Skrifvelse till Konungen, med anhållan om förslag till bestämmelser om arfsskatts utgörande i vissa fall.
1901-02-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1901:22, Skrifvelse till Konungen, med anhållan om förslag till bestämmelser om arfsskatts utgörande i vissa fall.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 22.
17
N:o 22.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 februari 1901.
— — — — Andra Kammaren den 27 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med anhållan om förslag till
bestämmelser om arfsskatts utgörande i vissa fall.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o S.)
Till Konungen.
I den svenska lagstiftningen saknas bestämmelser om, livilka personer
skola vara underkastade arfsskatt till svenska staten. Att behof
af en sådan lagstiftning förefinnes, har länge varit erkändt, och har frågan
härom i en innevarande år väckt motion framstälts inom Riksdagen.
Från principiel synpunkt sedt bör arfsskatt för samma egendom ej utgå
till mer än ett land; men intill dess internationel öfverensstämmelse kan uppnås,
måste för hvarje land fastställas de regler, som der anses rigtiga.
Dervid torde i första rummet hänsyn böra tagas till arffallen egendoms
beskaffenhet af lös eller fast samt egendomens befintlighet utom eller
inom landet; hvarjemte kan ifrågasättas, huruvida skyldigheten att erlägga
arfsskatt bör vara beroende på arflåtarens egenskap af svensk eller utländsk
undersåte eller på hans bostad utom eller inom landet. Beträffande
fast egendom torde dennas belägenhet inom eller utom landet böra
vara afgörande för frågan, huruvida arfsskatt för densamma skall erläggas
till svenska staten eller icke, och detta utan hänsyn till, huruvida aflåtaren
är svensk eller utländsk medborgare eller bosatt inom eller utom landet.
Hvad åter angår lös egendom, kunna meningarna vara delade; och anser
sig Riksdagen i detta hänseende icke utan föregående utredning kunna
uttala något bestämdt omdöme. Så mycket torde dock kunna sägas, att,
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 22.
om den lösa egendom, som utländsk medborgare efterlemna!- i Sverige,
bär göres till föremål för beskattning, svenska staten ej bör utkräfva
skatt för sådan lös egendom, som svensk man efterlemnar i utlandet,
samt att deremot, om arfsskatt ej utkräfves för utländsk mans bär i landet
befintliga lösa egendom, skäl ej förefinnes för svenska staten att afstå
från skatt för den lösa egendom, som svensk man efterlemnar i utlandet;
ocb den omständigheten, att ett annat land arfbeskattar egendom, som
svenska staten anser sig berättigad att beskatta, kan ej utgöra tillräckligt
skäl för svenska staten att afstå sin beskattningsrätt, men måhända kan
det anses billigt, att i sådant fall det i utlandet erlagda skattebeloppet
må afdragas från behållningen i boet.
Huruvida denna fråga kan lösas genom ändringar allenast i gällande
föreskrifter angående arfsbeskattningen, eller om i sammanhang
dermed erfordras ändringar äfven i allmän civillag, är emellertid en fråga, för
hvars besvarande erfordras utredning rörande alla hithörande omständigheter.
Uppenbart är ock, att, då frågan är af internationel natur, med
främmande magter redan ingångna traktater möjligen äfven kunna på
densamma inverka.
Het har kommit till Riksdagens kännedom, att Eders Kongl.
Maj:t den 7 december 1900 bemyndigat chefen för finansdepartementet
att för verkställande inom departementet af en revision af stämpelförordningens
bestämmelser rörande arfsskatten tillkalla sakkunniga personer,
hvilka skulle hafva att utföra detta uppdrag enligt de närmare
föreskrifter, chefen för nämnda departement egde meddela, samt att på
grund af detta bemyndigande departementschefen den 31 i samma månad
uppdragit åt två personer att deltaga i beredningen af denna fråga.
Utan att vilja uttala någon mening om, huruvida det kan anses lämpligt
eller icke att i sammanhang med denna redan påbörjade utredning
verkställa jemväl don nu ifrågasatta, får Riksdagen anhålla, det Eders
Kongl. Maj: t täcktes efter verkstäld utredning för en kommande Riksdag
framlägga förslag till bestämmelser angående arfsskatts utgörande
dels för egendom, som utländsk undersåte efterlemnar i Sverige, dels ock
för egendom, som svensk undersåte efterlemnar i utlandet, äfvensom till
de lagbestämmelser i öfrigt, hvilka må finnas för ändamålet erforderliga.
Stockholm den 27 februari 1901.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.