligtige inskrifvas i flottan, må officer af flottan

närvara för att lemna nämnden erforderliga upplysningar och göra de

yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpligtig

till tjenst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att i

nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af

en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nemligen en af

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjörullföringsområdesbefälhafvarens

expedition är belägen, dertill förordnad lagfaren man äfvensom

närande befälhafvare och två inom staden, der sjömanshuset är beläget,

bosatte, icke militäre personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter

väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att

minst tre ledamöter, deribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning

till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för denne,

områdesbefälhafvarens mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen

deraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpligtige;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser

och uppskof;

c) att, derest för frånvarande värnpligtig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo

ådagalägga hans oförmögenhet till tjenst vid rikets försvar, utan hinder af

den värnpligtiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpligtens fullgörande

;

d) att mottaga de värnpligtiges anmälningar rörande det truppslag

vid hären eller den tjenst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifne;

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

e) att pröfva och yttra sig om värnpligtigs lämplighet för det

ena eller andra truppslaget, för den ena eller andra tjensten eller för särskild

befattning vid hären eller flottan;

f) att tillställa de inskrifne den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid

från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, dervid från beslut afvikande mening,

som blifvit framstäld af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.

1 omförmälde officer af flottan, antecknas till protokollet; och skola, innan

nämnden lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet

af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, der sjörullföringsområdesbefälhafvarens expedition

är belägen, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga

delar, hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens

och insrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpligtige,

som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningsförrättning,

de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,

i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande

å sjömanshus inskrifne väi-npligtige, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall

underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förr än detsamma blifvit

af revisionen pröfvadt.

§ 20.

1. Öfver inskrifningsnämnds beslut må besvär anföras endast af

värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrifningsrevisionen

samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt

rum. Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas: dock

skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

110

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

tecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans

samtycke blifvit uppsatt.

2. Öfver beslut, som meddelas jemlikt § 19 mom. 3, må besvär

anföras af den värnpligtige; skolande dervid i tillämpliga delar gälla

hvad i mom. 1 rörande besvär öfver inskrifningsnämnds beslut är föreskrifvet.

§ 21.

1. För inskrifningsområde jemte inom detsamma belägna sjömanshus

skall finnas en inskrifningsrevision, bestående af landshöfdingen eller,

i händelse denne har förfall eller embetet är ledigt, landssekreteraren

i det län, till hvilket största delen af området hörer, såsom ordförande

samt af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdesbefälhafvaren äfvensom

från hvarje till området hörande län, eller ej under landsting lydande

stad, tre inom länet eller staden bosatte män, som jemte tre suppleanter

utses för tre år af landstinget eller, för stad, som icke lyder under landsting,

af stadsfullmägtige. Efter lottning afgå dock en af de sålunda utsedde

ledamöterne jemte en suppleant vid slutet af första året samt ytterligare

en ledamot och en suppleant vid slutet af andra året från det,

denna lag vunnit tillämpning. En ledamot och en suppleant väljas årligen

i de afgåendes ställe, hvarje gång för tre år.

Der inskrifningsområdesbefälhafvare deltagit i inskrifningsnämnds

förhandlingar, förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot

af deri inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga samma

nämnds beslut.

De af landsting eller stadsfullmägtige valde ledamöter eller, i händelse

de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning

endast i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit valde.

2. För att beslut må kunna af revision fattas, erfordras, att minst

tre ledamöter, deribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid

omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens, eller vid förfall

för denne, den militäre ledamotens mening.

Revisionen biträdes af en militärläkare och en dertill förordnad

civil läkare.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen

åligger:

opaginerad Kontrollera mot PDF

111

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till

protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles

i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, der så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdeseller

sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jemlikt § 19

mom. 3 blifvit revisionen understäldt; samt

d) att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämplige,

uttaga det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären, viss

tjenst vid flottan, eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid,

vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka dertill sig anmält.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 23.

Ej må i inskrifningsrevisions beslut ändring sökas.

Kap. Y.

Om de värnpligtiges fördelning och tjenstgöringsskyldigliet i beväringen.

§ 24.

Värnpligtig är skyldig att tjenstgöra vid det truppslag af hären

eller uti den tjenst vid flottan, hvartill han inskrifvits eller öfverförts.

25.

1. Flottan tilldelas;

a) alla å sjömanshus inskrifne maskinister och eldare samt af öfrige

å sjömanshus inskrifne värnpligtige de, som tolf månader eller derutöfver

varit inmönstrade till sjöfart; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) andra värnpligtige, hvilka anses vara för flottan behöflige, till

det antal, som Konungen pröfvar erforderligt.

2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifne i flottan, tilldelas

hären.

3. Värnpligtig, som afgår från fast anställning vid hären eller

flottan eller vid härens eller flottans reserv, öfverföres till härens eller

flottans beväring eller landstorm.

§ 26.

Värnpligtige uttagas till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna och

trängen samt till tjenst vid flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter

öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i det antal dagar, som här nedan

angifves, nemligen:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning singeniörtrupperna

och trängen i sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, hvilken tjenstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar

under andra året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart

och ett af andra, tredje och fjerde åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegratrupperna

i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjenstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,

som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under hvart

och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagdt trehundra dagar, hvilken tjenstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpligtige, äfvensom af andra å

sjömanshus inskrifne värnpligtige till det antal Konungen bestämmer i en

följd med början under andra året,

opaginerad Kontrollera mot PDF

113

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring

om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början under första

eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar

under fjerde året, samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om tvåhundra

dagar under andra året samt med en repetitionsöfning om etthundra

dagar under fjerde året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltnings tjenst eller egentlig

sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning

vid hären eller flottan, så ock värnpligtig, som för utbildning vid Gotlands

infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde, må,

på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra honom åliggande tjenstgöring

i en följd.

Repetitionsöfning må icke, der ej Konungen finner nödigt att för

särskilda fall annorlunda förordna, ega rum

vid de inom Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens

och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med

den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarne

afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september.

2. Varder fartyg, derå värnpligtig tjenstgör, hind rad t att återkomma

till station af flottan och blifva afmönstradt innan tiden för den

tjenstgöring, till hvilken den värnpligtige inkallats, gått till ända, är denne

likväl skyldig att tjenstgöra ombord, till dess afmönstringen egt rum.

Ersättning för den Överskjutande tjenstgöringstiden erhåller den

värnpligtige enligt särskilda bestämmelser.

3. Har värnpligtig under i mom. 1 föreskrifven tjenstgöring blifvit

fäld till straff för rymning, eller har hans tjenstgöring afbrutits för verkställighet

af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall den tid,

under hvilken han var rymd eller hans tjenstgöring sålunda var afbruten,

ej tillgodoräknas honom såsom tjenstgöringstid, der ej Konungen för särskilda

fall annorledes förordnar. I hvad mån den värnpligtige må tillgodoräkna

sig fullgjord del af tjenstgöringen, samt i hvilken ordning han

skall fullgöra återstående tjenstgöringsskyldighet, bestämmer Konungen.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, så ock när det erfordras till stillande

af uppror, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjenstgöring

Bill. till Riksd. Prat. 1901. 10 Sami. 1 Afd. I Rand. 32 Höft. 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

114 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar deraf,

som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller för afvärjande af befaradt eller

börjadt angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att beväringens andra

uppbåd, eller någon del deraf i skilda orter eller vid olika truppslag af

hären eller vid flottan, inkallas, må Konungen derom förordna, sedan Han

statsrådet hört och, så vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio

dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd

vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet

blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens medgifvande

må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom

de förenade rikenas gränser.

§ 29.

1. Värnpligtig, som tillhör beväringen, inkallas af vederbörande befäl

till den i § 27 föreskrifna tjenstgöring

genom kungörelse, som skall införas i en eller flera af ortens tidningar

och uppläsas minst två gånger i kyrkorna samt offentligen anslås

inom hvarje till rullföringsområdet hörande kommun; eller

genom order.

2. Till tjenstgöring, som i § 28 omförmäles, verkställes inkallelsen

genom kungörelse, som införes i tidningarna och offentligen anslås,

på sätt i mom. 1 stadgas, samt, der omständigheterna sådant medgifva,

uppläses i kyrkorna; eller

genom order; eller

genom ringning med kyrkklockorna och offentligt anslag inom hvarje

till rullföringsområdet hörande kommun;

eller ock på annat, efter ortens förhållande lämpadt, på förhand

tillkännagifvet sätt.

Enahanda förfarande iakttages vid inkallelse till annan tjenstgöring,

som kan varda i särskild lag föreskrifven (mobiliseringsöfning).

3. Vid utbrott af krig skall värnpligtig, som tillhör beväringens

första uppbåd och vistas utom riket, oberoende af särskild inkallelse, så

snart ske kan, återvända till hemorten.

§ 30.

Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,

verkställa den tjensteförrättning, honom af vederbörande befälhafvare anvisas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

115

Personer med särskild yrkeskunskap användas företrädesvis i de förrättningar,

der denna deras yrkeskunskap kan vara påkallad.

§ 31.

*

Värnpligtig, som tillhör beväringen, är underkastad de i kriminallag

för krigsmagten gifna bestämmelser, såväl under all tjenstgöring och marsch

eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad

af inkallelse, i enlighet med § 29, till tjenstgöring, som omförmäles

i § 27 och § 28.

§ 32.

1. Till beväringen hörande värnpligtige, med undantag af dem som

under årets lopp varit i tjenstgöring, eller som äro å sjömanshus inskrifne

och till sjöfart inmönstrade, skola hvarje år undergå mönstring, som i

denna § omförmäles.

2. Med värnpligtige, utom dem som äro å sjömanshus inskrifne

och tillhöra flottan, förrättas mönstringen å lämpliga ställen inom hvarje

rullföringsområde. Från inställelse vid dylik mönstring äro dock befriade

värnpligtige, hvilka, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och yrke.

3. Med värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifne och tillhöra

flottan, förrättas mönstringen vid sjömanshus. Från inställelse vid dylik

mönstring äro dock de befriade, som, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig

uppgift om bostad och sysselsättning.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall

införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger

i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

§ 33.

1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller, så vidt Konungen

ej för särskilda fall finner godt annorlunda bestämma:

a) att den värnpligtige under hela sin tjenstetid tillhör det truppslag

vid hären eller den tjenst vid flottan, hvartill han blifvit inskrifven

eller öfverförd;

opaginerad Kontrollera mot PDF

116

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

b) att den värnpligtige, om han till annat område afflyttar, tillhör

den truppafdelning af hären eller den flottans station, som erhåller sina

värnpligtige från det område, till hvilket han inflyttar; samt

c) att, om den värnpligtige icke är till tjenstgöring inkallad, när

landstormen inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma

och då har'' lika tjenstgöringsskyldighet och förpligtelser i öfrigt som värnpligtig

tillhörande landstormen.

2. För värnpligtige, tillhörande beväringen, med undantag af dem,

som äro å sjömanshus inskrifne och tillhöra flottan, gäller dessutom:

a) att, om värnpligtig vill för längre tid än en månad vistas utom

den ort, der han är kyrkobokförd, anmälan derom skall före afresan göras

hos vederbörande områdesbefäl, samt detta befäl derefter hållas underrättadt

om hans adress, intill dess han återkommer; dock att, der den värnpligtige

inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast om påmönstringen och

af mönstringen; samt

b) att värnpligtig, vid afflyttning till annan ort, är pligtig att, om

flyttningen egt rum inom rullföringsområdet, senast en månad efter densamma

derom göra anmälan hos rullföringsornrådesbefälhafvaren, samt, om

han afflyttat till annat rullföringsområde, derom göra anmälan såväl före

afflytfningen hos befälhafvaren för det rullföringsområde, från hvilket han

afflyttar, som ock, inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet,

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat; dock

vare värnpligtig, som hos vederbörande myndighet uttagit och aflemnat

flyttningsbetyg, befriad från berörda anmälningsskyldighet, der ej Konungen

för särskilda fall annorlunda förordnar.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som är å sjömanshus inskrifven

och tillhör flottan, skall, derest han ej är i tjenstgöring eller till sjöfart

inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin adress.

§ 34.

1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller

vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall

efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin värnpligt,

qvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpligtig

anses hafva fullgjort den i § 27 föreskrifna första tjenstgöring, men är

skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande

vid universitet eller annan statens högskola eller aflagt examen vid na
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 117

%

vigationsskola, tillhör likaledes första uppbådet under hela sin tjenstetid i

beväringen.

Kap. VI.

Om de vårnpligt!ges underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35.

1. Under marsch eller annan färd till och från öfningsort erhåller

värnpligtig, tillhörande beväringen, ersättning enligt särskilda bestämmelser.

2. Under tjenstgöring erhåller till beväfingen hörande värnpligtig

underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig

utrustning samt dessutom penningebidrag och, der den värnpligtige tillhör

antingen sådant truppslag vid hären, hvars tjenstgöring jemlikt § 27

öfverstiger sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, eller flottan, särskildt tillskott

i penningar för den utbildningstid, som öfverskjuter tvåhundrafyrtio

dagar, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som under tjenstgöring

ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga derigenom i större eller

mindre mån minskas, är för sig och efterlefvande berättigad till det

understöd eller den pension, som författningarna rörande pensionering vid

hären eller flottan bestämma.

Kap. VII.

Om landstormen.

§ 36.

1. Sedan jemlikt. § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar

till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del deraf, må

Konungen i den ordning, som för inkallande af beväringens andra uppbåd

i mom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till tjenst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

118 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

göring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar deraf, som

finnas behöfliga.

Landstormens inkallande till tjenstgöring sker på sätt i § 29 mom.

2 är föreskrifvet.

2. Värnpligtig, som tillhör landstormen, är underkastad de i kriminallag

för krigsmagten gifna bestämmelser såväl under all tjenstgöring

och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i

fråga om åtlydnad af inkallelse i enlighet med § 29 mom. 2 till tjenstgöring,

som i mom. 1 här ofvan omförmäles.

§ 37.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrifningsområden,

dock att till landstormen hörande värnpligtig, som erhållit

sin utbildning vid flottan, må, äfven utom sagda inskrifningsområden,

användas för det lokala kustförsvaret.

§ 38.

Huru landstormen ordnas och indelas, föreskrifver Konungen.

§ 39.

1. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är under tjenstgöring pligtig

att sjelf förse sig med kläder, och att, derest staten icke kan genast

vid inkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med sådan, mot

ersättning af staten för värdet af soldatportion. Vapen, ammunition samt

fälttecken, angifvande hans egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten.

2. Till landstormen hörande värnpligtig, som skadas under tjenstgöring,

har enahanda rätt till understöd eller pension för sig och efterlefvande

som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse AT:o 120.

119

Kap. VIII.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter, så ock om laga

förfall.

§ 40.

1. Värnpligtig, som utan laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättnirig,

böte, der han icke, oaktadt sin frånvaro, varder inskrifven

eller_ från värnpligtens fullgörande frikallad, första året tio kronor och

hvarje år, han å nyo dermed beträdes, fyratio kronor.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning

för annan > ort, än der han är kyrkobokförd, eller för annat

sjömanshus än det han tillhör, men dervid försummar aflemna prestbetyg

äfvensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman

samt till följd deraf icke kan emottagas, anses lika med den,

som icke instält sig till inskrifningsförrättning.

§ 41.

1. Värnpligtig, som bort inställa sig till i § 32 omförmäld mönstring,

men utan laga förfall uteblifver, böte för hvarje gång fem kronor.

2. Värnpligtig, som utan laga förfall underlåter fullgöra, hvad

honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för hvarje gång fem kronor.

§ 42.

Värnpligtig, som utan #anmäldt laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättning,

vare, der han icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifven

eller från värnpligtens fullgörande frikallad, underkastad äfventyr att varda

till inskrifnings undergående hemtad på egen bekostnad.

Uteblifver värnpligtig utan anmäldt laga förfall från tjenstgöring,

dertill han blifvit i laga ordning inkallad, må han till tjenstgöringens fullgörande

likaledes hemtas på egen bekostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

§ 43.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenstgöring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser

auses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjenst uppbådad

eller faren, elier om man sitter i häkte; vederbörande ege dock

att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, huruvida de äro af

den vigt, att de må gälla såsom laga förfall.

2. För å sjömanshus inskrifven värnpligtig skall i fråga om order

eller annat påbud, hvarigenom han under krig eller vid utbrott af eller

fara för krig inkallas till tjenstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse

till tjenstgöring räknas att vara på utrikes sjöresa stadd; åliggande

dock den värnpligtige att, så snart ske kan, återvända till hemlandet,

äfvensom att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med

svenskt örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

§ 44.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Kan

han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg

af statens embets- eller tjensteman, eller af prest i församlingen, eller

af ordföranden i kommunalstämman, eller af ordföranden eller ledamot i

kommunalnämnden, eller af ledamot i härad snämnden.

Kap. IX.

Om åtgärder med anledning af förseelser mot denna lag, så ock om

användning af böter.

§ 45. ''

1. Öfver värnpligtige, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit

från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifne

eller från värnpligtens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra,

hvad dem eldigt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

121

teckningar länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;

skolande å förteckningarna för hvarje värnpligtig angifvas hans bostad, der

denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga

upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning

den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,

som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,

innan den lemnar förrättningsstället, sagda förteckning

granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot

lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat

mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i

§ 32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken

öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att

hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens

Befallningshafvande.

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpligtige

skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande

finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till

vederbörande kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens

Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter

må hos de värnpligtige omedelbarligen uttagas, derest de icke deremot något

invända, men att, derest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen

styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda

till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de eg a undfå

skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar

derefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som

till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,

vid påföljd för uraktlåtenhet deraf, att böterna utan hinder af

samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola

ofördröjligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning

af förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpligtig icke med Konungens Befallningshafvandes

beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, eger han att

inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande

ingifva sina till Konungen stälda, underdåniga besvär,

hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande jemte eget yttrande till

landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven

till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke

blifvit uppsatt.

§ 46.

1. De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel

kronans räkenskaper redovisas och ingå till den redan till förmån för beväringsmanskapet

bildade invalid- och pensionsfond, hvilken fonds ändamål

skall vara att bereda understöd åt värnpligtige, som under tjenstgöring

erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre mån

oförmögne att sig med arbete försörja, samt för enkor och barn efter

värnpligtige, som aflidit i krig eller till följd af i krig ådragen sjukdom

eller skada, dock utan att sådant för närvarande medför någon rubbning

af den de värnpligtige i § 35 mom. 3 och § 39 mom. 2 tillförsäkrade rätt

till understöd.

2. Saknas tillgång till gäldande af böter enligt denna lag, skola

de förvandlas efter allmän strafflag.

Kap. X.

Särskilda bestämmelser.

§ 47.

Värnpligtige, tillhörande lots- och fyrinrättningarnes personal, likställas

enligt denna lag med de vid flottan fast anstälde.

§ 48.

Af Konungen bestämmes, om och i hvad mån samt under livilka

vilkor befrielse från de i denna lag föreskrifna skyldigheter må kunna

tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

§ 49.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas

af Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

123

§ 50.

Denna lag skall tillämpas från och med den 1 januari 1902, då

följaktligen ej mindre värnpligtslagen af den 5 juni 1885 med deri sedermera

gjorda ändringar och tillägg, än äfven de af Konungen för sagda

lags tillämpning meddelade närmare föreskrifter, så vidt de strida mot

innehållet af denna lag, skola upphöra att gälla.

§ 51.

Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och Riksdags

sammanstämmande beslut.

Öfvergångsstadganden.

§ 52.

1. Under år 1902 skall värnpligtig, som tillhör andra klassen och

är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen, för

sin utbildning tjenstgöra under tjugutvå dagar.

2. Beträffande värnpligtig, som inskrifves under något af åren 1902,

1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907, tillämpas icke föreskrifterna uti § 27

mom. 1 angående värnpligtigs tjenstgöringsskyldighet under fredstid. Sådan

värnpligtig är i stället skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under

fredstid i sammanlagdt etthundrasjuttiotvå dagar, hvilken tjenstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning singeniörtrupperna

och trängen:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar

under första året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart

och ett af andra och tredje åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna:
med

en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratrettiosju dagar

under första året samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under

andra året;

c) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpligtige, äfvensom af andra å

sjömanshus inskrifne värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i

en följd med början under första eller andra året,

af till fästningstjenst inskrifne värnpligtige med en första tjenstgöring

om etthundratrettiosju dagar, som tager sin början under första

eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar under

tredje året, samt

af flottans öfrige värnpligtige med en första tjenstgöring om åttiosex

dagar under första året samt med en repetitionsöfning om åttiosex

dagar under andra året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltningstjenst eller egentlig

sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning vid

hären eller flottan, så ock värnpligtig, som för utbildning vid Gotlands

infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde, må,

på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra honom åliggande tjenstgöring

i en följd.

3. Värnpligtig, som icke fullgjort honom åliggande första tjenstgöring

samtidigt med den åldersklass, som han tillhör, är skyldig fullgöra

den tjenstgöringsskyldighet, som åligger värnpligtig i den klass, med hvilken

han fullgör första tjenstgöringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

125

B. Förslaget till ny härordning.

Riksdagen har redan i sina allmänna uttalanden i fråga om infall- Bildandet af

teriets organisation angifyit de skäl, hvarför Riksdagen ansett sig icke böra^förband''

biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag angående sättet för bildandet af vissa ''

nya truppförband, nemligen det för första arméfördelningen afsedda fältinfanteriregementet,

samt det ena af de mindre infanteriregementena å fastlandet.

Med hänvisning till dessa skäl har Riksdagen för sin del beslutit,

att af nuvarande Vermlands fältjägarekår och Hallands bataljon

skall bildas ett nytt infanteriregemente, samt att nuvarande Vestgöta-dals

regemente ombildas till ett infanteriregemente, afsedt för första arméfördelningen.

Vid pröfning af infanteritruppförbandens sammansättning har Riksdagen

funnit sig böra föreslå någon minskning af den uti Eders Kongl. Maj:ts

proposition angående ny härordning föreslagna, med fasta aflöningsförmåner

anstälda personal.

Hvad först vidkommer det i härordningsförslaget upptagna antalet Minskning af

af 3 majorer vid hvart och ett af Lifregementet till fot och de 22 der-fjar1ecsja^na-0“n‘

med lika organiserade infanteriregementena samt Svea och Göta lif- och kaptensgarden,

. har Riksdagen visserligen icke förbisett betydelsen deraf, att vid bcs,allnin"ar''

infanteriets. mobilisering ett tillräckligt antal öfverstelöjtnanter och majorer

finnes att tillgå för att tjenstgöra vid linie-, reserv- och depotbataljonerna

och för att ersätta de regementschefer, som komma att förordnas till

brigadchefer, men Riksdagen har likväl ansett, att med beslut om ökande

af majorernas antal vid nämnda regementen utöfver de nuvarande två kan

tills vidare anstå, och har alltså för närvarande icke funnit sig böra bifalla

Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del.

Riksdagen har ej heller ansett sig kunna för närvarande bifalla

Eders Kongl. Maj:ts framställning om inrättande af 2 fnu/orsbeställningar

vid de båda mindre infanteriregementena å fastlandet samt

af 2 nya £fi^tercsbeställningar af andra klassen vid Lifregementet till fot

och de 22 dermed likstälda infanteriregementena äfvensom vid Svea och

opaginerad Kontrollera mot PDF

126 Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Göta lifgarden. I proportion till det af Riksdagen beslutade antalet

majorer vid öfriga regementen synes allenast 1 majorsbeställning böra på

stat uppföras vid nämnda mindre infanteriregementen, hvarjemte omförmälda

kaptensbeställningar af andra klassen icke torde vara oundgängligen

nödvändiga.

Minskning sf Beträffande den till spelet hörande personalen på fast stat, har Riks
m"ensPnntår"

dagen icke kunnat finna de skäl, som möjligen tala för en förstärkning

af musikkårerna vid fotgardesregementena vara så betydande, att någon

ökning af musikpersonalen på stat utöfver den vid andra regementen anstälda

bör förekomma; och någon anledning att vid de båda mindre infanteriregementena

å fastlandet anställa samma antal musiksergeanter som

vid de större torde icke förefinnas. Riksdagen har med anledning häraf

för sin del beslutit, att antalet musiksergeanter vid hvart och ett af Svea

och Göta lifgarden samt de två mindre infanteriregementena skall minskas

med 4, två af hvardera klassen.

Minskning af Hvad angår antalet officers- och reservofficersvolontärer vid Gotlands

^"goTianåfinfanteriregeinente, torde derstädes behofvet af officerare och reservofficerare

inf.-reg:te. kunna behörigen tillgodoses, om nämnda antal nedsättes från 12 till 10.

Kavalleriet. Den af Eders Ivongl. Maj:t föreslagna organisationen af kavalleriet

har blifvit af Riksdagen bifallen.

Minskning af

föreslagna antalet

öfverstelöjtnantsbeställningar.

Förändring af

musikpersonalens

sammansättning

vid fältartilleriet.

Beträffande artilleriets organisation har Riksdagen icke af de skäl,

som förebragts för ökningen af öfverstelöjtnantsgraden från 1 beställning

till 2 vid hvarje fältartilleriregemente, funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten

af denna förändring. Särskildt med hänsyn till de jemförelsevis afsevärda

kostnaderna för aflöning åt ökadt antal personal i de högre graderna, har

Riksdagen ansett sig icke kunna bifalla denna ökning, då icke ett oafvisligt

behof deraf blifvit ådagalagdt, samt med anledning häraf beslutit, att

vid hvart och ett af de sex fältartilleriregementena, nemligen Första Svea,

Första Göta, Wendes, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen,

skall å stat finnas endast en öfverstelöjtnant.

I fråga om musikpersonalens sammansättning har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit, bland annat, att å Wendes artilleriregementes batteristat måtte

uppföras 8 musiksergeanter af första och 7 af andra klassen samt 8 trumpetare,

äfvensom vid hvart och ett af de öfriga fält-artilleriregementena 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 127

musiksergeanter af första och 6 af andra klassen samt 7 trumpetare. Riksdagen,

som icke har något att erinra mot det föreslagna antalet af musikpersonalen

i dess helhet, har dock ansett, att vid hvarje af ifrågavarande

regementen en musiksergeant af hvardera klassen utan olägenhet kan ersättas

af en trumpetare.

I detta sammanhang anser sig Riksdagen böra framhålla önskvärdheten

af, att öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen

matte vid fältartilleriets truppförband ske så likformigt som möjligt. °

•r • i-,öflnigt har Eders K(?ngh Maj:ts förslag i fråga om artilleriet icke

gitvit Riksdagen anledning till erinran.

Vid pröfning af Eders Kongl. Majrts förslag beträffande ingemörtruppernas

organisation har Riksdagen icke förbisett betydelsen för en armé

att ega ingeniörtrupper, som förstå att begagna sig af de många tekniska

hjelpmedel, hvilka kunna komma till användning i ett nutida krig, eller

behofvet af, att svenska härens ingeniörtrupper förstärkas, men Riksdagen

har likväl, såsom förut blifvit nämndt, trott sig kunna vidtaga några inskränkningar

i nämnda organisation.

Riksdagen har nemligen hyst någon tvekan, huruvida den af Eders

Kongl. Maj:t föreslagna, jemförelsevis stora ökningen af ingeniörofficerare och

underofficerare under en tidrymd af 12 år skall kunna fyllas med för sin

«PPgift fullt lämplig och grundligt utbildad personal. Riksdagen, som derjemte

icke kunnat förbise önskvärdheten af att om möjligt nedbringa kostnaderna

för den nya härordningen, har trott en minskning företrädesvis

kunna åstadkommas vid de truppslag, som icke i främsta rummet äro

stridande.

Det har icke undgått Riksdagen, att med utvecklingen af det fasta

försvaret äfven framträdt behofvet af att redan i fredstid ega fästningsingeniörtrupper.

Riksdagen har likväl ansett, att dessas betydelse är jemförelsevis

mindre för sjöfästningarne och har med anledning häraf trött

sig kunna besluta uppsättandet af endast 6 fästningsingeniörkompanier.

Jemväl fälttelegraftrupperna äro enligt Riksdagens mening i behof af någon

förstärkning. Deremot har Riksdagen icke funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten

af, att parkkompaniernas antal ökas och att i samband dermed

Svea och Göta ingeniörbataljoner ombildas till regementen och att en

särskild fälttelegrafkår uppsättes.

Med anledning af hvad sålunda anförts, har Riksdagen för sin del

beslutit, att ett nytt fålttelegrafkompani och sex fästningsingeniörkom
-

Förändring af

ingeuiörtrnppernas

organisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Riksdagens Skrifvelse N:0 120.

panier uppsättas, utan att Riksdagen härvid velat inlåta sig på frågan om

ingeniörtruppernas förläggning och fördelning.

Hvad angår de för ingeniörtrupperna erforderliga hästarne, har Riksdagen

endast velat uttala önskvärdheten af, att dessa lemnades från kavalleriet,

hvarigenom vid ingeniörtrupperna tid och arbetskraft icke bchöfde

tagas i anspråk för hästdressyren.

Förändring af Beträffande träng- och sjuk vårdstruppernas organisation hemställer

il?—Eders Kongl. Maj:t, bland annat, om godkännande af den för de ifrågasättning

vid satta sex trängkårerna föreslagna organisationen. Det har icke undgått

trangen. Riksdagens uppmärksamhet, att det stora antalet värnpligtige, hvilka måste

utbildas vid trängen, också kräfver ett talrikt befäl, men Riksdagen har

likväl trott sig kunna vidtaga några inskränkningar, hvarigenom, utan att

derför utbildningen af de värnpligtige åsidosättes, kostnaderna skulle kunna

nedbringas för ifrågavarande truppslag.

Det af Eders Kongl. Maj:t vid hvarje trängkår föreslagna antalet

hästar, 72 st., har Riksdagen ansett utan större olägenhet kunna nedsättas

till 54, då redan detta antal innebär en afsevärd ökning i jemförelse med

nuvarande förhållanden. Hvad i öfrigt angår hästarne, har Riksdagen

liksom vid ingeniörtrupperna, velat framhålla lämpligheten af, att trängen

genom kavalleriets försorg förses med inridna hästar.

irr&gasatt upp- Hvad beträffar geueralitetsstateu har Riksdagen icke funnit sig öfver
kavaUerF

tygad 0111 nödvändigheten af att kavalleriinspektören uppföres å ordinarie

inspektören på stat med fasta aflöningsförmaner. Oafsedt att för närvarande det föiordinarie

»‘“t- hällande är rådande, att kavalleriinspektören bestrider sin befattning utan

hinder af annan tjenst, hvadan sålunda den föreslagna organisationen ännu

icke är af behofvet påkallad, har Riksdagen icke kunnat finna sådana

olägenheter vara med den år 1892 beslutade anordningen af kavalleriinspektörsbefattningen

förbundna, att någon förändring derutinnan för närvarande

är nödvändig.

ifrågasatt upp- Ej heller har Riksdagen kunnat finna nödvändigt, att fördelnings
läkarne

uppföras å ordinarie stat. De göromål, som under fredstid falla

uc å ordinarie inom fördelningsläkarnes verksamhetsområde, torde i allt fall icke under

8tat'' den närmaste framtiden vara så många och betungande, att de kräfva en

persons hela arbetsförmåga. Riksdagen underskattar emellertid ingalunda

dessa tjensters vigt och betydelse, och anser derför, att arfvodena skå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

129

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

ligen böra förhöjas från femhundra till ett tusen kronor, hvarom Riksdagen

framdeles, i annat sammanhang, får tillfälle att närmare yttra sig.

Förslaget om uppförande å ordinarie stat af en inspektör för trän- ifrågasatt nppgen

med öfverstes aflöningsförmåner har Riksdagen icke kunnat biträda, ^pektörelfför

Riksdagen håller före, att ifrågavarande inspektioner utan olägenhet kunna trängen å orhandhafvas

af vederbörande arméfördelningsehefer. dmane stat.

Hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit angående generalstaben och kominemlantsstaten

har Riksdagen bifallit.

G en.-staben

och kommendautsstaten.

Beträffande intendenturkåren har Riksdagen allenast företagit den Förändring af

ändring, som betingas af Riksdagens beslut i fråga om ingeniörtrupper- ,n^onliiena

nas organisation. A1 detta beslut följer nemligen, att några nya inten- sammansättdentsbeställningar

af andra klassen icke erfordras och att de af Eders nineKongl.

Maj:t föreslagna 23 nya förvaltarebeställningarna kunna nedbringas

till 22.

Eders Kongl. Maj:ts förslag om ökande af antalet fältläkare- och Antalet fultfältveterinärstipendiater

har Riksdagen funnit sig böra bifalla. ,äk ‘ ocJl Tet--

° stipendiater.

Uti punkterna 17:o—19:o i härordningspropositionen har Eders Kongl. ifrågasatt nPPMaj:t

föreslagit Riksdagen att uppföra cheferna för ridskolan, infanteri- föra"de a ordiskjutskolan

och remonteringsstyrelsen å ordinarie stat med fasta aflöning»- cheferna för

förmåner, och af den å sid. 102 och 104 i det nämnda proposition vidfogade Skolan, inutdraget

af statsrådsprotokollet förekommande motivering till berörda för- ^koialfoch

slag har angifvits, att dessa aflöningsförmåner skulle motsvara öfverste- ie™onteringslöjtnants.

Riksdagen har funnit skäligt, att det för ifrågavarande chefer sfyrclse"- föreslagna lönebeloppet undergår någon minskning, och har derjemte hyst

betänkligheter mot att bifalla dess uppförande å ordinarie stat. En dylik

åtgärd skulle nemligen kunna medföra att ifrågavarande befattningar,

som torde komma att beklädas af jemförelsevis yngre officerare, komme

att till men för tjensternas behöriga skötande innehafvas under längre

följd af år af samma personer, kanske utan utsigt att derifrån kunna befordras

eller transporteras.

Riksdagen har ansett, att detta förhållande skulle kunna undvikas, om

ifrågavarande befattningar komme att afiönas allenast med arfvoden, till

följd hvaraf befattningsinnehafvarne skulle komma att qvarstå på vederbörande

truppförbands stat, dock utan rätt att uppbära någon del af de

dermed förenade inkomster. Arfvodena har Riksdagen bestämt skola motsvara

majors aflöningsförmåner.

Bih. till Riksd. Frot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Häft. 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

130

Öfverg&ngen

till nya härordningen

samt indelningsverkets

upphörande.

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

I fråga om öfvergången till den nya härordningen har Riksdagen, såsom

förut blifvit anfördt, i öfverensstämmelse med enskilda motionärers framställningar

funnit det önskvärd!, att rustnings- och roteringsbesväret må

i sammanhang med antagandet af ny härordning, så snart ske kan,

upphöra, och har ansett, att detta önskningsmål skulle kunna vinnas något

hastigare, än hvad enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del skulle

låta sig göra. Om nemligen rust- och rotehållarnes rekryteringsskyldighet

komme att, såsom härordningsförslaget förutsätter, fortfara intill år 1908,

skulle den slutliga afgången af de indelte soldaterna i samma mån fördröjas.

Emellertid torde det, med hänsyn dertill, att full ersättning för rustnings- och

roteringsprestationerna först från och med år 1904 kommer att utgå samt

rust- och rotehållare alltså intill nämnda tid i viss mån qvarstå vid sina på

indelningsverket grundade .s&atte-förpligtelser till kronan, icke vara möjligt

att sätta tidpunkten, hvarifrån nämnda besvärs upphörande skall räknas,

till 1902, hvilket eljest varit mest önskvärdt, utan torde den få bestämmas

till 1904 års ingång. Från och med sistnämnda år bör indelningsverket

i sin helhet upphöra så fort ske kan, d. v. s. vid infanteriet, så

snart soldaten afgått, samt vid kavalleriet, då såväl ryttare som häst afgått.

Eders lvongl. Maj:ts förslag, att den rusthållarne vid de indelta

kavalleriregementena åliggande skyldighet att hålla häst skall från och

med år 1902 upphöra i mån af de nuvarande rusthållshästarnes afgång,

har Riksdagen ansett sig böra biträda. Ej heller torde något hinder möta

att, på sätt i enskild motion föreslagits, befria rust- och rotehållarne från

skyldigheten att rekrytera vakantblifna nummer redan från och med år

1902, under förutsättning nemligen, att Eders Kongl. Maj:t medgifves

rätt att genom antagande af manskap på grund af frivilligt aftal ersätta

den minskning i den indelta nummerstyrkan under det i härordningsförslaget

angifna minimum, som möjligen kan blifva en följd af det omedelbara

upphörandet af rust- och rotehållarnes rekryteringsskyldighet.

Af skäl, för hvilka redogjorts i de föregående allmänna uttalandena,

har Riksdagen funnit lämpligt, att Eders Kongl. Maj:t skulle, jemväl för

tiden från och med år 1908 och intill dess annorlunda bestämmes, ega att

i mån af behof genom anställande af manskap på grund af frivilligt aftal

ersätta afgången i infanteriets nummerstyrka med högst 72 nummer vid

fältinfanteriregementena, med undantag af Svea och Göta lifgarden och

Gottlands infanteriregemente, samt med högst 48 nummer vid de båda för

kustfästningarna afsedda regementena.

Beträffande penningefoidraget till de vsirnpligtige har Riksdagen på

grund af i det föregående angifna skäl beslutit, att detta bidrag skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

131

utgöra 20 öre om dagen under den första tjenstgöringen (rekrytskolan)

äfvensom under den tid, värnpligtig fullgör hela den honom åliggande

tjenstgöring i en följd, och 50 öre om dagen under annan tjenstgöring.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen — under

förutsättning, att Eders Kongl. Maj:t godkänner Riksdagens beslut angående

ny värnpligtslag — med förklarande att Eders Kongl. Maj:ts proposition

angående ny härordning ej kunnat oförändrad bifallas,

Beträffande infanteriets organisation:

l:o) för sin del beslutit:

att af nuvarande Smålands grenadierkår och Blekinge bataljon

bildas ett nytt infanteriregemente;

att af nuvarande Vermlands fältjägarekår och Hallands bataljon

bildas ett nytt infanteriregemente; och

att nuvarande Vestgötadals regemente ombildas till ett infanteriregemente,

afsedt för första arméfördelningen; samt

2:o) beslutit, att hvart och ett af nedan uppräknade infanteritrupp - förband skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under

desamma upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifregemente till fot, Första lifgrenadierregementet, Andra lifgrenadievregementet,

Vestgöta regemente, Uplarnls regemente, Skaraborgs regemente,

Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings regemente,

Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs regemente, Bohusläns

regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens regemente, Vesterbottens

regemente, Kalmar regemente, Vermlands regemente, Jemtlands fältjägareregemente,

Norra skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,

Vesternorrlands regemente samt det nya för första arméfördelningen

afsedda regementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

132

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvår ds vicekorpraler,

4 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärsbandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

48 vicekorpraler,

12 officers- och reservofficersvolontärer,

48 öfriga volon tärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

24 trumslagare eller hornblåsare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

133

b) Svea och Göta lifgarden:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

3 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

4 sjukvårdskorpraler,

4 sjukvårdsvicekorpraler,

4 sjukvård ssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

9 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

9 underlöjtnanter,

12 fanjunkare,

9 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

36 distinktionskorpraler,

48 korpraler,

60 vicekorpraler,

opaginerad Kontrollera mot PDF

134

Riksdagens Skrifvelse 1V:o 120.

12 officers- och reservofficersvolontärer,

360 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen,

24 trumslagare eller hornblåsare.

c) De af Smålands grenadierlcår och Blekinge bataljon samt

Vermlands fältjägarekår och Hallands bataljon bildade regementena:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

1 major,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regementsväbel),

1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),

2 sjukvårdskorpraler,

3 sjukvårdsvicekorpraler,

3 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

1 gevärshandtverkaresoldat och

1 musikfanjunkare.

Kompanistaten.

6 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

6 underlöjtnanter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO CO CC

Riksdagens Skrifvelse lV:o 120.

135

8 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

8 sergeanter af andra klassen,

24 distinktionskorpraler,

36 korpraler,

36 vicekorpraler,

8 officers- och reservofficersvolontärer,

32 öfriga volontärer,

4 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen,

16 trumslagare eller hornblåsare.

d) Gotlands infanteriregemente jemte militärbefälhafvaren å Gotland:

Militärbefälhafvare.

1 militärbefälhafvare, öfverste.

Regementsstaben.

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

2 sergeanter af första klassen (bataljonsadjutanter),

1 fanjunkare (regeinentsväbel),

1 sergeant af första klassen

sj ukvårdskorpraler,

sj ukvårdsvicekorpraler,

sj uk vårdssoldater,

1 gevärshandtverkare,

1 gevärshandtverkarekorpral,

1 gevärshandtverkarevicekorpral,

(sjuk vårdssergean t),

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 gevärshandtverkaresoldat och

I musikfanjunkare.

Kompanistaten.

8 kaptener af första klassen,

4 kaptener af andra klassen,

II löjtnanter af första klassen, deraf 1 adjutant hos militärbefälhafvaren,

10 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

8 fanjunkare,

11 sergeanter af första klassen,

16 sergeanter af andra klassen,

32 distinktionskorpraler,

40 korpraler,

48 vicekorpraler,

10 officers- och reservofficersvolontärer,

240 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

16 trumslagare eller hornblåsare.

Beträffande kavalleriets organisation:

3:o) bifallit:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade kavalleritruppförband

skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma

upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer,

Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands

dragonregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant eller major,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse. A'':o 120.

137

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

1 fanjunkare (regementsväbel),

2 sjukvårdskorpraler,

2 sjukvårdsvicekorpraler,

2 sjukvårdsryttare,

3 hofslagarekorpraler,

4 hofslagarevicekorpraler,

4 hofslagareryttare,

1 gevärshandtverkare och

1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

5 ryttmästare af första klassen,

1 ryttmästare af andra klassen,

6 löjtnanter af första klassen,

6 löjtnanter af andra klassen,

5 underlöjtnanter,

5 fanjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

5 sergeanter af andra klassen,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

30 vicekorpraler,

6 officers- och reservofficersvolontärer,

195 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och

10 trumpetare.

b) Skånska husar- och dragonregementena:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 ryttmästare af andra klassen (regementsqvartermästare),

Bih. till Riksd Prof. 1001. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Höft. 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),

1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),

1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

2 bataljonsveterinärer,

1 fanjunkare (regementsväbel),

4 sjuk vårdskorpraler,

4 sjukvårds vicekorpraler,

4 sjuk vårdsryttare,

7 hofslagarekorpraler,

7 hofslagarevicekorpraler,

8 hofslagareryttare,

2 gevärshandtverkare och

1 musikfanjunkare.

Sqvadronsstaten.

10 ryttmästare af första klassen,

2 ryttmästare af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

11 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

10 fanjunkare,

10 sergeanter af första klassen,

10 sergeanter af andra klassen,

40 distinktionskorpraler,

60 korpraler,

60 vicekorpraler,

12 officers- och reservofficersvolontärer,

390 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

4 musiksergeanter af andra klassen och

20 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Lifgardet till häst, Lifregementets

dragoner, Lifregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens

husarregemente och Norrlands dragonregemente skola vid slutligt genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

139

förd härordning finnas 600 samt vid hvart och ett af Skånska husar- och

dragonregementena 1,200 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande artilleriets organisation:

4:o) bifallit:

att ett positionsartilleriregemente uppsättes; och

att äfvenledes ett landtfästningsartilleriregemente uppsättes, och att

i detsamma skall ingå Karlsborgs artillerikår; samt

5:o) beslutit:

dels att hvart och ett af nedan uppräknade artilleritruppförband

skall vid slutligt genomförd härordning utgöras af den under desamma

upptagna, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal, nemligen:

a) Första Svea, Första Göta, Norrlands, Andra Svea och Andra

Göta artilleriregementen:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

3 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor (vid Norrlands artilleriregemente 2 regementspastorer),

1 auditör (vid Norrlands artilleriregemente 2 auditörer),

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljons veterinär,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

4 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sj ukvårdsartillerister,

3 handtverksandrekonstaplar,

4 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister,

3 hofslagareandrekonstaplar,

4 hofslagarevicekonstaplar,

4 hofslagareartillerister och

1 musikstyckjunkare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

140

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Batteristaten.

11 kaptener af första klassen,

8 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

15 styckjunkare,

15 sergeanter af första klassen,

15 sergeanter af andra klassen,

55 förstekonstaplar,

55 andrekonstaplar,

55 vicekonstaplar,

J8 officers- och reservofficersvolontärer,

132 öfriga volontärer,

6 musiksergeanter af första klassen,

5 musiksergeanter af andra klassen och

9 trumpetare.

b) Wendes artilleriregemente:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

4 majorer,

l kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 regementsveterinär,

1 bataljonsveterinär,

4 sjukvårdsandrekonstaplar,

5 sjukvårdsvicekonstaplar,

5 sjukvårdsartillerister,

4 handtverksandrekonstaplar,

5 haridtverksvicekonstaplar,

5 handtverksartillerister,

opaginerad Kontrollera mot PDF

141

Riksdagens Skrifvelse AT:o 120.

4 hofslagareandrekonstaplar,

5 hofslagarevicekonstaplar,

5 hofslagareartillerister och

1 musikstyckjunkare.

BatteristateD.

14 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

13 löjtnanter af första klassen,

10 löjtnanter af andra klassen,

12 underlöjtnanter,

18 styckjunkare,

19 sergeanter af första klassen,

19 sergeanter af andra klassen,

70 först ekonstaplar,

70 andrekonstaplar,

70 vicekonstaplar,

20 officers- och reservofficersvolontärer,

168 öfriga volontärer,

7 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen och

10 trumpetare.

c) Gotlands artillerikår:

Staben.

1 öfverstelöjtnant och chef,

1 löjtnant af andra klassen (adjutant),

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sj ukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

3 sjukvårdsartillerister,

1 handtverksandrekonstapel,

1 handtverksvicekonstapel,

2 handtverksartillerister,

1 hofslagareandrekonstapel,

1 hofslagarevicekonstapel,

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 2

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1 hofslagareartillerist och

1 musiksergeant af första klassen.

Battoristaten.

4 kaptener af första klassen,

2 kaptener af andra klassen,

5 löjtnanter af första klassen, deraf en adjutant hos militärbefälhafvaren,

4 löjtnanter af andra klassen,

4 underlöjtnanter,

4 styckjunkare,

5 sergeanter af första klassen,

4 sergeanter af andra klassen,

22 förstekonstaplar,

22 andrekonstaplar,

22 vicekonstaplar,

4 officers- och reservofficersvolontärer,

67 öfriga volontärer och

5 trumpetare.

d) Positionsartilleriregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

2 sjukvårdsandrekonstaplar,

2 sjukvårdsvicekonstaplar,

2 sjukvårdsartillerister,

2 handtverksandrekonstaplar,

2 handtverksvicekonstaplar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

2 handtverksartillerister,

2 hofslagareandrekonstaplar,

2 hofslagarevicekonstaplar,

2 hofslagareartillerister och

1 musi kstyckj u likare.

Batteristaten.

6 kaptener af första klassen,

5 kaptener af andra klassen,

G löjtnanter af första klassen,

5 löjtnanter af andra klassen, ''

6 underlöjtnanter,

12 styckjunkare,

12 sergeanter af första klassen,

12 sergeanter af andra klassen,

30 förstekonstaplar,

30 andrekonstaplar,

30 vicekonstaplar,

14 officers- och reservofficersvolontärer,

72 öfriga volont&rer,

3 musiksergeanter af första klassen,

3 musiksergeanter af andra klassen och *

6 trumpetare.

e) Landfästningsartilleriregementet:

Staben.

1 öfverste och chef,

2 öfverstelöjtnanter, „

2 majorer,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

2 regementspastorer,

2 auditörer,

1 regementsläkare,

1 bataljonsläkare,

3 sjukvårdsandrekonstaplar,

3 sjukvårdsvicekonstaplar,

4 sj likfärdsarti lleri ster,

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3 handtverksandrekonstaplar,

3 handtverksvicekonstaplar,

4 handtverksartillerister och

2 musikstyckjunkare.

Kompanistaten.

10 kaptener af första klassen,

9 kaptener af andra klassen,

10 löjtnanter af första klassen,

9 löjtnanter af andra klassen,

10 underlöjtnanter,

20 styckjunkare,

20 sergeanter af första klassen,

20 sergeanter af andra klassen,

50 förstekonstaplar,

50 andrekonstaplar,

50 vicekonstaplar,

16 officers- och reservofficersvolontärer,

130 öfriga volontärer,

3 musiksergeanter af första klassen,

2 musiksergeanter af andra klassen och

10 trumpetare;

dels att vid hvart och ett af Första Svea, Första Göta, Norrlands,

Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen skola vid slutligt genomförd

härordning finnas 440, vid Wendes artilleriregemente 584, vid Gotlands

artillerikår 85 och vid positionsartilleriregementet 60 kronan tillhöriga

stamhästar.

*

Beträffande artilleriets tygstater:

6:o) beslutit, att vid artilleriets tygstater skall vid slutligt genomförd

härordning finnas följande, med fasta aflöningsförmåner anstälda personal,

nemligen:

1 tygingeniör,

13 tygförvaltare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

145

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

10 tygunderofficerare,

7 besigtningsrustmästare,

14 tygskrifvare och

87 tyghandtverkare.

Beträffande ingeniörtruppernas organisation:

7:o) för sin del beslutit:

att ett nytt fälttelegrafkompani uppsättes; och

att sex fästningsingeniörkompanier likaledes uppsättas; samt

8:o) beslutit:

dels att vid Fortifikationen med fasta aflöningsförmåner anstälda

officerare och underofficerare med vederlikar samt betjente skola vid

slutligt genomförd härordning utgöras af nedan upptagna personal, nemligen:

2 öfverstar,

3 öfverstelöjtnanter,

8 majorer,

26 kaptener af första klassen,

14 kaptener af andra klassen,

33 löjtnanter af första klassen,

17 löjtnanter af andra klassen,

25 underlöjtnanter,

42 fanjunkare,

33 sergeanter af första klassen,

33 sergeanter af andra klassen,

1 regementspastor,

1 sekreterare,

2 auditörer,

2 regementsläkare,

3 bataljonsläkare,

2 batalj onsveterinärer,

1 fortifikationskassör och redogörare,

10 fortifikationskassörer och för rådsförval ta re,

9 verkmästare,

15 tyghandtverkare,

3 gevärshandtverkare,

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 32 Håft. 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

146

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

3 musikfanjunkare,

6 musiksergeanter af första klassen,

6 musiksergeanter af andra klassen,

1 förste vaktmästare och

3 förrådsvaktmästare;

dels att nedan uppräknade ingeniörtruppförband skola vid slutligt

genomförd härordning utgöras af den under desamma upptagna, med fasta

aflöningsförmåner anstälda inanskapspersonal, nemligen:

a) Svea och Göta ingeniörbataljoner hvardera:

16 distinktionskorpraler, deraf 3 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

35 korpraler, deraf 6 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-, 1

gevärshandtverkare- och 1 hofslagarekorpral,

38 vicekorpraler, deraf 9 minör- eller handtverks-, 1 sjukvårds-,

1 gevärshandtverkare- och 1 hofslagarevicekorpral,

3 sjukvårdssoldater,

2 gevärshandtverkaresoldater,

2 hofslagaresoldater,

15 officers- och reservofficersvolontärer,

104 öfriga volontärer och

8 trumpetare.

b) De tvä fälttelegrafkompanierna tillsammans:

12 distinktionskorpraler, deraf 1 handtvcrksdistinktionskorpral,

29 korpraler, deraf 5 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagarekorpral,

29 vicekorpraler, deraf 6 handtverks-, 2 sjukvårds- och 1 hofslagarevicekorpral,

2 sjukvårdssoldater,

1 gevärshandtverkaresoldat,

1 hofslagaresoldat,

76 volontärer och

4 trumpetare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

147

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

c) De sex fästningsingeniörkompanierna tillsammans:

18 distinktionskorpraler, deraf 6 minör- eller handtverksdistinktionskorpraler,

39 korpraler, deraf 12 minör- eller handtverks- och 3 sjukvårdskorpraler,

36 vicekorpraler, deraf 12 minör- eller handtverksvicekorpraler,

3 sjukvårdssoldater,

3 gevärshandtverkaresoldater,

120 volontärer och

12 trumpetare.

dels att vid hvar och en af Svea och Göta ingeniörbataljoner skola

vid slutligt genomförd härordning finnas 54, vid fälttelegrafkompanierna

25 och vid fästningsingeniörkompanierna 10 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande träng- och sjukvårdstruppernas organisation:

9:o) bifallit, att två nya trängkårer upprättas; samt

10:o) beslutit:

dels att hvar och en af härens sex trängkårer skall vid slutligt

genomförd härordning utgöras af följande, med fasta aflöningsförmåner

anstälda personal, nemligen:

Staben.

1 öfverstelöjtnant eller major, chef,

1 kapten af andra klassen (regementsqvartermästare),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

2 bataljonsläkare,

1 bataljonsveterinär,

1 hofslagarekorpral,

1 hofslagarevicekorpral,

1 hofslagaresoldat,

1 gevårshandtverkarcsoldat,

4 handtverkare,

1 musiksergeant af första klassen och

1 musiksergeant af andra klassen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Kompanistaten.

3 kaptener af första klassen,

1 kapten af andra klassen,

3 löjtnanter af första klassen,

3 löjtnanter af andra klassen,

3 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

6 sergeanter af första klassen,

6 sergeanter af andra klassen,

9 distinktionskorpraler,

18 korpraler,

18 vicekorpraler,

2 officers- och reservofficersvolontärer,

24 öfriga volontärer och

6 trumpetare;

dels att vid hvarje trängkår skola vid slutligt genomförd härordning

finnas 54 kronan tillhöriga stamhästar.

Beträffande generalitetsstaten:

ll:o) icke bifallit förslaget om uppförande å generalitetsstaten med

fasta aflöningsförmåner af inspektören för kavalleriet och af sex fördelningsläkare.

Beträffande tränginspektionen:

12:o) icke bifallit förslaget om uppförande af inspektören för trängen

med fasta aflöningsförmåner å ordinarie stat.

Beträffande generalstaben:

13:o) bifallit, att generalstabens personal ökas med följande fasta

officersbeställningar, nemligen: 1 öfverste, 2 majorer, 4 kaptener af första

klassen och 2 löjtnanter af första klassen.

Beträffande kommendantsstaten:

14:o) bifallit, att ett kommendantskap upprättas i Boden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

149

Beträffande intendentnrkåren:

15:o) beslutit:

att följande nya beställningar tillkomma vid intendentnrkåren, nemligen:

1 öfverfältintendents-, 1 fältintendents- af första graden, 1 fältintendents-

af andra graden, 8 intendents- af första klassen, 24 underintendents-

och 22 förvaltarebeställningar; samt

att nuvarande extra intendentsbefattningar och 19 vaktmästarebeställningar

indragas.

Beträffande fältläkarekåren och veterinärstaten:

16:o) bifallit:

att antalet fältläkarestipendiater ökas från 47 till 60, deraf »0 af

första och 40 af andra klassen; samt

att antalet fältveterinärstipendiater ökas från 5 till 8.

Beträffande ridskolan:

17:o) för sin del beslutit att för chefen för ridskolan uppföra å

nämnda skolas stat ett arfvode, motsvarande majors aflöningsförmåner.

Beträffande inf^uteriskjutskolan:

18:o) för sin del beslutit att för chefen för infanteriskjutskolan

uppföra å nämnda skolas stat ett arfvode, motsvarande majors aflöningsförmåner.

Beträffande remontcringsstyrelsen:

19:o) för sin del beslutit att för chefen för remonteringsstyrelsen

uppföra å ordinarie stat ett arfvode, motsvarande majors aflöningsförmåner.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Beträffande öfvergången till den nya härordningen samt infanteriets stam

från och med år 1908:

20:o) beslutit, att den nya härordningen, sådan den af Riksdagen

blifvit antagen, skall vara genomförd under tolf år, räknade från och

med år 1902;

21:o) för sin del beslutit:

att den rust- och rotehållare vid de indelta truppförbanden åliggande

skyldighet att hålla karl skall i mån af det nuvarande manskapets afgång

upphöra från och med år 1902; egande Eders Kongl. Maj:t att intill år

1908 i mån af behof genom anställande af manskap på grund af frivilligt

aftal ersätta afgången, för så vidt genom densamma den indelta nummerstyrkan,

utom spel, skulle komma att understiga:

* a) vid hvart och ett af Lifregementet till fot, Första lifgrenadier

regementet, Andra lif grenadier regementet, Vestgöta regemente, Uplands

regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente, Kronobergs regemente,

Jönköpings regemente, Dalregementet, Helsinge regemente, Elfsborgs

regemente, Vestgötadals regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente,

Kalmar regemente, Vermlands regemente, Norra skånska infanteriregementet

och Södra skånska infanteriregementet 520 nummer;

b) vid Smålands grenadierkår 260 nummer;

c) vid Norrbottens regemente 300 nummer;

d) vid Vesterbottens regemente 375 nummer;

e) vid Jemtlands fältjägareregemente 480 nummer; och

f) vid hvart och ett af Lif regementets dragoner, Lif regementets husarer

och Smålands husarregemente 350 nummer; samt

att Eders Kongl. Maj:t jemväl för tiden från och med år 1908 och

intill dess annorlunda bestämmes skall ega att i mån af behof genom

anställande af manskap på grund af frivilligt aftal ersätta afgången i infanteriets

nummerstyrka:

med högst 72 nummer vid hvart och ett af Lifregemente till fot,

Första lifgrenadierregementet, Andra lifgrenadierregementet, Vestgöta regemente,

Uplands regemente, Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente,

Kronobergs regemente, Jönköpings regemente, Dalregementet, Helsinge regemente,

Elfsborgs regemente, Bohusläns regemente, Vestmanlands regemente, Norrbottens

regemente, Vesterbottens regemente, Kalmar regemente, Vermlands

regemente, Jemtlands fältjägareregemente, Norra Skånska infanteriregementet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

151

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

Södra Skånska infanteriregementet, Vesternorrlands regemente samt det nya

för första arméfördelningen afsedda regementet,

samt med högst 48 nummer vid hvart och ett af de af Smålands

grenadierkår och Blekinge bataljon samt af Vermlands fältjägarekår och

Hallands bataljon bildade regementena;

22:o) beslutit, att den rusthållarne vid de indelta kavalleriregementena

åliggande skyldighet att hålla häst skall i mån af de nuvarande

rusthållshästarnes afgång upphöra från och med år 1902;

23:o) för sin del beslutit, att från och med år 1904 indelningsverket

i sin helhet skall, så fort ske kan, upphöra;

24:o) beslutit, att likaledes från och med år 1904 frälserusttjensten

och presterskapets åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i

spanmål skola upphöra; samt

Beträffande penningebidraget till de värnpligtige:

25:o) beslutit, att det värnpligtig tillkommande penningebidrag bestämmes

:

till 20 öre om dagen under den första tjenstgöringen (rekrytskolan)

äfvensom under den tid, värnpligtig fullgör hela den honom åliggande

tjenstgöring i en följd, och

till 50 öre om dagen under annan tjenstgöring.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

C. Ändringar i strafflagen för krigsmagten.

Riksdagen öfvergår härefter till de i Eders Kongl. Maj:ts ofvanberörda

proposition rörande vissa ändringar i strafflagen för krigsmagten

framstälda förslag.

På sätt af det föregående framgår har Riksdagen vid behandlingen

af förslaget till ny värnpligtslag bifallit Eders Kong]. Maj:ts förslag, att

värnpligtig jemväl i fråga om uraktlåtenhet att inställa sig till tjenstgöring

skulle ställas under strafflagen för krigsmagten.

Enligt den föreslagna lydelsen af § 2 c) i nämnda lag skulle värnpligtige

hänföras till krigsmän i de fall, som i värnpligtslagen bestämmas.

De stadganden, som härmed åsyftas, äro tydligen 31 och 36 §§ i förslaget

till värnpligtslag. I dessa §§ omförmäles emellertid icke, i hvilka fall de

värnpligtige äro att hänföra till krigsmän, utan i hvilka fall de äro underkastade

krigslag eller, enligt den af Riksdagen antagna redaktion, kriminallag

för krigsmagten. Det synes derför, på sätt ock vid den inom

högsta domstolen verkstälda granskningen af förevarande förslag af två

justitieråd erinrats, vara nödigt, att ifrågavarande stadgande i strafflagen

för krigsmagten gifves en lydelse, som bättre än den föreslagna står i

öfverensstämmelse med värnpligtslagen, och har Riksdagen af sådan anledning

vidtagit en ändring af stadgandets redaktion.

Mot Eders Kongl. Maj:ts förslag angående ändring i 62 § i strafflagen

för krigsmagten har Riksdagen icke haft något att erinra.

Riksdagen, som, enligt hvad ofvan omförmälts, ansett Eders Kongl.

Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas,

har i anledning af samma proposition för sin del antagit följande lag om

ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober

1881.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

153

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 2 och 62 §§ i strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §■

Till krigsmän hänföras:

a) officerare och underofficerare vig krigsmagten;

b) manskap och spel, som innehafva fast anställning vid krigsmagten;

c) värnpligtige i de fall, då de, enligt hvad i värnpligtslagen sägs,

äro underkastade kriminallag för krigsmagten;

d) skeppsgossar vid flottan, till tjenstgöring å krigsfartyg förhyrda

sjömän, äfvensom derå anstälde maskinister och arbetare; samt

e) andra personer i de fall, då de, efter hvad särskilda författningar

innehålla, äro krigslag underkastade.

1 de fall, då, enligt särskilda författningar, de, som höra till frivilliga

för nationalförsvaret bildade kårer, äro krigslag underkastade, vare

å dem, der ej i omförmälda författningar annorlunda sägs, tillämpligt

hvad om krigsmän i denna lag stadgadt är.

62 §.

Begär officer eller underofficer rymning i andra fall, än de, som äro

nämnda i 60 och 61 §§; dömes till afsättning.

Gör det någon af manskapet; belägges första gången med disciplinstraff,

och dömes andra gången till fängelse i högst sex månader, tredje

gången till fängelse från och med sex månader till och med ett år samt

fjerde och följande gånger till straffarbete från och med sex månader till

och med två år.

Stockholm den 2 juni 1901.

Med undersåtlig vördnad

Bih. till Riksd. Prot. 1001. 10 Sami, 1 A/d. 1 Band. 32 Håft. 20

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.