Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med anhållan om förslag till bestämmelser om arfsskatts utgörande i vissa fall.

1901-02-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:22, Skrifvelse till Konungen, med anhållan om förslag till bestämmelser om arfsskatts utgörande i vissa fall.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 22.

17

N:o 22.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 februari 1901.

— — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med anhållan om förslag till

bestämmelser om arfsskatts utgörande i vissa fall.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o S.)

Till Konungen.

I den svenska lagstiftningen saknas bestämmelser om, livilka personer

skola vara underkastade arfsskatt till svenska staten. Att behof

af en sådan lagstiftning förefinnes, har länge varit erkändt, och har frågan

härom i en innevarande år väckt motion framstälts inom Riksdagen.

Från principiel synpunkt sedt bör arfsskatt för samma egendom ej utgå

till mer än ett land; men intill dess internationel öfverensstämmelse kan uppnås,

måste för hvarje land fastställas de regler, som der anses rigtiga.

Dervid torde i första rummet hänsyn böra tagas till arffallen egendoms

beskaffenhet af lös eller fast samt egendomens befintlighet utom eller

inom landet; hvarjemte kan ifrågasättas, huruvida skyldigheten att erlägga

arfsskatt bör vara beroende på arflåtarens egenskap af svensk eller utländsk

undersåte eller på hans bostad utom eller inom landet. Beträffande

fast egendom torde dennas belägenhet inom eller utom landet böra

vara afgörande för frågan, huruvida arfsskatt för densamma skall erläggas

till svenska staten eller icke, och detta utan hänsyn till, huruvida aflåtaren

är svensk eller utländsk medborgare eller bosatt inom eller utom landet.

Hvad åter angår lös egendom, kunna meningarna vara delade; och anser

sig Riksdagen i detta hänseende icke utan föregående utredning kunna

uttala något bestämdt omdöme. Så mycket torde dock kunna sägas, att,

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 22.

om den lösa egendom, som utländsk medborgare efterlemna!- i Sverige,

bär göres till föremål för beskattning, svenska staten ej bör utkräfva

skatt för sådan lös egendom, som svensk man efterlemnar i utlandet,

samt att deremot, om arfsskatt ej utkräfves för utländsk mans bär i landet

befintliga lösa egendom, skäl ej förefinnes för svenska staten att afstå

från skatt för den lösa egendom, som svensk man efterlemnar i utlandet;

ocb den omständigheten, att ett annat land arfbeskattar egendom, som

svenska staten anser sig berättigad att beskatta, kan ej utgöra tillräckligt

skäl för svenska staten att afstå sin beskattningsrätt, men måhända kan

det anses billigt, att i sådant fall det i utlandet erlagda skattebeloppet

må afdragas från behållningen i boet.

Huruvida denna fråga kan lösas genom ändringar allenast i gällande

föreskrifter angående arfsbeskattningen, eller om i sammanhang

dermed erfordras ändringar äfven i allmän civillag, är emellertid en fråga, för

hvars besvarande erfordras utredning rörande alla hithörande omständigheter.

Uppenbart är ock, att, då frågan är af internationel natur, med

främmande magter redan ingångna traktater möjligen äfven kunna på

densamma inverka.

Het har kommit till Riksdagens kännedom, att Eders Kongl.

Maj:t den 7 december 1900 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att för verkställande inom departementet af en revision af stämpelförordningens

bestämmelser rörande arfsskatten tillkalla sakkunniga personer,

hvilka skulle hafva att utföra detta uppdrag enligt de närmare

föreskrifter, chefen för nämnda departement egde meddela, samt att på

grund af detta bemyndigande departementschefen den 31 i samma månad

uppdragit åt två personer att deltaga i beredningen af denna fråga.

Utan att vilja uttala någon mening om, huruvida det kan anses lämpligt

eller icke att i sammanhang med denna redan påbörjade utredning

verkställa jemväl don nu ifrågasatta, får Riksdagen anhålla, det Eders

Kongl. Maj: t täcktes efter verkstäld utredning för en kommande Riksdag

framlägga förslag till bestämmelser angående arfsskatts utgörande

dels för egendom, som utländsk undersåte efterlemnar i Sverige, dels ock

för egendom, som svensk undersåte efterlemnar i utlandet, äfvensom till

de lagbestämmelser i öfrigt, hvilka må finnas för ändamålet erforderliga.

Stockholm den 27 februari 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.