Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion om införande af en särskild enligt vissa grunder såsom bevillning till staten utgående, men från allmänna bevillningen fristående, direkt skatt.

1901-06-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:123, Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion om införande af en särskild enligt vissa grunder såsom bevillning till staten utgående, men från allmänna bevillningen fristående, direkt skatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

1

N:o 123.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 juni 1901.

— — — — Andra Kammaren — 1 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion om

införande af en särskild enligt vissa grunder såsom bevillning

till staten utgående, men från allmänna bevillningen

fristående, direkt skatt.

(Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11).

Till Konungen.

Inom Riksdagen har af enskild motionär gjorts framställning, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t, i följd af de väsentligen ökade kostnaderna för försvaret,

som den för Riksdagen framlagda propositionen om ny härordning skulle föranleda,

samt i följd af att Eders Kongl. Maj:t sannolikt kommer att finna

tilläggsbevillning behöflig för följande år liksom för det innevarande, för nästa

Riksdag framlägga förslag till en bevillningsförordning, som, utgörande ett

supplement eller bihang till nu gällande bevillningsförordning, i hvilken obligatorisk

sjelfdeklaration borde införas, innehåller föreskrifter om en, utan inverkan

på den kommunala skattskyldigheten, till staten utgående särskild bevillning,

hvilken, i förening med rätt att göra afdrag för skuldräntor, skulle

under användande af den progressiva skatteformen erläggas för inkomst af

kapital och arbete, utdelning å aktier, lotter i banker samt för en efter vissa

procent af taxeringsvärdet beräknad inkomst af fastighet.

Ti ib. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band. 35 Höft, (N:o 123.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

Till stöd för ifrågavarande framställning har motionären, under åberopande

af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den

21 december 1900 yttrat till förmån för införande af ökad direkt skatt till

staten anfört, att man ej torde kunna förneka, det så väl statens behof som

rättvisa och billighet kräfde, då ett dyrbart försvarsväsende skulle införas,

att större inkomster än hittills borde förvärfvas åt staten på den direkta beskattningens

väg, men att den nuvarande anordningen af bevillningen af fast

egendom och inkomst hindrade en tidsenlig utveckling af denna skatteform

till större rättvisa i skattebestämmelserna och till större finansiel betydelse

för staten. Frågan om förändring i bevillningsförordningen och dermed förenade

förändringar i den kommunala skattskyldigheten kunde ej väntas varda

framlagd för Riksdagen och af densamma pröfvad och afgjord, innan flera

år förgått, under hvilka behofvet af högre direkt skatt än den nuvarande

gjorde sig oafvisligen gällande. Under mellantiden skulle man för den direkta

skattens uttagande vara hänvisad till en på den nu varande bevillningsförordningen

grundad tilläggsbevillning, som visserligen förr blifvit använd, men

obestridligen träffade på ett ojemnt och orättvist sätt och af denna anledning

ej kunde uttagas efter en högre beräkning än den vid denna riksdag

af Eders Kongl. Maj:t föreslagna.

Under afvaktan på den vigtiga frågans lösning i hela dess vidd, borde

man emellertid kunna genom en särskild bevillningsförordning, som blefve ett

supplement eller bihang till den nuvarande, afhjelpa en del olägenheter uti

ifrågavarande hänseende och derigenom på ett lättare och rättvisare sätt än

nu förskaffa staten ökade inkomster på den direkta beskattningens väg. Den

särskilda bevillning, som enligt en sådan förordning skulle erläggas utöfver

den vanliga enligt nu gällande förordning, borde anordnas på sådant sätt, att den

i högre grad, än för närvarande egde rum, kunde uttagas efter den verkliga

skatteförmågan. Lämpligt vore utan tvifvel att i en sådan förordning införa

skatt till staten för utdelning å aktier äfvensom å lotter i enskilda^ banker,

på samma gäng det medgåfves sådana bolag rätt till afdrag efter någon viss

grund å den vinst eller inkomst, för hvilken de sjelfva hade att skatta.

Äfven borde den särskilda bevillningen anordnas efter progressiv skattefot,

hvilken form för beskattningen syntes rättvis, då skatteförmågan i regel stege

i starkare progression än inkomstens belopp. Progressionen i skatten borde

dock sluta vid ett visst inkomstbelopp. Utan medgifvande af afdrag å inkomsten

för ränta å gäld, äfven den personliga, kunde ej denna särskilda

beskattning motsvara rättvisans kraf, i synnerhet om beskattningen blefve

progressiv. För att en sådan särskild beskattning skulle medföra åsyftadt

resultat, blefve det äfven nödvändigt att införa obligatorisk sjelfdeklaration.

Eu kongl. proposition angående förändrad bevillningsförordning, som förelagts

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse iVVo 123-

1897 års Riksdag, hade innehållit bestämmelse härom. Ett hufvudskål, som

åå anförts deremot, hade varit, att man ej organiserat taxeringsmyndigheterna

pa sådant sätt, att nödig garanti gåfves för sekretessens bevarande; blefve

detta skäl undanröjdt, torde införandet af denna institution ej möta synnerligt

motstånd.

Det minsta inkomstbelopp, för hvilket man blefve skyldig att deklarera,

borde blifva olika i afseende å inkomst af kapital och inkomst af arbete

samt behöfde naturligtvis ej sammanfalla med de minsta belopp, för hvilka

bevillning efter den särskilda förordningen skulle utgå.

I afseende ä fast egendom borde ifrågavarande bevillning erläggas för

en inkomst deraf, som beräknades efter vissa procent af taxeringsvärdet. Ä

den sålunda beräknade inkomsten skulle, liksom vid annan inkomst, afdrag

få göras för skuldräntor. Någon deklareringsskyldighet af inkomsten för

fastighet blefve ej behöflig, då taxeringsvärdet funnes i taxeringslängden.

Men för att vederbörande taxeringsmyndighet vid beräkningen af inkomsten

af en fastighet måtte varda i tillfälle att taga hänsyn till möjligen befintlig

skuldränta, vore det nödvändigt, att egaren deklarerade sådan ränta, hvarvid

origtig uppgift, som medförde för stort afdrag, borde vara åtföljd af samma

äfventyr som origtig deklarering af inkomst. Samma skattefot borde begagnas

för den beräknade inkomsten af fastighet, som för motsvarande inkomst

af andra skatteföremål; huruvida bevillningsfritt afdrag borde förekomma

i afseende å den beräknade inkomsten af fastighet, derom kunde dock

tvifvel råda. Uppginge fastighetsegares beräknade inkomst till mindre belopp

än den minsta inkomst af kapital eller arbete, hvarför särskild bevillning

skulle erläggas, syntes han ändock ej böra blifva fri från sådan bevillning;

en minimisumma af hvad som skulle åläggas fastighetsegare i särskild

bevillning borde måhända för underlättande af redovisningen vara faststäld.

Egare af fastighet torde böra åläggas att, efter anmaning, deklarera

arrende- och hyresbelopp samt, om fastigheten hade ett taxeringsvärde öfver

ett visst belopp, arealen å olika slags mark.

Om skattskyldig egde inkomst inom flera än ett taxeringsdistrikt, borde

deklareringen verkställas och skatten åsättas efter sammanlagda beloppet.

På samma sätt borde förfaras och beräknas, när skattskyldig egde inkomst

både af kapital, arbete, aktier och fastighet eller af några af dessa.

Den af Eders Kongl. Maj:t i särskild proposition till Riksdagen föreslagna

tilläggsbevillning, i hvilket ärende Riksdagen i annat sammanhang

kommer att yttra sig, förekommer icke såsom en nyhet inom beviliningslagstiftningen.

Då staten haft behof af ökade inkomster, har detta flera

gånger tiligodosetts genom tilläggsbevillning. De anspråk, som komma att

ställas på staten, i den händelse Eders Kongl. Maj:t godkänner den af Riks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

dagen nu antagna nya härordning, som medför afsevärdt ökade utgifter, lära

emellertid varda så stora, att en tilläggsbevillning i den form denna skatt

hittills innehaft icke kan antagas komma att motsvara behofvet och än mindre

gent emot de skattskyldige uppfylla krafvet på en skatteform, som är lämpad

efter skatteförmågan.

Riksdagen, som i den skrifvelse, hvari Riksdagens beslut beträffande

ny värnpligtslag och ny härordning hos Eders Kongl. Maj:t anmälts, uttalat

den åsigt, att en afsevärd del af de ökade kostnader, livilka genom omorganisationen

af landets försvarsväsende uppkomma, bör betäckas genom

direkta och förmögenhetsskatter, anser, på sätt Riksdagen i annat sammanhang

inför Eders Kongl. Maj:t uttalat, att obligatorisk sjelfdeklaration af

inkomst bör införas för att en så vidt möjligt rättvis direkt beskattning må

kunna anordnas; och vill Riksdagen framhålla, att för den s. k. progressiva

skattemetodens tillämpning en sådan deklaration är af synnerlig vigt. Särskilt

skulle det sannolikt möta svårighet att använda denna skattemetod,

så vida ej skattskyldig, som åtnjuter inkomst inom flera taxeringsdistrikt,

får sig ålagdt att för en taxeringsmyndighet, exempelvis den i den skattskyldiges

mantalskrifningsort befintliga, uppgifva sina samtliga inkomster.

Äfven vill Riksdagen erinra om, att den förordning motionären föreslår

kräfver, att inkomst af aktier, kommanditlotter, lotter i enskilda banker och

ekonomiska föreningar skall uppgifvas, om sådan inkomst ensam eller i förening

med annan inkomst ej understiger det minsta belopp, för hvilket uppgiftsskyldighet

skall ega rum. Genom samma förordning skulle för öfrigt

rättighet medgifvas fast.ighetsegare och andra, som enligt nu gällande bevillningsförordning

ej ega rätt till afdrag af skuldräntor från inkomsten, att

med den verkan förordningen bestämmer inför vederbörande uppgifva desamma.

På grund af hvad såväl i motionen blifvit anfördt som Riksdagen här

ofvan yttrat, får Riksdagen anhålla, att, för den händelse Eders Kongl. Maj:t

godkänner Riksdagens beslut angående utsträckning af värnpligten och om

en ny härordning, Eders Kongl. Maj:t täcktes för nästa Riksdag framlägga

förslag till förordning om en särskild såsom bevillning till staten utgående,

men från allmänna bevillningen fristående, direkt skatt, att, efter viss progression,

med rätt till afdrag för skuldräntor, erläggas för alla slag af inkomst,

hvarvid inkomst af fastighet beräknas efter viss procent af taxeringsvärdet.

Stockholm den 1 juni 1901.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.