Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående införande i konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål må kunna med allmänna posten till rätten eller domaren insändas.

1901-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:73, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående införande i konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål må kunna med allmänna posten till rätten eller domaren insändas.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 73

3

N:o 73.

Uppläst och godkänd, af Första Kammaren den 3 maj 1901.

— — — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

angående införande i konkurslagen af bestämmelse, att

handlingar i konkursmål må kunna med allmänna posten

till rätten eller domaren insändas.

(Lagutskottets utlåtande n:o 36.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om

införande i konkurslagen af bestämmelse, att handlingar i konkursmål

må kunna i betaldt bref med allmänna posten till rätten eller domaren

insändas.

Enligt Riksdagens uppfattning kan åt bestämmelserna i konkurslagen

derom, att handlingar skola till rätten eller domaren ingifvas,

icke gifvas annan tolkning, än att part i konkursmål har att sjelf eller

genom ombud aflemna dylika handlingar till rätten eller domaren. Det

är visserligen icke för Riksdagen obekant, att domare emottaga bevakningar

och anmärkningsskrifter, h vil ka blifvit i behörig tid med posten

insända, såsom om do i laga ordning ingifvits, men detta förfarande anser

Riksdagen hafv^ sin grund uteslutande i ett tillmötesgående mot parterna

och icke under några omständigheter åligga domaren såsom tjenste
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

pligt. Ett sådant förfaringssätt har emellertid enligt Riksdagens åsigt

goda skäl för sig. Det synes nemligen Riksdagen klart, att det för

den rättsökande ofta kan vara förenadt med stora svårigheter, ja, hardt

när omöjligt att personligen infinna sig, och äfven om parten för sådant

fall är hänvisad till begagnande af ombud, är ett dylikt förfarande förenadt

med åtskilliga olägenheter, såsom besvär för anskaffande af ombud,

omkostnader, osäkerhet, att ombudet med noggrannhet fullgör

uppdraget, och dylikt. Dessa och liknande olägenheter skulle undanrödjas

genom det af motionären föreslagna förfaringssättet — ett förfaringssätt,

som redan tillämpas hos administrativa myndigheter. Genom

tvenne kongl. förordningar den 12 juni 1885 är nemligen stadgadt, att

part får, under iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning,

på eget äfventyr till statsdepartement och förvaltande myndigheter insända

ansökningar, besvär och andra handlingar i betaldt bref med

allmänna posten. Enligt hvad Riksdagen erfarit, har denna anordning

icke förauledt några olägenheter, utan tvärt om visat sig i alla afseenden

förmånlig. Riksdagen har derför funnit syftet i den väckta motionen

synnerligen beaktansvärdt.

Att medgifva parten att i alla de fall, då handlingar i konkursmål

skola till rätten eller domaren iugifvas, insända handlingarne med

allmänna posten, har dock synts Riksdagen icke vara tillrådligt. I vissa

fall, t. ex. då konkurs sökes af borgenär eller gäldenär, då förklaring

öfver borgenärs konkursansökan ingifves af gäldenär, då borgenärers

beslut öfverklagas eller utdelningsförslag klandras, då ackord sförslag

framställes och då nedläggande af konkurs begäres, äro så vigtiga intressen

i fråga eller påkallas så omfattande åtgärder, att tillfälle bör

beredas domaren eller den, som i hans ställe handlägger ärendet, att

af parten sjelf eller den person, som för parten ingifver handling, inhemta

möjligen erforderliga upplysningar eller åtminstone att förskaffa

sig full visshet derom, att inlagan är af behörig person aflemnad. Motsvarande

behof föreligger äfven, då borgenär efter inställelsedagen

bevakar fordran.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som sålunda uttalats,

har Riksdagen alltså för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 142 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 142 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

Då i stad rättegångsdag ej är, och någon ej finnes satt att å

rättens vägnar inlagor emottaga, må ansökningar och andra skrifter,

som enligt denna lag skola till rätten ingifvas, aflemnas till rättens

ordförande.

Part vare tillåtet att med allmänna posten i betaldt bref till rätten

eller domaren insända följande handlingar, nemligen: bevis att borgenärs

ansökan om konkurs blifvit gäldenär delgifven; bevakningsinlaga, såvidt

fråga ej är om efterbevakniug; anmärkning emot bevakad fordran;

yrkande att fordran skall med ed fästas; bevis om delgifning af föreläggande,

som i anledning af sådant yrkande meddelats; anmälan att

hinder mött för sagda delgifning eller för edens afläggande; bevis att

eden blifvit aflagd; jäf emot sådant bevis; samt skrift, deri borgenär

bestrider fastställelse af ackord; och skall handling, som blifvit sålunda

insänd, anses ingifven å tid, då den emottagits al den, till hvilken

handlingen enligt lag bör aflemnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1902.

Stockholm den 3 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.