Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kong!. Majds proposition angående förändrad lydelse af §§ 6, 7, 8, 41 och 42 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, dels ock en rörande samma ämne väckt motion.

1901-04-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:36, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kong!. Majds proposition angående förändrad lydelse af §§ 6, 7, 8, 41 och 42 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897, dels ock en rörande samma ämne väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

3

N:o 36.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 april 1901.

— — — — Andra Kammaren den 16 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kong!. Majds

proposition angående förändrad lydelse af §§ 6, 7, 8,

41 och 42 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj

1897, dels ock en rörande samma ämne väckt motion.

(Sammansätta banko- och lagutskottets betänkande n:o 1 och memorial n:o 2).

Till Konungen.

Genom en den 19 sistlidne januari aflåten proposition n:o 26,

har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af det vid propositionen fogade

utdrag af protokoll öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att besluta:

dels att §§ 6, 7 och 8 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj

1897 må erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från den 1

januari 1902, nemligen:

§ 6.

Riksbanken eger rätt att utgifva sedlar till ett belopp, som motsvaras

af följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad, som i § 8 sägs;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande,

mot sjöfara försäkradt guldmynt eller omyntadt guld;

c) hos bank eller bankir på utrikes ort i löpando räkning innestående

medel, efter afdrag af riksbankens skuld i dylik räkning.

§ 7.

Utöfver det enligt § 6 medgifna belopp är riksbanken berättigad

till en sedelutgifning af ett hundra millioner kronor, samt, derest den

metalliska kassan öfverstiger fyratio millioner kronor, af ytterligare

ett belopp, uppgående högst till den summa, hvarmed den metalliska

kassan öfverstiger fyratio millioner kronor.

Eiksbankens utelöpande sedlar skola till den del de öfverstiga de i

§ 6 omnämnda kassatillgångar motsvaras af följande tillgångar sammanräknade

:

a) lätt säljbara utländska statspapper; •

b) statens, allmänna kypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utländsk börs noteras;

c) vexlar, betalbara inom eller utom riket.

§ 8.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt

omyntadt guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än

fyratio millioner kronor;

dds ock att §§ 41 och 42 i samma lag må erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 41.

Jemlikt — — — — — omförmäles.

Intill utgången af år 1903 eger enskild bank, som, efter minst

tre månader förut hos chefen för finansdepartementet derom gjord anmälan,

afstått från sin rätt att utgifva egna sedlar samt icke indragit

något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor, att hos

riksbanken dels mot säkerhet, som af dess fullmägtige godkännes, begagna

kassakreditiv till tre fjerdedelar af det belopp, hvartill dess

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

utelöpande sedlar den l januari 1901 uppgingo, utan erläggande af

kreditiv afgift och mot ränta, två procent lägre än riksbankens gällande

tre månaders vexeldiskonto, dock ej öfver tre eller under två för hundra

om året, dels till en fjerdedel af nyssberörda belopp i riksbanken

rediskontera vexlar, som af fullmägtige godkännas, mot diskonto, icke

öfverstigande två tredjedelar af det eljest i riksbanken gällande.

Då — — — — — underrättas.

Från början af år 1904 till utgången af år 1908 eger enskild

bank, som icke indragit något af ofvanberörda afdelningskontor, att

intill fyratio procent af det belopp, hvartill dess utelöpande sedlar den

1 januari 1901 uppgingo, åtnjuta rediskonteringsförmån på de vilkor,

som ofvan äro omförmälda; hvarjemte sådan enskild bank må hos riksbanken,

mot säkerhet, som af dess fullmägtige godkännes, från början

af år 1904 begagna kassakreditiv jemväl till fyratio procent af nyssnämnda

sedelbelopp utan erläggande af kreditivafgift och mot ränta, två

procent lägre än riksbankens tre månaders vexeldiskonto, dock ej under

två för hundra om året; skolande detta kreditiv årligen minskas med en

femtedel af sitt ursprungliga belopp och således vid 1908 års slut vara

till fullo inbetaldt.

Har — — — — — rediskontering.

Den — — — — — bankaktiebolag.

§ 42.

Intill utgången af år 1908 må bland de tillgångar, som enligt §

7 skola motsvara riksbankens sedelutgifning utöfver det enligt § 6 rnedgifna

belopp, inberäknas jemväl sådan kreditivfordran hos enskild bank,

hvarom i § 41 förmäles.

Riksdagen har funnit denna proposition icke kunna i oförändradt

skick bifallas, men har Riksdagen i anledning af samma proposition och

en i ämnet väckt motion för sin del beslutit:

dels att §§ 6, 7 och 8 i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj

1897 må erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från den i

januari 1902, nemligen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

§ 6.

Riksbanken eger rätt att utgifva sedlar till det belopp, som motsvaras

af följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad, som i § 8 sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande,

mot sjöfara försäkradt guldmynt eller omyntadt guld;

c) bos bank eller bankir på utrikes ort i löpande räkning inncstående

medel, efter afdrag af riksbankens skuld i dylik räkning.

§ 7.

Utöfver det enligt § 6 medgifna belopp är riksbanken berättigad

till en sedelutgifning af ett hundra millioner kronor samt, derest den

metalliska kassan öfverstiger fyrtio millioner kronor, af ytterligare ett

belopp, uppgående högst till den summa, hvarmed den metalliska kassan

öfverstiger fyrtio millioner kronor.

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de öfverstiga de

i § 6 omnämnda kassatillgångar motsvaras af följande tillgångar sammanräknade

:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna kypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utländsk börs noteras;

c) vexlar, betalbara inom eller utom riket.

§ 8.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt

omyntadt guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än

fyrtio millioner kronor;

dels ock att §§41 och 42 i samma lag må erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 41.

Jemlikt lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifningsrätt,

så ock angående forum för riksbanken, ega enskilda banker

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

att intill utgången af år 1903 utgifva egna sedlar; ocli är riksbanken

pligtig att åt dessa banker inrymma de förmåner, som här nedan omförmälas.

Från början af år 1899 till utgången af år 1903 eger enskild

bank, som, efter minst tre månader förut hos chefen för finansdepartementet

derom gjord anmälan, afstått från sin rätt att utgifva egna sedlar

samt icke indragit något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

att hos riksbanken, dels mot säkerhet, som af dess fullmägtige

godkännes, begagna kassakreditiv till hälften af det belopp, hvartill dess

utelöpande sedlar vid sistnämnda tidpunkt uppgingo, utan erläggande af

kreditivafgift och mot ränta, två procent lägre än gällande tre månaders

vexeldiskonto, dock ej under två för hundra om året, dels likaledes till

hälften af nyssberörda belopp i riksbanken rediskontera vexlar, som af

fullmägtige godkännas, mot diskonto, icke öfverstigande två tredjedelar

af det eljest i riksbanken gällande.

Då sådan anmälan, som ofvan är nämnd, inkommit till chefen

för finansdepartementet, skola fullmägtige i riksbanken ofördröjligen derom

underrättas.

Från början af år 1904 till utgången af år 1908 eger enskild

bank, som icke indragit något af ofvanberörda afdelningskontor, att intill

fyrtio procent af det belopp, hvartill dess utelöpande sedlar den 1 januari

1896 uppgingo, åtnjuta rediskonteringsförmån på de vilkor, som ofvan

äro omförmälda.

Har enskild bank, när, enligt hvad nu är sagdt, kreditiv- eller

rediskontoringsrätt eljest skulle för densamma inträda, indragit eller indrager

den derefter något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor,

beror det af Konungen att, med fästadt afseende å det eller de

indragna kontorens omfång och betydelse för den allmänna rörelsen, bestämma,

huruvida den sålunda skedda indragningen må föranleda, att

kreditiv- eller rediskonteringsbeloppet nedsättes eller att banken uteslutes

från all rätt till kreditiv eller rediskontering.

Den rätt till kassakreditiv och till rediskontering, hvarom här

ofvan förmäles, bibehålies äfven, der enskild bank blifvit ombildad till

bankaktiebolag.

I stället för enskild bank ofvan tillförsäkrade förmåner må fullmägtige

i riksbanken ega rätt att till enskild bank, som, enligt med

fullmägtige träffadt aftal om tiden och vilkoren för upphörande af dess

sedelutgifning, före 1903 års utgång afstått från sin sedelutgifningsrätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 36.

och icke indragit eller, utan dertill af Ivongl. Maj:t efter fullmägtiges

hörande lemnadt tillstånd, under aftalstiden indrager något af sina den

1 januari 189G befintliga afdelningskontor, mot säkerhet, som af fullmägtige

godkännes, bevilja dels lån intill sextiofem procent ocli dels

kassakreditiv intill tio procent af det belopp, hvartill den enskilda bankens

utelöpande sedlar den 1 januari 1901 uppgingo, med rätt för den enskilda

banken att vara befriad från erläggande af lcreditivafgift, men med

skyldighet att såväl å lån som å kassakreditiv gälda ränta, två procent

lägre än riksbankens gällande tre månaders diskonto, dock icke lägre

än två procent; skolande från och med år 1903 årligen före december

månads utgång såväl lån som kassakreditiv minskas med en åttondedel

af det ursprungliga beloppet. Fullmägtige ega jemväl att genom sådant

aftal, som ofvan sägs, medgifva enskild bank rediskonteringsrätt i riksbanken

af vexlar, som af fullmägtige godkännas, intill tjugufem procent

af den enskilda bankens den 1 januari 1901 utelöpande sedelbelopp och

mot diskonto, icke öfverstigande två tredjedelar af det eljest i riksbanken

gällande; skolande jemväl denna rediskonteringsrätt från och med utgången

af år 1903 årligen minskas med en åttondedel af det ursprungliga

beloppet. Vid de förmåner, som sålunda medgifvas enskild bank,

må bankaktiebolag, hvartill enskild bank blifvit ombildad, bibehållas.

Derjemte ega fullmägtige rätt att med bankaktiebolag, hvartill enskild,

sedelutgifvande bank före den 1 janari 1901 ombildats, träffa aftal om

nyssnämnda förmåner, dock beräknade efter samma banks den 1 januari

1896 utelöpande sedelbelopp.

Då enskild bank genom aftal med fullmägtige i riksbanken förbundit

sig att å viss tid afstå från sin sedelutgifningsrätt, skall chefen

för finansdepartementet derom af fullmägtige ofördröjligen underrättas.

§ 42.

Bland de tillgångar, som enligt § 7 skola motsvara riksbankens

sedelutgifning utöfver det enligt § 6 medgifna belopp, må inberäknas ej

mindre till utgången af år 1903 jemväl sådan kreditivfordran hos enskild

bank, hvarom i andra stycket af § 41 förmäles, än ock till 1910 års

slut sådant lån till enskild bank och sådan kreditivfordran hos dylik

bank, om hvilka förmäles i sjunde stycket af samma paragraf.

Stockholm den 16 april 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.