Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om utredning rörande vissa ecklesiastika boställen.

1901-06-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:130, Skrifvelse till Konungen, om utredning rörande vissa ecklesiastika boställen.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

15

N:o 130.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 juni 1901.

— — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om utredning rörande vissa

ecklesiastika boställen.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande (n:o 4.)

(Andra — — — (n:o 4) — (n:o 16.)

Till Konungen.

I två inom Riksdagen väckta motioner hafva förslag framstälts,

afseende att åstadkomma utredning dels angående de hemman och lägenheter,

som blifvit af kronan till presterskapets eller församlings understöd

anslagna, och de bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaffande

af boställe för dess presterskap, dels ock rörande de ecklesiastika

boställsskogarnes ursprung och natur och att i sammanhang dermed

vinna de ändringar i kongl. förordningen angående hushållningen med

de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894, som genom denna

utredning och i öfrigt kunde anses vara erforderliga, för att förordningen

skulle fullt öfverensstämma med kongl. förordningen angående allmänt

ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862.

Till stöd för hvad härutinnan föreslagits har bland annat anförts

följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

Föreskriften i förordningen den 11 juli 1862, under hvilka vilkor

inkomsterna från de ecklesiastika boställena kunde öfverflyttas från en

till en annan församling eller alldeles indragas, hade ofta framkallat

berättigadt missnöje öfver meddelade beslut rörande dispositionen af

dessa egendomars afkastning. Besluten hade nemligen icke alltid grundats

på fullständig utredning, huruvida dessa boställen å ena sidan anskaffats

af församlingarne eller donerats af enskilde eller å andra sidan

anslagits af kronan. Då i förra fallet boställets afkastning måste användas

till kyrkliga ändamål inom församlingen, men afkastningen i

senare fallet jemväl kunde öfverflyttas till annan församling, vore en

utredning om boställets natur en nödvändig förutsättning för ett rättvist

beslut rörande dispositionen af afkastningen. Jordeböckerna från 15- och 1600-talen gåfve vid handen, att ett stort antal af de ecklesiastika

boställena vore skattehemman, som varit påförda grundränta och kronotionde

såsom andra skattehemman, och kammarkollegii bref den 8 juni

och den 31 augusti 1686, hvarigenom dessa boställen förklarades skola

upptagas som krono, hade icke kunnat gifva dem krononatur, än mindre

utgöra bevis för, att de blifvit af kronan anslagna.

Ehuru det med afseende på dispositionsrätten af dessa boställens

afkastning varit vigtigt att utreda spörsmålet om sättet för boställenas

tillkomst, hade någon dylik utredning icke egt rum, hvaremot tid efter

annan förordningar utkommit, som förnärmat församlingarnes och presterskapets

rätt. Så hade genom kongl. förordningarna den 8 maj 1868

och den 26 januari 1894 stadgats, att endast, der skogen stodo under

boställshafvarens vård, egde denne att få andel af afkastningen samt

att hela afkastningen af s. k. beredningskuggning skulle ingå till de

ecklesiastika boställenas skogsfond.

Emellertid vore det obestridligt, att staten anslagit dels hemman

och lägenheter till boställen, dels ock penningar för inköp af dylika.

Härom kunde en utredning ega rum, enär staten vore i besittning af

härför erforderligt material.

Enligt Riksdagens mening finnas talande skäl för åvägabringande

af en utredning i förevarande fråga. Beträffande denna utrednings

omfång anser Riksdagen, att det för frågans bedömande vore tillräckligt,

om undersökningen endast afsåge att få utrönt, hvilka prestboställen

blifvit af kronan anslagna och de bidrag, som af staten utbetalts

till församlingarna för anskaffande af sådana boställen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 130. 17

Med anledning af motionerna får Riksdagen derför anhålla, det

täcktes Eders Kongl. Maj:t låta verkställa en fullständig utredning angående

de ecklesiastika boställen, som blifvit af kronan till presterskapets

eller församlings understöd anslagna, och de bidrag, som staten

utbetalt till församling för anskaffande af boställe för dess presterskap

äfvensom framstält förslag till de förändringar i 1894 års skogsförordning,

som genom denna utredning och i öfrig! kunna anses vara

erforderliga.

Stockholm den 3 juni 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Dih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 37 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.