Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899.

1901-05-01 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:64, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

N:o 64.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 maj 1901.

— — — — Andra Kammaren den 1 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

år 1900 församlade revisorers berättelse angående verkstäld

granskning af statsverkets jemte dertill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899.

(Statsutskottets utlåtande n:o 39.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899 uti afgifven berättelse

anmält, samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter

uti deröfver afgifna förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får

Riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Ö

Arméförvaltningen.

Redogörelserna för de s. k. marketenteri- eller lägerkassorna äfvensom

för de beridna vapenslagens hästspillningsmedel hade, enligt hvad

i revisionsberättelsen meddelas, varit för revisorerne tillgängliga. De

senare medlen redovisades jemlikt kongl. brefven den 16 juni 1876

och den 6 september 1883 inför armé förvaltningen i sammanhang med

de från vederbörande truppförband ingående årsredogörelserna, medan

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 11 Höft. (N:o 64). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

för marketenterikassorna jemlikt kongl. brefvet den 22 oktober 1897

särskilda redogörelser till arméförvaltningen insändes.

Utan att inlåta sig på bedömandet af frågan, huruvida sistnämnda

kassors behållningar och årliga inkomster i deras helhet vore att anse

såsom statsmedel, hölle revisorerne före, att de medel, som tillförts

och tillfördes dessa kassor genom försäljning af köksaffall och dylikt,

platshyror, gräsbete och skörd af grönfoder å exercis- och lägerplatserna

jemte vissa hyresersättningar, vore liksom ofvannämnda hästspillningsmedel

att hänföra till statsmedel och således borde redovisas för

och granskas af kammarrätten. En sådan anordning ansåge revisorerne

redan nu och utan afvaktan på en fullständig undersökning derom, huruvida

och i hvad mån marketenterikassornas öfriga tillgångar borde betraktas

såsom statsmedel, lämpligen kunna genomföras sålunda, att redogörelserna

för dessa kassor särskildes i tvenne delar, deraf den ena

upptoge redovisning för de medel, till hvilka, enligt hvad ofvan antydts,

eganderätten otvifvelaktigt borde anses tillkomma statsverket.

Denna redovisning äfvensom redogörelserna för hästspillningsmedlen

borde derefter, i likhet med räkenskaperna för andra statsmedel, för

granskning insändas till kammarrätten.

För ernående af en fullt tillfredsställande sakernas ordning vore

emellertid nödigt att bringa till stånd en ingående undersökning om

de i de nuvarande marketenterikassorna sammanförda medlens natur af

statsmedel eller enskilda medel. Endast derigenom kunde nemligen

med säkerhet vinnas det önskemål, att alla statsmedel, som inginge uti

marketenterikassorna, blefve i den för statsmedel faststälda ordningunderkastade

granskning inför kammarrätten, utan att denna ordningpåtvingades

äfven redovisningen af de enskilda medel, som till äfventyrs

vore uti ifrågavarande kassor sammanförda. Önskvärdheten af en sådan

undersöknings verkställande snarast möjligt framträdde särskildt vid beaktande

deraf, att en stor del af dessa kassor användts och äfven för

framtiden komme att användas till uppförande af byggnader å lägerplatserna.

Under revisionsåret t. ex. hade för sådant ändamål af kassorna

användts ej mindre än 35,678 kronor 78 öre. Detta förhållande

kunde under framtiden gifva anledning till tvekan, hvem eganderätten

till ifrågavarande byggnader rätteligen tillhörde, och äfven ur denna synpunkt

vore alltså den af revisorerne ifrågasatta undersökningen att tillråda.

I detta sammanhang hafva revisorerne omnämnt, att marketenterikassornas

sammanlagda inkomster under revisionsåret uppgått till 232,016

kronor 88 öre samt att kassornas behållningar vid nämnda års slut utgjort

tillhopa 216,427 kronor 87 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

Uti sitt med anledning af nästlidet års revisorers anmärkningar

afgifna utlåtande har arméförvaltningen å intendentsdepartementet anfört

följande.

I hvad mån det i denna anmärkningspunkt påyrkade särskiljandet

af do i marketenterikassorDas nu förefintliga bohållningar ingående

statsmedel från de i samma behållningar till äfventyrs förefintliga tillgångar

af mera enskild natur läte sig göra, vore svårt att afgöra och

blefve beroende på den utredning, som, om sådant skulle anses nödigt,

vid de särskilda truppförbanden möjligen kunde åtminstone i någon

mån åstadkommas. _ .

Jemte erinran, att arméförvaltningen i utlåtande den lo juli 1897,

i fråga om det framtida handhafvandet af dessa kassor, såsom sin uppfattning

framhållit, att den kraftigaste driffjedern till en god och ändamålsenlig

förvaltning och användning af dessa kassor vore att finna

deruti, att truppförbanden sjelfva fortfarande finge disponera kassornas

tillgångar och efter hvarje truppförbands olika behof använda dem. såsom

sin egendom till bestridande, såsom hittills, af utgifter, för livilka,

ehuru oundgängliga, medel dock icke kunde från^ statsverket påräknas,

har arméförvaltningen anmält, att, sedan Eders Kongl. Maj:t i bref den

22 oktober 1897 föreskrifvit, att årlig redovisning för kassornas förvaltning

skulle från och med 1898 till arméförvaltningen ingifvas, arméförvaltningen,

efter den granskning af kassornas räkenskaper för sistnämnda

år, som hos arméförvaltningen egt rum, i skrifvelse den 15

december 1899 anmodat fördelningsintendenturerna att vid andra af

dem verkstälda inventeringar jemväl årligen granska och genomgå de

vid underlydande truppförband'' befintliga marketenterikassors disponibla

tillgångar och värdehandlingar samt att, derest, mot kassornas förvaltning

och allmänna användande m. m. någon erinran skulle förekomma,

derom hos arméförvaltningen göra anmälan. .

Då för en del af kassorna utfärdats reglementen, livilka mnehölle

föreskrifter, bland annat, om revidering vid truppförbanden af kassornas

räkenskaper, då, på sätt nyss anförts, fördelningsintendenturerna erhållit

föreskrift öfvervaka kassornas behöriga användande., då samma kassors

räkenskaper vidare skulle granskas af arméförvaltningens revision samt

då slutligen samma räkenskaper årligen funnes tillgängliga för granskning

af Riksdagens revisorer, förefölle det arméförvaltningen obehofiigt

att för kontroll öfver kassornas rätta användande betunga kammarrättens

revision med en ytterligare eller femte granskning af samma

räkenskaper. . .

Då ostridigt är, att i de s. k. marketenteri- och lagerkassorna ingå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

såväl statsmedel som enskilda medel, finner Riksdagen med ordning och

reda öfverensstämmande, att dessa medel särskiljas och hvar för sig

redovisas; och sjmes redogörelsen öfver den del af dessa medel, som

är att hänföra till statsmedel, böra undergå granskning i kammarrätten.

Men för ernående af berörda ändamål torde med nödvändighet erfordras,

att, på sätt revisorerne ifrågasatt, undersökning anställes till utrönande

af hvad utaf ifrågavarande kassors tillgångar rätteligen är att

anse såsom statsmedel och såsom enskilda medel. Vid detta förhållande

har Riksdagen ansett sig böra söka utverka Eders Kongl. Maj:ts

föranstaltande om en sådan utrednings verkställande och får alltså anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utreda i hvad mån de till

de olika truppförbandens s. k. marketenteri- och lägerkassor ingående

medel äro statsmedel eller medel af enskild natur, så att särskilda redogörelser

öfver den andel, som utgöres af statsmedel, må kunna upprättas

och i vederbörlig ordning till granskning öfverlemnas.

Marinförvaltningen.

Vidare hafva revisorerne meddelat, hurusom marinförvaltningen,

som enligt flottans då gällande reglementen egde att bestämma den

ersättning för slitning af maskiner m. m., som skulle påföras hvarje

vid något af flottans varf utfördt arbete, förordnat dels genom beslut

den 31 mars 1882, att nämnda ersättning skulle för hvarje arbete å

flottans varf, som derefter ifrågakomme till utförande, tills vidare beräknas

till 4 för hundradet af den samma arbete påförda kostnad samt

godtgöras anslagstiteln »verkstads- och förrådsbyggnader samt maskiner»

för alla arbeten med undantag af dem, som bekostades af stationens

andel i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, dels

ock genom beslut den 22 april 1892, att till godtgörande af utgifterna

å titeln 365: »Båtsmän för bevaknings- och ordonnanstjenst, arbetare

anstälde vid upplagda fartyg samt för biträde vid departementschefskontor,

vid förråd och besigtningar, aflöning för permitterade, sjuke,

skadade och arresterade daglönare samt begrafningshjelp, äfvensom till

underofficerskorpraler, tjenstgörande såsom pumpvakt, nattpiket i telegraftornet

m. m.», å hvilken titel fortfarande skulle bokföras samma utgifter

som dittills, samtliga arbeten, som vid något af varfven utfördes

från och med den 1 maj 1892, skulle påföras vid Stockholms station

7 och vid Karlskrona station 8 procent af den arbetet påförda kostnad,

hvilka procent skulle redovisas såsom inkomst å titeln 365, samt att,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

''Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

med ändring af förut gällande bestämmelser, den ersättning, som skulle

tillgodoföras titeln 369: »Instrumentaluppbördens underhåll» för godtgörande

af de kostnader, som debiterades denna titel, skulle likaledes

från den 1 maj 1892 utgöra 4 procent af den arbetet påförda kostnad.

Den s. k. varfsprocenten utgjorde alltså vid Stockholms station 15 och

vid Karlskrona station 16 procent af den arbetet påförda kostnad.

Jemlikt ofvan nämnda föreskrifter hade varfsprocenten under revisionsåret

utgått med följande belopp, nemligen:

vid Stockholms station:

till titeln 136 : »verkstads- och förrådsbyggnader

samt maskiner»...................................................... 9,759 kronor 18 öre.

(Å denna titel är derjemte för Stockholms

station anvisadt ett belopp af 30,000 kronor ur

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.)

till titeln 365: »Båtsmän etc.» .............................. 20,007 » 24 »

till titeln 369: »Instrumentaluppbördens underhåll»

....................................................... H,436 » 02 »

Summa 41,202 kronor 44 öre;

vid Karlskrona station:

till titeln 136 ............................................................. 38,076 kronor 97 öre.

(Å denna titel är derjemte för Karlskrona

station anvisadt ett belopp af 40,000 kronor ur

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.)

till titeln 365 ........................................................... 76,257 » 09 »

b » 369 ..................................... 38,083 » 55 »

Summa 152,417 kronor 61 öre.

Utgifterna å nämnda titlar hade under revisionsåret utgjort:

vid Stockholms station:

å titeln 136 .................................................................. 48,019 kronor 09 öre.

» » 365 25,488 » 29 »

» » 369 14,686 » 81 »

alltså, efter afdrag af anslaget å titeln 136, sammanlagdt 58,194 kronor

19 öre;

vid Karlskrona station:

å titeln 136 ................................................................. 73,610 kronor 33 öre.

» » 365 75,336 » 59 »

» » 369 35,931 » 49 »

alltså, efter afdrag af anslagsbeloppet å titeln 136, tillhopa 144,878

kronor 41 öre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

Vid granskningen af de utgifter, som under revisionsåret gnidits

med de af den s. k. varfsprocenten härflytande inkomster, hade det

ådragit sig revisorernes uppmärksamhet, att en stor del af dessa utgifter

ej kunde hänföras till sådan »ersättning för slitning af maskiner

m. m.», hvilken enligt flottans reglemente skulle påföras hvarje arbete,

som å flottans varf utfördes. Sålunda syntes varfsprocenten ej hafva

bort användas till täckande af de kostnader, som funnes sammanförda

å titeln 365: »Båtsmän etc.» och ej heller till de å titeln 369: »Instrumentaluppbördens

undethåll» affärda utgifterna för aflöning åt daglönare.

Hade användningen af varfsprocenten, såsom vederbort, begränsats till

sådana utgifter, som kunde anses innefattade under reglementets uttryck

»ersättning för slitning af maskiner m. m.», skulle alltså hafva uppstått

afsevärd behållning å de inkomster, som under revisionsåret influtit i

form af varfsprocent. Detta syntes ådagalägga, att denna procent, sådan

den för närvarande vore faststäld, vore större, än som betingades af de

ändamål, för hvilkas fyllande densamma enligt Eders Kongl. Maj:ts i

flottans reglemente meddelade föreskrift vore afsedd, och att en ej oväsentlig

nedsättning af varfsprocentens belopp lämpligen kunde åvägabringas.

Med hänsyn härtill och då inkomsterna af varfsprocenten,

hvilka redan för närvarande uppginge till afsevärda belopp, på grund

af den alltjemt ökade omfattningen af arbetena vid flottans varf vore

i ständigt stigande, hade revisorerne, som ansåge önskligt, att af

Eders Kongl. Maj:t faststäldes ej blott grunderna för varfsprocentens

utgående, utan äfven bestämmelser om dess storlek och användning,

velat å ofvan anförda förhållanden fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Beträffande revisorernes förevarande anmärkning har marinförvaltningen

i utlåtande den 15 januari 1901, under åberopande af varfschefernas

vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm i ärendet

afgifna yttranden, erinrat, att ifrågavarande omkostnadsprocent icke,

såsom revisorerne syntes hafva förestält sig, kunde af marinförvaltningen

i någon mån godtyckligt påläggas varfvets arbeten, utan att dermed

afsåges att bestrida verkliga utgifter, för hvilka, i brist af dessa procent,

medel måste särskildt anvisas.

Det under revisionsåret gällande stadgande i § 266 mom. 1 c. af

1884 års reglemente för flottan, l:a delen, att hvarje arbete skulle påföras

den ersättning för slitning af maskiner m. m., som af marinförvaltniugen

efter förslag af varfsehefen bestämdes, kunde icke anses

hafva blifvit åsidosatt genom af marinförvaltningen meddelade föreskrifter,

den 21 december 1888 angående debiteringen å varfvets samtliga

arbeten af vissa procent för »Instrumentaluppbördens underhåll»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

och den 14 januari 1890 angående enahanda debitering till bestridande

af de under titeln »Båtsmän för bevakningstjenst m. m.» bokförda allmänna

omkostnader för varfsdriften, och detta så mycket mindre, som

berörda föreskrifter tillkommit först, sedan den dermed afsedda anordningen

blifvit understäld Eders Kongl. Maj:ts pröfning och vunnit Eders

Kongl. Maj:ts godkännande. Innan samma föreskrifter meddelats, både

ifrågavarande kostnader bestridts, hvad anginge. »Instrumentaluppbördens

underhåll», från materialförrådets kontanta behållning och, beträffande

titeln »Båtsmän för bevakningstjenst m. m.», från anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll. För båda stationerna både anvisats å den

förra titeln för år 1888 något öfver 40,000 kronor och å den senare

för år 1889 öfver 47,000 kronor. Detta hade emellertid befunnits mindre

rigtigt, dels emedan erfarenheten visat, att materialförrådet, åtminstone

vid Karlskrona station, somliga år icke kunnat uppvisa någon kontant

behållning, dels emedan ju intet skäl förefunnits, att endast en del af

varfvets arbeten skulle draga för varfsdriften i dess helhet gjorda omkostnader.

I det den 8 december 1899 utfärdade nya reglemente för

flottan hade uti del I § 317 mom. 1 d gifvits det med tillämpade förfarandet

fullständigare öfverensstämmande stadgandet, att varfvets arbeten

skulle påföras af marinförvaltningen efter förslag af varfschefeu

stadgade omkostnadsprocent för slitning af maskiner och instrumentalier

m. m. dylikt.

Att, på sätt revisorerne ifrågasatt, Eders Kongl. Maj:t skulle med

frångående af den i det nya reglementet sålunda uttryckta grundsats

besväras med en i formelt afseende så underordnad detalj af varfsskötseln

som fastställandet af dessa efter föränderliga behof vexlande omkostnadsprocent,

syntes marinförvaltningen synnerligen olämpligt; hvadan revisionsanmärkningen,

eldigt marinförvaltningens förmenande, icke borde

förtjena vidare afseende.

Varfschefen vid flottans station i Karlskrona har såsom eget utlåtande

öfverlemnat ett af chefen för ingeniördepartementet vid stationen

afgifvet yttrande, deri denne efter samråd med öfrige varfsdepartementscheferne,

anfört, att i det under år 1899 gällande 1884 års reglemente

för flottan, första delen, § 266 mom. 1 punkten c) stadgades, »att

hvarje arbete skall påföras den ersättning för slitning af maskiner m. m.,

som af marinförvaltningen efter förslag af varfschefen bestämmes.»

Liknande föreskrift hade funnits i det intill den 1 oktober 1884

gällande 1875 års reglemente, andra delen, § 139 mom. 1 punkten d)

och funnes jemväl i det från och med ingången af år 1900 gällande

reglemente för flottan, första delen, § 317 mom. 1 punkten d).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

Marinförvaltningen hade angående ifrågavarande varlsprocent gjort

följande föreskrifter:

genom skrifvelse den 31 mars 1882, att beloppet af den ersättning

för slitning af maskiner m. m., som afsåges i reglementet för

flottan, 2:a delen, § 139 mom. 1 d), skulle för hvarje arbete å flottans

varf, som derefter till utförande ifrågakomme, tills vidare beräknas till

fyra för hundradet af den enligt åberopade reglemente och § mom. 1

a, b, c och e samma arbete påförda kostnad, och att det sålunda bestämda

ersättningsbeloppet skulle från vederbörlig anslagstitel godtgöras

anslagstiteln 104 (numera 136) »Verkstads- och förrådsbyggnader

samt maskiner» för alla arbeten med undantag af dem, som bekostades

af stationens andel i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll, men att ifrågavarande ersättningsbelopp, hvad sistnämnda

arbeten anginge, skulle upptagas å titelboken endast såsom en kalkylerad

kostnad; åberopade mom. a, b, c och e i § 139 omfattade daglönares

dagsverken, styckeverksförtjenster, sjömanskårens dagsverken

och materialkostnad;

genom skrifvelse den 19 juni 1885, att sistnämnda ersättning med

4 procent till titel 104 (136) »Verkstads- och förrådsbyggnader samt

maskiner» skulle utgå jemväl för de arbeten, som bekostades afbesparingarne

å ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll;

genom skrifvelse den 21 december 1888, att, tills vidare och intill

dess annorlunda kunde varda föreskrifvet, kostnaden för instrumentaluppbördens

underhåll skulle bokföras under titel 369 »Instrumentaluppbördens

underhåll» och nämnda titel till ersättning för denna kostnad

tillgodoföras för hvarje varfvet åliggande arbete från vederbörande

anslagstitel fem procent'' af den enligt § 266 mom. 1 a) och b) i då

gällande flottans reglemente, l:a delen, arbetet påförda kostnad, hvilka

moment omfattade daglönares dagsverken och sjömanskårens dagsverken;

genom skrifvelse den 14 januari 1890, att till godtgörande af

utgifterna å titeln 124 (numera 365) »Båtsmän för bevaknings- och

ordonnanstjenst, arbetare anstälda vid upplagda fartyg samt för biträde

vid departementschefskontor, vid förråd och besigtningar, aflöning för

permitterade, sjuke, skadade och arresterade daglönare samt begrafningshjelp

äfvensom till underofficerskorpraler, tjenstgörande såsom

pumpvakt, nattpiket i telegraftornet m. m.» skulle samtliga arbeten, som

vid varfvet utfördes från och med år 1890, påföras sju procent af den

enligt § 266 mom. 1 a och b (daglönares och sjömanskårens dagsverken)

i 1884 års reglemente för flottan, 1:a delen, arbetet paförda kostnad,

hvilka procent skulle redovisas som inkomst a titeln 124 (365),

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

genom skrifvelse den 22 april 1892, att den ersättning, som tillgodofördes

titlarne 365 (124) och 369 för hvarje å varfvet utfördt arbete,

skulle från och med den 1 maj 1892 utgöra:

åtta procent i stället för dittills varande sju procent till titel 365

(124) och

fyra procent i stället för dittills varande fem procent till titel 369,

allt å den enligt nämnda § 266 mom. 1 a och b påförda kostnad.

Rörande rätta tolkningen af reglementets föreskrift, »att hvarje

arbete skall påföras den ersättning för slitning af maskiner m. m., som

af marinförvaltningen efter förslag af varfschefen bestämmes», tillkomme

det icke varfsdepartementschefen att afgifva något yttrande, då sådant

skulle utgöra en granskning af högre myndighets uppfattning af reglementets

föreskrift.

ii titel 136 bokfördes alla kostnader för:

verkstäder och maskiner, hvartill hänfördes alla byggnader, jemväl

arbetsskjul, som hufvudsakligen vore afsedda för arbetenas utförande,

varfsförrådsbyggnader, hvartill jemväl hänfördes kruthusen och

andra varfvet tillhörande förrådsbyggnader utom varfvet, samt

öfriga, ej omförmälda, af varfschefen disponerade byggnader inom

eller utom varfvet.

De medel, som å sagde titel anvisades ur anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll, åtginge i väsentligaste delen till underhåll af

alla ofvan angifna byggnader m. m., hvaremot den af nämnda anvisning

återstående mindre del tillika med de till titeln 136 inflytande s. k.

varfsprocent användes till och vore behöfliga för underhåll, vidmagthållande

och komplettering af den mängd maskiner och arbetsredskap

(ej verktyg eller instrumentalier), som vore nödvändiga för ett rättidigt

och efter nutidens fordringar rätt utförande af den mångfald olika och

omfattande arbeten, som numera utfördes å flottans varf i Karlskrona.

Att minska eller helt borttaga sagde procent till titel 136 skulle

medföra ett oeftergifligt och omedelbart behof af motsvarande ökning

af anvisningen ur anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, hvaraf

åter skulle följa, att de arbeten, som icke bekostades af nämnda anslag,

skulle betunga detsamma med kostnaden, hel eller delvis, för slitning

och komplettering m. m. af arbetsmaskinerna, ett förhållande så mycket

orättvisare, som många af dessa arbeten just vore sådana, som kräfde

anskaffning af nya maskiner eller hardt anlitade befintliga dylika. Utgifterna

å titeln 136 under senare åren gåfve ock vid handen, att den

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

bestämda ersättningen af 4 procent till denna titel för närvarande vore

praktiskt sedt rigtigt funnen.

Å titel 365 bokfördes de utgifter, som af titelns benämning angåfves,

och å titeln 369 underhåll och komplettering af alla de i registret

öfver materialförrådets instrumentaluppbörd upptagna arbetsverktyg och

instrumentalier. Äfven å dessa båda titlar hade inkomster och utgifter

skäligen väl balanserat, och skulle ett minskande eller borttagande af

nu gällande procent gifvetvis föranleda behof af motsvarande ökning

från annat håll. Då för titeln 369 »Instrumentaluppbördens underhåll»

en mängd arbeten utfördes å flottans varf, vore det helt naturligt, att

bland utgifterna förekomme sådana för aflöning åt daglönare.

De s. k. varfsprocenten eller omkostnadsprocent för slitning af

maskiner och instrumentalier m. m. dylikt motsvarade i viss mån hvad

vid enskilda verkstäder benämdes faux frais och kunde icke sägas vara

för höga, om de sattes i jemförelse med dylika faux frais.

Då utgifterna å titlarne 136 och 369 för underhåll och komplettering

eller anskaffning af arbetsmaskiner och arbetsredskap samt verktyg

och instrumentalier tydligen måste vexla i ungefärlig proportion

med de förekommande arbetena, syntes det vara rättare, att tillgångarne

å sagde titlar också blcfve beroende af arbetenas omfattning och icke

af till siffran fixerade belopp, helst dessa icke läte sig beräkna så långt

i förväg som under första hälften af september månad året före det, då

de skulle komma till användning, detta af skäl, att mycket omfattande

arbeten, exempelvis nu pågående förändring af pansarbåten Göta, hvilka

medförde stora utgifter å titlarne i fråga, under årets lopp kunde anbefallas

till utförande utan att de varit upptagna i afgifvet förslag till

arbetsplan. Ej heller vore något att vinna genom att vid anbefallandet

af ett arbete samtidigt öka anvisningen å nu sagda titlar med belopp,

enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen såsom behöfliga, af 4 procent

till hvardera af titlarne 136 och 369. Enkelhet, reda och tillfredsställande

resultat ansåge varfsdepartementschefen bäst vinnas genom bibehållandet

i oförändradt skick af bestämmelserna om öfverförande såsom

tillgång å dessa titlar af nu utgående procent.

Hvad deremot beträffade titeln 365 »Båtsmän etc.» vore behofvet

å denna titel mera konstant, men hade enligt kongl. brefvet den 31

december 1889 marinförvaltningen uti skrifvelse den 26 november 1889

med öfverlemnande af förslag till fördelning af ordinarie anslaget till

flottans nybyggnad och underhåll för år 1890 anfört under punkt III

aflöning:

»att, som under en följd af år anvisningarne till:''båtsmän för be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

vakningstjenst m. m.’, blifvit i afsevärd grad öfverbetalda, derom hvarje

år gjorts underdånig anmälan, men de utgifter, som innefattades inom

denna post, utgjorde omkostnader för varfsdriften i dess helhet, I ansett

rigtigare, att de fördelades på samtliga vid varfvet utförda arbeten,

än att de såsom hittills skulle träffa ensamt anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll, hvadan I, som från varfscheferne infordrat förslag

å de belopp i vissa procent af kostnaden för hvarje å varfvet utfördt

arbete, hvilket till godtgörande af ifrågavarande utgifter borde

arbetet påföras och under förutsättning af nådigt godkännande af den

utaf Eder uttalade åsigt, ville meddela varfscheferne nödiga föreskrifter

i berörda syfte, ur statsförslaget uteslutit nämnda utgiftspost.»

Detta förslag hade vunnit Eders Kongl. Maj:ts bifall.

Under år 1899, som revisionen omfattade, hade utgifterna för

titeln 365 »Båtsmän etc», fördelade i hufvudgrupper, utgjort följande

belopp:

för bevaknings- och ordonnanstjenst.............................. kronor 10,492: 9 5

„ arbetare, anstälda vid upplagda fartyg.................. „ 1,498: —

„ biträde vid departementskontor .............................. „ 17,625: 8 7

„ „ „ förråd och besigtningar........................ „ 25,096:18

„ aflöning till permitterade (helgdagsaftnar och laga

förfall) ......................................................................... „ 5,834: —

,, aflöning m. m. till sjuka .......................................... „ 14,039: 5 9

„ begrafningshjelp ............................................................ „ 750: —

Summa kronor 75,336: 5 9

Uti sitt i ämnet afgifna yttrande har varfschefen vid flottans

station i Stockholm, jemte öfverlemnande af utlåtanden från varfvets

departemeni schefer, för egen dol anfört, att föreliggande anmärkning

icke syntes gälla det sätt, hvarpå i ämnet gifna föreskrifter tillämpats

vid de särskilda stationerna, utan snarare dessa föreskrifters, enligt

revisorernes förmenande, bristande öfverensstämmelse med flottans reglemente.

Då det icke tillkomme varfschefen att häröfver afgifva något yttrande,

ville han i detta sammanhang endast anföra:

att ifrågavarande procenter, sådana de nu i öfverensstämmelse

med af marinförvaltningen meddelade föreskrifter utginge, icke försloge

till täckande af de dermed afsedda utgifterna vid flottans härvarande

station, något, som äfven framginge af den i revisorernes berättelse

intagna tablån;

att vidare utgifterna för underhåll af stationens instrumentalier

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

(titeln 369) samt utgifterna å titeln 365 »Båtsmän för bevakningstjenst

etc.» syntes honom, såsom afseende varfsdriften i sin helhet, lämpligen

böra bestridas af vissa procent af kostnaden för hvarje å varfvet utfördt

arbete; samt

att på grund häraf, och då det anmärkta tillvägagåendet icke

syntes stå i strid med bestämmelserna i § 317 mom. 1 d) i första delen

af nu gällande reglemente för flottan, varfschefen icke ansåge sig böra

tillstyrka någon ändring i det sätt, hvarpå berörda omkostnadsprocenter

för närvarande utginge, liksom ej heller någon minskning i sjelfva

procentbeloppen, åtminstone beträffande arbeten vid flottans härvarande

station.

Departementscheferne vid flottans station i Stockholm, som ansett,

att revisorernes anmärkning derom, att varfsprocenten ej borde användas

till täckande af de kostnader, som funnes sammanförda å titeln 365

»Båtsmän etc» och ej heller till de å titeln 369 »Instrumentaluppbördens

underhåll» afbörda utgifterna för aflöning åt daglönare, icke böra,

då användningen af varfsprocenten skett i öfverensstämmelse med

marinförvaltningens föreskrifter, föranleda till något yttrande från

departementschefernes sida, hafva framhållit nödvändigheten af att, om

varfsprocenten nedsättes, andra medel anvisades för bestridande af de

utgifter, som bokförts å dessa titlar; och hafva två af departementscheferne

tillika påpekat, att, i händelse varfsprocenten nedsättes, det

icke läte sig göra att betunga anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll med någon del af de utgifter, som nu bestredes med den s. k.

varfsprocenten, och gälde detta äfven om den förhöjning i nyssnämnda

anslag, som 1900 års Riksdag beviljat, framdeles skulle komma att

fördelas mellan flottans båda stationer i ungefär samma proportion,

hvari nämnda anslag hittills anvisats.

I likhet med revisorerne har Riksdagen trott sig finna, att varfsprocenten

vid flottans stationer delvis användts till utgifter, som icke

legat inom det för densammas anlitande utstakade område; och med

afseende härå har Riksdagen förestält sig, att gränserna för denna

procents användning borde närmare bestämmas. Äfven grunderna för

procentens utgående hafva synts Riksdagen böra göras till föremål för

särskild ompröfning.

På grund häraf får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke närmare bestämmelser må

böra utfärdas angående såväl grunderna för den vid arbeten å flottans

stationer utgående varfsprocenteus beräkning som dess användande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 64.

13

Vetenskapsakademien.

Sedan vetenskapsakademien i skrifvelse den 20 oktober 1847, med

anmälan, att akademien, som förut cgdo tomten n:o 5 i qvarteret Grönlandet

norra här i staden, för en summa af 39,383 rdr 16 sk. banko

på auktion inköpt tomterna n:is 1, 2, 3 och 4 i samma qvarter, anhållit,

att sistnämnda fyra tomter måtte varda med allmänna medel inlösta,

samt Kongl. Maj:t, med föranledande häraf, hos rikets åren 1847—48

församlade ständer gjort framställning i ämnet, hade, enligt hvad i

revisionsberättelsen anföres, rikets ständer i skrifvelse den 20 oktober

1848 till svar meddelat, att rikets ständer, enär inköpet af ifrågavarande,

intill akademiens egendom gränsande tomter egt rum i ändamål dels

att erhålla ökadt utrymme för riksmusei uti akademiens lokal befintliga,

staten tillhöriga dyrbara och i senare tider betydligt ökade samlingar,

dels att trygga dessa samlingar emot eldfara från de närgränsande

träbyggnaderna, ansett lämpligast, att alla de inköpta tomterna n:is 1,

2, 3 och 4 blefve för statens räkning inlösta; men som statsverkets

dåvarande disponibla tillgångar icke medgåfve anvisandet på en gång

af ett emot den erlagda köpeskillingen svarande belopp, hade rikets

ständer funnit nämnda inlösen böra verkställas genom beviljandet af ett

till akademien utgående årligt anslag; och hade rikets ständer i öfverensstämmelse

härmed beslutit, att ett årligt anslag af 2,000 rdr banko

skulle för nämnda akademi å stat anvisas under vilkor, bland andra,

att de af akademien inköpta tomterna n:is 1, 2, 3 och 4 i qvarteret

Grönlandet norra jemte derå befintliga åbyggnader till staten öfverlätes

under samma eganderätt, som genom köpet blifvit akademien tillagd.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t infordrat akademiens utlåtande,

huruvida hon antoge berörda, för anslagets utgående af rikets

ständer bestämda vilkor; och sedan akademien i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 13 december 1848 tillkännagifvit, att akademien för sin del

icke funne hinder möta att på de föreslagna vilkoren antaga det beviljade

årliga anslaget 2,000 rdr banko såsom fortfarande årlig ränta

af fem för hundra å den summa, akademien i och för de inköpta egendomarne

utbetalt, hade Kongl. Maj:t i bref den 16 januari 1849 förklarat,

att, då de af rikets ständer vid anslaget fästade vilkor alltså

blifvit af akademien antagna, Kongl. Maj:t äfven för sin del bifölle,

det akademien finge mot uppfyllande af de förbindelser, hon sig sålunda

åtagit, uppbära ifrågavarande anslag å 2,000 rdr årligen för berörda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

ändamål. Detta anslag hade derefter alltjemt uppförts bland ordinarie

anslagen å åttonde hnfvudtiteln.

Vid granskning af akademiens räkenskaper för revisionsåret hade

rcvisorerne funnit, att förenämnda anslag, 3,000 kronor, i akademiens

hufvudbok bokförts såsom akademien tillkommande statsanslag, motsvarande

räntan å det af akademien erlagda köpeskillingsbelopp för

den år 1847 inköpta, men sedan med året 1849 till staten alträdda

egendomen i qvarteret Grönlandet norra n:is 1, 2, 3, 4, G, 7, 8 och 9.

Då emellertid dessa tomtnummer icke öfverensstämde med hvad som,

enligt hvad ofvan nämnts, inköpts, hade rcvisorerne låtit anställa efterforskningar

i ämnet och dervid funnit, att, enligt den i stadsingeniörskontoret

förvarade, år 1790 upprättade tomtbok öfver Norrmalm, qvarteret

Grönlandet norra endast innehållit åtta tomtnummer och att af

dessa numren 6 och 7 utlagts till gata och numret 8 till kyrkogård;

hvadan alltså den i akademiens hufvudbok förekommande tomtbeteckning

måste vara origtig.

Beträffande ifrågavarande tomter n:is 1, 2, 3 och 4, så och då,

för så vidt revisorerne kunnat inhemta, eganderätten till desamma icke

blifvit, i öfverensstämmelse med de vid statsanslagets beviljande fästade

vilkor, till staten öfverlåten, hade revisorerne velat uttala önskvärdheten

af att berörda vilkor blefve uppfylda och att förevarande angelägenhet

behörigen ordnades.

Uti sitt, med anledning af revisorernes förevarande framställning,

don 9 januari 1901 afgifna utlåtande har vetenskapsakademien jemte

åberopande af ett från akademiens kamrerare infordradt yttrande, förklarat,

att akademien icke hade något att erinra mot att lagfart söktes

för statsverkets räkning å tomterna n:is 1, 2, 3 och 4 i qvarteret

Grönlandet norra, vare sig, att Eders Kongl. Maj:t lemnade akademien

uppdrag att för statens räkning härom gå i författning, eller att statsverket

sjelft ville besörja denna angelägenhet, i h vilket senare fall

akademien förbunde sig att på anfordran tillhandahålla de för lagfarts

erhållande nödiga handlingar.

Kamreraren har uti sitt ofvanberörda yttrande meddelat, att akademiens

böcker utvisade, att ifrågavarande tomter upptagits under n:is

1—4 åren. 1850—1854, men sedermera under n:is 1—4, 6—9, och

gåfve anteckningar i dessa anledning antaga, att felet berott på, att de

nummer, tomterna åsatts i 1810 års nummerordning, sammanblandats

med derförut gällande.

Af akademiens inspeeturae aerarii protokoll framginge, att kongl.

brefvet den 16 januari 1849 angående ifrågavarande statsanslag före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 64. 15

dragits hos dem den 9 mars samma år, hvarvid, bland annat, beslutits,

att tomterna n:is 2 4 skulle jemlikt föreskrift friköpas och att fribref

af den 22 juli 1850 å desamma aflemnats vid sammanträdet den 6

september sistnämnda år.

Af akademiens protokoll framginge, att ärendet derstädes anmälts

den 14 mars 1849.

Fastebrefven å tomterna n:is 1—4 jemte fribrefvet förvarades bland

akademiens säkerhetshandlingar.

För öfrigt både kamreraren icke kunnat finna, att ärendet sedermera

varit föremål vare sig för akademiens eller inspecturm aerarii

behandling.

Då det synes med god ordning öfverensstämmande, att lagfart

meddelas a ifrågavarande, för statsverkets räkning förvärfvade tomter,

ansei Riksdagen, att åtgärder böra vidtagas för utverkande af en sådan

lagfart, mot hvars beviljande vetenskapsakademien förklarat sig icke

hafva något att erinra. Riksdagen får derför anhålla, det täcktes

ilideis Kongl. Maj:t låta vidtaga de åtgärder, som må erfordras, för att

statsverket må beviljas lagfart å detsamma tillhöriga tomterna n:is 1,

2, 3 och 4 i qvarteret Grönlandet norra här i staden.

meddelande af en förteckning öfver de donationer och

stiftelser, för. hvilka redogörelser intagits i de allmänna räkenskaperna

eller från hvilka i öfrigt medel tillförts allmänna ändamål, hafva revisorerne

papekat, hurusom af förteckningen framginge, att af dessa

donationer och stiftelser kapitalbelopp icke blifvit utförda för 54 uppgifna

fonder, och med anledning deraf uttalat önskvärdheten af, att i

vederbörande räkenskaper måtte införas anteckningar äfven om dessa

fonders kapitaltillgångar.

I särskilda häröfver afgifna förklaringar har uppgifvits, dels att

hinder icke skulle möta för upptagande i behörig räkning af vederbörande

donationsfonders kapitaltillgångar, derest föreskrift derom blefve

meddelad, och dels att sådan redovisning icke kunde afgifvas af skäl

att kapitalet af annan myndighet förvaltades eller ännu icke emottagits

eller att donationen . utgjordes af frälseränta eller annan årlig afgäld

eller gåfva; varande i många fall uppgift å fondernas kapitaltillgångar

af redogörarne lemnad.

I sammanhang härmed har Riksdagen velat erinra, att sedan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

Riksdagen, med anledning af 1899 års statsrevisorers framställning i

ämnet, i skrifvelse don 11 maj 1900 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t

måtte taga under öfvervägande, livilka åtgärder lämpligen skulle kunna

vidtagas i syfte, att Riksdagens revisorer och kammarrätten måtte vid

granskning af räkenskaper, i hvilka inginge redogörelser för donationer

och stiftelser, beredas tillgång till gällande föreskrifter och bestämmelser

rörande dessa donationer och stiftelser, så har Eders Kongh Maj:t genom

kungörelse den 25 januari 1901 förordnat, att vid afgifvande första

gången derefter af årsredogörelse för sådan donation eller stiftelse,

hvars räkenskaper vore föremål för granskning i kammarrätten och

genom Riksdagens revisorer, vederbörande redogörare skulle till kammarrätten

insända, tillika med redogörelsen, två exemplar, tryckta eller i

bestyrkta af skrifter, af de rörande hvarje särskild donation eller stiftelse

gällande urkunder, dock att af de urkunder, af hvilka redan förut ett

exemplar blifvit till kammarrätten öfverlemnadt, allenast ett exemplar

borde ytterligare dit insändas; och skulle af de båda till kammarrätten

inkomna exemplaren af urkunderna det ena af kammarrätten öfverlemnas

till Riksdagens bibliotek.

Genom de sålunda meddelade föreskrifterna synes ett vigtigt stegvara

taget till underlättande af en effektiv granskning^ af redogörelserna

för ifrågavarande donationer och stiftelser. Ett sådant syfte skulle

enligt Riksdagens förmenande ytterligare främjas, om i vederbörande

räkenskaper alltid infördes anteckningar om dessa donationers och

stiftelsers kapitaltillgångar. Härvid förutsätter Riksdagen tillika, att,

om sådan uppgift icke kan lenmas, anteckning om orsaken dertill blifver

i räkenskapen intagen. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och

med anledning af revisorernes förevarande framställning, far Riksdagen

anhålla, att Eders Kongl. Maj: t täcktes taga i öfvervägande, hvilka

åtgärder må vidtagas, på det att kapitaltillgångarne för de donationer

och stiftelser, angående hvilka uppgifter meddelas i de kammarrättens

och Riksdagens revisorers granskning underkastade räkenskaperna, må,

der så ske kan, komma att i samma räkenskaper upptagas.

Stockholm den 1 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.