Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen.•

2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:11, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen.•

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

No 11.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren dpn 8 mars 1902.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen.•

(Lagutskottets utlåtande n:o 11.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen liar enskild motionär, med erinran hurusom vid

tillämpning af 3 § i 7 kap. strafflagen väsentligen olika meningar gjort

sig gällande om hvad under begreppet »kramlåda eller annan dylik bod»

bör innefattas, väckt förslag om åtgärd, i syfte att nu medgifna undantag

från förbudet mot handel å sabbatstid måtte inskränkas samt bestämmelserna

om sådant undantag erhålla eu tydlig affattning.

Enligt Riksdagens mening torde icke kunna förnekas, att ordet

»kramlåda», om det också vid strafflagens tillkomst käft eu otvetydig betydelse,

numera icke bör till dem, som förekomma i det gängse språkbruket,

och att till följd häraf såväl den stora allmänheten som de, h vil k a

hafva att ställa sig ifrågavarande lagbud till efterrättelse, hafva svårt att

rätt tyda lagens uttryck »kramlåda eller annan dylik bod». Att dessa

ord tolkas olika af olika domstolar, är också väl bekant. Eehofvet af

tydliga och verksamma bestämmelser angående tillåten eller otillåten handel

å sabbatstid har ej heller i någon mån afhjelpts genom den, på förslag

af Riksdagen, den 9 juni 1893 meddelade lagförklaringen, att med

förbudet mot öppnande till salu å sabbatstid af kramlåda eller annan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 11.

dylik bod alses jemväl bod, der tobak eller hvad deraf är förfärdigadt

hålles till salu. Tvärtom bär, efter det genom denna förklaring lagts hinder

i vägen för tobaksvarors försäljning i vanliga bodar under sabbatstid, söndagshandel

med dylika varor börjat bedrifvas i andra, än mer stötande

former, utan att gällande straffbestämmelser härå ansetts tillämpliga.

Utöfver det område, som af nämnda förklaring beröres, återstå dessutom

många fall, i hvilka icke för närvarande kan anses med någon bestämdhet

fastslaget, huruvida rätt till handel å förberörda tid eger rum eller

icke. Särskild! har det i praxis visat sig möta svårigheter att angifva

gränsen för hvilka butiker skola anses undantagna från förbudet mot

öppenhållande under sabbatstid på den grund, att de äro försäljningsställen

för matvaror.

Då Riksdagen finner det önskvärdt, att i detta ämne måtte åvägabringas

bestämmelser, genom hvilka omfattningen af förbudet mot handel

å sabbatstid blefve tydligt angifven, samt de undantag från detta förbud,

som må anses böra förekomma, begränsades till sådana fall, i hvilka dylikt

undantag är af •''verkligt behof påkalladt, får Riksdagen på grund af

hvad sålunda anförts anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,

i hvad mån det i 7 kap. 3 § strafflagen stadgade förbud mot handel

å sabbatstid lämpligen må utsträckas, samt för Riksdagen framlägga förslag

till bestämmelser i sådant syfte, hvilka mera tydligt och bestämdt

än de nu gällande angifva gränsen mellan å dylik tid förbjuden och

tillåten handel.

Stockholm den It mars 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.