Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väcjct motion angående beredande af tillfälle för de värnpligtige att under den tid, tjenstgöring en för deras militära utbildning pågår, erhålla undervisning äfven i andra ämnen.

1901-06-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:122, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väcjct motion angående beredande af tillfälle för de värnpligtige att under den tid, tjenstgöring en för deras militära utbildning pågår, erhålla undervisning äfven i andra ämnen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 122.

1

M:o t22.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 juni 1901.

— — — — Andra Kammaren den — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väcjct motion

angående beredande af tillfälle för de värnpligtige att

under den tid, tjenstgöring en för deras militära utbildning

pågår, erhålla undervisning äfven i andra ämnen.

(Särskilda utskottets n:o 1 utlåtande n:o 11.)

Till Konungen.

I en vid innevarande riksdag väckt motion har föreslagiis införande

i värnpligtslagen af bestämmelser, åsyftande att den till de

värnpligtiges öfningar anslagna tiden måtte tillgodogöras icke allenast

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band. 34 Raft. (N:o 122.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BiJcsdagens Skrifvelse N:o 122.

för de värnpligtiges rent, militära utbildning utan jemväl, genom en på

lämpligt sätt ordnad undervisning, för deras allmänt medborgerliga

utbildning i öfrigt. I sådant afseende liar motionären hemstält,, att i

värnpligtslagen skulle införas dels ett stadgande, att till beväringen

hörande värnpligtig skulle enligt särskilda derom meddelade föreskrifter

under utbildningstiden af vederbörande befäl eller andra sakkunniga

erhålla handledning i medborgerliga kunskaper, meddelad genom föredrag

och praktiska kurser eller äfven på annat sätt, dels och en bestämmelse,

att värnpligtige, som åtnjutit undervisning vid statens läroverk

eller högskola eller vid enskildt iäroverk eller högskola eller som eljest

egde ett större mått af fackbildning, skulle vara skyldige att biträda

vid nämnda handledning.

Till stöd för sin hemställan anför motionären, bland annat:

»För alla, som önska en för vårt land och folk lycklig lösning af

den nu till pröfning föreliggande försvarsfrågan, är det en pligt att söka

undanrödja de hinder, som kunna ställa sig i vägen för en sådan fösning.

Ett bland dessa hinder, och, enligt min tanke, det icke minsta, ligger i

den visserligen icke ogrundade farhågan, att vår nuvarande militära utbildnings

brister skulle fortplanta sig i den nya härordningen, ja, der till

och med visa sig i förvärrad skepnad: såsom en »militarism» i sämre

mening. Man fruktar, bland annat, att de värnpligtiges förlängda öfningstid

skulle prisgifva många af dem åt kasernlifvets dåliga inflytelser,

att en ensidig militär utbildning skulle kunna hämma, kanske någon

gång qväfva, de andliga anlagen och motverka både karakterens utveckling

och daningen för det medborgerliga kallet.

Sådana farhågor kunna ej skingras på ett bättre sätt, än att man

söker verksamt förebygga det fruktade onda. Och medlet härtill är

hvarken nytt eller alldeles opröfvadt. Det finnes såsom ett gammalt

önskningsmål af fosterländskt sinnade, bildningsälskande män, hvilket

nu allt kraftigare och flerstämmigare gör sig hördt, och det kan uttryckas

i få ord så: må den medborgerliga och karaktersutbildningen gå hand

i hand med den militära!

Ty detta är ju innebörden i talrika meningsyttringar vid offentliga

möten rörande försvarsfrågan och i

målsmän för den högre, allra ytterst på utdaningen till fosterlandssinne

och medborgaredygd rigtade folkundervisningen. Dessa upprops ädla syfte

har icke kunnat förringas, äfven om de begagnat sig af ord och uttryck,

som torde förefallit mången allt för poetiskt högstämda och förhoppningsfulla,

såsom t. ex. att. folkhögskolan bör flytta in i kasernen, att denna

bör blifva en skola äfven för medborgarelifvet, en folkhögskola, eu med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 122.

borgareskola. Må man beteckna dessa tankar såsom öfverspända; de tåla

dock väl vid det praktiska förståndets granskning. De innehålla en

kärna, som kan alstra växt med rik frukt.»

Motionären erinrar vidare, att chefen för landtförsvarsdepartementet

i sitt till statsrådsprotokollet afgifna yttrande i fråga om användningen

och fördelningen af den tid, som enligt det nya härordningsförslaget

komme att blifva anslagen till rekrytutbildningen, antydt, att enligt den

härför uppgjorda planen värnpligtige, som saknade tillräcklig kunskap i

innanläsning eller nöjaktig färdighet i skrifning och räkning, vid rekrytskolan

komme att beredas öfning i dessa ämnen.

Med uttalande af sin anslutning till nämnda tanke, såsom innefattande

ett steg i den rätta rigtningen, framhåller motionären emellertid,

att ett fortgående på den härmed inslagna vägen borde leda till häfdandet

af grundsatsen om förmånen af ett visst mått af medborgerlig utbildning

för samtlige do till beväringen hörande värnpligtige. Sannolikt komme

den invändningen att framställas, att de värnpligtiges öfningstid icke medgåfve

eu så beskaffad utbildning, men man finge härvid icke förbise, att

det militära utbildningsarbetet icke finge vara öfveransträngande för rekryten,

utan måste åtföljas af en daglig hvilotid, och att denna kunde

delvis utfyllas med en uppfostrande och underhållande handledning i

medborgerliga kunskaper. Sjelfva omvexlingen mellan å ena sidan de

militära öfningarna och å andra sidan inhemtandet af de medborgerliga

kunskaperna blefve en hvila i arbetet. Framstående, erfarne skolmän

hade ock nyligen offentligt uttalat sig för anordnande af föredrag för de

värnpligtige i allmänt uppfostrande rigtning, med framhållande dervid,

att en dylik handledning af de värnpligtige helt visst skulle visa sig

icke vara till hinder för deras militära utbildning, utan tvärtom egnad

att genom deraf alstrad större lifaktighet och villighet hos de unge

befordra och underlätta nämnda utbildning. Helt visst vore denna uppfattning

rigiig. Grundtanken i motionärens förslag vore ock, att den

medborgerliga utbildningen för do värnpligtige ej skulle inkräkta på

eller stå hindrande i vägen för den militära, utan tvärt om kraftigt samverka

med och främja den senare.

Såsom nämnts, borde den af motionären åsyftade utbildningen

utfylla endast en del af de värnpligtiges dagliga hvilotid. Denna utbildning

torde till och med böra blifva hufvudsakligen en söndags- och

aftonskola, men ej taga i anspråk någon större del af söndagen eller

för många aftnar i veckan. Vigtcn läge nemligen härvid icke så mycket

på omfånget, qvantiteten, som fast mer på arten, qvaliteten. 1 sistnämnda

hänseende hade erfarne skolmän tänkt sig, att de värnpligtiges

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 122.

medborgerliga utbildning ej skulle omfatta andra kurser än de enklare,

som man trott vara behöfliga för de minst kunnige. T öfrigt skulle

handledningen meddelas hufvudsakligen genom föredrag, uppläsningar,

omvexlande med sång eller instrumentalmusik, förevisningar, beledsagade

af förklaringar öfver företeelser i naturen, konsten m. m., utfärder ej

blott för nöjes skull, utan äfven i syfte af undervisning o. s. v. Vid

en sådan handledning i medborgerliga kunskaper borde ett ögonmärke

vara, att dessa tjenade icke endast såsom ett ändamål i sig, utan förnämligast

såsom ett medel till karakterens utdaning, en väckelse till

sjelfverksamhet, fosterlandskärlek, känsla för lag och rätt. Olika meningar

hade uttalats derom, huruvida den ifrågavarande utbildningen

lämpligen borde meddelas de värnpligtige genom en särskild civil lärarekår

eller icke. Motionären anslöte sig till dem, som ansåge, att man

icke borde ställa civile lärare emellan befälet och manskapet. Det militära

befälet borde handhafva ledningen äfven af den medborgerliga utbildningen

för de värnpligtige, men skulle ega rätt att anlita all god

hjelp, som dervid kunde stå till buds, närmast inom de värnpligtiges

egna led. Att sålunda de skolbildade bland de värnpligtige komme att

af sin kunskaps håfvor dela med sig åt sina mindre lyckligt lottade

kamrater, syntes endast vara en skyldig tacksamhet af många bland de

förstnämnde för statens kostnadsfria undervisning och kunde för öfrigt

endast stärka förtroendet, utjemna klasskilnaden de värnpligtige emellan.

Motionären framhåller slutligen såsom sin mening, att en utsträckning

af öfningstiden för de värnpligtige helt visst inom breda samhällslager

i vårt land skulle vinna större sympatier, derest i värnpligtslagen

infogades uttryckliga bestämmelser i den rigtning motionären angifvit.

Det syfte, motionären med de föreslagna bestämmelserna velat

vinna, synes Riksdagen beaktansvärdt.

Visserligen lära väl alla vara ense derom, att den till de värnpligtiges

öfningar anslagna tiden i främsta rummet måste egnas åt deras

militära utbildning. Men klart är, att, derest vid sidan af de militära

öfningarne jemväl de värnpligtiges allmänt medborgerliga utbildning i

öfrigt skulle kunna genom en på lämpligt sätt ordnad undervisning tillgodoses

och befrämjas, sådant skulle vara af allra största betydelse.

Såsom motionären omförmäler, är, enligt hvad chefen för landtförsvarsdepartementet

till statsrådsprotokollet anfört, afsedt, att i de värnpligtiges

tillernade rekrytutbildning jemväl skulle ingå undervisning i läsning,

skrifning och räkning, i den'' mån så kunde befinnas behöfligt.

Att redan detta kan medföra en afsevärd vinst för folkbildningens höjande,

är tydligt. Skulle dessutom inom ramen för öfningstiden kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 122.

utan intrång på militäröfningarne anordnas undervisningskurser jemväl

i andra allmänt medborgerliga ämnen samt genom hållande af fria föredrag

eller annorledes de värnpligtiges andliga utbildning i allmänhet

främjas, skulle ju detta ur flera synpunkter icke kunna skattas nog högt.

Det synes derför böra tagas under ompröfning, huruvida icke med den

utsträckning i öfningstiden, som den af Riksdagen antagna nya härordningen

skulle komma att medföra, utan intrång på de militära öfningarna

tid skulle kunna beredas äfven för sådana sysselsättningar, som här

afses. Riksdagen har härutinnan särskildt fäst sig dervid, att enligt det

föreliggande härordningsförslaget rekrytutbilduingen till väsentlig del

skulle förläggas till den mörka årstiden.

Af flera skäl har emellertid Riksdagen ansett mindre lämpligt att

i värnpligtslagen införa stadganden af det innehåll, motionären föreslagit.

Om än således enligt Riksdagens tanke motionärens ifrågavarande

förslag icke innefattar en tillfredsställande lösning af hithörande spörsmål,

har Riksdagen likväl funnit de af motionären berörda frågor vara af den

vigt, att desamma böra göras till föremål för närmare ompröfning.

Riksdagen får derför anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga

under ompröfning, huruvida icke anordningar må kunna vidtagas, hvarigenom

utan hinder för de värnpligtiges militära utbildning tillfälle må

beredas dem att under den tid, tjenstgöringen för denna utbildning pågår,

erhålla undervisning i andra ämnen, af hvilkas inhemtande de för

framtiden kunna draga nytta, samt i sådant afseende meddela de föreskrifter

och vidtaga de åtgärder, som må finnas erforderliga.

Stockholm den 1 juni 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Bill- till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Sami. 34 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.