Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om utarbetande af skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll af oäkta barn.

1901-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:38, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om utarbetande af skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll af oäkta barn.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

N:o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den It) april 1901.

— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om utarbetande af skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet

att utgifva bidrag till underhåll af oäkta barn.

(Lagutskottets utlåtande n:o 28.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kafva enskilde motionärer väckt förslag

om skärpta lagbestämmelser gent emot fäder till oäkta barn, hvilka bevisligen

hafva förmåga, men ändock undandraga sig att lemna bidrag till

barnens uppfostran.

Riksdagen har funnit syftet med denna framställning vara förtjent

af behjertande.

Gällande bestämmelser rörande oäkta barns försörjning hafva

nemligen i tillämpningen visat sig icke tillräckligt verksamma gent emot

fader till oäkta barn. Erfarenheten utvisar nemligen, att fadern till ett

sådant barn, äfven om han på grund af eget erkännande af faderskapet

eller på grund af bristande, åt honom ådömd värjemålsed förpligtats att

till modern utgifva visst bidrag till barnets underhåll, lätteligen kan på

ett eller annat sätt, såsom genom att undanhålla sina tillgångar, undandraga

sig att fullgöra sin försörjningspligt. Härtill kommer, att fattigvården

ej sällan i hög grad betungas af underhållsskyldigheten utaf sådana

barn, utan att fattigvårdssamhället har verksamma tvångsmedel att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 3b. 13

förmå den trcdskande barnafadern att fullgöra den honom åliggande

försörj ningspligten.

Yid öfvervägande, huruledes ifrågavarande missförhållanden lämpligast

må kunna undanrödjas eller åtminstone stäfjas, har Eiksdagen

kommit till den öfvertygelsen, att, då behofvet af bestämmelser i ämnet

hufvudsakligen gör sig gällande emot sådana försörjningspligtige, hvilka,

utan att ega utmätningsbara tillgångar, likvisst hafva förmåga att genom

arbete förvärfva hvad för ändamålet fordras, men af lätja eller liknöjdhet

försumma sin skyldighet, syftet närmast vore att vinna genom ändring i

gällande fattigvårdslagstiftning i rigtning af skärpta åtgärder mot sådana

försörjningspligtige. Eiksdagen vill i detta sammanhang erinra derom,

att Eiksdagen år 1899 i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhöll, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga

förslag till, bland annat, skärpta och mera effektiva bestämmelser mot

familjeförsörjare, som af lätja eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt.

Det synes vid sådant förhållande vara skäl, att i samband med

den utredning, som af denna Eiksdagens skrifvelse torde kunna förväntas,

också tages i öfvervägande, hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas mot

dem, som, om ock ej familjeförsörjare i egentlig mening, likvisst hafva

en naturlig förpligtelse att utgifva uppfostringsbidrag till oäkta barn.

På grund af hvad sålunda anförts, får Eiksdagen anhålla, det

täcktes Eders Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruledes genom ändring

af gällande fattigvårdsförordning må kunna vinnas skärpta och mera

effektiva bestämmelser mot sådane fader till oäkta barn, som af lätja

eller liknöjdhet försumma sin försörjningspligt, samt för Eiksdagen framlägga

det förslag, hvartill den verkstälda utredningen kan föranleda.

Stockholm den 19 april 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.