Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående åtgärder med hänsyn till transport af timmer sjöledes m. m.

1901-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:80, Skrifvelse till Konungen angående åtgärder med hänsyn till transport af timmer sjöledes m. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

N:o

80.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1901.

— _ — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående åtgärder med hänsyn

till transport af timmer sjöledes m. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 6.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 19.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen kafva väckts särskilda motioner, afseende den ena

en undersökning om hvilka åtgärder borde »vidtagas för sjöfartens betryggande

från faror, orsakade genom transport af timmer i flottar eller s. k.

mosor», ocb den andra vidtagande af »sådana åtgärder vid transport af

timmer i eller i närbeten af farleder, att fara för sjöfarten derigenom förekommes».

Till stöd för dessa motioner kafva motionärerna, båda eller kvar för

sig, anfört, bland annat, att, vid transport af timmer i flottar, dessa vanligen

sammanläggas till en sådan längd, att de ej kunna af den bogserande

ångaren fortskaffas ocb styras, bvilket ofta käft till följd, att utsatta sjömärken

till fara för sjöfarten borttagits eller rubbats från sina platser; att

det icke sällan bänder, att timmerflottar slita sig loss från den bogserande

ångaren ocb flyta omkring till stor tara för fartyg, helst under mörker;

att, då stora timmertransporter verkställas i smala sund eller andra trånga

farvatten, mötande fartyg måste, med öfverhängande fara för grundstötning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

9

eller strandning, hålla undan för flottarne; samt att vidare den mängd kringflytande

timmer, som anträffas, när flottar gjort haveri eller sprängts af

vind, sjö eller grundstötning, innebär faror ej blott för ångfartygens propellrar,

utan äfven för fartygsskrofven, som vid kraftig sammanstötning

med timret lätt kunna springa läck.

För utredning af hithörande frågor har Riksdagens vederbörande utskott

i föreskrifven ordning inhemtat utlåtanden från lotsstyrelsen jemte

lotskaptenerna i Luleå och Sundsvall äfvensom från olika håll förskaffat

sig andra för ärendets belysning vigtiga yttranden.

Af de upplysningar, som sålunda vunnits, synes framgå:

att i utprickade farleder, hvarest transport af timmer i flottar bedrif

ves, de flytande sjömärkena ej sällan borttagas och rubbas från sina ställen

af bogserade timmerflottar,

att i enstaka fall grundstötning och förlust af fartyg deraf uppkommit,

men deremot icke veterligen någon förlust af menniskolif,

att fara och olägenhet för sjötrafiken otvifvelaktigt uppstå dels genom

dylika tidt och ofta inträffade rubbningar af de flytande sjömärkena, Indika

rubbningar ej alltid genast kunna blifva observerade eller rättade, och dels

genom de stora timmermassor, som ofta, bogserade af allt för svag motor

eller rent af i saknad deraf, belamra de trängre farlederna och derigenom

stundom hindra annan sjöfart att utan risk passera.

Yid försök att afhjelpa de anmärkta olägenheterna yppa sig emellertid

icke så få svårigheter.

Då trävaruindustrien är en för vårt land synnerligen vigtig näring,

hvaraf, såsom lotsstyrelsen framhåller, större delen af den norrländska sjöfarten

i sista hand är beroende, och man derför bör vara mån om att icke

utan tvingande skäl bestämmelser i nu ifrågavarande afseende meddelas,

som verka hämmande eller hindrande på denna näring, torde först böra

tillses, huruvida icke från statens sida åtgärder kunde vidtagas till afhjelpande

af dessa faror och olägenheter.

Den största faran för sjöfarten ligger otvifvelaktigt deruti, att de utsatta

sjömärkena genom bogserade timmerflottar ej sällan borttagas eller

rubbas från sina platser.

I detta afseende torde må hända en förbättring i dessa öfverklagade

förhållanden kunna vinnas genom ändamålsenligare konstruktion af sj elfva

prickarne. Sålunda borde i de farleder, der timmerflottning bedrifves, prickarne

förses med starkare försänkning och i vattenytan erhålla en form,

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

som icke så lätt utsatte dem för att vid kollision med timmergrimma eller

flotte fastna i dessa.

Skulle det oaktadt inträffa, att sjömärke vid dylik kollision rubbades

från sitt läge eller lösrycktes, borde det åligga befälhafvaren å den bogserande

ångaren att ej blott derom ofördröjligen göra anmälan, utan ock i

närmaste granskap af märket utlägga varningssignal, hvartill borde användas

en särskildt och uteslutande för sådant ändamål afsedd, lätt skönjbar boj.

Vid en lagstiftning i dessa frågor torde för öfrigt det af lotskaptenen

i Sundsvall afgifna förslaget vara förtjent af särskild uppmärksamhet. Detta

förslag är affattadt i följande tre punkter:

l:o) I de farvatten, som äro trånga och krokiga, och der, genom att

prickar af en eller annan orsak rubbas, fara för trafiken kan uppstå, bör

om möjligt farleden utvisas af ensmärken.

2:o) Kunna dylika märken icke anbringas, ledes om möjligt bogsertrafiken

och den öfriga trafiken fram skilda vägar.

3:o) I sjökorten utläggas de för bogsering anvisade lederna, hvilka

bogserbåtar vid bogsering skola vara förpligtade att följa, om omständigheterna

det medgifva.

Det är icke osannolikt, att de omförmälda farorna, så vidt de angå

rubbande af utsatta sjömärken, till en del hafva sin grund i en efterlåten

tillämpning af gällande lag. I hvarje fall torde icke med nödvändighet

någon skärpning af nu gällande ansvarsbestämmelser erfordras, men väl en

utsträckning af bötesansvaret, i den mån sådant af en mera ingående lagstiftning

i dessa frågor påkallas, först och främst för underlåtenhet att vid

rubbande af prick eller förlust af flotte göra anmälan derom hos vederbörande

myndighet.

Vid en blifvande nödvändig utredning af förevarande för såväl trävaruindustrien

som sjöfarten vigtiga frågor torde man, derest nu ifrågasatta

åtgärder från statens sida ej kunna anses tillfyllestgörande, böra tillse,

hvilka föreskrifter må meddelas i fråga om sättet för timmertransporternas

verkställande.

Beträffande först transport af timmer inom »länsor» eller »grimmor»,

torde böra erinras, att sådan transport, hvilken i virkesegarnes eget välförstådda

intresse i allmänhet blott förekommer å de inre vattendragen

och i skärgårdarne, icke kan utan känbart afbräck för sågverksindustrien

förbjudas, och någon annan inskränkning i afseende derå torde ej böra

göras, än att man bestämmer det högsta antal stockar, som får transporteras

inom en och samma ringbom,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N.-o 80.

11

Hvad angår sättet för flottarnes hopläggande måste det anses ligga i

virkesegarnes eget intresse att så säkert hopfoga såväl flottarne sins

emellan som timret inom hvarje särskild flotte, att intet deraf går förloradt.

Om ändock på grund af synnerligen ogynsamma väderleksförhållanden

löst timmer eller hel flotte någon gång skulle förloras, bör det åligga befälhafvaren

å den bogserande ångaren att, åtminstone i det senare fallet,

ofördröjligen anmäla förhållandet till vederbörande lotsbefäl.

Såsom en annan allmän säkerhetsåtgärd vid timmerbogseringar bör

vidare föreskrifvas, att å timmerflotte, som bogseras, skall nattetid eller i

mörker å flottens aktersta del eller, då flera flottar bogseras efter hvarandra

af samma motor, åtminstone å den sista föras en lanterna med viss

bestämd lyskraft. Likaså synes sjöfartstrafikens ostörda gång å Trollhätte

kanal, Göta eif och andra dylika lifligt trafikerade farleder kräfva föreskrift

derom, att timmertransporterna å dessa farleder endast böra ske med tillhjelp

af ångmotor.

Bestämmelser i fråga om timmerflottarnes storlek, antalet flottar, som

få bogseras af en och samma motor, samt dess förhållande till den bogserade

timmermassan m. m. torde, derest de anses nödiga, böra afpassas efter de

särskilda förhållandena inom olika delar af landet, i hvilket afseende det

synes böra åligga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvar å sin ort,

att efter vederbörandes hörande och i enlighet med vissa derom gifna allmänna

föreskrifter gå i författning om utfärdande af dylika bestämmelser.

Då det synes Riksdagen obestridligt, att det sätt, hvarpå timmertransporter

i våra farleder för närvarande bedrifvas, ofta medför olägenheter och

faror för sjöfarten, och Riksdagen derför anser nödigt, att för sjöfarten

betryggande åtgärder vidtagas i detta afseende, något som dock förutsätter

en allsidig utredning af denna fråga, får Riksdagen med anledning af förevarande

motioner anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om hvilka

åtgärder må, med hänsyn till transport af timmer sjöledes, vidtagas för

sjöfartens betryggande mot de i följd af dylik transport uppkommande

faror och olägenheter, och derefter för Riksdagen framlägga det förslag i

ämnet, hvartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 13 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.