Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till förordning om fosterbarns vård.
1902-05-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1902:109, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till förordning om fosterbarns vård.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
1
3T:o
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 15 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.
Majds proposition med förslag till förordning om fosterbarns
vård.
(Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande n:o 5.)
Till Konungen.
Eders Kongl. Maj:t har i proposition den 31 sistlidne januari förklarat
sig vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver ett propositionen bilagdt
förslag till förordning om fosterbarns vård samt, efter emottagandet af
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft. (N:o 109.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och
om författnings utfärdande i ämnet förordna.
I likhet med Eders Kongl. Maj:t är Riksdagen öfvertygad om behöfligheten
af lagstiftning i förevarande ämne. Men i öfverensstämmelse
med ett af enskild motionär framstäldt yrkande om frågans behandling
enligt § 57 Regeringsformen kan Riksdagen icke dela den åsigten, att
den tilltänkta författningen bör utfärdas i den ordning, som den kongl.
propositionen antyder. Riksdagen vill nemligen fästa uppmärksamheten
derå, att den ifrågasatta lagstiftningen kan gifva upphof till en helt ny
kommunal institution samt åsyftar att pålägga kommunal myndighet nya
förpligtelse^ hvilka kunna föranleda kostnader för kommunen. Vid sådant
förhållande anser Riksdagen författningen vara af den beskaffenhet, att
Riksdagen icke kan inskränka sig till att öfver densamma afgifva ett
yttrande, utan bör för sin del såsom lag antaga de bestämmelser, Riksdagen
finner behöfliga.
På grund af Riksdagens sålunda uttalade uppfattning i afseende å
den föreslagna författningens konstitutionella natur hafva åtskilliga redaktionsändringar
blifvit erforderliga, hvaribland att, enligt vedertaget
bruk, paragraf- och momenttecknen satts efter tillhörande siffra. Beträffande
de särskilda stadgandena i öfrigt får Riksdagen anföra följande.
‘ Hvad först angår de i 3 § förekommande bestämmelserna om tillsättande
af särskild fosterbarnsnämnd och dess sammansättning, vill Riksdagen
allenast göra samma erinran, som i fråga om särskild barnavårdsnämnd
framstälts i Riksdagens skrifvelse i anledning af Eders Kongl. Maj:ts
proposition angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn, nemligen att den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen
om qvinnas valbarhet skäligen bör gälla såväl gifta som ogifta
qvinnor, samt att, då Riksdagen icke ansett sig kunna nu föreslå ändring
i bestämmelsens affattning i syfte att undanrödja tvekan i nämnda hänseende,
detta haft sin grund deri, att Riksdagen redan beslutit skrifvelse
till Eders Kongl. Maj:t med anhållan om framläggande af förslag till
sådan lagstiftning om qvinnas valbarhet till ledamot i fattigvårdsstyrelse,
att dylik befogenhet otvetydigt må tillkomma äfven gift qvinna, och att
vid pröfningen af frågan härom Eders Kongl. Maj:t utan tvifvel lärer
komma att taga i öfvervägande, om och i hvad mån alla gällande bestämmelser
angående qvinnas valbarhet till kommunala uppdrag må vinna
tillämpning å gift qvinna.
I 8 § har Riksdagen för sin del beslutit en mindre ändring, afsedd
att tydligare framhålla det fakultativa uti den i sagda § nämnden tiller
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
3
kända befogenhet, en ändring, hvars behöflighet framstår tydlig vid jemförelse
med de ordalag (»ege nämnden, om skäl dertill förekommer))),
hvarmed en annan befogenhet i nästföljande § tillagts nämnden.
Beträffande de i 11 § förekommande bestämmelser om böter för
öfverträdelse!’ af vissa i författningen föreslagna stadganden har enskild
motionär föreslagit dels nedsättning af straffminimum för försummad anmälningsskyldighet
till 5 kronors böter, dels ock sådan höjning af straffskalan
för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse meddeladt förbud
att mottaga fosterbarn, att ansvaret för denna förseelse skulle vara böter
från och med 50 till och med 500 kronor. Till stöd för sistnämnda
yrkande har motionären anfört:
»I det genom Kongl. Maj:ts proposition n:o 56 Riksdagen förelagda
förslag till förordning om fosterbarns vård förekommer i § 11 stadgandet,
att böter från och med 10 till och med 100 kronor skulle kunna ådömas
ej mindre den, hvilken försummat att fullgöra viss, i förslaget stadgad
anmälningsskyldighet, än äfven den, hvilken i trots af meddeladt förbud
mottagit fosterbarn.
Denna straffskala torde vara fullt tillräcklig för förstnämnda förseelse.
Den synes mig deremot alldeles för låg i fråga om den senare
förbrytelsen, hvilken innebär ett uppsåtligt åsidosättande af ett af laga
myndighet meddeladt förbud. Att ett straff af högst 100 kronors böter
är alldeles för lågt för denna sistberörda förbrytelse framgår yttermera
deraf, att, enligt hvad till min kännedom kommit, fosterlegan ej sällan
uppgår till så högt belopp som 500 kronor. Under sådana omständigheter
kan det lätt tänkas, att en person finner det vara till sin fördel
att, i trots af honom gång efter annan ådömda böter, åter och åter
mottaga fosterbarn. Om nemligen, såsom lär vara fallet, fosterlegan
utbetalas i förskott, kan barnafostraren trots böterna finna sig hafva en
ej obetydlig vinst af mottagandet af fosterbarn.))
I hvad motionären sålunda anfört och yrkat finner sig Riksdagen
böra instämma, och anser Riksdagen, att, då sålunda en särskild straffskala
uppstälts för försummelse att fullgöra anmälningsskyldighet, straffminimum
för denna förseelse icke bör sättas högre än 5 kronor.
Då affattningen af den i 12 § 3 mom. förekommande bestämmelsen
lemnar rum för tvifvel i fråga om omfattningen af den biträde tillkommande
befogenhet att söka handräckning, har Riksdagen ansett berörda
moment böra förtydligas.
Den i 13 § föreslagna ändringen är uteslutande orsakad af Riksdagens
beslut att för sin del antaga författningen som lag.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
I 16 § hafva dels orden »om så finnes lämpligare» utbytts mot »der
omständigheterna dertill föranleda», för att derigenom måtte tydligt utmärkas,
att vidtagandet af den ena eller andra åtgärden icke är beroende
af fritt val, dels orden »i vederbörlig ordning» uteslutits, såsom obehöfliga,
dels ock stadgandet om de åtgärder, som skulle ankomma på Konungens
befallningshafvande gifvits en förändrad affattning, förnämligast i syfte,
att den handlingsfrihet, som i detta afseende synes böra tillkomma
Konungens befallningshafvande, blefve tydligare utmärkt.
Hvad slutligen beträffar de i 17 § föreslagna stadgandena om vissa
fall, i hvilka författningen icke ansetts behöfva tillämpas, synes det
Riksdagen uppenbart, att, om författningen varder lag, det icke är lämpligt
att i densamma medgifva någon viss, angifven inrättning ovilkorlig
befrielse från tillämpning af lagens föreskrifter. Deremot synes Kongl.
Maj:t böra tillerkännas rätt att på ansökning meddela sådan befrielse ej
mindre åt barnavårdsanstalt, hvars ordning Kongl. Maj:t faststält, i afseende
å barn, som tillhöra anstalten, än äfven åt fattigvårdsstyrelse i
afseende å barn, som af styrelsen uttingats till fostran vare sig inom
eller utom fattigvårdssamhället. Dylik befrielse torde dock icke böra
meddelas annat än tills vidare under en tid af högst tio år och endast
under den förutsättning, att sökanden hvarje gång sådan befrielse begäres
pröfvas hafva vidtagit fullt betryggande anordningar för barnens vård.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen
tillkännagifva,
att Riksdagen, som ansett författning i förevarande ämne böra blifva
lag, för sin del antagit lag i ämnet af den lydelse, bilagan till denna
skrifvelse utvisar.
Stockholm den 15 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
5
Bilaga.
Lag
om fosterbarns vård.
1 §•
Denna lag afser barn, som mot ersättning fostras hos andra än sina
föräldrar, styfföräldrar, far- eller morföräldrar eller laga förmyndare och
icke fy It sju år.
2 §•
Helsovårdsnämnd eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd skall,
hvar inom sitt verksamhetsområde, egna särskild omsorg åt fosterbarn
till skydd för deras helsa och lif; och åligger nämnden att för detta
ändamål dels tillse, att icke fosterbarnsvård utöfvas af personer eller på
ställen, som äro olämpliga derför, dels ock öfvervaka fosterbarnens behandling.
I afseende å nämndens befattning med fosterbarnsvården och öfverordnad
myndighets tillsyn derå skola, jemte hvad denna lag bestämmer,
helsovårdsstadgan för riket och förordningen om kommunalstyrelse på
landet lända till efterrättelse i tillämpliga delar.
3 §.
1, I fall så anses nödigt eller lämpligt, ega i stad stadsfullmäktige
eller, der sådana ej finnas, allmän rådstuga och på landet kommunalstämma
att åt särskild styrelse, med namn af fosterbarnsnämnd, uppdraga
den befattning med fosterbarnsvården, som eljest skulle enligt denna lag
utöfvas af helsovårds- eller kommunalnämnden.
2. Hvad i helsovårdsstadgan för riket eller förordningen om kommunalstyrelse
på landet föreskrifves angående helsovårds- eller kommunalnämnds
sammansättning, val af ledamöter och suppleanter deri, obehörighet
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
att utöfva sådan befattning, tiden, för hvilken den tillsättes, och nämndens
arbetsordning, skall gälla äfven för fosterbarnsnämnden; dock att till
ledamot i denna nämnd må väljas äfven qvinna, och att vald ledamot
eger att när som helst afsäga sig uppdraget; och vare fosterbarnsnämnden
jemväl i hvad angår dess samt ledamöternas och i 12 § omförmälda
biträdens förpligtelser, befogenhet och förhållande till andra myndigheter
likstäld med helsovårds- eller kommunalnämnd i dess befattning med
fosterbarnsvården.
i §•
1. Medicinalstyrelsen meddelar nödiga råd och anvisningar i afseende
å fosterbarnsvården till ledning ej mindre för helsovårds-, kommunal-
eller fosterbarnsnämnderna än äfven för dem, som utöfva fosterbarnsvård.
2. Helsovårds- eller kommunalnämnd åligger att, i sammanhang med
de i 11 och 27 §§ helso vårdsstadgan för riket föreskrifna berättelser och
uppgifter, afgifva redogörelse angående fosterbarnsvården, jemlikt de närmare
bestämmelser, medicinalstyrelsen utfärdar; skolande fosterbarnsnämnd
afgifva sådan redogörelse i den ordning och inom den tid, som i fråga
om nyssnämnda berättelser och uppgifter sagd är.
5 §•
1. Barnafostrare, hvarmed i denna lag förstås den, som mottagit
barn för vård och fostran i enskild bostad, samt, då fråga är om barn,
som intagits i särskild anstalt, der fosterbarnsvård utöfvas, anstaltens innehafvare
eller dess föreståndare, om sådan finnes, åligger att, i stad inom
tre och på landet inom fjorton dagar från barnets ankomst, derom hos
helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden göra anmälan, med
uppgift om den lägenhet, der barnet vårdas, äfvensom att då eller inom
den tid, nämnden förelägger:
a) förete utdrag af födelse- och dopbok rörande barnet;
b) uppgifva dens namn och bostad, som uttingat barnet; samt
c) lemna de uppgifter och intyg, som af nämnden kunna äskas beträffande
fosterlegans belopp eller beskaffenhet, tiderna för dess betalning
eller de öfriga hufvudsakliga vilkor, under hvilka barnet uttingats till
fostraren.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
2. Vid ombyte af lägenhet inom kommunen göre barnafostraren
derom anmälan hos nämnden inom den tid, som för nyss omförmälda
anmälan är bestämd.
3. Flyttar fostraren till annan kommun, vare skyldig hos dess nämnd
göra anmälan i enlighet med hvad i 1 mom. sagdt är.
6 §.
1. Barnafostrare skall egna fosterbarn den omsorg och skötsel,
som för dess tillfredsställande vård erfordras. Sjuknar fosterbarn, åligger
fostraren att bereda det den särskilda vård, omständigheterna påkalla.
I nu berörda hänseenden har helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden
att med ledning af de råd och anvisningar, om hvilka i 4 § 1
mom. stadgas, meddela barnafostrare erforderliga föreskrifter.
2. Barnafostrare får icke undandraga sig nämndens tillsyn öfver
fosterbarns vård.
3. Har fosterbarn aflidit eller har barnafostraren lemnat detsamma
från sig, göre han derom, i stad inom tre och på landet inom fjorton dagar
derefter, anmälan hos nämnden.
7 §•
1. Om vid anmälan, hvarom i 5 § sägs, helsovårds-, kommunaleller
fosterbarnsnämnden med hänsyn till barnafostrarens personliga egenskaper
och förhållanden eller beskaffenheten af den lägenhet, der barnet
fostras, finner uppenbart, att barnet icke kan hos fostraren erhålla fullt
tillfredsställande vård, skall nämnden ofördröjligen förelägga honom att
inom tid, som af nämnden bestämmes, lemna barnet från sig till den,
som är skyldig att om detsamma taga vård.
Sådan åtgärd bör jemväl af nämnden vidtagas, då barn, som anmälts
till vård och fostran i enskild bostad, icke uppnått ett års ålder och
fostraren redan till vård och fostran omhänderhafver två sådana barn;
dock eger nämnden härvid göra det undantag, hvartill särskild anledning
må förekomma.
2. Derest barnafostraren under utöfvande af fosterbarnsvård åsidosätter
honom enligt denna lag eller derpå grundad särskild föreskrift tillkommande
skyldighet i afseende å barns vård och skötsel, skall nämnden
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
genom lämpliga föreställningar söka åstadkomma rättelse härutinnan eller
ock meddela fostraren föreläggande, som i 1 mom. sägs.
3. Afser föreläggandet barn, som uttingats af fattig vårdsstyrelse
eller styrelse för anstalt eller förening för barnavård, skall styrelsen genom
nämndens försorg ofördröjligen underrättas om föreläggandet och skälen
dertill.
8 §.
Befinnes någon, utan behörigen fullgjord anmälan på sätt i 5 § 1
eller 3 mom. sägs, omhänderhafva barn till vård och fostran, må helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämnden kunna meddela honom föreläggande,
hvarom i 7 § 1 mom. förmäles.
Dervid skall nämnden tillika, derest sådant fall är för handen, som
i 7 § 3 mom. sägs, lemna underrättelse, som der föreskrifves.
9 §.
Då föreläggande, hvarom i 7 eller 8 § sagdt är, gifves, ege nämnden,
om skäl dertill förekommer, meddela den, som erhåller sådant föreläggande,
förbud att vidare mottaga fosterbarn.
10 §.
Der någon, som på grund af 7 eller 8 § erhållit föreläggande att
lemna fosterbarn från sig, sådant underlåter, eller någon mot förbud,
hvarom i 9 § sägs, mottagit fosterbarn, åligger i stad polisföreståndaren
och på landet kronobetjeningen att på framställning af nämnden meddela
nödig handräckning för barnets öfverlemnande till den, som har att om
detsamma taga vård.
§ 11-
Den, hvilken försummat att fullgöra anmälningsskyldighet, som honom
på grund af 5 § eller 6 § 3 mom. ålegat, vare förfallen till böter från
och med fem till och med ett hundra kronor.
Har någon i trots af meddeladt förbud mottagit fosterbarn, vare bot
från och med femtio till och med fem hundra kronor.
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
9
12 §•
1. Om så finnes för kommun eller någon del deraf behöfligt eller
lämpligt, eger helsovårds-, kommmunal- eller fosterbarnsnämnden förordna
särskilda biträden, män eller qvinnor, att å nämndens vägnar, hvar inom
sitt af nämnden bestämda område samt efter de föreskrifter, nämnden i
öfrigt meddelar, närmast utöfva tillsyn öfver fosterbarnsvården; och må
dessa biträden deltaga i nämndens öfverläggningar om dithörande frågor,
men ej i besluten.
2. Biträde har att å nämndens vägnar mottaga och till nämnden
ofördröjligen befordra de i 5 § nämnda anmälningar, handlingar och uppgifter
angående fosterbarn inom biträdets tjenstgöringsområde.
3. Biträde är, för så vidt dess tjenstgöringsområde angår, berättigadt
att, å nämndens vägnar, meddela föreställningar, hvarom i 7 § 2 mom.
förmäles, äfvensom söka handräckning enligt 10 §, i fall icke dermed,
utan synnerlig fara för fosterbarns helsa eller lif, kan anstå, till dess
nämnden hinner göra framställning om sådan handräckning.
Åtgärd, som biträde på grund af detta mom. vidtagit, skall hos
nämnden skyndsamt och om möjligt vid nästa sammanträde anmälas.
4. Der särskilda biträden icke äro förordnade, skola nämndens ledamöter,
inom af nämnden bestämda områden, utöfva den i 1 mom. omförmälda
tillsyn samt hafva befogenhet enligt 3 mom. jemte förpligtelse,
som i sista punkten af samma mom. sägs.
13 §.
Hos helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd skall angående
fosterbarnsvården i kommunen föras anteckning i särskilda liggare enligt
formulär, som af Konungen fastställas.
H §.
Helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd skall årligen före januari
månads utgång till pastorseinbetet afgifva förteckning å alla fosterbarn,
som vid slutet af det sist förflutna året voro och, när förteckningen upprättas,
fortfarande äro inom kommunen uttingade. Sådan förteckning skall,
om i kommunen tinnes mer än en församling, afgifvas församlingsvis, så
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sand. 1 Åfd. 1 Band. 29 Raft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
att för hvarje församling eller församlingsdel lemnas särskild förteckning,
som endast upptager de der uttingade barnen.
Förteckningen skall för hvarje barn innehålla uppgift å:
a) barnafostraren;
b) barnets namn och födelsedag;
c) den lägenhet, der barnet fostras; samt
d) den, som jemlikt 12 § har att, i egenskap af särskildt biträde
eller ledamot af nämnden, närmast utöfva tillsyn öfver barnet.
I fråga om kommun å landet skall förteckning af innehåll, som nu
är sagdt, af nämnden inom nyss omförmälda tid äfven tillställas vederbörande
provinsialläkare eller extra provinsialläkare.
15 §.
1. Åtgärd, som på grund af 12 § vidtagits af helsovårds-, kommunal-
eller fosterbarnsnämnds biträde eller ledamot, får öfverklagas hos
nämnden.
2. Öfver nämndens beslut i fråga, som i denna lag afses, eger den,
som anser sin rätt deraf förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra
besvär hos Konungens befallningshafvande inom den tid, som är bestämd
för öfverklagande af kommunalstämmas beslut.
B. I Konungens befallningshafvandes beslut må ändring sökas hos
Konungen inom den tid, som för öfverklagande af förvaltande myndigheters
och embetsverks beslut är bestämd.
4. Åtgärd eller beslut lände, utan hinder af klagan, till efterrättelse,
intill dess annorlunda kan varda förordnadt.
16 §.
Polisman eller kronobetjent, som finner vanvård af fosterbarn ega
rum eller att fara derför är för handen, skall anmäla förhållandet hos
helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd eller, der omständigheterna
dertill föranleda, inberätta saken till Konungens befallningshafvande. Der
Konungens befallningshafvande på grund af anmälan eller eljest finner
skäl antaga, att fosterbarn vanvårdas, eger Konungens befallningshafvande
förordna vederbörande läkare att göra undersökning på stället. Läkaren
skall skyndsamt till Konungens befallningshafvande afgifva berättelse med
förslag till de åtgärder, omständigheterna påkalla, hvarjemte läkaren
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
åligger att genom Konungens befallningshafvande till medicinalstyrelsen
insända afskrift af handlingarna,
17 §•
1. Denna lag eger ej tillämpning å barn, som fostras i särskild
anstalt för barnavård, stäld under fattigvårdsstyrelses förvaltning och
inseende samt belägen inom det fattigvård ssamhälle, som utsett styrelsen.
2. I fattigvårdssamhälle, hvars fattigvårdsstyrelse utgöres af kommunalnämnden,
och der befattningen med fosterbarnsvården icke uppdragits
åt fosterbarnsnämnd, ega de i 5 och 7 §§ meddelade föreskrifter
rörande anmälan om barns mottagande samt föreläggande för barnafostrare
att lemna barn från sig ej tillämpning i afseende å barn, som af
fattig vårdsstyrelsen uttingats till fostran inom fattigvårdssambället; åliggande
fattigvårdsstyrelsen tillse, att dessa barn ej hos fostrare uttingas
eller för vård qvarblifva under omständigheter, som i 7 § angifvas såsom
föranledande till fosterbarns skiljande från fostraren.
3. På Konungen ankommer att, der styrelse för barnavårdsanstalt,
hvars ordning Konungen faststält, pröfvas hafva vidtagit fullt betryggande
anordningar för barnens vård, medgifva styrelsen befrielse tills vidare
under högst tio år från tillämpningen af bestämmelserna i denna lag i
afseende å barn, som tillhöra anstalten. Sådant medgifvande må ock,
der enahanda anordningar pröfvas vara träffade, af Konungen meddelas
fattigvårdsstyrelse i afseende å barn, som af styrelsen uttingats till fostran
vare sig inom eller utom vederbörande fattigvårdssamhälle.
18 §.
1. I fråga om annan för fosterbarnsvård afsedd anstalt, än som omförmäles
i 17 § 1 och 3 inom., må Konungens befallningshafvande, efter
att hafva hört förste provinsialläkaren eller med sådan likstäld stadsläkare
samt helsovards-, kommunal- eller fosterbarnsnämnden, på ansökning af
anstaltens innehafvare medgifva befrielse från skyldighet att fullgöra de
anmälningar och underkastas den tillsyn, som i denna lag afses. Sådan
befrielse skall afse bestämd lägenhet; och skall vid befrielsens medgifvande
fastställas högsta antalet af de barn, som samtidigt få fostras i
lägenheten.
2. Lemnadt medgifvande om befrielse kan när som helst återkallas.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 109.
3. Konungens befallningshafvande skall meddela nämnden sitt beslut
om befrielses medgifvande eller upphörande.
4. Såsom vilkor för nämnda befrielses åtnjutande fordras, att legitimerad
läkare utöfvar sorgfällig uppsigt öfver helsoförhållandena i afseende
å de i anstalten intagna fosterbarnen och deröfver tre gånger årligen
å tider, som nämnden eger bestämma, afgifver yttranden till nämnden,
samt att anstaltens innehafvare hvarje år före den 15 januari till nämnden
afgifver berättelse, innehållande de för en nöjaktig öfversigt af anstaltens
verksamhet under det föregående året i afseende å fosterbarnsvården
erforderliga uppgifter, bland annat upplysning om vexlingarna i
barnantalet.
19 §.
Förseelse, hvarom i 11 § sägs, åtalas, efter anmälan af helso vårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämnd, af allmän åklagare vid polisdomstol,
der särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan
icke finnes, vid allmän domstol; och galle, i fråga om klagan öfver domstols
eller poliskammares beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående
besvär i brottmål är förordnadt.
Böter enligt denna lag tillfalla kommunens kassa. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1903 och gäller jemväl beträffande
barn, som före nämnda dag mottagits till fostran; dock fordras
ej, hvad dessa barn angår, att anmälan enligt 5 § göres eller annan af
hithörande stadganden beroende åtgärd vidtages tidigare än den 1 april 1903.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19 02.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.