Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård för Östersjöoch sötvattens fisket.

1902-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:142, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för åstadkommande af en bättre fiskerivård för Östersjöoch sötvattens fisket.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 142.

7

N:o 142.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för åstadkommande

af en bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattens

fisket.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 21.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 33.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion hafva enskilde motionärer gjort

framställning, afseende, vidtagande af åtgärder för åstadkommande af eu

bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket.

Riksdagen, som i anledning af berörda motion i föreskrifven ordning

inhemtat upplysningar från landtbruksstyrelsen och från domänstyrelsen,

får i förevarande ämne anföra följande.

Den allmänna erfarenheten under senare tider gifver tyvärr vid handen,

att fisket flerstädes i landet, äfven der det fordom varit mycket gifvande

och för befolkningen utgjort en god inkomstkälla, betydligt aftagit,

samt i vissa trakter minskats i den grad, att det nu icke kan med fördel

idkas.

Orsakerna dertill äro mångahanda. En stegrad odling af landet och

i samband dermed skeende sänkningar och tappningar af sjöar och vatten
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 142.

drag, industriens utveckling, anläggning af industriella verk och inrättningar

invid vattendragen och dermed förenade nödvändiga dammbyggnader, utsläppande

af affallsämnen in. m. i vattnet, allt detta har i väsentlig mån

bidragit att minska fisket och utöfva en menlig inverkan på detsamma.

I bristande tillsyn å efterlefnaden af de för fiskerinäringens vård befintliga

föreskrifter lärer man äfven hafva en ytterligare orsak till berörda

förhållanden. Slutligen torde äfven gällande lag om rätt till fiske vara

en af de bidragande orsakerna till att fisket i allmänhet bedrifvits utan

hänsyn till dess fortfarande bestånd. När fiskevattnet nemligen icke skiftats

mellan delegarne i detsamma, hafva dessa rätt att bruka fiskevattnet,

eftersom de kunna sämjas, och deraf har ofta blifvit följden, att mången,

som derstädes eger fiskerätt, söker att i största möjliga måtto för egen del

tillgodogöra sig fisket. Sålunda har fisket på många ställen antagit arten

af ett slags roffiske, som naturligtvis i hög grad måste menligt inverka

på fiskstammens bestånd.

I främmande länder, der fiskerinäringen befinner sig på en högre

ståndpunkt, har man sökt åstadkomma ett med god hushållning öfverensstämmande

fiske genom att införa bestämmelser om s. k. fiskeriföreningar,

bildade af de fiskeberättigade i större sammanhängande fiskevatten. Dessa

föreningars uppgift är att för deras medlemmars räkning, på ett rationelt

sätt och med hänsyn såväl till den bästa möjliga afkastning af fisket som

äfven till fiskestammens bevarande och förökande, bedrifva fisket antingen

genom särskilt antagna fiskare eller genom fiskets utarrendering. Genom

dessa föreningar åstadkommes en bättre ordning och uppsigt öfver fisket

än eljest, äfvensom att detta på ett mera tillfredsställande sätt skötes, än

om hvarje fiskevattensegare sjelf skulle drifva fisket.

Dylika fiskeriföreningar torde i vårt land på grund af gällande lag

om rätt till fiske icke kunna åstadkommas annat än genom frivillig öfverenskommelse

mellan samtliga delegarne i fiskevattnet, och de kunna sålunda

omöjliggöras genom blott eu enda delegares vägran att inträda i föreningen.

En annan af landtbruksstyrelsen ifrågasatt föreningsrörelse synes jemväl

vara värd en större uppmärksamhet, nemligen bildandet af försäkringsföreningar

för fiskeegarnes båtar och redskap. Genom dylika föreningar

främjades sjelf verksam heten och solidaritetskänslan mellan fiskeribefolkningen,

på samma gång som den enskilde i tillvaron af dessa föreningar funne ett

kraftigt stöd under motgångar och ekonomiskt betryck.

I fråga om åtgärder för fiskerinäringens höjande hafva motionärerna

påpekat önskvärdheten af att främja dels ökad yrkesskicklighet hos fiskare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 142.

och dels större sakkunskap och insigter hos dem, hvilka såsom fiskeriinstruktörer

eller tillsyningsman närmast skola vaka öfver efterlefnaden af

fiskeristadgan och öfver fiskets bedrifvande samt biträda allmänheten med

råd och upplysningar deri.

Riksdagen delar motionärernas åsigt derutinnan och anser det vara

af stor vigt, att en tillfredsställande sakkunskap står att finna hos dem,

som närmast hafva uppsigten öfver fisket och åliggandet att söka befrämja

en god fiskevård.

Bristen på sakkunskap i detta afseende är ett ofta öfverklagadt förhållande,

men synes naturligast kunna afhjelpas genom lämpligen anordnade

undervisningskurser. Fiskeriskolor hafva visserligen tidtals anordnats,

men efter eu tid upphört till följd af brist på elever, livilket till en stor

del torde hafva sin förklaringsgrund deruti, att undervisningsanstalterna en

längre tid varit förlagda på ett ställe. Skola dylika anstalter medföra

önskvärdt gagn, torde det med hänsyn till vårt lands vidsträckta beskaffenhet,

våra kusters långsträckthet samt mängden af elfvar och vattendrag

vara nödvändigt att göra skolorna ambulatoriska, hvarigenom de olika

orternas behof skulle bäst tillgodoses.

Understöd af allmänna medel åt fiskare, som vilja genomgå dylika

skolor, och anställande af flere fiskeristipendiater torde verksamt befordra

samma mål.

Hushållningssällskapen, hvilka det tillkommer att taga initiativ i

frågor, som röra fiskeri vården och afse fiskerinäringens höjande inom olika

orter, torde dervid böra påräkna ett mera verksamt stöd från statens sida

saväl i statsanslag till fiskerinäringens befrämjande som genom statens

fiskeriadministration.

Hvad denna administration beträffar, finnas för statens räkning

anstälda, förutom fiskeriinspektören, hvilken representerar dess centrala

myndighet, två fiskeriassistenter, en undervisare i fiskodling och eu fiskeristipendiat.

Dessa fyra fiskeritjenstemäns verksamhetsområde utgöres för

närvarande af hela vårt land. Riksdagen kan ej finna annat, än att med

de stora områden, som dessa tjenstemäns verksamhet årligen omfattat,

deras tjenstetid blir genom de långa resorna i hög grad splittrad samt att

deras förmåga att med noggrannhet och omsorg följa fiskets utveckling

och hafva uppsigt öfver fiskeristadgans efterlefnad samt fiskerivården inom

de olika delarne af landet blir i hög grad förringad genom att de ej

kunna odeladt få följa alla dessa angelägenheter inom ett mera begränsadt

område. Detta skulle deremot möjliggöras derigenom, att, såsom också

1881 års fiskerikomité föreslog, hvarje af de ofvannämnda fiskeritjensteRih.

till Riksd. Prof. 1902. 10 Sarnl. 1 Afd. 1 Band. 45 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 142.

männen hade hvar sitt distrikt, inom hvithet de skulle uppehålla sig och

utöfva sin verksamhet. Genom att taga sitt hemvist i något af distriktets

mera betydande centra för fiskerinäringen och om möjligt der leda eu större

fiskodlingsanstalt blefve fiskeritjenstemannen mera förtrogen med fiskeriförhållandena

inom distriktet och bättre i stånd att egna desamma såväl

praktiskt som vetenskapligt studium.

Med en sådan af Riksdagen ifrågasatt distriktsindelning torde förenas

åtgärder i syfte att samtliga fiskeritjenstemän må kunna odeladt egna

sitt arbete åt den uppgift, staten genom dem velat befordra, i stället för

att, såsom nu är fallet, några af dem äro i en ej ringa grad upptagna af

andra sysselsättningar.

Slutligen vill Riksdagen, beträffande den af motionärerna väckta

frågan, huruvida ej de fiskevatten, som finnas å kronoparkerna, synnerligast

i Norrland, kunde utarrenderas och derigenom en direkt inkomst

tillföras statsverket, framhålla, att, då, såsom kändt torde vara, sjöar och

vattendrag, belägna å kronans mark i nordligaste delarne af vårt land, ofta

erbjuda en stor rikedom på fisk, det synes Riksdagen vara förenligt med

en god hushållning från statens sida att tillse, det dessa rikedomar icke

förfaras eller förödas genom ett vidsträckt roffiskande, utan att dylika

fiskevatten må blifva föremål för en rationel fiskevård och på samma gång

tillföra staten någon nämnvärd inkomst.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvad

mån åtgärder i ofvannämnda syfte lämpligen må kunna vidtagas för främjande

och upphjelpande af Östersjö- och sötvattensfisket, samt derefter till

Riksdagen inkomma med förslag i detta afseende.

Stockholm den 20 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.