Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar af utsökning slagen, lag om beräknande af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

1901-05-17 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:86, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar af utsökning slagen, lag om beräknande af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

1

N:o 86.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1901

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa

delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas skall

i afseende å införande af lagen om ändring i vissa

delar af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar

af utsökning slagen, lag om beräknande af fatalietid i

visst fall samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör

inför hofrätt.

(Lagutskottets utlåtande n:o 40 och memorial n:o 44.)

Till Konungen.

Genom proposition den 31 december nästlidet år har Eders

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade

förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

2:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. (N:o 86.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N;a 86-

4:o) lag om beräknande af fatalietid i visst fall; samt

5:o) lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

Denna proposition har i hufvudsak vunnit Riksdagens bifall.

Endast i fråga om vissa detaljbestämmelser i de båda förstnämnda

lagförslagen har Riksdagen funnit ändringar böra ega rum; och får

Riksdagen härmed lemna redogörelse för de erinringar, hvartill dessa

lagförslag gifvit anledning.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

16 kap.

6 §•

Enligt gällande lag höra vissa frågor beträffande stämning till

dem, som skola af underrätten beaktas, oberoende af parts derom framstälda

invändning. Frågan, huruvida stämning skall vara ogiltig på

grund af brister i delgifningen, är deremot, enligt den uttryckliga

lydelsen af 11 kap. 32 § rättegångsbalken, beroende endast deraf, att

svaranden ej ändock ingår i svaromål.

Eders Kongl. Maj:ts förslag åsyftar ej att i detta hänseende göra

annan ändring, än att brister i delgifningen skola föranleda stämnings

ogiltighet, såvida svaranden antingen derom framställer invändning eller

från rätten uteblifver. De i förevarande paragraf använda uttryckssätt

kunna emellertid, särskildt i betraktande af stadgandet i närmast föregående

§, gifva anledning till den missuppfattningen, att den här

införda preklusionsbestämmelsen skulle gälla äfven andra anmärkningar

om stämnings olaglighet än den, som rörer delgifning af stämning.

För att förebygga dylikt, har Riksdagen ansett nödigt vidtaga jemkning

i paragrafens ordalydelse.

10 §.

Den rätt till särskild talan mot underrätts beslut under rättegången,

som gällande lagstiftning medgifver, har enligt Eders Kongl. Maj:ts

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

förslag blifvit i väsentlig man utsträckt. På samma gång detta utgör

en fördel för dem, som af beslutet beröras, ligger uti afvikelsen från

hvad sedan långt tillbaka gält cn fara, att förändringen af de rättsökande

förbises och rättsförluster derigenom förorsakas. Till förekommande

häraf har Riksdagen ansett det böra åläggas domstolen att

i sammanhang med meddelande af beslut, mot hvilket talan i händelse

af missnöje skall särskildt fullföljas, tillkännagifva, att så skall ega rum;

och har föreskrift härom införts i denna paragraf. Den underrättelse,

som domstolen sålunda meddelar, skall ej innehålla annat, än att klagan

öfver beslutet skall särskildt föras; ankommande det sedermera på parten,

der han önskar fullständig hänvisning om hvad han för talans fullföljd

har att iakttaga, att, på sätt i 25 kap. 8 § säges, derom framställa

begäran.

25 kap.

1 §•

Vid behandling af nu förevarande paragraf har väckls fråga om

att, i afseende å sättet för fullföljd talan, med tvistemål likställa de

s. k. qvasi-brottmålen, d. v. s. sådana brottmål, deri talan om ansvar

ej föres, utan hvilka afse allenast utbekommande af ersättning eller

skadestånd på grund af verkligt eller förment brottsligt förfarande, eller

ock afse annan civilrättslig påföljd af ett dylikt förfarande. Riksdagen

har emellertid funnit sig ej böra i sådan rigtning vidtaga ändring i

lagförslaget. Väl må medgifvas, att ifrågavarande mål eg a ganska

mycken likhet med rena tvistemål, med hvilka de i fråga om stämning

också äro likstälda, samt att i saknad af en bestämd gräns emellan

detta slags brottmål och de rena tvistemålen det understundom möter

svårighet att afgöra, om ett visst mål skall hänföras till den ena eller

den andra af dessa kategorier. Men å andra sidan må beaktas, att, då

detta slags mål i allmänhet ännu höra under de för brottmål faststälda

regler, deras processuella behandling likväl komme att fortfarande förete

väsentliga skiljaktigheter från de rena tvistemålen, äfven om i afseende

å fullföljd reglerna för tvistemål blefve å dem tillämpliga.

Då det nu pågående arbetet med partiella omarbetningar af rättegångsbalkens

olika delar kommit derhän, att en allmännare sammanfattning

deraf kan företagas, synes det emellertid böra tagas under

öfvervägande, huruvida de mål, hvari talan om ansvar ej föres, ehuru

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

de till följd af den grund, hvarå yrkandet om ersättning, skadestånd

eller annan civilrättslig pöföljd stödes, för närvarande anses såsom

brottmål, fortfarande böra såsom sådana behandlas, eller om de kunde

i alla afseenden likställas med rena tvistemål.

5 §•

Den förändring i paragrafens ordalydelse, som Riksdagen vidtagit,

åsyftar endast ett förtydligande af innebörden utaf den bestämmelse,

som af ändringen beröres.

8 §■

Enligt sista punkten af denna paragraf skall häradshöfding, då

rätten ej är samlad, meddela sådan underrättelse, hvarom i paragrafens

sista stycke förmäles. Detta torde innebära, att under pågående ting

eller tingssammanträde nämnda underrättelse alltid skall af rätten meddelas.

Då emellertid det utan olägenhet torde kunna öfverlemnas åt

häradshöfding att under uppehåll med tingsförhandlingarne meddela

part ifrågavarande underrättelse, har uttrycket »rätten ej är samlad»

utbytts emot uttrycket »rätten ej sitter».

26 kap.

1 §•

Den ändring, Riksdagen funnit böra ega rum i denna paragraf,

har till syfte att undanrödja den fara för rättsförlust, som är förenad

med bestämmelsen, att vad emot häradsrätts utslag ovilkorligen skall

göras hos häradshöfdingen. Äfven om erfarenheten hittills ej framvisat

annat än enstaka fall, då part på grund af omöjlighet att träffa

häradshöfdingen gått förlustig sin rätt till talans fullföljd, kan ju ej

förnekas, att den nuvarande anordningen, hvilken i propositionen oförändrad

upptagits, är ur rättssäkerhetens synpunkt synnerligen otillfredsställande.

Riksdagen har af denna anledning ansett tillfälle böra beredas

part att, äfven i händelse af häradshöfdingens bortovaro, fullgöra vadeanmälan.

En fullt tillfredsställande lösning af denna fråga torde visserligen

ej kunna gifvas annorledes än i sammanhang med lagbestämmelser

om domsagas -kansli, men någon afsevärd betänklighet torde dock ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

mota mot en föreskrift derom, att häradshöfdingen i fall af hinder att

sjelf emottaga vad skall förordna annan person, hos hvilken vad må

kunna göras. Förhållandena torde emellertid kräfva, att pröfningen af

vadets giltighet — hvilken eljest tillkommer den, som vadet emottager

— för ifrågavarande fall förbehålles häradshöfdingen sjelf.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning är det af Riksdagen

antagna tillägget alfattadt.

5 §>

Riksdagen har ansett de i denna paragraf förekommande orden

»deri han framställer sin talan» såsom obehöfliga böra utgå. Deras

bibehållande kunde också gifva anledning till den missuppfattning, att

partens rätt att i liofrätten framställa yrkanden eller förebringa bevisning

skulle vara begränsad till hvad han i sådant afseende i vadeinlagan

anfört.

10 och 11 §§.

Den för käranden faststälda tid för ingifvande af skrift efter

inställsedagen lärer nog i allmänhet vara till fyllest. Fall kunna emellertid

tänkas, då särskilda omständigheter göra ytterligare anstånd

erforderligt, och det bör då, efter Riksdagens uppfattning, ej förvägras

hofrätten att, i likhet med hvad om svaranden är i sista stycket af

11 § föreskrifvet, medgifva käranden dylikt anstånd. Af denna anledning

har Riksdagen infört en ny paragraf med nummerbeteckningen 12,

deri upptagits bestämmelse om rätt för hofrätten att bevilja såväl käranden

som svaranden anstånd med skrifts ingifvande, när synnerliga skäl

dertill äro.

Sista stycket af 11 § har vid sådant förhållande uteslutits, och

nummerbeteckningen å efterföljande paragrafer i kapitlet har ändrats.

27 kap.

5 §''

Eders Kongl. Maj:ts förslag åsyftar i denna § den ändring uti

gällande bestämmelser, att i alla brottmål, för så vidt ej någon deri

hålles häktad, kommunikation af besvärshandlingarne ovilkorligen skall

ega rum. Riksdagen har emellertid, hufvudsakligen af den anledning,

att härigenom komme att vållas ett alldeles onödigt dröjsmål med afgörandet

af de mål, i hvilka ändringssökandet uppenbarligen saknar fog,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

ansett det fortfarande såsom hittills böra bero på hofrätt ens pröfning

i hvarje särskildt fall, om kommunikation skall ega rum eller oj, samt

af denna anledning uteslutit första stycket af paragrafen och vidtagit

jemkning i andra styckets ordalydelse.

12 §.

Den i denna paragraf af Eders Kongl. Maj:t föreslagna anordning

beträffande flere å fri fot varande enskilde parters hörande öfver besvär

i mål, deri någon hålles häktad, är efter Riksdagens mening ej tillfredsställande.

Ur principiel synpunkt torde knappast kunna försvaras,

att, i händelse flere parter skola höras i målet, desse ej få med hänsyn

till rättigheten att afgifva förklaring åtnjuta samma förmåner, som

komma den till del, hvilken är ensam förklarande. Och äfven om behofvet

af ifrågavarande måls skyndsamma afgörande kunde anses i

någon mån rättfärdiga en dylik åtskilnad, synes dock förslaget l detta

hänseende gå vida längre än som är förenligt med rättssäkerhetens

kraf. Det kan ofta för förstnämnda parter, särskildt i händelse besvären

afse deras dömande till ansvar för gröfre brott, vara af synnerlig

vigt att få taga fullständig och noggrann kännedom om besvären

för att dymedelst komina i tillfälle att bemöta och söka vederlägga

hvad i besvären andragits samt de nya bevis, som klaganden tilläfv entyrs

i öfverdomstolen åberopat. Men det medel, som Eders Kong .

Majtts förslag i detta afseende erbjuder, måste, efter Riksdagens mening,

betecknas såsom i väsentlig mån illusoriskt, åtminstone när den fattige

eller mindre bemedlade skulle deraf vilja sig begagna. Bristande tillgångar

att, bekosta en resa till den måhända aflägset från partens

hemvist belägna residensstaden och vistelsen. derstädes för att taga

dol af besvärshandlingarna och uppsätta förklaringen, den dermed förenade

tidsspillan, den, i händelse förklarande vore i målet tilltalad, hos

personer i sådan ställning ofta rådande oförmåga af större sjelfver

samhet beträffande ordnandet af sitt försvar och den naturliga obenägenheten

hos en svarande i brottmål att, sedan lian i någon instans infunnits,

underkasta sig mera afsevärda uppoffringar i och för afgifvande

af svaromål i den högre instansen — allt detta skulle tvifvelsutan

föranleda, att med den föreslagna bestämmelsen endast i sällsynta

undantagsfall förklaring komme att afgifvas af de parter, om hvilka

nu är fråga. ,

Af dessa skäl har Riksdagen ansett andra punkten al törsta stycket

i denna paragraf böra utgå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

7

29 kap.

4 §•

Denna § har Riksdagen ansett böra erhålla en lydelse, som mera

noggrant ansluter sig till motsvarande bestämmelse i nu gällande lag;

och hafva på denna grund mellan orden »mot klara skäl» och »klaga»

inskjutits orden »och bättre vett».

30 kap.

16 §.

Orden »deri han framställer sin talan» i första punkten af denna

paragraf hafva af liknande skäl, som förestafvat ändringen i 26 kap.

5 §, ansetts böra utgå.

Bland dem, som skola vara berättigade att med laga verkan utfärda

intyg om revisionssökandes bristande tillgång till revisionsskilliugs erläggande,

har Riksdagen ansett böra upptagas äfven borgmästare.

Beträffande revisionsskillingens belopp har Riksdagen funnit sig

icke kunna biträda Eders Kongl. Maj:ts förslag, utan stannat i det beslut,

att densamma skall utgöra trehundra daler.

Förslaget till lag om hvad iakttagas skall i afseende å

införande af lagen om ändring i vissa delar

af rättegångsbalken.

6 §•

Uttrycket »lösören» i 1 mom. af denna paragraf har för vinnande

af öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i 40 § utsökningslagen

utbytts emot »lös egendom», livilket senare begrepp har vidsträcktare

omfattning än lösören och betecknar all egendom, som ej

enligt lag skall anses såsom fast.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

12 §.

Den liär stadgade skyldigheten för Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid häkte att lemna häktad person biträde vid besvärs

uppsättande och ingifvande har Riksdagen ansett böra, i öfverensstämmelse

med hvad för närvarande tillämpas, afse endast mål angående

brott, som föranledt häktningen, och har för den skull jemkning

i paragrafens första punkt vidtagits.

Riksdagen, som af nu anförda skäl funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition icke kunna i oförändradt skick godkännas, har alltså

dels för sin del antagit lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken

samt lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om

ändring i vissa delar af rättegångsbalken, af den lydelse bilagorna A.

och B. utvisa, dels ock bifallit de i propositionen innefattade förslagen

till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen, lag om beräknande

af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör

inför hofrätt.

Stockholm den 17 maj 1901.

Med undersåtlig vördnad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

9

Bil. A.

Lag

om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 11 §, 22 kap. och 24 kap. 12 8

rättegångsbalken skola upphöra att gälla, samt att 16, 25, 26, 27 och

30 kapitlen äfvensom nedannämnda delar af 8, 10, 11, 13, 14 23 24

och 29 kapitlen samma balk skola erhålla följande lydelse:

8 kap.

3 §•

Under Svea hofrätt höra: Stockholms stad samt Stockholms, Upsala

Södermanlands, Gotlands, Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs,

Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vestcrbottens och Norrbottens

län; under Göta hofrätt: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs

län; under hofrätten öfver Skåne och Blekinge: Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län.

10 kap.

27 §.

ViH någon å landet söka kronofogde, länsman, eller uppbördsman,

tor det de gjort honom orätt, _i hvarjehanda utmätning, uppbörd eller

med egenvillig pålaga, olikhet i skjuts och gärd; eller att de pant olagliga

sålt, med mera dylikt; då må han det göra i häradsrätten, å den

ort, der brottet skett, eller der han bor, som klagar. I staden skall

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

rådstufvurätt dessa mål upptaga. Ege dock Konungens befallningshafvande

magt att strax rätta hvad så ske kan, och hjelpe den till rätt

sin, som lidit.

28 §.

Varder ej invändning om underrätts behörighet af svaranden framstäld

efter ty i 16 kap. 2 § sägs, och är ej sådant fall för handen,

hvarom i 29 § af detta kap. förmäles, skall målet anses vara vid rätt

domstol anliängiggjordt.

29 §.

Anhängiggöres vid underrätt mål, som rätten ej är behörig att

upptaga, skall den, ehvad invändning göres eller icke, visa målet från

sig i de fall, att

1. målet är af beskaffenhet, att böra af annan myndighet än domstol

eller af särskild domstol eller omedelbart af högre rätt upptagas,

eller ock enligt lag eller särskild författning bör omedelbart af skiljemän

pröfvas, eller

2. målet bör upptagas af viss underrätt, som ensam är behörig att

det slag af mål handlägga, eller

3. mål, som blifvit vid häradsrätt anliängiggjordt, må allenast af

rådstufvurätt upptagas, eller

4. tvist är om fast egendom efter ty i 14 eller 19 § sägs, eller

om äktenskapsskilnad eller återgång af giftermål, eller om giftorätt i

bo efter den, som död är, eller om rätt till hans qvarlåtenskap eller

andel deri på grund af arf eller testamente, eller om arfskifte eller

jemkning deri;

5. tvist är om utmätt lös egendom eller giltighet af lösöreköpsafhandling;

och den tvist enligt lag skall handläggas vid rätten i den

ort, der godset finnes;

6. fråga, hvarom i målet tvistas, är af beskaffenhet att kunna

utan föregången stämning upptagas vid domstol;

7. fråga är om ansvar eller annan påföljd för brott.

30 §.

År mål, hvarom i 29 § 7 mom. förmäles, pröfvadt af underrätt,

må ej fråga om dess behörighet upptagas i högre rätt, der ej frågan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N;o 86.

af parl i laga ordning dragits under den högre rättens pröfning, eller

ock underrätten på grund af annat stadgande i nämnda S bort visa

målet från sig.

31 §.

I mål, som blifvit omedelbart vid högre rätt anhängiggjordt, åligge

rätten att oberoende af invändning pröfva, huruvida den är behörig

att målet upptaga.

32 §.

Aftal, hvarigenom någon utfäst sig att svara vid annan än rätt

domstol, vare utan verkan.

11 kap.

32 §.

Varder ej stämning delgifven på sätt i 7 till och med 19 §§ för

hvarje fall sägs, vare den, der invändning göres eller svaranden från

rätten uteblifver, utan verkan.

.År stämning delgifven efter ty nyss är sagdt, men har delgifningen

icke skett i rätt tid före inställelsedagen, varde, der ej svaranden

å den dag i svaromål ingår, målet utsatt till annan dag sålunda,

att svaranden den honom tillkommande stämnmgstid tillgodonjuter.

Har svaranden ej varit vid rätten tillstädes, åligge käranden att, på

sätt och inom tid, som för stämnings delgifning gäller, delgifva

svaranden rättens beslut. Försummar käranden det, vare käromålet

förfallet.

13 kap.

3 §•

Pröfvas jäf lagligt mot häradshöfding eller mot borgmästare i stad,

der rådstufvurätten utom honom ej finnes domför; förordne hofrätten

en annan i hans ställe.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

5 §•

Har genom underrätts beslut någon, som i rätten sitter, förklarats

jäfvig eller jäf mot särskild ledamot af häradsnämnd ogillats, skall vid

det beslut förblifva. Fråga om jäf mot häradshöfding eller häradsnämnd

eller mot ledamot af rådstufvurätt må ej heller eljest i högre

rätt upptagas, med mindre jäfvet i den högre rätten göres af part,

som enligt 16 kap. 1 § är dertill berättigad, eller klagan föres öfver

beslut, hvarigenom jäfvet ogillats. Fråga om jäf mot särskild ledamot

af häradsnämnd må ej i högre rätt väckas.

Varder genom liofrätts beslut ledamot af hofrätten förklarad jäfvig,

skall dervid förblifva. Ej heller må eljest fråga om jäf mot ledamot

af hofrätt upptagas hos Konungen, mod mindre jäfvet af part der göres

eller fullföljes.

14 kap.

3 §•

Käranden skall, ehvar rättegången börjas, alla dess skäl och bevis

genast framte, och svaranden sammaledes. Håller någon de bevis uppsåtligen

inne, som till ljus i saken tjena, böte fem, eller tio daler, eller

mera, allt som domaren pröfvar honom deri brottslig vara.

Nu söker endera parten uppskof i saken, lör ty, att han vill flera

bevis skaffa, eller för annan orsak; finner domaren skäl till det uppskof;

lägge honom viss tid före, antingen vid vite i penningar, eller

att saken ändå afgöras skall, allt som omständigheterna det fordra.

6 §•

Ej må parterne vid muntligt förhör påstå, eller domaren tillåta,

att det uppskrifvas skall, som redan i skrifterna iufördt är, eller till

saken ej rätteligen hörer. Hvad som vid muntligt förhör uppskrifves,

det skall för parterne uppläsas, om de det äska, eller rätten det nödigt

finner: kännes då parten ej vid det, som skrifvet är; hafve rätten vitsord

att säga, hvad taladt och svaradt var. Vill någon sina ord och

mening förklara; det bör ej vägras: pröfve dock domaren, hvad kraft

det ega må.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

13

16 kap.

Om invändningar i rättegång, så ock om rätt till särskild talan mot

domstols beslut, som under rättegång meddelas.

1 §•

Vill vid underrätt part göra jäf mot någon, som i rätten sitter,

framställe invändningen vid första rättegångstillfälle då parten tillstädeskommer

och den, som jäfvet angår, har säte i rätten, eller, der

don omständighet, hvarå jäfvet grundas, då ej var för handen eller

parten kunnig, vid nästa rättegångstillfälle, sedan han derom erhöll

kännedom. Försummas det, vare parts rätt att framställa invändningen

försuten.

Jäf mot häradshöfding eller häradsnämnd eller mot ledamot af

rådstufvurätt ma ock i högre rätt göras, der den part, som vill frågan

väcka, ej varit i lägre rätt tillstädes eller eljest cj förr än i den högre

rätten haft tillfälle att framställa jäfvet.

2 §•

Menar svarande vid underrätt, att rätten ej är behörig att målet

upptaga, göre invändning derom vid första rättegångstillfälle, då svai

anden är tillstädes. Försummas det, vare svarandens rätt att framställa

invändningen försuten.

. K°miner svaranden ej vid underrätten tillstädes, men har han

för sin utevaro laga förfall, ege i hofrätten framställa invändning, som

häi afses. Ej vare eljest i mal, som vid underrätt anhängiggjorts, part

berättigad att i högre rätt framställa sådan invändning.

3 §•

Har invändning, hvarom i 1 eller 2 § sägs, blifvit i rätt tid vid

underrätt framstäld, gifve rätten så snart ske kan särskildt beslut deröfver.

Varder invändningen ogillad, och meddelar ej rätten samma dag

slutligt yttrande eller ock beslut, hvarigenom till värjemålsed dömes,

då ege, så framt ej enligt 13 kap. o § vid beslutet skall förblifva,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

part, som är med beslutet missnöjd, att deröfver föra särskild klagan,

der lian, innan rättegångsförhandiingarna för dagen afslutats, till rättens

protokoll anmäler sitt missnöje. Försummas sådan anmälan eller fullföljes

ej klagan, stånde beslutet fast, der ej, då fråga är om rättens

behörighet, högre rätt, under hvars pröfning hufvudsaken dragits,

finner underrätten hafva bort oberoende af invändning visa målet

från sig.

4 §•

Har part anmält missnöje efter ty i 3 § sägs, fortfare rätten icke

dess mindre med handläggningen af målet och ege jemväl deri meddela

slutligt yttrande eller döma till värjemålsed, der det kan ske

samma dag beslutet i invändningsfrågan gafs. Sker det ej, skall, utan

hinder deraf att missnöje anmälts, handläggningen ytterligare fortsättas,

der ej, i tvistemål, andra parten yrkar att målet skall hvila i afbidan

på utgången af invändningsfrågan eller, i brottmål, rätten finner sådant

lämpligt. Fortsättes handläggningen efter den dag beslutet öfver invändningen

gafs, må ej slutligt yttrande meddelas eller till värjemålsed

dömas, förrän hofrättcn utlåtit sig i anledning af förd klagan i invändningsfrågan,

eller ock visadt blitvit, att sådan klagan ej fullföljts.

5 §.

Hvad i 1 och 2 §§ stadgas om påföljd af underlåtenhet att i rätt

tid framställa invändning, som der afses, utgöre ej hinder för underrätt

att utöfva den pröfning, som enligt 13 kap. 1 § och 10 kap. 29

§ åligger rätten.

6 §•

Vill svarande framställa invändning derom att stämningen till

underrätt ej blifvit honom lagligen delgifven, göre det vid första^ rättegångstillfälle,

då han vid rätten sig inställer; och gifve rätten så snart

ske kan särskildt beslut öfver invändningen. Har svaranden uteblifvit

vid underrätten, ege han framställa invändningen första gången han

yttrar sig i liofrätten.

Göres senare än nu är sagdt invändning om stämnings delgifning,

må den ej till pröfning upptagas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

15

7 §•

Göres vid underrätt! annan invändning än i 1, 2 eller 6 8 säo-s

gifve rätten särskildt beslut öfver invändningen, der dess beskaffenhet

sadant fordrar.

8 §•

Beslut, som af underrätt blifvit i invändningsfråga under rättegången

meddeladt, må ej i annat fall än i 3 § sägs särskildt öfverKlagas.

Lj heller må mot beslut, som underrätt eljest under rättegången

meddelat, särskild talan föras, der ej här nedan eller eljest i

lag linnés annorlunda stadgadt,

9 §•

Nöjes ej part åt beslut, hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed

före lian öfver beslutet särskild klagan.

10 §.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till

utgifvande af vite eller till ansvar för uteblifvande eller annan förseelse

i målet.; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd

eller om ådömando af förelagdt vite för uteblifvande; eller utlåtit si^

angående, ersättning åt vittne eller annan, som kallats att meddela upp^

jsnmg i målet; eller skilt fullmägtig från fullmägtigskapet: mot det

beslut skall, i händelse af missnöje, särskild talan föras; och skall

underrättelse härom i sammanhang med beslutet af rätten meddelas

Lag samma vare, der genom beslut, som af underrätt meddelats under

rattegangen, qvarstad eller skingringsförbud eller dermed jemförlig åtgärd

beviljats eller yrkande om häfvande af sådan åtgärd ogillats.

11 §''

o ''^‘r „n‘lg,°in missnöjd med underrätts beslut, hvarigenom under rättegången

förordnats om hans häktande eller qvarhållande i häkte eller

hem tan de till rätten, stånde honom fritt att öfver beslutet föra särskild

klagan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

12 §.

Menar part, att genom beslut, som af underrätt meddelats, målet

onödigt uppeliålles, ege han mot det beslut föra särskild talan.

13 §.

I mål, soni blifvit omedelbart vid hofrätt anliängiggjordt, ege ej

part, sedan han i svaromål sig inlåtit, göra invändning derom, att han

ej blifvit lagligen stämd.

14 §.

Hvad i 9, 10 och 11 §§ stadgas om klagan öfver underrätts der

omförmälda beslut skall ock ega tillämpning i fråga om dylika beslut,

som af hofrätt i der anhängigt mål under rättegången meddelas. Ej

må eljest af hofrätt under rättegången meddeladt beslut särskildt öfverklagas.

23 kap.

5 §•

När omröstas skall; säge den sin mening först, som ytterst sitter,

och sedan hvar efter annan, som de i rätten säte hafva, och grunde

hvar sin röst på lag och klara skäl. År saken af någon ledamot, i

rätten föredragen; säge han först sin mening. Ej må någon draga sig

undan, att öfver hufvudsaken sig yttra, ändå att han förut var’fo emot

det slut, som de fleste stannat i, öfver något, som sj elfva rättegången

rört, ehvad parten då vägrat att svara i saken eller för den domstol,

eller annan sådan invändning gjort, som i 16 kap. denna balk sagdt

är. Den annans mening och skäl bifaller, må dem ej å nyo upprepa

och sakens slut dermed uppehålla: häfver han flera skäl att styrka samma

mening med, lägge dem allenast till.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

17

24 kap.

11 §.

Nu kunna sådana omständigheter sig yppa långt efter, sedan dom

och utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör ej vägras.

År häradshöfding, som dömt, ej då i samma rätt; gifve den, som i hans

ställe kommit, förklaring med nämnden. Åro i rådstufvu- och hofrätten

ej så många qvar af dem, som i utslaget ense varit, att de domföre

äro; då böra de, som sedan der domare blifvit, utslaget förklara. Innehåller

den förklaring, som parten gifves, något sådant, som i utslaget

ej är tydligen utsatt; då må talan deremot fullföljas i den ordning, som

för klagan öfver utslaget skolat iakttagas.

25 kap.

Om sättet för fullföljd af talan mot underrätts beslut, så ock om underställning

af mål, som blifvit af underrätt afdöindt.

1 §•

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål af beskaffenhet

att böra genom stämning anhängiggöras skall, der ej här nedan i 3

eller 5 § annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, der någon vill föra talan mot underrätts slutliga

utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller undanskiftande

af egendom eller ackord eller klander af utdelningsförslag; i

boskilnadsmål, öfver ansökningen om boskilnad; så ock i mål rörande

jordegares rätt öfver vattnet å hans grund, ändå alt målet ej skall

genom stämning anhängiggöras.

2 §■

I annat tvistemål än i 1 § sägs, så ock i ärende, som genom

ansökning eller annorledes kommit under behandling af underrätt, skall

klagan öfver rättens slutliga utslag föras genom besvär.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

3 §.

Har i tvistemål underrätt förklarat sig obehörig eller stämningen

ogill, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär, ändå att målet

är sådant, att talan mot slutligt utslag deri eljest skolat efter vad

fullföljas.

4 §•

Ändring i underrätts slutliga utslag i brottmål skall sökas genom

besvär.

5 §•

Vill part klaga öfver beslut, hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed,

skall i fråga om sättet för talans fullföljd lända till efterrättelse

hvad i sådant hänseende gäller om rättens slutliga utslag i målet. Har

underrätt eljest under rättegång meddelat beslut, som enligt lag må

särskildt öfverklagas, skall talan mot beslutet föras genom besvär. Lag

samma vare, der i fråga, som rörer fullmägtig eller vittne eller annan,

som kallats att meddela upplysning i målet, underrätt i slutligt utslag

meddelat beslut af beskaffenhet att, der det under rättegången gifvits,

särskild klagan varit tillåten. Innefattar eljest underrätts slutliga utslag

beslut, som, der det under rättegången gifvits, kunnat särskildt

öfverklagas, skall talan mot det beslut föras i sammanhang med fullföljd

af talan i hufvudsaken; vill ej den, som är med beslutet missnöjd,

fullfölja talan i hufvudsaken, vax*e lag, som hade beslutet blifvit under

rättegången meddeladt.

6 §•

Har i brottmål underrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan underrätt, må ej ändring

i utslaget sökas förr, än den rätt, som sist handlagt målet, deri

meddelat slutligt utslag; och skall klagan fullföljas hos den hofrätt,

som har att upptaga besvär öfver det slutliga utslaget, och inom samma

tid, som för ingifvande af sådana besvär är stadgad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

19

t §•

År part missnöjd med något under rättegången af underrätt meddeladt

beslut, deröfver särskild klagan ej är tillåten, ege han allenast

i sammanhang med fullföljd af talan i liufvudsaken draga beslutet under

hofrättens pröfning; dock må, der klagan föres öfver beslut, hvarigenom

blifvit dömdt till värjemålsed, i sammanhang dermed talan fullföljas

emot beslut öfver invändning, som är af beskaffenhet att på frågan om

edgången inverka, så ock, der särskilda besvär anföras öfver beslut,

hvarigenom förelagdt äfventyr tillämpats, giltigheten af föreläggandet

komma under bedömande.

Ändå att part ej fullföljt talan mot underrätts utslag, ege han att

till bemötande af vederparts ändringssökande påkalla pröfning af beslut

i fråga, som rättegången rörer och ej må genom särskild klagan

fullföljas.

8 §•

Då mål af underrätt slutligen afgöres eller rätten dömer till värjemålsed,

gifve rätten i utslaget till känna, huruvida talan deremot skall

fullföljas efter vad eller genom besvär, så ock i hvilken hofrätt ändring

bör sökas samt, der talan skall fullföljas genom besvär, inom hvilken

tid besvären böra till hofrätten ingifvas. Hvad underrätten sålunda

föreskrifver skall i fråga om sättet för fullföljd af talan lända till efterrättelse.

Vill någon klaga öfver annat af underrätt meddeladt beslut än

nyss är nämdt, och begär han hos rätten underrättelse om hvad i sådant

afseende iakttagas bör, varde ock derom underrättelse efter ty nu

är sagdt lemnad. Sökes hos häradshöfding sådan underrättelse, då

rätten ej sitter, varde den af honom meddelad.

9 §•

År någon af underrätt dömd till döden eller till straffarbete på

lifstid eller till förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller förklarad

skyldig att fortsätta honom förut ådömdt straffarbete på lifstid,

skall målet, i hvad det honom rörer, underställas hofrättens pröfning.

Varder någon, som är tilltalad vid underrätt, jemväl stäld under

åtal för brott, som tillhör öfverrätts omedelbara upptagande, skall under
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

rätten, sedan den meddelat utslag beträffande den under dess domvärjo

hörande förbrytelsen, underställa målet i denna del hofrättens pröfning,

ändå att det eljest ej, efter ty nyss är sagdt, skolat underställas.

Då mål underställes hofrättens pröfning, gifve rätten till känna,

hvad part har att iakttaga, der han vill i hofrätten sig yttra; och läte

i stad rätten samt på landet häradshöfdingen inom tid, som för anförande

af besvär öfver rättens utslag i allmänhet gäller, till hofrätten

insända utslaget samt öfriga protokoll och handlingar i målet.

10 §.

Dömes i underrätt någon ohörd, eller fälles der sådant utslag, att

någon, som ej är part i målet, deraf lider förfång, ege han att inom

ett år från det utslaget honom kunnigt blef söka ändring deri hos hofrätten

genom besvär. Klagar han ej inom den tid, hafve sin talan

förlorat.

26 kap.

Om förfarandet i radernål, så ock i tvistemål, som till hofrätt instämts.

1 §•

Vill part mot underrätts utslag vädja, åligge parten att, med erläggande

af vadepenning, tre daler, göra anmälan derom i stad hos

rätten eller den, som är satt att å rättens vägnar dylik anmälan mottaga,

eller, der sådan ej finnes, hos rättens ordförande före klockan

tolf å sjunde dagen och å landet hos rätten eller häradshöfdingen sist

å sjunde dagen från den dag, då utslaget gafs. Häradshöfding vare

pligtig skriftligen förordna någon, hos hvilken vädjas må, då häradshöfdingen

ej träffas i sin bostad; pröfve dock häradshöfdingen sjelf,

huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Från erläggande af vadepenning vare part frikallad, der antagas

må, att han för fattigdom ej förmår gälda af giften. Kronan vare ock

från vadepenning fri. Har i mål, deri flere ega gemensam talan, en

af dem erlagt vadepenning, gälle det äfven för medpart, som i rätt tid

anmält vad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

Vädjas ej så, som nu är föreskrifvet, stånde utslaget fast; och

varde förty vadeanmälan, som göres senare eller annorledes, än sagdt

är, ej upptagen.

Vadepenning tillfälle i stad rätten och å landet häradshöfdingen,

som i målet dömt.

2 §•

Då vädjadt är, varde å utslaget tecknadt bevis derom med underrättelse

om den tid, inom hvilken den vädjande har att i hofrätten sig

inställa och ingifva vadeinlaga. Vederparten ege ock på begäran erhålla

bevis om vadet jemte underrättelse om sagda inställelsetid.

3 §•

Har vadeanmälan ej upptagits, vare parten berättigad att å utslaget

erhålla bevis derom med de skäl, hvarå beslutet grundats; och

ege parten att mot beslutet fullfölja talan genom besvär efter ty i 27

kap. 1 § sägs.

Ej må särskild klagan föras deröfver att vadeanmälan upptagits.

Fullföljes talan i målet, ege vederparten att inom tid, som i detta kap.

är stadgad för svaromåls afgifvande, påkalla pröfning af frågan, huruvida

vadeanmälan blifvit rätteligen gjord; dock må ej, der part för

fattigdom frikallats från vadepenning, komma under pröfning, huruvida

sådant rätteligen skett.

4 §•

Vill ej den, som vädjat, fullfölja sin talan, gifve det vederparten

till känna sist å sjunde dagen från den dag, då vadet senast skolat anmälas.

Försummas det, och vill vederpart, som i hofrätten sig inställer

inom den för svaromåls afgifvande stadgade tid, njuta ersättning för sin

kostnad, söke det skriftligen i hofrätten sist å trettionde dagen efter

utgången af den tid.

5 §•

Part, som vädjat, skall i hofrätten sig inställa, i mål från underrätt,

hvars område helt eller delvis tillhör Norrbottens eller Vesterbottens

läns lappmark, före klockan tolf å fyratiofemte dagen samt i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

mål från annan underrätt före klockan tolf å trettionde dagen från den

dag, då utslaget gafs; och åligge parten att inom samma tid till hofrätten

ingifva vadeinlaga samt dervid foga det öfverklagade utslaget

med vadebevis äfvensom underrättens öfriga protokoll i målet.

6 §.

Underlåter den, som vädjat, att, inom stadgad tid iakttaga inställelse

eller ingifva vadeinlaga, stånde underrättens utslag fast, der ej

inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

7 §•

Har käranden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens

protokoll eller vadebevis, och är ej det felande af annan part ingifvet,

förelägge hofrätten käranden viss tid att dermed inkomma, vid äfventyr

att, der det ej är i hofrätten tillgängligt då målet till afgörande företages,

käranden skall hafva sin talan förlorat.

8 §•

Svaranden skall sig i hofrätten inställa sist å fjortonde dagen från

den dag, då käranden senast bör der tillstädeskomma. Inställer svaranden

sig ej inom sagda tid, hafve sedan ej rätt att varda i hofrätten

hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas. Visas förfall,

utsätte hofrätten ny tid.

Ändå att svaranden ej i rätt tid instält sig, ege han framställa jäf

mot vittne, som i hofrätten åberopas.

9 §■

Å vadeinlaga ege svarande, som inställer sig i hofrätten, att inom

den för inställelsen stadgade tid afgifva skriftligt genmäle.

10 §.

Har käranden i vadeinlagan förbehållit sig rätt att vidare sig yttra,

ege han inom tre veckor från den dag, då svaranden senast bort tillstädeskomma,

ingifva ytterligare en skrift.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

23

11 §.

Har svaranden före utgången af den tid, inom hvilken han bort

sig inställa, skriftligen förbehållit sig rätt att vidare yttra sig i målet,

vare han berättigad att inom sex veckor från utgången af sagda tid

skriftligt yttrande afgifva.

Af käranden ingifven skrift, som i 10 § afses, ege svaranden att

inom tre veckor från den dag, då skriften sist bort ingifvas, skriftligen

bemöta, ändå att svaranden underlåtit att afgifva svaromål eller att

göra förbehåll, hvarom ofvan förmäles.

12 §.

För ingifvande af inlaga, som i 10 eller 11 § afses, ege hofrätten

att anstånd på viss tid bevilja, när synnerliga skäl dertill äro.

13 §.

Vid. inlaga, hvarom i detta kap. förmäles, skall fogas styrkt afskrift

af inlagan, så ock af de fullmagter och skriftliga bevis, som dertill

höra. Hvad sålunda är stadgadt ege dock ej tillämpning i afseende

å kartor eller andra ritningar, ej heller å handlingar af vidlyftigare

beskaffenhet, såsom protokoll i rättegångsmål, eller handlingar

rörande laga skifte eller dermed jemförlig förrättning, eller handelsböcker

eller andra räkenskaper.

Afskrift, som i denna § afses, ege vederparten uttaga. Åro flere

vederparter, och kunna de ej enas, hvilken af dem skall afskriften uttaga,

må den ej utlemnas. Har part tmderlåtit att ingifva afskrift,

som enligt denna § skall vid inlaga fogas, vare vederparten berättigad

att på den försumliges bekostnad låta taga sådan afskrift.

14 §.

År i vädjadt mål talan fullföljd mot beslut, hvarigenom underrätten

fält part att utgifva vite eller att bota för uteblifvande eller

annan förseelse i målet, ege hofrätten att i den fråga infordra yttrande

från allmänne åklagaren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

15 §.

Till vinnande af lapplyaning, som i vädjadt mål pröfvas erforderlig,

ege hofrätten anställa muntligt förhör med parterne eller, der förhöret

ej lämpligen kan ega rum i hofrätten, uppdraga, åt underrätt att det

hålla. Ej må den omständigheten, att svaranden i hofrätten uteblifvit,

utgöra hinder för hoträtten att förordna om hans inkallande till förhör,

der sådant pröfvas för målets utredande erforderligt.

I beslut om förhör sätte hofrätten ut omständighet, hvarom upplysning

erfordras; föreläggo ock part, som skall vid förhöret tillstädeskomina,

antingen vite i penningar eller att målet afgöres utan hinder

af hans utevaro. Skall förhöret hållas vid underrätt, meddele hofrätten

de ytterligare föreskrifter, som pröfvas nödiga.

16 §.

I tvistemål, som är till hofrätt instämdt, skola parterne å den i

stämningen utsatta dag inför hofrätten sig inställa. Försummar käranden

det, vare stämningen förfallen, och njute svaranden ersättning

för sin kostnad. Kommer ej svaranden, förelägge hofrätten honom ny

tid för inställelse samt vite i penningar eller äfventyr att målet ändock

afgöres.

I mål, som i denna § afses, skall hvad om sättet for utförande

af talan inför underrätt gäller lända till efterrättelse.

27 kap.

Om förfarandet i mål, som genom besvär eller underställning till hofrätt

inkommit, så ock i mål eller ärende, som annorledes än genom

stämning omedelbart der anhängiggjorts.

1 §•

Besvär öfver underrätts utslag eller beslut skola till hofrätten ingifvas,

i mål från underrätt, hvars område helt eller delvis tillhör Norrbottens

eller Vesterbottens läns lappmark, före klockan tolf å fyratiofemte

dagen, i mål från annan underrätt i nämnda län eller i Jemt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

lands, Vesternorrlands eller Gotlands län före klockan tolf å trettionde

dagen samt i mål från underrätt i annan del af riket före klockan tolf

å tjugonde dagen från den dag, då utslaget eller beslutet gafs; dock

vare klagan ej till viss tid inskränkt, der den är sådan, som i 16 kap.

12 § afses, eller angår beslut om någons häktande eller qvarhållande i

häkte eller hemtande till rätten.

Part, som i målet hålles häktad, stånde intill besvärstidens utgång

öppet att aflemna besvärsskrift till Konungens befallningshafvande eller

tillsyningsmannen vid häktet.

2 §•

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid till hofrätt

fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde underrättens utslag fast,

der ej inom samma tid visas laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten

ny tid.

3 §•

Vid besvär foge klaganden det öfverklagado utslaget samt underrättens

öfriga protokoll i målet.

4 §•

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens

protokoll, och är ej det felande af annan part ingifvet, meddele hofrätten

föreläggande efter ty i 26 kap. 7 § sägs; och skall, der klaganden

är allmän åklagare, föreläggandet honom delgifvas.

Hålles klaganden häktad i målet, skall felande protokoll genom

hofrättens försorg införskaffas.

5 §•

Åro besvär anförda, ankomme på hofrätten att om vederpartens

hörande öfver besvären förordna; dock må ej, med mindre tillfälle lemnats

vederparten att sig förklara, ändring i underrättens utslag göras,

i annat fall än då besvären angå någons häktande eller qvarhållande i

häkte eller hemtande till rätten, eller ock stadgandet i senare stycket

af 12 § eger tillämpning.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

6 §•

Skall någon köras öfver besvär, och är ej sådant fall för handen,

som i 12 § sägs, vare klaganden pligtig att, efter föreläggande, besvärshandlingarna,

utom underrättens protokoll i målet, uttaga och dem

i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten tillställa, så ock att

inom lika tid, som enligt 1 § för besvär öfver underrättens utslag i

allmänhet gäller, räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom

hofrätten kungöres, till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11

kap. 38 § sägs, rörande delgifningen och dagen derför samt återställa

handlingarna eller ingifva styrkt afskrift deraf. År klaganden allmän

åklagare, skola besvärskandlingarna genom kofrättens försorg honom

tillställas, och skall tiden för ingifvande af delgifningsbevis samt återställande

af handlingarna räknas från den dag handlingarna kommo

honom till banda.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande-

af delgifningsbevis och återställande af besvärskandlingarna,

hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda

hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,

när skäl dertill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat rättegångsmål,

eller handlingar rörande laga skifte eller dermed jemförlig

förrättning, eller handelsböcker eller andra räkenskaper, ege, på framställning

af klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida

de må från delgivning undantagas.

7 §•

År i fall, som uti 6 § afses, ej veterligt, hvar klagandens vederpart

sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har

han ej i hofrätten anmält viss person, som eger att å hans vägnar

mottaga besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest

kunnat erhållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna,

der de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss

tid före att styrka, det han låtit i allmänna tidningarne tre gånger,

minst fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet

blifvit anförda, samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att

tillgå. År klaganden allmän åklagare, läte hofrätten besörja, att kungörelse

varder i allmänna tidningarne införd efter ty nu är sagdt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

27

8 §.

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 6 eller 7 § åligger, lägge hofrätten honom

ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, der fråga är om delgifning

enligt 6 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 7 § sägs, ege

hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga målo t till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis, att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis

bestämda tid, och är ej heller förklaring afgifven,. eller

äro ej besvärshaudlingarna återstälda eller styrkt afskrift deraf ingifven,

då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, der klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med liofrättens föreläggande

låtit i allmänna tidningarne införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit, då målet till afgörande företages.

9 §•

Har enskild part låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 6 § afses, denne utau särskildt bemyndigande berättigad

att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

10 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten’

vare denne pligtig att inom lika tid, som enligt 1 § för besvär öfver

underrättens utslag i allmänhet gäller, räknad från den dag handlingarna

honom tillstäldes, förklaring till hofrätten ingifva; är kungörelse

angående besvären i allmänna tidningarna införd, skall förklaringen

ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet. Förklaring, hvarom

nu är sagdt, må ock i betaidt bref med allmänna posten till hofrätten

insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda

uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas laga

förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

11 §•

Hvad parterne enligt 6 och 10 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsBkriften.

12 §.

Skall i mål, deri någon hålles häktad, denne eller annan öfver

besvär höras, läte hofrätten genom Konungens befallningshafvande infordra

förklaring på sätt tjenligast finnes.

Vistas den, som höras skulle, utrikes, eller är ej veterlig!, hvar

han sig uppehåller, och har han ej i hofrätten anmält viss person, som

eger att å hans vägnar mottaga besvärshandlingarna, må den omständigheten,

att besvären ej blifvit honom delgifna, icke föranleda uppehåll

med målets afgörande.

13 §.

Besluter hofrätten att infordra underdomares utlåtande öfver besvären,

må ej part med beslutets delgifvande betungas.

14 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lemnas klagandens vederpart att

afgifva yttrande öfver inlaga, som, efter det besvären utstälts till förklaring,

blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt, att klaganden

höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,

ege hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga,

hvarom fråga är.

15 §.

Finner i besvärsmål hofrätten nödigt, att, till vinnande af upplysning

rörande viss omständighet, muntligt förhör med parterne hålles,

ege hofrätten anställa sådant förhör, eller, der det ej lämpligen kan

ske, uppdraga åt underrätt att hålla förhöret. Har klagandens vederpart

underlåtit att afgifva förklaring, varde han ändå till förhöret kallad,

der så ske kan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

I beslut om förhör skall angifvas omständighet, hvarom upplysning

erfordras. Skall förhöret hållas vid underrätt, meddele hofrätten

de ytterligare föreskrifter, som pröfvas nödiga.

16 §.

Då i besvärsmål hofrätt meddelat utslag, deröfver klagan må föras,

skall kungörelse om utsaget införas i allmänna tidningarne.

Närmare bestämmelser i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

17 §•

I underställningsmål skall hvad förut i detta kap. finnes stadgadt

ej vinna tillämpning. I sådant mål ege part att inom tid, som enligt

1 § för anförande af besvär öfver underrättens utslag i allmänhet gäller,

till hofrätten eller, der han i målet hålles häktad, till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva de påminnelser

han aktar nödiga. Varda ej inom den tid påminnelser ingifna,

må det ej föranleda uppehåll med målets afgörande. Finner hofrätten

part böra höras, ege hofrätten meddela de föreskrifter, som med afseende

derå finnas erforderliga.

18 §.

I fråga om parters hörande i mål eller ärende, hvarmed utan

föregången stämning hofrätt såsom första domstol tager befattning, ege

hofrätten förordna efter ty tjenligast finnes.

19 §.

Skall muntligt förhör hållas i mål eller ärende, som i detta kap.

afses, förelägge hofrätten part, som skall vid förhöret tillstädeskomma,

antingen vite i penningar eller att målet afgöres utan hinder af hans

utevaro. I brottmål, der talan om ansvar föres, ego hofrätten ock, i

stället för utsättande af påföljd, som nyss är sagd, förordna, att part,

som från förhöret uteblifver, må hemtas till rätten, der förhöret skall

hållas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

29 kap.

4 §•

Finnes någon hos Konungen mot klara skäl och bättre vett klaga

öfver hofrätts dom, böte från etthundra till femhundra daler; och vare

i ty fall samma lag för fullmägtig som för part.

30 kap.

Om fullföljd af talan mot liofrätts beslut, så ock om underställning af mål,

som blifvit af hofrätt afdömdt.

1 §•

Talan mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål eller till hofrätten

instämdt tvistemål skall, der ej här nedan annorlunda stadgas, hos

Konungen fullföljas genom revisionsansökning.

Öfver hofrätts slutliga utslag i mål, som genom besvär inkommit

till hofrätten eller blifvit dess pröfning understäldt, skall klagan hos

Konungen föras genom besvär. Lag samma vare beträffande klagan

öfver hofrätts slutliga utslag i brottmål, som omedelbart i hofrätten

anhängiggjorts, så ock i sådant tvistemål eller ärende, hvarmed, utan

föregången stämning, hofrätten såsom första domstol tagit befattning.

Beslut, hvarigenom hofrätten utan att skilja målet från sig dömt

till värjemålsed, vare i fråga om fullföljd af talan såsom slutligt utslag

ansedt.

2 §•

Har hofrätt i dit instämdt tvistemål förklarat sig obehörig eller

stämningen ogill, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär.

3 §•

Har underrätt i slutligt utslag meddelat beslut af beskaffenhet att,

der det under rättegången gifvits, särskild klagan deröfver varit tillåten,

och varder talan mot det beslut i hofrätten fullföljd i sammanhang

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bl

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

med klagan i hufvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda

fullföljda särskilda frågan vill klaga öfver hofrättens utslag, fullfölja

sin talan genom besvär, ändå att målet efter vad till hofrätten inkommit.

4 §•

Öfver utslag, hvarigenom hofrätt visat mål åter till underrätt, må

ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på målets utgång

inverkar, vare dock part berättigad att deremot fullfölja talan i sammanhang

med hufvudsaken, der denna kommer under Konungens

pröfning.

Hvad nu är sagdt ege dock ej tillämpning, der hofrätt dömt till

värjemålsed och på den grund visat målet åter.

5 §•

Har i brottmål hofrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, i fråga

om tid för klagan öfver det utslag, hvad i 25 kap. 6 § är stadgadt

ega motsvarande tillämpning.

6 §•

Öfver hofrätts utslag i fråga, som jemlik!. 16 kap. 3 § blifvit.

från underrätt fullföljd, må cj klagas, utan så är att hofrätten upphäft

beslut, hvarigenom underrätten förklarat sig behörig att målet

upptaga.

7 §•

I brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning understäldt,

ege ej allmän åklagare i annat hänseende, än så vidt angår

ansvars- eller ersättningsskyldighet för honom sjelf, söka ändring i

hofrättens utslag, der han ej tillika är målsegande. Finner, på framställning

af åklagaren eller eljest, justitiekanslern sådana omständigheter

vara för handen, att talan mot hofrättens utslag bör fullföljas,

ege han derom förordna.

Genom hvad nu är stadgadt göres ej rubbning i den åtalsrätt,

som Riksdagens justitieombudsman tillkommer.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

§ 8.

Har underrätt beviljat qvarstad eller skingringsförbud eller förordnat

om annan dermed jemförlig åtgärd eller meddelat föreskrift om

någons häktande eller qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten,

och varder det beslut af hofrätten upphäfdt, vare ej klagan öfver hofrättens

utslag tillåten. Ej heller må klagan föras öfver hofrätts utslag

i fråga, som enligt 16 kap. 12 § dragits under hofrättens pröfning.

9 §.

Har hofrätt i der anhängigt mål under rättegången meddelat beslut

af beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot

beslutet föras genom besvär; är beslutet meddeladt i det slutliga utslaget,

skall i fråga om sättet för fullföljd af talan hos Konungen hvad

för hvarje fall finnes i 25 kap. 5 § stadgadt om klagan öfver underrätts

beslut i sådan fråga ega motsvarande tillämpning.

10 §.

I fråga om beslut, som i annat fall, än i 9 § afses, blifvit af hofrätt

i der anhängigt mål under rättegången meddeladt, skall hvad i 25

kap. 7 § är angående der omförmälda beslut föreskrifvet ega motsvarande

tillämpning.

11 §•

Då hofrätt meddelar utslag eller beslut, deremot talan må omedelbarligen

fullföljas, skall deri gifvas till känna, huruvida klagan skall

föras genom revisionsansökning eller genom besvär; och varde jemväl

angifvet, der talan skall fullföljas genom revisionsansökning, huru

missnöje skall i hofrätten anmälas, samt, i annat fall, inom hvilken tid

och hvarest besvär skola inlemnas. Hvad hofrätten sålunda föreskrifver

skall i fråga om sättet för fullföljd af talan lända till efterrättelse.

I mål, deri någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, hvarom

nu är sagdt, ofördröjligen genom hofrättens föranstaltande delgifvas

den häktade, der det ej blifvit för honom muntligen afsagdt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

33

12 §.

Vill part söka revision, åligge honom att före klockan tolf å

tjugonde dagen från den dag, då hofrättens utslag gafs, skriftligen hos

hofrätten anmäla missnöje. Varder ej missnöje sålunda anmäldt, stånde

utslaget fast; och varde för ty missnöjesanmälan, som göres senare eller

annorledes, än nu är sagdt, ej upptagen.

Den, som i hofrätten fört parts talan, ege, utan särskildt bemyndigande,

å partens vägnar anmäla missnöje.

Ej vare nödigt att öfver missnöjesanmälan höra vederparten.

13 §.

Har part rätteligen anmält missnöje, gifve hofrätten bevis derom

med underrättelse om hvad parten enligt 16 § har att iakttaga för

fullföljd af sin talan.

14 §.

Har missnöjesanmälan ej upptagits, ege parten att mot beslutet

fullfölja talan genom besvär.

Ej må särskild klagan föras deröfver att missnöjesanmälan upptagits.

Fullföljes talan i målet, ege vederparten att inom den tid, som

för svaromåls afgifvande gäller, påkalla pröfning af frågan, huruvida

anmälan blifvit rätteligen gjord.

15 §.

År missnöjesanmälan rätteligen gjord, läte hofrätten före utgången

af den tid, inom hvilken talan skall fullföljas, till Konungen insända

hos hofrätten befintliga handlingar i målet.

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje med hofrättens utslag, skall

före klockan tolf å fyratiofemte dagen från den dag, då utslaget gafs,

inställa sig i Konungens nedre justitierevision samt dit ingifva revisionsinlaga.

Vid inlagan foge han ej allenast revisionsskilling, trehundra

daler, utan ock öfverklagade utslaget jemte bevis om anmäldt missBih.

till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

nöje samt underrättens protokoll i målet, såvidt deras insändande ej

åligger hofrätten, så ock de hos hofrätten förda protokoll. Har i mål,

deri flera ega gemensam talan, en af dem erlagt revisionsskilling,

gälle det äfven för medpart, som rätteligen anmält missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling njute sökanden befrielse,

der han, före utgången af den för inställelse stadgade tid, med intyg

af Konungens befallningshafvande eller underrätten eller häradshöfdingen

eller borgmästaren eller kronofogden eller, i mål från Norrbottens

eller Vesterbottens läns lappmark, länsmannen eller lappfogden

i den ort, der sökanden har sitt hemvist, styrker, att sökanden

icke eger tillgång till gäldande af revisionsskillingen eller efter dess

utgifvande skulle sakna nödtorftigt uppehälle. Sökes hos någon af de

myndigheter nu sagda äro sådant intyg, som här afses, och äro ej

sökandens förmögenhetsvilkor myndigheten kunniga; uppdrage då åt

trovärdig man att derom hålla undersökning, och gifve sedan intyg,

der det pröfvas kunna ske.

Kronan vare ock fri från erläggande af revisionsskilling.

17 §.

Försummar part, som anmält missnöje, att, inom den i 16 § stadgade

tid, inställa sig eller ingifva revisionsinlaga eller ock revisionsskilling

eller sådant intyg om fattigdom, som i nämnda § sägs, stånde

hofrättens utslag fast, der ej inom samma tid visas laga förfall. Visas

förfall, utsätter Konungen ny tid.

18 §.

Uteblifver part, som anmält missnöje, och vill vederpart, som inom

den för svaromåls afgifvande stadgade tid sig inställer, njuta ersättning

för sin kostnad, söke det skriftligen hos Konungen sist åt trettionde

dagen efter utgången af den tid.

19 §.

Har den, som söker revision, underlåtit att ingifva öfverklagade

utslaget eller bevis om anmäldt missnöje eller underrättens eller hofrättens

protokoll i målet, och är ej handlingen af annan part företedd

eller från hofrätten insänd, varde sökanden förelagdt att inom viss tid

med det felande inkomma vid äfventyr att, der det ej är hos Konungen

tillgängligt då målet till afgörande företages, sökanden skall hafva sin

talan förlorat.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

35

20 §.

Svaranden skall inställa sig i nedre justitierevisionen sist å fjort°nde

dagen från den dag, då sökanden senast bör der tillstädeskomma.

Inställer sig svaranden ej inom sagda tid, hafve sedan ej rätt att varda

hos Konungen hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas

Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.

. ätt svaranden ej i rätt tid instält sig, ege han framställa

jäf mot vittne, som hos Konungen åberopas.

21 §.

Hvad iÄ26?kap. 9, 10, 11, 12, 13 och 14 §§ är stadgadt angående

mai, som . efter vad till hofrätt inkommit, skall ega motsvarande til 1—

lämpning i fråga om. mål, som genom revisionsansökning dragits under

Konungens pröfning.

22 §.

Gör ej Konungen ändring i hofrättens utslag eller förlikas parterne,

skall nedsatt revisionsskilling tillfalla kronan. Varder hofrättens

utslag ändradt, förordnar Konungen tillika, att sökanden eger återbekomma

revisionsskillingen.

Menar part, som nedsatt revisionsskilling, att enligt lag talan

skolat fullföljas genom besvär, eller att af annan orsak revisionsskilling

rätteligen ej skolat af parten gäldas, ege han, intill dess målet blifvit

afgjordt, hos Konungen framställa yrkande om afgiftens återfående.

23 §.

. . Besvär öfver hofrätts utslag eller beslut skola till nedre justitierevisionen

ingifvas före klockan tolf å trettionde dagen från den dag

då utslaget eller beslutet gafs.

. Part, som i målet hålles häktad, ege att till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva sina besvär;

och varde, der ej utslaget eller beslutet blifvit af hofrätten muntligen

afsagd t för parten, tiden för besvärens ingifvande för honom räknad

från den dag utslaget eller beslutet honom delgafs.

Har hofrätt faststält underrätts beslut om någons häktande eller

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten, vare klagan öfver hofrättens

utslag i den fråga ej till viss tid inskränkt. Har hofrätt i der

anhängigt mål meddelat beslut, hvarom nyss är sagdt, vare lag samma.

24 §.

Hvad i 25 kap. 10 § är för der afsedt fall stadgadt skall ega

motsvarande tillämpning i fråga om klagan öfver utslag, som af hofrätt

meddelats.

25 §.

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid hos Konungen

fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde hofrättens utslag

fast, der ej inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätter

Konungen ny tid.

26 §.

Åro besvär öfver hofrätts utslag hos Konungen anförda, skola

från hofrätten infordras derstädes befintliga handlingar i målet samt,

der klaganden är allmän åklagare eller i målet häktad, jemväl hofrättens

i målet förda protokoll, såvidt de ej redan äro hos Konungen

tillgängliga.

27 §.

Vid besvär, som hos Konungen anföras, foge klaganden öfverklagade

utslaget samt underrättens och hofrättens i målet förda protokoll,

såvidt deras insändande ej åligger hofrätten efter ty i 26 § sägs.

Underlåter klaganden hvad sålunda är föreskrifvet, skall hvad i

27 kap. 4 § är för der afsedt fall stadgadt ega motsvarande tillämpning.

28 §.

Finnes någon böra höras öfver besvär, som hos Konungen anförts,

eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till Konungen,

skall hvad i 27 kap. 6—13 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga

delar gälla; dock skola, vid delgifning af besvär, jemväl hofrättens

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

protokoll och utslag i målet samt de i hofrätten af klaganden ingifna

handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lemnats vederparten att sig yttra,

honom delgifvas.

29 §.

Har någon blifvit af hofrätt dömd till döden, skall målet, i hvad

det honom rörer, underställas Konungens pröfning. I ty fall läte hofrätten

inom en månad från den dag, utslaget meddelades, till Konungen

insända hofrättens protokoll och utslag i målet samt öfriga dertill hörande

handlingar.

Hvad här ofvan är om besvärsmål stadgadt gälle ej om underställningsmål,

utan skall å sådant mål hvad i 27 kap. 17 § sägs ega

motsvarande tillämpning.

Då mål underställes Konungens pröfning, gifve hofrätten till

känna, hvad part har att iakttaga, der han vill påminnelser i målet

afgifva.

30 §.

Hvad i 26 och 27 kapitlen är stadgadt i fråga om förhörs anställande

i hofrätt ege motsvarande tillämpning, der i något mål

Konungen finner nödigt, att till vinnande af upplysning rörande viss

omständighet förhör med parterne hålles.

31 §.

Har i mål, som dragits under Konungens pröfning, förlikning

mellan parterne träffats, eller varder, efter det part jemlikt 12 § anmält

missnöje med hofrätts utslag, förlikning ingången innan målet

hos Konungen fullföljes, ankomme på Konungen att förlikningen stadfästa.

32 §.

Om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i utsökningsmål skils i

utsökningslagen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

Bil. B.

Lag

om livad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring

i vissa delar af rättegångsbalken.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken

skall jemte hvad här nedan stadgas lända till efterrättelse från

och med den 1 januari 1902.

Mål, som vid nämnda tid redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att de nya bestämmelserna skola tillämpas i

fråga om fullföljd af talan mot utslag eller beslut, som meddelats efter

den dag, då den nya lagen trädt i kraft, äfvensom underställning af

sådant utslag, så ock beträffande förfarandet i högre rätt, der utslag

eller beslut, hvaremot talan fullföljts, efter sagda dag meddelats. 1

fråga om verkställighet af utslag eller beslut, som meddelats innan den

nya lagen trädt i kraft, skall.äldre lag lända till efterrättelse.

2 §■

Förutom de lagrum, som i den nya lagen förklarats hafva upphört

att gälla, varda genom samma lag upphäfda:

. alla de särskilda nu gällande stadganden, som utgöra förklaring

eller ändring af bestämmelserna i 16, 22, 25, 26, 27 och 30 kapitlen

rättegångsbalken, eller tillägg till dessa bestämmelser, der ej af nedanstående

stadganden annat förhållande framgår;

alla i särskilda författningar såsom vilkor för fullföljd af talan mot

domstols utslag meddelade bestämmelser om skyldighet att fullgöra

hvad dömdt är eller att ställa säkerhet derför eller för kostnad och

skada, som kan vederpart tillskyndas, så ock hvad i 31 kap. rättegångsbalken

är i berörda hänseenden stadgadt såsom vilkor för pröfning af

ansökan om återställande af försuten tid eller återbrytande af laga kraft

egande dom;

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86. 39

hvad 8 § i förordningen den 7 juni 1749 till hämmande af hvarjehanda

med ungdomen föröfvade bedrägerier innehåller om fullföljd af

talan mot utslag i mål, som der afses;

kong], brefven den 18 november 1762 och den 15 april 1774 angående

ransakningshandlingars insändande i underställningsmål;

kungörelsen den 19 januari 1802 derom, att uti de hos öfverdomst.

olarne anhängiga lagvadda och instämda mål parter ej ega, sedan

de utan förbehåll underskrift berättelsen, med flera skrifter dit inkomma

eller vidare förhör begära;

hvad 40 punkten i förklaringen den 23 mars 1807 öfver allmänna

lagens stadganden i åtskilliga rum innehåller om förfarandet i mål,

som af allmän åklagare blifvit i hofrätt anhängiggjordt emot domare;

21 § i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall, så ock hvad 19 §

19 mom. i samma förordning innehåller rörande klagan öfver domstols

beslut om häktning eller om fläktad persons qvarhållande i häkte;

21 § i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fångtill

fast egendom; & 6

64 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom;

5 § 2 mom. och 17 § i förordningen den 10 augusti 1877 om nya

utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall;

13 § i förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning;

327 § sjölagen;

H § i lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts

område;

så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot den nya lagens bestämmelser, der ej här nedan annorledes stadgas.

3 §•

Hvad i föroidningen den 6 oktober 1882 angående böter för svarandeparts

uteblifvande från underrätt och i lagen den 10 juli 1899

angående påföljd i vissa fall af parts uteblifvande i brottmål finnes

stadgadt om uttagande och om återgång af böter, hvartill någon enligt

samma författningar blifvit fäld, skall upphöra att gälla, utom i hvad

angår böter, som ådömts innan den nya lagen trädt i kraft.

4 §''

Der i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lag
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

rum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

5 §.

Hvad i den nya lagen finnes stadgadt rörande fullföljd af talan

mot allmän underrätts beslut skall ega motsvarande tillämpning i fråga

om klagan öfver annan verldslig domstols eller myndighets beslut i

mål, som enligt lag eller särskild författning må i allmän öfverrätt fullföljas

och ej är att till utsökningsmål hänföra.

6 §.

I fråga om verkställighet i vissa fall af utslag, som ej vunnit

laga kraft, stadgas som följer:

1. Har i brottmål någon genom hofrätts utslag blitvit iaid till

böter eller vite, skall utmätning af hvad sålunda dömdt blifvit verkställas,

ändå att ändring i utslaget sökes; dock må ej utmätning ske

förr än utslaget vunnit laga kraft, der den sakfälde styrker, att han

nedsatt beloppet hos Konungens befallningshafvande. Hvad utmätt

blifvit må ej utan den sakfäldes samtycke säljas förr än utslaget vunnit

laga kraft; är utmätt lös egendom underkastad förskämning eller snar

förstörelse eller hastigt fallande i värde, eller anses den ej med säkerhet

kunna lemnas qvar under den sakfäldes tillsyn och kan ej heller

för den säker vård annorledes utan kostnad erhållas, må dock öiverexekutor

förordna om försäljning. Visar efter utmätning den sakfälde

att nedsättning skett, efter ty ofvan sägs, gånge utmätningen åter, der

så ske kan. Hvad nu är föreskrifvet gälle ock, der i tviste- eller utsökningsmål

någon blifvit af hofrätt fäld till böter eller vite. Om verkställighet

af utslag i polismål är särskildt stadgadt.

2. År i brottmål någon dömd att gälda annat än böter^ eller vite

eller att viss lös egendom till annan utgifva, eller har i sådant mål

domstol förordnat om qvarstad eller skingringsförbud, gånge, utan

hinder af ändringssökande, beslutet i verkställighet så som vore det i

tvistemål meddeladt.

3. Har domstol förordnat om någons hemtande eller iorfijudit

någon att resa från orten, gånge beslutet utan hinder af klagan i verkställighet.

Lag samma vare i fråga om beslut, hvarigenom domstol

skilt fullmägtig från fullmägtigskapet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

41

7 §•

I konkurs]agen erhålla nedanstående §§ följande ändrade lydelse:

10 §. Finner rätten eller domaren, att konkursansökning ej kan

upptagas, förty att den är till orätt domstol stäld, eller af annan orsak;

teckne det skriftligen å ansökningen.

Vill annan än gäldenären klaga deröfver att ansökning upptagen

är; varde tiden för besvärs anförande räknad från det stämningen blef

i allmänna tidningarne första gången kungjord. Ej må sådan klagan

sedan föras.

144 §. Då domaren eller någon rättens ledamot meddelat beslut

i fall, der sådant enligt denna lag på honom ankommer, gånge beslutet

utan hinder af förd klagan i verkställighet, der ej förbud deremot från

hofrätten kommer.

8 §•

1 förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof erhålla nedanstående §§ följande ändrade

lydelse:

2 §. Göres hos den i 1 § nämnda underrätt skriftlig ansökningom

särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen

godkänt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande,

samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom

Konungens förordnande eller parternas öfverenskommelse bestämd; utlärde

rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva

del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande

okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande

varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten

är belägen, som ock genom allmänna tidningarna, kungjord tre

gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till

sakens företagande är utsatt. Jordens eller lägenhetens egare, då han

höres, vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva

den, som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver,

vid äfventyr som i 25 § stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis

derom, huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad;

och ega parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan

i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra,

Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utBih.

till Riksd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

läggning af elektriska ledningstrådar, parterr)e emellan tvist, huruvida

derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten

lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför,

enligt hvad i 1 § 2 mom. stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre

rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång

böra ega rum, bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara

öfvergåendo eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en

gång eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.

Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt

genom besvär.

21 §. Vill egaro af jorden eller lägenheten klaga deröfver, att

han icke varit i målet stämd, eller vill annan klaga på den grund, att

ärendet icke blifvit, enligt 2 §, från predikstolen eller genom allmänna

tidningarna rätteligen kungjordt, eller vill någon klaga öfver rättens

pröfning af jäf emot den, som i nämnden suttit, eller påstår någon

eljest, att vid nämndens sättande ej så tillgått, som nu föreskrifvet är;

den talan må i hofrätten föras genom besvär; och skall tiden för besvärens

anförande räknas från den dag, då nämndens beslut efter 19

§ parterne meddelades. Varder den talan gillad, förfalle all verkan af

nämndens beslut, såvidt det klagandes rätt rörer, och förordne hofrätten,

att nämnd å nyo sättas skall. Ej må hofrätten till pröfning upptaga

jäf, som icke vid underrätten yppadt varit, då nämnden sattes.

9 §•

I stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket erhåller

134 § följande ändrade lydelse:

Egodelningsrättens slutliga utslag skall offentligen afkunnas och,

ehvad missnöje anmäles eller ej, i utslaget underrättelse meddelas, att

den, som vill söka ändring i hufvudsaken eller i det, som under rättegången

förefallit, skall, vid talans förlust, inom trettio dagar, den

oräknad, då utslaget föll, hos ordföranden i egodelningsrätten tvefaldt

ingifva sina till Konungen stälda underdåniga besvär; bifoge ock i två

exemplar de till saken hörande bevis, klaganden kan anse nödigt förete.

Missnöjd part ege äfven öppet att, der han finner sådant för sig

beqvämligare, inom besvärstidens slut inlemna besvärshandlingarna till

Konungens befallningshafvande i länet, som med påtecknande af dagen,

då de blifvit inlemnade, desamma till ordföranden i egodelningsrätten

genast öfversänder.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

43

10 §.

I lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens

sedelutgifningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, erhåller 2 8

följande ändrade lydelse:

Vägrar riksbanken, under hvad sken det vara må, att sedel vid

uppvisandet inlösa, må den, som innehar sedeln, derom göra skriftlig

anmälan hos Svea hofrätt, hvilken, efter att deröfver hafva hört fullmägtige

i riksbanken, eger att med frågan enligt lag och författningar

förfara, öfver hofrättens beslut må klagan genom besvär hos Konungen

fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. rättegångsbalken

sägs.

Finner hofrätteu, att sedelns vägrade inlösen härrört af bankens

oförmåga alt genast uppfylla sina förbindelser, göre hofrätteu hos

Konungen derom anmälan. Konungen pröfvar, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse

med grundlagarne, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla

allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att

sina sedlar yid anfordran inlösa.

11 §.

I lagen den 1 juli 1898 om boskilnad erhåller 25 § följande

ändrade lydelse:

Har underrätt annorledes än i sammanhang med pröfning af boskilnadsansökniug

meddelat beslut angående fråga, som omförmäles i

12, 14 eller 20 §, skall, i händelse af missnöje med det beslut, särskild

talan deremot föras.

Beslut i fråga, som i 10, 12, 14 eller 20 § afses, gånge utan

hinder af förd klagan i verkställighet, der ej förbud deremot från hofrätten

kommer.

12 §.

I stället för de delar af 29, 38 och 39 punkterna i ofvan åberopade

förklaring den 23 mars 1807, hvilka ej enligt föregående stadgandeu

i denna lag äro att anse såsom upphäfda, förordnas:

Konungens befallningshafvande eller tillsyningsman vid häkte

åligger tillse, att häktad person, som i målet vill anföra besvär eller

afgifva annan inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

dervid ej saknar nödigt biträde. Ingifver häktad till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman inlaga, som här afses, varde den

ofördröjligen insänd till den myndighet, som har att dermed taga befattning.

Varda besvär af häktad ingifna till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid häkte, skall å besvärsskriften tecknas bevis

om tiden för dess ingifvande. Då utslag, beslut eller besvärsskrift

delgifves häktad, varde handlingen försedd med bevis om tiden för

delgifvandet.

13 §.

I afseende å klagan i hofrätt öfver utslag eller beslut af domstol

eller annan myndighet på Gotland, så ock i fråga om fullföljd af talan

mot hofrättens utslag i sådant mål varder, med upphäfvande af 16 § i

förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall, stadgadt som följer:

De bestämmelser, som äro meddelade i kongl. brefvet den 8

december 1748 angående fataliers bevarande i lagvadda och besvärsmål,

som från Gotland med posten blifva öfversända, samt i förordningen

den 23 augusti 1851 angående särskilda föreskrifter för behandling af

besvärsmål, som från Gotland fullföljas i hofrätt, skola fortfarande

gälla och jemväl lända till efterrättelse i de fall, då klagan i hofrätt

föres öfver utslag eller beslut af annan myndighet å Gotland än domstol;

och må, då besvärshandlingar skola till hofrätten återställas, desamma

af den klagande å landskansli ingifvas på lika sätt, som angående

bevis om verkstäld kommunikation är föreskrifvet.

Vid fullföljd af talan mot hofrättens utslag i mål, som från Gotland

dit inkommit, skola ofvanstående bestämmelser ega motsvarande

tillämpning. Ej må i fall, der anmälan om missnöje med hofrättens

utslag är föreskrifven, sådan anmälan ske annorledes än i 30 kap. 12

§ rättegångsbalken är sagdt.

14 §.

Genom den nya lagen och hvad här ofvan förordnats skola ej

anses upphäfda:

hvad förordningen den 22 november 1749 innehåller om öfversändande

till Konungens befallningshafvande af hofrätts utslag;

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens Skrifvelse N:o 86.

hvad i förordningen den 29 juli 1812 angående åtskilliga omständigheter,

som böra iakttagas vid ändrings sökande i konsistoriernas

utslag, stadgas i fråga om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i mål,

som der afses;

77 § konkurslagen samt

324 §, 329 § 3 mom. och 330 § sjölagen.

Bih. till Riksd. Prof. 1901.

10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 ffäft.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.