Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till förordning om fosterbarns vård.

1902-05-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:109, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till förordning om fosterbarns vård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

1

3T:o

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 15 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.

Majds proposition med förslag till förordning om fosterbarns

vård.

(Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande n:o 5.)

Till Konungen.

Eders Kongl. Maj:t har i proposition den 31 sistlidne januari förklarat

sig vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver ett propositionen bilagdt

förslag till förordning om fosterbarns vård samt, efter emottagandet af

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft. (N:o 109.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och

om författnings utfärdande i ämnet förordna.

I likhet med Eders Kongl. Maj:t är Riksdagen öfvertygad om behöfligheten

af lagstiftning i förevarande ämne. Men i öfverensstämmelse

med ett af enskild motionär framstäldt yrkande om frågans behandling

enligt § 57 Regeringsformen kan Riksdagen icke dela den åsigten, att

den tilltänkta författningen bör utfärdas i den ordning, som den kongl.

propositionen antyder. Riksdagen vill nemligen fästa uppmärksamheten

derå, att den ifrågasatta lagstiftningen kan gifva upphof till en helt ny

kommunal institution samt åsyftar att pålägga kommunal myndighet nya

förpligtelse^ hvilka kunna föranleda kostnader för kommunen. Vid sådant

förhållande anser Riksdagen författningen vara af den beskaffenhet, att

Riksdagen icke kan inskränka sig till att öfver densamma afgifva ett

yttrande, utan bör för sin del såsom lag antaga de bestämmelser, Riksdagen

finner behöfliga.

På grund af Riksdagens sålunda uttalade uppfattning i afseende å

den föreslagna författningens konstitutionella natur hafva åtskilliga redaktionsändringar

blifvit erforderliga, hvaribland att, enligt vedertaget

bruk, paragraf- och momenttecknen satts efter tillhörande siffra. Beträffande

de särskilda stadgandena i öfrigt får Riksdagen anföra följande.

‘ Hvad först angår de i 3 § förekommande bestämmelserna om tillsättande

af särskild fosterbarnsnämnd och dess sammansättning, vill Riksdagen

allenast göra samma erinran, som i fråga om särskild barnavårdsnämnd

framstälts i Riksdagens skrifvelse i anledning af Eders Kongl. Maj:ts

proposition angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn, nemligen att den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen

om qvinnas valbarhet skäligen bör gälla såväl gifta som ogifta

qvinnor, samt att, då Riksdagen icke ansett sig kunna nu föreslå ändring

i bestämmelsens affattning i syfte att undanrödja tvekan i nämnda hänseende,

detta haft sin grund deri, att Riksdagen redan beslutit skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t med anhållan om framläggande af förslag till

sådan lagstiftning om qvinnas valbarhet till ledamot i fattigvårdsstyrelse,

att dylik befogenhet otvetydigt må tillkomma äfven gift qvinna, och att

vid pröfningen af frågan härom Eders Kongl. Maj:t utan tvifvel lärer

komma att taga i öfvervägande, om och i hvad mån alla gällande bestämmelser

angående qvinnas valbarhet till kommunala uppdrag må vinna

tillämpning å gift qvinna.

I 8 § har Riksdagen för sin del beslutit en mindre ändring, afsedd

att tydligare framhålla det fakultativa uti den i sagda § nämnden tiller
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

3

kända befogenhet, en ändring, hvars behöflighet framstår tydlig vid jemförelse

med de ordalag (»ege nämnden, om skäl dertill förekommer))),

hvarmed en annan befogenhet i nästföljande § tillagts nämnden.

Beträffande de i 11 § förekommande bestämmelser om böter för

öfverträdelse!’ af vissa i författningen föreslagna stadganden har enskild

motionär föreslagit dels nedsättning af straffminimum för försummad anmälningsskyldighet

till 5 kronors böter, dels ock sådan höjning af straffskalan

för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse meddeladt förbud

att mottaga fosterbarn, att ansvaret för denna förseelse skulle vara böter

från och med 50 till och med 500 kronor. Till stöd för sistnämnda

yrkande har motionären anfört:

»I det genom Kongl. Maj:ts proposition n:o 56 Riksdagen förelagda

förslag till förordning om fosterbarns vård förekommer i § 11 stadgandet,

att böter från och med 10 till och med 100 kronor skulle kunna ådömas

ej mindre den, hvilken försummat att fullgöra viss, i förslaget stadgad

anmälningsskyldighet, än äfven den, hvilken i trots af meddeladt förbud

mottagit fosterbarn.

Denna straffskala torde vara fullt tillräcklig för förstnämnda förseelse.

Den synes mig deremot alldeles för låg i fråga om den senare

förbrytelsen, hvilken innebär ett uppsåtligt åsidosättande af ett af laga

myndighet meddeladt förbud. Att ett straff af högst 100 kronors böter

är alldeles för lågt för denna sistberörda förbrytelse framgår yttermera

deraf, att, enligt hvad till min kännedom kommit, fosterlegan ej sällan

uppgår till så högt belopp som 500 kronor. Under sådana omständigheter

kan det lätt tänkas, att en person finner det vara till sin fördel

att, i trots af honom gång efter annan ådömda böter, åter och åter

mottaga fosterbarn. Om nemligen, såsom lär vara fallet, fosterlegan

utbetalas i förskott, kan barnafostraren trots böterna finna sig hafva en

ej obetydlig vinst af mottagandet af fosterbarn.))

I hvad motionären sålunda anfört och yrkat finner sig Riksdagen

böra instämma, och anser Riksdagen, att, då sålunda en särskild straffskala

uppstälts för försummelse att fullgöra anmälningsskyldighet, straffminimum

för denna förseelse icke bör sättas högre än 5 kronor.

Då affattningen af den i 12 § 3 mom. förekommande bestämmelsen

lemnar rum för tvifvel i fråga om omfattningen af den biträde tillkommande

befogenhet att söka handräckning, har Riksdagen ansett berörda

moment böra förtydligas.

Den i 13 § föreslagna ändringen är uteslutande orsakad af Riksdagens

beslut att för sin del antaga författningen som lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

I 16 § hafva dels orden »om så finnes lämpligare» utbytts mot »der

omständigheterna dertill föranleda», för att derigenom måtte tydligt utmärkas,

att vidtagandet af den ena eller andra åtgärden icke är beroende

af fritt val, dels orden »i vederbörlig ordning» uteslutits, såsom obehöfliga,

dels ock stadgandet om de åtgärder, som skulle ankomma på Konungens

befallningshafvande gifvits en förändrad affattning, förnämligast i syfte,

att den handlingsfrihet, som i detta afseende synes böra tillkomma

Konungens befallningshafvande, blefve tydligare utmärkt.

Hvad slutligen beträffar de i 17 § föreslagna stadgandena om vissa

fall, i hvilka författningen icke ansetts behöfva tillämpas, synes det

Riksdagen uppenbart, att, om författningen varder lag, det icke är lämpligt

att i densamma medgifva någon viss, angifven inrättning ovilkorlig

befrielse från tillämpning af lagens föreskrifter. Deremot synes Kongl.

Maj:t böra tillerkännas rätt att på ansökning meddela sådan befrielse ej

mindre åt barnavårdsanstalt, hvars ordning Kongl. Maj:t faststält, i afseende

å barn, som tillhöra anstalten, än äfven åt fattigvårdsstyrelse i

afseende å barn, som af styrelsen uttingats till fostran vare sig inom

eller utom fattigvårdssamhället. Dylik befrielse torde dock icke böra

meddelas annat än tills vidare under en tid af högst tio år och endast

under den förutsättning, att sökanden hvarje gång sådan befrielse begäres

pröfvas hafva vidtagit fullt betryggande anordningar för barnens vård.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen

tillkännagifva,

att Riksdagen, som ansett författning i förevarande ämne böra blifva

lag, för sin del antagit lag i ämnet af den lydelse, bilagan till denna

skrifvelse utvisar.

Stockholm den 15 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

5

Bilaga.

Lag

om fosterbarns vård.

1 §•

Denna lag afser barn, som mot ersättning fostras hos andra än sina

föräldrar, styfföräldrar, far- eller morföräldrar eller laga förmyndare och

icke fy It sju år.

2 §•

Helsovårdsnämnd eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd skall,

hvar inom sitt verksamhetsområde, egna särskild omsorg åt fosterbarn

till skydd för deras helsa och lif; och åligger nämnden att för detta

ändamål dels tillse, att icke fosterbarnsvård utöfvas af personer eller på

ställen, som äro olämpliga derför, dels ock öfvervaka fosterbarnens behandling.

I afseende å nämndens befattning med fosterbarnsvården och öfverordnad

myndighets tillsyn derå skola, jemte hvad denna lag bestämmer,

helsovårdsstadgan för riket och förordningen om kommunalstyrelse på

landet lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

3 §.

1, I fall så anses nödigt eller lämpligt, ega i stad stadsfullmäktige

eller, der sådana ej finnas, allmän rådstuga och på landet kommunalstämma

att åt särskild styrelse, med namn af fosterbarnsnämnd, uppdraga

den befattning med fosterbarnsvården, som eljest skulle enligt denna lag

utöfvas af helsovårds- eller kommunalnämnden.

2. Hvad i helsovårdsstadgan för riket eller förordningen om kommunalstyrelse

på landet föreskrifves angående helsovårds- eller kommunalnämnds

sammansättning, val af ledamöter och suppleanter deri, obehörighet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

att utöfva sådan befattning, tiden, för hvilken den tillsättes, och nämndens

arbetsordning, skall gälla äfven för fosterbarnsnämnden; dock att till

ledamot i denna nämnd må väljas äfven qvinna, och att vald ledamot

eger att när som helst afsäga sig uppdraget; och vare fosterbarnsnämnden

jemväl i hvad angår dess samt ledamöternas och i 12 § omförmälda

biträdens förpligtelser, befogenhet och förhållande till andra myndigheter

likstäld med helsovårds- eller kommunalnämnd i dess befattning med

fosterbarnsvården.

i §•

1. Medicinalstyrelsen meddelar nödiga råd och anvisningar i afseende

å fosterbarnsvården till ledning ej mindre för helsovårds-, kommunal-

eller fosterbarnsnämnderna än äfven för dem, som utöfva fosterbarnsvård.

2. Helsovårds- eller kommunalnämnd åligger att, i sammanhang med

de i 11 och 27 §§ helso vårdsstadgan för riket föreskrifna berättelser och

uppgifter, afgifva redogörelse angående fosterbarnsvården, jemlikt de närmare

bestämmelser, medicinalstyrelsen utfärdar; skolande fosterbarnsnämnd

afgifva sådan redogörelse i den ordning och inom den tid, som i fråga

om nyssnämnda berättelser och uppgifter sagd är.

5 §•

1. Barnafostrare, hvarmed i denna lag förstås den, som mottagit

barn för vård och fostran i enskild bostad, samt, då fråga är om barn,

som intagits i särskild anstalt, der fosterbarnsvård utöfvas, anstaltens innehafvare

eller dess föreståndare, om sådan finnes, åligger att, i stad inom

tre och på landet inom fjorton dagar från barnets ankomst, derom hos

helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden göra anmälan, med

uppgift om den lägenhet, der barnet vårdas, äfvensom att då eller inom

den tid, nämnden förelägger:

a) förete utdrag af födelse- och dopbok rörande barnet;

b) uppgifva dens namn och bostad, som uttingat barnet; samt

c) lemna de uppgifter och intyg, som af nämnden kunna äskas beträffande

fosterlegans belopp eller beskaffenhet, tiderna för dess betalning

eller de öfriga hufvudsakliga vilkor, under hvilka barnet uttingats till

fostraren.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

2. Vid ombyte af lägenhet inom kommunen göre barnafostraren

derom anmälan hos nämnden inom den tid, som för nyss omförmälda

anmälan är bestämd.

3. Flyttar fostraren till annan kommun, vare skyldig hos dess nämnd

göra anmälan i enlighet med hvad i 1 mom. sagdt är.

6 §.

1. Barnafostrare skall egna fosterbarn den omsorg och skötsel,

som för dess tillfredsställande vård erfordras. Sjuknar fosterbarn, åligger

fostraren att bereda det den särskilda vård, omständigheterna påkalla.

I nu berörda hänseenden har helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden

att med ledning af de råd och anvisningar, om hvilka i 4 § 1

mom. stadgas, meddela barnafostrare erforderliga föreskrifter.

2. Barnafostrare får icke undandraga sig nämndens tillsyn öfver

fosterbarns vård.

3. Har fosterbarn aflidit eller har barnafostraren lemnat detsamma

från sig, göre han derom, i stad inom tre och på landet inom fjorton dagar

derefter, anmälan hos nämnden.

7 §•

1. Om vid anmälan, hvarom i 5 § sägs, helsovårds-, kommunaleller

fosterbarnsnämnden med hänsyn till barnafostrarens personliga egenskaper

och förhållanden eller beskaffenheten af den lägenhet, der barnet

fostras, finner uppenbart, att barnet icke kan hos fostraren erhålla fullt

tillfredsställande vård, skall nämnden ofördröjligen förelägga honom att

inom tid, som af nämnden bestämmes, lemna barnet från sig till den,

som är skyldig att om detsamma taga vård.

Sådan åtgärd bör jemväl af nämnden vidtagas, då barn, som anmälts

till vård och fostran i enskild bostad, icke uppnått ett års ålder och

fostraren redan till vård och fostran omhänderhafver två sådana barn;

dock eger nämnden härvid göra det undantag, hvartill särskild anledning

må förekomma.

2. Derest barnafostraren under utöfvande af fosterbarnsvård åsidosätter

honom enligt denna lag eller derpå grundad särskild föreskrift tillkommande

skyldighet i afseende å barns vård och skötsel, skall nämnden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

genom lämpliga föreställningar söka åstadkomma rättelse härutinnan eller

ock meddela fostraren föreläggande, som i 1 mom. sägs.

3. Afser föreläggandet barn, som uttingats af fattig vårdsstyrelse

eller styrelse för anstalt eller förening för barnavård, skall styrelsen genom

nämndens försorg ofördröjligen underrättas om föreläggandet och skälen

dertill.

8 §.

Befinnes någon, utan behörigen fullgjord anmälan på sätt i 5 § 1

eller 3 mom. sägs, omhänderhafva barn till vård och fostran, må helsovårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnden kunna meddela honom föreläggande,

hvarom i 7 § 1 mom. förmäles.

Dervid skall nämnden tillika, derest sådant fall är för handen, som

i 7 § 3 mom. sägs, lemna underrättelse, som der föreskrifves.

9 §.

Då föreläggande, hvarom i 7 eller 8 § sagdt är, gifves, ege nämnden,

om skäl dertill förekommer, meddela den, som erhåller sådant föreläggande,

förbud att vidare mottaga fosterbarn.

10 §.

Der någon, som på grund af 7 eller 8 § erhållit föreläggande att

lemna fosterbarn från sig, sådant underlåter, eller någon mot förbud,

hvarom i 9 § sägs, mottagit fosterbarn, åligger i stad polisföreståndaren

och på landet kronobetjeningen att på framställning af nämnden meddela

nödig handräckning för barnets öfverlemnande till den, som har att om

detsamma taga vård.

§ 11-

Den, hvilken försummat att fullgöra anmälningsskyldighet, som honom

på grund af 5 § eller 6 § 3 mom. ålegat, vare förfallen till böter från

och med fem till och med ett hundra kronor.

Har någon i trots af meddeladt förbud mottagit fosterbarn, vare bot

från och med femtio till och med fem hundra kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

9

12 §•

1. Om så finnes för kommun eller någon del deraf behöfligt eller

lämpligt, eger helsovårds-, kommmunal- eller fosterbarnsnämnden förordna

särskilda biträden, män eller qvinnor, att å nämndens vägnar, hvar inom

sitt af nämnden bestämda område samt efter de föreskrifter, nämnden i

öfrigt meddelar, närmast utöfva tillsyn öfver fosterbarnsvården; och må

dessa biträden deltaga i nämndens öfverläggningar om dithörande frågor,

men ej i besluten.

2. Biträde har att å nämndens vägnar mottaga och till nämnden

ofördröjligen befordra de i 5 § nämnda anmälningar, handlingar och uppgifter

angående fosterbarn inom biträdets tjenstgöringsområde.

3. Biträde är, för så vidt dess tjenstgöringsområde angår, berättigadt

att, å nämndens vägnar, meddela föreställningar, hvarom i 7 § 2 mom.

förmäles, äfvensom söka handräckning enligt 10 §, i fall icke dermed,

utan synnerlig fara för fosterbarns helsa eller lif, kan anstå, till dess

nämnden hinner göra framställning om sådan handräckning.

Åtgärd, som biträde på grund af detta mom. vidtagit, skall hos

nämnden skyndsamt och om möjligt vid nästa sammanträde anmälas.

4. Der särskilda biträden icke äro förordnade, skola nämndens ledamöter,

inom af nämnden bestämda områden, utöfva den i 1 mom. omförmälda

tillsyn samt hafva befogenhet enligt 3 mom. jemte förpligtelse,

som i sista punkten af samma mom. sägs.

13 §.

Hos helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd skall angående

fosterbarnsvården i kommunen föras anteckning i särskilda liggare enligt

formulär, som af Konungen fastställas.

H §.

Helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd skall årligen före januari

månads utgång till pastorseinbetet afgifva förteckning å alla fosterbarn,

som vid slutet af det sist förflutna året voro och, när förteckningen upprättas,

fortfarande äro inom kommunen uttingade. Sådan förteckning skall,

om i kommunen tinnes mer än en församling, afgifvas församlingsvis, så

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sand. 1 Åfd. 1 Band. 29 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

att för hvarje församling eller församlingsdel lemnas särskild förteckning,

som endast upptager de der uttingade barnen.

Förteckningen skall för hvarje barn innehålla uppgift å:

a) barnafostraren;

b) barnets namn och födelsedag;

c) den lägenhet, der barnet fostras; samt

d) den, som jemlikt 12 § har att, i egenskap af särskildt biträde

eller ledamot af nämnden, närmast utöfva tillsyn öfver barnet.

I fråga om kommun å landet skall förteckning af innehåll, som nu

är sagdt, af nämnden inom nyss omförmälda tid äfven tillställas vederbörande

provinsialläkare eller extra provinsialläkare.

15 §.

1. Åtgärd, som på grund af 12 § vidtagits af helsovårds-, kommunal-

eller fosterbarnsnämnds biträde eller ledamot, får öfverklagas hos

nämnden.

2. Öfver nämndens beslut i fråga, som i denna lag afses, eger den,

som anser sin rätt deraf förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra

besvär hos Konungens befallningshafvande inom den tid, som är bestämd

för öfverklagande af kommunalstämmas beslut.

B. I Konungens befallningshafvandes beslut må ändring sökas hos

Konungen inom den tid, som för öfverklagande af förvaltande myndigheters

och embetsverks beslut är bestämd.

4. Åtgärd eller beslut lände, utan hinder af klagan, till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda förordnadt.

16 §.

Polisman eller kronobetjent, som finner vanvård af fosterbarn ega

rum eller att fara derför är för handen, skall anmäla förhållandet hos

helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd eller, der omständigheterna

dertill föranleda, inberätta saken till Konungens befallningshafvande. Der

Konungens befallningshafvande på grund af anmälan eller eljest finner

skäl antaga, att fosterbarn vanvårdas, eger Konungens befallningshafvande

förordna vederbörande läkare att göra undersökning på stället. Läkaren

skall skyndsamt till Konungens befallningshafvande afgifva berättelse med

förslag till de åtgärder, omständigheterna påkalla, hvarjemte läkaren

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

åligger att genom Konungens befallningshafvande till medicinalstyrelsen

insända afskrift af handlingarna,

17 §•

1. Denna lag eger ej tillämpning å barn, som fostras i särskild

anstalt för barnavård, stäld under fattigvårdsstyrelses förvaltning och

inseende samt belägen inom det fattigvård ssamhälle, som utsett styrelsen.

2. I fattigvårdssamhälle, hvars fattigvårdsstyrelse utgöres af kommunalnämnden,

och der befattningen med fosterbarnsvården icke uppdragits

åt fosterbarnsnämnd, ega de i 5 och 7 §§ meddelade föreskrifter

rörande anmälan om barns mottagande samt föreläggande för barnafostrare

att lemna barn från sig ej tillämpning i afseende å barn, som af

fattig vårdsstyrelsen uttingats till fostran inom fattigvårdssambället; åliggande

fattigvårdsstyrelsen tillse, att dessa barn ej hos fostrare uttingas

eller för vård qvarblifva under omständigheter, som i 7 § angifvas såsom

föranledande till fosterbarns skiljande från fostraren.

3. På Konungen ankommer att, der styrelse för barnavårdsanstalt,

hvars ordning Konungen faststält, pröfvas hafva vidtagit fullt betryggande

anordningar för barnens vård, medgifva styrelsen befrielse tills vidare

under högst tio år från tillämpningen af bestämmelserna i denna lag i

afseende å barn, som tillhöra anstalten. Sådant medgifvande må ock,

der enahanda anordningar pröfvas vara träffade, af Konungen meddelas

fattigvårdsstyrelse i afseende å barn, som af styrelsen uttingats till fostran

vare sig inom eller utom vederbörande fattigvårdssamhälle.

18 §.

1. I fråga om annan för fosterbarnsvård afsedd anstalt, än som omförmäles

i 17 § 1 och 3 inom., må Konungens befallningshafvande, efter

att hafva hört förste provinsialläkaren eller med sådan likstäld stadsläkare

samt helsovards-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden, på ansökning af

anstaltens innehafvare medgifva befrielse från skyldighet att fullgöra de

anmälningar och underkastas den tillsyn, som i denna lag afses. Sådan

befrielse skall afse bestämd lägenhet; och skall vid befrielsens medgifvande

fastställas högsta antalet af de barn, som samtidigt få fostras i

lägenheten.

2. Lemnadt medgifvande om befrielse kan när som helst återkallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 109.

3. Konungens befallningshafvande skall meddela nämnden sitt beslut

om befrielses medgifvande eller upphörande.

4. Såsom vilkor för nämnda befrielses åtnjutande fordras, att legitimerad

läkare utöfvar sorgfällig uppsigt öfver helsoförhållandena i afseende

å de i anstalten intagna fosterbarnen och deröfver tre gånger årligen

å tider, som nämnden eger bestämma, afgifver yttranden till nämnden,

samt att anstaltens innehafvare hvarje år före den 15 januari till nämnden

afgifver berättelse, innehållande de för en nöjaktig öfversigt af anstaltens

verksamhet under det föregående året i afseende å fosterbarnsvården

erforderliga uppgifter, bland annat upplysning om vexlingarna i

barnantalet.

19 §.

Förseelse, hvarom i 11 § sägs, åtalas, efter anmälan af helso vårds-,

kommunal- eller fosterbarnsnämnd, af allmän åklagare vid polisdomstol,

der särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan

icke finnes, vid allmän domstol; och galle, i fråga om klagan öfver domstols

eller poliskammares beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående

besvär i brottmål är förordnadt.

Böter enligt denna lag tillfalla kommunens kassa. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1903 och gäller jemväl beträffande

barn, som före nämnda dag mottagits till fostran; dock fordras

ej, hvad dessa barn angår, att anmälan enligt 5 § göres eller annan af

hithörande stadganden beroende åtgärd vidtages tidigare än den 1 april 1903.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19 02.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.