Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts -proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 ,§,§ i gmfvestadgan den 16 maj 1884.

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1901:93, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts -proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 ,§,§ i gmfvestadgan den 16 maj 1884.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagen Skrifvelse N:o 93.

N:o 93.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1901.

— — — — Andra Kammaren — 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

-proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1

och 8 ,§,§ i gmfvestadgan den 16 maj 1884.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtanden n:is 2 och 9.)

Till Konungen.

Uti en till Riksdagen allåten proposition af den 21 december 1900

har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda utdrag

utaf i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll föreslagit Riksdagen

att antaga följande förslag till

’Lag

om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 10 maj 1884

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,

äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 93.

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,

qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer, mangan,

krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut,

antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

A kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller

blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,

kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit och

magnesit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,

ma a nyo inmutas, sa framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt, utgör

föremål för inmutning.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga innehåller, bearbeta

och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten som

äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och magnesit å annan

jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter, innehållande dessa

mineral, är lofgifven.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger

tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området

eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes må

inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörclse för brytnings- och uppfordringskostnader afheintas, om inmutningspunkten

är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller

Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter tillsägelse.

Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord, som under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, af kronoåboen

eller boställsinnehafvare!).

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der skiljemän

anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera

halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde liden för afhemtandet

räknad från det att godfgörelsens belopp blifvit slutligen bestämdt.

»

Biii. till Ritsd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. Il Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 93.

Med anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts framställning afgaf det

sammansatta stats- och lagutskottet den 18 april innevarande ar utlåtande,

och yttrade utskottet dervid, bland annat, följande:

»Vid pröfning af förevarande förslag har utskottet visserligen funnit

det synnerligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas för beredande, af

möjlighet till bearbetning och tillgodogörande af inom landet befintliga

apatit- och magnesitfyndigheter; och har utskottet, i likhet med hvad

kommerskollegium i sitt omförmälda utlåtande anfört samt jemväl chefen

för finansdepartementet till statsrådsprotokollet uttalat, ansett,, att vid en

lagstiftning för åstadkommande af bestämmelser härutinnan inmutningsprincipen

bör komma till användning och att för ty dessa mineral böra

förklaras för inmutningsbara.

Beträffande frågan, huruvida bestämmelserna härom höra, på sätt i

föreliggande förslag skett, inrymmas i grufvestadgan eller, såsom kommerskollegium

föreslagit, uti eu särskild författning, har utskottet ansett sig

böra förorda det förstnämnda förfaringssättet.

Uti inmutningsrättens princip torde ligga, att denna rätt skall vara

ett verksamt medel till befordrande af intresset för eftersökande af nya

mineralfyndigheter. Då det emellertid, enligt hvad utskottet inhemtat,

lärer å kronojord förefinnas åtskilliga redan upptäckta och undersökta såväl

apatit- som inagnesitförekomster samt koncession å bearbetandet af. en

apatitfyndighet redan lärer hafva beviljats, och ansökningar om koncession

å tillgodogörandet af magnesitfyndigheter af enskilda personer, och bolag

blifvit gjorda, synes det utskottet vara mot berörda princip stridande, att

de nu föreslagna bestämmelserna angående rätt till inmutning af mineral

utaf ifrågavarande slag skulle blifva gällande a jemväl dessa fyndigheter.

Utskottet har derför ansett, att ett särskildt öfvergångsstadgande beträffande

dessa borde i lagen införas.

Vidare har utskottet funnit det tvifvelaktigt, huruvida icke den i 8 §

af grufvestadgan meddelade bestämmelsen derom, att inmutare eger inom

det inmutade området uteslutande rätt att bearbeta och tillgodogöra sig

såväl den inmutade mineralfyndigheten som äfven andra inmutningsbara

mineral, skulle kunna verka derhän, att den, som vid tiden för den föreslagna

lagens trädande i kraft har inmutning å något då inmutningsbart

ämne, skulle, derigenom att apatit och inagnesit i grufvestadgan upptagas

bland inmutningsbara mineral, blifva berättigad att bearbeta och tillgodogöra

sig jemväl dessa. Utskottet har derlör velat ifrågasätta, huruvida

icke i lagen borde intagas ett förtydligande i detta hänseende.

Då utskottet ansett, att såväl sistnämnda fråga som jemväl den närmare

formuleringen af ofvannämnda, enligt utskottets förmenande, erfor
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 03.

19

derliga öfvergångsstadgande böra till Kong). Maj:ts bepröfvande hänskjutas,

finner utskottet, sig icke kunna tillstyrka Riksdagen att för närvarande

antaga föreliggande förslag.»

Då ärendet derefter förekom till behandling uti Riksdagen, gjordes af

herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet framställning derom,

att, till undanrödjande af de utaf utskottet framstälda betänkligheter mot

det föreliggande förslaget, i detsamma måtte intagas ett öfvergångsstadgande

med föreskrift, att i fråga om inmutning, som sökts före innevarande

års utgång, lagen ej skulle ega tillämpning, der ej inmutning

blifvit sökt för kronans räkning; och blef till följd häraf frågan af Riksdagens

båda kamrar till utskottet återförvisad.

Vid ärendets förnyade behandling har Rikdagen funnit det ifrågasatta

öfvergångsstadgandet tillgodose de önskningar, som af utskottet uttalats i

dess ofvanberörda utlåtande. Genom ett sådant stadgande synes nemligen

dels tydliggöras, att äldre inmutningar icke komma att gälla apatit- och

magnesitfyndigheter, dels jemväl beredas kronan möjlighet att inmuta redan

kända och undersökta fyndigheter af sistberörda slag under den tid, som

förflyter, innan rätten att inmuta desamma varder öppen för alla, hvarigenom

torde kunna undvikas den konkurrens, som, derest Eders Kongl.

Maj:ts förslag antoges oförändradt, otvifvelaktigt vid lagens trädande i kraft

skulle komma att uppstå om desamma; och är Riksdagen förvissad, att

Eders Kongl. Maj:t kommer att i största möjliga utsträckning använda den

kronan sålunda medgifna rätten att inmuta nämnda slags fyndigheter.

Riksdagen har emellertid fäst sin uppmärksamhet dervid, att möjligheten

att tillgodogöra sig apatit- och magnesitfyndigheter skulla kunna

förminskas derigenom, att under innevarande år utmål kunna komma att

läggas å en stor del inmutningar, belägna å områden, der redan kända

apatit- och magnesitfyndigheter förefinnas, samt derigenom att under tiden,

till dess ifrågavarande lag kan träda i kraft, än flere inmutningar kunna

göras å liknande ställen. Då emellertid, enligt hvad Riksdagen erfarit,

förekomsten af jern eller andra inmutningsbara mineral å en stor del af

dessa inmutningar lärer vara så ringa, att utmålsläggning a desamma icke

kan enligt grufvestadgan medgifvas, derest yrkande framställes om deras

förklarande för ogiltiga, har Riksdagen velat uttala den förhoppningen,

att Eders Kongl. Maj:t måtte vid utmålsläggningar å sådana platser låta

i berörda syfte genom ombud bevaka kronans rätt såsom jordegare.

På grund af hvad ofvan anförts, får Riksdagen, med förklarande, att

Eders Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat oförändrad bifallas,

anmäla att Riksdagen för sin del antagit följande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 93.

Lag

om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvesladgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordna?, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,

äro de mineralfyndigheter, livilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,

qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer, mangan,

krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut,

antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller

blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,

kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit och

inagnesit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,

må å nyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt, utgör

föremål för inmutning.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga innehåller, bearbeta

och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten soni

äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och magnesit å annan

jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter, innehållande dessa

mineral, är lofgifven.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger

tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området

eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt

för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot

erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader af
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o !I3.

21

liemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbotiens,

Jemtlancls eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord,

som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe

anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der skiljemän

anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera

halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden

för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen

bestämdt.

I fråga om inmutning, som sökts före innevarande års utgång, eger

denna lag icke tillämpning, der ej inmutningen blifvit sökt för kronans

räkning.

Stockholm den 22 maj 11)01.

Med undersåtlig vördnad.

♦

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.