Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion angående ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken i syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler för häradsrätternas sammanträden.

1901-03-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:28, Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion angående ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken i syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler för häradsrätternas sammanträden.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

N:o 28.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mars 1901.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion

angående ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken i

syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler för

häradsrätternas sammanträden.

(Lagutskottets utlåtande n:o 19.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om

sådan ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken, att behof vet af tillräckliga

och lämpliga lokaler för häradsrätternas sammanträden måtte varda

på tillfredsställande sätt tillgodosedt.

Riksdagen har den uppfattning, att de i 26 kap. 4 § byggningabalken

gifna, ännu gällande bestämmelserna angående tingsbyggnings

storlek och inredning numera måste anses föråldrade och föga motsvarande

tidens kraf. Att de jemväl af dem, bvilka deraf närmast beröras — de

tingsbusbyggnadsskyldige — i allmänhet så betraktas, framgår deraf, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

desamma, då fråga är om nybyggnad af tingshus, mera sällan bringas i

tillämpning. De tingshus, som uppföras, äro i regel till såväl storlek

som beskaffenhet i öfrigt för sitt ändamål fullt tillfredsställande. Emellertid

gifves det exempel äfven derpå, att bestämmelserna begagnats såsom

medel att förhindra tillkomsten af fullt ändamålsenliga tingshus, och det

kan inträffa, att en minoritet inom tingshusbyggnadsskyldige genom att

påyrka bestämmelsernas bokstafliga efterföljd kan tvinga den vida öfvervägande

majoriteten att uppföra tingshus af förhållandevis alldeles otillräckliga

dimensioner. För att förebygga dylika eventualiteter är alltså

efter Riksdagens åsigt en omarbetning af ifrågavarande lagbestämmelser

af verkligt behof påkallad; dervid det dock synes Riksdagen uppenbart, att

det ej kan vara lämpligt att i lag fastslå en viss för alla tingshus gällande

norm i fråga om storlek och utrymme. Bäst torde vara att låta

frågan derom bero på pröfning i hvarje särskildt fall, hvarigenom tillfälle

beredes att taga hänsyn till alla omständigheter, som för frågans afgörande

äro af betydelse. I hvarje händelse böra efter Riksdagens mening, de

tingshusbyggnadsskyldige sjelfva tillförsäkras ett så väsentligt inflytande

på en tingshusbyggnadsfrågas utgång, att endast i undantagsfall afvikelse

från deras beslut må ega rum. För att så må kunna ske erfordras

emellertid, att i lagen införas bestämmelser om tillvägagångssättet för

åstadkommande af bindande beslut för de tingshusbyggnadsskyldige, om

den derför erforderliga majoritet, om sättet för fullföljd af talan mot

sådana beslut o. d., allt förhållanden, som lämpligen ordnas i samband

med den nu ifrågasatta lagändringen. Den ordning, som anses lämplig för

åvägabringande af beslut om sjelfva tingshusbyggnaden, kunde sedermera,

efter Riksdagens uppfattning, med fördel vinna tillämpning äfven författande

af beslut i andra för tingshusbyggnadsskyldige gemensamma angelägenheter,

såsom i fråga om häradstjenares aflöning, inköp af inventarier

i tingshuset m. m. dylikt.

Riksdagen vill slutligen framhålla önskvärdheten deraf, att vid

de nu närmast ifrågavarande bestämmelsernas omarbetning största möjliga

hänsyn tages dertill, att tingshusbyggnadsskyldigheten ej göres mera än

nödigt betungande. Särskildt är detta af vigt för sådana fall, då sammanslagning

af tingslag eger rum och det alltså kan ifrågakomma, att det

ena tingslaget, efter att nyligen hafva nedlagt afsevärda kostnader på sitt

tingshus, blifver skyldigt att deltaga i kostnaden för det gemensamma

tingshuset.

Rik. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 3 Häjt. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

Under åberopande af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lag om ändring i 26 kap. 4 § byggningabalken i syfte att

behofvet af tillräckliga och lämpliga lokaler för häradsrätternas sammanträden

måtte varda på tillfredsställande sätt tillgodosedt.

Stockholm den 20 mars 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.