Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 125

1902-05-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:125, Riksdagens Skrifvelse N:o 125

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

7

N:o 125.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl.

Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag om

domsagas kansli, till lag om ändrad lydelse af vissa §§

i konkurslagen, till lag angående ändrad lydelse af 27 §

i lagen om boskilnad den 1 juli 1898, till lag om ändrad

lydelse af 9 § i förordningen den 18 september 1862

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,

så ock angående undanskiftande af egendom i död

makes bo, samt till lag angående ändrad lydelse af 11

och 12 §§ i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning, dels ock Kongl. Maj:ts

under förutsättning af bifall till nämnda proposition i

statsverkspropositionen gjorda framställningar angående

höjning af anslagen till rikets hofrätter
(Sammansatta

stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1.)

Till Konungen.

l:o) Uti en den 29 november 1901 till Riksdagen aflåten proposition

har Eders Kongl. Maj:t jemlikt § 87 regeringsformen föreslagit Riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

1) lag om domsagas kansli;

2) lag om ändrad lydelse af vissa §§ i konkurslagen;

3) lag angående ändrad lydelse af 27 § i lagen om boskilnad den

1 juli 1898;

4) lag om ändrad lydelse af 9 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock

angående undanskiftande af egendom i död makes bo; samt

5) lag angående ändrad lydelse af 11 och 12 §§ i förordningen den

4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Riksdagen vill visserligen icke förneka, att det kan vara önskligt,

att allmänhetens rätt att i tjensteärenden vinna tillträde till domaren eller

ställföreträdare för honom är genom laga bestämmelser skyddad och reglerad.

Dock torde, såsom äfven af åtskilliga inom högsta domstolen angående

nu ifrågavarande lagförslag afgifna yttranden framgår, något mera

framträdande behof af lagstiftning i detta ämne icke hafva försports, då

ju i regel vederbörande domare låtit sig angeläget vara att tillmötesgå

allmänheten i sådant afseende. Det är emellertid af största vigt att tillse

att, derest en lagstiftning i ämnet företages, densamma kommer att medföra

full trygghet för att allmänhetens rätt blifver tillgodosedd. I detta

hänseende hafva inom högsta domstolen betydelsefulla erinringar blifvit

framstälda mot det nu föreliggande lagförslaget. Jemväl Riksdagen anser,

att införande af kanslibiträde med så underhaltiga qvalifikationer och så

inskränkt befogenhet, som förslaget uppställer, dels icke kommer att bereda

allmänheten några afsevärda fördelar samt redan derför måste betraktas

såsom en onödig och otillfredsställande anordning, dels till och

med kan komma att just i sådana fall, der behofvet af en dylik inrättning

uppgifvits vara störst, lända snarare till skada än gagn, åtminstone

för den med lagen mindre förtrogna allmänheten. För att verkliga fördelar

skola kunna beredas genom anställande af kanslibiträde, torde det vara

oundgängligt att utrusta detsamma med sådan kompetens, att de rättsökande

kunna få sina angelägenheter fullt ut lika väl tillgodosedda, då de

träffa domarens ställföreträdare, som då de träffa domaren sjelf.

Riksdagen har funnit desto mindre skäl att antaga det nu föreliggande

lagförslaget, som i afseende på den kanske vigtigaste befogenheten,

som skulle tillkomma kanslibiträdet, nemligen att emottaga vad, redan

genom lagen den 14 juni 1901 stadgas, att häradshöfding är skyldig att

skriftligen förordna någon, hos hvilken vädjas må, då häradshöfdingen ej

träffas i sin bostad. Det nu afsedda kanslibiträdets befogenhet i detta

hänseende skulle icke vara större än nämnda, särskildt förordnade ombuds.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

9

Särdeles betänkligt vore, i fall genom en anordning, sådan som den

nu af Eders Kongl. Maj:t föreslagna, vederbörande domhafvande på landsbygden

skulle anse sig i mindre grad än för närvarande förpligtade att i

embetsärenden personligen vara tillgängliga för allmänheten åtminstone

under viss tid på dagen. Genom tillfället att anlita ett kanslibiträde af

en sådan jemförelsevis underhaltig beskaffenhet, som förslaget medgifver,

skulle allmänheten ingalunda erhålla fördelar, som uppväga den förlorade

förmånen att råka domaren personligen. Af dessa skal och med hänsyn

till hvad i öfrigt anförts emot förslaget vid dess granskning inom högsta

domstolen har Riksdagen funnit sig icke kunna bifalla förslaget till lag

om domsagas kansli, sådant detsamma nu föreligger.

De ändringar, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits uti 7 § 2 mom.

samt 69, 71, 73 och 86 §§ konkurslagen, uti 27 § i lagen om boskilnad

den 1 juli 1898, uti 9 § i förordningen den 18 september 1862 huru

gäld vid dödsfall betalas skall in. m. samt i 11 och 12 §§ iförordningen

den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning, äro, med

undantag af den i konkurslagens 73 § 2 mom. föreslagna ändring, sammanhängande

med förslaget angående domsagas kansli. Då Riksdagen afslagit

sistnämnda förslag, hafva på grund deraf jemväl de dermed sammanhängande

ändringsförslagen afslagits. Hvad angår ändringsförslaget i afseende

å 73 § 2 mom. konkurslagen, har Riksdagen funnit detsamma välbetänkt

och har för sin del ej haft något att mot detsamma erinra, men

som detta förslag afser en jemförelsevis underordnad detalj af den föreliggande

propositionens innehåll, har ett antagande af den kongl. propositionen

i denna del i frågans nuvarande läge ansetts ej böra ske.

De uti Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition gjorda

framställningar hafva alltså icke vunnit Riksdagens bifall.

2:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders Kongl.

Maj:t under andra hufvudtiteln uti punkten 5 föreslagit Riksdagen att

medgifva, att i staten för Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat

finge, under förutsättning att propositionen med förslag till lag om domsagas

kansli m. m. blefve af Riksdagen bifallen, för hvarje domsaga, der

förvaltningskostnadsbidrag för närvarande utginge, detsamma höjas med

300 kronor, och för domsaga, der förvaltningskostnadsbidrag ej egde rum,

sådant bidrag upptagas med likaledes 300 kronor, och således för samtliga

57 domsagor under hofrätten förvaltningskostnadsbidragen höjas med

sammanlagdt 17,100 kronor.

Då Riksdagen, på sätt uti punkten Do härofvan anmälts, funnit sig

icke böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 41 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 125.

domsagas kansli, har deraf följt, att Riksdagen saknat skäl godkänna nu

ifrågavarande, under förutsättning af bifall till nyssbérörda proposition

framstälda förslag.

Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning har alltså icke af

Riksdagen bifallits.

3:o) Under andra hufvudtiteln har Eders Kongl. Maj:t vidare föreslagit

Riksdagen, uti punkten 7, att, under förutsättning att propositionen

med förslag till lag om domsagas kansli in. in. blefve af Riksdagen bifallen,

öka anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat

sålunda, att för hvarje domsaga, der förvaltningskostnädsbidrag för närvarande

utginge, detsamma höjdes med 300 kronor, och att för domsaga,

der förvaltningskostnädsbidrag ej egde rum, sådant bidrag upptoges med

likaledes 300 kronor, och att alltså öka anslaget med sammanlagdt 13,500

kronor.

Af enahanda skäl, som under punkten 2:o härofvan anförts, har

Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag icke vunnit Riksdagens bifall.

4:o) Uti punkten 8 under andra hufvudtiteln har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att propositionen med förslag

till lag om domsagas kansli in. in. blefve af Riksdagen bifallen, öka anslaget

till Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder _ lydande

justitiestat sålunda, att för hvarje domsaga uppfördes ett förvaltningskostnadsbidrag

af 300 kronor, eller med sammanlagdt 5,100 kronor.

På grund af hvad under punkten 2:o härofvan anförts har Riksdagen

icke bifallit Eders Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning.

Stockholm den 17 maj 1902. f

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.