Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående patientafgifterna vid upptagningsanstalter för sinnessjuka.

1902-05-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:140, Skrifvelse till Konungen, angående patientafgifterna vid upptagningsanstalter för sinnessjuka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 140.

1

N:o 140.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående patientafgifterna vid

upptagningsanstalter för sinnessjuka.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 19.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtanden n:is 19 och 40.)

Till Konungen.

Med anledning af föreskriften i kong! stadgan för sinnessjuke den

2 november 1883, att inom hvarje län skulle vid något af dess lasarett

beredas tillfälle till vård af sådana sinnessjuke, som vore i trängande behof

af vård å hospital, men ej genast kunde blifva der intagne, väcktes genom

medicinalstyrelsen år 1885 fråga om åtgärders vidfogande för att bringa

denna föreskrift till efterlefnad, såvidt anginge Malmöhus län. Under

ärendets fortgång uppgjordes mellan landstinget och medicinalstyrelsen en

öfverenskommelse, innefattande bland annat, att landstinget skulle vid Lunds

hospital inrätta och underhålla en för ändamålet afsedd byggnad samt att

för hvarje patient skulle erläggas afgift till staten, hvilken afgift för de

fem första åren skulle utgå med 2 kronor 50 öre för dag och derefter för

fem år i sänder bestämmas af Eders Kongl. Maj:t på förslag af medicinalstyrelsen

och sedan landstinget blifvit hördt. Frågan öfverlemnades härBih.

till Riksd. Prot. 1902. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 45 Raft. (N:o 140—143). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 140.

efter af medicinalstyrelsen till Eders Kongl. Maj:t; och sedan Eders Kongl.

Maj:t till 1891 års Riksdag aflåtit proposition med begäran, att i ämnet

aftal af angifvet innehåll finge träffas mellan staten och Malmöhus län,

biföll Riksdagen nämnda proposition.

På detta sätt tillkom den första af de s. k. upptagningsanstalterna.

Den har efterföljts af andra dylika inom Vermlands och Vesternorrlands

län, hvilka anstalter äro belägna vid Kristinehamns och Hernösands hospital

samt upprättade under enahanda betingelser som dem, hvilka gälla beträffande

Malmöhus läns anstalt; och för närvarande pågå underhandlingar om tillstånd

att för Upland anlägga en dylik inrättning vid Upsala hospital.

Förutom de fyra upptagningsanstalter, som nu äro i verksamhet eller

under planläggning, lärer vid rikets hospital plats kunna beredas för ytterligare

lika många.

Den utredning, som 1900 års Riksdag begärt om såväl antalet sinnessjuke

i vårt land som särskilt om de bland dem, som äro i behof af

hospitalsvård, har nu framskridit så långt, att ungefärliga antalet af de

sinnessjuke, som böra vårdas å hospital, kan beräknas. Dervid visar det

sig, att ett mycket stort antal af dem, som behöfva hospitals- eller asylvård,

på grund af bristande utrymme i vederbörande anstalter ej kunna komma

i åtnjutande af sådan vård. Att inom en ej alltför aflägsen framtid genom

nybyggnader kunna fylla behofvet härutinnan torde ej låta sig göra. Antagligen

blir det nödigt, dels att den enskilda sjukvården, mera än hittills

skett, för ifrågavarande ändamål anlitas i derför lämpliga fall, dels ock att

underlätta anläggandet af nya upptagningsanstalter.

Genom åtskilliga af de beträffande dylika anstalter faststälda bestämmelser

äro så afsevärda fördelar beredda allmänheten, att, såsom nämndt,

flera landsting villigt åtagit sig de med anstalternas uppförande och framtida

underhåll förenade kostnader. Endast mot storleken af den till staten utgående

dagafgiften för patienterna hafva anmärkningar gjorts; och på grund

af sådana hafva vid innevarande riksdag enskilda motionärer i afgifven

motion ifrågasatt dessa afgifters nedbringande.

För sin del anser Riksdagen det vara en stor fördel, om de ifrågavarande

patientafgifterna kunde, utan att någon förlust härigenom åsamkades

staten, nedsättas. De synas nu, då de uppgå till 2 kronor 50 öre för dag

och patient, vara icke obetydligt högre än statens utgifter för patienterna.

Genom en nedsättning skulle man uppmuntra till inrättandet af nya upptagningsanstalter.

Och de landsting, som redan hafva anordnat anstalter,

böra icke betala större afgifter, än som motsvara den fulla kostnaden för

patienternas vård.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 140.

På grund af hvad nu anförts får Riksdagen anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t vid förnyande af af talen mellan staten och de landsting, som

vid hospitalen med Eders Kongl. Maj:ts tillstånd anordnat s. k. upptagningsanstalter

för sinnessjuke, äfvensom vid framläggande af förslag till Riksdagen

om eventuel! nya sådana aftal, täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke

patientafgifterna, som af landstingen vid dessa anstalter till staten erläggas,

må kunna nedsättas.

Stockholm den 20 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.