Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899.
1901-05-01 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1901:64, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
N:o 64.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 maj 1901.
— — — — Andra Kammaren den 1 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens
år 1900 församlade revisorers berättelse angående verkstäld
granskning af statsverkets jemte dertill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899.
(Statsutskottets utlåtande n:o 39.)
Till Konungen.
Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer
rörande verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899 uti afgifven berättelse
anmält, samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter
uti deröfver afgifna förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får
Riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.
Ö
Arméförvaltningen.
Redogörelserna för de s. k. marketenteri- eller lägerkassorna äfvensom
för de beridna vapenslagens hästspillningsmedel hade, enligt hvad
i revisionsberättelsen meddelas, varit för revisorerne tillgängliga. De
senare medlen redovisades jemlikt kongl. brefven den 16 juni 1876
och den 6 september 1883 inför armé förvaltningen i sammanhang med
de från vederbörande truppförband ingående årsredogörelserna, medan
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 11 Höft. (N:o 64). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
för marketenterikassorna jemlikt kongl. brefvet den 22 oktober 1897
särskilda redogörelser till arméförvaltningen insändes.
Utan att inlåta sig på bedömandet af frågan, huruvida sistnämnda
kassors behållningar och årliga inkomster i deras helhet vore att anse
såsom statsmedel, hölle revisorerne före, att de medel, som tillförts
och tillfördes dessa kassor genom försäljning af köksaffall och dylikt,
platshyror, gräsbete och skörd af grönfoder å exercis- och lägerplatserna
jemte vissa hyresersättningar, vore liksom ofvannämnda hästspillningsmedel
att hänföra till statsmedel och således borde redovisas för
och granskas af kammarrätten. En sådan anordning ansåge revisorerne
redan nu och utan afvaktan på en fullständig undersökning derom, huruvida
och i hvad mån marketenterikassornas öfriga tillgångar borde betraktas
såsom statsmedel, lämpligen kunna genomföras sålunda, att redogörelserna
för dessa kassor särskildes i tvenne delar, deraf den ena
upptoge redovisning för de medel, till hvilka, enligt hvad ofvan antydts,
eganderätten otvifvelaktigt borde anses tillkomma statsverket.
Denna redovisning äfvensom redogörelserna för hästspillningsmedlen
borde derefter, i likhet med räkenskaperna för andra statsmedel, för
granskning insändas till kammarrätten.
För ernående af en fullt tillfredsställande sakernas ordning vore
emellertid nödigt att bringa till stånd en ingående undersökning om
de i de nuvarande marketenterikassorna sammanförda medlens natur af
statsmedel eller enskilda medel. Endast derigenom kunde nemligen
med säkerhet vinnas det önskemål, att alla statsmedel, som inginge uti
marketenterikassorna, blefve i den för statsmedel faststälda ordningunderkastade
granskning inför kammarrätten, utan att denna ordningpåtvingades
äfven redovisningen af de enskilda medel, som till äfventyrs
vore uti ifrågavarande kassor sammanförda. Önskvärdheten af en sådan
undersöknings verkställande snarast möjligt framträdde särskildt vid beaktande
deraf, att en stor del af dessa kassor användts och äfven för
framtiden komme att användas till uppförande af byggnader å lägerplatserna.
Under revisionsåret t. ex. hade för sådant ändamål af kassorna
användts ej mindre än 35,678 kronor 78 öre. Detta förhållande
kunde under framtiden gifva anledning till tvekan, hvem eganderätten
till ifrågavarande byggnader rätteligen tillhörde, och äfven ur denna synpunkt
vore alltså den af revisorerne ifrågasatta undersökningen att tillråda.
I detta sammanhang hafva revisorerne omnämnt, att marketenterikassornas
sammanlagda inkomster under revisionsåret uppgått till 232,016
kronor 88 öre samt att kassornas behållningar vid nämnda års slut utgjort
tillhopa 216,427 kronor 87 öre.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
Uti sitt med anledning af nästlidet års revisorers anmärkningar
afgifna utlåtande har arméförvaltningen å intendentsdepartementet anfört
följande.
I hvad mån det i denna anmärkningspunkt påyrkade särskiljandet
af do i marketenterikassorDas nu förefintliga bohållningar ingående
statsmedel från de i samma behållningar till äfventyrs förefintliga tillgångar
af mera enskild natur läte sig göra, vore svårt att afgöra och
blefve beroende på den utredning, som, om sådant skulle anses nödigt,
vid de särskilda truppförbanden möjligen kunde åtminstone i någon
mån åstadkommas. _ .
Jemte erinran, att arméförvaltningen i utlåtande den lo juli 1897,
i fråga om det framtida handhafvandet af dessa kassor, såsom sin uppfattning
framhållit, att den kraftigaste driffjedern till en god och ändamålsenlig
förvaltning och användning af dessa kassor vore att finna
deruti, att truppförbanden sjelfva fortfarande finge disponera kassornas
tillgångar och efter hvarje truppförbands olika behof använda dem. såsom
sin egendom till bestridande, såsom hittills, af utgifter, för livilka,
ehuru oundgängliga, medel dock icke kunde från^ statsverket påräknas,
har arméförvaltningen anmält, att, sedan Eders Kongl. Maj:t i bref den
22 oktober 1897 föreskrifvit, att årlig redovisning för kassornas förvaltning
skulle från och med 1898 till arméförvaltningen ingifvas, arméförvaltningen,
efter den granskning af kassornas räkenskaper för sistnämnda
år, som hos arméförvaltningen egt rum, i skrifvelse den 15
december 1899 anmodat fördelningsintendenturerna att vid andra af
dem verkstälda inventeringar jemväl årligen granska och genomgå de
vid underlydande truppförband'' befintliga marketenterikassors disponibla
tillgångar och värdehandlingar samt att, derest, mot kassornas förvaltning
och allmänna användande m. m. någon erinran skulle förekomma,
derom hos arméförvaltningen göra anmälan. .
Då för en del af kassorna utfärdats reglementen, livilka mnehölle
föreskrifter, bland annat, om revidering vid truppförbanden af kassornas
räkenskaper, då, på sätt nyss anförts, fördelningsintendenturerna erhållit
föreskrift öfvervaka kassornas behöriga användande., då samma kassors
räkenskaper vidare skulle granskas af arméförvaltningens revision samt
då slutligen samma räkenskaper årligen funnes tillgängliga för granskning
af Riksdagens revisorer, förefölle det arméförvaltningen obehofiigt
att för kontroll öfver kassornas rätta användande betunga kammarrättens
revision med en ytterligare eller femte granskning af samma
räkenskaper. . .
Då ostridigt är, att i de s. k. marketenteri- och lagerkassorna ingå
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
såväl statsmedel som enskilda medel, finner Riksdagen med ordning och
reda öfverensstämmande, att dessa medel särskiljas och hvar för sig
redovisas; och sjmes redogörelsen öfver den del af dessa medel, som
är att hänföra till statsmedel, böra undergå granskning i kammarrätten.
Men för ernående af berörda ändamål torde med nödvändighet erfordras,
att, på sätt revisorerne ifrågasatt, undersökning anställes till utrönande
af hvad utaf ifrågavarande kassors tillgångar rätteligen är att
anse såsom statsmedel och såsom enskilda medel. Vid detta förhållande
har Riksdagen ansett sig böra söka utverka Eders Kongl. Maj:ts
föranstaltande om en sådan utrednings verkställande och får alltså anhålla,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utreda i hvad mån de till
de olika truppförbandens s. k. marketenteri- och lägerkassor ingående
medel äro statsmedel eller medel af enskild natur, så att särskilda redogörelser
öfver den andel, som utgöres af statsmedel, må kunna upprättas
och i vederbörlig ordning till granskning öfverlemnas.
Marinförvaltningen.
Vidare hafva revisorerne meddelat, hurusom marinförvaltningen,
som enligt flottans då gällande reglementen egde att bestämma den
ersättning för slitning af maskiner m. m., som skulle påföras hvarje
vid något af flottans varf utfördt arbete, förordnat dels genom beslut
den 31 mars 1882, att nämnda ersättning skulle för hvarje arbete å
flottans varf, som derefter ifrågakomme till utförande, tills vidare beräknas
till 4 för hundradet af den samma arbete påförda kostnad samt
godtgöras anslagstiteln »verkstads- och förrådsbyggnader samt maskiner»
för alla arbeten med undantag af dem, som bekostades af stationens
andel i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, dels
ock genom beslut den 22 april 1892, att till godtgörande af utgifterna
å titeln 365: »Båtsmän för bevaknings- och ordonnanstjenst, arbetare
anstälde vid upplagda fartyg samt för biträde vid departementschefskontor,
vid förråd och besigtningar, aflöning för permitterade, sjuke,
skadade och arresterade daglönare samt begrafningshjelp, äfvensom till
underofficerskorpraler, tjenstgörande såsom pumpvakt, nattpiket i telegraftornet
m. m.», å hvilken titel fortfarande skulle bokföras samma utgifter
som dittills, samtliga arbeten, som vid något af varfven utfördes
från och med den 1 maj 1892, skulle påföras vid Stockholms station
7 och vid Karlskrona station 8 procent af den arbetet påförda kostnad,
hvilka procent skulle redovisas såsom inkomst å titeln 365, samt att,
5
''Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
med ändring af förut gällande bestämmelser, den ersättning, som skulle
tillgodoföras titeln 369: »Instrumentaluppbördens underhåll» för godtgörande
af de kostnader, som debiterades denna titel, skulle likaledes
från den 1 maj 1892 utgöra 4 procent af den arbetet påförda kostnad.
Den s. k. varfsprocenten utgjorde alltså vid Stockholms station 15 och
vid Karlskrona station 16 procent af den arbetet påförda kostnad.
Jemlikt ofvan nämnda föreskrifter hade varfsprocenten under revisionsåret
utgått med följande belopp, nemligen:
vid Stockholms station:
till titeln 136 : »verkstads- och förrådsbyggnader
samt maskiner»...................................................... 9,759 kronor 18 öre.
(Å denna titel är derjemte för Stockholms
station anvisadt ett belopp af 30,000 kronor ur
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.)
till titeln 365: »Båtsmän etc.» .............................. 20,007 » 24 »
till titeln 369: »Instrumentaluppbördens underhåll»
....................................................... H,436 » 02 »
Summa 41,202 kronor 44 öre;
vid Karlskrona station:
till titeln 136 ............................................................. 38,076 kronor 97 öre.
(Å denna titel är derjemte för Karlskrona
station anvisadt ett belopp af 40,000 kronor ur
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.)
till titeln 365 ........................................................... 76,257 » 09 »
b » 369 ..................................... 38,083 » 55 »
Summa 152,417 kronor 61 öre.
Utgifterna å nämnda titlar hade under revisionsåret utgjort:
vid Stockholms station:
å titeln 136 .................................................................. 48,019 kronor 09 öre.
» » 365 25,488 » 29 »
» » 369 14,686 » 81 »
alltså, efter afdrag af anslaget å titeln 136, sammanlagdt 58,194 kronor
19 öre;
vid Karlskrona station:
å titeln 136 ................................................................. 73,610 kronor 33 öre.
» » 365 75,336 » 59 »
» » 369 35,931 » 49 »
alltså, efter afdrag af anslagsbeloppet å titeln 136, tillhopa 144,878
kronor 41 öre.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
Vid granskningen af de utgifter, som under revisionsåret gnidits
med de af den s. k. varfsprocenten härflytande inkomster, hade det
ådragit sig revisorernes uppmärksamhet, att en stor del af dessa utgifter
ej kunde hänföras till sådan »ersättning för slitning af maskiner
m. m.», hvilken enligt flottans reglemente skulle påföras hvarje arbete,
som å flottans varf utfördes. Sålunda syntes varfsprocenten ej hafva
bort användas till täckande af de kostnader, som funnes sammanförda
å titeln 365: »Båtsmän etc.» och ej heller till de å titeln 369: »Instrumentaluppbördens
undethåll» affärda utgifterna för aflöning åt daglönare.
Hade användningen af varfsprocenten, såsom vederbort, begränsats till
sådana utgifter, som kunde anses innefattade under reglementets uttryck
»ersättning för slitning af maskiner m. m.», skulle alltså hafva uppstått
afsevärd behållning å de inkomster, som under revisionsåret influtit i
form af varfsprocent. Detta syntes ådagalägga, att denna procent, sådan
den för närvarande vore faststäld, vore större, än som betingades af de
ändamål, för hvilkas fyllande densamma enligt Eders Kongl. Maj:ts i
flottans reglemente meddelade föreskrift vore afsedd, och att en ej oväsentlig
nedsättning af varfsprocentens belopp lämpligen kunde åvägabringas.
Med hänsyn härtill och då inkomsterna af varfsprocenten,
hvilka redan för närvarande uppginge till afsevärda belopp, på grund
af den alltjemt ökade omfattningen af arbetena vid flottans varf vore
i ständigt stigande, hade revisorerne, som ansåge önskligt, att af
Eders Kongl. Maj:t faststäldes ej blott grunderna för varfsprocentens
utgående, utan äfven bestämmelser om dess storlek och användning,
velat å ofvan anförda förhållanden fästa Riksdagens uppmärksamhet.
Beträffande revisorernes förevarande anmärkning har marinförvaltningen
i utlåtande den 15 januari 1901, under åberopande af varfschefernas
vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm i ärendet
afgifna yttranden, erinrat, att ifrågavarande omkostnadsprocent icke,
såsom revisorerne syntes hafva förestält sig, kunde af marinförvaltningen
i någon mån godtyckligt påläggas varfvets arbeten, utan att dermed
afsåges att bestrida verkliga utgifter, för hvilka, i brist af dessa procent,
medel måste särskildt anvisas.
Det under revisionsåret gällande stadgande i § 266 mom. 1 c. af
1884 års reglemente för flottan, l:a delen, att hvarje arbete skulle påföras
den ersättning för slitning af maskiner m. m., som af marinförvaltniugen
efter förslag af varfsehefen bestämdes, kunde icke anses
hafva blifvit åsidosatt genom af marinförvaltningen meddelade föreskrifter,
den 21 december 1888 angående debiteringen å varfvets samtliga
arbeten af vissa procent för »Instrumentaluppbördens underhåll»
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
och den 14 januari 1890 angående enahanda debitering till bestridande
af de under titeln »Båtsmän för bevakningstjenst m. m.» bokförda allmänna
omkostnader för varfsdriften, och detta så mycket mindre, som
berörda föreskrifter tillkommit först, sedan den dermed afsedda anordningen
blifvit understäld Eders Kongl. Maj:ts pröfning och vunnit Eders
Kongl. Maj:ts godkännande. Innan samma föreskrifter meddelats, både
ifrågavarande kostnader bestridts, hvad anginge. »Instrumentaluppbördens
underhåll», från materialförrådets kontanta behållning och, beträffande
titeln »Båtsmän för bevakningstjenst m. m.», från anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll. För båda stationerna både anvisats å den
förra titeln för år 1888 något öfver 40,000 kronor och å den senare
för år 1889 öfver 47,000 kronor. Detta hade emellertid befunnits mindre
rigtigt, dels emedan erfarenheten visat, att materialförrådet, åtminstone
vid Karlskrona station, somliga år icke kunnat uppvisa någon kontant
behållning, dels emedan ju intet skäl förefunnits, att endast en del af
varfvets arbeten skulle draga för varfsdriften i dess helhet gjorda omkostnader.
I det den 8 december 1899 utfärdade nya reglemente för
flottan hade uti del I § 317 mom. 1 d gifvits det med tillämpade förfarandet
fullständigare öfverensstämmande stadgandet, att varfvets arbeten
skulle påföras af marinförvaltningen efter förslag af varfschefeu
stadgade omkostnadsprocent för slitning af maskiner och instrumentalier
m. m. dylikt.
Att, på sätt revisorerne ifrågasatt, Eders Kongl. Maj:t skulle med
frångående af den i det nya reglementet sålunda uttryckta grundsats
besväras med en i formelt afseende så underordnad detalj af varfsskötseln
som fastställandet af dessa efter föränderliga behof vexlande omkostnadsprocent,
syntes marinförvaltningen synnerligen olämpligt; hvadan revisionsanmärkningen,
eldigt marinförvaltningens förmenande, icke borde
förtjena vidare afseende.
Varfschefen vid flottans station i Karlskrona har såsom eget utlåtande
öfverlemnat ett af chefen för ingeniördepartementet vid stationen
afgifvet yttrande, deri denne efter samråd med öfrige varfsdepartementscheferne,
anfört, att i det under år 1899 gällande 1884 års reglemente
för flottan, första delen, § 266 mom. 1 punkten c) stadgades, »att
hvarje arbete skall påföras den ersättning för slitning af maskiner m. m.,
som af marinförvaltningen efter förslag af varfschefen bestämmes.»
Liknande föreskrift hade funnits i det intill den 1 oktober 1884
gällande 1875 års reglemente, andra delen, § 139 mom. 1 punkten d)
och funnes jemväl i det från och med ingången af år 1900 gällande
reglemente för flottan, första delen, § 317 mom. 1 punkten d).
8 Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
Marinförvaltningen hade angående ifrågavarande varlsprocent gjort
följande föreskrifter:
genom skrifvelse den 31 mars 1882, att beloppet af den ersättning
för slitning af maskiner m. m., som afsåges i reglementet för
flottan, 2:a delen, § 139 mom. 1 d), skulle för hvarje arbete å flottans
varf, som derefter till utförande ifrågakomme, tills vidare beräknas till
fyra för hundradet af den enligt åberopade reglemente och § mom. 1
a, b, c och e samma arbete påförda kostnad, och att det sålunda bestämda
ersättningsbeloppet skulle från vederbörlig anslagstitel godtgöras
anslagstiteln 104 (numera 136) »Verkstads- och förrådsbyggnader
samt maskiner» för alla arbeten med undantag af dem, som bekostades
af stationens andel i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll, men att ifrågavarande ersättningsbelopp, hvad sistnämnda
arbeten anginge, skulle upptagas å titelboken endast såsom en kalkylerad
kostnad; åberopade mom. a, b, c och e i § 139 omfattade daglönares
dagsverken, styckeverksförtjenster, sjömanskårens dagsverken
och materialkostnad;
genom skrifvelse den 19 juni 1885, att sistnämnda ersättning med
4 procent till titel 104 (136) »Verkstads- och förrådsbyggnader samt
maskiner» skulle utgå jemväl för de arbeten, som bekostades afbesparingarne
å ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll;
genom skrifvelse den 21 december 1888, att, tills vidare och intill
dess annorlunda kunde varda föreskrifvet, kostnaden för instrumentaluppbördens
underhåll skulle bokföras under titel 369 »Instrumentaluppbördens
underhåll» och nämnda titel till ersättning för denna kostnad
tillgodoföras för hvarje varfvet åliggande arbete från vederbörande
anslagstitel fem procent'' af den enligt § 266 mom. 1 a) och b) i då
gällande flottans reglemente, l:a delen, arbetet påförda kostnad, hvilka
moment omfattade daglönares dagsverken och sjömanskårens dagsverken;
genom skrifvelse den 14 januari 1890, att till godtgörande af
utgifterna å titeln 124 (numera 365) »Båtsmän för bevaknings- och
ordonnanstjenst, arbetare anstälda vid upplagda fartyg samt för biträde
vid departementschefskontor, vid förråd och besigtningar, aflöning för
permitterade, sjuke, skadade och arresterade daglönare samt begrafningshjelp
äfvensom till underofficerskorpraler, tjenstgörande såsom
pumpvakt, nattpiket i telegraftornet m. m.» skulle samtliga arbeten, som
vid varfvet utfördes från och med år 1890, påföras sju procent af den
enligt § 266 mom. 1 a och b (daglönares och sjömanskårens dagsverken)
i 1884 års reglemente för flottan, 1:a delen, arbetet paförda kostnad,
hvilka procent skulle redovisas som inkomst a titeln 124 (365),
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
genom skrifvelse den 22 april 1892, att den ersättning, som tillgodofördes
titlarne 365 (124) och 369 för hvarje å varfvet utfördt arbete,
skulle från och med den 1 maj 1892 utgöra:
åtta procent i stället för dittills varande sju procent till titel 365
(124) och
fyra procent i stället för dittills varande fem procent till titel 369,
allt å den enligt nämnda § 266 mom. 1 a och b påförda kostnad.
Rörande rätta tolkningen af reglementets föreskrift, »att hvarje
arbete skall påföras den ersättning för slitning af maskiner m. m., som
af marinförvaltningen efter förslag af varfschefen bestämmes», tillkomme
det icke varfsdepartementschefen att afgifva något yttrande, då sådant
skulle utgöra en granskning af högre myndighets uppfattning af reglementets
föreskrift.
ii titel 136 bokfördes alla kostnader för:
verkstäder och maskiner, hvartill hänfördes alla byggnader, jemväl
arbetsskjul, som hufvudsakligen vore afsedda för arbetenas utförande,
varfsförrådsbyggnader, hvartill jemväl hänfördes kruthusen och
andra varfvet tillhörande förrådsbyggnader utom varfvet, samt
öfriga, ej omförmälda, af varfschefen disponerade byggnader inom
eller utom varfvet.
De medel, som å sagde titel anvisades ur anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll, åtginge i väsentligaste delen till underhåll af
alla ofvan angifna byggnader m. m., hvaremot den af nämnda anvisning
återstående mindre del tillika med de till titeln 136 inflytande s. k.
varfsprocent användes till och vore behöfliga för underhåll, vidmagthållande
och komplettering af den mängd maskiner och arbetsredskap
(ej verktyg eller instrumentalier), som vore nödvändiga för ett rättidigt
och efter nutidens fordringar rätt utförande af den mångfald olika och
omfattande arbeten, som numera utfördes å flottans varf i Karlskrona.
Att minska eller helt borttaga sagde procent till titel 136 skulle
medföra ett oeftergifligt och omedelbart behof af motsvarande ökning
af anvisningen ur anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, hvaraf
åter skulle följa, att de arbeten, som icke bekostades af nämnda anslag,
skulle betunga detsamma med kostnaden, hel eller delvis, för slitning
och komplettering m. m. af arbetsmaskinerna, ett förhållande så mycket
orättvisare, som många af dessa arbeten just vore sådana, som kräfde
anskaffning af nya maskiner eller hardt anlitade befintliga dylika. Utgifterna
å titeln 136 under senare åren gåfve ock vid handen, att den
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 11 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
bestämda ersättningen af 4 procent till denna titel för närvarande vore
praktiskt sedt rigtigt funnen.
Å titel 365 bokfördes de utgifter, som af titelns benämning angåfves,
och å titeln 369 underhåll och komplettering af alla de i registret
öfver materialförrådets instrumentaluppbörd upptagna arbetsverktyg och
instrumentalier. Äfven å dessa båda titlar hade inkomster och utgifter
skäligen väl balanserat, och skulle ett minskande eller borttagande af
nu gällande procent gifvetvis föranleda behof af motsvarande ökning
från annat håll. Då för titeln 369 »Instrumentaluppbördens underhåll»
en mängd arbeten utfördes å flottans varf, vore det helt naturligt, att
bland utgifterna förekomme sådana för aflöning åt daglönare.
De s. k. varfsprocenten eller omkostnadsprocent för slitning af
maskiner och instrumentalier m. m. dylikt motsvarade i viss mån hvad
vid enskilda verkstäder benämdes faux frais och kunde icke sägas vara
för höga, om de sattes i jemförelse med dylika faux frais.
Då utgifterna å titlarne 136 och 369 för underhåll och komplettering
eller anskaffning af arbetsmaskiner och arbetsredskap samt verktyg
och instrumentalier tydligen måste vexla i ungefärlig proportion
med de förekommande arbetena, syntes det vara rättare, att tillgångarne
å sagde titlar också blcfve beroende af arbetenas omfattning och icke
af till siffran fixerade belopp, helst dessa icke läte sig beräkna så långt
i förväg som under första hälften af september månad året före det, då
de skulle komma till användning, detta af skäl, att mycket omfattande
arbeten, exempelvis nu pågående förändring af pansarbåten Göta, hvilka
medförde stora utgifter å titlarne i fråga, under årets lopp kunde anbefallas
till utförande utan att de varit upptagna i afgifvet förslag till
arbetsplan. Ej heller vore något att vinna genom att vid anbefallandet
af ett arbete samtidigt öka anvisningen å nu sagda titlar med belopp,
enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen såsom behöfliga, af 4 procent
till hvardera af titlarne 136 och 369. Enkelhet, reda och tillfredsställande
resultat ansåge varfsdepartementschefen bäst vinnas genom bibehållandet
i oförändradt skick af bestämmelserna om öfverförande såsom
tillgång å dessa titlar af nu utgående procent.
Hvad deremot beträffade titeln 365 »Båtsmän etc.» vore behofvet
å denna titel mera konstant, men hade enligt kongl. brefvet den 31
december 1889 marinförvaltningen uti skrifvelse den 26 november 1889
med öfverlemnande af förslag till fördelning af ordinarie anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll för år 1890 anfört under punkt III
aflöning:
»att, som under en följd af år anvisningarne till:''båtsmän för be
-
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
vakningstjenst m. m.’, blifvit i afsevärd grad öfverbetalda, derom hvarje
år gjorts underdånig anmälan, men de utgifter, som innefattades inom
denna post, utgjorde omkostnader för varfsdriften i dess helhet, I ansett
rigtigare, att de fördelades på samtliga vid varfvet utförda arbeten,
än att de såsom hittills skulle träffa ensamt anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll, hvadan I, som från varfscheferne infordrat förslag
å de belopp i vissa procent af kostnaden för hvarje å varfvet utfördt
arbete, hvilket till godtgörande af ifrågavarande utgifter borde
arbetet påföras och under förutsättning af nådigt godkännande af den
utaf Eder uttalade åsigt, ville meddela varfscheferne nödiga föreskrifter
i berörda syfte, ur statsförslaget uteslutit nämnda utgiftspost.»
Detta förslag hade vunnit Eders Kongl. Maj:ts bifall.
Under år 1899, som revisionen omfattade, hade utgifterna för
titeln 365 »Båtsmän etc», fördelade i hufvudgrupper, utgjort följande
belopp:
för bevaknings- och ordonnanstjenst.............................. kronor 10,492: 9 5
„ arbetare, anstälda vid upplagda fartyg.................. „ 1,498: —
„ biträde vid departementskontor .............................. „ 17,625: 8 7
„ „ „ förråd och besigtningar........................ „ 25,096:18
„ aflöning till permitterade (helgdagsaftnar och laga
förfall) ......................................................................... „ 5,834: —
,, aflöning m. m. till sjuka .......................................... „ 14,039: 5 9
„ begrafningshjelp ............................................................ „ 750: —
Summa kronor 75,336: 5 9
Uti sitt i ämnet afgifna yttrande har varfschefen vid flottans
station i Stockholm, jemte öfverlemnande af utlåtanden från varfvets
departemeni schefer, för egen dol anfört, att föreliggande anmärkning
icke syntes gälla det sätt, hvarpå i ämnet gifna föreskrifter tillämpats
vid de särskilda stationerna, utan snarare dessa föreskrifters, enligt
revisorernes förmenande, bristande öfverensstämmelse med flottans reglemente.
Då det icke tillkomme varfschefen att häröfver afgifva något yttrande,
ville han i detta sammanhang endast anföra:
att ifrågavarande procenter, sådana de nu i öfverensstämmelse
med af marinförvaltningen meddelade föreskrifter utginge, icke försloge
till täckande af de dermed afsedda utgifterna vid flottans härvarande
station, något, som äfven framginge af den i revisorernes berättelse
intagna tablån;
att vidare utgifterna för underhåll af stationens instrumentalier
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
(titeln 369) samt utgifterna å titeln 365 »Båtsmän för bevakningstjenst
etc.» syntes honom, såsom afseende varfsdriften i sin helhet, lämpligen
böra bestridas af vissa procent af kostnaden för hvarje å varfvet utfördt
arbete; samt
att på grund häraf, och då det anmärkta tillvägagåendet icke
syntes stå i strid med bestämmelserna i § 317 mom. 1 d) i första delen
af nu gällande reglemente för flottan, varfschefen icke ansåge sig böra
tillstyrka någon ändring i det sätt, hvarpå berörda omkostnadsprocenter
för närvarande utginge, liksom ej heller någon minskning i sjelfva
procentbeloppen, åtminstone beträffande arbeten vid flottans härvarande
station.
Departementscheferne vid flottans station i Stockholm, som ansett,
att revisorernes anmärkning derom, att varfsprocenten ej borde användas
till täckande af de kostnader, som funnes sammanförda å titeln 365
»Båtsmän etc» och ej heller till de å titeln 369 »Instrumentaluppbördens
underhåll» afbörda utgifterna för aflöning åt daglönare, icke böra,
då användningen af varfsprocenten skett i öfverensstämmelse med
marinförvaltningens föreskrifter, föranleda till något yttrande från
departementschefernes sida, hafva framhållit nödvändigheten af att, om
varfsprocenten nedsättes, andra medel anvisades för bestridande af de
utgifter, som bokförts å dessa titlar; och hafva två af departementscheferne
tillika påpekat, att, i händelse varfsprocenten nedsättes, det
icke läte sig göra att betunga anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll med någon del af de utgifter, som nu bestredes med den s. k.
varfsprocenten, och gälde detta äfven om den förhöjning i nyssnämnda
anslag, som 1900 års Riksdag beviljat, framdeles skulle komma att
fördelas mellan flottans båda stationer i ungefär samma proportion,
hvari nämnda anslag hittills anvisats.
I likhet med revisorerne har Riksdagen trott sig finna, att varfsprocenten
vid flottans stationer delvis användts till utgifter, som icke
legat inom det för densammas anlitande utstakade område; och med
afseende härå har Riksdagen förestält sig, att gränserna för denna
procents användning borde närmare bestämmas. Äfven grunderna för
procentens utgående hafva synts Riksdagen böra göras till föremål för
särskild ompröfning.
På grund häraf får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke närmare bestämmelser må
böra utfärdas angående såväl grunderna för den vid arbeten å flottans
stationer utgående varfsprocenteus beräkning som dess användande.
Riksdagens Skrifvelse N;o 64.
13
Vetenskapsakademien.
Sedan vetenskapsakademien i skrifvelse den 20 oktober 1847, med
anmälan, att akademien, som förut cgdo tomten n:o 5 i qvarteret Grönlandet
norra här i staden, för en summa af 39,383 rdr 16 sk. banko
på auktion inköpt tomterna n:is 1, 2, 3 och 4 i samma qvarter, anhållit,
att sistnämnda fyra tomter måtte varda med allmänna medel inlösta,
samt Kongl. Maj:t, med föranledande häraf, hos rikets åren 1847—48
församlade ständer gjort framställning i ämnet, hade, enligt hvad i
revisionsberättelsen anföres, rikets ständer i skrifvelse den 20 oktober
1848 till svar meddelat, att rikets ständer, enär inköpet af ifrågavarande,
intill akademiens egendom gränsande tomter egt rum i ändamål dels
att erhålla ökadt utrymme för riksmusei uti akademiens lokal befintliga,
staten tillhöriga dyrbara och i senare tider betydligt ökade samlingar,
dels att trygga dessa samlingar emot eldfara från de närgränsande
träbyggnaderna, ansett lämpligast, att alla de inköpta tomterna n:is 1,
2, 3 och 4 blefve för statens räkning inlösta; men som statsverkets
dåvarande disponibla tillgångar icke medgåfve anvisandet på en gång
af ett emot den erlagda köpeskillingen svarande belopp, hade rikets
ständer funnit nämnda inlösen böra verkställas genom beviljandet af ett
till akademien utgående årligt anslag; och hade rikets ständer i öfverensstämmelse
härmed beslutit, att ett årligt anslag af 2,000 rdr banko
skulle för nämnda akademi å stat anvisas under vilkor, bland andra,
att de af akademien inköpta tomterna n:is 1, 2, 3 och 4 i qvarteret
Grönlandet norra jemte derå befintliga åbyggnader till staten öfverlätes
under samma eganderätt, som genom köpet blifvit akademien tillagd.
Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t infordrat akademiens utlåtande,
huruvida hon antoge berörda, för anslagets utgående af rikets
ständer bestämda vilkor; och sedan akademien i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 13 december 1848 tillkännagifvit, att akademien för sin del
icke funne hinder möta att på de föreslagna vilkoren antaga det beviljade
årliga anslaget 2,000 rdr banko såsom fortfarande årlig ränta
af fem för hundra å den summa, akademien i och för de inköpta egendomarne
utbetalt, hade Kongl. Maj:t i bref den 16 januari 1849 förklarat,
att, då de af rikets ständer vid anslaget fästade vilkor alltså
blifvit af akademien antagna, Kongl. Maj:t äfven för sin del bifölle,
det akademien finge mot uppfyllande af de förbindelser, hon sig sålunda
åtagit, uppbära ifrågavarande anslag å 2,000 rdr årligen för berörda
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
ändamål. Detta anslag hade derefter alltjemt uppförts bland ordinarie
anslagen å åttonde hnfvudtiteln.
Vid granskning af akademiens räkenskaper för revisionsåret hade
rcvisorerne funnit, att förenämnda anslag, 3,000 kronor, i akademiens
hufvudbok bokförts såsom akademien tillkommande statsanslag, motsvarande
räntan å det af akademien erlagda köpeskillingsbelopp för
den år 1847 inköpta, men sedan med året 1849 till staten alträdda
egendomen i qvarteret Grönlandet norra n:is 1, 2, 3, 4, G, 7, 8 och 9.
Då emellertid dessa tomtnummer icke öfverensstämde med hvad som,
enligt hvad ofvan nämnts, inköpts, hade rcvisorerne låtit anställa efterforskningar
i ämnet och dervid funnit, att, enligt den i stadsingeniörskontoret
förvarade, år 1790 upprättade tomtbok öfver Norrmalm, qvarteret
Grönlandet norra endast innehållit åtta tomtnummer och att af
dessa numren 6 och 7 utlagts till gata och numret 8 till kyrkogård;
hvadan alltså den i akademiens hufvudbok förekommande tomtbeteckning
måste vara origtig.
Beträffande ifrågavarande tomter n:is 1, 2, 3 och 4, så och då,
för så vidt revisorerne kunnat inhemta, eganderätten till desamma icke
blifvit, i öfverensstämmelse med de vid statsanslagets beviljande fästade
vilkor, till staten öfverlåten, hade revisorerne velat uttala önskvärdheten
af att berörda vilkor blefve uppfylda och att förevarande angelägenhet
behörigen ordnades.
Uti sitt, med anledning af revisorernes förevarande framställning,
don 9 januari 1901 afgifna utlåtande har vetenskapsakademien jemte
åberopande af ett från akademiens kamrerare infordradt yttrande, förklarat,
att akademien icke hade något att erinra mot att lagfart söktes
för statsverkets räkning å tomterna n:is 1, 2, 3 och 4 i qvarteret
Grönlandet norra, vare sig, att Eders Kongl. Maj:t lemnade akademien
uppdrag att för statens räkning härom gå i författning, eller att statsverket
sjelft ville besörja denna angelägenhet, i h vilket senare fall
akademien förbunde sig att på anfordran tillhandahålla de för lagfarts
erhållande nödiga handlingar.
Kamreraren har uti sitt ofvanberörda yttrande meddelat, att akademiens
böcker utvisade, att ifrågavarande tomter upptagits under n:is
1—4 åren. 1850—1854, men sedermera under n:is 1—4, 6—9, och
gåfve anteckningar i dessa anledning antaga, att felet berott på, att de
nummer, tomterna åsatts i 1810 års nummerordning, sammanblandats
med derförut gällande.
Af akademiens inspeeturae aerarii protokoll framginge, att kongl.
brefvet den 16 januari 1849 angående ifrågavarande statsanslag före
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 64. 15
dragits hos dem den 9 mars samma år, hvarvid, bland annat, beslutits,
att tomterna n:is 2 4 skulle jemlikt föreskrift friköpas och att fribref
af den 22 juli 1850 å desamma aflemnats vid sammanträdet den 6
september sistnämnda år.
Af akademiens protokoll framginge, att ärendet derstädes anmälts
den 14 mars 1849.
Fastebrefven å tomterna n:is 1—4 jemte fribrefvet förvarades bland
akademiens säkerhetshandlingar.
För öfrigt både kamreraren icke kunnat finna, att ärendet sedermera
varit föremål vare sig för akademiens eller inspecturm aerarii
behandling.
Då det synes med god ordning öfverensstämmande, att lagfart
meddelas a ifrågavarande, för statsverkets räkning förvärfvade tomter,
ansei Riksdagen, att åtgärder böra vidtagas för utverkande af en sådan
lagfart, mot hvars beviljande vetenskapsakademien förklarat sig icke
hafva något att erinra. Riksdagen får derför anhålla, det täcktes
ilideis Kongl. Maj:t låta vidtaga de åtgärder, som må erfordras, för att
statsverket må beviljas lagfart å detsamma tillhöriga tomterna n:is 1,
2, 3 och 4 i qvarteret Grönlandet norra här i staden.
meddelande af en förteckning öfver de donationer och
stiftelser, för. hvilka redogörelser intagits i de allmänna räkenskaperna
eller från hvilka i öfrigt medel tillförts allmänna ändamål, hafva revisorerne
papekat, hurusom af förteckningen framginge, att af dessa
donationer och stiftelser kapitalbelopp icke blifvit utförda för 54 uppgifna
fonder, och med anledning deraf uttalat önskvärdheten af, att i
vederbörande räkenskaper måtte införas anteckningar äfven om dessa
fonders kapitaltillgångar.
I särskilda häröfver afgifna förklaringar har uppgifvits, dels att
hinder icke skulle möta för upptagande i behörig räkning af vederbörande
donationsfonders kapitaltillgångar, derest föreskrift derom blefve
meddelad, och dels att sådan redovisning icke kunde afgifvas af skäl
att kapitalet af annan myndighet förvaltades eller ännu icke emottagits
eller att donationen . utgjordes af frälseränta eller annan årlig afgäld
eller gåfva; varande i många fall uppgift å fondernas kapitaltillgångar
af redogörarne lemnad.
I sammanhang härmed har Riksdagen velat erinra, att sedan
16 Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
Riksdagen, med anledning af 1899 års statsrevisorers framställning i
ämnet, i skrifvelse don 11 maj 1900 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
måtte taga under öfvervägande, livilka åtgärder lämpligen skulle kunna
vidtagas i syfte, att Riksdagens revisorer och kammarrätten måtte vid
granskning af räkenskaper, i hvilka inginge redogörelser för donationer
och stiftelser, beredas tillgång till gällande föreskrifter och bestämmelser
rörande dessa donationer och stiftelser, så har Eders Kongh Maj:t genom
kungörelse den 25 januari 1901 förordnat, att vid afgifvande första
gången derefter af årsredogörelse för sådan donation eller stiftelse,
hvars räkenskaper vore föremål för granskning i kammarrätten och
genom Riksdagens revisorer, vederbörande redogörare skulle till kammarrätten
insända, tillika med redogörelsen, två exemplar, tryckta eller i
bestyrkta af skrifter, af de rörande hvarje särskild donation eller stiftelse
gällande urkunder, dock att af de urkunder, af hvilka redan förut ett
exemplar blifvit till kammarrätten öfverlemnadt, allenast ett exemplar
borde ytterligare dit insändas; och skulle af de båda till kammarrätten
inkomna exemplaren af urkunderna det ena af kammarrätten öfverlemnas
till Riksdagens bibliotek.
Genom de sålunda meddelade föreskrifterna synes ett vigtigt stegvara
taget till underlättande af en effektiv granskning^ af redogörelserna
för ifrågavarande donationer och stiftelser. Ett sådant syfte skulle
enligt Riksdagens förmenande ytterligare främjas, om i vederbörande
räkenskaper alltid infördes anteckningar om dessa donationers och
stiftelsers kapitaltillgångar. Härvid förutsätter Riksdagen tillika, att,
om sådan uppgift icke kan lenmas, anteckning om orsaken dertill blifver
i räkenskapen intagen. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och
med anledning af revisorernes förevarande framställning, far Riksdagen
anhålla, att Eders Kongl. Maj: t täcktes taga i öfvervägande, hvilka
åtgärder må vidtagas, på det att kapitaltillgångarne för de donationer
och stiftelser, angående hvilka uppgifter meddelas i de kammarrättens
och Riksdagens revisorers granskning underkastade räkenskaperna, må,
der så ske kan, komma att i samma räkenskaper upptagas.
Stockholm den 1 maj 1901.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.