Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för verkställande af dödsstraff''.

1901-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:81, Skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för verkställande af dödsstraff''.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

N:o 81.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1901.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för

verkställande af dödsstraff''.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 1.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 24.).

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har uttalats önskvärdheten af en

ompröfning, huruvida icke sådan ändring i sättet för dödsstralfs verkställande

kunde stadgas, att det komme att ske med användande af fallbila.

Frågan härom har tillförene varit föremål för uppmärksamhet. Redan

lagkomitén föreslog, att dödsstraff skulle verkställas medelst fallbila, och

i afseende derå yttrade komitén: »Valet af ett dylikt verkställighetssätt

hade föranledts af den genom erfarenheten nogsamt utrönta osäkerheten af

halshuggning med handbila eller yxa, hvartill komme, att man dymedelst

undginge att låta den ena menniskan verka till annans aflifvande så

omedelbart, som dittills skett.»

Äfven inom representationen har frågan varit under öfverläggning,

senast vid riksdagarne åren 1865—-1866 samt 1877, utan att dock föranleda

till något uttalande af Riksdagen. Med hufvudsaklig anslutning till

hvad då i ämnet andragits har nu motionären framhållit, hurusom det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

13

upprepade gånger skulle inträffat, att vid afrättningar skarprättaren först

vid andra eller tredje hugget med handbilan förmått skilja hufvudet från

bålen; att, så länge dödsstraffet dess värre ansåges böra bibehållas och

tillämpas, hänsyn till såväl skarprättaren som delinqventen ovilkorligen

borde kräfva en förändring af straffets verkställande på ett mera säkert

och mindre grymt sätt; att staten icke hade någon rätt att öka den dömdes

dödsångest med fasan för möjligheten af exekutionens misslyckande; och

att motionären, på grund häraf och med antagande att Eders Kongl. Maj:t

på administrativ väg kunde föranstalta om en förändring af sättet för dödsstraffets

verkställande, ansåge anledning föreligga att å nyo fästa Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet på denna fråga.

Den utsträckning användandet af fallbila vid dödsstraffs verkställande

vunnit i de främmande länder, der dödsstraffet är bibehållet, torde vittna

om rigtigheten af den uppfattning, som lagkomitén hade i denna fråga och

sedermera från olika båll gjorts gällande. Att emellertid de härför anförda

skälen icke hittills vunnit afseende i vårt land bar uppenbarligen icke

berott på underkännandet af deras värde; utan lärer den obenägenhet, som

yppat sig mot vidtagandet af den ifrågasatta förändringen, dels haft sin

orsak i de länge närda förhoppningarne om dödsstraffets snara afskaffande,

på grund hvaraf med närmare bestämmelser om detta straffs verkställande

synts kunna anstå, dels varit att söka i känslan af det motbjudande i att

använda ett verktyg, hvars blotta namn väckte erinringar om missbruk vid

dess användande. Men en senare tids erfarenhet lemnar ej stöd för förhoppningarne

om dödsstraffets snara afskaffande. Och hvad de minnen och intryck

beträffar, hvilka äro förenade med fallbilas användande, kunna desamma,

huru förklarliga de än må vara, icke tillerkännas bestämmande inflytande

gent emot de starka objektiva skäl, som här föreligga för en motsatt uppfattning.

— Med rätta har i öfrigt blifvit anmärkt, att frågan om sättet

för dödsstraffets verkställande är en kulturfråga lika väl som frågan om

detta straffs upphörande, och det lärer icke kunna bestridas, att det föreslagna

sättet för exekutionen, som i hvarje fall måste anses gifva större

visshet för densammas säkra och snabba utförande än det nu använda,

vore att beteckna såsom ett framsteg i humanitet.

Riksdagen, som, lika med motionären, anser det tillkomma Eders

Kongl. Maj:t att på administrativ väg besluta angående sättet för halshuggnings

verkställande, bar trott sig böra understödja motionärens framställning

i detta ämne och får härmed anhålla,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida

icke sådan ändring i sättet för dödsstraffs verkställande borde vidtagas, att

fallbila dervid komme att användas.

Stockholm den 13 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.