Skrifvelse till Kongl. May.t i fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier för sådana, lärare eller lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom äro urståndsätta att fullgöra sin tjenst.
1901-05-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1901:91, Skrifvelse till Kongl. May.t i fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier för sådana, lärare eller lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom äro urståndsätta att fullgöra sin tjenst.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
9
N:o 91.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1901.
— — — — Andra Kammaren — 22 — —
Riksdagens skrifvelse till, Konungen, i anledning af väckt motion
angående skrifvelse till Kongl. May.t i fråga om statsbidrag
till aflönande af vikarier för sådana, lärare eller
lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom äro
urståndsätta att fullgöra sin tjenst.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6).
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen vackt motion liar föreslagits, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle
kunna lemnas till aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor
vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom urståndsattes att sin tjenst fullgöra,
samt att Eders Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Till stöd för berörda förslag har i motionen anförts följande.
Under de senare åren hade så småningom nästan alla vid rikets folkundervisningsanstalter
anstälda lärare och lärarinnor blifvit tillerkända
rätt att vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen. I sammanhang härmed
hade beslut fattats derom, att en del af lönen för vikarien skulle
utgå af statsmedel.
Bih. till Riksd. Prot. 1.901. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 17 Höft.
2
10 Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
Dylik förman hade sedan 1895 års början tillkommit den ordinarie
lä rarepersonalen vid folkskolorna och från innevarande års början äfven
extra ordinarie samt biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola äfvensom
lärarepersonalen vid mindre folkskola och småskola. De vid folkskolelärareseminariernas
öfningsskolor anstälda lärare och lärarinnor hade
sedan 1898 åtnjutit enahanda förmån, och på grund al beslut af 1900
års Riksdag hade Eders Kongl. Maj:t i den för innevarande års Riksdag
framlagda statsverkspropositionen (punkt 24 under åttonde hufvudtiteln)
föreslagit, att statsbidrag äfven måtte utgå till aflönande af vikarier lör
vid landstingsseminarier anstälda lärare och lärarinnor, hvilka af sjukdom
urståndsattes att fullgöra sin tjenst.
Vid rikets högre folkskolor anstälda lärare och lärarinnor vore deremot
allt fortfarande i saknad af den vigtiga förmånen att vid sjukdomsfall
under vissa vilkor få hjelp till aflönande af vikarie. Något skäl att
1 nu föreliggande afseende icke tillerkänna de högre folkskolornas lärarepersonal
samma förmån, som lärare vid folk- och småskolor redan åtnjöte,
syntes emellertid svårligen kunna uppletas, hvadan motionärerna ansett
sig böra fästa uppmärksamheten på den lucka, som här otvifvelaktigt
förelåge.
Ville man — och detta vore ju af största vigt — skaffa de högre
folkskolorna de bästa lärarekrafter, som stode till buds, ginge det ej an
att i något afseende ställa dessa skolors lärarepersonal i en sämre ekonomisk
ställning än de vid öfriga folkskolor anstälda lärare och lärarinnor.
Och den omständigheten, att vid de högre folkskolorna tunnes enligt
senast offentliggjorda statistik (för år 1899) anstälda endast lfi lärare och
2 lärarinnor, borde göra det lätt för statsverket att här träda hjelpande
emellan, ty det statsanslag, som årligen kunde för ändamålet erfordras,
inskränkte sig till ett helt ringa belopp.
Om vikariens aflöning exempelvis sattes till dubbla det belopp, som
utginge för vikarie åt sjuk folkskolelärare, alltså till 150 kronor per läsmänad
(utom bostad och vedbrand), och denna ersättning utgjordes af
den sjuke läraren sjelf, statsverket och skoldistriktet i samma proportion,
som vore faststäld beträffande folkskolelärarne, så skulle för hvarje läsmånad,
som lärare vid högre folkskola hade tjenstledighet på grund af
sjukdom, vikariatsersättningen utgöras med följande belopp:
af den sjuke läraren ............................. kr. 87: 50
» statsverket.................................................... » 100: —
» skoldistriktet ............................................ » 12: 50
Summa kr. 150: —
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
Äfven om man utginge från det temligen osannolika antagandet, att
sjuklighetsprocenten vore väsentligt större inom de högre folkskolornas
än inom den egentliga folkskolans lärarekår, skulle, under nyss antydda
förutsättning beträffande statens andel i vikariatsersättningen, den årliga
medelkostnad, som blefve en följd af förverkligandet af motionärernas
önskemål, icke kunna för statsverket uppgå ens till 1,000 kronor.
Då emellertid här — på samma sätt som i fjor i fråga om lärarne
vid landstingsseminarierna — ett beslut i den af motionärerna antydda
rigtningen syntes böra föregås af en närmare utredning, bland annat, angående
vikarielönens storlek samt i hvilken proportion staten, skoldistriktet
och den sjuke läraren sjelf borde bidraga till denna lön och hvilka närmare
vilkor, som borde fastställas för åtnjutande af den ifrågasatta förmånen,
inskränkte sig motionärerna till att föreslå, att en skrifvelse af
ofvan angifna innehåll måtte af Riksdagen aflåtas till Eders Kongl. Maj:t.
Riksdagen delar den i motionen uttalade åsigten, att lärare och
lärarinnor vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom urståndsättas att uppehålla
sin tjenst, böra berättigas att under tjenstledighetstiden behålla någon
del af sin lön och att bidrag till vikaries aflönande bör lemnas af staten
och vederbörande skoldistrikt; och får alltså Riksdagen, som anser sig
icke böra för närvarande ingå i något bedömande deraf, hvilken aflöning
bör tillerkännas vikarie för de ifrågavarande lärarne eller enligt hvilka
grunder bidrag till en sådan vikaries aflöning bör utgå af vederbörande
lärare, af staten och af skoldistriktet, anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle
kunna lemnas till aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor
vid högre folkskolor, hvilka af sjukdom urståndsättas att sin tjenst fullgöra,
samt att Eders Kong!. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 22 maj 15)01.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.