Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 35 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

1901-04-19 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:37, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 35 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

9

N:o 37.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 april 1901.

— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af 35 § i förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

(Lagutskottets utlåtande n:o 11.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om

ändring af 35 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den

16 juni 1875, i syfte att undanrödja vissa med den nuvarande lydelsen

förenade olägenheter.

Riksdagen har funnit denna framställning vara förtjent af beaktande.

Lagtillämpningon har ådagalagt, att ej blott hos allmänheten, utan

äfven bland de dömande myndigheterna olika meningar gjort sig gällande

om de fordringar, som böra vara uppfylda, för att det i ifrågavarande

paragraf omförmälda aftal mellan inteckningshafvaren och öfriga rättegande

skall anses hafva kommit till stånd. Domstolarne hafva haft

olika uppfattning derom, huruvida den omständigheten, att egaren af en

fastighet sjelf begärt och erhållit dödning i viss del af fastigheten af

den enda, fastigheten besvärande inteckningen, kunde anses tillräcklig för

att bereda inteckningen i dess helhet fortfarande och i anseende till

förmånsrätten oförändrad giltighet i den återstående delen af fastigheten.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 7 Haft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

I särskildt mål liar en domare åtalats och fälts till ansvar, för

det lian tillämpat den uppfattningen, att efterföljande inteckningskafvare

genom sin åtgärd att i viss del åt en fastighet låta döda sina inteckningar

finge anses hafva medgifvit, att en föregående inteckningskafvare,

som jemväl och samtidigt låtit sin inteckning dödas i nämnda fastighetsdel,

skulle ega att för inteckningens hela belopp och med sin förutvarande

förmånsrätt hålla sig till den återstående fastigheten.

En dylik uppfattning lärer dock fortfarande vara temligen allmänt

gängse, och det synes kunna ifrågasättas, huruvida det ej skulle vara en

fördel i flera afseenden och särskildt föranleda en ej oväsentlig lättnad i

proceduren, derest det till äfventyrs kunde lagstadgas, att efterföljande inteckningshafvares

åtgärd att låta i en viss del af en fastighet döda sin

inteckning skall äfven utan uttryckligt förklarande anses utgöra laga

presumtion för hans medgifvande dertill, att en föregående inteckning,

med hvilken en motsvarande åtgärd vidtages, må i den återstående fastigheten

för inteckningen i dess helhet bibehålla sin förutvarande förmånsrätt.

I detta sammanhang torde äfven böra nämnas, att inteckningsmyndigketerna

lära tillämpa olika former vid dödning af inteckning i

delar af en intecknad fastighet. Medan några i beslutet om dödning

intaga meddelande om, i hvad omfattning och med hvad rätt inteckningen

qvarstår i den öfriga fastigheten, lära andra inteckningsmyndigketer underlåta

hvarje uppgift i sistberörda hänseende.

Hvad sålunda anförts gifver, efter Riksdagens förmenande, vid

handen, att det vore önskligt, om stadgandet i inteckningsförordningens

35 § kunde omarbetas i syfte, att de med dess nuvarande lydelse förenade

olägenheter blofve undanröjda. Angelägenheten deraf är desto större,

som hvarje ovisshet om stadgandets rätta innebörd minskar benägenheten

hos inteckningskafvare att medgifva dödning af en inteckning i delar af

en fastighet, äfven om den återstående fastigheten är fullt tillräcklig att

betrygga utfåendet af den intecknade fordran i dess helhet. Särskildt

ur synpunkten af egua-hems-idéns befrämjande är det af vigt att med alla

till buds stående medel underlätta möjligheten af inteckningars dödning

i afsöndrade lägenheter.

I sådant syfte aflat Riksdagen nästlidna år en skrifvelse till Eders

Kongl. Maj:t med anhållan, det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga under

öfvervägande, i hvad mån, utan skada för fastigketskrediten, egare af

frånstyckad kemmansdel eller afsöndrad lägenhet måtte kunna beredas

lättnad att frigöra sin fastighet från inteckningar, som gemensamt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

svarade denna och den fastighet, från hvilken styckningen eller afsöndringen

skett, samt förelägga Riksdagen det förslag till lagändring,

hvartill förhållandena kunde gifva anledning.

Det synes Riksdagen lämpligt, att i sammanhang härmed tages

under öfvervägande, huruvida en ändring eller ett förtydligande af ifrågavarande

paragraf bör cga rum. Under åberopande af det anförda får Riksdagen

alltså anhålla, det täcktes Eders Ivongl. Maj:t taga under öfvervägande,

huruledes de med nuvarande lydelsen af § 85 i förordningen

angående inteckning i fast egendom förenade olägenheter lämpligast må

kunna undanrödjas samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

den verkstälda utredningen kan föranleda.

Stockholm den 19 april 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.