Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 34

1901-04-13 · 26 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:34, Riksdagens Skrifvelse N:o 34

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

1

N:o 34.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 april 1901.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om inteckning i fartyg,

lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken,

lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en, lag

om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen,

lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen,

lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4

mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning,

lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16

juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter,

inteckningar och andra ärenden samt lag om antecknande

i fartygsregistret af tvist om fartyg eller fartygslott.

(Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande n:o 2 och memorial n:o 4.)

Till Konungen.

Genom proposition den 19 sistlidne januari har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade förslag till

l:o) lag om inteckning i fartyg;

Bih. till RikscL. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Häft. (N:o 34). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

2:o) lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen;

5:o) lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen;

6:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

7:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden;

samt

8:o) lag om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg eller

fartygslott.

Denna proposition har i hufvudsak vunnit Riksdagens bifall.

Dock har Riksdagen beträffande en bland de vigtigare frågor, som

beröras af propositionen, icke kunnat ansluta sig till densamma. Riksdagen

har nemligen ansett synnerlig vigt böra fästas dervid, att det stora

flertal sjöfartsidkare, som sannolikt aldrig kommer att begagna sig af den

ifrågasatta inteckningslagstiftningen, icke må för densammas skull underkastas

några nya, mer eller mindre betungande föreskrifter, och har Riksdagen,

med hänsyn härtill, icke funnit lämpligt att, på sätt Eders

Kongl. Maj:t föreslagit, såsom allmänt vilkor för registrering af fartyg

stadga, att då fartyg anmäldes till införande i registret, skulle företes

offentlig myndighets intyg, utvisande när, hvar och af hvem fartyget vore

bygd t, samt, der ej den, som byggt fartyget, sjelf anmäldes vara egare,

styrkas, att eganderätten till fartyget från honom öfvei''gått till den, hvilken

såsom egare anmäldes. Riksdagen har emellertid icke lemnat opåaktadt, att

derest vid första registrering af fartyg eftergifves fordran på bilbref och

eganderättens styrkande, en annan punkt måste finnas, vid hvilken det bestyrkande

af eganderätten, som i inteckningsärende bör ega ruin, kan anknytas.

Med tillämpning af nu gällande stadganden i registreringsförordningen,

som föreskrifver, att vid fartygs införande i registret skall antecknas, när,

hvar och af hvem fartyget är bygdt, samt att vid anmälan skall fogas

bilattest, har Riksdagen trott, att erforderlig upplysning i berörda afseende

skulle kunna anses vunnen genom en handling af hufvudsakligen samma

art som den nu föreskrifna bilattesten, af hvilken bör framgå, när, hvar

och af hvem fartyget är bygdt. Vid sådant förhållande har i andra stycket

af 2 § sjölagen enligt Eders Kongl. Maj:ts proposition, med uteslutande

af föreskrifterna om företeende af bilbref och åtkomstens styrkande, ansetts

böra intagas föreskrift, att vid registrering af fartyg, som ej är köpt

från utlandet, skall företes intyg, utmärkande, när, hvar och af hvem

fartyget är bygdt; och vidare har i 6 och 7 §§ i lagen om inteckning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

fartyg påkallats en jemkning, som jemväl med afseende å 37 § i samma

lag har sin vigt i fråga om framhållandet af registreringens betydelse.

I öfrigt har Riksdagen vid granskning af förslagens detalj bestämmelser

funnit vissa ändringar i särskilda delar af några bland förslagen

böra ega rum.

Hvad sålunda först angår förslaget till lag om inteckning i fartyg,

har den i 37 § af nämnda lagförslag innehållna regel, att — utom i vissa,

genom särskild lagstiftning reglerade fall — inteckning, som tillkommit

på grund af medgifvande af annan än rätt egare, skall vara ogill, synts

Riksdagen, enligt stadgandets af Eders Kongl. Maj:t föreslagna ordalydelse,

för vissa fall komma i strid med syftet af den i förra stycket af 7 §

upptagna föreskrift, eller att, der någon, efter att hafva afhändt sig ett

fartyg, medgåfve inteckning deri, inteckningsmedgifvandet skulle, änskönt

ej lemnadt af rätt egare till fartyget, ega giltighet, så framt inteckning

söktes, innan nye egaren läte till fartygsregistret anmäla sitt fång.

Då nyss antydda, i 7 § innefattade grundsats ej lärer kunna, utan

åsidosättande af rättssäkerhetens kraf, rubbas, men den föreslagna redaktionen

af 37 § onekligen kan föranleda till den uppfattning, att en under

här förutsatta omständigheter tillkommen inteckning skulle vara utan

verkan, har i sistnämnda paragraf ansetts böra intagas ett förbehåll, hvarigenom

i alseende å dylik inteckning göres undantag från regeln om ogiltighet

af inteckning, som tillkommit på grund af orätt persons medgifvande.

Den sålunda vidtagna jemkningen i första punkten af 37 § har

föranledt en redaktionel förändring i paragrafens senare punkt.

Vidare har Riksdagen beträffande 38 § af sistberörda lagförslag

ansett, att, för beredande af skyndsammare handläggning, då innehafvare

af fartygsinteckning vill vid domstol utsöka sin fordran, saken bör gå

till rådstufvurätt, äfven om den, som käres till, har sitt bo och hemvist

på landet.

Från den i 39 § af samma lagförslag innefattade bestämmelse, att

då utländskt fartyg öfvergår i svensk ego eller eljest i afseende å fartyg

inträffar sådan förändring, att det skall såsom svenskt anses, innehafvaren

af inteckning i fartyget skall ega att genast njuta betalning ur detsamma,

har Riksdagen funnit undantag böra göras för det fall, att försträckningen

lemnats under vilkor, att med betalningen skall anstå, äfven sedan fartyget

blifvit svensk egendom. Den tid, inom hvilken inteckningshafvare skall

utsöka sin fordran, har Riksdagen ansett kunna förkortas från ett år till

sex månader.

Den förändring, som på grund af lagen om inteckning i fartyg påkallats

i vissa delar af utsökningslagen, har synts Riksdagen böra utsträc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

kas jemväl derhän, att, då fartyg öfver tjugu ton blifvit utmätningsvis

såldt, särskildt sammanträde bör utsättas för köpeskillingens gäldande

och fördelande. Då ett sådant sammanträde i de flesta fall blifver nödigt,

undvikes genom dylik bestämmelse den särskilda kallelsen till ett sådant.

För samtliga vederbörande lärer det ock finnas fördelaktigt att på så vis

få alla frågor om fördelningen pröfvade och liqviden tillgänglig redan

fjorton dagar efter auktionen. De ändringar, Riksdagen vidtagit vid 92,

93, 118, 119, 120 och 141 §§ äro föranledda häraf.

Vidkommande 52 § sjölagen har Riksdagen funnit i densamma

lämpligen kunna inrymmas en hänvisning till den föreskrift, som Eders

Kongl. Maj:t lärer komma att i administrativ ordning utfärda derom,

huru, sedan fartyg blifvit intecknadt, bevis om inteckningen skall öfversändas

till fartygets befälhafvare och derefter genom viss myndighets

försorg fästas vid certifikatet.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, får Riksdagen tillkännagifva,

att Riksdagen, som funnit sig icke kunna utan förändring godkänna

de af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslag till lag om inteckning i fartyg,

lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen samt lag om ändrad lydelse

af 2, 3 och 52 §§ sjölagen, för sin del antagit lagar i dessa ämnen

af den lydelse bilagorna A, B och C utvisa, samt

att öfriga i propositionen innefattade lagförslag i oförändradt skick

af Riksdagen bifallits.

Stockholm den 13 april 1901.

Med undersåtlig vördnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

5

Bil. A.

Lag

om inteckning- i fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fartyg, som har en drägtighet af tjugu registerton eller derutöfver

och är i fartygsregistret infördt, må, der egaren det medgifver, intecknas

för fordran, efter ty här nedan sägs; och njute, der det skett, fordringsegaren

panträtt i fartyget. Tillhör fartyget flere gemensamt, må ej inteckning

meddelas, med mindre samtliga delegare dertill lemnat medgifvande.

Ej må inteckning meddelas utan för visst belopp i penningar, ej

heller i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran.

2 §•

Medgifvande af inteckning i fartyg skall tecknas å handling, hvarå

fordran grundas, samt innefatta uppgift om det nummer, hvarunder fartyget

är i fartygsregistret infördt; och varde medgifvandet af vittnen styrkt.

3 §•

Inteckning i fartyg sökes hos Stockholms rådstufvurätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

4 §•

Då inteckning sökes, skall fordringsliandlingen, i hufvudskrift till

rätten ingifvas; och läte rätten handlingen offentligen uppläsas samt införas

i protokollet öfver inteckningar i fartyg.

5 §■

Finnes ej å handlingen bevittnadt medgifvande, som i 2 § sägs,

värde ansökningen afslagen.

6 §•

Ej må inteckning beviljas, der ej den, som inteckningen medgifvit,

är i fartygsregistret inskrifven såsom egare af fartyget.

öfverlåter någon till annan fartyg eller fartygslott, och har, innan

ny egares fång anmäles till fartygsregistret, inteckning blifvit sökt på

grund af tidigare egares medgifvande, utgöre öfverlåtelsen ej hinder för

inteckningens beviljande.

Sökes inteckning samma dag ny egares fång anmäles till fartygsregistret

eller derefter, skall ansökningen afslås, utan så är att nye egaren

iklädt sig förbindelse att låta fartyget intecknas på grund af tidigare

egares medgifvande eller eljest är med honom lika förbunden.

7 §•

Sökes inteckning, och är ej ansökningen grundad på medgifvande

af den, som, enligt hvad fartygsregistret utvisar, byggt fartyget, skall vid

rätten styrkas, att från honom eganderätten öfvergått till den, som inteckningen

medgifvit. Hvad sålunda är stadgadt, ege dock ej tillämpning,

der fartyget varit i utländsk ego eller blifvit i registret infördt innan

denna lag trädt i kraft, utan skall i ty fall, så framt ej eljest laga hinder

möter, inteckning beviljas, der den, som inteckningen medgifvit, antingen

blifvit vid fartygets införande i registret antecknad såsom egare eller bevisligen

härleder sin rätt från den först inskrifne egaren.

Har fartyget i fem år näst före ansökningen varit i registret infördt,

och finnes den, som inteckningen medgifvit, hafva under hela den tid varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

7

i registret inskrifven såsom egare eller hårleder han bevisligen sin rätt

från den, som vid början af samma tid var i nämnda egenskap inskrifven,

skall, ändå att annan upplysning om eganderätten ej vinnes, ansökningen

bifallas, der ej eljest laga hinder möter.

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om

åtkomst till fartyg.

8 §•

Varder hos rätten upplyst, att klander å den af sökanden uppgifne

fartygsegarens åtkomst blifvit vid domstol anhängiggjordt, och visas ej

att det klander är genom laga kraft egande beslut ogilladt, varde ansökningen

afslagen.

9 §■

Upplyses, att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag

ansökningen gjordes fartyget eller lott deri tagits i mät, och visas ej att

utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen afslås.

10 §.

Afträdes fartyg eller fartygslott till konkurs, medan ansökan om

inteckning i fartyget är på pröfning beroende, må ansökningen af rätten

pröfvas utan hinder af konkursen, men verkan af inteckningen, der den

beviljad varder, bestämmes på sätt särskildt är stadgadt.

11 §■

Finnes ej ansökan om inteckning böra genast afslås, anskaffe rätten,

innan yttrande öfver ansökningen meddelas, från den myndighet, som

förer fartygsregistret, afskrift af hvad deri finnes infördt om det fartyg

ansökningen afser.

12 §.

Då inteckning blifvit beviljad, teckne rätten bevis derom å fordringshandlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

13 §.

Panträtt, som genom inteckning i fartyg vinnes, omfattar jemväl

fartygets tillbehör. Under tillbehören innefattas icke proviant eller bränsle,

ej heller å ångfartyg kol eller andra för maskinens drift afsedda ämnen.

14 §.

Ar egare af fartyg på grund af tagen försäkring eller eljest berättigad

till ersättning för skada å fartyget; den ersättning häfte icke i fartygets

ställe för fordran, som är i fartyget intecknad.

15 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskildt göras gällande i

viss lott af det intecknade fartyget.

16 §.

Inteckning i fartyg skall förnyas i den ordning, som i 17 § bestämmes,

första gången inom tio år sedan den beviljades, och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen förfallen,

ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i sista

stycket af 18 § sägs.

17 §.

Vill någon låta förnya inteckning i fartyg, uppvise hos inteckningsdomstolen

fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen

der tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför

annan underrätt förete inteckningshandlingen: den rätt läte, då sådant

sker, i sin dombok korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag

och årtal, då den utgafs, när och under hvilken paragraf i protokollet

inteckningen är beviljad och när inteckningen förnyades, nedsattes eller

annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen, att

den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan ingifve

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

sökanden protokollet deröfver till inteckningsdomstolen inom tid, som i 16 §

sägs; och vare detta så gillt, som om handlingen der blifvit företedd.

18 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller för visst belopp dödas,

uppvise fordringshandlingen i hufvudskrift för inteckningsdomstolen;

och värde bevis om dödandet der tecknadt å handlingen.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet

med hvad angående intecknings dödande nu är sagdt.

19 §.

Är helt fartyg såldt efter utmätning eller eljest i den ordning,

som om utmätt fartyg finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen blifvit

emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen

alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,

utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshandlingen ej

i hufvudskrift företes, dödad, der ny egare af fartyget eller lott deri,

sedan försäljningen vunnit laga kraft, det äskar och till inteckningsdomstolen

ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets försäljning

deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning, samt

intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

20 §.

Varder intecknadt. fartyg, som efter timad skada förklarats icke

vara iståndsättligt, derefter försåldt, upphöre panträtten i fartyget; och

må, på ansökan utaf ny egare af fartyget eller lott deri, inteckningen

dödas, ändå att fordringshandlingen icke i hufvudskrift företes.

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock, på ansökan

af egare, inteckningen dödas utan hinder deraf, att fordringshandlingen

icke i hufvudskrift företes.

21 §.

Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenårens eller, der

det intecknade fartyget tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant

Bih. till Riksd. not. 1901. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 8 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att handlingen i hufvudskrift

företes, må den å nyo utgifvas med fortfarande inteckniagsrätt.

22 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än

fordringen, njute, i den mån sådant för fulla gäldandet af hans fordran

nödigt är, säkerhet i det intecknade fartyget till hela det belopp, hvarå

inteckningen lyder.

23 §.

Är intecknadt fartyg i annans eg o än gäldenärens, och räcker ej

fartyget till intecknade gäldens betalning, vare egaren ej till ansvar för

bristen bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i gäldenärens

ställe svara bör.

24 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare till fartyget å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden,

vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, der ej annorlunda är

aftaladt.

25 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit fastståld i fartyg, som sedermera kommit i annan egares hand,

låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt och hållet

eller för visst belopp dödas eller ock förfalla eller nedsättas, och kan

fordran till följd deraf icke ur fartyget uttagas, vare utgifvaren från

ansvar för fordringen fri. Hvad nu är sagdt om förbindelsens utgifvare

gälle ock om annan egare af fartyget, som skulden å sig tagit eller eljest

derför i utgifvarens ställe svara bör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

11

26 §.

Varder intecknadt fartyg utmätningsvis såld t, njute alla borgenärer,

som hafva inteckning i fartyget, genast derur betalning hvar efter sin

rätt, ändå att deras fordringar eljest ej äro till betalning förfallna; och

vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen kunnat

gäldas.

27 §.

Är fartyg intecknadt för fordran, och öfvergår i annat fall än i

förra stycket af 20 § sägs eganderätten till fartyget genom frivillig öfverlåtelse

till utländsk man, eller öfverlåtes å utländsk man så stor lott i

fartyget, att detta jemlikt 1 § sjölagen ej må såsom svenskt anses, vare,

der ej inteckningshafvaren till öfverlåtelsen samtyckt, öfverlåtaren med

allt sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej förut

honom ålåg; och må, ehvad aftal om förfallotiden gjordt är, beloppet

genast hos öfverlåtaren utsökas. Äro flere delegare i fartyget, vare de,

som i öfverlåtelsen tagit del eller dertill samtyckt, en för alla och alla

för en ansvarige för den intecknade fordringen, der de ej redan förut

voro till sådan ansvarighet förbundne; och vare fordringen genast emot

en hvar af dem förfallen till betalning.

28 §.

Varder intecknadt fartyg af egaren vanvårdadt eller förderfvadt, så

att inteckningshafvarens säkerhet märkligen minskas, eller har fartyget

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt, eller

inträffar sådan förändring i afseende å de omständigheter, som i 1 § sjölagen

omförmälas, att fartyget upphör att vara svenskt, ege inteckningshafvaren

att ur fartyget njuta betalning för sin fordran, ändå att den ej

är förfallen.

29 §.

Då utmätning skett af fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt,

eller jemlikt 51 § konkurslagen äskats, att intecknadt fartyg må utmät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

ningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis

härom inkommit till inteckningsdomstolen, beviset å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet öfver inteckningar

i fartyg. Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan

om fartygets försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har vid försäljning af fartyg i den ordning, utsökningslagen bestämmer,

fordran, som är i fartyget intecknad, kunnat till fullo gäldas

af köpeskillingen, skall anmärkning derom göras i det protokoll, som

nyss är sagdt, der ny egare, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det

äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets

försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens

fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit

laga kraft.

30 §■

Inkommer till inteckningsdomstolen handling, som utvisar, att fartyg

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt, och är

fartyget för gäld intecknadt, vare lag som i 29 § sägs om bevis rörande

utmätning af fartyg.

31 §■

I öfverensstämmelse med protokollet öfver inteckningar i fartyg

skall vid inteckningsdomstolen föras bok, så inrättad, att deraf lätteligen

kan ses hvarje fartyg, deri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens

namn, beloppet af fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, der

inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, tiden

då sådant skedde. Då enligt 29 eller 30 § anteckning skett i protokollet,

varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

32 §.

A protokollsutdrag, som utfärdas i ärende angående inteckning i

fartyg, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti den

i 31 § nämnda bok.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

13

33 §.

Ärende angående inteckning i fartyg inå upptagas endast å måndag

eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag derefter; dock att

fråga om inteckningsförnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

34 §.

Den, som ej nöjes åt domstols beslut i ärende angående inteckning

i fartyg, ege deröfver föra klagan i enahanda ordning som gäller för

fullföljd af talan mot beslut i ärende angående inteckning i fast egendom.

35 §.

Har beslut, hvarigenom ansökan om intecknings beviljande helt och

hållet eller till någon del afslagits, blifvit till följd af besvär ändradt af

högre rätt, vare sökanden pligtig att inom tre månader från det utslaget

om ändringen vunnit laga kraft det hos inteckningsdomstolen förete, vid

äfventyr att i annat fall den inteckning, som på grund af utslaget beviljas,

gäller så som vore den sökt först å den dag, utslaget vid inteckningsdomstolen

företes.

36 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet

lagligen pröfvas.

37 §.

Varder inteckning i fartyg beviljad på grund af medgifvande af

annan än rätt egare, och är ej sådant fall för handen, som i andra stycket

af 6 § sägs, vare inteckningen ogill. I fråga om rätt att tala å inteckning,

som, efter det någon förklarats skola för död anses, tillkommit

på grund af medgifvande af den, som hans egendom tillträdt, gälle hvad

särskildt är stadgadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

38 §.

Vill inteckningshafvare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade

fartyget, eller yppas tvist om giltigheten af meddelad inteckning,

gånge saken till rådstuiVurätten i den stad, der den, som käres till, har

sitt bo och hemvist, eller, om denne har sitt hemvist å landet eller i stad

der rådstufvurätt ej är, till den rådstufvurätt, som är närmast.

Tillhör intecknadt fartyg flere redare, ege i sak, som nu är sagd,

inteckningshafvaren söka hufvudredaren eller, der hufvudredare ej är vald,

någon af redarne, hvilken han helst vill.

39 §.

Öfvergår utländskt fartyg i svensk ego, eller inträffar eljest i afseende

å fartyget sådan förändring, att det jemlikt 1 § sjölagen skall

såsom svenskt anses, och är fartyget för fordran intecknadt, ege inteckningshafvaren

genast njuta betalning ur fartyget, der han ej förbundit sig

att låta med betalningen anstå, ändå att sådan förändring timar.

Har ej inteckningshafvaren inom sex månader från det fartyget blifvit

i fartygsregistret här i riket infördt genom stämning eller lagsökning

kräft betalning, vare inteckningen derefter utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

15

Bil. B.

Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i utsökningslagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Kronofogde eger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse

kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning af

fast egendom eller af fartyg, som i 92 § sågs, ej heller fördelning af

köpeskilling för fast egendom, eller för lös egendom i fall, då enligt 119

eller 120 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, der utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen

finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes ega att, under enahanda

ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning af fartyg

samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för kronofogde

här ofvan stadgas, samt under de vilkor i öfrigt Konungen må föreskrifva,

för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som

af öfverexekutor antagen är.

4 §•

Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom visst

område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman

galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock må han

ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet

innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning af fast egendom

eller af fartyg, som i 92 § sägs, eller med fördelning af köpeskilling

i fall, som i 3 § 1 mom. omförmäla^.

13 §.

Är för fordran inteckning i fast egendom beviljad, och vill borgenär

för betalningen hålla sig allenast till egendomen, söke han egaren hos

öfverexekutor i den ort, der egendomen ligger. Har egendomen blifvit

af en till annan öfverlåten, må, innan nye egaren sökt lagfart, förre egaren

utan hinder af öfverlåtelsen sökas. Är tvist om eganderätten antecknad

i lagfartsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom egare har egendomen

i besittning.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig allenast

till fartyget, söke egaren, der denne skall svara i mål, som i 12 §

afses. Tillhör fartyget flere redare, ege borgenären söka hufvudredaren,

eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

28 §.

Äro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till domstol

förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet, vid

äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, som är

för hans fordran intecknad, och varder fordringen faststäld till betalning

ur den egendom, förordne öfverexekutor tillika, att egendomen må, utan

föregående utmätning, säljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

stadgas; och vare det så ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

66 §.

Ej må något, som till fartyg hörer, tagas i mät annorledes än genom

utmätning af fartyget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse AT:o 34.

17

67 §.

Gäldenärs innestående aflöning för allmän eller enskild tjenst, eller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är

berättigad att aflöningen eller pensionen lyfta.

År i lag eller författning särskildt stadgadt, att viss egendom ej

må utmätas, eller är af Konungen för viss pensions- eller lifrän

förordnadt, att derifrån utgående pension eller lifränta ej må tagas i mät;

lände det till efterrättelse.

85 §.

*

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen

uppgifvit auktionsställe, såsom i 96 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,

innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken

utmätningen egt rum, samt huruvida samma fordran är intecknad eller

icke intecknad, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för att tydligt

utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen

att ofördröjligen till Stoekholms rådstufvurätt insända bevis

om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer. Sker

utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen bevis

derom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras,

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken, jemlikt 51 § konkurslagen, äskats, att fastighet

eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock pligtig att

bevis derom ofördröjligen insända, då fråga är om fastighet, till rätten

eller domaren i den ort, der fastigheten är belägen, och, då fartyg skall

säljas, till Stockholms rådstufvurätt.

89 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, der ej i fall, som i 88 § 2 mom. sägs, kortare tid för

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. I Afd. 1 Band. 0 Häft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kungöras

minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom kungöras

mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett inom tid,

som nu är sagd. Auktion å fordran eller rättighet må, der förbud enligt

75 § meddelas skall, icke utlysas förr än förbudet skett.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jemväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i utmätt

fartyg hafva inteckning, ega rätt till betalning ur det utmätta, hafva att

sådant, på sätt i 118 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen anmäla.

De borgenärer, hvilka jemlikt 11 kap. sjölagen ega rätt till betalning

ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning, skola derjemte,

der de äro kände och inom riket boende, underrättas om auktionen genom

särskilda kallelsebref, hvilka böra afsändas med posten så tidigt, att de

må kunna komma vederbörande till banda minst fjorton dagar före auktionen.

Är fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt,

an skäfte utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget; dock

vare, der utmätningsmannen det äskar, borgenären pligtig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

90 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, der ej panthafvaren är pligtig att för sin

fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs förklarat

sig dermed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen

sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen, att

försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela. fartyget gäller;

meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för hvilka fartyget

veterligen utgör pant.

92 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en drägtighet af tjugu registerton eller der
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

19

utöfver, uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, der enligt

89 § sådant skall vara an skaffad t, och gifve till känna, å hvad tid köpeskillingen

sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes och

hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla. Varder

fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han före utropet

derom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse

om tiden, då efter 119 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen

hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

93 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 92 § är sagdt, åligger att genast

efter inropet gälda en sjettedel af köpeskillingen i reda penningar eller

ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af köpeskillingen.

Sker det ej, varde fartyget genast å nyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 119 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,

som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga

den intecknade skulden och lemnat anstånd med betalningen, njute

köparen till godo de vilkor, som dervid blifvit tingade. Finnes, sedan för

samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen, och

beviljar gälderiären anstånd med betalning deraf, njute köparen ock det

anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lemnadt efter ty nyss är sagdt,

vare köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget varder

till försäljning å nyo utlyst, som i 88 och 89 §§ sägs. Går fartyget vid

nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta derå

från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen skilnaden;

går fartyget till mera. hafve förre köparen ej rätt till öfverskottet. Kostnaden

för senare försäljningen skall ock af förre köparen gäldas, der den

ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras. Ar pant eller borgen

stäld för köpeskillingen, läte utmätningsmannen, der sådant erfordras till

gäldande af hvad förre köparen utgifva bör, ofördröjligen försälja panten

i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen

hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, ege köparen genast kommma i besittning

af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

egarens gäld, der ej köparen, efter ty förut i denna § sägs, gälden

öfvertagit.

94 §.

Annan lös egendom än i 92 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lemna anstånd med betalningen.

95 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor, der

ej i 96 § annorledes stadgas.

96 §.

o

A landet ege gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom skall

hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen der hållas, om öfverexekutor pröfvar

stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller, der enligt

28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos öfverexekutor

före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro flere, som ega

auktionsställe nämna, och kunna de ej derom sig förena; bestämme öfverexekutor,

hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas på annat

ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors embetsrum

eller annat ställe, der auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola, efter hvad i 104 § sägs, -fastigheter inom särskilde öfverexekutorers

områden gå i en försäljning, varde auktionen förrättad der

hufvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän bevillning högst

uppskattade fastigheten är belägen; är det å landet, varde auktionen

hållen å landskansliet.

118 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 34.

21

ock egde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen qvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,

så vida han derom hos utmätningsmannen före auktionen framstält yrkande.

Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis försäljas,

ege jemväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 4

eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis såldt,

skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmån srättsordningen belöpande

utdelning utgå. ändå att fordringen ej blifvit anmäld. Skall ränta

utgå, varde den beräknad för ett år, der ej sist å sammanträde, som i

119 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestår.

119 §.

Då fartyg, hvarom i 92 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, ege de,

hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock gäldenären

att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme inför

auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens

fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan för ty sammanträde

ej hållas å den derför bestämda tid, varde det, så vidt ske kan,

kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse derom införas

tre gånger i allmänna tidningarna och, der så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, der ej alla

rättegande annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att de

sjelfva eller genom ombud kunna sig der infinna.

120 §.

Nu har, då annan lös egendom, än i 119 § sägs, blifvit för en

borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som derå jemväl vunnit utmätning,

påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har

sådant yrkande, som i 118 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven

tid framstäldt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de ej

åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen viss

tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga är om

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller borgenären

haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med utmätningsmannen

å uppgifvet, ställe sammanträda för att sin rätt i afseende å fördelningen

iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre gånger, första

gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna tidningarna införas,

der ej alla rättegande annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet,

att de sjelfva eller genom ombud kunna sig der infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men gitter

ej borgenär, som efter 118 § yrkar betalning utan att han fått utmätning,

visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen; hålle

utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran belöper och kalle,

såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde för att sin rätt

bevaka. Ej må deraf öfrige borgenärer uppehållas i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men utmätningsförrättaren

ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände

han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver utmätningen

och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som derefter

vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

122 §.

Finnes behållen afkomst af såld fast egendom att tillgå, eller är, i

det fall att enligt 93 eller 110 § egendom gått under nytt utrop, förre

inroparen skyldig att utgifva ersättning, varde den tillgång jemte köpeskillingen

fördelad.

123 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de

fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blifvit anmäldt

eller utdelning ändock må beräknas; och ege derefter tillstädesvarande

borgenärer samt gäldenären, der han när är, att andraga hvad

de till bevakande af sin rätt akta nödigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

23

130 §.

Då enligt 118 eller 127 § utdelning för fordran beräknas, utan att

fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 129 § afsättas,

varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det

fall att detsamma eller någon del deraf sedermera tinnes ej böra tillkomma

den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

133 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors

beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad honom

derigenom tillagdt blifvit, ege dertill rätt; ställe dock pant eller borgen

för hvad han lyfter, der ej öfverexckutor finner skäligt tillåta, att lyftning

må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller,

om hans fordran ej varit anmäld, enligt de i 118, 127 och 128 §§ stadgade

grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,

de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske

utan pant eller borgen; och vare det gillt, der ej gäldenären det bestrider,

eller enligt 134 eller 135 § säkerhet ställas bör.

137 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola i länets ränteri nedsättas. Lag

samma vare, der fördelning skett annorstädes än å landskansli, och borgenären

ej inom fyra veckor derefter medlen lyfter.

Ar enligt 118 eller 127 § utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset

blifvit företedt, och anmäler sig ej fordringsegaren inom natt och

år efter det fördelningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller

borgen, lyftas af annan, som de enligt 130 § kunna tillfalla.

141 §.

Då enligt 120 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för lös

egendom skall ega rum, vare utmätningsmannen pligtig att utsätta sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

manträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902. Mål, som vid den

tid äro anhängiga, behandlas enligt äldre lag.

Bil. a

Lag

om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 52 §§ sjölagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §.

Öfver alla svenska fartyg, hvilka äro afsedda att nyttjas till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande och ega en drägtighet af tjugu registerton

eller derutöfver, skall föras register, innehållande för hvarje sådant

fartyg de uppgifter, som pröfvas nödiga för fartygets säkra urskiljande,

så ock upplysning angående eganderätten till fartyget, beskaffenheten af

inskrifven egares fång samt tiden då fartyget i registret införts eller förändring

i eganderätten inskrifvits; skolande, sedan fartyg i registret antecknats,

derom utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall företes intyg, som

utmärker, när, hvar och af hvem fartyget är bygdt, eller, der fartyget

varit i utländsk ego, visas, att utländsk egares rätt öfvergått å den, som

till registret anmäles såsom egare. Vid fartygs införande i registret skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse JV:o 34.

visst nummer tilldelas fartyget; och må det nummer ej sedermera ändras

eller tilläggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret afförts, deri

å nyo upptaget, behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om förändring

i eganderätten till fartyg, som är i registret infördt, men finnes

den, hvilken såsom egare anmäles, ej kunna i sådan egenskap inskrifvas,

skall ändock i registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det

uppgifna fångets beskaffenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som

blifvit i registret infördt, må ej derur afföras i'' annat fall än då fartyget

förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts, eller enligt 258 § må

anses förloradt, eller efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt,

eller ock upphört att vara svenskt.

Vill egare af svenskt fartyg, som ej på grund af hvad här förut

blifvit stadgadt skall vara i fartygsregistret upptaget, låta det i registret

införas, vare dertill berättigad; och skall, der fartyget varder till registrering

anmäldt, hvad här förut är i afseende å registreringspligtigt, fartyg

stadgadt ega tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru fartygsregister skall vara inrättadt och

registering ske, meddelas af Konungen.

3 §•

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande

gifvit eller utfäst sig att gifva varfsegaren eller byggmästaren

förskott af penningar eller byggnadsämnen, ege lian, när afhandling derom

upprättats, att låta den intagas i protokollet hos magistraten i den stad,

der byggnaden verkställes, eller, om byggnadsorten är belägen å landet,

i närmaste stad; och njute sedan förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

sägs.

52 §.

Befälhafvaren skall under resans fortgång gifva redaren underrättelse

om fartygets tillstånd, resans förlopp, derunder slutna aftal och ingångna,

förbindelser samt angående allt, hvarom kännedom eljest kan vara till

nytta för redaren. Innan åtgärder af vigt vidtagas, bör han, der omständigheterna

det medgifva, inhemta föreskrift af redaren sjelf eller det ombud,

denne anvisat. Erfordras penningar för fartygets behof och kan

icke redarens föreskrift afvaktas, åligge befälhafvaren att till medlens an
Bih.

till Riksd. Prot. 1301. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Häft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Riksdagms Skrifvelse N:o 34.

skaffande anlita den utväg, som för redaren är förenad med minsta uppoffring;

ej må han utan i yttersta nödfall föryttra något af lasten.

Varder fartyget å utländsk ort taget i mät eller för gäld belagdt

med qvarstad, och finnes af skeppshandlingarne, att fartyget är för gäld

intecknadt, åligge befälhafvaren att ofördröjligen om utmätningen eller

qvarstaden underrätta inteckningshafvaren, der denne är för honom känd.

Huruledes bevis om inteckningsåtgärd må biläggas skeppshandlingarne,

derom förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

Stockholm 1901. Kungl. Boktryckeriet.

P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.