Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående lagstiftningsåtgärder för vidmagthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne.

1901-06-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:128, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående lagstiftningsåtgärder för vidmagthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

N:o 128.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 juni 1901.

— — — — Andra Kammaren den 1 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

angående lagstiftningsåtgärder för vidmagthållande af

jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och

Dalarne.

(Lagutskottets utlåtande n:o 48 och memorial n:o 51.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kar enskild motionär väckt förslag om

vidtagande af lagstiftnings- ock andra särskilda åtgärder för vidmagtkållande

ock stärkande af den sjelfegande jordbrukande befolkningens

ställning i skogsbygderna i Norrland ock Dalarne samt befrämjande af

jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar.

Riksdagen kyser den uppfattning, att det för vårt lands sunda

ock lyckliga utveckling i socialt ock ekonomiskt afseende är af synnerlig

vigt, såväl att jordbruket, modernäringen för de södra ock mellersta

delarne af landet, måtte äfven i de nordligare delarne, långt ifrån att

undanträngas, ega bestånd ock vinna förkofran, så långt naturliga förutsättningar

finnas för detsamma, som ock att eganderättsförkållandena

beträffande jordbruksfastighet måtte komma att i Dalarne ock Norrland

gestalta sig så, att jordbruket ock dermed följande boskapsskötsel kan

skänka näring ock bergning åt en talrik klass af sjelfständige jordegare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

Derest omständigheter träda i dagen, som innebära en fara för

den utveckling, Riksdagen sålunda anser önskvärd, torde ett sådant förhållande

vara väl förtjent af uppmärksamhet och böra leda till åtgärder,

egnade att återföra berörda utveckling i rätt rigtning. Ur nu angifna

synpunkt påkallar sågverksbolagens allt mer öfverhandtagande fastighetsförvärv

det allvarligaste beaktande.

Det intresse, som förknippas vid egandet af en fastighet, är helt

naturligt för sågverksbolaget ett annat än för den enskilde jordegaren.

Medan den senare i de flesta fall, äfven der fastighetens skogstillgångar

lemna möjlighet till afsalu, icke eger kapital eller insigter tillräckligt för

skogsdrift i större skala för egen räkning, utan af den odlade marken

söker sin stadigaste och bästa inkomst samt på densamma nedlägger

omtanke och arbete, förvaltas deremot bolagens fastigheter oftast helt och

hållet eller väsentligen med hänsyn till skogsdriftens behof och fördelar.

Jorbruket blir för sågverksbolaget en bisak och öfverlåtes i regel på

arrendatorer eller s. k. landbönder, kvilka vanligen ega hvarken intresse

eller möjlighet att skänka jorden samma omvårdnad, som en sjelfegandc

jordbrukarebefolkning bereder densamma. Med fastigheters öfvergång i

sågverksbolagens ego följer derför ej sällan jordbrukets förfall. Till och

med i de fall, då jordbruket på bolagsfastigheter skötes väl, verkar

bolagsväldet dock så till vida hämmande å jordbruksnäringen, som något

utbredande af odlingen till förut oodlad mark, något brytande af ny bygd

i hufvudsak icke kan antagas komma till stånd å fastigheter, som egas

af sågverksbolag.

Från social synpunkt skulle det i Riksdagens tanke vara en olycka,

om den utveckling jemväl i vårt lands nordliga skogsbygder af en sjelfständig

jordegande befolkning, hvilken sedan århundraden tillbaka långsamt,

men säkert fortgått, skulle afbrytas eller omintetgöras. Tydligt är

emellertid, att bolagens omfattande jordförvärf måste i viss mån verka i

sådan rigtning. På de egendomar, öfver kvilka bolagen utsträcka sitt

välde, försvinner kemmansegareståndet, och de forna jordegarne samt deras

efterkommande blifva daglönare eller arrendatorer hos bolagen.

En annan synnerlig fara ser Riksdagen i det förhållandet, att

under den opersonliga formen af aktiebolags jordförvärf eganderätten till

svensk jord obehindradt kan i huru stor utsträckning som helst, åtminstone

medelbart, öfvergå i utländska händer. En närings utveckling till

storindustri, på sätt under de senare årtiondena skett med trävarurörelsen

i vårt lands nordligare delar, krafvel’ såsom förutsättning en kapitaltillgång,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

hvilken i vårt land svårligen kan åvägabringas, utan att utländskt kapital

i någon mån anlitas. Att dylik medverkan står att ernå, må från vissa

synpunkter vara lyckligt, men denna medverkan innebär dock på samma

gång synnerlig våda, särskildt då den sker i sådan form, att utländska

kapitalister blifva innehafvare af aktier i svenska, fastigbetsegande bolag

och sålunda faktiskt egare af svensk jord. För de utländska aktiegarne

blir nemligen sjelfklart det ekonomiska intresset det hufvudsakligen afgörande

; den hänsyn dertill, att vårt lands naturliga rikedomar må komma

att förvaltas på ett för landet i dess helhet nyttigt och för framtiden

betryggande sätt, hvilken hänsyn en svensk aktieegare dock icke gerna

sätter alldeles å sido, är för utländingen mera främmande, och det medelbara

inflytande han såsom egare af en eller delegare i svensk jord sättes

i tillfälle att utöfva å afgörandet af vårt lands kommunala och politiska

angelägenheter kan icke gerna lända till landets bästa. Genom kungörelsen

den 3 oktober 1829 är föreskrifvet, att utländsk undersåte, som icke

erhållit svensk medborgarrätt, icke är berättigad att i riket förvärfva och

besitta fast egendom utan att han dertill undfått Kongl. Maj:ts tillstånd.

Att intet sådant hinder finnes stadgadt beträffande det medelbara fastighetsförvärf,

som sker derigenom, att utländingar blifva innehafvare af aktier

i fastighetsegande aktiebolag, lärer desto mera böra anses vara en inkonseqvens,

som frågan här i hufvudsak gäller det utländska storkapitalet.

Dettas kosmopolitiska karakter och utomordentligt inflytelserika ställning

gör det för vår nationella sjelfbestämningsrätt synnerligen äfventyrligt,

om detsamma på sådant sätt intresseras i fastighetsförvärf inom vårt land.

I hvilken omfattning utländingar redan nu innehafva aktier i svenska

fastighetsegande bolag, är icke Riksdagen närmare bekant. Allmänt kändt

är emellertid, att aktierna i vissa stora bolag äro, om icke helt och hållet,

dock till väsentlig del i utländska händer. Faran för en utveckling i

ofvan angifven rigtning förefinnes i allt fall städse och torde vara af den

art, att den icke får lemnas obeaktad af de lagstiftande myndigheterna.

Då det alltså icke låter sig förneka, att missförhållanden föreligga,

vänder sig tanken helt naturligt till att söka efter botemedel mot desamma.

I frågans nuvarande outredda skick är Riksdagen ej i tillfälle

att uttala någon bestämd mening angående kvilka åtgärder lämpligast

må vidtagas för det åsyftade målets vinnande, utan vill Riksdagen inskränka

sig till att i fråga härom angifva några synpunkter, som ansetts

förtjena beaktande.

Hvad beträffar den med sågverksaktiebolagens fastighetsförvärf

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

förenade faran, att eganderätten till svensk jord öfvergår i utländska

händer, liar det synts Riksdagen, som om ett lämpligt medel häremot

skulle vara att finna i begränsning af utländings rätt att blifva delegare

i fastighetsegande aktiebolag. Enligt 4 § af lagen om aktiebolag den

28 juni 1895 skola aktier ställas till viss man, der ej Konungen för

visst fall medgifver, att aktiebrefven må ställas till innekafvaren. I de

flesta händelser synes följaktligen tillräcklig garanti mot utländings förvärf

på sådant sätt af medelbar eganderätt till svensk jord gifvas deri,

att öfverlåtelse utan Kongl. Maj:ts tillstånd till utländing af aktie i

fastighetsegande aktiebolag förklaras ogiltig.

Hvad angår de öfriga missförhållanden, hvillca ofvan framhållits

såsom utgörande följder af sågverksindustriens tilltagande jord förvärf i

de nordliga delarne af vårt land, har inom Riksdagen ifrågasatts, att ett

eventuelt förbud för sågverksbolag att der vidare förvärfva hemman borde

komma under öfvervägande. Vidare har framhållits den inverkan till

jordbrukets förkofran, som sannolikt kan vara att förvänta genom ett

tillfredsställande ordnande af skogslagstiftningen, en fråga, som för närvarande

på skogskomiténs år 1899 afgifna förslag är under Eders Kongl.

Maj:ts pröfning. Spörsmålet om skogshushållningens ändamålsenliga anordning

— deri inbegripet frågan om ökande af kronoparkerna och allmänningars

bildande — står så nära spörsmålet om utvecklingen af jordbruket

i skogsbygderna, att de lämpligen lösas i samband.

Ett stöd för jordbruket torde äfven stå att vinna genom förändringar

i skiftesstadgan, syftande till att framkalla bildandet af skogsallmänningar,

i kvilket hänseende lärer kunna ifrågasättas dels inskränkning

i skiftesvitsord å gemensam utskog, dels möjligen ock vitsord att i vissa

fall påyrka sammanslagning af skiftad skogsmark.

För upprätthållande af en sjelfständig jordbrukarebefolkning äro

emellertid lagstiftningsåtgärder ej till fyllest, utan derför fordras jemväl

upplysning och undervisning om jordbruket och vilkoren för dess rätta

skötsel. Allt hvad i denna rigtning kan åstadkommas är för visso synnerligen

önskvärdt. Äfven åtgärder sådana som billiga odlingslån, jordbråkspremier

och anslag till myrmarkernas utdikning torde kunna antagas

vara af ganska stort värde för ifrågavarande syftemål, liksom ock sannolikt

vid en noggrann undersökning af hit hörande ämnen andra utvägar

skola stå att finna till befrämjande af detsamma.

I en af de motioner, hvarom ofvan förmäles, har jemväl framstälts

förslag om åtgärder i syfte, att afvittringarna i de trakter af Norrland, der

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 37 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

desamma ännu icke afslutats, måtte komma att fullföljas efter i viss mån

andra grunder än de hittills tillämpade, i det att nemligen bestämmelser

skulle meddelas derom, att större delen af den skog, som till socknarne

anslås, måtte komma att afsättas till en eller flera allmänningar i enlighet

med de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde meddela. Riksdagen,

som redan förut uttalat sin åsigt om önskvärdheten deraf, att skogsallmänningar

lcomme till stånd, delar i allo motionärens uppfattning, att det

varit synnerligen lyckligt, om detta önskningsmål mera tagits i betraktande

vid afvittringarnes genomförande. Förslag om bestämmelser i sådan

rigtning har ock förut varit å bane, men frågan ansågs då böra lösas på

frivillighetens väg. Enskilda bemödanden hafva ej heller saknats, men

de hafva visat sig icke på långt när göra till fyllest, och det torde derför

vara af behofvet påkalladt, att statsmagterna nu inskrida med en bestämd

föreskrift i ämnet. För att ett sådant stadgande, hvilket synes lämpligast

böra tillkomma i formen af Ivonungs och Riksdags gemensamma beslut,

skall blifva af någon betydelse, fordras emellertid, att de ännu pågående

afvittringarne icke fullföljas längre, än att stadgandet må kunna

blifva på dem tillämpligt. Det är i allt fall endast i en ytterst ringa

del af de väldiga vidder afvittringarne omfattat, som tillgodoseendet af

ifrågavarande, för jordbruket liksom för skogshushållningen betydelsefulla

önskningsmål numera kan framtvingas. Motionären har i sin framställning

upptagit allenast trakterna ofvan odlingsgränsen i Dorotea och Yilhelmina

socknar af Vesterbottens läns lappmarker. Enligt hvad för Riksdagen

blifvit uppgifvet, lära emellertid afvittringarne ej heller inom Stensele,

Tärna och Sorsele socknar af samma lappmarker hafva fortskridit längre,

än att der fortfarande finnes möjlighet till allmänningars bildande, och

Riksdagen tager med hänsyn härtill för gifvet, att de åtgärder i förevarande

syfte, som möjligen må komma att vidtagas, skola, derest så ske

kan, utsträckas till äfven sistnämnda socknar.

Under åberopande af det ofvan anförda får Riksdagen anhålla:

l:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes genom

lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den sjelfegande jordbrukande

befolkningens ställning i Norrland och Dalarne må kunna vidmagthållas

och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas,

samt, så snart ske kan, för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill förhållandena

kunna anses föranleda, och

2:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes ej mindre tillse, på hvad sätt

och i hvad omfång vid afvittringarna ofvan odlingsgränsen inom Dorotea

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

11

och Vilhelmina socknar det socknarne tillkommande skogsanslag må kunna

afsättas till bildande af en eller flere allmänningar, samt för Riksdagen

framlägga förslag till dylika bestämmelser, än äfven föreskrifva vidtagande

af sådana åtgärder, att arbetet med dessa afvittringar ej må fullföljas

längre, än att binder derigenom ej må möta för sådana allmänningars

bildande.

Stockholm den 1 juni 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.