Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion angående ändring af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866.

1901-03-20 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:27, Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion angående ändring af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

N:o 27.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mars 1901.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion

angående ändring af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866.

(Lagutskottets utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kar enskild motionär väckt förslag derom,

att uti 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i

riket den 9 november 1866 skulle stadgas skyldighet för ledamot i egodelningsrätt

att vid viss ålder afgå från denna sin befattning.

Riksdagen har funnit omförmälda framställning, vara förtjent af

beaktande.

Äfven om fall gifvas, då en person vid mycket hög ålder bibehåller

sin fulla kroppsliga och andliga styrka, torde dock regeln vara, att ålderdomens

annalkande medför en begynnande nedsättning i kroppens och

själens förmögenheter, som väsentligen förminskar möjligheten att på ett

tillfredställande sätt fullgöra magtpåliggande värf i det allmännas eller

enskildas tjenst. Detta af erfarenheten bestyrkta förhållande har ock

föranledt staten att för flere af sina embets- och tjensteman fastställa en

viss åldersgräns, då afgång ur embetet eller tjensten ovilkorligen och

utan afseende å omständigheterna i individuella fall måste ega rum.

Denna princip torde efter Riksdagens mening böra vinna tillämpning

jemväl å ledamöter af egodelningsrätt, i all synnerhet som den dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

ledamöter åliggande tjenstgöringen, till följd af långvariga ochi vidlyftiga

förrättningar ute å marken, ofta är af mycket ansträngande art.

Det må visserligen1 inrymmas, att genom fastställande af en viss

åldersgräns för egodelningsrättsledamots tjenstgöring, egodelningsrättema

komma att gå förlustiga en viss fond af insigt och mognad erfarenhet,

men denna olägenhet uppväges efter Riksdagens åsigt till fullo af den

större energi och det mera lifliga intresse, som tillföras rätterna med de

personer, hvilka träda i de afgångnas ställe.

Uppmärksammas bör äfven, att de till egodelningsrättsledamöter

eljest lämpliga personer genom en tidigt börjad sysselsättning med jordbruk

och skiftesfrågor kunna antagas hafva vid yngre år än tjensteman

i allmänhet förvärfvat den för sysslans utöfning nödiga erfarenhet.

Riksdagen får alltså anhålla att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga

under öfvervägande, vid hvilken ålder ledamot af egodelningsrätt lämpligen

må vara skyldig att från sin befattning afgå, samt för Riksdagen

framlägga det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill förhållandena

kunna gifva anledning.

Stockholm den 20 mars 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.