Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 143

1902-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:143, Riksdagens Skrifvelse N:o 143

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

11

tf:o 143.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse Ull Konungen, angående åtgärder i fråga om

importen af och rörelsen med artificiella sötämnen.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 20.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 26.)

Till Konungen.

I särskilda inom Riksdagen väckta motioner har dels gjorts hemställan,

åsyftande åvägabringandet af en sackarinlag, dels ock påkallats utredning,

huruvida i vårt land särskilda åtgärder beträffande importen af

och rörelsen med artificiella sötämnen borde vidtagas i ändamål att bättre

tillgodose såväl statens ekonomiska intressen som ock industriens och landtbrukets

behof af skydd mot en illojal konkurrens äfvensom allmänhetens

berättigade kraf på säkerhet mot förfalskning af mat och dryck i

det dagliga lifvet.

De artificiella sötämnenas användning regleras i vårt land blott genom

en bestämmelse i tulltaxan af den 4 juni 1897. Enligt denna räknas

sackarin till medicinalierna och får tullfritt införas af apotekare samt,

efter vissa myndigheters hörande, af vetenskapsmän och, efter kommerskollegii

pröfning, af näringsidkare, som styrka sig hafva behof af dylika

ämnen för åstadkommandet af sina tillverkningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bilisdagens Skri/velse N:o 143.

Såsom i en af motionerna antydts, torde berörda bestämmelser hafva åsyftat,

att ifrågavarande sötämnen väsentligen borde komma till användning

för farmaceutiska och medicinska ändamål. Trots att så godt som hela importen

af sackarin synes ske genom apotekare, hafva likväl, enligt livad företagna undersökningar

utvisa, de artificiella sötämnena funnit en vidsträckt användning

i vårt land vid tillverkningen af allehanda närings- och njutningsmedel.

Och det torde ej saknas anledning antaga, att denna användning

kommer att tilltaga.

Att sackarinet, hvilket intager den ojemförligt främsta platsen bland

de artificiella sötämnena, icke, såsom från många håll och särskildt af eu

bland motionärerna gjorts gällande, i och för sig är helsomenligt, framgår

af yttranden och uttalanden, som framlagts inför Riksdagen. För åtgärder

i den af motionärerna åsyftade rigtning tala likväl flera andra skäl.

Statsmakterna hafva så ordnat, att sockerfabrikationen lemnar statsverket

högst afsevärda inkomster, som icke utan känbara olägenheter

kunna i väsentlig mån minskas. Deraf följer, att äfven om de artificiella

sötämnena vore näringsmedel, som i värde vore jemförliga med sockret och

livilkas användning, från den synpunkten sedt, med skäl kunde befrämjas,

skulle likväl staten, för att uppväga en eventuel nedgång af inkomsten på

sockerskatten, nödgas att i skatte- och tullhänseenden ungefärligen likställa

ifrågavarande ämnen med sockret. Så mycket större skäl föreligga då för

ett ingripande från statsmakternas sida gent emot de artificiella sötämnena,

alldenstund dessa fullständigt sakna näringsvärde och enligt Riksdagens

förmenande gifva anledning till missbruk af ganska betänklig art. Riksdagen

återkommer i det följande härtill.

Jemte nyssberörda, rent statsfinansiella hänsyn måste äfven beaktas,

att en mera betydlig sackarinförbrukning gör intrång på sockerindustriens

berättigade intresse. Denna industri har, delvis genom statsmakternas medverkan,

bragts till eu hög grad af utveckling. Tusentals menniskor hafva

af densamma sin bergning och mycket betydande kapital äro deri nedlagda.

Dertill kommer, såsom redan motionärerna framhållit, att det icke är

blott rent industriella intressen, som här äfventyras. Äfven jordbruket beröres

i hög grad af denna fråga. Stora delar af vårt land egna sig i hufvudsaklig

grad åt eu lönande betodling, som gifvetvis äfven måste förminskas,

i fall en tilltagande sackarinförbrukning minskade sockeromsättningen.

Utan att ingå på den principiella frågan om tullskydd, anser Riksdagen,

att här föreligga starka skäl för vidtagande af åtgärder till skydd

för landets sockerindustri mot hvad Riksdagen icke tvekar att beteckna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

som illojal konkurrens. Som sådan måste nemligen betraktas, att artificiella

sötämnen, hvilka icke ega något som helst näringsvärde, användas vid

tillverkning af närings- ocli njutningsmedel, utan att detta på något sätt

angifves.

Härmed bär Riksdagen kommit in på förhållanden, som vid denna

frågas behandling synas förtjena det allra största afseende.

Enär sackarinet erhålles till betydligt billigare pris än socker — nemligen

då hänsyn tages till söthalten per vigtenhet — är det ett lätt förklarligt

sakförhållande, att en del näringsidkare vid tillverkningen af varor,

för hvilka erfordras sötmedel, härtill skola använda sackarin i stället för

socker. Då nu allmänheten köper dessa varor i tanke, att de innehålla

socker, uppstår ett tvåfaldigt missförhållande, nemligen dels hvad Riksdagen

betecknat med uttrycket illojal konkurens, olika näringsidkare emellan,

dels att allmänheten lockas att köpa eu vara, som utgifves vara något annat,

än den i verkligheten är.

Sålunda är det icke blott sockertillverkaren, som genom sackarinhandeln

utsättes för illojal konkurrens, utan tillika alla näringsidkare, hvilka

för sina tillverkningar behöfva sötämne och härtill använda det dyrare

men äfven närande sockret. Genom att begagna billigare och, med afseende

på näringsvärde, sämre ingredienser blir den mindre samvetsgranne

näringsidkaren i tillfälle att sälja sina varor billigare och derigenom utvidga

sin kundkrets på sin ärligare konkurrents bekostnad. Men då tvingas

äfven den sistnämnde ofta att slå in på samma dåliga väg som medtäflaren.

I samband härmed må här antydas de olägenheter, som hota den för

vårt land så ytterst vigtiga nykterhetsrörelsen, om svagdricka och öfriga

icke berusande läskedrycker genom sackarin tillsats försämras. Också har,

såsom den ene motionären framhållit, maltdryckskomitén vidrört sackarinfrågan

i sitt betänkande.

Beträffande det förhållandet, att allmänheten genom sackarinmissbruket

förledes att köpa en mindervärdig vara och en vara, som utgifves

för något annat, än den är, vill Riksdagen framhålla, att man i förevarande

fall icke med fog kan säga, att allmänheten härutinnan må skydda sig

sjelf. Här är det nemligen för allmänheten omöjligt att kontrollera, när

den blir bedragen eller icke. Endast genom kemisk analys, verkstäld af

fullt sakkunnig person, kan med säkerhet utrönas, om matvaror eller drycker

blifvit sötade med sackarin. Riksdagen finner derför yrkandet, att

statsmakterna skola ingripa till allmänhetens skyddande i berörda afseende,

fullt befogadt och vill i samband härmed erinra om att liknande ingripande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrivelse N:o 143.

tidigare befunnits lämpligt i fråga om smör- och margarinhandelns ordnande.

Riksdagen kan ej underlåta att särskilt framhålla, hvad man skulle

kunna benämna en försvårande omständighet, som är förbunden med missbruk

af ifrågavarande slag — den nemligen, att det oftast är den mindre

bemedlade, som utsättes för att bli offer för detta missbruk. Denne tvingas

att köpa billigast möjligt, och derför lärer han mera än andra komma att

köpa sackarin tillsatta varor, hvilka han dock, om hänsyn tages till näringsvärdet,

får betala lika dyrt, ja, ofta dyrare, än hvad andra få betala

för varor, beredda med socker. Man har kallat sackarinet »den fattiges

socker» och sagt, att detta ej bör onödigt fördyras. Härpå torde med

allt skäl kunna svaras, att den mindre bemedlade icke bör förledas att

använda sina blygsamma inkomster till förvärf af varor utan näringsvärde.

Han bör i stället, om möjligt, skyddas mot bedrägliga näringsidkare.

Beträffande åter den stundom hörda invändningen mot åtgärder i den

rigtning, som motionärerna åsyfta, att det mestadels är sjuka personer,

som använda sackarin och liknande ämnen, samt att dessa derför böra

hållas i ett lågt pris, torde endast behöfva erinras, att en verksam lagstiftning

mot missbruk på detta område icke behöfver onödigt försvåra erhållandet

af sackarin på apoteken, och att sackarinets starka sötma gör, att,

äfven om en hög tull, eller eventuel! skatt, åsättes detsamma, priset dock

icke behöfver blifva relativt högre än sockrets.

Slutligen anser sig Riksdagen böra framhålla nödvändigheten af att

de åtgärder, som skola vidtagas, icke fördröjas. De allt mera skärpta stadgande^

som på detta område göras gällande i utlandet, kunna ganska lätt

få den följd, som en af motionärerna påpekat, nemligen att de utländska

sackarinfabrikanterna ännu mera än hittills försöka att göra vart land till

afsättningsområde för sina produkter. I detta sammanhang vill Riksdagen

erinra derom, att ett uppgjordt tyskt lagförslag gifvetvis tagit hänsyn till

exporten, i tv att deri bestämmes, att hvad som utföres är skattefritt.

Äfvenså håller Riksdagen före, att den möjligheten visst icke är

utesluten, att inom landet kunna uppstå fabriker för tillverkning af sackarin

och andra artificiella sötämnen. Men när så skett, eller da sackarinaffärerna

på grund af andra förhållanden fått en större omfattning, än hvad

ännu är händelsen, ökas äfven svårigheterna att få till stånd eu tillfredsställande

lagstiftning.

I andra länder, såsom i Belgien, Österrike-Ungern, Tyskland och

Frankrike, har man redan gjort de artificiella sötämnena till föremål för

lagstiftningsåtgärder. Om Sverige för sin del skall hos något af nyss
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

nämnda länder söka mönstret för de åtgöranden, som böra vidtagas, kan

detta afgöras först efter en verkstäld allsidig utredning, hvilken tager hänsyn

till alla berättigade intressen, så att inga dylika blifva lidande genom

den ifrågasatta lagstiftningen.

Riksdagen hyser alltså den uppfattningen, att, såväl af statsfinanciella

hänsyn som af hänsyn till industriens och jordbrukets berättigade intressen

samt i ändamål att skydda allmänheten mot förfalskning af närings- och

njutningsmedel, statsmakterna böra vidtaga åtgärder beträffande rörelsen

med sackarin och andra artificiella sötämnen; och Riksdagen får derför

anhålla, det täckes Eders Kongl. Maj:t låta utreda, hvilka särskilda åtgärder

beträffande importen af och rörelsen med artificiellla sötämnen böra

vidtagas, samt derefter för Riksdagen framlägga förslag till de närmare bestämmelser,

hvartill denna utredning må föranleda.

Stockholm den 20 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.